NJA 2017 s. 457

Förutsättningar för säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. En säkerhetsåtgärd ska vara konkret kopplad till en rättsföljd som görs gällande i sak och kan inte utverkas för att säkerställa en processuell rättighet.

Halmstads tingsrätt

Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG framställde vid Halmstads tingsrätt följande yrkanden mot M.K., T.P. och WS System AB.

1. Att tingsrätten utan hörande av M.K., T.P. och WS System AB (WSS) förbjuder var och en av dem vid vite om 1 000 000 kr, eller det lägre belopp tingsrätten finner vara skäligt, för varje överträdelse, utnyttja eller röja information eller uppgifter om konstruktionen av och/eller konstruktionsritningar för Weinigs och Raimanns bandsågar och hyvlar samt prislistor och kundregister.

2. Att tingsrätten utan hörande av M.K., T.P. och WSS på svarandenas adresser jämte de utrymmen, lokaler och fordon - - -, som ägs eller disponeras av svarandena, med stöd av 15 kap. 3 § RB förordnar att samtliga exemplar av kärandenas företagshemligheter i form av konstruktionsritningar, prislistor, kunduppgifter och kundregister som svarandena innehar, såväl i fysisk form som lagrad datamedia i någon form inklusive datorer, laptops, handdatorer, externa hårddiskar, telefoner och USB-minnen på vars hårddiskar och minnen hela eller delar av företagshemligheterna finns lagrade jämte utskrifter och papperskopior av företagshemligheterna omhändertas av Kronofogdemyndigheten.

3. Att tingsrätten, utan hörande av M.K., T.P. och WSS, på svarandenas adresser jämte de utrymmen, lokaler och fordon - - -, som ägs eller disponeras av svarandena, med stöd av 15 kap. 3 § RB förordnar om kvarstad på externa digitala lagringsmedia, dels en CMB Flash Disk ISB Device med serienummer - - -, dels en (okänt fabrikat) med serienummer - - -.

Som grund för sina yrkanden anförde Weinig och Raimann i huvudsak följande. M.K. och T.P. har tidigare varit anställda i bolaget Waco Jonsereds AB (Waco). Waco har genom avtal överlåtit samtliga produkträttigheter inklusive know-how, kundregister och anläggningstillgångar till Raimann respektive Weinig. M.K. och T.P. har i samband med att de lämnat sina anställningar på Waco kopierat samtliga konstruktionsritningar för Wacos produkter samt prisuppgifter, tekniska beskrivningar, kunduppgifter m.m. Uppgifterna utgör företagshemligheter. M.K. och T.P. har därefter överlämnat företagshemligheterna eller på annat sätt röjt dem för sitt nystartade bolag WSS som utnyttjat uppgifterna i sin näringsverksamhet. Åtgärderna har inneburit skada i konkurrenshänseende för Raimann och Weinig. Angreppet pågår alltjämt varför det skäligen kan befaras att svarandena genom att fortsätta angreppen förringar värdet av kärandenas företagshemligheter. Då angreppet är pågående föreligger fara i dröjsmål. Kärandenas företagshemligheter har angripits och svarandena har handlingar som innehåller dessa företagshemligheter i sin besittning. Det kan därför befaras att svarandena genom att söka undanskaffa handlingarna eller vidta annan åtgärd hindrar eller försvårar kärandenas rätt eller att värdet av kärandenas företagshemligheter väsentligt förringas. Det finns därför förutsättningar att med stöd av 15 kap. 3 § RB förordna om lämpliga åtgärder i enlighet med yrkandena för att säkerställa kärandenas rätt. Då det finns en uppenbar risk att dokument avlägsnas, kopieras, raderas eller flyttas föreligger fara i dröjsmål.

Som säkerhet bifogades en bankgaranti utställd av SEB om 500 000 kr.

Tingsrätten (rådmannen Elisabeth Karlén) anförde i beslut den 20 september 2016 följande.

Skäl för beslutet

Då Weinig och Raimann har visat sannolika skäl för att deras företagshemligheter har angripits enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) och då det skäligen kan befaras att svarandena genom att fortsätta angreppet förringar värdet av företagshemligheten och då fara i dröjsmål föreligger finns förutsättningar för att meddela förbud jämlikt 11 och 13 §§ FHL. Weinigs och Raimanns yrkande i denna del ska därför bifallas. Skäligt vite bestäms till 500 000 kr.

Då Weinig och Raimann har visat sannolika skäl för att de har ett anspråk mot M.K., T.P. och WSS och då svarandenas utnyttjande av uppgifterna riskerar att förringa värdet på kärandenas företagshemligheter eller att väsentligen hindra eller försvåra utövningen av kärandenas rätt och då fara i dröjsmål föreligger finns det även förutsättningar att besluta om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB. Lämpliga åtgärder är omhändertagande genom Kronofogdemyndighetens försorg samt kvarstad på de sätt som har yrkats. Weinigs och Raimanns yrkanden i denna del ska därför bifallas.

Beslut

1. Tingsrätten förbjuder, för tiden intill dess målet slutligt avgjorts eller annat beslutats, M.K., T.P. och WS System AB att vid vite om 500 000 kr för varje överträdelse utnyttja eller röja information eller uppgifter om konstruktionen av och/eller konstruktionsritningar för Weinigs och Raimanns bandsågar och hyvlar samt Weinigs och Raimanns prislistor och kundregister.

2. Tingsrätten förordnar, för tiden intill dess målet slutligt avgjorts eller annat beslutats, om säkerhetsåtgärder på svarandenas adresser jämte de utrymmen, lokaler och fordon - - -, som ägs eller disponeras av svarandena, innebärande att samtliga exemplar av kärandenas företagshemligheter i form av uppgifter om konstruktionen och/eller konstruktionsritningar för Weinigs och Raimanns bandsågar och hyvlar samt Weinigs och Raimanns prislistor, kunduppgifter och kundregister som svarandena innehar, såväl i fysisk form som lagrad datamedia i någon form inklusive datorer, laptops, handdatorer, externa hårddiskar, telefoner och USB-minnen på vars hårddiskar och minnen hela eller delar av företagshemligheterna finns lagrade jämte utskrifter och papperskopior av företagshemligheterna som finns ska omhändertas av Kronofogdemyndigheten.

