NJA 2020 s. 397
En person som sålt särskilt farliga och svårdoserade preparat via en webbplats har ansetts göra sig skyldig till vållande till annans död när personer dött till följd av att de använt preparaten i missbrukssyfte.
Södertörns tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Södertörns tingsrätt åtal mot F.M.S. och dennes äldre bror A.M.S. för vållande till annans död, grovt brott, i åtta fall enligt följande gärningsbeskrivning.
A.M.S. och F.M.S., som varit företrädare för och/eller faktiskt verksamma i GDD Internethandel i Norden AB, har via företagets hemsida RC24.se sålt akrylfentanyl och tetrahydrofuranfentanyl. Verksamheten har i huvudsak bedrivits från en lägenhet i Östberga i Stockholm. Under tidsperioden den 6 maj 2016 fram till den 16 augusti 2016 har de sålt akrylfentanyl, substans som i sex fall genom intag och förgiftning orsakat persons död. Under tidsperioden den 1 september 2016 fram till och med den 18 oktober 2016 har de sålt tetrahydrofuranfentanyl, substans som i två fall genom intag och förgiftning orsakat persons död.
Akrylfentanyl och tetrahydrofuranfentanyl är giftiga, svårdoserade och leder inte sällan till döden vid användning.
Substanserna har varit avsedda att intas nasalt och har sålts i nässprayf laskor i vilka mängden substans per dusch kan skilja sig åt.
A.M.S. och F.M.S. har sålt substanserna
– utan att förvissa sig om att mängden substans i f laskorna stämmer överens med den mängd som angetts i produktbeskrivningen,
– utan att upplysa om hur sprayf laskornas funktion kan påverka doseringen,
– utan att varna för och/eller informera om substansernas farlighet,
– utan att ge anvisningar om hur substanserna bör intas för att minska risken för överdosering,
– utan att kontrollera vilka som är tänkta att inta substanserna och under vilka former.
Genom sitt agerande har A.M.S. och F.M.S. tillsammans och i samförstånd av oaktsamhet orsakat följande personers död. (Härefter lämnas uppgifter om åtta personer som anträffats döda vid angivna tidpunkter under juni–oktober 2016.)
Brotten, vållande till annans död, är att bedöma som grova, eftersom gärningarna har utförts inom område som är särskilt riskfyllt och respektive gärning innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag.
Skadeståndsyrkanden framställdes av närstående till de avlidna personerna och av ett par dödsbon.
De tilltalade gick inte med på att dömas för brott och betala skadestånd.
A.M.S. förklarade att han som enda styrelseledamot i bolaget GDD Internethandel i Norden AB hade övergripande ansvar för verksamheten och hade fattat alla beslut. Han hade valt produkterna, köpt in dem och preparerat dem.
F.M.S. anförde följande.
Han har inte deltagit i bolagets verksamhet på sådant sätt att han har g jort sig skyldig till påstådda brott. Han har inte sålt akrylfentanyl eller tetrahydrofuranfentanyl tillsammans med A.M.S.
Han har arbetat i bolaget och har inte haft någon beslutsfattande eller verksamhetsdrivande roll. Han vet ingenting om fentanyl. Han känner inte till dessa preparats farlighet eller potens. Han har varit noga med att de preparat som han har hanterat inte varit narkotikaklassade eller hälsofarliga.
Han ifrågasätter inte att dödsorsaken i aktuella fall är förgiftning av aktuella substanser. Han ifrågasätter inte att det är fråga om farliga substanser som är svåra att dosera. Han har inte haft anledning att kontrollera preparaten, förvissa sig om mängden i f laskorna och hur doseringen kan påverkas, att varna eller informera särskilt eller ge särskilda anvisningar om intagandet.
Han går inte med på att dödsfallen måste vara en följd av försäljningen.
Han har inte varit oaktsam, varken medvetet eller omedvetet. Han har inte insett att det fanns en risk för döden. Han har inte, och borde inte heller ha haft, skälig anledning att anta att döden kunde följa.
Han går inte med på att betala skadestånd. Han godtar skäligheten av de belopp som har begärts och sättet att beräkna ränta.
Domskäl
Tingsrätten (tf. chefsrådmannen Per Backström och rådmannen Kajsa Hällje samt tre nämndemän) meddelade dom den 31 maj 2018.
DOMSKÄL
Inledningsvis antecknade tingsrätten som ostridigt och utrett genom åklagarnas bevisning bl.a. följande.
Fentanyl är ett registrerat läkemedel i Sverige. Det är starkt smärtstillande och används rutinmässigt för smärtlindring och vid narkos och kirurgi. Fentanyl kan beredas i olika former bland annat genom injicering, som plåster, sugtabletter och nässprej. När fentanyl intas genom nässprej ger en dos om 50 mikrogram normalt avslappning och lätt dåsighet medan en dos om 500 mikrogram ger en markant vakenhetssänkning och uttalad andningsdepression som vanligen kräver assisterad andning. Fentanyl har av Folkhälsomyndigheten konstaterats vara 80–100 gånger så potent som morf in och 30–50 gånger så potent som heroin. Eftersom substansen är så kraftigt verkande f inns stor risk för beroende och tillvänjning. Det f inns också en stor risk för överdosering vid okontrollerat missbruk eftersom skillnaden mellan en önskad missbruksdos och en dos som kan ge livsfarlig andningssvikt är liten.
Fentanylanaloger är ett samlingsnamn för olika varianter av fentanyl. Fentanyl kan varieras genom mindre förändringar av den kemiska sammansättningen, med bibehållen effekt. Styrkan varierar påtagligt mellan olika analoger men de f lesta är betydligt mer potenta än morf in och heroin.
Akrylfentanyl är en variant av fentanyl som narkotikaklassades i Sverige den 16 augusti 2016. Det f inns begränsad information om akrylfentanyl i den vetenskapliga litteraturen. I sakkunnigutlåtanden görs bedömningen att akrylfentanyls potens är i samma storleksordning som fentanyls.
Tetrahydrofuranfentanyl är en variant av fentanyl som narkotika¬klassades i Sverige den 12 december 2017. Det f inns än så länge endast sparsam information om substansen. Symtomen vid överdosering är desamma som för fentanyl. Substansen tycks ha lägre potens än fentanyl och akrylfentanyl samtidigt som den är klart mer potent än heroin.
