NJA 2019 s. 622
Tingsrätten på den ort där den skadegörande handlingen företogs eller skadan uppkom är behörig att pröva ett mål om ersättning enligt trafikskadelagen, även om talan förs mot det egna trafikförsäkringsbolaget.
Södertälje tingsrätt
P.H. väckte vid Södertälje tingsrätt talan mot Codan Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial och yrkade att tingsrätten skulle förplikta Trygg-Hansa att utge ersättning till henne för kostnader, inkomstförlust, livränta och pension. Som grund för sin talan anförde P.H. att hon hade åsamkats personskador i samband med en trafikolycka i Södertälje och att hon vid tiden för händelsen hade sin motorcykel försäkrad hos Trygg-Hansa.
Trygg-Hansa invände att P.H. hade väckt talan vid fel forum och yrkade att hennes talan skulle avvisas.
Till stöd för sitt yrkade om avvisning anförde Trygg-Hansa i huvudsak följande: Det är ostridigt i målet att trafikolyckan har ägt rum inom Södertälje tingsrätts domsaga. Södertälje tingsrätt är dock inte behörigt forum enligt den av P.H. åberopade forumbestämmelsen i 10 kap. 8 § RB. Lagrummet anger att det måste vara fråga om en talan i anledning av en skadegörande handling. Med uttrycket "i anledning av" ska förstås att det måste vara fråga om en skadegörande handling och ytterligare ett rättsfaktum. I förevarande mål yrkas ersättning ur den skadelidandes egen försäkring och tvisten rör storleken på ersättningen till följd av ett trafikförsäkringsavtal. Talan grundar sig således enbart på ett försäkringsavtal och omständigheten i form av en skadegörande handling är inte av omedelbar betydelse för P.H:s talan. Under sådana omständigheter är inte de båda rättsfaktum som krävs för att forumbestämmelsen i 10 kap. 8 § RB ska vara tillämplig uppfyllda. Forumbestämmelsen är alltså inte tillämplig när talan enbart grundar sig på en underlåtenhet att fullgöra en genom avtal uppkommen förpliktelse.
P.H. motsatte sig att talan avvisades.
Till stöd för att forumbestämmelsen i 10 kap. 8 § RB var tillämplig i målet anförde P.H. i huvudsak följande: Grunden för Trygg-Hansas betalningsansvar framgår direkt ur lag, 10 § trafikskadelagen (1975:1410), och bygger således inte på parternas försäkringsavtal. Målet rör trafikskadeersättning, vilket inte är detsamma som försäkringsersättning. Det är således fråga om ett utomobligatoriskt förhållande, då hon skulle ha haft samma rätt till ersättning även om hennes motorcykel hade framförts oförsäkrad vid olyckstillfället.
För det fall tingsrätten inte skulle anse att Trygg-Hansas avvisningsyrkande var uppenbart ogrundat yrkade P.H. att tingsrätten, med stöd av 56 kap. 13 § RB, skulle hissa forumfrågan till HD för avgörande.
Trygg-Hansa förklarade sig inte ha någon erinran mot att tingsrätten hänsköt forumfrågan till HD för avgörande och klargjorde att försäkringsbranschen hade ett stort intresse av att HD prövade frågan.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Maria Schöllin) anförde i beslut den 16 mars 2018 följande.
SKÄL FÖR BESLUTET
Enligt 10 kap. 8 § RB må talan i anledning av skadegörande handling väckas vid rätten i den ort där handlingen företogs eller skadan uppkom. I målet är ostridigt att den aktuella trafikolyckan ägde rum inom Södertälje tingsrätts domsaga. Det som tingsrätten har att ta ställning till är om tingsrätten därav är behörigt forum enligt 10 kap. 8 § RB att pröva talan i det här målet.
Av 10 kap. 8 § RB:s ordalydelse går inte att utläsa att bestämmelsens tillämpningsområde skulle vara inskränkt till att inte avse inomobligatoriska skadeståndsanspråk, såsom Trygg-Hansa har gjort gällande. Sådana uttalanden om paragrafens tillämpningsområde har dock gjorts i andra rättskällor.
Enligt paragrafens förarbeten omfattar paragrafens tillämpningsområde inte fall "som grundar sig å underlåtenhet att fullgöra en genom avtal uppkommen förpliktelse" (se NJA II 1943 s. 102). Det ska noteras att det uttalandet i förarbetena gjordes utifrån den föreslagna lagformuleringen "talan på grund av skadegörande handling" och att lagtexten sedermera fick lydelsen "talan i anledning av skadegörande handling". Trots att lagtexten sedan fick en viss ändrad lydelse, vilket i huvudsak synes vara föranlett av att talan även skulle kunna väckas mot andra än enbart mot den som utfört den skadegörande handlingen, anser tingsrätten att förarbetsuttalandet alltjämt kan tillmätas betydelse för tolkningen av paragrafens tillämpningsområde, vilket även lagkommentaren till paragrafen och doktrin talar för.
