NJA 2015 s. 939
Klander av föreningsstämmobeslut. En samfällighetsförening, som förvaltar en gemensamhetsanläggning för båtbryggor, båtuppläggning och parkering, har ansetts bedriva en i förhållande till sitt ändamål främmande verksamhet genom att förse anläggningen med en el- och ljusanordning som inte hade någon tidigare motsvarighet. Föreningens beslut om el- och ljusanordning har därför upphävts.
Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen
E.T. och T.T. väckte talan vid Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen, mot Bryggholmens samfällighetsförening, som förvaltar bl.a. gemensamhetsanläggningen Vallby-Husby ga:3. En av de deltagande fastigheterna ägs av E.T. och T.T. De klandrade följande beslut som hade fattats vid årsstämma år 2011. ”Årsstämman beslutade att uppdra åt styrelsen att genomföra projektet med el och belysning till Husbyviken under förutsättning att investeringen inte överstiger 200 000 kr.”
E.T. och T.T. yrkade att mark- och miljödomstolen skulle förklara beslutet ogiltigt. De gjorde gällande att skötsel och underhåll och ingenting annat ingick i gemensamhetsanläggningens ändamål.
Bryggholmens samfällighetsförening yrkade bl.a. att käromålet skulle ogillas.
Mark- och miljödomstolen (rådmannen Åke Söderlind och tekniska rådet Björn Hedlund) anförde bl.a. följande i dom den 15 juli 2013.
Domskäl
- - -
Anläggningsändamålet omfattar drift av en befintlig anläggning
I det anläggningsbeslut som avser Vallby-Husby ga:3 antecknades följande under rubriken Ändamål, läge och huvudsaklig beskaffenhet.
”Gemensamhetsanläggning skall inrättas och omfatta befintliga båtbryggor vid Husby holme samt parkeringsplatser och båtuppläggningsplatser på Husby holme, allt enligt kartskiss till aktbil. AB. De deltagande fastigheterna ska disponera en båtplats var dock ska Vallby Husby 3:2 disponera 19 platser.”
Därutöver antecknades att de deltagande fastigheterna och byggnaderna skulle utgöra en samfällighet för anläggningens utförande och drift, att det utrymme uppläts som den befintliga anläggningen upptog inom Vallby-Husby 3:2 på såväl land som i vatten, samt därutöver utrymme för utökning av parkeringsplatsen samt att bryggor och parkering redan var utförda vid beslutet med undantag för det område med vilket parkeringen skulle utökas, vilken utökning skulle bekostas av Enköpings kommun enligt ett särskilt åtagande.
Samfällighetsföreningens stadgar hänvisar till anläggningsändamålet
Enligt 3 § i Bryggholmens samfällighetsförenings stadgar ska samfälligheterna förvaltas i enlighet med vad som vid bildandet bestämts om deras ändamål.
Vid lagstiftningens tillkomst har ansetts att vissa avvikelser från anläggningsändamålet kan godtas när det gäller mindre förskjutningar, men samtidigt ansetts att sådant bör komma ifråga bara när det är klart att förrättningsändamålet saknar aktualitet
I prop. 1973:160, Avd. IV, Förslaget till lag om förvaltning av samfälligheter, s. 388, anförde föredragande departementschefen - till bemötande av remissynpunkter som gick ut på att förvaltningen av en samfällighet måste vara ovillkorligt bunden av förrättningsavgörande beträffande samfälligheten - bl.a. att det kan förekomma att ett förrättningsavgörande inom förhållandevis kort tid blir mer eller mindre inaktuellt och att det framstår som helt orealistiskt att kräva en ny förrättning för minsta förskjutning beträffande ändamålet eller annan förrättningsföreskrift. Han anförde emellertid också (ibid.) att det är tydligt att det endast undantagsvis (domstolens kurs.) kan komma i fråga att avvika från förrättningsavgörandet och att avvikelse bör få ske endast när det är klart att förrättningsavgörandet saknar aktualitet.