Bolaget har sålt både akrylfentanyl och tetrahydrofuranfentanyl via RC24.se. Bolaget köpte in fentanylanalogerna i pulverform. Pulvret blandades sedan ut med destillerat vatten och fördes över till nässprejf laskor. Akrylfentanyl såldes i nässprejflaskor om 10 ml eller 25 ml och tetrahydrofuranfentanyl i nässprejf laskor om 10 ml.
Bolaget har inte varnat eller informerat om farligheten hos substanserna. Med f laskornas emballage har följt en etikett som angav ämnet, dess mängd och koncentration och att substansen inte var avsedd för mänsklig konsumtion. Själva f laskorna har inte varit märkta och det har inte getts några anvisningar för intag eller lämnats några upplysningar om sprejf laskornas funktion.
– – –
Enligt vad som angavs på bolagets hemsida och i dess köpevillkor var alla saluförda produkter avsedda att användas för forskningsändamål, inte för mänsklig konsumtion, och bolaget avsade sig ansvar för eventuella skador till följd av bruk av produkterna. Tingsrätten fann emellertid uppenbart att substanserna hade sålts för att intas som missbrukspreparat av privatpersoner och att A.M.S. och F.M.S. hade vetat om detta.
Av utredningen framgick att bolaget under tiden från den 6 maj till den 16 augusti 2016 hade sålt akrylfentanyl till sex av de avlidna personerna och under tiden från den 1 september 2016 till den 18 oktober 2016 tetrahydrofuranfentanyl till två av de avlidna personerna samt att dödsorsaken avseende samtliga avlidna var förgiftning orsakad av akrylfentanyl eller tetrohydrofuranfentanyl. Det fanns ingenting som tydde på att någon av de avlidna hade köpt akrylfentanyl eller tetrahydrofuranfentanyl från någon annan leverantör än bolaget. Enligt tingsrätten f ick det anses bevisat att de dött på grund av intag och förgiftning av den fentanylanalog de köpt från bolaget.
Härefter anförde tingsrätten i domskälen följande.
Har A.M.S. och F.M.S. genom försäljningen av fentanylanalogerna vållat de avlidnas död?
Allmänt om straff bart vållande
Åklagarna har påstått att A.M.S. och F.M.S., genom försäljningen av fenta¬nylanaloger till de avlidna, har vållat deras död. Att vålla annans död innebär annorlunda uttryckt att orsaka någons död genom oaktsamhet. Utifrån vad som har konstaterats ovan framgår att det f inns ett orsakssamband mellan bolagets försäljning av fentanylanaloger till de avlidna och dödsfallen. Det innebär dock inte per automatik att A.M.S. och F.M.S. har att ansvara straffrättsligt för detta. Att en person har orsakat en viss följd är inte i sig en tillräcklig förutsättning för straffrättsligt ansvar. Orsakssammanhang har inga naturliga gränser och vad det innebär att vålla en följd beror på hur ordet tolkas. En person kan inte behöva ansvara för alla följder som kan kopplas till en föregående handling. Det straffrättsliga ansvaret måste avgränsas till typer av orsakande som är straffrättsligt relevanta.
I ”Kriminalrättens grunder” redogör Asp m.f l. för gränserna för straff bart orsakande (2:a uppl., s. 134 ff.). Enligt redogörelsen där ställs krav på gärningsculpa och personlig oaktsamhet. Tingsrätten kommer först att översiktligt redogöra för den metod författarna förespråkar. Därefter kommer tingsrätten att – med användande av den metoden – pröva åklagarnas påståenden i denna del.
Begreppet gärningsculpa handlar om att det för straffrättsligt ansvar krävs att gärningspersonen haft tillräcklig kontroll över ett händelseförlopp, att hens gärning kan beskrivas som oaktsam och att det är oaktsamheten som har orsakat den brottbeskrivningsenliga följden på ett relevant sätt. Detta kan sammanfattas så att det krävs att gärningspersonen företagit en kontrollerad handling, som innefattar ett otillåtet risktagande (att gärningen är oaktsam) samt att oaktsamheten orsakat en viss följd på ett relevant sätt.
– – –
Slutligen krävs för straffrättsligt ansvar, att gärningspersonen varit personligt oaktsam. Det innebär att hen har förstått vad hen har g jort. En prövning ska alltså göras av vilken insikt personen hade om sitt handlande.
Tingsrätten övergår nu till att behandla det som är bevisat i målet utifrån den genomgång som g jorts ovan.
Har A.M.S. och F.M.S. utfört en kontrollerad handling?
Det råder ingen tvekan om att A.M.S. och F.M.S., genom sin faktiska verksamhet i bolaget, har vidtagit en kontrollerad handling. Handlingen har bestått i försäljning av fentanylanaloger i nässprejform över internet till de nu avlidna.
Har handlingen innefattat ett otillåtet risktagande?
Verksamheten som A.M.S. och F.M.S. har bedrivit har innefattat stora risker. Av bevisningen har framgått att fentanylanalogerna, med hänsyn till att de är potenta, giftiga och svårdoserade, inte sällan leder till döden vid användning. Preparaten har bearbetats av A.M.S. och F.M.S. och förts över till nässprejf laskor. A.M.S. har beskrivit att det var svårt att dosera pulvret eftersom det var en så liten mängd som skulle blandas ut. Det har också visat sig att koncentrationen i vissa beslagtagna f laskor inte har stämt med vad som angetts vid försäljningen. Substanserna har sålts till en krets okända människor för att intas som missbrukspreparat. Nässprejf laskornas funktion gör att doseringen kan variera mellan olika användningar. Utifrån dessa omständigheter står det klart att det fanns en risk för att en oönskad effekt, döden, skulle inträffa vid användning. Det har rört sig om en risk för en allvarlig effekt och den har mot bakgrund av vad som har angetts ovan varit påtaglig. Att A.M.S. och F.M.S. måste ha haft insikt om detta vid gärningstillfället följer av prövningen av deras personliga oaktsamhet, se nedan.
