NJA 2015 s. 862

Tolkning av preskriptionsbestämmelse i allmänna bestämmelser (ABT 94 kap. 6 § 13).

Stockholms tingsrätt

Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolag förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Sehlstedtsgatan Ekonomisk Förening som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Anders Dereborg, rådmannen Monica Ericsson och beredningsjuristen Amanda Carlén) anförde i mellandom den 21 maj 2013 följande.

Bakgrund

Avtalet

Sehlstedtsgatan Ekonomisk Förening (Föreningen) och Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolag (Fridhemsplan) träffade den 14 december 2007 ett avtal avseende totalentreprenad. Föreningen var beställare och Fridhemsplan var totalentreprenör. Entreprenaden avsåg ombyggnad till vandrarhem av plan 3 i kontorsfastigheten kv. Stettin 4 i Stockholm. Kontraktsarbetena skulle enligt avtalet utföras till ett pris om 11,5 miljoner kr.

För entreprenaden gällde standardavtalet ABT 94 med vissa avtalade ändringar. I 6 kap. 13 § ABT 94 finns en preskriptionsbestämmelse av följande lydelse.

För entreprenörens fordringar avseende entreprenaden gäller en preskriptionstid om sex månader räknat från entreprenadens godkännande. Detta gäller dock inte entreprenörens fordringar till den del de avser kontraktssumman, mervärdesskatt eller arbeten utförda efter kontraktstidens utgång.

Om entreprenören kan visa att han inte känt till eller bort känna till sin fordran, räknas preskriptionstiden om sex månader från den tidpunkt då han först bort äga sådan vetskap. Preskriptionstiden skall dock aldrig vara längre än tio år räknat från entreprenadens godkännande.

Efter preskriptionsavbrott gäller en ny preskriptionstid om tio år.

I övrigt gäller preskriptionslagen.

I entreprenadavtalet kom parterna överens om att förkorta den angivna preskriptionsfristen. I parternas avtal anges nämligen i punkt AFD.615 följande.

Slutavräkning

Med ändring av ABT 94 kap. 6 § 13 skall slutreglering ske senast 3 månader efter godkänd slutbesiktning.

Övriga avtalsbestämmelser återges inte här.

Arbetena kom att utföras under 2007 och 2008. Slutbesiktning av underentreprenörernas arbete skedde den 31 juli 2008. Dessförinnan hade Fridhemsplan anmält till föreningen att arbetena i totalentreprenaden var färdiga och tillgängliga för slutbesiktning. Någon slutbesiktning av själva totalentreprenaden parterna emellan har dock aldrig skett.

Tvisten

Fridhemsplan har nu väckt talan med yrkande att tingsrätten ska förplikta föreningen att betala 752 352 kr jämte ränta beräknad på visst sätt. Av det yrkade kapitalbeloppet avser 100 000 kr obetald del av kontraktssumman och 652 352 kr ersättning för utförda ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA).

Föreningen har bestritt käromålet men har medgett att 100 000 kr av kontraktssumman inte har betalats. Föreningen har invänt att entreprenaden är behäftad med fel och att man har rätt till ett prisavdrag för dessa fel samt att Fridhemsplan också orsakat viss skada under sitt arbete. Föreningen har därför gjort gällande ett motkrav på mer än 100 000 kr.

Föreningen har vidare bestritt att det utförts några ändrings- och tillläggsarbeten och gjort gällande att de arbeten som Fridhemsplan kräver ersättningen för i denna del egentligen är kontraktsarbeten. Föreningen har dessutom invänt att Fridhemsplans anspråk avseende påstådda ändrings- och tilläggsarbeten under alla förhållanden är preskriberade enligt bestämmelsen i 6 kap. 13 § ABT 94 och parternas överenskommelse om förkortning av den där angivna fristen.

Fridhemsplan har för sin del hävdat att preskriptionslagens regler ska tillämpas på kravet avseende ändrings- och tilläggsarbete och att anspråket därmed inte är preskriberat.

Mellandomstema

På parternas begäran har tingsrätten beslutat att genom mellandom pröva om Fridhemsplans anspråk på föreningen om 652 382 kr jämte ränta - avseende påstådda ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA) - med anledning av parternas entreprenadkontrakt från den 14 december 2007 är preskriberat eller inte.

Föreningen har gjort gällande att anspråket är preskriberat. Fridhemsplan har bestritt att anspråket är preskriberat.

Parterna är överens om att Fridhemsplan krävde betalning för de aktuella ändrings- och tilläggsarbetena i juli 2009 genom att då tillsända föreningen fakturor. De är vidare överens om att detta fordringsanspråk inte är preskriberat om preskriptionslagens regler ska gälla.

Ingen bevisning har åberopats i mellandomsfrågan som har avgjorts efter huvudförhandling.

Grunder och utveckling av talan

I preskriptionsfrågan har parterna anfört i huvudsak följande.

Föreningen

För entreprenörens fordringar ska enligt 6 kap. 13 §, med avtalad justering, en preskriptionsfrist om tre månader löpa från godkänd slutbesiktning.

Eftersom någon slutbesiktning inte skedde mellan parterna ska preskriptionsfristen i stället räknas från den dag när slutbesiktning rätteligen borde ha skett, nämligen den 31 juli 2008. Det var den dag när slutbesiktning av underentreprenörernas arbete ägde rum.

Fridhemsplan har inte framställt sina anspråk avseende påstådda ändrings- och tilläggsarbeten inom tre månader från den 31 juli 2008. Anspråken är därför preskriberade.

Fridhemsplan

I 6 kap. 13 § första stycket ABT 94 anges att utgångspunkten för den förhållandevis korta preskriptionstiden avseende annat än kontraktssumman m.m. är entreprenadens godkännande. Entreprenadens godkännande innebär att entreprenaden måste godkännas vid en slutbesiktning.

Bestämmelsen i 6 kap. 13 § första stycket kan inte tillämpas i detta fall eftersom någon godkänd slutbesiktning aldrig har skett mellan parterna. Den avtalade preskriptionstiden på tre månader har därför aldrig börjat löpa. Som anges i 6 kap. 13 § ABT 94 ska preskriptionslagens bestämmelser i stället gälla i denna situation, med följd att en preskriptionstid om tio år gäller. I aktuellt fall började preskriptionsfristen löpa först när Fridhemsplan fakturerade föreningen för de aktuella arbetena alternativt när arbetena utfördes. Eftersom tio år inte har gått sedan dessa tidpunkter är anspråken inte preskriberade.

I andra hand görs gällande att preskription för kraven avseende ändrings- och tilläggsarbeten inträder tre månader efter garantibesiktningen, vilket är en rimlig tolkning av parternas avtal och av ABT 94. Kvarvarande fordringar bör inte anses som preskriberade förrän en besiktning av entreprenaden i alla dess delar har kunnat ske. I nu aktuellt fall skedde en garantibesiktning under sommaren 2010. Vid denna tidpunkt hade kravet redan framförts mot föreningen, varför någon preskription inte inträtt.

I likhet med preskriptionstider i lag är preskriptionstider i standardavtal i första hand till för att skydda borgenären (i detta fall entreprenören), som ska kunna lita på att preskriptionsregeln tillämpas efter sin ordalydelse. Detta gäller särskilt i entreprenader när beställaren initierar en slutbesiktning och således genom passivitet kan, till egen nytta, åstadkomma att entreprenörens kvarvarande fordringar preskriberas.