I lagkommentaren till 10 kap. 8 § RB anges att paragrafen inte är tillämplig på sådant anspråk som grundar sig på en underlåtenhet att fullgöra en genom avtal uppkommen förpliktelse och hänvisning görs till NJA II 1943 s. 102, 1949 års kommentar s. 88 och 1970 års kommentar s. 218 (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, (15 mars 2018, Zeteo) kommentaren till 10 kap. 8 § RB).
I doktrin har uttalats att talan mot det egna försäkringsbolaget inte faller under nämnda forumbestämmelse (se Ekelöf m.fl., Rättegång, andra häftet, 9 uppl., s. 38 och Nordh, Rättegångshinder, s. 51). Robert Nordh skriver som exempel att en skadelidande inte kan väcka talan om ersättning från sitt eget försäkringsbolag med stöd av 10 kap. 8 § RB, utan att talan i så fall får väckas där försäkringsbolaget har sitt hemvist.
Svea hovrätt har i RH 2010:21 gjort en annan bedömning av paragrafens tillämpningsområde. Hovrätten instämde i det fallet i Gotlands tingsrätts bedömning att det saknades stöd för att, i strid mot bestämmelsens ordalydelse, inskränka paragrafens tillämpningsområde till att inte omfatta inomobligatoriska skadestånd.
Enligt tingsrättens mening är det i målet frågan om en talan mot det egna försäkringsbolaget och frågan om uppfyllelse av en genom avtal uppkommen förpliktelse, må vara att förpliktelsen som sådan har uppkommit till följd av en trafikolycka som ostridigt har ägt rum inom Södertälje tingsrätts domsaga. Under sådana omständigheter och vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att det, såsom ovan redogjorts för, finns stöd i lagförarbete, lagkommentar och doktrin för att bedöma att 10 kap. 8 § RB inte är tillämplig. Då inte heller någon annan forumbestämmelse kan anses göra Södertälje tingsrätt behörig att uppta målet till prövning och Trygg-Hansa i rätt tid har gjort en invändning mot Södertälje tingsrätts behörighet därom ska käromålet avvisas. Tingsrätten finner därmed inte anledning att pröva P.H:s andrahandsyrkande avseende hänskjutande av forumfrågan till HD.
BESLUT
Käromålet avvisas.
Svea hovrätt
P.H. överklagade i Svea hovrätt och yrkade i första hand att hovrätten skulle återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt behandling, i andra hand att hovrätten skulle hänskjuta saken till HD enligt 56 kap. 13 § RB.
Till grund för sin talan vidhöll P.H. det som anförts i tingsrätten. Hon lade till bl.a. följande. Tingsrättens beslut är felaktigt. Det följer redan av ordalydelsen i 10 kap. 8 § RB att Södertälje tingsrätt är behörig att pröva hennes talan. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att processlagberedningen efter synpunkter från Lagrådet ändrade lydelsen från "på grund av skadegörande handling" till "i anledning av skadegörande handling". Syftet med ändringen var att bestämmelsens tillämpningsområde skulle utökas till att omfatta även andra än skadevållaren, till exempel talan på grund av försäkring. Bestämmelsen har även i praxis getts en extensiv tolkning. I RH 2010:21 har forum enligt bestämmelsen ansetts föreligga i en inomobligatorisk tvist. Om bestämmelsen hade det snäva tillämpningsområde som tingsrätten ansett, skulle detta i praktiken innebära att Stockholms tingsrätt utgjorde specialforum för tvister angående trafikskador. Så är emellertid inte fallet.
Trygg-Hansa, som samtyckte till att saken hänsköts till HD, bestred ändring och vidhöll det som anförts i tingsrätten. Bolaget lade till bl.a. följande. Ändamålet med bestämmelsen i 10 kap. 8 § RB är enligt motiven att det är lättare för en skadelidande att föra bevisning om skadan, om talan förs vid den ort där den skadegörande handlingen vidtagits eller där skadan uppstått. Bevisningen i den här typen av mål har dock sällan någon anknytning till orten för skadans uppkomst och det saknas därför ändamålsskäl att tillåta P.H:s talan vid Södertälje tingsrätt. I RH 2010:21 konstaterades att det saknades skäl att bestämmelsen enbart skulle vara tillämplig avseende utomobligatoriska anspråk. Avgörandet kan dock inte tolkas så extensivt att bestämmelsen alltid ska kunna grunda forum i inomobligatoriska förhållanden.
