NJA 2020 s. 917
Olaga integritetsintrång och förtal är inte perdurerande brott. Underlåtenhet att ta bort integritetskränkande bilder på internet har ansetts inte medföra straffansvar för olaga integritetsintrång.
Alingsås tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Alingsås tingsrätt åtal mot A.P. för olaga integritetsintrång och grovt förtal. Den åtalade gärningen bestod i att A.P. på en hemsida hade lagt ut bilder som visade en kvinnas delvis nakna kropp.
Åklagarens gärningsbeskrivningar återges i HD:s dom.
Målsäganden yrkade skadestånd för kränkning med 20 000 kr.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande lagmannen Jörgen Nilsson) anförde i dom den 7 mars 2019 följande.
DOMSKÄL
Skuld
A.P. har förnekat brott.
Han har erkänt att han publicerat de aktuella bilderna på målsäganden den 27 december 2017 och tagit bort dem den 16 januari 2018 efter att han blivit kontaktad av målsäganden. Bilderna hade A.P. laddat ned från en annan hemsida i form av en zip-mapp. När han öppnade mappen innehöll den bilder samt målsägandens fullständiga namn. Han publicerade bilderna på www.snuska.com men utan målsägandens namn. Han har endast lagt upp bilderna en gång. Det är därför endast fråga om en gärning.
Tingsrättens bedömning
I målet står klart att A.P. har den 27 december 2017 lagt ut flertalet bilder på målsäganden på hemsidan www.snuska.com under rubriken ”iranska i Göteborg”. Bilderna har varit av olika natur innehållande bl.a. bilder på målsägandens nakna kropp. Målsäganden har blivit kontaktad av en bekant och då blivit informerad om bilderna som varit utlagda på den aktuella hemsidan. Målsäganden har därefter tagit kontakt med A.P. för att han skulle ta bort de aktuella bilderna, vilket han gjorde den 16 januari 2018.
Flertalet av de publicerade bilderna är av pornografiskt slag och samtliga har publicerats under rubriken ”iranska i Göteborg”. Även om alla bilder i sig inte har innehållit möjlighet att identifiera målsäganden har dessa bilder publicerats tillsammans med andra bilder där målsägandens ansikte klart framgår. Det föreligger därför inga svårigheter att identifiera målsäganden utifrån bilderna. Tingsrätten anser att bilderna har publicerats på ett sådant sätt att de pekar ut målsäganden som klandervärd i sitt levnadssätt och för att utsätta målsäganden för andras missaktning (jfr NJA 1994 s. 637). Det är även klarlagt att någon har känt igen målsäganden ifrån de publicerade bilderna och uppmärksammat henne på publiceringen, varefter målsäganden tagit kontakt med A.P. A.P:s invändning att han tagit del av bilderna från en annan sida inledningsvis föranleder ingen annan bedömning, eftersom han publicerat bilderna igen.
Vid bedömning om brottet är grovt ska särskilt beaktas bl.a. uppgiftens innehåll eller den omfattning i vilken uppgiften blivit spridd. Bilderna har publicerats på en hemsida. Den faktiska spridning som skett då bilderna varit publicerade är omöjlig att klargöra. Spridningen har dock haft till syfte att många skulle ta del av bilderna, varför brottet är att bedöma som grovt. Även bildernas karaktär talar för att brottet är att bedömas som grovt.
Olaga integritetsintrång föreligger när någon gör intrång i annans privatliv genom att sprida bl.a. bild på någons helt eller delvis nakna kropp och spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den bilden berör. Brottet trädde i kraft den 1 januari 2018. I här aktuella mål skedde uppladdningen av bilderna den 27 december 2017. Tingsrätten anser att brottet är av perdurerande natur, vilket innebär att spridningen är kopplad till den tid bilderna var publicerade. Eftersom bilderna togs bort först den 16 januari 2018 har gärningen begåtts även efter det att den nya lagstiftningen trätt i kraft och är därför tillämpbar. Bildernas natur och det sätt bilderna var publicerade på föranleder den bedömning att gärningen omfattas av bestämmelsen. A.P. har uppgett att han kände till målsägandens namn när han först tog del av bilderna. Det finns därför en reell möjlighet för honom att inhämta ett samtycke från målsäganden. Något samtycke har inte inhämtats.