Föreningens inställning - att tidpunkten när godkänd slutbesiktning rätteligen borde ha skett ska bilda utgångspunkt för preskriptionstiden - skapar osäkerhet om när preskription inträder. En slutbesiktning kan ju utmynna i att entreprenaden inte godkänns. Även tidpunkten när slutbesiktning överhuvudtaget skulle ha skett kan vara osäker.

Om tingsrätten skulle anse att en tre månader lång preskriptionstid ska räknas från den 31 juli 2008 medges att kravet avseende ändrings- och tilläggsarbeten är preskriberat.

Föreningen

Om inte slutbesiktning verkställs ska entreprenaden, enligt 4 kap. 7 § ABT 94, anses avlämnad när slutbesiktning rätteligen skulle ha verkställts. Denna bestämmelse i avtalet är en skyddsregel för entreprenören. Om beställaren inte utför besiktning i rätt tid är entreprenaden avlämnad, vilket bl.a. får till följd att entreprenören inte längre behöver stå risken för entreprenaden. Dessutom börjar då ansvars- och garantitid löpa. Detta är till fördel för entreprenören.

Fridhemsplans tolkning av bestämmelserna i ABT 94 innebär att risken för entreprenaden ligger kvar hos Fridhemsplan eftersom entreprenaden inte är avlämnad. Därmed skulle det i det nu aktuella fallet vara så att ansvars- och garantitid inte har börjat löpa. Det kan inte vara en riktig tolkning av bestämmelserna i ABT 94 och en sådan tolkning står i direkt strid med 4 kap. 7 §.

Domskäl

Parternas avtal bygger till stor del på bestämmelserna i ABT 94 som är ett standardavtal för totalentreprenader som tagits fram av det partssammansatta organet Byggandets Kontraktskommitté. I entreprenadavtalet har dock standardavtalets bestämmelser justerats i ett antal avseenden, bl.a. i fråga om preskription av entreprenörens fordringar.

Parterna har i allt väsentligt argumenterat utifrån bestämmelserna i ABT 94. Tingsrätten avser därför att först bedöma preskriptionsfrågan utifrån standardavtalets bestämmelser för att sedan övergå till om justeringarna i det aktuella entreprenadavtalet bör leda till någon annan slutsats.

Standardavtalet

När det gäller krav på betalning för bl.a. ändrings- och tilläggsarbeten finns en preskriptionstid reglerad i 6 kap. 13 § ABT 94. Enligt denna avtalsbestämmelse gäller en preskriptionstid om sex månader räknat från entreprenadens godkännande. Som skäl för den korta preskriptionstiden har angetts att en beställare inte ska drabbas av överraskande krav långt efter det att parternas avtal genom godkännande av entreprenaden i praktiken har upphört (se t.ex. Johansson, Entreprenadrätt och praktik, 2 uppl. 2007, s. 315 f.).

Det nu aktuella målet reser frågan om hur preskriptionstiden för krav avseende ändrings- och tilläggsarbeten ska beräknas när någon slutbesiktning inte har skett och något godkännande av entreprenaden vid en sådan besiktning alltså inte kommit till stånd. Denna fråga kan inte besvaras enbart genom en läsning av preskriptionsregeln i 6 kap. 13 § ABT 94. Systematiken i ABT 94 och andra bestämmelser i standardavtalet kan ge ledning. Förhållandet till den allmänna preskriptionsregeln i preskriptionslagen måste också beaktas.

Enligt 4 kap. 2 § ABT 94 ska kontraktsarbetena vara färdigställda och tillgängliga för slutbesiktning vid kontraktstidens utgång. I 7 kap. ABT 94 finns ett antal bestämmelser om slutbesiktning. Av dessa framgår att entreprenören i god tid ska underrätta beställaren om när entreprenaden beräknas vara färdig och tillgänglig för slutbesiktning. Besiktningen ska sedan verkställas av en därtill lämpad person som beställaren utser. Efter godkännande vid slutbesiktning är entreprenaden avlämnad.

I 4 kap. 7 § ABT 94 anges att garantitiden - om inte slutbesiktning verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet - räknas från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Det finns en liknande bestämmelse i fråga om betalningsskyldighetens inträde i 6 kap. 10 § ABT 94.

Frågan är då från vilken tidpunkt preskriptionsfristen enligt 6 kap. 13 § ABT 94 ska löpa när det inte finns något godkännande vid en slutbesiktning. I viss entreprenadrättslig litteratur har det gjorts gällande att preskriptionstiden bör räknas från samma tidpunkt som garantitiden enligt 4 kap. 7 § (Lindahl, Totalentreprenad, 1996, s. 118 f. och Hedberg, Entreprenadkontrakt, 1996, s. 216). Enligt detta synsätt bör alltså preskriptionsfristen i det aktuella fallet räknas från den dag slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. Det har samtidigt gjorts gällande - i fråga om en bestämmelse med motsvarande formulering i systeravtalet AB 04 - att avsaknad av godkännande av entreprenaden medför att tio års preskriptionstid enligt preskriptionslagen ska räknas från entreprenadens avlämnande (Johansson, Entreprenadrätt och praktik, 1 uppl. 2005, s. 324).

Som tidigare påpekats framgår av 4 kap. 7 § ABT 94 att garantitiden i vissa fall kan löpa från den tidpunkt slutbesiktningen rätteligen skulle ha utförts. Vidare anges i 6 kap. 10 § ABT 94 att betalning av kontraktssumman i vissa fall ska ske när slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. Denna reglering innebär dels att beställare inte får möjlighet att genom passivitet sträcka ut garantitiden, dels att en beställare inte får möjlighet att genom passivitet utverka anstånd med betalning av kontraktssumman. Regleringen i fråga är alltså till den passive beställarens nackdel och till entreprenörens fördel.

Om preskriptionstiden i 6 kap. 13 § ABT 94 för entreprenörens fordringar räknas från den dag när slutbesiktningen rätteligen borde ha verkställts skulle det däremot vara till fördel för en passiv beställare. Den i ABT 94 angivna preskriptionstiden är vidare betydligt strängare mot en fordringsägare i jämförelse med vad som gäller för fordringar i allmänhet enligt preskriptionslagen. Redan det förhållandet innebär att restriktivitet bör iakttas vid tolkningen av tillämpningsområdet. I vart fall framstår det som uteslutet att ge bestämmelsen en betydligt vidare betydelse än vad som följer av dess ordalydelse.

Det är också angeläget att en så kort preskriptionstid som den som finns i 6 kap. 13 § ABT kan räknas från en tidpunkt som är lätt att fastställa. Om preskriptionstiden skulle räknas från den tidpunkt när slutbesiktningen rätteligen borde ha skett skulle det ofta kunna leda till oklarhet från vilken tidpunkt fristen ska räknas. Det skulle också kunna leda till förvirring genom att utgångspunkten för beräkningen av preskriptionstiden kan ändras om slutbesiktning verkställs i ett senare skede än vad som rätteligen borde ha skett.

Enligt tingsrättens mening skulle angivna oklarheter - liksom möjligheten för beställaren att dra nytta av sin egen passivitet - motverka intresset för ett effektivt samarbete i avtalsförhållandet. Det bör tilläggas att en beställare som anser att någon slutbesiktning inte behövs torde ha möjlighet att ensidigt godkänna entreprenaden och därmed utlösa sex månaders preskriptionstid enligt 6 kap. 13 § första stycket.

Det sagda leder till slutsatsen att bestämmelsen i 6 kap. 13 § första stycket ABT 94 inte ska tolkas så att preskriptionsfristen kan räknas från den dag när slutbesiktning rätteligen borde ha verkställts. I de fall något uttryckligt godkännande av entreprenaden inte finns bör i stället - såsom anges i paragrafens sista stycke - preskriptionslagens regler gälla.