3. Tingsrätten förordnar för tiden intill dess målet slutligt avgjorts eller annat beslutats, om säkerhetsåtgärder på svarandenas adresser jämte de utrymmen, lokaler och fordon - - -, som ägs eller disponeras av svarandena innebärande att externa digitala lagringsmedia, dels en CMB Flash Disk ISB Device med serienummer - - -, dels en (okänt fabrikat) med serienummer - - - beläggs med kvarstad.

Tingsrätten (rådmännen Elisabeth Karlén, Anna Trulsson, referent, och Åsa Nordlander) anförde härefter i beslut den 20 oktober 2016 följande.

Tingsrätten beslutade den 20 september 2016 om interimistiskt vitesförbud enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter samt om interimistiska säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB utan svarandens hörande.

Raimann och Weinig har härefter yrkat att tingsrätten, jämväl interimistiskt utan svarandens hörande, ska besluta att ge Raimann och Weinig rätt att under Kronofogdemyndighetens överinseende ta del av det omhändertagna materialet.

Som grund för sitt yrkande har Raimann och Weinig anfört i huvudsak följande. Kärandena avser att inom kort inkomma med ansökan om stämning i målet. Stämningsansökan kommer bl.a. att innefatta ett yrkande enligt 14 § lagen om skydd för företagshemligheter om att svarandena ska förpliktas att återlämna det företagshemliga material tillhörigt kärandena som omhändertagits av Kronofogdemyndigheten. För att kunna ta ställning till vilket material som omfattas av ett yrkande enligt 14 § lagen om skydd för företagshemligheter behöver kärandena få möjlighet att ta del av materialet. Det torde inte föreligga hinder mot att kärandena under Kronofogdemyndighetens överinseende - och efter genomgång av Kronofogdemyndigheten för utsortering av exempelvis handlingar som kan tänkas omfattas av advokatsekretess - tar del av omhändertaget material. Det torde vidare ligga i båda parters intresse att materialet kan granskas av kärandena snarast. Detta då det finns möjlighet att det efter granskning kan konstateras att viss del av materialet inte omfattas av kärandenas företagshemligheter. I sådant fall bör det materialet återlämnas till svarandena snarast. Detta kan då begränsa svarandenas eventuella skada och i förlängningen även eventuell ersättningsskyldighet för kärandena för sådan skada.

M.K., T.P. och WSS har bestritt samtliga yrkanden och har för egen del yrkat bland annat följande.

1. Att tingsrätten ska ompröva och omedelbart upphäva tingsrättens beslut 2016-09-20 om vitesförbud och förordnande av säkerhetsåtgärder.

2. Att tingsrätten i vart fall omedelbart ska besluta att tingsrättens beslut 2016-09-20 om vitesförbud och säkerhetsåtgärder inte vidare får verkställas innan det finns ett lagakraftvunnet avgörande (inhibition), (inkluderande överlämnande av material).

3. Att tingsrätten omedelbart och interimistiskt ska besluta att av Kronofogdemyndigheten omhändertagen egendom ska återlämnas till svarandena.

4. Att tingsrätten, för det fall förordnandet om säkerhetsåtgärder ska bestå, ska besluta att kärandena ska ställa en säkerhet med ett belopp som uppgår till 10 miljoner kronor.

Som grund för sina yrkanden har M.K., T.P. och WSS anfört i huvudsak följande. Kärandena saknar talerätt avseende det aktuella intrånget eftersom det är Waco som har utsatts för angrepp. Något perdurerande angrepp förekommer under alla omständigheter inte, varför kärandena inte heller på denna grund har talerätt. Kärandena har inte visat sannolika skäl för att det föreligger ett anspråk mot svarandena. Det föreligger inte några sannolika skäl för att en företagshemlighet har angripits. Informationen som avses i målet utgör inte företagshemligheter. - - -. Svarandena har inte angripit några hemligheter eller röjt sådana hemligheter. - - -. Det föreligger ingen sabotagerisk. Kärandenas konkurrensförmåga kan inte påverkas av ett röjande då kärandena valt att inte längre marknadsföra den aktuella bandsågen. Informationens ekonomiska värde ifrågasätts därför också. Kärandena påstår dessutom att åtgärderna redan skett och att svarandenas produkt redan försålts på marknaden. Till följd av detta kan något värde inte förringas.

Det bestrids att det föreligger uppenbara likheter mellan kärandenas och svarandenas produkter. - - -.

Det strider mot proportionalitetsprincipen att bevilja säkerhetsåtgärden. Säkerhetsåtgärden medför en omfattande och irreparabel skada för svarandena, som begränsas i sin verksamhet och som själva är av med sina företagshemligheter, medan skadan för kärandena förefaller vara obefintlig. Den ställda säkerheten är för låg.

Den påstådda sabotagerisken hindrar eller försvårar inte kärandenas rätt. Inte heller anges eller visas vilken ekonomisk skada som lids med anledning av svarandenas agerande. Det finns inget uppenbart anspråk och det framgår inte vad det är för rätt som hindras eller försvåras. Ändamålsprincipen är inte uppfylld eftersom uppgifterna redan är röjda och skadan har då redan inträffat. Det föreligger således inte förutsättningar för en säkerhetsåtgärd. Det erinras också om att en säkerhetsåtgärd inte får utverkas endast i syfte att säkra bevisning, utan för att säkerställa en meningsfull dom. Det innebär att omhändertagen information inte kan utlånas för att ge kärandena möjlighet att undersöka densamma.

I ett beslut om säkerhetsåtgärder måste det klart anges vilken eller vilka hemligheter det är fråga om. Alla väsentliga moment i det dokument eller de handlingar som enligt sökanden ska omfattas av vitesförbudet ska i sig utgöra företagshemligheter. Käranden måste på ett tydligt sätt ange vad som ska omfattas. Tingsrättens vitesförbud under punkten 1 korresponderar inte med besluten om säkerhetsåtgärder i punkterna 2 och 3. Det är därför omöjligt att förstå vad beslutet avser. Beslutet är inte tillräckligt entydigt och konkretiserat. Beslutet har medfört att Kronofogdemyndigheten har omhändertagit samtliga svarandenas datorer, program och dokument, varför de inte kan bedriva verksamhet, sköta löpande bokföring eller upprätta bokslut.

