NJA 2020 s. 179

En person som det har förordnats förvaltare för har kunnat lämna giltig fullmakt åt ett ombud att överklaga beslutet om förvaltarskap.

Mora tingsrätt

Överförmyndare i samverkan i övre Dalarna, Överförmyndaren i Vansbro kommun, ansökte vid Mora tingsrätt om att tingsrätten skulle förordna förvaltarskap för B.S. och att I.B. skulle förordnas som förvaltare, även interimistiskt.

Tingsrätten (rådmannen Agneta Benner) beslöt den 11 oktober 2019 att för tiden till dess ärendet hade avg jorts slutligt anordna förvaltarskap för B.S. och utse I.B. att som förvaltare bevaka B.S:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. Beslutet skulle gälla omedelbart.

Svea hovrätt

Advokaten D.T. överklagade i Svea hovrätt för B.S:s räkning.

Hovrätten  (hovrättsråden Anna Avenberg och Rakel Granditsky Hökeberg, referent, samt tf. hovrättsassessorn Erik Mårild) avvisade överklagandet i beslut den 5 november 2019.

SKÄLEN FÖR BESLUTET

D.T. har inte visat att han är behörig att företräda B.S. i målet. Det överklagande som han har gett in ska därmed avvisas.

Högsta domstolen

B.S. överklagade (ombud advokaten D.T.) och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens avvisningsbeslut och lämna tillbaka målet till hovrätten för fortsatt handläggning.

Överförmyndaren motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Målet avg jordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Evelina Säfwe, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Efter ansökan från överförmyndaren beslutade tingsrätten den 11 oktober 2019 att, för tiden till dess ärendet har avg jorts slutligt, anordna förvaltarskap för B.S. innefattande att bevaka hans rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. Beslutet skulle gälla omedelbart.

2. Den 31 oktober 2019 beslutade tingsrätten att utse en god man enligt 20 kap. 2 § andra stycket FB att företräda B.S. och bevaka hans rätt i ärendet.

3. I egenskap av uppgivet ombud för B.S. överklagade advokat D.T. det interimistiska beslutet om förvaltarskap. D.T. hade vid tingsrätten gett in en fullmakt för honom att bl.a. anhängiggöra, utföra och bevaka B.S:s talan angående förvaltarskap mot överförmyndaren eller den saken eljest kunde röra angående överklagande av beslut m.m. Fullmakten hade undertecknats av B.S. den 14 oktober 2019, dvs. efter det att förvaltare hade förordnats för honom.

4. Hovrätten har avvisat överklagandet med hänsyn till att D.T. inte har visat att han är behörig att företräda B.S. i målet.

Prejudikatfrågan i HD

5. Prejudikatfrågan i HD är om en person, för vilken det har förordnats förvaltare, kan lämna en giltig fullmakt för ett ombud att överklaga beslutet om förvaltarskap.

Rättslig reglering

6. Fysiska personers parts- och processbehörighet i tvistemål regleras i 11 kap. 1 § RB. Av första stycket framgår att alla fysiska personer kan vara parter i rättegång. I andra stycket stadgas att om part inte råder över det varom tvistas, eller inte själv äger ingå rättshandling som tvisten rör, ska talan föras av den som är partens ställföreträdare.

7. Bestämmelser om anordnande av förvaltarskap f inns i 11 kap. FB. Enligt 4 och 7 §§ får rätten besluta att anordna förvaltarskap om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap får dock inte anordnas om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde får hjälp på något annat mindre ingripande sätt.

8. I 11 kap. 8–10 §§ FB f inns bestämmelser om förvaltarens och den enskildes rättsliga handlingsförmåga efter förordnande av förvaltare. Kännetecknande för förvaltarskap, till skillnad från godmanskap, är att den enskilde för vilken förvaltarskap anordnas förlorar viss rättshandlingsförmåga och att förvaltaren i motsvarande utsträckning får rätt att ingå rättshandlingar för den enskildes räkning (9 §).

9. Även när ett förvaltaruppdrag är generellt utformat gäller enligt 11 kap. 8 § första stycket FB som utgångspunkt vissa begränsningar som inte behöver anges särskilt i rättens beslut. En person som har förvaltare har trots förvaltarskapet således som huvudregel kvar den rättsliga handlingsförmågan när det gäller bl.a. arbetsinkomster. Av andra stycket följer dock att om det f inns särskilda skäl för det, får rätten föreskriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även förhållanden som avses i första stycket.