Det råder ingen tvekan om att det varit fråga om en riskfylld verksamhet, som kräver särskild kompetens, vilket innebär att kravet på aktsamhet generellt sett är högre än i andra situationer (se HD:s avgörande i NJA 2006 s. 228). Verksamheten var, till skillnad från andra verksamheter i samhället som innefattar stora risker, inte samhällsnyttig eller önskvärd utan gick ut på att förse människor med farliga missbrukspreparat. Med tanke på att det är missbrukspreparat som har sålts har A.M.S. och F.M.S. haft anledning att anta att köparna haft nedsatt impulskontroll och nedsatt förmåga att agera rationellt i förhållande till sin egen hälsa jämfört med många andra. Mot bakgrund av detta framstår risken för att någon eller f lera av köparna skulle dö genom intag av substansen som större.
Det fanns alltså goda skäl att avstå från handlingen. Att A.M.S. och F.M.S. har sålt substanserna utan att vidta säkerhetsåtgärder som att varna köparna för substansernas farlighet eller upplysa om sprejf laskans funktion, gör handlandet mer klandervärt. Eftersom det rör sig om en riskfylld och samhällsonyttig verksamhet är det dock inte underlåtenheten att vidta skyddsåtgärder i sig som utgör det otillåtna risktagandet.
Sammanfattningsvis har den kontrollerade handlingen inneburit en risk för en oönskad effekt och det fanns goda skäl att avstå från handlandet. Handlingen utgör därför ett otillåtet risktagande; en oaktsam handling som en normalt aktsam person skulle avstå ifrån.
Har oaktsamheten orsakat följderna på ett relevant sätt?
Den risk (död genom intag) som g jorde risktagandet otillåtet är den som har förverkligats. Det har med andra ord varit förutsägbart för någon i gärningspersonernas situation att just den här risken skulle realiseras, vilket var ett relevant skäl att avstå från handlandet.
Frågan är om det ändå saknas relevant orsakssamband mellan oaktsamheten och dödsfallen på den grunden att det inte kan uteslutas att de avlidna har tagit sitt eget liv. Om en person med avsikt dödat sig själv kan inte någon annan anses ha vållat personens död på ett relevant sätt.
Under förhandlingen har förhör hållits med närstående till samtliga avlidna. Försvaret har framhållit uppgifter från förhören som tyder på att de avlidna varit vårdslösa med sin egen hälsa. Dessa uppgifter består huvudsakligen i att några av de avlidna tidigare har försökt ta sitt liv, att samtliga har mått psykiskt dåligt och lidit av ångest samt att vissa av dem har använt fentanylanaloger tidigare och haft kunskap om eller blivit varnade för substansernas farlighet.
Samtliga avlidna led av beroendesjukdom och ångest. Vissa av personerna har varnats av anhöriga för fentanylanalogers farlighet. Andra kan på goda grunder förväntas ha förvärvat den kunskapen genom internet och genom att de själva eller personer i deras närhet tidigare överdoserat fentanylanaloger. Det f inns dock ingen utredning om vilken insikt de avlidna verkligen hade vad gäller farligheten i preparaten eller om hur dosering, koncentration och sprejf laskornas funktion påverkade risken. Det har även framkommit att f lera av de avlidna, när närstående varnat för preparaten, uppgett att allt var i sin ordning eftersom det var fråga om lagliga substanser som såldes öppet och att de hade koll på vad de g jorde. Av A.M.S:s uppgifter framgår att varje f laska bifogades uppgift om koncentrationen av substansen, vilket måste ha gett de avlidna uppfattningen att de hade möjlighet att kontrollera sitt intag. Såsom ovan har nämnts har det dock genom analyser av nässprejf laskor visat sig att koncentrationen kunde avvika från vad som angetts. Vidare är det utrett att nässprejf laskornas funktion är sådan att doseringen i samma f laska kan variera mellan olika användningstillfällen. Det är alltså mycket som talar för att de avlidna inte fullt förstått vilka risker de utsatte sig för när de använde fentanyl¬¬analog. De avlidna har dessutom befunnit sig i en utsatt situation till följd av sitt beroende och kan antas ha haft nedsatt förmåga att värdera risker och agera rationellt utifrån dem. De har varit vårdslösa med sin hälsa på ett sådant sätt som kan förväntas av personer med beroendesjukdom, men inte på ett sådant sätt att det kan antas att de avsiktligt tagit sina liv.
Utifrån uppgifterna som närstående har lämnat står det klart att ingenting tyder på att någon av de avlidna vid aktuella tidpunkter köpt och brukat fentanylanaloger i syfte att ta livet av sig. Det är till exempel ingen av de avlidna som vid den här tiden har gett uttryck för specif ika sådana planer eller lämnat efter sig självmordsbrev. – – – Vid en sammantagen bedömning av det som nu sagts är tingsrättens slutsats att det kan uteslutas att någon av de avlidna avsiktligt tagit sitt eget liv.
Tingsrätten bedömer således att kravet på gärningsculpa är uppfyllt. A.M.S. och F.M.S. har företagit en kontrollerad handling som inneburit ett otillåtet risktagande och orsakat dödsfallen på ett relevant sätt. Detta innebär att det återstår att bedöma om A.M.S. och F.M.S. varit personligt oaktsamma.
Har A.M.S. och F.M.S. varit personligt oaktsamma?
Oaktsamhet kan antingen vara medveten eller omedveten. Medveten oaktsamhet innebär att en person har insikt om att det f inns en risk för en viss effekt och är likgiltig inför risken att effekten kan inträffa. Personen kan räkna med att effekten inte ska förverkligas men vara villig att ta risken. Omedveten oaktsamhet kan beskrivas som att gärningspersonen inte haft insikt om att det fanns en risk för en viss effekt men borde ha förstått att en sådan risk fanns.
– – –
Vid en samlad bedömning av ovanstående omständigheter står det klart att A.M.S. har haft insikt om fentanylanalogernas farlighet och den risk för död som fanns vid intag av dessa. Eftersom han ändå har valt att sälja substanserna på det sätt han g jort, har han visat sig likgiltig inför risken för att effekten skulle inträffa. Han har alltså agerat medvetet oaktsamt.