Det bestrids att det omhändertagna materialet ska utlämnas till kärandena eftersom det inte förekommit något angrepp på företagshemligheter. Det som har omhändertagits innehåller WSS affärshemligheter, och inte Wacos. Det skulle innebära en enorm skada för svarandena om omhändertaget material fick gås igenom av kärandena och kärandena har i dagsläget ingen nytta av materialet

Det föreligger inte grund för vitesförbud. Kärandena har inte visat sannolika skäl för att företagshemligheter har angripits och det kan inte skäligen befaras att svarandena genom att fortsätta angreppet förringar värdet av den påstådda företagshemligheten. Något förbud mot M.K. och T.P. som tidigare anställda kan inte beslutas om. Det påstådda ändamålet med vitesförbudet har under alla förhållanden förlorat sin betydelse. Vitesbeloppet är vidare oskäligt.

Weinig och Raimann har tillagt i huvudsak följande. De aktuella företagshemligheterna har överlåtits från Waco till kärandena. Rättighetsinnehavare och tillika taleberättigade är därmed kärandena. Kärandena har visat sannolika skäl för att företagshemligheterna har angripits. Det saknar betydelse på vilket sätt och i vilken utsträckning svarandena redan har begagnat sig av företagshemligheterna. Kärandena avser att väcka talan avseende slutligt vitesförbud, skadeståndsskyldighet samt återfående av de företagshemligheter som svarandena rättsstridigt har tillägnat sig. Det är mot dessa preliminära yrkanden som tingsrätten ska bedöma kärandenas anspråk. Vid bedömningen av om kärandena har visat sannolika skäl för att det finns ett anspråk bör tingsrätten ta fasta på själva angreppet, dvs. de dokument och övriga filer som har kopierats av svarandena i samband med att de avslutade sina anställningar på Waco. - - -.

Det får anses stå klart att svarandena har röjt uppgifterna för deras gemensamma ägda bolag WSS. Det hade annars saknats anledning för svarandena att tillskansa sig materialet.

WSS kan som konkurrent till kärandena tillägna sig värdet av de företagshemliga handlingarna. Så har i viss mån redan skett genom de maskiner som framställts och försålts av WSS. Det finns dock en överhängande risk att tillägnandet av värdet kommer att fortsätta ske för det fall materialet återgår i WSS besittning. Angreppet är således perdurerande. Blott WSS påvisade innehav av företagshemligheter, i kombination med att WSS kan utnyttja företagshemligheterna i sin verksamhet och därmed förringa deras värde, utgör en kvalificerad sabotagerisk. Svarandena kan även röja uppgifterna för andra aktörer eller vidta andra åtgärder som ytterligare kan förringa deras värde.

Svarandena har inte presenterat någon utredning som ger stöd för att en stor del av materialet utgör WSS företagshemligheter. Av det omhändertagna materialet är endast en pärm märkt med svarandenas produktnamn. Kärandena utgår dock ifrån att denna pärm kan innehålla handlingar som Kronofogdemyndigheten ansett kunna utgöra kärandenas företagshemligheter.

Den av kärandena ställda säkerheten är fullgod. Svarandena har inte förklarat vad deras skada skulle bestå i annat än ett påstående att WSS inte kan fortsätta sin verksamhet. Kärandena har inte begärt att Kronofogdemyndigheten ska omhänderta annat material än sådant som utgör kärandenas företagshemligheter och kärandena utgår ifrån att endast så har skett. Under sådana omständigheter och med hänsyn till innehållet i listorna över det av Kronofogdemyndigheten omhändertagna materialet framstår svarandenas påstående som grundlöst. Det kan inte skada svarandena att tingsrätten förbjudit dem att nyttja kärandenas företagshemligheter eller att Kronofogdemyndigheten omhändertagit material tillhörande kärandena.

- - -

Skäl för beslutet

Talerätt enligt lagen om skydd för företagshemligheter tillkommer i normalfallet den näringsidkare som utsätts för det rättsstridiga angreppet (jfr 11 och 13 §§ lagen om skydd för företagshemligheter). Efter en överlåtelse av en företagshemlighet är det förvärvaren som är ”den som har utsatts för det rättsstridiga angreppet” för det fall angreppen fortsätter efter överlåtelsen. Varje nytt angrepp är nämligen ett rättsligt sett självständigt angrepp enligt lagen om skydd för företagshemligheter (se Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter, En kommentar och rättsöversikt, Upplaga 3, s. 521). Även om angreppet sker före överlåtelsen kan förvärvaren föra talan enligt lagen. En annan tolkning skulle vara orimlig (jfr 13 § lagen om skydd för företagshemligheter och Fahlbeck, s. 520). Mot bakgrund härav finner tingsrätten att kärandena har talerätt.

Av 15 kap. 3 § RB framgår att om någon visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, får domstol förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.

Enligt 15 kap. 8 § RB ska en åtgärd som har beviljats enligt 15 kap. 3 § RB omedelbart hävas, om säkerhet, som tillgodoser ändamålet med åtgärden, ställs eller det annars inte längre finns skäl för åtgärden. Tingsrätten ska sålunda ta ställning till om det alltjämt föreligger skäl för omhändertagande och kvarstad av det aktuella materialet.

Kärandena har angett att de avser att väcka talan avseende slutligt vitesförbud, skadeståndsskyldighet samt återfående av de företagshemligheter som svarandena rättsstridigt har tillägnat sig.

Av 1 § lagen om skydd för företagshemligheter framgår att med företagshemlighet avses i denna lag sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende.

Med information förstås både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt.

En företagshemlighet måste uppfylla tre kriterier:

1. det skall gälla information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse,

2. informationen skall hållas hemlig av näringsidkaren,

3. ett röjande av informationen skall vara ägnat att medföra skada för näringsidkaren (se prop. 1987/88:155 s. 34).