10. I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del av handlingarna i ärendet, ska rätten enligt 20 kap. 2 § andra stycket FB förordna en god man enligt 11 kap. att företräda den enskilde i ärendet och bevaka hans eller hennes rätt. En sådan god man ska samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske (tredje stycket).

11. Enligt 20 kap. 3 § första stycket FB får rättens beslut angående förvaltarskap överklagas av var och en som har rätt att göra ansökan i saken, vilket bl.a. är den som ansökan avser (se 11 kap. 15 § första stycket FB).

12. Frågor om förvaltarskap enligt föräldrabalken handläggs i domstol enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Enligt 47 § första stycket får den som är part anlita ombud eller biträde. I andra stycket samma paragraf hänvisas till bestämmelser i 12 kap. RB, t.ex. om att fullmakten ska vara egenhändigt undertecknad. Till skillnad från det som gäller i mål som handläggs enligt rättegångsbalken anges i andra stycket även att en skriftlig fullmakt inte behöver visas upp för domstol i ett domstolsärende annat än om domstolen anser att det behövs.

Processbehörighet och rättshandlingsförmåga

13. Huvudregeln avseende processbehörighet framgår motsatsvis av 11 kap. 1 § andra stycket RB. Processbehörig är således den som råder över det om vilket det tvistas. Bestämmelsen i andra stycket utgår från att den fysiska personens rättsliga handlingsförmåga bör sammanfalla med behörigheten att självständigt föra talan i rättegång, dvs. processbehörigheten ( jfr NJA II 1943 s. 121). Det innebär i huvudsak att när det som tvisten gäller är sådant att parten själv inte genom egna rättshandlingar kunnat råda över det har han eller hon inte heller processbehörighet i målet. Detsamma gäller i fråga om en rättshandling som parten inte själv haft rätt att företa. En part kan alltså vara partsbehörig enligt 11 kap. 1 § första stycket RB utan att han eller hon för den skull själv kan uppträda i en rättegång. (Se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 87, oktober 2019, s. 11:19.)

14. I processer om förmögenhetsrättsliga frågor följer individens processuella handlingsförmåga dennes förmåga att rättshandla (se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång, Andra häftet, 9 uppl. 2015, s. 53). När det gäller andra typer av mål korresponderar emellertid inte alltid processbehörigheten med den civilrättsliga handlingsförmågan (se Therése Fridström Montoya, Leva som andra genom ställföreträdare – en rättslig och faktisk paradox, 2015, s. 123 ff. och Torbjörn Odlöw, Ställföreträdare för vuxna, Kamrer eller handledare? 2005, s. 24 ff.).

15. HD har i vissa fall frånkänt en fysisk person processbehörighet som i civilrättslig mening haft rättshandlingsförmåga, då han eller hon saknat förmåga att på egen hand föra sin talan i processen (se t.ex. NJA 1958 s. 264, NJA 1962 C 404, NJA 1971 s. 519 och NJA 1981 s. 857).

16. Om en part förklaras sakna processbehörighet har denne alltid, oavsett riktigheten i detta beslut, möjlighet att själv föra talan mot beslutet (se NJA 1972 s. 272).

Den som har förvaltare har i viss utsträckning rätt att utfärda en fullmakt

17. En fullmakt är en ensidig rättshandling (se Hassler, Om ställföreträdar-skap i rättegång enligt svensk rätt, 1920, s. 24). Möjligheten för den som har förvaltare att utfärda en fullmakt är kopplad till om han eller hon själv har rätt att råda över det som fullmakten avser (se Axel Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 14 uppl. 2016, s. 59, och Per Westman, Förmynderskap, 3 uppl. 2017, s. 54). En rättegångsfullmakt bör som regel endast kunna vara bärare av fullmaktsgivarens rättshandlingsförmåga så långt denna räcker (se JO 1974 s. 24; jfr Erik Söderlund, Kommentar till rättegångsbalken, Del I, 1970, s. 288).

Den som förvaltarskapet avser har i princip rätt att själv överklaga ett beslut angående förvaltarskapet

18. Genom en reform 1988 ersattes institutet omyndigförklaring med det förvaltarskapsinstitut som gäller i dag. I förarbetena till reformen betonades att det är en viktig princip att den enskilde inte ska fråntas sin rättshandlingsförmåga i vidare utsträckning än vad som är befogat i det enskilda fallet. Lagstiftaren ansåg det angeläget att inte bara se till förvaltarskapets skyddsfunktion utan även möjliggöra självbestämmande. (Se prop. 1987/88:124 s. 132 och 144 f.)