Såsom har redog jorts för ovan anser tingsrätten inte att F.M.S. har haft en lika central roll som sin bror i bolagets verksamhet. Hans medverkan i bolaget har dock varit en nödvändig förutsättning för att verksamheten kunde bedrivas på det sätt som g jordes. Redan utifrån den roll han har haft, den tid som verksamheten bedrevs och att den bedrevs med hans bror framstår det som högst osannolikt att han skulle ha varit ovetande om substansernas farlighet och de risker som fanns med dessa. Det f inns f lera andra omständigheter som talar för att även han har haft sådan insikt i substansernas farlighet att hans handlande varit medvetet oaktsamt. Dessa är följande.
Såsom tidigare har redog jorts för har F.M.S:s mobilnummer använts för beställning av nässprejf laskor. Utifrån de föremål som har hittats i lägenheten med spår av tetrahydrofuranfentanyl kan man sluta sig till att viss hantering av preparat har skett i lägenheten. Att F.M.S:s vän S.S:s DNA f inns på skyddsmasken tyder på att även han har varit delaktig i hantering och uppvägning av fentanylanaloger i lägenheten. F.M.S. har i perioder bott i lägenheten eller i vart fall tillbringat mycket tid där eftersom han enligt sina egna och A.M.S:s uppgifter arbetade heltid där. Han måste därför ha varit delaktig i hanteringen av fentanylanalogerna och precis som A.M.S. haft insikt om farligheten. Detta särskilt eftersom hans vän S.S. har använt skyddsmasken. Det f inns även en bild på A.M.S. och S.S, från tömningen av den senares mobiltelefon, där de håller i nässprejf laskor. Utifrån vad som har framkommit om vilka som var delaktiga i bolagets verksamhet är det sannolikt F.M.S. som tagit bilden.
Av tömningen av F.M.S:s mobiltelefon framgår att han i sms angående bolaget den 13 oktober 2016 skrivit ”Förberedelse för sveriges alla fester” och ”Gdd internethandel i norden AB- Vi garanterar en trevlig helg”. Detta talar starkt för att F.M.S. haft insikt om att bolaget sålde substanser för mänsklig konsumtion och inte för forskningsändamål.
Utifrån nämnda omständigheter är det visat att även F.M.S. måste haft insikt om fentanylanalogernas farlighet och den risk för död som fanns vid intag av dessa. Eftersom han ändå har valt att sälja substanserna på det sättet som har g jorts, har han visat sig likgiltig inför risken för att effekten skulle inträffa. Även han har alltså agerat medvetet oaktsamt.
Slutsats och rubricering
Sammanfattningsvis är det beträffande både A.M.S. och F.M.S. visat att de genom medveten oaktsamhet har vållat de avlidnas död. De ska därför båda dömas för vållande till annans död i åtta fall. Brotten är att bedöma som grova eftersom gärningarna har utförts inom område som är särskilt riskfyllt och varje gärning innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag.
Skadestånd
Med hänsyn till utgången i ansvarsfrågan är A.M.S. och F.M.S. skyldiga att tillsammans betala skadestånd till samtliga målsägande för de skador de vållats. Om beloppens storlek och räntan råder inte tvist.
– – –
I målet behandlades även andra åtalspunkter mot de tilltalade. Tingsrätten fann F.M.S. skyldig till vårdslöshet med narkotika och två brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor samt till ringa narkotikabrott och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.
Vid behandlingen av påföljdsfrågan bedömde tingsrätten straffvärdet för ett grovt vållande till annans död beträffande F.M.S. till fängelse i ett år och sex månader och straffvärdet för hans samlade brottslighet till fängelse i fyra år. Straffvärdet medförde att annat straff än fängelse var uteslutet och något skäl att sätta ned straffvärdet fanns inte.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde F.M.S. för vållande till annans död, grovt brott, enligt 3 kap. 7 § andra stycket BrB, för vårdslöshet med narkotika enligt 1 § första stycket 1 och 3 samt 3 a § narkotikastraff lagen (1968:64), för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 § narkotikastraff lagen samt för brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål och två brott mot lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor till fängelse 4 år.
A.M.S. dömdes för vållande till annans död, grovt brott, och annan brottslighet till fängelse 5 år 6 månader och näringsförbud.
De tilltalade ålades att solidariskt med varandra och med GDD Internethandel i Norden AB betala yrkade skadestånd, totalt 1 111 869 kr jämte ränta.
Svea hovrätt
Både åklagarna och de tilltalade överklagade i Svea hovrätt.
Åklagarna yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet för var och en av A.M.S. och F.M.S.
F.M.S. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet för vållande till annans död, vårdslöshet med narkotika och brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor samt avslå samtliga skadestånds¬¬¬yrkanden. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med samhällstjänst eller, i vart fall, sätta ned fängelsestraffets längd.
A.M.S. yrkade bl.a. att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet för vållande till annans död och avslå skadeståndsyrkandena.
Parterna motsatte sig respektive motparts ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Dirke, hovrättsrådet Anne Mellqvist, referent, tf. hovrättsassessorn F ilippa Exelin och två nämndemän) anförde i dom den 12 april 2019 bl.a. följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
– – –
Frågorna i målet
De huvudsakliga frågorna som hovrätten ska pröva är följande.
Är det visat att de avlidna personerna har avlidit till följd av att de brukat fentanylanaloger som de köpt från RC24.se?
Har A.M.S. och F.M.S. genom försäljningen av fentanylanalogerna genom oaktsamhet orsakat de avlidna personernas död?
Den senare frågan innefattar bl.a. frågor om försäljningen av fentanylanaloger inneburit ett otillåtet risktagande, om det f inns ett relevant orsakssamband mellan försäljningen och dödsfallen samt om A.M.S. och F.M.S. genom sitt agerande har varit oaktsamma på ett sådant sätt att de straffrättsligt kan hållas ansvariga för dödsfallen.
Därutöver har hovrätten att pröva bl.a. om A.M.S:s och F.M.S:s befattning med fentanylet har varit grovt oaktsamt – – –.
Utredningen i hovrätten
Utredningen i hovrätten är i överklagade delar densamma som i tingsrätten. – – –.