Entreprenadavtalet

I parternas entreprenadavtal har i punkt AFD.615 angetts att slutreglering, med ändring av 6 kap. 13 § ABT 94, ska ske senast tre månader efter godkänd slutbesiktning.

Tingsrätten kan här notera att avtalet uttryckligen anger ”godkänd slutbesiktning” i stället för standardavtalets uttryck ”entreprenadens godkännande” som utgångspunkt för preskriptionstiden. Vidare har preskriptionstiden inskränkts från sex till tre månader. Ingen av dessa justeringar talar för någon avvikande bedömning i förhållande till vad som anförts tidigare.

Slutsats

Tingsrättens slutsats blir att preskriptionslagens bestämmelse om tio års preskription ska tillämpas på Fridhemsplans fordran avseende påstådda ändrings- och tilläggsarbeten. Fridhemsplans påstådda fordran är därmed inte preskriberad. Mellandomsfrågan ska således besvaras i enlighet med detta.

Mellandomen bör få överklagas särskilt. Målet i övrigt ska vila i avvaktan på att avgörandet vinner laga kraft.

Domslut

Domslut

Tingsrätten fastställer att vid prövningen av återstående delar av målet bedömningen ska utgå från att det anspråk som Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolag har framfört mot Sehlstedtsgatan Ekonomisk Förening om 652 382 kr jämte ränta - avseende påstådda tilläggsarbeten (ÄTA) till parternas entreprenadkontrakt från den 14 december 2007 - inte är preskriberat.

Målet i övriga delar förklaras vilande till dess avgörandet i mellandomsfrågan har vunnit laga kraft.

Svea hovrätt

Sehlstedtsgatan Ekonomisk Förening överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle fastställa att Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolags påstådda fordran avseende tilläggsarbeten (ÄTA) till parternas entreprenadkontrakt från den 14 december 2007 var preskriberad.

Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolag bestred ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Ahnborg och Claes Söderqvist, referent) anförde i dom den 17 september 2014:

Hovrättens domskäl

Någon bevisning har inte åberopats.

Sehlstedtsgatan har till stöd för sin talan i hovrätten bl.a. hänfört sig till uttalanden i skriften Entreprenadbesiktning, utgiven av Byggandets Kontraktskommitté år 1997. I kommentaren däri till 7 kap. 2 § ABT 94 sägs att om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet räknas garantitiden från den dag som besiktningen rätteligen skulle ha verkställts, samt inträder även övriga rättsverkningar av besiktningen samtidigt.

Vad som anförts här föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens mellandom ska sålunda inte ändras.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättsråden Ingela Perklev och Hans Cappelen-Smith var skiljaktiga och anförde följande.

För parternas avtal gäller bl.a. standardavtalet ABT 94 och administrativa föreskrifter (AFD) som utformats i anslutning till AF AMA 98. Av avtalet framgår att om i kontraktshandlingarna förekommer mot varandra stridande uppgifter eller föreskrifter, gäller avtalsbekräftelsen före ABT 94. Enligt AFD.615 gäller att med ändring av ABT 94 kap. 6 § 13 (i det följande avser paragrafhänvisningar bestämmelser i ABT 94) ska slutreglering ske senast tre månader efter godkänd slutbesiktning. I sistnämnda bestämmelse föreskrivs att för entreprenörens fordringar av det slag som nu är i fråga gäller en preskriptionstid om sex månader räknat från entreprenadens godkännande. Parterna är överens om att AFD.615 innebär att preskriptionstiden förkortats till tre månader.

Det är ostridigt i målet att någon slutbesiktning av entreprenaden inte ägt rum. Frågan i målet rör hur preskriptionstiden för Fridhemsplans fordringar avseende ÄTA-arbeten ska beräknas i denna situation.

Entreprenadavtal är nästan helt oreglerade i lag. Sedan lång tid regleras dock avtalen i stor utsträckning i enhetliga standardvillkor som bygger på överenskommelser inom entreprenadbranschen. Bestämmelserna i ABT 94 utarbetades inom Föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK), i vilken ingick företrädare för olika intresseorganisationer på såväl beställar- som entreprenörsidan. Som HD har uttalat i rättsfallet NJA 2013 s. 271 - målet gällde då AB 92 - är det naturligt att tolka standardavtal av ifrågavarande slag i ljuset av den dispositiva rätt som eljest skulle ha tillämpats, dvs. obligationsrättsliga regler för denna typ av avtal, av vilka en del kommit till uttryck i köplagen. Om någon gemensam partsavsikt inte kan fastställas, och det inte finns några omständigheter vid sidan av avtalstexten som kan klargöra hur parterna uppfattat ett omtvistat standardvillkor, bör, enligt vad HD uttalade, tolkningen inriktas på villkorets ordalydelse. När villkorets innebörd ska bedömas kan, framhöll HD, ledning hämtas från systematiken och de övriga villkoren i standardavtalet; bestämmelserna var avsedda att utgöra ett sammanhängande system.

I förevarande fall ger ordalydelsen av kap. 6 § 13 inte någon ledning för tolkningen. Enligt vår mening kan formuleringen ”I övrigt gäller preskriptionslagen” läst mot paragrafen i övrigt inte ses som en föreskrift om vilken preskriptionstid som ska gälla för det fall att godkänd slutbesiktning inte har ägt rum. Frågan om preskriptionstidens beräkning får alltså besvaras med ledning av systematiken i ABT 94.

Föreningen har i detta sammanhang pekat på bestämmelsen i kap.4 § 7 om beräkning av garantitid. Enligt bestämmelsen räknas denna tid från entreprenadens godkännande. Om inte slutbesiktning verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, räknas garantitiden från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Föreningen har gjort gällande att motsvarande betraktelsesätt ska anläggas vid tillämpning av kap. 6 § 13, dvs. att preskriptionstiden ska räknas från den tidpunkt då slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. I litteraturen har också hävdats att preskriptionstiden enligt nämnda bestämmelse ska räknas på detta sätt. Som skäl för detta har bl.a. anförts att entreprenadtiden upphör, med de rättsverkningar som därav följer, när garantitiden inträder (Lindahl, Totalentreprenad, ABT 94, s. 117 f. och Hedberg, Entreprenadkontrakt, 1996 s. 216, jfr Motiv AB 72 s. 40). Vidare har BKK i skriften Entreprenadbesiktning, 1997 års upplaga, i anslutning till bestämmelsen om slutbesiktning i kap. 7 § 2 i AB 92, uttalat att om sådan besiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet medför detta inte bara att garantitiden räknas från den dag då slutbesiktning skulle ha ägt rum utan även att övriga rättsverkningar av slutbesiktningen samtidigt inträder. De nu återgivna uttalandena kan enligt vår mening inte frånkännas betydelse vid tolkningen av den aktuella preskriptionsbestämmelsen.

Av systematiken i ABT 94 och de anförda uttalandena om avtalets tolkning följer enligt vår mening att preskriptionstiden enligt kap. 6 § 13 ska beräknas på det sätt som föreningen hävdat. Att denna tolkning kan synas ge en fördel åt en passiv beställare leder inte till någon annan slutsats. Inte heller ger utformningen av AFD.615 anledning till någon annan bedömning.

På grund av det anförda bör mellandomsfrågan besvaras så att Fridhemsplans anspråk avseende påstådda tilläggsarbeten till parternas entreprenadkontrakt av den 14 december 2007 är preskriberat. Överklagandet ska alltså bifallas.