A.P. har uppgett att han, i det närmaste av barmhärtighet, valde att utelämna uppgifter om målsägandens namn när han spred bilderna. Enligt tingsrättens mening kan inte A.P:s agerande förstås på annat sätt än att han har haft uppsåt till gärningarna. Målsägandens agerande föranleder ingen annan bedömning.
Förtalsbrotten skyddar den ära och anseende en person har hos andra medan olaga integritetsintrång skyddar den personliga integriteten. Förtalsbrott och olaga integritetsintrång har således olika intressen och A.P. ska därför dömas för både grovt förtal och olaga integritetsintrång i konkurrens (se prop. 2016/17:222 s. 97).
Påföljd
A.P. förekommer inte sedan tidigare i belastningsregistret.
Kriminalvården, Frivården Borås, har i yttrande till tingsrätten anfört bl.a. att det inte finns förutsättningar för en frivårdande påföljd.
A.P. döms nu för grovt förtal och olaga integritetsintrång. Straffvärdet är enligt tingsrätten fängelse i två månader. A.P. är sedan tidigare ostraffad och det saknas särskild anledning att befara att A.P. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Det finns därför förutsättningar att döma A.P. till villkorlig dom. Endast villkorlig dom är inte tillräckligt ingripande, varför den ska förenas med dagsböter motsvarande straffvärdet.
Skadestånd
A.P. har bestritt målsägandens skadeståndsanspråk. Inga belopp har vitsordats.
Enligt tingsrättens bedömning i skuldfrågan har A.P. spridit bilder på målsäganden. Bilderna har varit av sådan karaktär och sättet de spridits på har orsakat målsäganden en sådan allvarlig kränkning att målsäganden har rätt till ersättning för kränkning. Tingsrätten anser att 15 000 kr utgör skälig ersättning.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde A.P. för olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c § första stycket 5 BrB och grovt förtal enligt 5 kap. 2 § BrB och 5 kap. 2 § BrB i lydelse före den 1 januari 2018 till villkorlig dom och 80 dagsböter å 50 kr.
A.P. ålades att utge skadestånd till målsäganden med 15 000 kr jämte ränta.
Hovrätten för Västra Sverige
A.P. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och skadeståndsyrkandet, i andra hand lindra påföljden.
För det fall han skulle dömas för grovt förtal vitsordade han det av tingsrätten utdömda skadeståndsbeloppet.
Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Eva Lönqvist, Charlotte Hallén och Johanna Hagman, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 4 september 2019 följande.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
– – –
Hovrätten har tagit del av samma bevisning som tingsrätten. Ljud- och bildupptagningarna av förhören där har spelats upp.
Liksom tingsrätten anser hovrätten att A.P., genom att sprida bilderna på målsäganden, har gjort intrång i hennes privatliv. Hovrätten delar också tingsrättens uppfattning att spridningen har varit ägnad att medföra allvarlig skada för målsäganden samt att A.P. har agerat med uppsåt. Rekvisiten för brottet olaga integritetsintrång är därmed uppfyllda. Straffansvar för detta brott infördes den 1 januari 2018. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att spridningen av bilderna skett fram till den 16 januari 2018 då bilderna togs bort. A.P. ska därför, som tingsrätten funnit, fällas till ansvar för olaga integritetsintrång.
På de skäl tingsrätten anfört ska A.P. även dömas för grovt förtal.
Vid denna bedömning ska A.P. betala skadestånd till målsäganden. Beloppet är inte tvistigt.
Det saknas skäl att frångå tingsrättens påföljdsval. Tingsrättens dom ska således stå fast.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
A.P. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle frikänna honom och avslå målsägandens skadeståndsyrkande. I andra hand yrkade han att HD skulle lindra påföljden.
Riksåklagaren och målsäganden motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Elin Dalenius, föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–5 motsvarar punkterna 1–5 i HD:s dom.
Frågorna i målet
Punkten 6 motsvarar punkten 6 i HD:s dom.
Den rättsliga regleringen
Punkterna 7–19 motsvarar i huvudsak punkterna 7–14 i HD:s dom.