A.M.S:s och F.M.S:s roller i verksamheten
A.M.S. har varit initiativtagare till verksamheten, som framför allt bestått i internetförsäljning av kemiska substanser. Han har varit ensam aktieägare och styrelseledamot och det är också han som har varit huvudansvarig för verksamheten.
Tingsrätten har beträffande F.M.S. ansett att det är bevisat att även han haft en aktiv och framträdande roll i verksamheten. Hovrätten instämmer i denna bedömning, även om det står klart att han i förhållande till A.M.S. har haft en underordnad roll. Hovrätten återkommer i det följande till deras respektive ansvar.
– – –
Vållande till annans död (A.M.S. och F.M.S.)
Tingsrätten har i domen redog jort för vad som är ostridigt och utrett i fråga om försäljningarna av fentanylanalogerna, preparatens farlighet och dödsorsaken avseende de avlidna. Hovrätten ansluter sig till denna redogörelse.
Det är, som tingsrätten har konstaterat, uppenbart att substanserna har sålts för att intas som missbrukspreparat av privatpersoner och att de tilltalade har vetat om detta.
Hovrätten instämmer vidare i tingsrättens slutsats att det är bevisat att samtliga avlidna har dött av förgiftning till följd av intag av fentanylanaloger som sålts av bolaget.
Den avgörande frågan i målet är om A.M.S. och F.M.S. genom försäljningen av fentanylanalogerna ska anses vara ansvariga för att därigenom ha vållat de avlidnas död.
Tingsrätten har i domen redog jort för vad som i allmänhet krävs för straff bart vållande. Där konstaterar tingsrätten bl.a. att den omständigheten att en person har orsakat en viss följd inte i sig är en tillräcklig förutsättning för straffrättsligt ansvar. I stället måste det straffrättsliga ansvaret avgränsas till sådana typer av orsakande som är straffrättsligt relevanta.
I domen har tingsrätten noggrant redovisat vad som bevisats i målet och vilka omständigheter som har lagts till grund för den bedömningen. Hovrätten instämmer i alla delar i dessa bedömningar liksom i tingsrättens slutsatser att de tilltalade genom sin försäljning har utfört en kontrollerad handling, att handlingen har innefattat ett otillåtet risktagande och att detta har orsakat dödsfallen på ett i straffrättslig mening relevant sätt.
I hovrätten har de tilltalade särskilt uppehållit sig vid betydelsen av de avlidnas eget agerande och egna risktagande i samband med intaget av substanserna. Det kan visserligen sägas att samtliga avlidna i olika grad har varit vårdslösa med sin hälsa. Däremot f inns det inga indikationer på att den eftersträvade effekten av att inta den aktuella substansen i något av fallen har varit att dö.
Utöver det som tingsrätten har angett i denna del vill hovrätten framhålla att de avlidnas eget agerande och risktagande inte kan minska de tilltalades ansvar för det inträffade, särskilt eftersom det står klart att avsikten med försäljningen var att göra preparaten tillgängliga för personer som önskade att missbruka dem. De avlidna har köpt och sedan använt substanserna på just det sätt som de tilltalade avsett. Även om de avlidna har intagit substanserna frivilligt, saknas förutsättningar för att det skulle kunna vara fråga om något ansvarsbefriande samtycke till den dödliga utgången.
Det kan i detta sammanhang också konstateras att det inom straffrätten inte f inns någon direkt motsvarighet till skadeståndsrättens jämkning på grund av medvållande. Någon form av medvållande från de avlidnas sida kan därmed inte, så som de tilltalade g jort gällande, begränsa eller befria dem från ansvar.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning av att såväl A.M.S. som F.M.S. har agerat på ett sätt som innebär s.k. medveten oaktsamhet. Hovrätten vill i detta sammanhang särskilt framhålla den omständigheten att bolaget inför narkotikaklassningen av akrylfentanyl haft utförsäljning av denna substans och därefter börjat sälja tetrahydrofuranfentanyl, en ny fentanylanalog som då ännu inte var narkotikaklassad. Under denna tid var båda tilltalade aktiva i verksamheten.
Hovrätten instämmer i att brotten ska rubriceras som vållande till annans död, grovt brott.
– – –
Hovrätten fann att F.M.S. skulle frikännas från åtalen för vårdslöshet med narkotika och brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Det samlade straffvärdet för de övriga gärningarna var dock högre än det som tingsrätten kommit fram till och motsvarade fyra års fängelse. Trots utgången i ansvarsdelen saknades det därför skäl att ändra påföljden för F.M.S.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten frikände F.M.S. från dels åtalet för vårdslöshet med narkotika dels åtalen för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i övriga delar.
Beträffande A.M.S. ändrade hovrätten tingsrättens dom på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till 6 år.
Högsta domstolen
F.M.S. överklagade hovrättens dom och yrkade att han skulle frikännas från ansvar för vållande till annans död, grova brott, och befrias från skyldighet att betala skadestånd till målsägandena. I andra hand yrkade han att gärningarna skulle rubriceras som vållande till annans död, brott av normalgraden, samt att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst, alternativt att fängelsestraffets längd skulle sättas ned.
Riksåklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av hovrättens dom.
HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 7 i HD:s dom.
Målet avg jordes efter huvudförhandling.
Domskäl
HD ( justitieråden Kerstin Calissendorff, Agneta Bäcklund, Petter Asp, referent, Cecilia Renfors och Johan Danelius) meddelade den 3 april 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Vad målet gäller
Målet gäller frågan om en person som har sålt ett särskilt farligt och svårdoserat preparat avsett för missbruk har g jort sig skyldig till vållande till annans död när köpare har dött efter att frivilligt ha intagit preparatet.
Bakgrund
Under sommaren och hösten 2016 avled åtta personer till följd av att de använt fentanylanaloger (akrylfentanyl eller tetrahydrofuranfentanyl) som vid den aktuella tidpunkten inte var narkotikaklassade. De avlidna hade köpt preparaten i form av nässpray på en webbplats, RC24, från ett bolag som drevs av F.M.S:s bror med hjälp av F.M.S. och ytterligare någon person. Såväl akrylfentanyl som tetrahydrofuranfentanyl har senare narkotikaklassats.