Högsta domstolen

Sehlstedtsgatan Ekonomisk Förening överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle fastställa att Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolags fordran avseende tilläggsarbeten till parternas entreprenadkontrakt den 14 december 2007 var preskriberad.

Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolag motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Martin Prosell, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Domskäl

Bakgrund

1-4. Motsvarar i huvudsak punkterna 1, 2 och 4 i HD:s dom.

Bestämmelser om preskription i parternas avtal

5-7. Motsvarar i huvudsak punkten 3 i HD:s dom (i punkterna 6 och 7 återges den i tingsrättens dom intagna avtalstexten).

Parternas ståndpunkter

8-9. Motsvarar i huvudsak punkterna 5 och 6 i HD:s dom.

Utgångspunkter för tolkning av standardavtal inom entreprenadbranschen

10.

ABT 94 är ett standardavtal ingående i en grupp av liknande avtal vilka har utarbetats inom Byggandets Kontraktskommitté (BKK). I kommittén ingår företrädare för såväl beställare som entreprenörer. I flera avgöranden under senare tid har HD uttalat sig om tolkningen av avtalen (se NJA 2012 s. 597, 2013 s. 271, 2014 s. 960 och 2015 s. 3).

11.

Av avgörandena framgår sammanfattningsvis följande. Om en gemensam partsavsikt inte kan anses föreligga och det inte heller finns några omständigheter vid sidan av avtalstexten som kan klargöra hur parterna uppfattade ett omtvistat standardvillkor, bör tolkningen inriktas på villkorets ordalydelse. När villkorets innebörd ska bedömas kan ledning hämtas från systematiken och de övriga villkoren i standardavtalet; bestämmelserna är avsedda att utgöra ett sammanhängande system. Vid tolkningen av vissa villkor kan det finnas anledning att särskilt beakta entreprenadavtalets speciella drag.

12.

Standardvillkoren har förhandlats fram mot bakgrund av allmänna obligationsrättsliga principer och köplagens regler. När inte heller avtalets systematik ger någon ledning är det därför naturligt att tolka villkoren i ljuset av den dispositiva rätt som annars skulle ha tillämpats, varav en del kommit till uttryck i köplagen. Avtalet skiljer sig dock från t.ex. köp genom att det som regel avser omfattande, komplicerat och långsiktigt arbete med flera inblandade parter. Ytterst och sist måste en mer övergripande rimlighetsbedömning göras.

Villkorens ordalydelse

13.

Det har inte framkommit att det förelegat en gemensam partsavsikt eller att det funnits några omständigheter vid sidan av avtalstexten som kan klargöra hur parterna uppfattade villkoren. När det gäller ordalydelsen framstår de citerade avtalsbestämmelserna under punkterna 6 och 7 som klara; en tre månader lång preskriptionstid förutsätter att entreprenaden godkänns vid en slutbesiktning. Om slutbesiktning inte äger rum gäller preskriptionslagen och därmed en tioårig preskriptionstid med starttidpunkt från fordrans tillkomst (se 2 § första stycket preskriptionslagen).

14.

Emellertid innehåller andra delar av ABT 94 vissa hjälpregler som bestämmer vad som ska gälla i vissa avseenden när en slutbesiktning på grund av beställarens underlåtenhet inte sker i tid. Det är nämligen beställaren som enligt 7 kap. 8 § ABT 94 ska se till att slutbesiktning verkställs genom att utse en lämpad person att utföra den. Frågan blir till att börja med om systematiken och övriga villkor i ABT 94 talar för att preskriptionsbestämmelserna ska tolkas på annat sätt än vad som framgår av dess ordalydelse.

Bestämmelser i ABT 94 som ger anvisningar om vad som ska gälla när slutbesiktning inte verkställs i tid

15.

En av de hjälpregler som avses i punkten 14 finns i 4 kap. 7 § ABT 94. Där sägs att garantitiden räknas från entreprenadens godkännande. Om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid, på grund av beställarens underlåtenhet, räknas garantitiden från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. En annan bestämmelse som innehåller en hjälpregel är den i 6 kap. 10 § ABT 94 som reglerar betalningen av kontraktssumman. Om betalningsplan inte finns får entreprenören i mån av utfört arbete och mot faktura erhålla delbetalning av kontraktssumman med belopp utgörande 90 % av värdet av utförda kontraktsarbeten. Återstoden ska erläggas efter entreprenadens godkännande. Om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, erläggs återstoden då besiktningen rätteligen skulle ha verkställts, under förutsättning att entreprenören genom faktura utlöst betalningsskyldighet.

16.

Merparten inom doktrinen menar att en motsvarande hjälpregel som finns i 4 kap. 7 § och i 6 kap. 10 § ABT 94 ska tolkas in även när det gäller preskriptionsbestämmelsen i 6 kap. 13 § ABT 94 (se Alf G. Lindahl, Totalentreprenad ABT 94, 1996 s. 117 f., Stig Hedberg, Entreprenadkontrakt - fällor och fel, 1996 s. 216, men jfr Sture Johansson, Entreprenadrätt och praktik, 1 uppl., 2005 s. 324). Även BKK har i en handledning, i anslutning till bestämmelsen om slutbesiktning i 7 kap. 2 § AB 92, uttalat att om en slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet medför detta inte bara att garantitiden räknas från den dag slutbesiktningen skulle ha ägt rum utan även att övriga rättsverkningar av slutbesiktningen samtidigt inträder (se Handledning för entreprenadbesiktning enligt AB 92 och ABT 94, BKK, 2 uppl. 1997, s. 12). Det skulle i så fall innebära att entreprenaden i preskriptionsbestämmelsens mening ska anses godkänd vid den tidpunkt slutbesiktningen rätteligen skulle ha verkställts, om utebliven eller försenad slutbesiktning beror på beställarens underlåtenhet.

17.

Resonemanget bygger på att entreprenaden bör anses godkänd och avlämnad vid samma tidpunkt som garantitiden inleds och återstoden av kontraktssumman ska betalas. Tidpunkten när entreprenaden är avlämnad och godkänd är i ABT 94 av vikt för bland annat riskövergången och skyldigheten att hålla entreprenaden försäkrad. Den utlöser även en rad tidsfrister såsom när vite och skadestånd senast ska framställas. Begreppsbestämningarna i ABT 94 och ordalydelsen av övriga villkor stödjer inte direkt en sådan slutsats. Frågan är därför om tidigare och senare utgåvor av ABT kan ge något svar på varför villkoren i ABT 94 inte tycks utgöra ett sammanhängande system.

Systematiken i föregående och senare upplagor av ABT

18.

Föregångare till ABT 94 var ABT 74, vars bestämmelser utformades som tillägg till och ändringar i AB 72. I bestämmelserna som nu ska behandlas föreligger ingen skillnad mellan AB 72 och ABT 74. I AB 72 gällde en preskriptionsregel där det framgår att det för nu avsedda fordran krävdes att entreprenören till beställaren inom åtta månader efter entreprenadtidens utgång översände faktura. Entreprenadtiden definierades enligt avtalets begreppsbestämningar som tiden från entreprenadens påbörjande till garantitidens början. Garantitiden kunde precis som i ABT 94, vid utebliven eller försenad slutbesiktning på grund av beställarens underlåtenhet, enligt en hjälpregel börja löpa vid den tidpunkt besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Rimligen borde därför enligt AB 72 preskriptionstiden börja löpa vid samma tidpunkt som garantitiden inleds och entreprenadtiden är slut.

19.

