NJA 2012 s. 139

En domstol kan vid tillämpning av 10 kap. 20 a § rättegångsbalken underlåta att lämna över en ansökan endast om sökanden har något att invända mot detta eller om det finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Bestämmelsen har ansetts analogiskt tillämplig vid ansökan om återställande av försutten tid.

Hovrätten för Övre Norrland

R.A. ansökte i Hovrätten för Övre Norrland om återställande av försutten tid för överklagande av en dom meddelad av Gällivare tingsrätt den 15 mars 2010.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Kjell Persson, hovrättsrådet Susanne Möller och tf. hovrättsassessorn Magnus Bygdemark, referent) anförde i beslut den 11 november 2010:

Gällivare tingsrätt meddelade dom den 15 mars 2010 i ett tvistemål där R.A. var kärande. Domen fick överklagas senast den 6 april 2010. R.A. överklagade domen i en skrift som inkom till tingsrätten den 12 april 2010. Tingsrätten avvisade överklagandet som för sent inkommet. R.A. överklagade tingsrättens avvisningsbeslut till hovrätten som beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Hon överklagade sedan hovrättens beslut till HD. HD beslutade den 21 september 2010 att inte meddela prövningstillstånd.

R.A. har nu ansökt om återställande av försutten tid för, som det får förstås, överklagande av tingsrättens dom den 15 mars 2010.

Enligt 58 kap. 12 § första stycket RB ska en ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i hovrätten göras skriftligen inom tre veckor från det att förfallet upphörde. När ett överklagande har avvisats som för sent inkommet bör dock fristen om tre veckor räknas från den dag då beslutet om avvisning vunnit laga kraft, om inte omständigheterna är sådana att klara skäl talar emot detta (se NJA 1983 s. 418).

Beslutet att avvisa R.A:s överklagande av tingsrättens dom har vunnit laga kraft genom HD:s beslut den 21 september 2010. Ansökan om återställande av försutten tid skulle således ha ingetts till hovrätten senast den 12 oktober 2010. R.A:s ansökan om återställande av försutten tid har inkommit till hovrätten den 27 oktober 2010. Ansökan har därmed inkommit för sent.

Hovrätten avvisar R.A:s ansökan om återställande av försutten tid.

Högsta domstolen

R.A. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut och visa målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Gällivare tingsrätt avgav yttrande.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Magnus Wulkan, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund

1.

Den 15 mars 2010 meddelade Gällivare tingsrätt dom i ett mål där R.A. var kärande. Sista dag för att överklaga domen var den 6 april 2010. Ett överklagande från R.A. kom in till tingsrätten den 12 april och avvisades som för sent inkommet. Tingsrättens avvisningsbeslut vann laga kraft den 21 september 2010.

2.

I ett e-postmeddelande som kom in till tingsrätten den 10 oktober 2010 angav R.A. bl.a. att hon hade bevis för att hennes överklagande av tingsrättens dom hade blivit postat i god tid före den 6 april och att det inte kunde vara hennes fel om överklagandet ändå kommit fram för sent. Den 14 oktober 2010 kom ett undertecknat exemplar av samma skrivelse in till tingsrätten tillsammans med de angivna bevisen. Av tingsrättens yttrande framgår att den enda åtgärd som tingsrätten vidtog med anledning av R.A:s skrivelser var att skrivelsen som kom in den 14 oktober 2010 återsändes till henne med informationen att det hon kunde göra var att vända sig till hovrätten och ansöka om återställande av försutten tid.

3.

Den 27 oktober 2010 inkom en skrivelse till hovrätten genom vilken R.A. ansökte om återställande av försutten tid för överklagande av tingsrättens dom. Genom det överklagade beslutet avvisade hovrätten hennes ansökan som för sent inkommen.

När ska en ansökan om återställande av försutten tid ges in?

4.

En ansökan om återställande av försutten tid ska, enligt 58 kap. 12 § RB, göras inom tre veckor från det att förfallet upphörde och sist inom ett år från det att tiden gick ut. Fullföljdstiden har ansetts böra räknas från dagen för avvisningsbeslutets lagakraftvinnande, om inte omständigheterna är sådana att klara skäl talar däremot, se rättsfallen NJA 1983 s. 418 och NJA 1987 s. 455. Några skäl som talar mot att beräkna fristen på sådant sätt föreligger inte i detta mål, varför en ansökan om återställande av försutten tid således skulle ha kommit in till hovrätten senast tre veckor efter det att avvisningsbeslutet vann laga kraft den 21 september 2010, dvs. den 12 oktober 2010.

5.