Hovrätten (hovrättslagmannen Ragnar Palmkvist, hovrättsrådet Lena Blixt och tf. hovrättsassessorn Elin Svensson Sönne, referent) beslöt den 16 november 2018 att med stöd av 56 kap. 13 § RB till HD hänskjuta den fråga som anges i punkt 3 i HD:s beslut.
Hovrätten anförde följande skäl för sitt beslut.
Rättsläget för den hänskjutna frågan är oklart. Lydelsen av 10 kap. 8 § RB ger ingen tydlig ledning i frågan om en tingsrätts behörighet då den skadelidande framställt krav på trafikskadeersättning mot det egna trafikförsäkringsbolaget. Uttalandena i förarbetena till bestämmelsen har gett upphov till skilda tolkningar och underrättspraxis är inte enhetlig. Frågan är av intresse för enskilda som överväger att väcka talan mot sitt trafikförsäkringsbolag om trafikskadeersättning. En prövning av den hänskjutna frågan är därför av vikt för rättstillämpningen.
Högsta domstolen
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Berglund, föreslog i betänkande ett beslut vilket innehåller samma avgörande som HD:s beslut och skäl som nära överensstämmer med detta.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ingemar Persson, Lars Edlund, Eric M. Runesson och Stefan Reimer, referent) meddelade den 9 juli 2019 följande slutliga beslut.
SKÄL
Bakgrund
P.H. väckte talan vid Södertälje tingsrätt mot Codan Forsikring A/S genom Trygg-Hansa Försäkring filial. Hon yrkade att Trygg-Hansa, som trafikförsäkringsgivare, skulle betala trafikskadeersättning för en personskada som hon drabbats av vid en trafikolycka som inträffat i Södertälje. Till stöd för tingsrättens behörighet åberopade hon 10 kap. 8 § RB.
Trygg-Hansa framställde en foruminvändning och gjorde gällande att talan grundades på ett påstått brott mot parternas försäkringsavtal. Tingsrätten fann att 10 kap. 8 § RB inte var tillämplig på P.H:s talan och avvisade käromålet.
Prejudikatfrågan
Sedan P.H. överklagat tingsrättens avvisningsbeslut har hovrätten med stöd av 56 kap. 13 § RB hänskjutit följande fråga till HD:
Kan behörighet för en tingsrätt att pröva en skadelidandes talan mot det egna trafikförsäkringsbolaget om trafikskadeersättning grundas på 10 kap. 8 § RB?
Forumregler
Allmänt forum i tvistemål är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist (jfr 10 kap. 1 § RB). Som alternativt forum till allmänt forum finns i 10 kap. 8 § RB vad som ibland benämns skadeståndsforum (forum delicti). I bestämmelsens första mening anges att talan i anledning av skadegörande handling må väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom.
Tillämpningsområdet för 10 kap. 8 § RB har berörts i lagmotiven. Lagrådet uttalade att paragrafen borde få en utformning som gjorde den tillämplig även vid talan mot annan än den som företagit den skadegörande handlingen, inte bara när tredje mans ansvarighet inträder omedelbart på grund av lag, utan även då ersättningsskyldigheten beror på t.ex. en tagen försäkring. Paragrafen utformades i enlighet med Lagrådets uttalande. (Se NJA II 1943 s. 102 f.)
Motivens innebörd har diskuterats i den rättsvetenskapliga litteraturen. Det har sålunda anförts att 10 kap. 8 § RB inte är avsedd att tillämpas i fall där skador uppkommit på grund av kontraktsbrott. Det har dock även uttalats att bestämmelsen torde äga tillämpning i de fall där det är tveksamt om skadeståndsskyldigheten bör karaktäriseras som obligatorisk eller utomobligatorisk, eftersom det i sådana fall ofta är skadans omfattning som är tvistig. (Se Per-Olof Ekelöf m.fl., Rättegång II, 9 uppl. 2015, s. 38, N. Gärde, Nya rättegångsbalken, 1949, s. 88, Bengt Lindell, Civilprocessen, 4 uppl. 2017, s. 242 f., Roberth Nordh, Praktisk process V, Rättegångshinder, 2 uppl. 2019, s. 41 och Erik Söderlund, Rättegångsbalken, Del I kap. 1-12, 1970, s. 217 f.)
Av betydelse vid bedömningen av 10 kap. 8 § RB är emellertid också hur det system för reglering av trafikskador som följer av trafikskade- lagen (1975:1410) har utformats.