I ABT 94 ändrades begreppsbestämningarna av entreprenadtiden till tiden från entreprenadens påbörjande till och med den dag då entreprenaden är godkänd vid slutbesiktning. Nu aktuell preskriptionsbestämmelse ändrades också bland annat på så sätt att fristen gällde sex månader räknat från entreprenadens godkännande, i stället för som tidigare, åtta månader efter entreprenadtidens utgång. Hjälpregeln om garantitidens början vid beställarens passivitet kvarstod i sak oförändrad. När det gäller avlämnandetidpunkten framgår av 7 kap. 15 § ABT 94 att entreprenaden är avlämnad efter godkännande vid slutbesiktning. Det har hävdats att det trots dessa förändringar inte finns något som antyder att avsikten var att förändra den riskfördelning som rådde enligt AB 72 och som överensstämde med dispositiv rätt (jfr justitierådet Herres tillägg i NJA 2013 s. 271 p. 15). Detta resonemang måste även ligga i linje med vad som anförts inom merparten av doktrinen (jfr punkten 16).

20.

I ABT 06, som är efterträdare till ABT 94, har preskriptionsbestämmelsen inte ändrats; sex månader gäller räknat från entreprenadens godkännande. Entreprenadtiden har däremot förändrats i begreppsbestämningarna till tid från entreprenadens påbörjande till och med den dag då entreprenaden är godkänd. Något krav för entreprenadtidens slut att entreprenaden ska vara godkänd vid en slutbesiktning finns inte. I 7 kap. 12 § sjunde stycket ABT 06 har en ny bestämmelse införts. I den anges att om inte slutbesiktning verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet anses entreprenaden godkänd och avlämnad från den dag då besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. ABT 06 har således likheter med ABT 74 i nu aktuellt avseende.

Passivitet, individualitet och rimlighet

21.

Det som framkommit om systematiken i standardavtalet talar för att en tre månader lång preskriptionstid ska gälla i nu aktuellt fall. Inom doktrin har det emellertid uttryckts som osäkert om även en passiv beställare skulle kunna göra gällande hjälpregeln i 7 kap. 12 § sjunde stycket ABT 06 vid en preskriptionsinvändning mot entreprenören (jfr Eilert Andersson och Stig Hedberg, ÄTA-arbeten och ekonomisk reglering enligt AB 04 och ABT 06, 2013 s. 136). De två hjälpregler som finns i ABT 94 är till den passiva beställarens nackdel och entreprenörens fördel.

22.

Vid avtalstolkningen måste även beaktas att parterna i de administrativa föreskrifterna, AFD.615, avtalat om att slutavräkning skulle ske tre månader efter godkänd slutbesiktning och inte från entreprenadens godkännande, såsom preskriptionsbestämmelsen är utformad i ABT 94. Även den tvååriga garantitiden skulle enligt AFD.461 beräknas från dagen objektet i sin helhet blivit godkänt vid slutbesiktning. Låt vara att garantibesiktning ändå kom att ske under sommaren 2010.

23.

Slutligen bör också vägas in att preskription innebär en långtgående rättsverkan som helt skulle förta Fridhemsplans möjligheter att kunna göra gällande sina fordringar. Att Fridhemsplan borde ha räknat med att ett preskriptionsavbrott skulle krävas inom tre månader från besiktningen av underentreprenörernas arbeten framstår med hänsyn till hur parternas avtal är utformat inte som rimligt.

Slutsatser

24.

Även om standardavtalets systematik talar för att preskriptionsbestämmelserna ska tolkas på annat sätt än enligt sin ordalydelse finns det andra omständigheter som pekar åt motsatt håll. Parterna har i vissa avseenden i de administrativa föreskrifterna frångått standardavtalets bestämmelser och den part som rimligen hade att förlita sig på att avtalet gällde enligt ordalydelsen skulle vid ett motsatt synsätt drabbas av långtgående negativa rättsverkningar, till fördel för en passiv motpart.

25.

Avtalet mellan parterna ska i nu aktuellt fall tolkas på så sätt att preskriptionslagens regler gäller för preskription av ändrings- och tilläggsarbetena. Vid den bedömningen har Sehlstedtsgatan inte gjort gällande preskription. Hovrättens dom ska därför fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad och Lena Moore) meddelade den 3 december 2015 följande dom:

Domskäl

Bakgrund och frågan i målet

1.

Sehlstedtsgatan Ekonomisk Förening (Beställaren) och Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolag (Entreprenören) ingick i december 2007 ett avtal genom vilket Entreprenören åtog sig att för Beställaren utföra en ombyggnation av kontorslokaler till vandrarhem. Arbetena utfördes under åren 2007 och 2008.

2.

I juli 2009 mottog Beställaren ett skriftligt krav från Entreprenören avseende bl.a. fordringar om drygt 650 000 kr för tilläggsarbeten. Beställaren invände bl.a. att kravet var preskriberat.

3.

Av en av parterna underskriven avtalsbekräftelse framgår bl.a. att mellan parterna gäller Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten (ABT 94). Enligt ABT 94 kap. 6 § 13 gäller för entreprenörens fordringar avseende ändrings- och tilläggsarbeten en preskriptionstid om sex månader räknat från entreprenadens godkännande. I övrigt anges det att preskriptionslagen ska gälla. Parterna är ense om att det av avtalsbekräftelsen följer att preskriptionstiden har förkortats till tre månader. Starttidpunkten anges i bekräftelsen vara ”godkänd slutbesiktning”.

4.

Slutbesiktning av underentreprenörernas arbeten ägde rum den 31 juli 2008. Dessförinnan hade Entreprenören till Beställaren anmält att arbetena i entreprenaden var färdiga och tillgängliga för slutbesiktning. Någon slutbesiktning skedde emellertid aldrig av totalentreprenaden. Garantibesiktning genomfördes under sommaren 2010.

5.

Beställaren har gjort gällande att preskriptionstiden enligt ABT 94 kap. 6 § 13 ska räknas från den 31 juli 2008, då slutbesiktning av underentreprenörernas arbeten ägde rum och slutbesiktning av hela entreprenaden rätteligen skulle ha verkställts.

6.

Entreprenörens inställning är att preskriptionstid inte börjar löpa förrän entreprenaden har godkänts vid en slutbesiktning. Eftersom det aldrig gjordes någon slutbesiktning ska, enligt ABT 94 kap. 6 § 13 fjärde stycket, preskriptionslagen tillämpas. Det innebär enligt Entreprenören att en tioårig preskriptionstid gäller för kravet. I andra hand har Entreprenören hävdat att en preskriptionstid om tre månader ska tillämpas med start från garantibesiktningen.

7.

Frågan hur den aktuella preskriptionsregleringen ska tolkas är föremål för en mellandomsprövning. För det fall preskriptionstid börjar löpa när slutbesiktning av entreprenaden rätteligen skulle ha skett är parterna ense om att preskription har inträtt, annars inte. Tingsrätten fann att kravet inte var preskriberat. Hovrätten har inte gjort någon annan bedömning än tingsrätten och har fastställt tingsrättens dom.

Närmare om tolkningsfrågan

8.

Regleringen i ABT 94 skiljer mellan entreprenadtid och garantitid. Begreppet entreprenadtid är definierat som tiden från entreprenadens början till och med den dag då entreprenaden är godkänd vid slutbesiktning. Tanken är alltså att en slutbesiktning ska resultera i att entreprenaden godkänns. Efter entreprenadens godkännande löper garantitid enligt ABT 94 kap. 4 § 7.

9.