I rättspraxis har godtagits att tekniska anläggningar har moderniserats med begagnande av nya tekniska lösningar som tillgodoser det ändamål för vilket gemensamhetsanläggningen är inrättad
I HD:s avgörande NJA 1989 s. 291 slogs fast att årsstämman för en samfällighetsförening, som förvaltade en gemensamhetsanläggning som inrättats för anläggande, drift och underhåll av en centralantenn med kablar till uttag i lägenheter, hade rätt att besluta att ersätta centralantennen med en anläggning för mottagande av kabel-tv. HD fäste avseende vid att tekniska anordningar som ingår i gemensamhetsanläggningar förr eller senare måste förnyas, att det är föreningsstämman som har att besluta när och i vilken takt förnyelsen ska ske samt att det är naturligt att föreningen därvid ser till att inte bygga fast sig i föråldrad teknik. HD konstaterade att ombyggandet av en centralantenn för mottagande av eterburna sändningar till en anläggning för mottagande av kabelburna sändningar inte - i vart fall dåmera - kunde anses innebära att det blev fråga om en anläggning av principiellt annan art.
Framdragning av elektricitet till en brygga m.m. som helt saknat belysningsanordningar när gemensamhetsanläggningen inrättades måste anses innebära att andra ändamål tillgodoses än de deltagande fastigheternas behov av att kunna nå fastigheterna från den tidigare befintliga anläggningen
Det har i det föregående framgått att såväl den brygganläggning som den parkering som redan var utförda när gemensamhetsanläggningen som målet gäller inrättades saknade belysningsanordningar vid inrättandet. Förrättningsbeslutet kan inte i något avseende anses sakna aktualitet och frågan om framdragande av elektricitet är inte en fråga om förnyelse av någon befintlig teknisk anordning som tillgodoser samma ändamål som det för vilket gemensamhetsanläggningen inrättades. Det klandrade beslutet innebär därför att samfällighetsföreningen med stöd av detta avsåg att bedriva verksamhet som är främmande för dess ändamål i den mening som avses i 18 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL). För denna bedömning saknar det relevans huruvida framdragandet av ström till bryggan m.m. kan bidra till att höja säkerheten eller bekvämligheten vid nyttjande av brygganläggningen eller området i övrigt.
Med hänsyn till att 3 § i föreningens stadgar inte heller medger annat än att samfälligheterna förvaltas i enlighet med vad som vid bildandet bestämts om deras ändamål, strider alltså beslutet mot såväl föreningens stadgar som mot SFL. Vid denna bedömning har det vidare särskild betydelse att ett förrättningsbeslut i praktiken innebär att samfälligheten får rätt att beskatta medlemmarna för det ändamål, som vid förrättningen har ansetts vara av väsentlig betydelse för de deltagande fastigheterna, men inte för andra ändamål.
Det klandrade beslutet ska till följd av det anförda upphävas.
- - -
Domslut
Domslut
Mark- och miljödomstolen upphäver Bryggholmens samfällighetsförenings beslut på dess årsstämma 2011 att uppdra åt styrelsen att genomföra projektet med el och belysning till Husbyviken (p. 14.2.1 i protokollet från årsstämman).
Svea hovrätt
Bryggholmens samfällighetsförening överklagade i Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen, och yrkade att E.T:s och T.T:s klandertalan skulle ogillas.
E.T. och T.T. motsatte sig ändring.
Mark- och miljööverdomstolen (hovrättsråden Lars Borg och Margaretha Gistorp, referent, tekniska rådet Karina Liljeroos samt tf. hovrättsassessorn Henrik Jonsson) anförde följande i dom den 1 juli 2014.
Mark- och miljööverdomstolens domskäl
Frågan i målet är om det finns grund att häva det klandrade beslutet om att genomföra projektet med el och belysning i Husbyviken på den grunden att beslutet innebär att föreningen i strid med 18 § andra stycket SFL bedriver verksamhet som är främmande för ändamål som samfälligheten ska tillgodose.
Av förarbetena till SFL framgår bland annat följande. I kompetensområdet för en samfällighetsförening som har till uppgift att förvalta en anläggningssamfällighet ingår alla åtgärder som kan hänföras till utförande och drift av anläggningen. Om ändamålet är inaktuellt eller inte har angetts, bör förvaltningen syfta till att samfälligheten används på så lämpligt sätt som möjligt. Förbudet mot verksamhet som är främmande för samfällighetens ändamål syftar till att skydda enskilda medlemmar från att tvingas ta del i verksamhet som inte ingår som ett naturligt led i förvaltningen av samfälligheten. Vad som faller inom ändamålet ska bedömas i varje särskilt fall (prop. 1973:160 s. 374 f., 386 och 416). I praxis har förnyelse av tekniska anordningar som ingår i anläggningen ansetts falla under en samfällighets ändamål under förutsättning att resultatet inte kan anses innebära att det blir fråga om en anläggning av principiellt annan art (jfr NJA 1989 s. 291 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 6 maj 2013 i mål nr F 6837-12).