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att svarandena inte har invänt mot att materialet utgör information om Wacos affärs- och driftförhållanden. Det är istället de övriga kriterierna i definitionen som blir avgörande för om det aktuella materialet utgör företagshemligheter.

För att information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse ska kunna vara en företagshemlighet krävs att näringsidkaren håller informationen hemlig. Hemlighållandet har en relativ innebörd. Information kan vara känd för alla inom ett litet företag eller inom en eller flera avdelningar inom ett storföretag och likväl vara hemlig. Informationen kan även spridas till andra företag, t.ex. vid organiserade samarbeten, utan att hemlighållandet går förlorat. Spridningen får dock inte vara allmän och okontrollerad eller ske utanför en krets som åtminstone i princip är identifierbar och sluten. Ambitionen och viljan för näringsidkaren att hålla informationen hemlig inom den krets där informationen är känd kan komma till uttryck på olika sätt, t.ex. genom upplysning från arbetsgivaren, olika säkerhetsinstruktioner och säkerhetsåtgärder. Verksamhetens inriktning och former kan dock vara sådana att det måste stå klart för de anställda att det är fråga om hemlig information. Näringsidkarens intentioner i detta avseende torde inte sällan vara fullt klara utan att någon särskild åtgärd krävs. Avsaknaden av en formellt manifesterad säkerhetsåtgärd bör i ett sådant fall inte föranleda att informationen inte omfattas av lagen. Det kan däremot leda till att de anställda inte är eller bör vara medvetna om att informationen är hemlig och då inte kan drabbas av någon påföljd om de utnyttjar eller röjer hemligheten (se prop. 1987/88:155 s. 35 f.).

Tingsrätten finner mot bakgrund av Wacos verksamhet och inriktning att det måste stått klart för de anställda att informationen om Wacos affärs- och driftförhållanden skulle hållas hemlig inom den krets där informationen var känd och att de anställda inte var behöriga att reservationslöst utnyttja eller föra informationen vidare. Vad som i övrigt framkommit ger inte för handen att spridningen av det företagshemliga materialet har varit allmän och okontrollerad och att informationen således inte har hållits hemlig av näringsidkaren.

Det ställs också krav på att den information som skyddas som en företagshemlighet måste ha ett värde i näringsidkarens hand och att det skulle medföra skada eller risk för skada om hemligheten röjs. Det räcker att situationen är sådan att röjandet typiskt sett är av beskaffenhet att det medför skada (se prop. 1987/88:155 s. 36). Tingsrätten finner att handlingar rörande ett företags verksamhet och drift samt ritningar över konstruktionen av företagets produkter typiskt sett får anses ha ett ekonomiskt värde för näringsidkaren och att röjandet av handlingar skulle orsaka ekonomiska konsekvenser eller annan skada för näringsidkaren.

Enligt lagen om skydd för företagshemligheter kan angrepp på företagshemligheter under vissa förutsättningar föranleda skadeståndsskyldighet. Det finns dock begränsningar när det gäller ansvaret för den som utnyttjar eller röjer en företagshemlighet. Det krävs enligt 3-8 §§ lagen om skydd för företagshemligheter att utnyttjandet ska ha skett uppsåtligen eller, i vissa fall, av oaktsamhet samt att förfarandet ska ha skett obehörigen. Enligt 7 § andra stycket lagen om skydd för företagshemligheter krävs det att det föreligger synnerliga skäl för att en tidigare anställd som uppsåtligen eller av oaktsamhet obehörigen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som, enligt vad han inser eller bör inse, har angripits enligt denna lag ska bli skyldig att ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande.

Mot bakgrund av att användningen eller kopieringen av materialet har skett från svarandenas datorer samt att det skedde dagarna innan, och även samma dag, som svarandenas anställningar upphörde finner tingsrätten det sannolikt att det är svarandena som har använt eller kopierat materialet samt att användningen eller kopieringen skedde olovligen och inte som en del i överföringen från Waco till kärandebolagen.

Kärandena har gjort sannolikt att svarandena har använt eller kopierat materialet till sig själva och att de därefter röjt uppgifterna för sitt nystartade bolag som bedriver konkurrerande verksamhet.

Det får vidare, mot bakgrund av att svarandena bedriver konkurrerande verksamhet, anses att det skäligen kan befaras att det föreligger en kvalificerad sabotagerisk som medför skada för kärandena.

Mot bakgrund härav finner tingsrätten att Weinig och Raimann har visat sannolika skäl för att de har ett anspråk mot M.K., T.P. och WSS och att svarandenas utnyttjande av uppgifterna riskerar att förringa värdet av kärandenas företagshemligheter eller att väsentligen hindra eller försvåra utövningen av kärandenas rätt.

Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att skälen för säkerhetsåtgärderna uppväger de negativa effekter som åtgärden kan medföra för svarandena samt att det för närvarande inte föreligger skäl för att ändra vitesbeloppet.

Mot bakgrund av ovanstående resonemang finner tingsrätten vidare att Weinig och Raimann har visat sannolika skäl för att deras företagshemligheter har angripits enligt lagen om skydd för företagshemligheter och att det skäligen kan befaras att svarandena genom att fortsätta angreppet förringar värdet av företagshemligheten. Det finns således förutsättningar för att meddela förbud jämlikt 11 och 13 §§ lagen om skydd för företagshemligheter. Det tidigare bestämda vitesbeloppet om 500 000 kr är skäligt. Något skäl att inte låta vitesförbudet omfatta M.K. och T.P. har inte framkommit.

På ovan anförda skäl finner inte tingsrätten att det föreligger skäl att ändra tingsrättens beslut den 20 september 2016. Vad svarandena i övrigt invänt föranleder inte någon annan bedömning. Beslutet ska således bestå i sin helhet.

Tingsrätten finner inte att det föreligger hinder mot att Weinig och Raimann tar del av det omhändertagna materialet under Kronofogdemyndighetens överinseende. Kronofogdemyndigheten ska först gå igenom handlingarna för utsortering av t.ex. sådant som kan tänkas omfattas av advokatsekretess och sådant som uppenbart inte är kärandenas företagshemligheter. Weinigs och Raimanns yrkande ska därför bifallas.