Om en entreprenad avvecklas på det sätt som är förutsatt i regelverket kommer slutbesiktningen att bestämma bl.a. startpunkten för preskriptionstiden enligt ABT 94 kap. 6 § 13. Det saknas särskilda föreskrifter för det fallet att någon slutbesiktning inte sker. I fråga om garantitid anges det däremot i kap. 4 § 7 andra meningen, att om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, så räknas garantitiden från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Motsvarande typ av hjälpregel finns i kap. 6 § 10 rörande betalning av kontraktssumman.

10.

Tolkningsfrågan i målet är närmare bestämt om preskriptionsregeln i ABT 94 kap. 6 § 13 utan uttryckligt stöd i de allmänna bestämmelserna kan anses innebära, att om entreprenaden inte på det sätt som är tänkt har godkänts vid en slutbesiktning därför att någon slutbesiktning inte har hållits, så ska preskriptionstiden börja löpa från den tidpunkt en slutbesiktning rätteligen skulle ha genomförts.

Allmänna utgångspunkter för tolkning av standardavtal inom entreprenadbranschen

11.

ABT 94 är ett standardavtal inom entreprenadområdet. Avtalet har - liksom ett antal liknande avtal med beteckningen AB för utförandeentreprenader eller ABT för totalentreprenader - utarbetats av Byggandets Kontraktskommitté (BKK). Kommittén består av företrädare för såväl beställare som entreprenörer. ABT 94 har numera ersatts av ABT 06. Systeravtalet AB 92 har ersatts av AB 04. I ABT 06 har den i målet aktuella regleringen fått en annan utformning (se kap. 6 § 19 och kap. 7 § 12 sjunde stycket).

12.

HD har i flera avgöranden under senare år haft anledning att tillämpa AB- och ABT-avtalen och då uttalat sig rörande principer för tolkning av villkor i dessa avtal. Domstolen har framhållit bl.a. följande. Om någon gemensam partsavsikt inte kan anses föreligga och det inte heller finns några omständigheter vid sidan av avtalstexten som kan klargöra hur parterna uppfattade ett omtvistat standardvillkor, bör tolkningen inriktas på villkorets ordalydelse. När villkorets innebörd ska bedömas kan ledning hämtas från systematiken och de övriga villkoren i avtalet; bestämmelserna är avsedda att utgöra ett sammanhängande system. Vid tolkningen av vissa villkor kan det finnas anledning att särskilt beakta entreprenadavtalets speciella drag. När inte heller avtalets systematik ger någon ledning är det därför naturligt att tolka villkoren i ljuset av den dispositiva rätt som annars skulle ha tillämpats, varav en del kommit till uttryck i köplagen. Det ska dock beaktas att entreprenadavtal skiljer sig från t.ex. köp genom att det som regel avser ett omfattande, komplicerat och långsiktigt arbete med flera inblandade parter. Ytterst och sist måste en mer övergripande rimlighetsbedömning göras. (Se bl.a. NJA 2013 s. 271 p. 7 och NJA 2014 s. 960 p. 23.)

Betydelsen i detta fall av de särskilda tolkningsfaktorerna

13.

Det framgår inte av utredningen att de i målet aktuella bestämmelserna har diskuterats närmare av parterna när avtalet ingicks. Den justering av preskriptionsbestämmelsen i ABT 94 kap. 6 § 13 som parterna har gjort i avtalsbekräftelsen (se p. 3) kan inte anses innebära någon ändring utöver vad parterna är ense om, nämligen att preskriptionstiden har förkortats till tre månader.

14.

Ordalagen i ABT 94 kap. 6 § 13 - att preskriptionstiden börjar löpa när entreprenaden har godkänts - är så till vida klara att de inte kan ges den språkliga innebörden att, när någon slutbesiktning inte har genomförts, entreprenaden ska anses ha godkänts då slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. Inte heller innehåller regelverket någon definition som ger anledning till en sådan från ordalagen avvikande betydelse.

15.

Flera bestämmelser i ABT 94 knyter för olika rättsverkningar an till entreprenadens godkännande, men den aktuella preskriptionsregeln samspelar inte på det sättet med regelverket i övrigt att startpunkten för preskription inverkar på tillämpningen av andra regler. På samma sätt som den av parterna överenskomna förkortningen av preskriptionstiden saknar betydelse för regleringen i övrigt saknar det för denna betydelse från vilken tidpunkt preskriptionstiden ska räknas. Regelverkets systematik ger således inte anledning att tolka regeln på något annat sätt än att med entreprenadens godkännande menas just det konstaterandet i samband med en slutbesiktning. Att regelverket ger uttryck för en tydlig brytpunkt mellan entreprenadtiden och garantitiden gör visserligen att det kan falla sig naturligt att låta den brytpunkten utgöra startpunkt för preskriptionstiden enligt den aktuella preskriptionsregeln också när någon slutbesiktning inte har skett, men det är inte ett sådant systemargument som kan inverka på tolkningen.

16.

När en kontraktsregel om preskription har formulerats efter mönstret av en lagregel bör den närmare innebörden av lagregeln vara vägledande för tolkningen av kontraktsregeln, i allt fall så långt som ordalagen är desamma. Det finns emellertid ingen lagregel om preskription, som när det gäller startpunkten för preskriptionstiden kan ge någon direkt ledning för tolkningen av den aktuella regeln. Inte heller i övrigt kastar dispositiv rätt något förklarande ljus över den förevarande tolkningsfrågan.

17.

De särskilda tolkningsfaktorer som HD i sin praxis har pekat på när det gäller allmänna bestämmelser av det slag som det här rör sig om ger alltså inget stöd för tolkningen att preskriptionstiden skulle, när någon slutbesiktning inte har hållits, börja löpa när en slutbesiktning rättteligen skulle ha genomförts.

Betydelsen av en mer övergripande rimlighetsbedömning

18.

Vid den mer övergripande rimlighetsbedömning som ytterst och sist ska göras aktualiseras bl.a. frågan om den aktuella regelns ändamål kan föranleda att den ska tolkas på ett sätt som inte har stöd i dess ordalydelse. Vad som gäller i det hänseendet hänger samman med vad för slags regel det rör sig om. Här handlar det om en preskriptionsregel.

19.

En preskriptionsregels funktion är att ange en tid inom vilken ett visst fordringsanspråk måste göras gällande för att borgenären ska vara bevarad sin rätt. Man kan grovt sett skilja mellan två olika typer av preskriptionsregler med olika ändamål. Den ena typen kännetecknas av en förhållandevis lång preskriptionstid som börjar löpa från anspråkets tillkomst. Sådan långtidspreskription syftar bl.a. till att undvika tvister som innefattar bevisning om gamla förhållanden. Den andra typen karakteriseras av en förhållandevis kort preskriptionstid, som typiskt sett börjar löpa från det att gäldenärens infriandeskyldighet inträder eller i allt fall i anslutning till den tidpunkten. Korttidspreskriptionens främsta syfte är att styra mot en snar avveckling av fordringsförhållandet, i vissa men inte alla fall för att parterna ska förmås att på ett tidigt stadium klarlägga sina förhållanden.

20.

Det rör sig i detta fall om en regel om korttidspreskription. Syftet får antas vara att parterna snabbt ska reda ut vad som i ersättningshänseende gäller i fråga om ändrings- respektive tilläggsarbeten. Det är en ändamålsenlig ordning. Regeln i ABT 94 kap. 6 § 13 ger också ett klart uttryck för att entreprenörens anspråk på ersättning för ändrings- respektive tilläggsarbeten ska vara underkastade korttidspreskription. Att en sådan preskriptionsordning gäller kan således inte överraska någon av parterna.

21.