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis i likhet med mark- och miljödomstolen att ändamålet med gemensamhetsanläggningen som föreningen har att förvalta, nämligen befintliga bryggor och parkeringsplatser, inte kan anses inaktuellt. Det är därför inte relevant att bedöma på vilket sätt samfälligheten kan utnyttjas så lämpligt som möjligt. Såvitt framgår av förrättningsbeslutet har det vid inrättandet av Vallby-Husby ga:3 vidare inte ingått någon el- eller belysningsanordning. Av förrättningsbeslutet framgår att anläggningen då, bortsett från planerad utökning av parkeringsplatserna, redan var utförd. Vid angivna förhållanden kan enligt Mark- och miljööverdomstolens mening utförande av några ytterligare anordningar inte anses ingå i ändamålet med nuvarande samfällighet. Installation av el och belysning kan inte heller betraktas som enbart en förnyelse av en redan befintlig teknisk anordning, utan det är i stället fråga om en anläggning av principiellt annan art.
De aktuella åtgärderna kan på grund av vad som anförts enligt Mark- och miljööverdomstolens sammantagna bedömning inte betraktas som ett naturligt led i förvaltningen av den befintliga anläggningen. Det klandrade beslutet innebär därmed att föreningen befattar sig med verksamhet som är främmande för dess ändamål i den mening som avses i 18 § andra stycket SFL och beslutet ska därför upphävas. Föreningens överklagande ska sålunda avslås.
Mark- och miljööverdomstolens domslut
Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet.
Högsta domstolen
Bryggholmens samfällighetsförening överklagade och yrkade att HD skulle avslå E.T:s och T.T:s klandertalan.
E.T. och T.T. motsatte sig att Mark- och miljööverdomstolens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Hanna Granberger, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
1-8. Överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-6 i HD:s domskäl.
Den rättsliga regleringen
Den i målet relevanta bestämmelsen finns i 18 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter och innebär följande. En samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfällighet för vilken den bildats. En samfällighetsförening får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose.
Vidare gäller enligt 19 § första stycket lagen om förvaltning av samfälligheter att föreningen vid förvaltningen ska tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. Varje medlems enskilda intressen ska även beaktas i skälig omfattning.
Möjligheten att klandra ett beslut som fattats på föreningsstämma regleras i 53 § lagen om förvaltning av samfälligheter. Enligt denna bestämmelse får styrelseledamot, medlem eller innehavare av rättighet i delägarfastighet vars rätt beröres, som anser att beslut som fattats på föreningsstämma inte har tillkommit i behörig ordning, strider mot lag eller mot stadgarna, klandra beslutet genom att väcka talan mot föreningen hos mark- och miljödomstolen. Grundas talan på att beslutet inte har tillkommit i behörig ordning eller att det eljest kränker endast medlems eller rättighetshavares rätt, ska talan väckas inom fyra veckor från beslutets dag vid påföljd att beslutet annars är gällande.
En samfällighetsförenings ändamål och förvaltning
Bestämmelsen i 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter fastslår grundläggande regler för en samfällighetsförenings ändamål och förvaltning. Lagstiftarens intentioner med regleringen i 18 § är att hindra en majoritet av medlemmarna att tvinga övriga medlemmar att ta del i en verksamhet som inte ingår som ett naturligt led i förvaltningen av samfälligheten samt att skydda medlemmarna från kostnader eller andra olägenheter som inte kan anses hänförliga till ändamålet. (Jfr prop. 1973:160 s. 347 f. och 385 ff.)