F.M.S. och hans bror åtalades för bl.a. vållande till annans död, grovt brott, avseende de åtta avlidna personerna.
Tingsrätten dömde F.M.S. för vållande till annans död, grovt brott, i åtta fall samt för viss annan brottslighet till fängelse i fyra år.
Hovrätten har fastställt tingsrättens dom såvitt avser åtalet för grovt vållande till annans död men frikänt honom från delar av den andra brottsligheten. Hovrätten har bedömt att de brott han dömts för motiverar ett straff motsvarande det som bestämdes av tingsrätten, dvs. fängelse i fyra år.
F.M.S. har överklagat hovrättens dom såvitt gäller åtalet avseende grovt vållande till annans död.
HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett beträffande gärningarna, vilket i beslutet om prövningstillstånd anges inbegripa bl.a.:
•
att försäljningen av fentanylanaloger har gått till på det sätt som hovrätten funnit,
• att preparaten har haft den farlighet som hovrätten funnit,
•
att F.M.S. har haft den roll i bolaget och medverkat i verksamheten på det sätt som hovrätten funnit,
•
att preparaten har sålts för att intas som missbrukspreparat av privatpersoner och att F.M.S. har vetat om detta,
•
att samtliga avlidna har dött av förgiftning till följd av intag av fentanylanaloger som sålts av bolaget, samt
•
att den eftersträvade effekten med de avlidnas intag av preparaten inte har varit att dö.
Med utgångspunkt i det prövningstillstånd som meddelats har HD i första hand att ta ställning till om de gärningar som orsakat dödsfallen har avvikit från det aktsamma på det sätt som förutsätts i straff bestämmelsen om vållande till annans död i 3 kap. 7 § BrB. En central fråga är om det förhållandet att de avlidna själva frivilligt har använt fentanylanalogerna utgör ett hinder mot straffrättsligt ansvar. HD ska också ta ställning till om F.M.S. har haft eller borde ha haft sådana insikter – varit personligt oaktsam – att han ska ansvara straffrättsligt för gärningarna. Om förutsättningarna för ansvar är uppfyllda är också frågorna om rubricering och påföljd föremål för HD:s bedömning.
Den rättsliga regleringen och dess innebörd
Allmänt om de krav som följer av straff bestämmelsen
Brottsbeskrivningen i 3 kap. 7 § första stycket BrB anger att den som av oaktsamhet orsakar annans död ska dömas för vållande till annans död.
Vid sidan av kravet på orsakande – som inte ska prövas av HD ( jfr p. 7, femte avsnittet i punktlistan) – anger brottsbeskrivningen endast att det ska vara fråga om ett orsakande som sker av oaktsamhet. I detta ligger emellertid två centrala begränsningar av straff bestämmelsens tillämpningsområde.
Till att börja med fordras att den gärning som läggs den tilltalade till last avviker från det aktsamma i sådan grad att den kan läggas till grund för straffrättsligt ansvar. Detta kan också uttryckas så att det krävs att den gärning som leder till dödsfallet innefattar ett otillåtet risktagande, dvs. ett risktagande som i tillräcklig grad avviker från vad som kan anses aktsamt. Bedömningen att en gärning är oaktsam bygger på att den innefattar ett sådant risktagande som inte kan tolereras.
Vidare förutsätter straffrättsligt ansvar enligt bestämmelsen att det föreligger ett sådant samband mellan oaktsamheten och dödsfallet att dödsfallet kan sägas vara orsakat inte bara av gärningen, utan också av den oaktsamhet som gärningen innefattat. Detta brukar uttryckas så att det f inns ett krav på att dödsfallet har varit en relevant eller adekvat följd av oaktsamheten.
Slutligen måste därutöver det allmänna skuldkravet prövas, dvs. frågan om vad gärningsmannen har insett eller vad han eller hon borde ha insett när det gäller risken för att gärningen skulle leda till annans död.
Innebörden av kravet på att gärningen avviker från det aktsamma
Bedömningen av om en gärning kan anses ha varit oaktsam på det sätt som förutsätts enligt straff bestämmelsen, bygger i första hand på en värdering av de risker som är förknippade med denna och av om det utifrån dessa f inns skäl att avstå från att utföra gärningen. Av betydelse för bedömningen är både vilka typer av följder det f inns en risk för och hur stora dessa risker är. När risken avser en så allvarlig följd som dödsfall måste också relativt små risker beaktas.
Ibland kan ledning för bedömningen stå att f inna i föreskrifter eller andra typer av normer för hur man bör bete sig i olika situationer. En överträdelse av någon sådan norm innebär emellertid inte utan vidare att gärningen är att anse som oaktsam, även om överträdelsen kan skapa en viss presumtion för detta.
Vissa gärningar är sådana att de i och för sig måste anses tillåtna att utföra, men ändå kan vara oaktsamma om man inte också vidtar åtgärder till förebyggande av skada. Ett exempel kan vara att det under vissa perioder i och för sig måste anses vara tillåtet att elda på sin tomt, men att detta ändå kan vara oaktsamt om man inte säkerställer att man har möjlighet att släcka eventuell brand. Vid bedömningen av om en gärning är oaktsam kan därför behöva beaktas både vad en person faktiskt gör och vad denne då underlåter att göra.
Det är vidare ofrånkomligt att tradition, seder och bruk i viss mån påverkar bedömningen av vilka risktaganden som anses vara godtagbara.
Vid bedömningen av om en gärning avviker från det aktsamma kan man i regel utgå ifrån att andra personer beter sig någorlunda rationellt och t.ex. följer anvisningar och tar ansvar för sin egen hälsa och säkerhet (den s.k. förtroendegrundsatsen). Risker som bygger på mer påtagligt irrationellt och därmed oförutsägbart agerande av andra ska därför, som utgångspunkt, inte beaktas vid oaktsamhetsbedömningen. Den presumtion om rationellt beteende som ligger i denna utgångspunkt kan emellertid brytas om omständigheterna talar i annan riktning, exempelvis om det f inns anledning att räkna med att människor inte följer givna säkerhetsföreskrifter. ( Jfr t.ex. Petter Asp m.f l., Kriminalrättens grunder, 2 uppl. 2013, s. 160 ff.)