Beslut

1. Tingsrättens beslut 2016-09-20 ska bestå, i följd varav yrkandena om upphävande av beslutet om vitesförbud och säkerhetsåtgärder, om återlämnande av omhändertaget material och om ställande av högre säkerhet lämnas utan bifall.

2. Weinig och Raimann får tillåtelse att under Kronofogdemyndighetens överinseende ta del av det omhändertagna materialet som utgör kärandenas företagshemligheter i form av konstruktionsritningar, prislistor, kunduppgifter och kundregister. Kronofogdemyndigheten ska först gå igenom handlingarna för utsortering av annat material, t.ex. sådant som kan tänkas omfattas av advokatsekretess och sådant som uppenbart inte är kärandenas företagshemligheter. Det material som inte utgör kärandenas företagshemligheter ska återlämnas till svarandena. Beslutet gäller omedelbart.

Hovrätten för Västra Sverige

M.K., T.P. och WS System AB (i hovrättens beslut benämnda Svarandena) överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om interimistiskt vitesförbud och interimistiska säkerhetsåtgärder samt besluta att det material som Kronofogdemyndigheten omhändertagit omedelbart skulle återlämnas till dem, i andra hand att hovrätten skulle besluta att Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG (i hovrättens beslut benämnda Sökandena) skulle ställa säkerhet med ett belopp om tio miljoner kr. Svarandena yrkade också skadestånd.

Sökandena motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.

Hovrätten (hovrättslagmannen Eva Ahlquist och hovrättsrådet Anne Rapp) anförde i beslut den 8 november 2016 följande.

Svarandena har till stöd för överklagandet anfört bland annat följande. Sökandena har inte talerätt eftersom det är Waco Jonsereds AB (Waco) som påstås ha blivit utsatt för angrepp. Svarandena har inte innehaft några företagshemligheter som tillhör Sökandena och har inte heller erhållit någon information olovligt. Det föreligger inget obehörigt angrepp och under alla omständigheter inte några perdurerande angrepp. - - -. Skadan för Svarandena uppskattas till 10-15 miljoner kr. Sökandena har utverkat säkerhetsåtgärderna i syfte att sätta stopp för svarandenas näringsverksamhet och undanskaffa Svarandena som konkurrent. I det omhändertagna materialet finns företagshemligheter som tillhör Svarandena. Tingsrättens beslut om omhändertagande av material har inneburit att WSS inte kan bedriva någon verksamhet eller ens sköta sin bokföring. WSS kan inte lämna några offerter eller ingå några överenskommelser avseende service eller försäljning av SPLIT. Svarandena har varit tvungna att meddela att de sannolikt inte har möjlighet att leverera enligt en stor order till en stor kund. Detta är en maskin som presenterats som ett nytt koncept från WSS, dvs. inga konstruktionsritningar eller liknande finns i dagsläget. Bankgarantin motsvarar inte den skada som Svarandena drabbas av.

Sökandena har motsatt sig ändring av tingsrättens beslut. De har i hovrätten anfört bland annat följande. Sökandena har inte utverkat säkerhetsåtgärderna i syfte att undanskaffa svarandena som konkurrenter utan syftet har varit att hindra dem från att fortsätta angripa och utnyttja Sökandenas företagshemligheter. - - -. Svarandenas angrepp omintetgör i princip Sökandenas möjligheter att erhålla det förväntade ekonomiska utfallet av förvärvet av företagshemligheter från Waco. Svarandena hävdar numera att skadan för dem beräknas uppgå till 10-15 miljoner kr, fortfarande utan att precisera vad skadan består i eller hur den är beräknad. Säkerhetsåtgärderna och begäran att få ta del av det omhändertagna materialet har sökts i syfte att kunna verkställa en meningsfull dom såvitt avser Sökandenas yrkande om återlämnande av företagshemligt material.

- - -

Skäl

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att Sökandena har rätt att föra talan i målet.

Hovrätten kan i likhet med tingsrätten konstatera att Svarandena inte har invänt mot att det omstridda materialet utgör information om Sökandenas affärs- eller driftsförhållanden. Vad som framkommit i hovrätten ger inte anledning att frångå tingsrättens bedömning att Sökandena har hållit informationen hemlig och att ett röjande av informationen är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Det är således fråga om information som skyddas av lagen om skydd för företagshemligheter (FHL).

Den utredning som Sökandena har presenterat, och då i första hand den IT-forensiska undersökningen, ger enligt hovrättens mening ett starkt stöd för att Svarandena har angripit Sökandenas företagshemligheter. Som tingsrätten konstaterat måste det ha stått klart för de anställda att informationen skulle hållas hemlig och att de inte var behöriga att reservationslöst utnyttja eller föra den vidare. Sökandena får därför anses ha visat sannolika skäl för att deras företagshemligheter har angripits och att de har ett anspråk mot Svarandena. Omständigheterna är sådana att det skäligen kan befaras att det föreligger en sabotagerisk.

Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det finns förutsättningar att meddela Svarandena ett interimistiskt vitesförbud enligt 11 och 13 §§ FHL och att förordna om interimistiska säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB. Hovrätten gör inte någon annan bedömning än tingsrätten när det gäller vitesbeloppet eller vitesförbudets omfattning. Skälen för vitesförbudet och säkerhetsåtgärderna uppväger enligt hovrättens mening den olägenhet eller de men som åtgärderna kan innebära för Svarandena. Den bankgaranti som Sökandena har gett in får anses utgöra tillräcklig säkerhet.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att Sökandena bör få ta del av det material som omhändertagits av Kronofogdemyndigheten. Det ska ske med de begränsningar som tingsrätten angett, så att risken för Svarandena minimeras.

Sammanfattningsvis ska överklagandet lämnas utan bifall.

Svarandena har framställt ett yrkande om skadestånd som inte närmare har preciserats. Det saknas förutsättningar för hovrätten att pröva yrkandet inom ramen för detta mål.

Slut

Hovrätten avslår överklagandet.

- - -

Hovrätten avvisar M.K:s, T.P:s och WS System AB:s yrkande om skadestånd.

