NJA 2020 s. 853
Omprövning och preskription av trafikskadeersättning.
M.W. skadades i en trafikolycka 1988. Fordonet som han färdades i var trafikförsäkrat hos Länsförsäkringar Halland, som slutreglerade trafikskadan 1997. M.W. ansågs vara fullt kompenserad för skadan genom sjukbidrag och arbetsskadelivränta. Någon ersättning för inkomstförlust lämnades därför inte från trafikförsäkringen.
Halmstads tingsrätt
M.W. väckte talan vid Halmstads tingsrätt mot Länsförsäkringar Halland och yrkade att försäkringsbolaget skulle förpliktas att ersätta honom för inkomstförlust under åren 2007–2016. Han gjorde gällande att det hade inträffat en väsentlig förändring som berättigade honom till omprövning av trafikskadeersättningen såvitt gällde inkomstförlust.
Länsförsäkringar invände att M.W:s fordran var preskriberad.
Under handläggningen begärde parterna att tingsrätten skulle hänskjuta följande frågor till HD:s prövning.
Preskriberas den försäkrades fordran på ersättning för inkomstförlust i sin helhet vid en och samma tidpunkt tio år från den tidpunkt då rätten till omprövning uppstod eller preskriberas fordringsrätten successivt tio år efter att inkomstförlusten faktiskt uppstod. Vidare är frågan om flera sådana väsentliga förändringar av förhållandena som legat till grund för ersättningen, och som medför rätt till omprövning, kan uppstå inom ramen för en och samma inkomstutveckling.
Tingsrätten (rådmannen Elisabeth Karlén) hänsköt den 11 oktober 2019 jämlikt 56 kap. 13 § RB den av parterna formulerade frågeställningen till HD för prövning.
Högsta domstolen
Målet föredrogs.
Föredraganden, justitiesekreteraren Sofie Westlin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Punkterna 1–5 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–6 i HD:s beslut.
Allmänt om omprövning av trafikskadeersättning
6. Av 9 § trafikskadelagen (1975:1410) följer att bl.a. 5 kap. skadeståndslagen tillämpas i fråga om trafikskadeersättning.
7. I 5 kap. 5 § skadeståndslagen finns en bestämmelse om omprövning av fastställd ersättning. Bestämmelsen ändrades den 1 januari 2012. I den tidigare lydelsen (som är tillämplig i målet) angavs att ersättning för inkomstförlust som utgår i form av livränta kan höjas eller sänkas, om förhållanden som avses i 5 kap. skadeståndslagen som har legat till grund för ersättningens bestämmande väsentligen har ändrats.
8. En väsentlig ändring och därmed rätt till omprövning bör anses föreligga om förhållandena sedan ersättningen bestämdes förändrats så att samordningsförmånerna jämte i förekommande fall kvarstående inkomst och beviljad livränta understiger 90 procent av den skadelidandes inkomstunderlag (se NJA 2008 s. 1217 I).
Preskription av trafikskadeersättning
9. I 31 § trafikskadelagen finns en preskriptionsregel. Bestämmelsen fick en ny lydelse den 1 januari 2015. Enligt den tidigare lydelsen (som är tillämplig i målet) ska den som vill bevaka rätt till ersättning enligt trafikskadelagen eller fordringsrätt i övrigt på grund av avtal om trafikförsäkring väcka talan inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Försummar han det är talan förlorad.
10. Den tioåriga preskriptionsfristen börjar löpa vid den tidpunkt när skadan ger sig till känna (se NJA 2001 s. 695 I och II).
Preskription vid omprövning
11. I den nuvarande lydelsen av 31 § trafikskadelagen anges att den som vill ha ersättning enligt denna lag måste väcka talan inom tio år från skade--händelsen. Om den skadelidande begär omprövning enligt 5 kap. 5 § skade-ståndslagen får talan dock väckas inom tio år från tidpunkten när det förhållande som ligger till grund för omprövningsyrkandet inträdde.
12. Till skillnad från den tidigare lydelsen innehåller alltså den nuvarande lydelsen en särskild reglering av preskription vid omprövning.