19. Den som har förvaltare kan i princip själv företa alla de rättshandlingar som inte omfattas av förvaltarens förordnande. I vissa fall är processbehörigheten för den som har förvaltare särskilt reglerad, såsom när det gäller rätten att överklaga ett beslut angående förvaltarskap (se 20 kap. 3 § första stycket jämte 11 kap. 15 § första stycket FB). Den omständigheten att det har förordnats förvaltarskap för en person inskränker i sig inte rätten för honom eller henne att överklaga ett sådant beslut. Möjligheten att angripa ett beslut angående förvaltarskap är en av de viktigaste rättigheterna för den person som det gäller, eftersom ett sådant beslut är avgörande för utövandet av alla de rättigheter och friheter som påverkas av beslutet (se Stanev v. Bulgaria [GC], no. 36760/06, ECHR 2012, § 241).

20. Risken för negativa konsekvenser för den enskilde eller dess omgivning till följd av att den som förvaltarskapet avser ges möjlighet att på egen hand överklaga ett beslut angående förvaltarskap torde vara försumbar. Följden av ett sådant överklagande är endast att domstolen tar ställning till förvaltarskapet. I det enskilda fallet kan det emellertid f innas anledning att pröva om den som förvaltarskapet avser på grund av sjukdom eller av annan orsak saknar förmåga att själv överklaga beslutet och därmed inte kan tillerkännas rättshandlingsförmåga ( jfr RÅ 1989 ref. 11). Om domstolen vid en sådan prövning skulle frånkänna den som förvaltarskapet avser processbehörighet torde domstolen även göra bedömningen att han eller hon uppenbarligen inte förstår vad saken gäller. Den enskilde får i den situationen stöd för att utöva sin rättskapacitet och tillgång till rättssystemet genom att det i ärendet förordnas en god man enligt 20 kap. 2 § andra stycket FB.

Bedömningen i detta fall

21. B.S. har, efter det att han ställdes under förvaltarskap, utfärdat en rättegångsfullmakt för advokat D.T. Fullmakten omfattar behörighet att överklaga beslutet om förvaltarskap. B.S. har haft rätt att själv överklaga beslutet. Med hänsyn till vad som kommit fram i målet f inns det inte skäl att anse att B.S. på grund av sjukdom eller av annan orsak saknar rättslig handlingsförmåga i aktuellt avseende. B.S. har därmed kunnat utfärda en fullmakt till någon annan att föra hans talan i motsvarande utsträckning. D.T. har med stöd av den till tingsrätten ingivna fullmakten visat att han är behörig att företräda B.S. i målet. Det har således inte funnits förutsättningar för att avvisa överklagandet på den grund hovrätten har angett.

22. Avvisningsbeslutet ska därför undanröjas och målet lämnas tillbaka till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD:S AVGÖRANDE

HD undanröjer hovrättens avvisningsbeslut och lämnar tillbaka målet till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD ( justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, Petter Asp, Cecilia Renfors och Johan Danelius, referent) meddelade den 6 mars 2020 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. Efter ansökan från överförmyndaren beslutade tingsrätten den 11 oktober 2019 att, för tiden till dess ärendet avg jorts slutligt, anordna förvaltarskap för B.S. samt utse en förvaltare att bevaka hans rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. Beslutet skulle gälla omedelbart.

2. Med åberopande av en fullmakt, undertecknad av B.S. den 14 oktober 2019, gav advokaten D.T. in ett överklagande av beslutet. Fullmakten omfattade bl.a. att anhängiggöra, utföra och bevaka B.S:s talan angående förvaltarskap mot överförmyndaren.

3. Hovrätten har avvisat överklagandet med hänvisning till att D.T. inte har visat att han är behörig att företräda B.S.

Frågan i HD

4. Huvudfrågan i HD är om en person som det har förordnats en förvaltare för kan lämna en giltig fullmakt åt ett ombud att överklaga beslutet om förvaltarskap.

Förvaltarskap

5. Bestämmelser om anordnande av förvaltarskap f inns i 11 kap. FB. Enligt 7 § får rätten besluta att anordna förvaltarskap om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltaruppdraget ska anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall.

6. Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder honom eller henne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget (9 §). Trots ett förvaltarförordnande har den enskilde alltid rätt att själv vidta vissa rättshandlingar, bl.a. att sluta avtal om tjänst eller annat arbete (8 §). Förvaltaren är inte behörig att företräda den enskilde i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär (12 kap. 2 § tredje stycket FB).