I fråga om anläggningssamfälligheter anges i förarbetena att alla åtgärder som kan hänföras till utförande och drift av anläggningen bör falla inom föreningens kompetensområde. Den närmare bedömningen av vilka åtgärder som faller inom ramen för en samfällighets ändamål får göras med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall. Utgångspunkten vid bedömningen är vad som har bestämts om ändamålet vid samfällighetens tillkomst. Eftersom ändamålet kan förändras med tiden måste en viss elasticitet tolereras i fråga om bundenheten av ett förrättningsbeslut. Lagstiftaren betonar dock att det endast undantagsvis kan komma i fråga att avvika från ett förrättningsavgörande och att avvikelse endast bör få ske när det framstår som klart att förrättningsavgörandet saknar aktualitet. Om det står klart att ett förrättningsbeslut saknar aktualitet bör förvaltningen syfta till att samfälligheten används på ett så lämpligt sätt som möjligt. Ett föreningsstämmobeslut som fattats i strid mot ett förrättningsavgörande som har full aktualitet torde alltid strida mot lagen eller stadgarna och efter klander kunna undanröjas. (Se a. prop. s. 332, 374 f., 385 ff. och 415 ff.)
I rättspraxis har förnyelse av tekniska anordningar som ingår i en anläggning ansetts falla inom en samfällighets ändamål under förutsättning att resultatet inte kan anses innebära att det blir fråga om en anläggning av principiellt annan art (NJA 1989 s. 291).
Vid bedömningen av vilka åtgärder som kan anses främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose bör det även beaktas att delaktigheten i en gemensamhetsanläggning är förenad med äganderätten till en särskild fastighet. Den som förvärvar en deltagande fastighet blir automatiskt medlem i samfällighetsföreningen, bunden av de beslut som meddelats vid förrättningen och har att bidra till kostnader för anläggningens utförande och drift enligt andelstalen. Medlemskapet kan inte upphöra genom att en medlem, som ogillar ett föreningsstämmobeslut, på eget initiativ utträder ur föreningen, utan endast genom överlåtelse av den deltagande fastigheten eller genom förrättning där delägarskapet ändras. (Se 14, 15 och 24 §§anläggningslagen, 1973:1149, och Österberg Samfälligheter, Handbok för samfällighetsföreningar, Norstedts Juridik AB, 2010, 10 u., s. 23, 27 f. och 116.)
Bestämmelsen i 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter bör vidare läsas i ljuset av de villkor som anläggningslagen uppställer för att en gemensamhetsanläggning ska få inrättas (se 5-11 §§anläggningslagen). Enligt 5 § anläggningslagen får en gemensamhetsanläggning inte inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen (jfr även 6 kap. 1 § andra stycket och 7 kap. 1 § första stycketfastighetsbildningslagen, 1970:988). Bestämmelsen innebär att en fastighet tvångsvis kan anslutas till en gemensamhetsanläggning om det föreligger ett påtagligt behov för fastigheten att ha tillgång till den nyttighet som avses med anläggningen (se a. prop. s. 151).
Sammantaget får lagstiftarens syfte med bestämmelsen i 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter och de övriga synpunkter som framförts i förarbetena samt den i viss mån tvångsvisa samverkansform som deltagandet i en gemensamhetsanläggning innebär anses tala för att utrymmet att avvika från det ändamål som bestämts vid samfällighetens tillkomst är starkt begränsat, såvida det inte står klart att ändamålet saknar aktualitet eller åtgärden kan hänföras till anläggningens utförande och drift.
Bedömningen i detta fall
Ändamålet med gemensamhetsanläggningen som föreningen har att förvalta, bestående i befintliga bryggor, parkeringsplatser och båtuppläggningsplatser, kan inte anses sakna aktualitet. Det är därför inte relevant att bedöma på vilket sätt samfälligheten kan användas så lämpligt som möjligt. Vid inrättandet av anläggningen har det, såvitt kan utläsas av förrättningsbeslutet, inte ingått någon el- eller belysningsanordning. Vidare var anläggningen, med undantag för viss utökning av parkeringen, redan utförd vid inrättandet. Utförande av ytterligare anordningar av nu aktuellt slag kan därför varken anses ingå i samfällighetens ändamål, hänföras till förnyelse av någon befintlig teknisk anordning som tillgodoser samma ändamål som för det anläggningen inrättades eller i övrigt hänföras till utförande och drift av den befintliga anläggningen.
Föreningens beslut, att genomföra projektet med el och belysning, innebär att föreningen driver verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose. Beslutet strider mot 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter och mot föreningens stadgar. Beslutet ska därför upphävas. Det nu sagda innebär att Mark- och miljööverdomstolens domslut ska fastställas.
Domslut
Domslut
HD fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Gudmund Toijer, referent, Lena Moore, Martin Borgeke och Svante O. Johansson) meddelade den 17 december 2015 följande dom.