13. En omprövningsfordran kan tidigast göras gällande när den väsentliga förändringen inträder och förutsättningar för omprövning föreligger. Eftersom omprövning endast kan ske när en väsentlig ändring uppstår är utgångspunkten för preskriptionstiden densamma oavsett om man tillämpar den tidigare eller nuvarande lydelsen.
14. När grunden för omprövningsyrkandet är att det har skett en ändring i inkomstförhållandena bör preskriptionsfristen utgå från den tidpunkt när inkomsten försämrades väsentligt eller när det inträdde en väsentlig förbättring av löneförhållandena i yrket, som den skadelidande inte fått dra nytta av (prop. 2012/13:168 s. 50).
15. Vid omprövning av livränta ska preskriptionstiden, även för alla framtida successivt förfallande belopp, räknas från den tidpunkt då den väsentliga ändringen uppstod ( jfr NJA 1990 s. 35).
Flera väsentliga förändringar
16. Omprövning kan ske flera gånger, om det inträder nya väsentliga förändringar. Om en sådan ny väsentlig förändring inträder, ska dock alla relevanta omständigheter beaktas vid fastställandet av den nya ersättningen, oavsett när dessa omständigheter inträffade. Den kumulativa effekten av över tid ändrade förhållanden kan på detta sätt komma under prövning. Att sådana äldre förändringar kan beaktas vid senare omprövningar hindrar inte att fordringar som hänför sig till tiden före den senaste väsentliga förändringen kan vara preskriberade. (Se prop. 2012/13:168 s. 50.)
17. Om den skadelidande vid omprövning försitter en preskriptionstid, kan han eller hon få en ny möjlighet att väcka talan om utvecklingen fortsätter och det återigen uppstår en situation där en väsentlig ändring uppkommer jämfört med hur situationen förhöll sig vid tidpunkten för den senaste väsentliga ändringen. Bedömningen av om en ny väsentlig ändring har uppkommit ska ske kumulativt och inte varje år för sig ( jfr NJA 2008 s. 1217 I och ”Pensionssänkningen” NJA 1998 s. 807). Inträffar en ny väsentlig förändring börjar en ny preskriptionstid löpa från den tidpunkten. ( Jfr Holmqvist, Trafikskadelagen – en kommentar, 2019, s. 367 f.)
Bedömningen av de hänskjutna frågorna
18. Det anförda medför att M.W:s fordran på ersättning för inkomstförlust preskriberas i sin helhet tio år från den tidpunkt då rätten till omprövning uppstod (när den väsentliga förändringen inträffade).
19. Flera väsentliga förändringar av den storleken att de ger rätt till omprövning kan uppstå inom ramen för en och samma inkomstförlust. Inträffar en ny väsentlig förändring börjar en ny preskriptionstid löpa från den tidpunkten.
20. De hänskjutna frågorna ska besvaras i enlighet med detta.
HD:S AVGÖRANDE
HD förklarar att M.W:s fordran på ersättning för inkomstförlust preskriberas i sin helhet tio år från den tidpunkt då rätten till omprövning uppstod (när den väsentliga förändringen inträffade).
HD förklarar vidare att flera väsentliga förändringar av den storleken att de ger rätt till omprövning kan uppstå inom ramen för en och samma inkomstförlust. Inträffar en ny väsentlig förändring börjar en ny preskriptionstid löpa från den tidpunkten.
HD ( justitieråden Anders Eka, Ann-Christine Lindeblad, Dag Mattsson, referent, Malin Bonthron och Johan Danelius) meddelade den 4 november 2020 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
1. M.W. arbetade förr som golvläggare på heltid. År 1988 skadades han i en trafikolycka. Fordonet han färdades i var trafikförsäkrat hos Länsförsäkringar Halland. Bolaget reglerade trafikskadan slutligt 1997. M.W. bedömdes då fullt kompenserad för skadan genom det sjukbidrag och den arbetsskadelivränta som han erhöll. Någon ersättning för inkomstförlust skulle därför inte utgå från trafikförsäkringen.