Brottskonkurrens
Spridning av den typ av bilder som omfattas av straffbestämmelsen i 4 kap. 6 c § BrB kan i många fall vara att bedöma både som olaga integritetsintrång och förtal. Olaga integritetsintrång har dock den personliga integriteten som skyddsintresse medan förtalsbrottet skyddar den ära och det anseende någon har hos andra. Enligt lagstiftaren bör det därför i regel dömas för båda brotten i konkurrens. Om spridningen är att bedöma som grovt olaga integritetsintrång konsumerar det brottet dock normalt förtalsbrottet, detta med hänsyn till den påtagligt strängare straffskala som gäller för grovt olaga integritetsintrång. (Se a. prop. s. 46 och 97.)
Straffansvar för olaga integritetsintrång vid underlåtenhet
Generella utgångspunkter
Brott kan begås antingen genom ett aktivt handlande eller genom underlåtenhet. Majoriteten av brottsbalksbrotten och brotten inom special---straffrätten är utformade på så sätt att det för straffansvar krävs en aktiv handling.
De flesta brottstyper där brottsbeskrivningen tar sikte på ett aktivt handlande kan begås även genom underlåtenhet. För att straffansvar för underlåtenhet ska aktualiseras i ett sådant fall krävs det att brottsbeskrivningen är utformad på sådant sätt att bestämmelsens ordalydelse, med beaktande av legalitetsprincipen, tillåter att även underlåtenhetsansvar omfattas av straffbestämmelsen. (Jfr bl.a. Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, 2 uppl. 2013, s. 106.)
När underlåtenhet inte är uttryckligen straffbelagd gäller även, som huvudregel, att gärningsmannen – för att han eller hon ska kunna hållas straffrättsligt ansvarig – har en rättsligt relevant skyldighet att agera. Med andra ord krävs att det föreligger vad som i den juridiska litteraturen kallas en garantställning. (Jfr NJA 2007 s. 805 och bl.a. Asp m.fl., a.a., a.s.)
Den underlåtandes eget föregående handlande kan skapa en form av garantställning som innebär att den som underlåter att hindra en brottsbeskrivningsenlig följd kan hållas straffrättsligt ansvarig för sin underlåtenhet. Straffansvar i dessa fall förutsätter bl.a. att gärningsmannen, genom en otillåten gärning eller i vart fall en gärning som skulle utgöra en otillåten gärning om följden skulle inträda, har satt igång ett händelseförlopp som är på väg att resultera i en brottsbeskrivningsenlig följd. (Jfr Asp m.fl., a.a. s. 122 ff.)
Ett undantag från huvudregeln och kravet på garantställning gäller i de fall där underlåtenhet att göra något är identiskt med att göra något annat. När så är fallet aktualiseras inte några frågor om orsakande genom underlåtenhet. Det rör sig oftast om fall där underlåtenheten har en symbolfunktion; att underlåta att hälsa på någon kan vara att förolämpa den andre. Att underlåta att göra något kan också vara identiskt med att åsidosätta en skyldighet att göra detta något och därmed utgöra exempelvis förskingring. (Jfr bl.a. Asp m.fl., a.a., s. 107.)
Olaga integritetsintrång
Det i lagtexten använda verbet ”sprider” får anses kunna omfatta även underlåtenhet. Det skulle därför inte strida mot legalitetsprincipen att döma någon för olaga integritetsintrång genom underlåtenhet att avbryta en pågående spridning.
Bestämmelsen om olaga integritetsinstrång föreskriver ett straffansvar för spridning av vissa bilder och uppgifter, under vissa i bestämmelsen angivna förhållanden. Brottsbeskrivningen är alltså utformad på så sätt att det är ett aktivt handlande som avses enligt ordalydelsen, dvs. det aktiva handlandet att göra en bild eller en uppgift tillgänglig för fler än ett fåtal personer (se p. 11). Att underlåta att avbryta spridningen av en uppgift eller bild som redan har gjorts tillgänglig för fler än ett fåtal personer kan inte anses vara identiskt med att göra bilden eller uppgiften tillgänglig.
För straffansvar krävs därför att den som har underlåtit att avbryta spridningen på grund av sin ställning har haft en särskild skyldighet att hindra vidare spridning.