Även i de fall det i och för sig kan f innas anledning att räkna med att andra kommer att utsätta sig för risk måste förtroendegrundsatsen anses innehålla en begränsning av det straffrättsliga ansvaret avseende risker som andra människor frivilligt utsätter sig för ( jfr Ivar Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten, 1976, s. 198). En sådan ansvarsbegränsning förutsätter dock att den som frivilligt utsätter sig för en risk får anses ha tillräckliga möjligheter att ta ansvar för sig själv och sin hälsa, vilket bl.a. förutsätter att omständigheterna är sådana att risken kan överblickas och därmed hanteras eller accepteras av denne.
Betydelsen av den avlidnes eget risktagande
Att en person själv har utfört en handling som lett till dennes död, t.ex. intagit någon farlig substans, hindrar inte att någon annan som bidragit till händelseförloppet kan bli ansvarig enligt 3 kap. 7 § BrB. Den som av misstag förgiftar annans mat kan t.ex. göra sig skyldig till vållande till annans död om den andre sedan äter av maten och dör.
För att ett orsakande av någons död som sker genom en handling av den avlidne ska kunna föranleda ansvar förutsätts emellertid att den handling som den tilltalade har företagit har innefattat ett otillåtet risktagande. Detta förutsätter i sin tur att den avlidne inte själv, i enlighet med förtroendegrundsatsen, har haft tillräckliga möjligheter att ta ansvar för sitt liv och sin hälsa. Om denne haft sådana möjligheter behöver risken för att denne själv skulle företa den handling som ledde till döden som utgångspunkt inte beaktas vid oaktsamhetsbedömningen. (Se p. 14–19. Jfr rättsfallet ”Ogräs Ex” NJA 1933 s. 120 som avsåg en situation där ett dödsfall orsakats av ett giftigt preparat som överhuvudtaget inte var avsett för förtäring.)
Vad nu sagts kan sägas återspegla en mer grundläggande princip som innebär att man som utgångspunkt inte behöver ansvara för att andra personer själva medvetet utsätter sig för skada eller fara.
Detta avviker inte från vad som gäller beträffande medverkan till självmord. Det brukar anföras att medhjälp till självmord är straffritt och att ansvar för dråp kommer i fråga endast vid agerande i gärningsmannaskap (se t.ex. NJA 1979 s. 802 på s. 816). När gällande rätt beskrivs på det sättet förutsätts att den som avser att begå självmord är beslutskompetent och att förutsättningarna också i övrigt är sådana att denne har möjlighet att fatta ett tillräckligt informerat beslut. Den som under sådana förhållanden tillhandahåller ett verktyg kan inte göra sig skyldig till brott i gärningsmannaskap om den andre med hjälp av detta avslutar sitt liv. Straffrättsligt ansvar skulle emellertid kunna aktualiseras i den mån förtroendegrundsatsen inte gör sig gällande.
Sammantaget kan alltså konstateras att det förhållandet att den avlidnes eget handlande utgör en del i orsakskedjan inte hindrar att någon annan kan ha g jort sig skyldig till vållande till annans död. Men det förutsätter att den gärning som är föremål för bedömning även med beaktande av förtroendegrundsatsen avviker från det aktsamma.
Det nu sagda innebär att utgångspunkten vid försäljning av narkotika och andra rusgivande substanser är att ansvar för vållande till annans död inte kommer i fråga när en köpare dör till följd av frivilligt intag av preparatet. Ansvar kan dock komma att aktualiseras om omständigheterna är sådana att köparen inte kan anses ha haft tillräckliga möjligheter att ta ansvar för sig själv och sin hälsa.
Kravet på relevans eller adekvans
I enlighet med vad som sagts i det föregående (p. 12) är det inte tillräckligt att ett dödsfall orsakas av en gärning som bedöms vara oaktsam, utan det fordras därutöver att dödsfallet har orsakats genom oaktsamheten. Vid prövning av om så är fallet ska bedömas huruvida det dödsfall som faktiskt inträffat också innebär ett förverkligande av de risker som g jorde att gärningen ansågs avvika från det aktsamma.
Det innebär bl.a. att ett efterföljande händelseförlopp som helt saknar samband med de risker som var förknippade med gärningen inte föranleder ansvar, men också att vissa mer avlägsna eller oberäkneliga följder som bara löst kan kopplas till oaktsamheten skärs bort.
Skuldkravet vid vållande till annans död (personlig oaktsamhet)
För att en gärning ska utgöra brott förutsätts om inte annat anges att den har begåtts uppsåtligen (se 1 kap. 2 § första stycket BrB).
När det i en viss straff bestämmelse i stället anges att oaktsamhet är tillräckligt fordras för ansvar att gärningsmannen varit medvetet eller omedvetet oaktsam. Medveten oaktsamhet föreligger när gärningsmannen har insett risken för att hans eller hennes gärning skulle leda till annans död. Omedveten oaktsamhet föreligger när gärningsmannen inte förstått, men borde ha förstått, att gärningen skulle kunna komma att få en sådan följd.
De i det föregående diskuterade principerna för när ett orsakande kan ske genom den avlidnes eget handlande rör bedömningen av om gärningen kan sägas ha varit otillåten. De gör sig därför i regel gällande oavsett om gärningsmannen har agerat uppsåtligen eller varit personligt oaktsam. (Se p. 20–25.)
Straffskalor och rubricering
För vållande till annans död, som utgör brott av normalgraden, ska dömas till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa ska dömas till böter. (Se 3 kap. 7 § första stycket BrB.)
Om brottet i stället är grovt ska dömas till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag eller om gärningsmannen, när det har krävts särskild uppmärksamhet eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något annat medel eller annars g jort sig skyldig till en försummelse av allvarligt slag. (Se 3 kap. 7 § andra stycket.)
