NJA 2018 s. 1091

Domskäl

Tingsrätten (nämndemännen Margareta Lundh, Anders Mårtensson och Mikael Widéen) anförde följande i dom den 7 april 2017.

YRKANDEN M.M.

Åklagaren har yrkat ansvar å K.J. för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § 2 st. BrB med följande gärningspåstående.

K.J. har den 21 oktober 2016 på Stadshuset, August Palms plats, Malmö stad, ofredat H.E.L. på ett sätt som varit ägnat att kränka målsägandens sexuella integritet genom att ta med sin hand på insidan av målsägandens lår.

H.E.L. har yrkat att K.J. ska betala skadestånd till henne med 11 200 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen. Av beloppet avser 10 000 kr ersättning för kränkning och 1 200 kr ersättning för sveda och värk.

K.J. har förnekat brott. Han har förklarat att han inte minns händelsen på grund av att han var kraftigt berusad vid det aktuella tillfället. Han har vidare uppgett att skälet till att han förnekar gärningen är att han aldrig skulle bete sig på detta sätt. Han har där-för invänt att det inte varit hans avsikt att lägga sin hand på H.E.L:s lår. Under alla förhållanden har hans syfte inte varit att kränka H.E.L:s sexuella integritet.

I händelse av en fällande dom har K.J. ansett att han bör meddelas påföljdseftergift med hänsyn till att han bett H.E.L. om ursäkt och försökt mi-nimera de skadeverkningar som händelsen inneburit för H.E.L. samt det förhållandet att händelsen fått stor massmedial uppmärksamhet vilket med-fört stora personliga konsekvenser för K.J.

K.J. har bestritt skadeståndsyrkandet men vitsordat 5 000 kr för kränkning och 1 200 kr för sveda och värk som skälig ersättning i och för sig.

DOMSKÄL

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med H.E.L. Av de uppgifter som hon lämnat framgår sammanfattningsvis följande.

Hon är 32 år och hade varit praktikant på gatukontoret i tio veckor innan den aktuella händelsen inträffade. Tanken var att hon skulle praktisera där under tre månader och att hon därefter skulle fortsätta sina studier. Hon kände inte till så mycket mer om K.J. annat än att han var gatudirektör. Hon hade inte pratat med honom tidigare utan bara sett honom på en föreläsning.

Den 21 oktober 2016 var det fest på Stadshuset. Under kvällen hade hon druckit två glas vin. Senare på kvällen efter middagen satt hon tillsammans med fem andra personer vid ett litet runt bord. De pratade med varandra och drack gin och tonic. Efter en stund kom K.J. och satte sig vid bordet bredvid henne. Han satt till vänster om henne. De började prata med varandra om gatukontoret. De pratade med varandra i cirka tio minuter. Hon uppfattade K.J. som berusad men inte så berusad att det inte gick att föra ett samtal med honom. K.J. frågade henne vad hon gjorde och hon berättade om sitt projekt. Han berömde det som hon hade gjort i projektet. Han berättade att han hade hjälpt många praktikanter och förklarade att det fanns gott om arbetsmöjligheter på gatukontoret. I samband med det lade han handen på insidan av hennes lår. När han gjorde det satt hon med sina ben korslagda med det högra benet över det vänstra. Hon såg inte när han lade handen på låret eftersom hon då precis hade vänt sig om för att prata med den som satt till höger om henne. Hon kände hur K.J. tog ett tag om hennes högra lår på så sätt att hans tumme var på insidan av låret. Hans hand i övrigt var på ovansidan av låret. Greppet som han tog var närmare skrevet än knät. När han gjorde det vände hon sig om och tog eller viftade bort hans hand. Han höll greppet någon sekund och släppte direkt när hon tog bort hans hand. Hon blev upprörd och började gråta. K.J. ställde sig upp och gick ut ur rummet. Han blev nog också lite chockad. När han hade gått tröstade kollegorna henne.

Händelsen har påverkat henne väldigt mycket psykiskt. Hennes självförtroende och självkänsla har påverkats negativt. Det var jättejobbigt att komma tillbaka till gatukontoret. Hon sjukanmälde sig och var hemma under två veckor. Hon fick stöd från gatukontoret och besökte en psykolog vid sex tillfällen. Hon har träffat K.J. en gång efter händelsen. Det var i samband med internutredningen.