För ansvar enligt straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång krävs varken att spridningen har medfört att någon allvarlig skada faktiskt har uppstått (se p. 10) eller att någon annan faktiskt har tagit del av den bild eller uppgift som har gjorts tillgänglig (se p. 11). Bedömningen av om någon kan hållas straffrättsligt ansvarig för olaga integritetsintrång ska alltså ta sikte på förhållandena vid den tidpunkt då en bild eller en uppgift publicerades på internet eller gjordes tillgänglig på annat sätt. När brottet är fullbordat kvarstår det därmed inte någon brottsbeskrivningsenlig följd som kan inträffa i tiden därefter och som inte redan har inträffat.
Den som har gjort en bild eller uppgift av det slag som avses i straffbestämmelsen tillgänglig för fler än ett fåtal personer utan att kunna hållas ansvarig för själva tillgängliggörandet, kan därför inte heller dömas för att han eller hon inte har hindrat den fortsatta spridningen.
Vid vilken tidpunkt avslutas brotten förtal och olaga integritetsintrång?
De flesta brott avslutas samtidigt som, eller i nära anslutning till, den tidpunkt då brottet fullbordas. En del brott fortsätter dock att begås så länge det genom handlingen uppkomna tillståndet varar, dvs. i tiden efter brottets fullbordan. Dessa brott brukar benämnas perdurerande brott. Vid dessa typer av brott vidmakthåller gärningsmannen ett visst tillstånd under en viss tid därefter. För att det genom handlingen uppkomna tillståndet ska upphöra krävs ett positivt handlande. Det finns därmed ett moment av underlåtenhet som utmärker ett perdurerande brott. (Jfr Tore Strömberg, Åtalspreskription, 1956, s. 129 och Magnus Ulväng, Brottslighetskonkurrens – Om relationen mellan regler och fall, 2013, s. 243 f.)
Frågan om när ett brott har upphört att begås har betydelse bl.a. för när preskriptionstiden ska börja räknas enligt 35 kap. 4 § BrB och under vilken tid ansvar för medhjälpshandlingar kan uppkomma (jfr bl.a. Ågren m.fl., Straffansvar, 10:e uppl. 2018, s. 52).
Något som i viss mån talar för att betrakta olaga integritetsintrång och förtal som sker genom publicering av bild eller uppgift på internet som perdurerande brott är att bilden eller uppgiften normalt sett ligger kvar till dess att den raderas. Risken för en omfattande spridning blir därmed större ju längre bilden eller uppgiften finns kvar. När det gäller olaga integritetsintrång anförs också i förarbetena att det vid bedömningen av brottets straffvärde ska beaktas hur länge spridningen har pågått (se a. prop. s. 43). Detta talar i viss mån för att i vart fall olaga integritetsintrång ska anses vara ett perdurerande brott (jfr Ulväng, a.a. s. 245).
För olaga integritetsintrång uttrycks dock det straffbelagda handlandet som att ”sprida” en uppgift, med vilket avses att göra en bild eller en uppgift tillgänglig för fler än ett fåtal personer (se p. 11). Brottsbeskrivningen får anses ge uttryck för att det är fråga om en handling som endast pågår till dess att en bild eller en uppgift är spridd.
Förtal består i att ”lämna uppgift” om någon som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Även denna brottsbeskrivning får anses ge uttryck för att det är fråga om en handling som är avslutad när utpekandet eller uppgiftslämnandet har skett.
Förtal har inte heller i den juridiska litteraturen ansetts vara ett perdurerande brott (se Ulf Isaksson, Är förtal ett perdurerande brott? ur Ord och rätt, Festskrift till Hans-Gunnar Axberger, 2020, s. 193 ff.).
En jämförelse kan också göras med brottet hets mot folkgrupp. Enligt brottsbeskrivningen i 16 kap. 8 § BrB består det straffbelagda handlandet i att i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning för en i straffbestämmelsen definierad krets. Såväl förtal som olaga integritetsintrång är konstruerade på ett sätt som i nu aktuellt avseende har stora likheter med hets mot folkgrupp. I praxis har hets mot folkgrupp konstaterats inte vara ett perdurerande brott (se NJA 2007 s. 805 I).