Med hänsyn till att den orsakade effekten såväl vid brott av normalgraden som vid ringa och grovt brott är densamma, måste rubriceringen vid sidan av de faktorer som särskilt nämns i lagtexten bygga på i vilken utsträckning gärningen avvikit från det aktsamma och i vilken grad gärningsmannen har varit personligt oaktsam. ( Jfr Petter Asp, Om gradindelade oaktsamhetsdelikt, i Festskrift till Wiweka Warnling ¬Conradson, 2019, s. 23 ff.)
Vid en bedömning av i vilken utsträckning gärningen varit oaktsam har det i sig ingen betydelse att risken avser dödsfall; så är alltid fallet när fråga är om brott enligt 3 kap. 7 § BrB. Däremot måste beaktas bl.a. hur stora riskerna för dödsfall har varit.
Också graden av personlig oaktsamhet påverkar rubriceringen. När straffansvaret bygger på medveten oaktsamhet får det först och främst betydelse vilka risker som gärningsmannen faktiskt har haft insikt om, men även om denne härutöver haft möjligheter att erhålla ytterligare kunskap om de risker som varit förknippade med gärningen. Vid omedveten oaktsamhet, dvs. då gärningsmannen inte har insett men borde ha insett riskerna, får man göra en värdering av i vilken grad det avvikit från det aktsamma att inte vidta ytterligare åtgärder för att bättre förstå situationen.
Bedömningen i detta fall
Vad som är utrett om gärningarna
Försäljningen har skett via en webbplats och substanserna har sålts för att intas som missbrukspreparat, vilket F.M.S. har känt till. Fentanyl¬analogerna är klart mer potenta än heroin och risken för överdosering vid missbruk är stor, eftersom skillnaden mellan en önskad missbruksdos och en dos som ger andningssvikt är liten. (Se p. 7.)
Av utredningen i målet framgår att det med f laskorna har följt information om f laskornas innehåll med uppgift om ämne, mängd och koncentration. Det har också angetts att preparaten inte varit avsedda för konsumtion. Själva f laskorna har inte varit märkta. I köpevillkoren på bolagets hemsida har vidare uppgetts att alla produkter som salufördes via webbplatsen var avsedda att användas för forskningsändamål och inte för mänsklig konsumtion, samt att bolaget avsade sig ansvar för eventuella skador till följd av bruk av produkterna.
Har gärningarna varit oaktsamma och har dödsfallen orsakats av oaktsamheten?
Fentanylanalogerna har i den form de sålts varit extremt farliga och dessutom svårdoserade. Det är uppenbart att det funnits en påtaglig risk för att personer som använde sprayf laskorna skulle komma att dö till följd av användningen av nässprayen, även om det är svårt att med bestämdhet ange hur stor risken varit i varje enskilt fall.
Den information som medföljde f laskorna och som bl.a. angav att preparaten inte var avsedda för konsumtion kan, mot bakgrund av att bolagets affärsidé var att sälja bl.a. ännu inte narkotikaklassade substanser för missbruk, inte tillmätas någon betydelse. Detsamma gäller motsvarande uppgifter på bolagets webbplats. Att köparna har konsumerat preparaten i missbrukssyfte är, trots informationen, vad som kunnat förväntas som en följd av försäljningen.
Det har varit fråga om extremt farliga preparat. De har sålts i en form som g jort det särskilt svårt att dosera dem på ett säkert sätt. Risken för överdosering och död har varit mycket hög. Det har i praktiken saknats möjlighet för köparna att överblicka och hantera riskerna med att använda preparaten. Det förhållandet att köparna frivilligt har brukat dem, trots att köparna kan förmodas ha haft vissa insikter om farligheten, kan mot den bakgrunden inte tillmätas någon avgörande betydelse. Den risk som F.M.S. genom försäljningen har tagit har således varit av en sådan art att den kan läggas till grund för ett straffansvar.
Gärningen att sälja preparaten har mot bakgrund av det ovan sagda i hög grad avvikit från det aktsamma. Kravet på att gärningen varit oaktsam är alltså uppfyllt.
De dödsfall som har inträffat har vidare inneburit ett förverkligande av just de risker som var förknippade med gärningarna och som föranlett bedömningen att försäljningarna varit oaktsamma. Också kravet på att oaktsamheten varit relevant eller adekvat i förhållande till de orsakade dödsfallen är följaktligen uppfyllt.
Har F.M.S. varit personligt oaktsam?
I enlighet med vad som följer av prövningstillståndet hade F.M.S. en aktiv och framträdande roll i bolaget. Verksamheten, som var omfattande och även avsåg försäljning av andra icke-narkotikaklassade substanser, bedrevs i huvudsak från ett rum i en bostadslägenhet i Stockholmsområdet. F.M.S. var anställd i bolaget i cirka ett år. Det är mot den bakgrunden och genom utredningen i övrigt visat att F.M.S. har haft insikt om vilka preparat som har sålts, bl.a. fentanylanaloger, och i vilken form. Det måste anses uteslutet att F.M.S. inte har insett risken för att personer skulle kunna komma att dö när de använde fentanylanalogerna. F.M.S. har alltså varit medvetet oaktsam i förhållande till dödsfallen.
Hur ska brotten rubriceras och vilken påföljd ska bestämmas?
Risken för att försäljningen av fentanylanalogerna kunde leda till att köpare skulle dö har varit betydande. Även bedömd i relation till varje enskild försäljning har risken varit påtaglig. Försäljningen har skett uteslutande för ekonomisk vinning. Det har vidare varit fråga om en pågående verksamhet där det funnits gott om tid för såväl överväganden som efterforskningar som skulle kunna ha lett till ytterligare insikter om riskerna med verksamheten. Redan med hänsyn härtill måste brotten bedömas som grova.
HD instämmer i hovrättens bedömning av straffvärdet för de enskilda brotten och den samlade brottsligheten (utöver åtta fall av vållande till annans död, grovt brott, ett brott mot knivlagen och ett ringa narkotikabrott).
Slutsats
Vid dessa bedömningar ska hovrättens domslut i fråga om det straffrättsliga ansvaret fastställas. Detta innebär att F.M.S. i nu aktuella delar döms för åtta fall av grovt vållande till annans död och att påföljden för den samlade brottsligheten bestäms till fängelse fyra år. Vidare ska hovrättens domslut beträffande F.M.S:s skyldighet att betala skadestånd till målsägandena fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.