Hovrättsråden Charlotte Hallén och Carolina Granlund var skiljaktiga och anförde följande.

Vi delar majoritetens uppfattning att Sökandena har talerätt och att Sökandena har visat sannolika skäl för att företagshemligheter har angripits. Vi anser även att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för att meddela Svarandena vitesförbud på sätt tingsrätten har gjort. Den ställda säkerheten är tillräcklig för detta ändamål.

När det gäller övriga beslutade säkerhetsåtgärder och Sökandenas begäran om att få ta del av det omhändertagna materialet gör vi följande bedömning. Av utredningen framgår att Kronofogdemyndigheten omhändertagit ett stort material hos Svarandena och att åtgärderna utgör ett mycket stort ingrepp i Svarandenas verksamhet. Det finns i och för sig stöd för dessa åtgärder i bestämmelsen i 15 kap. 3 § RB. Mot bakgrund av vad som hittills framkommit i målet anser vi emellertid att de beslutade säkerhetsåtgärderna inte är proportionerliga. Sökandenas intresse av att utöver vitesförbudet få till stånd även dessa säkerhetsåtgärder väger inte tillräckligt tungt ställt mot den skada som Svarandena riskerar att drabbas av som en följd av åtgärderna. Den ställda säkerheten är inte heller tillräcklig för detta ändamål. Vi vill därför upphäva tingsrättens beslut i denna del. Som en följd av det ska det omhändertagna materialet omedelbart återlämnas till Svarandena.

- - -

Högsta domstolen

M.K., T.P. och WS System AB överklagade och yrkade att HD skulle upphäva de interimistiska besluten om vitesförbud och om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB och även i övrigt bifalla deras yrkanden i hovrätten.

Weinig och Raimann motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

HD beslutade den 15 november 2016 att verkställighet av hovrättens beslut såvitt gällde rätt för Weinig och Raimann att ta del av omhändertaget material tills vidare inte fick ske. Kronofogdemyndighetens skyldigheter att gå igenom materialet och i förekommande fall återlämna material berördes inte av HD:s beslut.

Med utgångspunkt i hovrättens bedömning dels att Weinig och Raimann hade visat sannolika skäl för att deras företagshemligheter hade angripits och att de hade ett anspråk mot kärandena, dels att det skäligen kunde bedömas att det förelåg en sabotagerisk, meddelade HD prövningstillstånd i fråga om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilandeförklarades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Linda Stromberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Punkterna 1-4 motsvarar punkterna 1-3 i HD:s beslut.

Målet i HD

Punkten 5 motsvarar punkten 6 i HD:s beslut.

Den rättsliga regleringen

Punkterna 6-10 motsvarar punkterna 7-14 i HD:s beslut.

11. I den immaterialrättsliga lagstiftningen har en särskild civilprocessuell skyddsåtgärd i form av intrångsundersökning införts. Syftet med en intrångsundersökning är att säkerställa bevis som kan ha betydelse för utredningen om ett misstänkt immaterialrättsligt intrång (prop. 1998/99:11 s. 50). Vid en intrångsundersökning får sådana handlingar och föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen av intrånget eftersökas. Till skillnad från en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § RB ansluter intrångsundersökningen inte till en talan som utgör huvudsaken utan utgör en självständig åtgärd. Att intrångsundersökningen således utgör en särskilt lagstadgad åtgärd får bl.a. anses innebära att 15 kap. 3 § RB inte kan tillämpas på ett sådant sätt att domstolen därigenom förordnar om en åtgärd som i praktiken motsvarar en intrångsundersökning.

Bedömningen i detta fall

12. Domstolarna har med stöd av 15 kap. 3 § RB bl.a. förordnat att material som utgör Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s företagshemligheter ska omhändertas genom Kronofogdemyndighetens försorg samt att Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG ska ha rätt att gå igenom det omhändertagna materialet.

13. Åtgärden att omhänderta material hos M.K., T.P. och WS System AB får anses syfta till att säkerställa att sådant material som utgör Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s företagshemligheter inte undanskaffas eller att M.K., T.P. och WS System AB på annat sätt vidtar sådana åtgärder med materialet som hindrar Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s rätt eller att värdet av företagshemligheterna väsentligt förringas. Åtgärderna får anses ägnade att säkerställa att Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s anspråk på ett återlämnande av företagshemligheterna kan verkställas. Åtgärden får i detta avseende därmed anses vara en lämplig åtgärd enligt 15 kap. 3 § RB.

14. Omhändertagandet av material kan däremot inte i sig anses ha en sådan koppling till Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s anspråk på skadestånd att åtgärden, på sätt som bolagen gjort gällande, kan anses ägnad att säkerställa bolagens rätt till skadestånd. Åtgärden kan därmed i detta avseende inte anses vara en lämplig åtgärd enligt 15 kap. 3 § RB.

15. Såvitt framkommit var syftet med Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s yrkande om rätt att ta del av det omhändertagna materialet, mot bakgrund av att ett omfattande material hade tagits om hand, att bolagen på så sätt skulle kunna få en närmare uppfattning om vilka företagshemligheter som angripits och därigenom kunna precisera såväl sitt yrkande om återlämnande av företagshemligheter som sitt yrkande om skadestånd med anledning av angreppet. Även om dessa förhållanden kan antas ha betydelse för att Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG ska ha framgång med sin talan i huvudsaken får åtgärden i första hand anses syfta till att säkerställa bolagens rätt i processuell mening. Åtgärden, som till viss del har likheter med en intrångsundersökning, har således inte stöd i 15 kap. 3 § RB.

16. Beslutet om omhändertagande innehöll ingen närmare precisering av det berörda materialet utan angav att det som skulle omhändertas var Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s företagshemligheter i form av konstruktionsritningar, prislistor, kunduppgifter och kundregister. Av utredningen framgår att Kronofogdemyndigheten vid verkställigheten av beslutet omhändertog ett omfattande material, som inte enbart omfattade material som kan utgöra Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s företagshemligheter utan även material som M.K., T.P. och WS System AB använde i sin näringsverksamhet och som kunde utgöra företagshemligheter hos dem. Avsikten har visserligen varit att materialet, utifrån en av Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG tillhandahållen sökordslista, skulle gås igenom av Kronofogdemyndigheten och att utsorterat material skulle återlämnas till M.K., T.P. och WS System AB. Det saknas emellertid anledning att ifrågasätta vad M.K., T.P. och WS System AB uppgett om att redan det omfattande omhändertagandet inneburit betydande svårigheter för dem att bedriva den egna näringsverksamheten.