Domskäl
Bakgrund och frågan i HD
Genom ett anläggningsbeslut den 1 oktober 1991 inrättade fastighetsbildningsmyndigheten bl.a. gemensamhetsanläggningen Vallby-Husby ga:3 i Enköpings kommun, nära Husbyviken i Mälaren. Anläggningen omfattar båtbryggor vid Husby holme - med rätt för de deltagande fastigheterna att disponera båtplats - samt parkeringsplats och båtuppläggningsplats på holmen.
Bryggorna och en parkeringsplats fanns redan när anläggningsbeslutet fattades. Om det behövdes, skulle dock parkeringsplatsen utökas under de följande fem åren. För anläggningen uppläts därför det utrymme som den befintliga anläggningen upptog på land och i vatten samt därutöver ett utrymme för utökning av parkeringsplatsen.
Deltagande fastigheter och byggnader på ofri grund utgör en samfällighet för anläggningens utförande och drift. Samfälligheten förvaltas av Bryggholmens samfällighetsförening, som bildades i anslutning till beslutet om att inrätta gemensamhetsanläggningen.
Vid föreningens årsstämma 2011 fick styrelsen i uppdrag att ordna el och belysning till Husbyviken. Som förutsättning angav årsstämman att investeringen inte fick överstiga 200 000 kr och att banken skulle bevilja föreningen lån upp till det beloppet med en lånekostnad som för ränta och amortering inte fick överstiga 200 kr per år och fastighet.
E.T. och T.T. äger en av de deltagande fastigheterna och har klandrat årsstämmans beslut om el och belysning. Domstolarna har upphävt det klandrade beslutet.
En grundläggande fråga i HD är om årsstämmans beslut är främmande för samfällighetens ändamål.
En samfällighetsförenings ändamål och förvaltning
En samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfällighet för vilken den har bildats. Föreningen får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose, och föreningen ska vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. (Se 18 § och 19 § första stycket första meningen lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, jfr 28 §.)
Lagreglerna uttrycker alltså att det ska finnas en direkt koppling mellan samfällighetsföreningens verksamhet och det ändamål som utgör syftet med samfälligheten. Också lagmotiven uttrycker en restriktiv syn på en verksamhet som går utöver ändamålet. Det har sålunda ansetts betydelsefullt att föreningens verksamhet inte får en större omfattning än vad som var avsikten när den bildades. En majoritet ska inte kunna tvinga övriga medlemmar att ta del i någon verksamhet som inte utgör ett naturligt led i förvaltningen (prop. 1973:160 s. 347 f. och 386). Reglerna i 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter är alltså tänkta som ett skydd för en minoritet av medlemmarna, och det ska vara möjligt för föreningens ledning och för medlemmarna att med rimlig grad av säkerhet kunna bedöma och förutse vilka förvaltningsåtgärder som föreningen kan vidta med bindande verkningar.
När en samfällighetsförening förvaltar en anläggning, är uppgiften att utföra och driva anläggningen. I detta kan ligga att förnya en teknisk utrustning som ingår i anläggningen, så länge det inte blir fråga om en anläggning av principiellt annan art (NJA 1989 s. 291). En standardhöjning, exempelvis ny teknisk utrustning som saknar motsvarighet i den befintliga anläggningen, faller dock typiskt sett utanför den verksamhet som föreningen kan bedriva enligt 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter. I första hand ska det alltså vara fråga om förvaltning i egentlig mening, snarare än om vidareutveckling av verksamheten.
En särskild frågeställning - som tas upp i lagmotiven - är hur förvaltningen ska ske, om det inte är möjligt att fullfölja samfällighetens ändamål (a. prop. s. 332, 350 och 374 f.). Ändamålet kan ha blivit inaktuellt som en följd av ändrade förhållanden, men det kan också förekomma att samfälligheten inte har något särskilt uttalat ändamål. I sådana fall får förvaltningen syfta till att samfälligheten används på ett så lämpligt sätt som möjligt. En sådan, mer allmän lämplighetsbedömning är dock inte tänkt för situationer där samfälligheten har ett (aktuellt) ändamål. Ändamålet anger då en ram för bedömningen.