Såväl olaga integritetsintrång som förtal kan dessutom begås på vitt skilda sätt – det är långt ifrån alltid brotten begås genom publicering av bild eller uppgift på internet. Även när det är fråga om publicering på internet så kan detta ske i ett sammanhang där den som har lagt ut bilden eller uppgiften inte har möjlighet att radera den. Skulle brotten anses pågå till dess att spridningen har upphört, och preskriptionstiden därmed inte börja löpa förrän bilden eller uppgiften inte längre sprids, skulle det kunna förekomma att en preskriptionstid i vissa fall aldrig börjar löpa. En sådan ordning kan inte anses vara förenlig med de synpunkter som ligger bakom preskriptionsinstitutet.
Det kan inte anses vara tillfredsställande att genom praxis tillskapa en ordning där vissa former av olaga integritetsintrång och förtal genom publicering av bilder eller uppgifter på internet ska anses pågå till dess att spridningen har upphört medan andra former av brotten anses avslutade i anslutning till fullbordanstidpunkten.
Såväl olaga integritetsintrång som förtal ska därför, oaktat vilken möjlighet den som har spritt en bild eller uppgift har att hindra den fortsatta spridningen, anses vara brott som avslutas i samband med brottens fullbordande.
Bedömningen i detta fall
Nästan samtliga av de bilder som A.P. den 27 december 2017 publicerade på den aktuella hemsidan är av den karaktär att de omfattas av bestämmelsen om olaga integritetsintrång i 4 kap. 6 c § BrB. Straffbestämmelsen hade dock vid tidpunkten för publiceringen inte trätt i kraft. Eftersom bilderna redan den 27 december 2017 gjordes tillgängliga för fler än ett fåtal personer har någon garantställning till följd av eget föregående handlande inte uppstått (se p. 30). Någon annan form av garantställning är inte aktuell. A.P. har därför inte haft någon rättsligt relevant skyldighet att radera bilderna i samband med att straffbestämmelsen trädde i kraft och kan därför inte dömas för att ha underlåtit att ta ner bilderna under perioden 1–16 januari 2018. Åtalet för olaga integritetsintrång ska därmed ogillas.
Punkterna 42–47 motsvarar punkterna 32–37 i HD:s dom.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom på det sättet att åtalet för olaga integritetsintrång ogillas, att tidpunkten för det grova förtalet bestäms till den 27 december 2017 och att påföljden bestäms till 80 dagsböter på 130 kr.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Agneta Bäcklund, Sten Andersson och Stefan Reimer, referent) meddelade den 3 december 2020 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Den 27 december 2017 publicerade A.P. bilder på målsäganden på en hemsida. Ett flertal av bilderna visade målsägandens delvis nakna kropp. A.P. raderade bilderna från hemsidan den 16 januari 2018.
A.P. åtalades för olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c § BrB enligt följande gärningsbeskrivning.
A.P. har spridit flera bilder avseende målsägandens sexualliv samt utvisande hennes delvis nakna kropp genom att hålla bilderna tillgängliga på hemsidan ”www.snuska.com”. A.P. har därigenom gjort intrång i […] privatliv. Det hände mellan den 1 januari 2018 och den 16 januari 2018 i Alingsås kommun eller annan plats i riket. Spridningen kunde förväntas medföra allvarlig skada för […].
A.P. begick gärningen med uppsåt.
Han åtalades också för grovt förtal enligt 5 kap. 2 § BrB i dess lydelse före den 1 januari 2018 enligt följande gärningsbeskrivning.
A.P. har lagt ut och spridit flera bilder avseende målsägandens sexualliv samt utvisande hennes delvis nakna kropp på hemsidan ”www.snuska.com”. Det hände den 27 december 2017 och togs inte bort förrän den 16 januari 2018. Det hände i Alingsås kommun eller på annan plats i riket. Uppgiften var sådan att den kunde förväntas utsätta målsäganden för andras missaktning.
Brottet bör bedömas som grovt eftersom bilderna, genom att läggas ut på en sådan hemsida samt genom sitt integritetskänsliga innehåll och den omfattning i vilken de blivit spridda, var ägnade att medföra allvarlig skada.