Fullmakt och processbehörighet

7. Den som är part i ett mål eller ärende får anlita ombud genom att lämna en fullmakt, se 12 kap. 1 och 8 §§ RB och 47 § lagen om domstols¬ärenden. En fullmakt kan som regel vara bärare av fullmaktsgivarens rättshandlingsförmåga så långt denna räcker, men inte längre.

8. Möjligheten för den som har en förvaltare att utfärda en giltig fullmakt är kopplad till om han eller hon själv har rätt att råda över det som fullmakten avser ( jfr 22 § avtalslagen). När det gäller rättegångsfullmakter har det ansetts att den som har fått en förvaltare förordnad för sig kan utfärda en giltig rättegångsfullmakt åt ett ombud att företräda honom eller henne i den omfattning som han eller hon, trots förvaltarskapet, själv får föra talan. Vilken processbehörighet den enskilde har i sådana situationer måste prövas från fall till fall, med beaktande bl.a. av karaktären på det mål eller ärende där frågan aktualiseras ( jfr prop. 1974:142 s. 124).

9. Om domstolen f inner att en part saknar processbehörighet, ska talan avvisas. En part som har fått sin talan avvisad på grund av bristande processbehörighet har i princip rätt att få till stånd en överprövning av processbehörigheten (se NJA 1972 s. 272 samt Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen, Rättegång VI, 5 uppl. 2016, s. 40 not 78).

Rätten att överklaga ett beslut om förvaltarskap

10. I domstol handläggs frågor om förvaltarskap enligt ärendelagen. Tingsrättens beslut överklagas enligt 39 § till hovrätten. Ett beslut av tingsrätten om att anordna förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt avgörs får överklagas särskilt (20 kap. 11 § FB).

11. En rätt att under vissa förutsättningar få ett beslut om förvaltarskap omprövat eller överprövat av domstol följer också av artikel 6 i Europakonventionen. Sålunda har Europadomstolen ansett att det strider mot denna artikel att inte låta den som genom ett beslut helt eller delvis har fråntagits sin rättskapacitet få frågan om att återfå sin rättskapacitet rättsligt prövad (se Stanev v. Bulgarien [GC], no. 36760/06, ECHR 2012 och Nataliya Mikhaylenko v. Ukraina, no. 49069/11, 30 May 2013).

12. I 20 kap. 3 § första stycket FB regleras vem som får överklaga ett beslut om förvaltarskap. En sådan rätt har, förutom den som beslutet särskilt rör, var och en som har rätt att göra ansökan i saken (se 11 kap. 15 § första stycket). Det står klart att den som ansökan avser har rätt att överklaga.

13. Varken lagtexten eller förarbetena ger stöd för att rätten till överklagande enligt 20 kap. 3 § FB skulle vara villkorad av den enskildes hälsotillstånd eller intellektuella förmåga. Det skulle också vara mindre väl förenligt med regleringen i övrigt att i ett ärende om förvaltarskap, som ju handlar om att bedöma hälsotillståndet och liknande förhållanden, pröva detta som en inledande processuell fråga. En sådan ordning skulle inte heller ligga i linje med Europadomstolens praxis (se p. 11) eller med principen att den som av en domstol inte har ansetts processbehörig har rätt att få till stånd en överprövning av processbehörigheten (se p. 9).

14. Den som i enlighet med det sagda har rätt att överklaga ett beslut om förvaltarskap har också möjlighet att lämna en fullmakt till någon att för hans eller hennes räkning överklaga beslutet ( jfr p. 7 och 8).

Bedömningen i detta fall

15. I 20 kap. 12 § tredje stycket FB f inns ett förbud mot att överklaga vissa av hovrättens beslut. Överklagandeförbudet gäller fall där hovrätten har prövat beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i någon sådan fråga som anges i 20 kap. 11 §, bl.a. interimistiska beslut om förvaltarskap. Bestämmelsen kan emellertid inte anses ta sikte på beslut som rör frågan om den som avses med en ansökan om förvaltarskap har rätt att anlita ombud och överklaga det interimistiska beslutet. Överklagandeförbudet hindrar således inte en prövning i detta fall.

16. B.S. var behörig att överklaga tingsrättens beslut om förvaltarskap. Han kunde därmed också lämna en giltig fullmakt åt D.T. att överklaga beslutet åt honom. Fullmakten är utformad så att den ger behörighet att överklaga beslutet.

17. D.T. har således visat att han är behörig att företräda B.S. i både hovrätten och HD. Hovrättens avvisningsbeslut ska därför undanröjas och målet lämnas tillbaka till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD:S AVGÖRANDE

HD undanröjer hovrättens avvisningsbeslut och lämnar tillbaka målet till hovrätten för fortsatt handläggning.