K.J. har hörts över åtalet. Av de uppgifter som han lämnat framgår sammanfattningsvis följande.

Han började en anställning som fastighetsdirektör den 1 maj 2013. I mars 2016 lämnade den tidigare gatudirektören sin anställning. K.J. blev då tillförordnad gatudirektör men hade samtidigt kvar sin tjänst som fastighetsdirektör. Han hade alltså två heltidstjänster. Det hade utlovats att han bara under en kort period skulle tjänstgöra även som tillförordnad gatudirektör. Det blev väldigt mycket arbete och han kände sig otroligt sliten. Utåt sett upprätthöll han en fasad men inombords kände han det som att han höll på att krascha ihop.

Den 21 oktober 2016 redovisade han en utredning angående en sammanslagning av fastighets- och gatukontoret. Han hade tänkt ta tag i sin personliga situation och hur han mådde när denna utredning var färdig. Det kändes bra efter presentationen och han fick en hel del beröm. Under eftermiddagen hade han sedan några möten. Han kände sig helt slut när arbetsdagen var till ända, men han hade när han höll sin presentation sagt till gatukontorets medarbetare att han skulle komma till festen och mingla för att alla skulle få möjlighet att ställa frågor till honom. Han drog sig dock för att gå på festen eftersom han kände sig väldigt trött, men han gick dit i alla fall och kom dit klockan fem. Han drack tyvärr mycket alkohol, en stark fördrink och mellan fem till tio glas vin under middagen. Efter middagen gick han runt och minglade. Han har ett svagt minne av att han då drack öl och någon snaps. Någonstans där tappade han kontrollen och sitt minne. Han minns dock att han kom tillbaka till där han hade suttit och att desserten hade serverats. Han minns också att han fick en konjak i handen. Därefter minns han inte vad som hände förrän han vaknade på morgonen dagen efter. Då kom han inte ihåg hur han hade tagit sig hem. Senare på dagen ringde HR-chefen till honom och sade "du vet väl varför jag ringer". Han svarade att han nog hade druckit för mycket alkohol och blivit för berusad på festen. HR-chefen förklarade vad som hade hänt och att han skulle bli polisanmäld.

Det har i arbetssammanhang aldrig tidigare hänt att han druckit för mycket alkohol men däremot privat och att han då tappat kontrollen. Han har aldrig tidigare blivit anklagad för att ha betett sig olämpligt på sätt som nu påstås. Det är aldrig någon i hans omgivning som sagt att han skulle ha haft den här typen av tendenser. Däremot har de haft synpunkter på hans alkoholkonsumtion.

Han brinner för människor som studerar och som är på väg in i arbetslivet. Han kan därför förstå att han kan ha pratat med H.E.L. om sådant, men han har inte haft någon baktanke med det. Han har varit mentor på Lunds tekniska högskola i sex år och är det fortfarande. Han är uppskattad som mentor och det har aldrig framförts något negativt om honom. Han tycker det är viktigt att kunna lotsa unga människor ut i arbetslivet genom att hjälpa till med att utforma CV, förbereda dem för anställningsintervjuer och liknande.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med J.G. Av de uppgifter som hon lämnat framgår sammanfattningsvis följande.

Hon var H.E.L:s handledare under den tid som hon gjorde sin praktik på gatukontoret. Hon känner inte K.J. närmare.

Hon satt vid ett bord tillsammans med H.E.L. och några andra kollegor när K.J. kom. J.G. tänkte att det var perfekt tillfälle att berätta om vad hon gjorde eftersom hon inte hade pratat med K.J. tidigare. Hon märkte dock ganska snart att han var berusad och att det inte var rätt tillfälle att prata jobb med honom. Hon såg på hans blick och på sättet han konverserade att han var berusad. Hans blick var glasartad och frånvarande. Hans berusning var inte sådan att han vinglade eller sluddrade. K.J. satte sig vid bordet till vänster om H.E.L. Hon själv satt mitt emot H.E.L. K.J. pratade med H.E.L. och förklarade att han såg väldigt positivt på utbildningar. Han berättade att han själv var engagerad i olika utbildningar i Lund. J.G. hörde att de pratade om arbete vilket hon tyckte var olämpligt med tanke på hur pass berusad K.J. var. K.J. sade att H.E.L. hade fina möjligheter på gatukontoret och att det låg flera tjänster ute vilka skulle passa henne. J.G. reagerade på att K.J. sade så eftersom han inte kände H.E.L. och därmed inte heller visste vad hon hade för kvaliteter.