I rättsfallet NJA 1986 s. 484 hade en ansökan om återställande av försutten tid, som skulle ha getts in till HD, kommit in till Regeringsrätten inom treveckorsfristen. När ansökan överlämnades till HD hade dock fristen sedan länge löpt ut. HD avvisade ansökan.

6.

Av 10 kap. 20 a § RB, som trädde i kraft den 1 juli 1996, framgår emellertid att en ansökan som getts in till en domstol som saknar behörighet ska lämnas över till den domstol som är behörig, och att ansökan ska anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan. Av lagens förarbeten framgår att bestämmelsen bör ges en analogisk tolkning beträffande ansökningar om resning och återställande av försutten tid (prop. 1995/96:115 s. 132).

7.

Bestämmelsen är inte obligatorisk utan överlämnande ska ske om sökanden inte har något att invända mot det och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Den sistnämnda förutsättningen kom till på förslag av Lagrådet, som ansåg att tingsrätten i undantagsfall - t.ex. när forumfrågan var svårbedömd eller när tingsrätten av handlingarna kunde sluta sig till att ansökningen under alla förhållanden skulle avvisas på annan grund än att den hade getts in till fel forum - borde ges utrymme att låta bli att sända över skrivelsen (a. prop. s. 324).

När ska R.A:s ansökan anses ha kommit in?

8.

Det är tydligt att R.A:s ansökan om återställande av försutten tid rent faktiskt har kommit in till hovrätten den 27 oktober 2010, dvs. för sent. Lika tydligt är dock att den skrivelse som kom in till tingsrätten redan den 10 oktober 2010, dvs. inom treveckorsfristen, borde ha uppfattats som en ansökan om återställande av försutten tid. Den enda åtgärd som tingsrätten vidtagit med anledning av ansökan är emellertid att R.A. tillskrivits och upplysts om att det hon kan göra är att vända sig till hovrätten.

9.

Eftersom bestämmelsen om överlämnande i 10 kap. 20 a § RB enligt vad som angetts ovan ska tillämpas analogt beträffande bl.a. ansökningar om återställande av försutten tid och då det inte funnits något skäl för tingsrätten mot att lämna över R.A:s ansökan till hovrätten, står det klart att tingsrätten i stället borde ha kontaktat R.A. och efterhört om hon hade något att invända mot att ansökan lämnades över.

10.

Tingsrätten har också angett i sitt yttrande att det var så hennes skrivelse borde ha hanterats.

11.

Det finns i detta sammanhang anledning att påpeka att det inte finns någon tidsgräns för när ett överlämnande ska ske. Lagrådet diskuterade huruvida det - bl.a. mot bakgrund av att en annan parts rättsställning kunde vara beroende av att ett mål eller ärende inte inletts vid en viss domstol inom en i lag angiven frist och att denne inte kunde vinna full säkerhet genom ett intyg från nämnda domstol om att så inte skett vid fristens utgång (eftersom ett överlämnande kunde ske med viss fördröjning) - fanns skäl att komplettera bestämmelsen med en föreskrift om att skrivelsen skulle anses ha kommit in till rätt domstol samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot skrivelsen endast om den överlämnades till rätt domstol inom viss tid, t.ex. en månad, från det att den kom in till den första domstolen. Det ansågs dock inte finnas skäl att tynga regeln med en sådan kompletterande föreskrift (a. prop. s. 325).

12.

Något överlämnande av R.A:s ansökan om återställande av försutten tid har dock inte skett. Det förhållandet att tingsrätten av förbiseende inte tillämpat bestämmelsen i 10 kap. 20 a § RB kan inte heller, särskilt mot bakgrund av att ett överlämnande enligt bestämmelsen inte är obligatoriskt, medföra att tidpunkten för när ansökan ska anses ha kommit in till hovrätten ska bestämmas som om tingsrätten faktiskt hade lämnat över ansökan med stöd av bestämmelsen.

13.

R.A:s ansökan om återställande av försutten tid kan därför inte anses ha kommit in till hovrätten vid någon annan tidpunkt än då så faktiskt skedde, dvs. den 27 oktober 2010.

14.

Hovrättens beslut att avvisa R.A:s ansökan om återställande av försutten tid ska således fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

Domskäl

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Gudmund Toijer, Johnny Herre, Ingemar Persson, referent, och Martin Borgeke) meddelade den 26 mars 2012 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

Gällivare tingsrätt meddelade den 15 mars 2010 dom i ett mål där R.A. var part. Sista dag för överklagande var den 6 april 2010. Ett överklagande från R.A. som kom in till tingsrätten den 12 april 2010 avvisades eftersom det hade kommit in för sent. Avvisningsbeslutet vann laga kraft den 21 september 2010 när HD beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

2.