A.P. begick gärningen med uppsåt.
Tingsrätten dömde A.P. för olaga integritetsintrång under tiden 1–16 januari 2018 och grovt förtal under tiden 27 december 2017–16 januari 2018 samt bestämde påföljden till villkorlig dom och 80 dagsböter. Tingsrätten bestämde också att A.P. skulle betala skadestånd till målsäganden. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
Riksåklagaren har i HD preciserat åtalet för olaga integritetsintrång så att A.P. ska dömas för att han har underlåtit att ta bort bilderna under tiden 1–16 januari 2018.
Frågorna i målet
En fråga i HD är om olaga integritetsintrång och förtal utgör s.k. perdurerande brott. Om så inte anses vara fallet, uppkommer frågan om någon kan dömas för olaga integritetsintrång för att han eller hon underlåtit att ta bort en bild eller en uppgift som publicerats på en hemsida.
Brotten olaga integritetsintrång och förtal
Olaga integritetsintrång
För olaga integritetsintrång döms den som uppsåtligen gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida vissa typer av bilder eller andra uppgifter, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För grovt brott är straffet fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. (Se 4 kap. 6 c och 6 d §§ BrB.) Paragraferna gäller från och med den 1 januari 2018.
Straffansvaret är begränsat till spridning av bilder och andra uppgifter som den enskilde typiskt sett har ett starkt intresse av att hålla för sig själv eller bestämma vem eller vilka som ska få ta del av.
En bild på någons helt eller delvis nakna kropp är av sådant slag som omfattas av bestämmelsen (se 4 kap. 6 c § första stycket 5). Detta har motiverats med att de allra flesta människor vill avgöra när, hur och framförallt inför vilka de exponerar sin nakna kropp. De bilder som omfattas av straffbestämmelsen är explicita eller detaljerade bilder som, helt eller delvis, exponerar människokroppen utan kläder. (Se prop. 2016/17:222 s. 35 och 95.)
All spridning av bilder som exponerar en helt eller delvis naken kropp omfattas inte av straffansvaret; det är nämligen begränsat till spridning som är ägnad att medföra allvarlig skada (se a. prop. s. 38 f.). Spridningen ska ha skett till fler än ett fåtal personer. Däremot krävs det inte att andra personer rent faktiskt tar del av bilden eller uppgiften. (Se a. prop. s. 33 och 95, jfr ”Uttalandena på bussen” NJA 1999 s. 702.)
Förtal
Den som uppsåtligen utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning döms för förtal till böter. Om den som lämnat uppgiften var skyldig att uttala sig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken, och den som lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för uppgiften, ska det inte dömas till ansvar. (Se 5 kap. 1 § BrB.)
Om brottet är grovt, döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada. (Se 5 kap. 2 § BrB i lydelse före den 1 januari 2018.)
Förtalsuppgifter kan lämnas i form av en bild som visas eller publiceras. Att visa eller publicera en bild som utvisar en naken kropp är i sig inte att bedöma som förtal. Om en uppgift lämnas i en bild, får dock uppgiften den innebörd rörande den berörde som själva bilden förmedlar (jfr ”Fotomontaget” NJA 1994 s. 637 och ”Smygfilmningen” NJA 1992 s. 594).
För förtalsansvar är det tillräckligt att det funnits en risk för att den berörde skulle komma att utsättas för andras missaktning. Bedömningen av vad som kan anses vara nedsättande ska göras ur den kränktes och hans eller hennes omgivnings synvinkel. (Jfr ”Fotomontaget”.)
Vid vilken tidpunkt avslutas brotten olaga integritetsintrång och förtal?
Allmänt om perdurerande brott
De flesta brott avslutas samtidigt som, eller i nära anslutning till, den tidpunkt då brottet fullbordas. En del brottstyper fortsätter dock att begås så länge det genom handlingen uppkomna tillståndet varar, dvs. i tiden efter brottets fullbordan. Dessa brottstyper brukar allmänt benämnas som perdurerande brott. De karakteriseras ofta av att gärningsmannen har full kontroll över det fortsatta händelseförloppet och därför möjlighet att avbryta det. Ett perdurerande brott utmärks därmed i regel av ett moment av underlåtenhet. (Jfr Tore Strömberg, Åtalspreskription, 1956, s. 129 och Magnus Ulväng, Brottslighetskonkurrens – Om relationen mellan regler och fall, 2013, s. 243 f.)