17. Till detta kommer att omhändertagandet av material inte kan anses utgöra en åtgärd som säkerställer Michael Weinig AG:s och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG:s anspråk på skadestånd. Den beslutade säkerhetsåtgärden om omhändertagande av material får därför sammantaget anses oproportionerlig.

18. Mot den bakgrunden och med hänsyn till att åtgärden såvitt avser rätt för Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG att ta del av det omhändertagna materialet saknar stöd i 15 kap. 3 § RB, ska hovrättens beslut i dessa delar upphävas.

Målets fortsatta handläggning

19. Det har inte kommit fram något skäl för att meddela prövningstillstånd för målet i övrigt. Hovrättens beslut i dessa delar ska därmed stå fast.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut i själva saken upphäver HD tingsrättens beslut om omhändertagande av material hos M.K., T.P. och WS System AB (punkt 1 i Halmstads tingsrätts beslut den 20 oktober 2016 i mål T 2049-16 jämfört med punkten 2 i tingsrättens beslut den 20 september 2016 i samma mål) och om rätt för Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG att ta del av det omhändertagna materialet (punkt 2 i Halmstads tingsrätts beslut den 20 oktober 2016 i mål T 2049-16).

HD:s beslut den 15 november 2016 om inhibition ska inte längre gälla.

HD beviljar inte prövningstillstånd för målet i övrigt. Hovrättens beslut i dessa delar står således fast.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ella Nyström, Lars Edlund, Anders Eka, referent, och Mari Heidenborg) meddelade den 12 juni 2017 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG yrkade att tingsrätten, utan M.K:s, T.P:s och WS System AB:s hörande, skulle besluta om dels interimistiskt förbud för dem vid vite att utnyttja eller röja Weinigs och Raimanns företagshemligheter, dels säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB. De begärda säkerhetsåtgärderna bestod bl.a. i omhändertagande av bolagens företagshemligheter hos M.K. och medparter. Weinig och Raimann ställde säkerhet med ett belopp om 500 000 kr för den skada som M.K. och medparter kunde tillfogas.

2. Som grund för yrkandena gjorde Weinig och Raimann sammanfattningsvis gällande att M.K. och T.P., i samband med att de lämnade sina anställningar i Waco Jonsereds AB, hade kopierat material som utgjorde företagshemligheter. De överlämnade eller röjde på annat sätt därefter företagshemligheterna för det av dem nystartade bolaget WS System AB, som utnyttjar materialet i sin näringsverksamhet. Waco har överlåtit samtliga produkträttigheter till Weinig och Raimann. M.K. och T.P. har inte varit anställda hos de två sistnämnda bolagen.

3. Tingsrätten biföll yrkandena genom beslut den 20 september 2016. Sedan M.K. och medparter yttrat sig fastställde tingsrätten den 20 oktober 2016 beslutet samt gav, efter yrkande från Weinig och Raimann, bolagen tillåtelse att under Kronofogdemyndighetens överinseende ta del av det omhändertagna materialet. Enligt beslutet skulle Kronofogdemyndigheten först gå igenom materialet och sortera ut sådant som t.ex. kunde omfattas av advokatsekretess och sådant som uppenbart inte var bolagens företagshemligheter. Det utsorterade materialet skulle återlämnas. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

4. Enligt domstolarna hade Weinig och Raimann visat sannolika skäl för att deras företagshemligheter hade angripits och för att de hade ett anspråk mot M.K. och medparter. Det kunde vidare skäligen befaras att M.K. och medparter hindrade eller försvårade utövningen av Weinigs och Raimanns rätt eller väsentligt förringade dess värde (sabotagerisk).

5. Sedan det första interimistiska beslutet hade meddelats ansökte Weinig och Raimann om stämning. Bolagen yrkar att tingsrätten enligt 11 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter vid vite ska förbjuda M.K. och medparter att utnyttja eller röja företagshemligheterna och att tingsrätten, med stöd av 14 § samma lag, ska förordna att handlingar som innehåller företagshemligheterna ska återlämnas till bolagen. Weinig och Raimann framställer också skadeståndsyrkanden.

Målet i HD

6. HD har, med utgångspunkt i hovrättens bedömning dels att Weinig och Raimann har visat sannolika skäl för att deras företagshemligheter har angripits och att de har ett anspråk mot M.K. och medparter, dels att det skäligen kan befaras att det föreligger en sabotagerisk, meddelat prövningstillstånd i fråga om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB.

Säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. RB

7. Som en allmän utgångspunkt gäller att tvångsvis verkställighet av ett civilrättsligt anspråk inte får ske förrän saken har avgjorts genom en dom. I 15 kap. RB finns emellertid bestämmelser om säkerhetsåtgärder som gör det möjligt för en part att för tiden till dess saken har avgjorts få ett provisoriskt skydd för sin rätt. Syftet med säkerhetsåtgärderna är främst att trygga verkställigheten av en kommande dom.

8. Enligt 15 kap. 1 och 2 §§ kan kvarstad under vissa förutsättningar beslutas för att trygga sökandens fordran eller rätt till viss egendom. Vidare finns i 3 § en bestämmelse om säkerhetsåtgärder i andra fall.

Närmare om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB

9. Om någon visar sannolika skäl för att han eller hon har ett anspråk mot någon annan, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i liknande ordning, får domstol förordna om någon lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt. Som en förutsättning för ett sådant beslut gäller att det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövandet av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde.

10. Vad som är en lämplig åtgärd får bestämmas i det enskilda fallet. Vanliga åtgärder är förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller att företa viss handling. Andra åtgärder kan vara att Kronofogdemyndigheten eller en syssloman omhändertar egendom. (Jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 20 december 2016, Zeteo, kommentar till 15 kap. 3 §.)