Startpunktens funktion är främst att ge ett tydligt besked om slutpunkten för den korta preskriptionstiden, men också att indikera när det är dags för parterna att ta upp en diskussion om tillkommande ersättning för ändrings- och tilläggsarbeten. Det talar för att i en situation som den förevarande är det en lämplig ordning att preskriptionstiden knyts till den tidpunkt när entreprenadarbetena är att anse som avslutade. Frågan är emellertid om ändamålsskäl av det slaget väger så tungt att en utfyllande tolkning i den riktningen kan godtas. Den bedömningen ska göras i ljuset av de särskilda tolkningsprinciper som gäller för preskriptionsbestämmelser.

22.

En preskriptionsregel får på grund av sin drastiska rättighetsavskärande verkan inte tillämpas analogt och ska tolkas restriktivt. Det gäller såväl lag- som avtalsbestämmelser. Restriktiviteten gäller inte bara bestämmelsens träffyta utan också dess tillämpningsförutsättningar, bland dem startpunkten för preskriptionstiden. När det gäller en avtalad preskriptionsregel bör en utfyllande tolkning godtas bara om det finns klara hållpunkter för det (jfr NJA 1964 s. 152).

23.

I det föregående har det konstaterats att om någon slutbesiktning inte har skett är det en lämplig ordning att preskriptionstiden enligt ABT 94 kap. 6 § 13 börjar löpa när entreprenören har avslutat sina arbeten. Men det finns inte några klara hållpunkter för en ordning av det slaget i de allmänna bestämmelserna, och inte heller synes en sådan tidpunkt utan närmare kontraktsreglering kunna bestämmas på ett entydigt sätt. I det läget blir slutsatsen att den aktuella preskriptionsregeln inte kan tillämpas när någon slutbesiktning inte har skett.

Sammanfattande slutsats

24.

Preskriptionsregeln i ABT 94 kap. 6 § 13 är skriven för det fallet att det genom en slutbesiktning har klarlagts att entreprenaden har godkänts. Vad som i preskriptionshänseende gäller när någon slutbesiktning inte har hållits är oreglerat i ABT 94, och inte heller ger dess systematik eller dispositiv rätt någon direkt ledning. Ändamålsskäl talar för att bestämmelsen ska tillämpas också när någon slutbesiktning inte har skett, och att preskriptionstiden då ska börja löpa när entreprenören har avslutat sina arbeten. Men i ljuset av att det rör sig om en preskriptionsbestämmelse skulle en sådan utfyllande tolkning sträcka sig för långt.

25.

Slutsatsen är att preskriptionstiden inte, som Beställaren har gjort gällande, löper från den tidpunkt då slutbesiktning rätteligen skulle ha hållits. Preskription har därför inte inträtt för Entreprenörens fordringar på ersättning för tilläggsarbeten. Hovrättens domslut ska således fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Referenten, justitierådet Svante O. Johansson, och justitierådet Lars Edlund var skiljaktiga och fastställde att Fridhemsplan Hotel & Hostel Aktiebolags fordran avseende tilläggsarbeten till parternas entreprenadkontrakt den 14 december 2007 var preskriberad. De ansåg att domen efter punkten 12 skulle ha följande lydelse.

13.

Det kan noteras att HD tillmätt systematiken stor betydelse vid tolkning av AB-avtalen. Sådana skäl ansågs t.ex. motivera rättsavskärande effekter på så sätt att en skadelidande beställare inte hade rätt att rikta ett utomobligatoriskt skadeståndsanspråk mot en underentreprenör (se NJA 2007 s. 758). Vidare har en bestämmelse tolkats på visst sätt mot bakgrund av obligationsrättsliga principer som vann stöd av sammanhanget och övriga bestämmelser i ett AB-avtal (se NJA 2013 s. 271). I ett annat fall har en bestämmelse tolkats med beaktande av principer som bar upp andra bestämmelser i AB-avtalet (se NJA 2015 s. 3). Först om systematiska skäl inte ger någon vägledning har HD ansett att dispositiv rätt bör fälla utslaget (se NJA 2012 s. 597).

14.

Det ska i detta sammanhang framhållas att det i vissa situationer finns skäl som kan anföras mot att låta systematiska överväganden inta en alltför framträdande roll vid tolkningen. Så kan vara fallet vid tolkning av avtalsvillkor som har en rättighetsavskärande funktion såsom avtalade preskriptionsbestämmelser. I sådana situationer måste ordalydelsen tilläggas särskild vikt. Utrymmet för en tolkning av ett avtalsvillkor om specialpreskription som på grund av systematiska skäl går utöver vad som kan utläsas av ordalydelsen av villkoret är mycket begränsat. Så bör inte ske utan att det framstår som klart att avtalet ska ges denna innebörd (jfr NJA 1964 s. 152. Jfr även Stefan Lindskog, Preskription, 3 uppl. 2011, 5 § 9.9.2).

Rättsverkningar av entreprenadens godkännande

15.

I ABT 94 finns ett flertal regler om preskription som avviker från dispositiv rätt. Utöver den i målet aktuella bestämmelsen i kap. 6 § 13 kan nämnas kap. 5 § 19 med tre månaders preskriptionstid för beställarens anspråk på vite eller skadestånd och kap. 6 § 3 med sex månaders preskriptionstid för entreprenörens anspråk på ersättning på grund av väsentligt rubbade förutsättningar. Gemensamt för dessa regler är att startpunkten för preskriptionstiden är entreprenadens godkännande.

16.

Entreprenadens godkännande är enligt ABT 94 - liksom i tidigare och senare upplagor av AB-familjens avtal - den avgörande tidpunkten också för ett antal andra rättsverkningar mellan beställare och entreprenör. Här kan bl.a. noteras att entreprenörens rätt och skyldighet att utföra av beställaren föreskrivna ändringar och tilläggsarbeten upphör (kap. 2 § 3), liksom även entreprenörens ansvar för ej avlämnad del av entreprenaden (kap. 5 § 4) och för följdskada (kap. 5 § 8). För beställarens del gäller att denne då är skyldig att betala återstående del av kontraktssumman (kap. 6 § 10) och att möjligheten att åberopa fel begränsas (kap. 7 § 13). Efter entreprenadtiden ska det enligt kap. 6 § 9 göras en slutavräkning mellan parterna.

17.

Begreppet entreprenadtid är i ABT 94 definierat som tiden från entreprenadens påbörjande till och med den dag då entreprenaden är godkänd vid slutbesiktning. Efter entreprenadens godkännande löper garantitid enligt kap. 4 § 7.

18.

Det kan anmärkas att i de avtal som närmast föregick AB 92 och ABT 94 (AB 65, AB 72 och ABT 74) var entreprenadtidens slut uttryckligen kopplat till garantitidens början. Detta var ett uttryck för att entreprenadtiden automatiskt upphör vid garantitidens början (se Motiv AB 65 s. 24). Det finns inte anledning att anta att den ändrade definitionen av entreprenadtiden i AB 92 och ABT 94 var avsedd att innebära någon ändring i sak (jfr vad justitierådet Herre anför i p. 15 i tillägg till NJA 2013 s. 271).

19.

Det ska också noteras att i de avtal som ersatt AB 92 och ABT 94 (AB 04 och ABT 06) har entreprenadens godkännande, dock utan orden ”vid slutbesiktning”, använts för att definiera entreprenadtiden. Efter entreprenadens godkännande löper garantitid enligt ABT 06 kap. 4 § 7.

20.