Vad som närmare karakteriserar och ger stöd för att en viss brottstyp utgör ett perdurerande brott kan inte förklaras entydigt utifrån den rättspraxis och de litteraturuttalanden som finns på området. Ytterst får frågan avgöras för varje brottstyp.
Som exempel på perdurerande brott kan anföras vapenbrott i form av innehav (se ”Fotografens vapeninnehav” NJA 1981 s. 380), förvaring av narkotika, olovlig vistelse i riket och olika former av brott som består i att en verksamhet drivs utan tillstånd. Andra exempel är människorov, olaga frihetsberövande och egenmäktighet med barn (se ”Den bortförda dottern” NJA 1993 s. 277).
Sakhäleri (se ”Omegaklockorna” NJA 1984 s. 564), nedskräpning (se ”Avstjälpningsplatsen” NJA 1992 s. 126) och hets mot folkgrupp (se ”Den elektroniska anslagstavlan” NJA 2007 s. 805 I) har däremot ansetts inte vara perdurerande brott.
Bedömningen av olaga integritetsintrång och förtal
Konstruktionen av brotten olaga integritetsintrång och förtal talar för att de inte är perdurerande. Brottsbeskrivningarna uttrycker gärningar som pågår endast till dess att en uppgift väl är lämnad eller tillgängliggjord. Båda brottstyperna kan dessutom begås på vitt skilda sätt och gärningsmannen har inte alltid möjlighet att kontrollera det fortsatta händelseförloppet.
En jämförelse kan göras med hets mot folkgrupp. Enligt brottsbeskrivningen i 16 kap. 8 § BrB är den straffbelagda gärningen att någon – i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids – hotar eller uttrycker missaktning för en i straffbestämmelsen definierad krets. Såväl förtal som olaga integritetsintrång har därmed stora likheter med hets mot folkgrupp. HD har konstaterat att hets mot folkgrupp inte är ett perdurerande brott (se ”Den elektroniska anslagstavlan”).
Förtal har dessutom i den juridiska litteraturen ansetts inte vara ett perdurerande brott (jfr Ulf Isaksson, Är förtal ett perdurerande brott? ur Ord och rätt, Festskrift till Hans-Gunnar Axberger, 2020, s. 193 ff.). Undantag gäller vid publiceringsansvar för innehållet i vissa databaser, men detta har reglerats särskilt i 6 kap. 6 § YGL (se även ”DN:s databas” NJA 2013 s. 945 p. 9–12).
Olaga integritetsintrång och förtal ska alltså inte anses utgöra perdurerande brott.
Straffansvar för olaga integritetsintrång vid underlåtenhet
Allmänt om straffansvar för olaga integritetsintrång
Den gärning som straffbeläggs som olaga integritetsintrång är att någon uppsåtligen gör intrång i annans privatliv genom att sprida vissa typer av bilder eller andra uppgifter. Det krävs emellertid varken att spridningen har medfört att någon allvarlig skada faktiskt har uppstått eller att någon annan faktiskt har tagit del av den bild eller uppgift som har gjorts tillgänglig (se p. 10).
Bedömningen av om straffansvar kan komma i fråga och av brottets straffvärde ska alltså som utgångspunkt ta sikte på förhållandena vid spridningen, dvs. den tidpunkt då en bild eller en uppgift publicerades på internet eller på annat sätt gjordes tillgänglig för en vidare personkrets.
Straffansvar för underlåtenhet att ta bort spridda bilder eller uppgifter?
Olaga integritetsintrång är inte ett perdurerande brott (se p. 22). Frågan är då om en underlåtenhet att ta bort bilder eller uppgifter som redan är publicerade likväl omfattas av straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång.
Brottet fullbordas i och med spridningen, förutsatt att samtliga brottsrekvisit är uppfyllda (se p. 24). Mot denna bakgrund måste ett påstående om efterföljande underlåtenhet att ta bort bilder eller uppgifter ses som ett påstående om ett i förhållande till ”publiceringsgärningen” nytt brott. Det måste därför självständigt prövas om en sådan påstådd underlåtenhet uppfyller samtliga rekvisit i straffbestämmelsens brottsbeskrivning.