Senare såg hon att K.J. stirrade intensivt på H.E.L. när de inte pratade med varandra. Han lade därefter sina händer på mitten av H.E.L:s lår. H.E.L. hade jeans på sig och sitt vänstra ben över det högra. J.G. är osäker på om han lade båda sina händer på låret eller om han bara rörde vid H.E.L:s lår med en hand, men som hon vill minnas var det båda händerna. Hon såg dock att hans ena handflata låg ovanpå låret med fingrarna nedåt på insidan av låret. H.E.L. reagerade ögonblickligen och instinktivt på beröringen. Hon sköt bort hans händer och sade nej eller något liknande. De andra som satt runt bordet reagerade på olika sätt. Även K.J. förstod nog att det han hade gjort inte blev bra. Han reste sig upp och sade att han skulle gå upp en våning. Efter händelsen mådde H.E.L. inte bra. Hon förstod nog inte riktigt vad som hade hänt. H.E.L. ville inte vara kvar vid bordet. De gick därför tillsammans till ett tomt rum. Där blev H.E.L. ledsen och började gråta. En stund senare hämtade H.E.L:s sambo henne och de åkte hem.

Tingsrättens bedömning

Genom de uppgifter som H.E.L. och J.G. lämnat finner tingsrätten styrkt att K.J. lagt sin hand på H.E.L:s lår.

H.E.L. har berättat att K.J. tagit ett grepp om hennes högra lår på så sätt att handflatan var ovanpå låret och att tummen var på insidan av låret. Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta den beskrivning som H.E.L. lämnat om hur K.J. tog greppet. Att greppet togs på detta sätt framstår också som följdriktigt med hänsyn till hur hon och K.J. satt i förhållande till varandra och att hon hade sina ben korslagda med det högra benet över det vänstra. Tingsrätten menar vidare att just det förhållandet att det varit fråga om ett grepp om låret gör att slutsatsen kan dras att det varit fråga om ett uppsåtligt agerande från K.J:s sida och att han inte av misstag kommit åt hennes lår. Även hans reaktion direkt efter händelsen ger stöd för detta. När det gäller hur K.J:s beröring av hennes lår ska bedömas gör tingsrätten följande bedömning.

Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter uppsåt beträffande de objektiva brottsrekvisiten. Gärningsmannen behöver inte ha haft uppsåt att kränka den andre personens sexuella integritet utan det är tillräckligt för ansvar att uppsåtet omfattar de omständigheter som innebär att gärningen var ägnad att kränka den andre på det sättet (se Berggren m.fl., Brottsbalken m.m., kommentaren till 6 kap. 10 §).

Det kan i detta fall först konstateras att det varit fråga om en kortvarig beröring av låret. Beröringen har dock skett på ett intimt ställe på kroppen och gärningen får typiskt sett anses vara tillräcklig för att H.E.L:s sexuella integritet kränkts. K.J. har haft uppsåt till sitt agerande och till de omständigheter som innebär att gärningen var ägnad att kränka H.E.L:s sexuella integritet. Han ska därför dömas för sexuellt ofredande.

Påföljd m.m.

K.J. är tidigare ostraffad.

K.J. har beträffande sina personliga förhållanden uppgett bland annat följande. Händelsen har fått stora konsekvenser för honom. Han har fått sluta sin tidigare tjänst och blivit omplacerad till en tjänst med helt andra arbetsuppgifter.