11. Det ankommer på sökanden att i yrkandet till domstolen ange vilken närmare åtgärd som begärs. Yrkandet måste vara preciserat på ett sådant sätt att det går att verkställa den begärda åtgärden.

12. Som har berörts är syftet med en säkerhetsåtgärd främst att säkerställa den rättsföljd som sökanden gör gällande i sak. Åtgärden ska därför vara konkret kopplad till den rättsföljden. Sökandens materiella anspråk blir följaktligen styrande för vilka säkerhetsåtgärder som kan beslutas.

13. Av det sagda följer att en säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § RB inte kan utverkas för att säkerställa en processuell rättighet. Åtgärden får således inte enbart ha till syfte att säkra bevisning (jfr Peter Westberg, Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, Bok 1, 2004, s. 93 och 153 ff.). Åtgärden får inte heller syfta till att ge sökanden möjlighet att gå igenom material som omhändertagits för att därigenom kunna klarlägga om det finns grund för ett visst yrkande eller för att få en uppfattning om omfattningen av en skada eller ett intrång. Säkerhetsåtgärden kan därmed inte fylla den funktion som en intrångsundersökning gör på det immaterialrättsliga området, jfr exempelvis 56 a-h §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Om en sökande har behov av att få del av bevisning som innehas av någon annan får detta i första hand tillgodoses genom bestämmelserna om edition.

14. För att ett yrkande ska kunna beviljas krävs att olägenheterna för motparten av den begärda säkerhetsåtgärden är proportionerliga i förhållande till de skäl som talar för ett förordnande om åtgärden (se NJA 1993 s. 182, NJA 1995 s. 631 och NJA 2005 s. 29). Storleken på den säkerhet som sökanden ställt får beaktas som ett moment i den samlade bedömning som ska göras.

Har beslutet om säkerhetsåtgärd varit i tillräcklig grad preciserat?

15. Enligt vad som anges i beslutet avser detta samtliga exemplar av företagshemligheter i form av uppgifter om konstruktionen och/eller konstruktionsritningar för Weinigs och Raimanns bandsågar och hyvlar samt bolagens prislistor, kunduppgifter och kundregister i såväl fysisk form som lagrad datamedia. Beskrivningen uppfyller kravet på precision och bör därmed kunna ligga till grund för verkställighet.

Har säkerhetsåtgärden syftat till att säkerställa Weinigs och Raimanns rätt?

16. Som har framgått yrkar Weinig och Raimann att tingsrätten vid vite ska förbjuda M.K. och medparter att utnyttja eller röja företagshemligheterna samt förordna att handlingar som innehåller företagshemligheter ska återlämnas till bolagen. Åtgärden att omhänderta material hos M.K. och medparter är kopplad till dessa yrkanden och framstår som lämplig för att säkerställa sökandens rätt i denna del. Något motsvarande samband finns däremot inte mellan skadeståndsyrkandena och den beslutade säkerhetsåtgärden.

17. När det gäller den del av beslutet som innebär att Weinig och Raimann ges rätt att hos Kronofogdemyndigheten ta del av det omhändertagna materialet saknas en koppling till någon rättsföljd som bolagen yrkar. Bolagens syfte med denna del av beslutet tycks framför allt vara att få en närmare uppfattning om vilka företagshemligheter som har angripits för att därigenom kunna precisera talan om återlämnande av företagshemligheter och om skadestånd. Beslutet i denna del syftar således inte till att säkerställa någon materiell rätt som bolagen anser sig ha utan närmast till att förbättra bolagens processuella ställning i målet. En sådan åtgärd, som har likheter med en intrångsundersökning, kan inte grundas på 15 kap. 3 § RB.

Är den beslutade säkerhetsåtgärden proportionerlig?

18. Frågan är därefter om åtgärden att omhänderta material uppfyller kravet på att vara proportionerlig. Det står klart att det är ett omfattande material som har omhändertagits hos M.K. och medparter, något som i vart fall under en tid har försvårat deras möjligheter att driva verksamheten. Det framgår samtidigt av utredningen att en förhållandevis detaljerad sökordslista - tillhandahållen av Weinig och Raimann i samband med deras ansökan i tingsrätten - funnits tillgänglig för att underlätta Kronofogdemyndighetens genomsökning av det omhändertagna materialet i syfte att sortera fram de handlingar som beslutet tar sikte på. Det har således funnits förutsättningar att begränsa de negativa verkningarna av beslutet för M.K. och medparter. Vid en sammantagen bedömning, där också den av Weinig och Raimann ställda säkerheten vägs in, får den beslutade säkerhetsåtgärden anses uppfylla kravet på proportionalitet.

Sammanfattande slutsatser

19. Den redovisade bedömningen innebär att förordnandet att ge en rätt för Weinig och Raimann att ta del av det omhändertagna materialet saknar stöd i 15 kap. 3 § RB. I den delen ska hovrättens beslut upphävas. I övriga delar ska beslutet om säkerhetsåtgärder enligt bestämmelsen fastställas.

20. Mot den bakgrunden ska prövningstillstånd meddelas i fråga om rättegångskostnaderna i hovrätten. Det saknas skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens beslut i dessa delar ska därmed stå fast.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § RB upphäver HD beslutet såvitt gäller rätt för Michael Weinig AG och Raimann Holzoptimierung GmbH & Co. KG att ta del av omhändertaget material (se punkt 2 första meningen i Halmstads tingsrätts beslut den 20 oktober 2016 i mål T 2049-16). I övriga delar fastställs beslutet.

HD meddelar prövningstillstånd i fråga om rättegångskostnaderna i hovrätten och undanröjer hovrättens beslut i den delen.

Frågan om rättegångskostnaderna i hovrätten och HD ska prövas av tingsrätten i samband med att målet där avgörs.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens beslut i dessa delar står därmed fast.

HD:s beslut meddelat: den 12 juni 2017.

Mål nr: Ö 5078-16.

Lagrum: 15 kap. 3 § RB.

Rättsfall: NJA 1993 s. 182, NJA 1995 s. 631 och NJA 2005 s. 29.