Brottsbeskrivningen gällande olaga integritetsintrång avser spridning i meningen att göra en bild eller en uppgift tillgänglig för fler än ett fåtal personer (se p. 10). Att någon under en viss tidsperiod har varit passiv och underlåtit att ta bort bilder eller uppgifter innefattar inte en ”spridning” i den nu avsedda meningen; underlåtenheten kan visserligen medföra att bilderna eller uppgifterna fortsätter att vara tillgängliga men innebär inte att de sprids. Straffansvar för olaga integritetsintrång omfattar därför inte en sådan underlåtenhet.
Åtgärder som medför ytterligare spridning av de redan publicerade bilderna eller uppgifterna kan däremot grunda ansvar för olaga integritetsintrång, exempelvis genom att bilderna eller uppgifterna publiceras på nytt på en annan hemsida eller på annat sätt görs tillgängliga för en ännu vidare personkrets. Det är i så fall fråga om en ny spridning som direkt omfattas av brottsbeskrivningen.
Skyddet för den enskilde kompletteras genom den särskilda regleringen i lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor (BBS-lagen). Straffansvar aktualiseras där om den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla inte fullgör sina skyldigheter, bland annat att ta bort bilder som uppenbart utgör olaga integritetsintrång. (Jfr SOU 2016:7 s. 519 f.)
Rubricering och straffvärde
Risken för en mer omfattande eller långvarig spridning och därmed även allvaret i integritetsintrånget ska vägas in i rubriceringen av brottet och vid straffvärdebedömningen. Exempelvis kan det vara fråga om att bilderna eller uppgifterna publiceras på en hemsida med många besökare eller annars på ett sätt som riskerar att leda till en omfattande eller långvarig integritetskränkning. Härigenom kan också spridningens omfattning få genomslag vid bedömningen.
Bedömningen i detta fall
Åtalet för olaga integritetsintrång avser enbart att A.P. har varit passiv och underlåtit att ta bort bilderna. Som framgått i det föregående är en underlåtenhet att ta bort bilder som han tidigare själv publicerat inte straffbart enligt straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång och fråga är inte heller om ett perdurerande brott. A.P. ska därför frikännas från åtalet i denna del.
Nästan alla bilder av målsäganden som A.P. publicerade är explicita och av sexuell natur. De har lagts ut på en hemsida för publicering av bilder av sexuell natur. Publiceringen har vidare möjliggjort en identifiering av målsäganden. Detta gör att A.P. genom publiceringen av bilderna har förmedlat uppgiften att målsäganden ville att bilder av den nu aktuella karaktären skulle läggas ut på internet, vilket är en nedsättande uppgift om målsäganden. Det är alltså fråga om förtal i objektiv mening.
Det är utrett i målet att uppgiften har kommit till tredje mans kännedom, men det finns ingen närmare utredning om när så skedde för första gången. Det saknas dock anledning att tro annat än att uppgiften kom till tredje mans kännedom redan samma dag som A.P. publicerade bilderna. Brottet får därför anses vara fullbordat samma dag som bilderna publicerades, vilket skedde den 27 december 2017, och avslutades samma dag (jfr p.19).
A.P. har avsiktligen publicerat bilderna på den aktuella hemsidan. Han ska därför dömas för förtal.
Bilderna publicerades på ett sätt som innebar att många skulle kunna ta del av dem. Det fanns vidare en risk för att bilderna skulle finnas tillgängliga under lång tid. Detta tillsammans med karaktären av det som A.P. har förmedlat om målsäganden gör att brottet ska rubriceras som grovt förtal.
Påföljden bör bestämmas till böter.
A.P. har vitsordat det av hovrätten utdömda skadeståndsbeloppet om han skulle dömas för grovt förtal.
DOMSLUT
HD ändrar hovrättens dom på det sättet att A.P. frikänns från åtalet för olaga integritetsintrång, att tidpunkten för det grova förtalet bestäms till den 27 december 2017 och att påföljden bestäms till 100 dagsböter på 130 kr.