Han har visserligen fått behålla sin lön men han känner att hans möjligheter att göra karriär har stängts. Den stora publicitet som händelsen fick medförde att han mådde oerhört dåligt, vilket han givetvis förstår att H.E.L. också måste ha gjort. När Sydsvenskan publicerade hans namn och bild ville han inte gå ut på flera dagar. Det var den värsta perioden i hans liv. I samband med den internutredning som gjordes träffade han H.E.L. och han bad om ursäkt för det som hade inträffat. Han har varit hos alkoholterapeut och har inte druckit någon alkohol efter händelsen. Han har även varit hos psykolog vid flera tillfällen.

Det sexuella ofredande K.J. ska dömas för är av sådan karaktär att påföljden ska bestämmas till ett lägre bötesstraff. Enligt tingsrätten föreligger inte några sådana skäl som motiverar att han ska meddelas påföljdseftergift. Tingsrätten bestämmer antalet dagsböter till 40. Av 25 kap. 2 § 2 st. BrB följer att dagsbotens belopp kan jämkas om det finns särskilda skäl (se även NJA 1999 s. 286). Det sexuella ofredandet har varit av lindrig art, och det får anses oproportionerligt om K.J. på grund av det som inträffade skulle förpliktas utge drygt 32 000 kr i böter, vilket blir resultatet om vanliga principer för dagsbotsbestämningen strikt tillämpas i detta fall. Med hänsyn härtill menar tingsrätten att det finns särskilda skäl att jämka dagsbotens storlek till 350 kr, vilket innebär att K.J. ska betala 14 000 kr i böter.

Vid angiven utgång i ansvarsfrågan ska han betala skadestånd till H.E.L. De belopp som K.J. vitsordat får enligt tingsrätten anses utgöra skälig ersättning. K.J. ska således betala skadestånd till H.E.L. med totalt 6 200 kr.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömde K.J. för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket BrB till 40 dagsböter å 350 kr.

K.J. förpliktades att utge skadestånd till H.E.L. med 6 200 kr jämte ränta.

Rådmannen Håkan Olaussen var skiljaktig beträffande hur gärningen skulle rubriceras och anförde följande.

För att K.J. ska kunna dömas för sexuellt ofredande mot H.E.L. krävs att det står klart att den beröring han utsatt henne för har varit sexuell. Alla beröringar som kan anses vara av sexuell natur faller inte under den aktuella straffbestämmelsen. Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter att handlingen har en sexuell inriktning på så sätt att den syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se prop. 2004/05:45 s. 88). Enligt min mening står det inte klart att den beröring som K.J. utsatt H.E.L. för har haft en sexuell innebörd i den mening som omfattas av bestämmelsen om sexuellt ofredande. Genom sitt beteende får dock K.J. anses ha antastat H.E.L. på ett sådant sätt att han gjort sig skyldig till ofredande. Han ska därför enligt min uppfattning dömas för ofredande, vilket ryms inom gärningsbeskrivningen (jfr Svea hovrätts dom 2010-12-28 i mål nr B 8956-10 och Svea hovrätts dom 2017-03-28 i mål nr B 10472-16).

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Helén Andersson, referent, och tf. hovrättsassessorn Emma Olofsson) anförde följande i dom den 30 november 2017.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten har spelats upp i hovrätten.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten utrett att K.J. har tagit ett grepp om H.E.L:s högra lår på det sätt som H.E.L. beskrivit, dvs. närmare skrevet än knäet och med tummen mot insidan av låret. På de skäl tingsrätten angett anser även hovrätten visat att K.J. handlat med uppsåt.

K.J:s grepp om H.E.L:s lår har blivit kortvarigt eftersom H.E.L. ögonblickligen reagerat och tagit eller viftat bort hans hand. Beröringen har enligt hovrättens bedömning haft en sexuell prägel. K.J:s agerande ska bedömas mot bakgrund av att gärningen har ägt rum på en personalfest där han, som gatu- och fastighetschef på kommunen, för första gången har sammanträffat och talat med praktikanten H.E.L. om hennes projekt och - visserligen i obestämda ordalag - ställt i utsikt en möjlig framtida tjänst åt henne på gatukontoret. Klarlagt är också att han, när hon har vänt sig mot personen som satt på andra sidan om henne, stirrat intensivt på henne. Enligt hovrättens mening har K.J:s handlande typiskt sett varit ägnat att kränka H.E.L:s sexuella integritet. Som tingsrätten funnit är åtalet styrkt och gärningen ska bedömas som tingsrätten har gjort.