2. År 2015 fick M.W. kännedom om att löneutvecklingen i hans tidigare yrke hade varit sådan att hans inkomster som skadad understeg de inkomster han annars skulle ha haft. I februari 2017 begärde han därför hos Länsförsäkringar omprövning av trafikskadeersättningen såvitt gäller inkomstförlust.
3. Det visade sig att M.W:s inkomster redan 1998 hade understigit 90 procent av hans inkomstunderlag som oskadad ( jfr NJA 2008 s. 1217 I). Länsförsäkringar godtog att förutsättningarna för omprövning därmed var uppfyllda, men bolaget bestred M.W:s begäran om omprövning på den grunden att hans fordran på ersättning var preskriberad.
Parternas talan i tingsrätten
4. M.W. har väckt talan i tingsrätten och yrkar där bl.a. att Länsförsäkringar ska ersätta hans inkomstförlust för åren 2007–2016. Han menar att skadan är pågående på ett sådant sätt att ny och ytterligare skada uppkommer löpande, i takt med att varje fordringsbelopp förfaller till betalning, och att en fordran på grund av en sådan skada preskriberas löpande från respektive fordrans förfallodag. I andra hand gör M.W. gällande att, sedan den första väsentliga förändringen inträffade 1998, det har inträffat nya väsentliga förändringar varje år. Förutsättningar för omprövning föreligger därför enligt honom för samtliga år som han begär ersättning för och en ny preskriptionstid börjar löpa från varje tidpunkt då det har inträffat en ny väsentlig förändring.
5. Länsförsäkringar invänder att eftersom rätten till omprövning uppstod mer än tio år tillbaka i tiden, räknat från den tidpunkt då M.W. begärde omprövning, så är hans fordran på ersättning för inkomstförlust preskriberad.
De hänskjutna frågorna
6. Tingsrätten har hänskjutit följande frågor till HD.
• Preskriberas den försäkrades fordran på ersättning för inkomstförlust i sin helhet vid en och samma tidpunkt tio år från det att rätten till omprövning uppstod eller preskriberas fordringsrätten successivt tio år efter det att inkomstförlusten faktiskt uppstod?
• Kan flera väsentliga förändringar av förhållanden som legat till grund för ersättningen, och som medför rätt till omprövning, uppstå inom ramen för en och samma inkomstutveckling?
Omprövning och preskription
7. Vid omprövning av trafikskadeersättning tillämpas 5 kap. 5 § skadeståndslagen. Enligt den i målet tillämpliga lydelsen av paragrafen kan ersättning för inkomstförlust omprövas om de förhållanden som legat till grund för ersättningens bestämmande väsentligt har ändrats.
8. Det grundläggande syftet med rätten till omprövning är att säkerställa att den försäkrade genom trafikskadeersättningen försätts i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat. Det ligger i sakens natur att en ersättning för framtida inkomstförlust måste grundas på antaganden om den framtida utvecklingen som ofta kan bli ganska osäkra. Om förhållandena sedan ändras väsentligt, kan en fortsatt tillämpning av den fastställda ersättningen leda till ett resultat som framstår som mindre rimligt. Rätten till omprövning av ersättningen ska ses mot den bakgrunden. I kravet på väsentlig förändring ligger att de ändrade förhållandena måste vara någorlunda stabila och bestående.
9. Rätten till omprövning kan inte i sig vara föremål för preskription. Däremot kan den fordran på ytterligare trafikskadeersättning som kan följa på grund av omprövningen preskriberas. Enligt 31 § trafikskadelagen, i den i målet tillämpliga lydelsen , ska den som vill bevaka sin rätt till ersättning väcka talan – såvitt nu är av intresse – inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Annars är fordringen preskriberad. Detta gäller också i fråga om en fordran efter omprövning.