I ett e-postmeddelande till tingsrätten den 10 oktober 2010 uppgav R.A. bl.a. att hon hade bevis för att hon hade postat överklagandet av tingsrättens dom i god tid före den 6 april 2010. Ett undertecknat exemplar av e-postmeddelandet gavs in den 14 oktober 2010 tillsammans med den angivna bevisningen.

3.

Tingsrätten återsände den 18 oktober 2010 de handlingar som hade kommit in den 14 oktober 2010 till R.A., varvid tingsrätten samtidigt i ett följebrev upplyste henne om att ”det du nu kan göra är att du skriver till Hovrätten för Övre Norrland och begär återställande av försutten tid”.

4.

Den 27 oktober 2010 ansökte R.A. hos hovrätten om återställande av försutten tid för överklagande av tingsrättens dom. Hon bifogade både de handlingar hon hade fått tillbaka från tingsrätten och tingsrättens följebrev. Genom det överklagade beslutet avvisade hovrätten hennes ansökan om återställande av försutten tid med hänvisning till att den hade kommit in för sent till hovrätten.

När ska en ansökan om återställande av försutten tid ges in?

5.

Enligt 58 kap. 12 § RB ska ansökan om återställande av försutten tid göras inom tre veckor från det att förfallet upphörde och sist inom ett år från det att tiden gick ut. I ett fall som detta skulle ansökan ha gjorts i hovrätten. Tiden bör, när ett överklagande har avvisats som för sent inkommet, räknas från den tidpunkt då avvisningsbeslutet vann laga kraft (se NJA 1983 s. 418 och NJA 1987 s. 455).

6.

Enligt 10 kap. 20 a § RB ska rätten, om den i samband med att en ansökan ges in finner att den saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, lämna över ansökan till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan överlämnas. Regeln innebär att domstolen kan underlåta att lämna över en ansökan endast i de angivna undantagsfallen. Ansökan ska anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog emot ansökan.

7.

I förarbetena till bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 juli 1996, sägs att den bör ges en analogisk tolkning beträffande ansökningar om resning eller återställande av försutten tid liksom vid klagan över domvilla (se prop. 1995/96:115 s. 132).

Bedömningen i detta fall

8.

En ansökan om återställande av försutten tid för överklagande av tingsrättens dom skulle ha getts in till hovrätten senast den 12 oktober 2010, dvs. tre veckor efter HD:s beslut den 21 september 2010 att inte meddela prövningstillstånd i fråga om avvisning av R.A:s överklagande.

9.

R.A:s e-postmeddelande till tingsrätten den 10 oktober 2010 utgjorde en ansökan om återställande av försutten tid som gavs in till en domstol inom fristen enligt 58 kap. 12 § RB. Eftersom bestämmelserna om överlämnande i 10 kap. 20 a § RB bör tillämpas analogt i ett fall som detta, skulle tingsrätten ha överlämnat hennes ansökan till hovrätten. Det framstår som uteslutet att R.A. skulle ha haft någon invändning mot ett överlämnande, om hon hade tillfrågats. Inte heller i övrigt fanns det något skäl mot ett överlämnande. Tingsrätten har för övrigt i sitt yttrande till HD angett att det var så hennes skrivelse borde ha hanterats.

10.

R.A. gjorde i hovrätten gällande att hon hade gett in en ansökan om återställande av försutten tid till tingsrätten den 10 oktober 2010, dvs. inom treveckorsfristen (jfr p. 8). Av tingsrättens akt framgick det också att hon hade gett in en ansökan dit inom fristen. Mot den bakgrunden har hovrätten inte omedelbart kunnat avvisa R.A:s ansökan av det skälet att den hade kommit in för sent till hovrätten. Ett ställningstagande till hennes ansökan har förutsatt att det först kunnat klarläggas hur tingsrätten hade handlagt den ansökan som hon gett in dit. Det har varit oklart om tingsrätten slutligt behandlat ansökan eller om det fortfarande var aktuellt att fatta beslut om att lämna över den till hovrätten. Inte heller har det varit klart om ärendet avslutats vid tingsrätten på något annat sätt än genom ett överlämnande, närmast genom ett beslut om avvisning eller om avskrivning efter återkallelse, och om R.A:s ansökan i hovrätten kunde vara att uppfatta som ett överklagande av ett sådant avgörande.

11.

Hovrättens avvisningsbeslut har således fattats med ett ofullständigt underlag. Hovrättens beslut bör därför undanröjas och ärendet visas åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

HD:s beslut meddelat: den 26 mars 2012.

Mål nr: Ö 5692-10.

Lagrum: 10 kap. 20 a § och 58 kap. 12 § RB.