I fråga om val av påföljd har K.J., vid angiven utgång i skuldfrågan, gjort gällande att han bör erhålla påföljdseftergift. Som grund för detta har han åberopat att han har exponerats med namn och bild i media, fått ändrade arbetsuppgifter samt har bett H.E.L. om ursäkt och betalat skadestånd till henne. Vad K.J. anfört utgör enligt hovrättens uppfattning inte skäl för att meddela honom påföljdseftergift.

Påföljden för K.J. bör bestämmas till dagsböter. Eftersom det varit fråga om ett sexuellt ofredande som innefattat en fysisk kontakt bör antalet dagsböter sättas högre än vad tingsrätten gjort. Skäl att jämka dagsbotens storlek föreligger inte.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning i fråga om skadeståndet.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till 60 dagsböter à 850 kr. I övrigt gäller tings-rättens domslut.

Hovrättsrådet Katarina Rikte var av skiljaktig mening och anförde följande.

Liksom majoriteten finner jag utrett att K.J. uppsåtligen tagit ett grepp om H.E.L:s högra lår närmare skrevet än knäet och med tummen mot insidan av låret.

Enligt 6 kap. 10 § andra stycket BrB döms den för sexuellt ofredande som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. I förarbetena till bestämmelsen anges att handlingen ska ha en sexuell inriktning på så sätt att den syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (prop. 2004/05:45 s. 149). Offrets uppfattning om vad som är kränkande har inte någon avgörande betydelse. Känner en person sig kränkt av en handling som med hänsyn till de föreliggande omständigheterna inte kan anses ägnad att kränka hans eller hennes sexuella integritet är kravet enligt lagbestämmelsen inte uppfyllt.

Beröringen sedd isolerad för sig kan enligt min mening inte anses ha haft en tydlig sexuell karaktär. Handlandet ska emellertid bedömas mot bakgrund av omständigheterna vid tillfället. Det har inte framkommit att K.J. i samband med eller före beröringen fällt något yttrande av sexuell innebörd eller att han annars agerat på ett sätt som haft sådan innebörd. Handlandet kan därför inte anses ha haft en sådan sexuell karaktär att det varit ägnat att kränka H.E.L:s sexuella integritet. Åtalet för sexuellt ofredande ska därför ogillas.

Frågan blir då om gärningen är att bedöma som ofredande.

För ofredande döms enligt 4 kap. 7 § BrB den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan. Under uttrycket handgripligen antastar faller exempelvis att någon avsiktligt knuffar eller sätter krokben för en annan person eller rycker eller sliter i offrets kläder om handlandet inte är att bedöma som ringa misshandel. Uttrycket kan också omfatta vissa fall av störande av kvinnofriden. Som exempel har nämnts att hindra en kvinna från att komma fram, att ta henne under armen för att förmå henne att följa med eller att antasta henne med klappar eller liknande smekningar.

J.G. har uppgett att K.J. - efter att han talat med H.E.L. - stirrade på H.E.L. när hon talade med en annan person och att han därefter rörde hennes lår. Hovrätten anser att det med hänsyn till dessa uppgifter framstår som fullt möjligt att K.J:s avsikt med beröringen varit att påkalla H.E.L:s uppmärksamhet. Mot denna bakgrund kan K.J:s handlande inte anses vara ett sådant handgripligt antastande som avses i bestämmelsen om ofredande.

K.J. ska därför frikännas från ansvar. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Domskäl

HD (justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, Agneta Bäcklund, referent, Dag Mattsson och Stefan Johansson) meddelade den 21 december 2018 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Domstolarnas bedömning och K.J:s inställning

K.J. har den 21 oktober 2016 på Stadshuset, August Palms plats, Malmö stad, ofredat H.E.L. på ett sätt som varit ägnat att kränka målsägandens sexuella integritet genom att ta med sin hand på insidan av målsägandens lår.

Vad som har kommit fram om händelsen

Sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket BrB

Ofredande

Bedömningen i detta fall

DOMSLUT

Med ändring av hovrättens dom frikänner HD K.J.

- - -