Det blir ytterst en tolkningsfråga i det särskilda fallet, när ändamålet ska anses ha blivit så inaktuellt att det inte längre kan vara fullt ut styrande för verksamheten. I synnerhet när ändamålet utgår från ett bakomliggande förrättningsbeslut, måste det för en avvikande verksamhet krävas att det av sammanhanget klart framgår att ändamålet inte kan fullföljas (a. prop. s. 388). I annat fall försämras förutsebarheten, och förvaltningen kan leda till en försvagning av det skydd för medlemmarna som ligger i bestämningen av ändamålet.
Det sagda utesluter inte varje form av anpassning till den fortgående utvecklingen ens då ändamålet i allt väsentligt har behållit sin aktualitet. En viss ”elasticitet” har sålunda förutsatts vid lagens tillkomst (a. prop. s. 388). Utrymmet för en verksamhet som avviker från ändamålet (och ett bakomliggande förrättningsbeslut) är dock klart begränsat. Närmast blir det fråga om att föreningen ska kunna göra någon mindre anpassning som marginellt påverkar samfällighetens ändamål eller anläggningens art.
Det finns alltså en stark bundenhet till ett (aktuellt) ändamål för samfälligheten. En mer allmän anpassning till utvecklingen eller till höjda krav från föreningens medlemmar kan därmed i princip inte tillgodoses genom föreningens förvaltning. Sådana ändringar får i stället ske genom en ny förrättning. En sådan ordning kan visserligen uppfattas som omständlig och opraktisk. Samtidigt innebär en ny förrättning en prövning av förutsättningarna för en anläggning med helt eller delvis annan inriktning, och ett nytt förrättningsbeslut kommer då att ange tydliga förutsättningar för den fortsatta verksamheten.
En ytterligare fråga, som föreningen har lyft fram i HD, är om det bör ges någon särskild betydelse att förbättringen av en anläggning kan ligga i linje med samhällets strävanden, i detta fall att öka säkerheten och därmed tillgängligheten vid anläggningen. Det är i och för sig klart att en samfällighetsförening har att följa de författningsbestämmelser som kan vara tillämpliga på verksamheten. Även i andra fall kan det emellertid finnas ett allmänt intresse av olika slags förbättringar. Typiskt sett är detta något som bör kunna beaktas vid ett förrättningsbeslut och inte vid den löpande förvaltningen (jfr a. prop. s. 355). Det kan dock som rent undantag tänkas situationer, då starka samhällsintressen får påverka bedömningen av om samfällighetens ändamål har blivit inaktuellt och om föreningen därmed ska kunna göra en mer allmän bedömning av det lämpliga i åtgärden. För detta måste dock krävas att situationen klart och påtagligt har förändrats vid en jämförelse med förhållandena då samfällighetens ändamål bestämdes.
Bedömningen i detta fall
Ändamålet med Bryggholmens samfällighetsförening är att förvalta en gemensamhetsanläggning för båtbryggor, parkeringsplats och båtuppläggningsplats. Det ändamålet är fortfarande aktuellt. Föreningen har inte heller visat att det klandrade beslutet har behövts för att uppfylla några krav enligt en för föreningen tillämplig författning. Föreningens beslut om el och belysning ska därför ställas i relation till ändamålet.
Det bakomliggande anläggningsbeslutet och samfällighetens ändamål är knutet till en anläggning som till stora delar redan var utförd. Det ingick inte någon el- eller belysningsanordning i den befintliga anläggningen och någon sådan anordning tas inte heller upp i beslutet.
Föreningens beslut om en el- och belysningsanordning innebär därmed inte att en befintlig teknisk utrustning förnyas. I stället leder beslutet till att det ska installeras en anordning som saknar tidigare motsvarighet. Beslutet ingår därmed inte i utförandet och driften av anläggningen.
Beslutet om el och belysning får därför till följd att föreningen driver en verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten ska tillgodose. Som domstolarna har funnit strider beslutet därigenom mot 18 § lagen om förvaltning av samfälligheter och mot föreningens stadgar.
Inte heller i övrigt har föreningen anfört någon omständighet som kan leda till en ändring av Mark- och miljööverdomstolens dom om att föreningens beslut ska upphävas.
Domslut
Domslut
HD fastställer Mark- och miljööverdomstolens domslut.
HD:s dom meddelad: den 17 december 2015.
Mål nr: T 3932-14.
Lagrum: 18 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Rättsfall: NJA 1989 s. 291.