Reglering av trafikskador enligt trafikskadelagen
Trafikskadelagen innehåller tvingande bestämmelser om obligatorisk trafikförsäkring. Som huvudregel ska trafikförsäkring finnas för ett motordrivet fordon och det är fordonets ägare som är förpliktad att hålla fordonet försäkrat (se 2 §).
Vid bestämmande av trafikskadeersättning tillämpas bl.a. 5 kap. och 6 kap. 3 §skadeståndslagen (se 9 § trafikskadelagen). Ersättningen utgör emellertid inte i teknisk mening skadestånd. Systemet kan sägas innebära en skadeståndsrättslig reglering som kompletteras med regler av olycksfalls- och ansvarsförsäkringskaraktär (jfr Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 10 uppl. 2018, s. 271 samt Lagrådets yttrande i prop. 1975/76:15 s. 249 f., jfr även Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 4 uppl. 2019, s. 224).
Rätten till trafikskadeersättning följer av lag, låt vara att anspråk på trafikskadeersättning har kanaliserats till att hanteras inom ramen för enskilt tecknade, men obligatoriska, trafikförsäkringar. En trafikskadelidande kan vara uteslutande hänvisad till trafikskadeersättning inom ramen för det avtalsförhållande som uppkommer genom den egna trafikförsäkringen.
Regleringen om när och hur trafikskadeersättning utgår skiljer sig dock åt för person- respektive sakskada.
Trafikskadeersättning för personskada
Till förare eller passagerare, som skadas i motordrivet fordon som är i trafik, utgår trafikskadeersättning bara från trafikförsäkringen för det fordon som de färdades i (jfr 10 § första stycket trafikskadelagen). Enligt motiven är en sådan ordning ägnad att underlätta och förenkla skaderegleringen. Den skulle också säkerställa en enhetlig behandling för alla dem som hade färdats i samma fordon (se prop. 1975/76:15 s. 65). Ersättning för annan personskada än den som regleras genom nyssnämnda bestämmelse kan i princip utkrävas från trafikförsäkringen för vilket fordon som helst som har orsakat skadan (jfr 11 § första stycket).
Lagen ger emellertid en ovillkorlig rätt till trafikskadeersättning för personskada, också när det inte finns något avtalsförhållande. Även om ett fordon - trots ägarens trafikförsäkringsplikt - skulle sakna trafikförsäkring, är den skadelidande berättigad till ersättning. Trafikförsäkringsföreningen svarar för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått om fordonet hade varit försäkrat (jfr 16 § andra stycket första meningen).
Trafikskadeersättning för sakskada
Trafikskadelagens reglering avseende sakskador är inte lika heltäckande som för personskador. Trafikskadeersättning för sakskada på fordonet och egendom som befordras med det utgår bara om skadan har uppkommit i följd av trafik med annat motordrivet fordon och då orsakats av vållande i samband med förandet av det andra fordonet eller genom bristfällighet på det fordonet. Ersättning utgår i så fall från trafikförsäkringen för det andra fordonet (10 § andra stycket). I andra fall utgår trafikskadeersättning, i enlighet med försäkringsavtalet, från trafikförsäkringen för det egna fordonet (11 § första stycket).
Bedömning
Behörighet för en tingsrätt att pröva en skadelidandes talan mot det egna trafikförsäkringsbolaget om trafikskadeersättning utesluts inte genom ordalydelsen av 10 kap. 8 § RB. Rättegångsbalkens förarbeten ger inte anledning att tolka bestämmelsen restriktivt.
Det saknas ändamålsskäl att göra någon processrättslig åtskillnad mellan å ena sidan de skadelidande som till följd av lag är hänvisade till ersättning ur den egna trafikförsäkringen och å andra sidan de skadelidande som kan tillgodogöra sig ersättning från annans trafikförsäkring (eller från Trafikförsäkringsföreningen). Snarast är det en fördel, inte bara av utredningsskäl, om alla anspråk som härrör från en och samma skadehändelse (olycksfall) kan handläggas vid samma domstol.
Bestämmelsen i 10 kap. 8 § RB bör därför omfatta även talan mot den egna försäkringsgivaren i fall av trafikskadeersättning.
Slutsats
Det anförda medför att en tingsrätts behörighet att pröva en skadelidandes talan mot det egna trafikförsäkringsbolaget om trafikskadeersättning ska kunna grundas på 10 kap. 8 § RB. Den hänskjutna frågan ska besvaras i enlighet därmed.
HD:S AVGÖRANDE
HD förklarar att behörighet för en tingsrätt att pröva en skadelidandes talan mot det egna trafikförsäkringsbolaget om trafikskadeersättning kan grundas på 10 kap. 8 § RB.