Systematiken i AB-regleringen innebär alltså att gränsen mellan entreprenadtid och garantitid är av central betydelse. Normalt sett sker gränsdragningen genom att det sker en slutbesiktning, i vilken antecknas dagen för entreprenadens godkännande. För det fall någon besiktning inte har ägt rum finns det i ABT 94 kap. 4 § 7 andra meningen en hjälpregel där det anges att om slutbesiktning inte verkställs inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, räknas garantitiden från den dag besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Motsvarande typ av hjälpregel finns även i bestämmelsen kap. 6 § 10 om att återstående del av kontraktssumman ska betalas vid entreprenadens godkännande.

21.

De nu redovisade hjälpreglerna fanns även i de tidigare avtalen AB 65, AB 72 och ABT 74. Den som avsåg garantitiden angav, då som nu, att i de fall slutbesiktning inte skedde inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, räknas garantitiden från den dag slutbesiktning rätteligen skulle ha skett. Preskriptionstiden, som räknades från entreprenadtidens utgång, började därför enligt dessa avtal löpa oavsett om entreprenaden avslutades med godkännande eller underlåten besiktning (jfr p. 18).

22.

Även i de avtal som ersatt AB 92 och ABT 94 (AB 04 och ABT 06) har man angett garantitidens slut på ett sådant sätt att preskriptionsfrågan lösts. Entreprenadtiden övergår till garantitiden på motsvarande sätt som i de tidigare avtalen. Emellertid har en bestämmelse i både AB 04 och ABT 06 nu tillkommit (kap. 7 § 12 sjunde stycket). Av denna framgår att i de fall slutbesiktning inte har verkställts inom föreskriven tid på grund av beställarens underlåtenhet, anses entreprenaden godkänd och avlämnad från den dag då besiktningen rätteligen skulle ha verkställts. Tidpunkten för entreprenadens godkännande är således densamma oavsett om besiktning sker eller så inte är fallet.

Tillämpning av preskriptionsreglerna i ABT 94 vid utebliven slutbesiktning

23.

Det framgår inte av utredningen att de i målet aktuella bestämmelserna diskuterats närmare av parterna vid avtalsingåendet.

24.

Hjälpreglerna i ABT 94 kap. 4 § 7 och kap. 6 § 10 vid utebliven slutbesiktning täcker enligt ordalagen inte de situationer där parts anspråk är underkastade förkortade preskriptionstider i förhållande till dispositiv rätt.

25.

En ledande tanke med systematiken i AB-regleringen är som tidigare anförts (p. 15-22) att entreprenadtid och garantitid ska ha samma innebörd oavsett vilken bestämmelse som ska tillämpas, så att alla rättsverkningar som är förenade med entreprenadens avlämnande inträder samtidigt (se kommentaren till ABT 94 vid kap. 7 § 14, BKK:s Handledning för entreprenadbesiktning enligt AB 92 och ABT 94, 1997, s. 12, och Stig Hedberg, Kommentar till AB 04, ABT 06 och ABK 09, 2010, s. 153). En sådan ordning kan motiveras med att tillämpningen av bestämmelserna därigenom blir enkel, konsekvent och förutsebar.

26.

Det har även i den entreprenadrättsliga litteraturen allmänt antagits att de förkortade preskriptionstiderna ändå gäller vid utebliven slutbesiktning, varvid startpunkten alltså skulle vara när entreprenaden rätteligen skulle ha besiktigats (se bl.a. Motiv AB 72 s. 40, Alf Lindahl m.fl., Totalentreprenad, ABT 94, 1996, s. 117 f. och Eilert Andersson och Stig Hedberg, ÄTA-arbeten och ekonomisk reglering enligt AB 04 och ABT 06, 2013, s. 135 f.; jfr dock Sture Johansson, Entreprenadrätt och praktik, 2 uppl. 2007, s. 315 f.).

27.

Ett argument som framförts mot att tillämpa angivna hjälpregler för bestämmande av startpunkten för preskriptionstiden är att detta skulle gynna en passiv beställare. Denne skulle genom att inte genomföra en slutbesiktning kunna skapa osäkerhet i frågan när entreprenaden ska anses godkänd och därigenom få en entreprenör att inte fakturera i tid för ändringar och tilläggsarbeten. Det skulle därför vara påkallat med en restriktiv tolkning av preskriptionsbestämmelsen.

28.

Det kan konstateras att ett godtagande av detta argument skulle medföra att det inte blir en enhetlig bestämning av entreprenadtid och garantitid i ABT 94. Avtalssystematiska skäl talar med styrka mot en sådan ordning.

29.

Vidare inställer sig frågan huruvida tillämpningen av andra bestämmelser ska påverkas av beställarens passivitet. Ett exempel kan vara hur preskriptionstiden ska bestämmas beträffande beställaranspråk på t.ex. vite för försening. En förseningsperiod löper från den tidpunkt då entreprenaden skulle ha varit färdigställd enligt parternas avtal till det att färdigställande faktiskt skett så att slutbesiktning kan äga rum (ABT 94 kap. 5 § 1, jfr kap. 7 § 14). Även om någon slutbesiktning inte äger rum torde vitesperioden ändå upphöra då, dvs. när slutbesiktning rätteligen skulle ha ägt rum. I detta hänseende ska en passiv beställare inte gynnas. Däremot framstår det som oklart huruvida den passive beställarens vitesanspråk fortfarande skulle vara underkastat tre månaders preskriptionstid från entreprenadens godkännande enligt kap. 5 § 19 eller - som entreprenörens fordran på tilläggsersättning - tio år enligt dispositiv rätt. En sådan oklarhet finns också beträffande den slutavräkning mellan parterna som föreskrivs i kap. 6 § 9.

30.

Såvitt gäller argumentet att entreprenören kan råka ut för en oväntad preskriptionsinvändning från beställaren bör observeras att en grundläggande förutsättning för att slutbesiktning över huvud taget ska bli aktuell är att entreprenören anmält att entreprenaden är färdigställd (ABT 94 kap. 5 § 2). En entreprenör kan alltså inte utan en egen aktiv handling försättas i situationen att preskriptionstid börjar löpa för krav på ersättning för ändrings- och tilläggsarbeten. Det finns således inget moment av överraskning i denna situation.

31.

Den typen av preskriptionsregel som här är aktuell karakteriseras av en förhållandevis kort preskriptionstid. En sådan börjar typiskt sett löpa från det att gäldenärens infriandeskyldighet inträder eller i allt fall i anslutning till den tidpunkten. Detta är i de allra flesta fall där slutbesiktning inte ska genomföras, när arbetena har avslutats. Syftet får antas vara att parterna snabbt ska reda ut vad som i ersättningshänseende gäller i fråga om ändrings- respektive tilläggsarbeten. Det är en ändamålsenlig ordning. Det finns också klara hållpunkter för en ordning av det slaget i de allmänna bestämmelsernas systematik och historiska utveckling.

32.

Mot nu angiven bakgrund framstår det som klart att regleringen i ABT 94 ska ges en sådan innebörd, att startpunkten för preskriptionstiden för entreprenörens rätt till ersättning för tilläggsarbeten - för det fall slutbesiktning inte äger rum - är den tidpunkt när entreprenaden rätteligen skulle ha besiktigats.

Slutsats i målet

33.

Sammanfattningsvis har preskription inträtt för Entreprenörens fordringar på ersättning för tilläggsarbeten. Hovrättens dom ska ändras i enlighet härmed.

HD:s dom meddelad: den 3 december 2015.

Mål nr: T 4983-14.

Rättsfall: NJA 1964 s. 152, NJA 2013 s. 271 och NJA 2014 s. 960.