NJA 2015 s. 82

Stockholms tingsrätt meddelade dom den 9 december 2013 i ett mål mellan Konsumentombudsmannen på den ena sidan samt Life Co-operation Sweden AB och L.T. på den andra. Tingsrätten avgjorde målet på handlingarna. Överklagande skulle ske till Marknadsdomstolen, men domen vann laga kraft.

Den 15 januari 2014 ansökte Konsumentombudsmannen hos hovrätten om återställande av den tid som försuttits för överklagande av tingsrättens dom och anförde att myndigheten inte hade fått del av domen före överklagandetidens utgång. Konsumentombudsmannen hemställde även, för det fall hovrätten ansåg att frågan skulle prövas av Marknadsdomstolen, att ansökan skulle överlämnas dit.

Hovrätten avvisade den 12 februari 2014 Konsumentombudsmannens ansökan och motiverade det med att det enligt 11 kap. 13 § RF ankom på HD att pröva ansökan.

Den ansökan om återställande av försutten tid som nu ska prövas kom in till HD den 19 februari 2014 och överensstämmer i sak med den som gavs in till hovrätten. Som hovrätten fann ska ansökan enligt 11 kap. 13 § RF prövas av HD. Vid den prövningen kan ledning hämtas från bestämmelserna i 58 kap. RB (se NJA 2007 s. 82 och NJA 2008 s. 1022). I 58 kap. 12 § RB föreskrivs att en ansökan om återställande av försutten tid ska göras inom tre veckor från det att förfallet upphörde.

I ärendet aktualiseras dels frågan om Konsumentombudsmannen ska anses ha gett in sin ansökan i rätt tid, dels - om så har skett - frågan om Konsumentombudsmannen hade laga förfall för att inte i tid överklaga tingsrättens dom.

Av 10 kap. 20 a § RB följer att en domstol som inte är behörig att pröva en dit ingiven ansökan ska lämna över denna till behörig domstol. Ett viktigt syfte med regleringen, som är analogt tillämplig på en ansökan om återställande av försutten tid (se prop. 1995/96:115 s. 132), är att den som i rätt tid ger in en ansökan till fel domstol inte ska drabbas av rättsförlust.

Konsumentombudsmannen ansökte i rätt tid om återställande av försutten tid hos hovrätten, som inte var behörig. Eftersom det fanns förutsättningar för hovrätten att överlämna ansökan till HD borde så ha skett (NJA 2012 s. 139). Om hovrätten hade lämnat över ansökan till HD i stället för att avvisa den, skulle den ansetts ha kommit in i rätt tid.

Konsumentombudsmannen kunde i och för sig ha överklagat hovrättens avvisningsbeslut till HD. Den ansökan om återställande av försutten tid som gavs in till HD överensstämde i sak med den som gavs in till hovrätten. Ansökan kom in hit inom den tid som gällde för att överklaga avvisningsbeslutet. Med hänsyn till syftet med överlämnanderegleringen bör mot den angivna bakgrunden ansökan behandlas som om hovrätten hade överlämnat den hit. Ansökan ska därför anses ha kommit in till HD i rätt tid.

Konsumentombudsmannen har i sin ansökan till HD anfört bl.a. följande. Myndigheten fick inte del av domen förrän den 2 januari 2014, när en handläggare kontaktade tingsrätten. Handläggaren blev upplyst om att domen hade expedierats genom e-post till myndighetens ansvarige processförare. Såväl dennes som myndighetens inkommande e-post har kontrollerats utan resultat. Konsumentombudsmannen har åberopat registerutdrag med tjänsteanteckning från myndigheten, utdrag ur e-postlogg och Stockholms tingsrätts dagboksblad.

Life Cooperation har uppgett att bolaget tog emot tingsrättens dom i anslutning till den 9 december 2013 men att ombudet inte erhöll domen från tingsrätten.

HD har bett Stockholms tingsrätt om besked hur domen expedierades, till vilka parter respektive ombud och till vilka adresser samt vidare om någon av parterna dessförinnan hade blivit upplyst om när domen skulle meddelas. Tingsrätten har svarat genom att hänvisa till dagboksbladet och de i målregistret antecknade aktörsuppgifterna.

Enligt tingsrättens dagboksblad mejlades domen till Konsumentombudsmannens ansvarige processförare och Life Cooperations ombud samma dag som den meddelades. Det saknas notering om att domen på något annat sätt expedierades till Konsumentombudsmannen.

Trots anteckningen om expediering på tingsrättens dagboksblad har bolagets ombud inte mottagit domen genom e-postmeddelande från tingsrätten. Särskilt mot den bakgrunden kan det inte anses vara utrett att domen har skickats per e-post till myndighetens handläggare.

Myndighetens påstående att den inte fick del av domen inom överklagandetiden ska därför godtas. Konsumentombudsmannen hade alltså laga förfall för att inte i tid överklaga tingsrättens dom.

Eftersom Konsumentombudsmannen hade laga förfall ska tiden för att överklaga tingsrättens dom återställas.