10. Det som kan utlösa en rätt till omprövning och därmed också en fordran på ytterligare trafikskadeersättning är att de förhållanden som låg till grund för ersättningens bestämmande har ändrats väsentligt (5 kap. 5 § skadeståndslagen). När förhållandena har ändrats på detta sätt, uppkommer en förpliktelse för försäkringsbolaget att betala den ytterligare ersättning som då ska utgå och den försäkrade kan göra gällande denna fordran först vid den tidpunkten.
11. En livränta på grund av inkomstförlust innefattar flera utbetalningar med olika förfallodagar, vilket brukar regleras närmare i försäkringsavtalet. Till grund för inkomstförlusten ligger inte någon skadegörande handling som är utsträckt i tiden på sådant sätt att en ny och ytterligare skada uppkommer löpande. Vid omprövning av inkomstförlusten saknar det också betydelse för frågan om preskription hur och när försäkringsbolaget ska betala den fordran på ytterligare trafikskadeersättning som den försäkrade kan ha, dvs. med vilka belopp och vid vilken tidpunkt denna fordran förfaller till betalning som livränta. I linje med allmänna principer börjar preskriptionstiden löpa redan i och med fordringens uppkomst, vilket i fall som det aktuella är när de förhållanden som låg till grund för ersättningens bestämmande ändrades väsentligt.
12. Vid omprövning av en livränta räknas alltså preskriptionstiden, även för alla framtida successivt förfallande belopp, från den tidpunkt då den aktuella väsentliga förändringen uppkom.
13. Bestämmelsen i 5 kap. 5 § skadeståndslagen hindrar inte att en rätt till omprövning kan föreligga flera gånger. En sådan tillämpning är väl i linje med regleringens grundläggande ändamål. Med tiden kan det uppkomma nya väsentliga förändringar i de ekonomiska förhållandena, t.ex. en fortsatt löneutveckling, och dessa kan motivera en ny omprövning av den ersättning för inkomstförlust som har bestämts. Rätten till omprövning är, som sagt, inte heller föremål för preskription.
14. En sådan omprövning kan leda till att det konstateras att den försäkrade har en fordran på ytterligare ersättning utöver den tidigare fastställda. Preskriptionstiden för denna fordran räknas från det att förhållandena igen ändrades väsentligt, alltså när de förhållanden inträffade som gav rätt till en ny omprövning.
15. När man bedömer vilken ersättning den försäkrade har rätt till vid en ny omprövning ska alla relevanta omständigheter beaktas oavsett när dessa inträffade ( jfr NJA 2008 s. 1217 I och II). Detta hindrar inte att fordringar som hänför sig till tiden före den senaste väsentliga förändringen kan vara preskriberade.
16. Att lagstiftningen ska förstås på detta sätt vinner stöd av den nu gällande lydelsen av 5 kap. 5 § skadeståndslagen och 31 § trafikskadelagen och de förarbetsuttalanden som gjordes i anslutning till att 31 § senast ändrades ( jfr prop. 2012/13:168 s. 50 och 66). Den nu gällande lagstiftningen ger i dessa avseenden inte uttryck för något principiellt annat synsätt än det som ligger till grund för de bestämmelser som ska tillämpas i målet.
Bedömningen av de hänskjutna frågorna
17. Det anförda medför att M.W:s fordran på ersättning för inkomstförlust preskriberas i sin helhet tio år från den tidpunkt då rätten till omprövning uppkom, dvs. när den för fordringen aktuella väsentliga förändringen inträffade.
18. M.W. kan ha rätt till omprövning vid flera tillfällen på grund av nya väsentliga förändringar av de förhållanden som legat till grund för ersättningens bestämmande, t.ex. en fortsatt löneutveckling.
19. De hänskjutna frågorna ska besvaras i enlighet med detta.
HD:S AVGÖRANDE
HD förklarar att M.W:s fordran på ersättning för inkomstförlust preskriberas i sin helhet tio år från den tidpunkt då rätten till omprövning uppkom, dvs. när den för fordringen aktuella väsentliga förändringen inträffade.
HD förklarar vidare att M.W. kan ha rätt till omprövning vid flera tillfällen på grund av nya väsentliga förändringar av de förhållanden som legat till grund för ersättningens bestämmande.