NJA 2022 s. 719
Att en skadelidande har fått, eller har rätt till, kränkningsersättning av andra skadevållare som har spridit samma förtalsgrundande uppgifter påverkar som utgångspunkt inte ersättningens storlek.
Göteborgs tingsrätt
T.Å. förde talan mot R.F. vid Göteborgs tingsrätt på det sätt som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Sofia Fors) anförde följande i dom den 13 januari 2020.
BAKGRUND
R.F. har spridit uppgifter om T.Å. genom att den 24 oktober 2018 dela ett inlägg författat av J.L. i två grupper på Facebook. Vid delning i gruppen ”Sverigedemokraterna och J.Å:s trogna vänner” skrev R.F. Märkligt att värsta sortens bedragare kallar sig för näthats granskare! SVT har gjort bort sig igen!. Vid delning i gruppen ”Stå Upp För Sverige (utan markström)” skrev R.F. Ja det är märkligt att en jägare av näthat är värsta sortens bedragare!.
Inlägget i gruppen ”Sverigedemokraterna och J.Å:s trogna vänner”, som har över 13 000 medlemmar, delades vidare elva gånger. Inlägget i gruppen ”Stå Upp För Sverige (utan markström)”, som har 5 000 medlemmar, delades vidare två gånger.
J.L. kallar sig oberoende journalist och publicerar regelbundet material på sin facebooksida.
T.Å. arbetar som utredare och projektledare i Föreningen Näthatsgranskaren som är inriktad på att anmäla fall av hets mot folkgrupp på nätet. Föreningen får ekonomiskt stöd av myndigheter, privatpersoner och andra organisationer.
YRKANDE OCH INSTÄLLNING
T.Å. har yrkat att R.F. till honom ska betala skadestånd med 10 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 25 april 2019 till dess betalning sker.
R.F. har motsatt sig att betala skadestånd. Hon har godtagit sättet att beräkna ränta som skäligt i och för sig.
– – –
GRUNDER
T.Å.
Till grund för sin talan har T.Å. anfört följande.
R.F. har genom att dela uppgifter på Facebook gjort sig skyldig till förtal mot honom. Uppgifterna utpekar honom som brottslig och klandervärd i sitt lev-nadssätt. Syftet med spridningen var att utsätta honom för andras missaktning. Spridningen har varit stor eftersom facebookgrupperna är tillgängliga för alla med ett facebookkonto.
Förtalet omfattas av följande åtta punkter, varav sju punkter framgår i J.L:s text och en av punkterna framgår av de rubriker som R.F. har skrivit när hon delat J.L:s text.
T.Å. är en djurplågare (det framgår av rubriken i J.L:s text).
T.Å. är en fullblodsmytoman (det framgår av sjätte stycket i J.L:s text).
3. – – –.
– – –.
T.Å. är en bluffmakare som konstant lurar människor på pengar och aldrig betalar sina skulder (det framgår av nionde stycket i J.L:s text).
– – –.
Texten ska ses i ett sammanhang och är ett försök att beskriva T.Å. som klandervärd och brottslig.
T.Å. kallas värsta sortens bedragare av R.F. när hon delar J.L:s inlägg på Facebook (det framgår av R.F:s egna texter vid delningar på Facebook av J.L:s text).
R.F. var inte skyldig att uttala sig och det var inte heller försvarligt att lämna uppgifterna. T.Å. är inte en offentlig person. Uppgifterna är inte heller sanna och hon hade inte skälig grund att sprida dem.
Genom att sprida uppgifterna har R.F. allvarligt kränkt T.Å. Spridningen har varit stor. Hon ska därför betala skadestånd till honom för kränkning med 10 000 kr.
T.Å. har inte fått skadestånd från R.F. för spridning av de förtalsgrundande uppgifterna. Han har inte heller fått ersättning från någon annan på grund av spridning av uppgifter i J.L:s artikel. Det stämmer inte heller att människor har betalat pengar till honom av rädsla för att komma till domstol.
R.F.
Till grund för sitt bestridande har R.F. anfört följande.
R.F:s spridning av uppgifterna når inte upp till gränsen för förtal. Hon är därför inte skadeståndsskyldig mot T.Å.
Det har varit försvarligt för R.F. att sprida uppgifterna eftersom T.Å. är rik-skänd och en maktspelare och därmed en offentlig person. Han har gjort sig känd som näthatsgranskare, framträder i media och uppbär ekonomiskt stöd för sin verksamhet som innebär att han anmäler personer som enligt honom sprider näthat. De uppgifter som R.F. spridit om T.Å. är sanna. I vart fall hade R.F. skälig grund för att lämna uppgifterna. Detta framgår enligt följande.
– – –
Om tingsrätten skulle komma fram till att R.F. har förtalat T.Å., ska skade-ståndet jämkas till noll kr eftersom T.Å. redan har fått ersättning av annan än R.F. för spridning av uppgifter från J.L:s artikel.
UTVECKLING AV TALAN
– – –
UTREDNINGEN
– – –
DOMSKÄL
Rättsliga utgångspunkter
Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär. Detta följer av 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, gör sig skyldig till förtal. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, ska han inte anses ha gjort sig skyldig till förtal. Detta framgår av 5 kap. 1 § BrB.
Förtalsbrottet syftar till att skydda den enskilde från risken för allvarliga so-ciala skadeverkningar genom att någon lämnar uppgifter om den enskilde som påverkar andras uppfattning om denne på ett negativt sätt, det vill säga skadar dennes anseende (se förarbetena SOU 2016:7 s. 439).
Ett förtalsbrott är begånget i princip oberoende av om de lämnade uppgifterna är sanna eller inte. Det finns alltså ingen generell rätt att säga sanningen. (Se Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 u., 2015, s. 98.)
Endast ett påstående, som är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas, är att betrakta som en uppgift enligt förtalsbestämmelsen. Värdeomdömen om-fattas inte. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken m.m. [29 oktober 2019, Norstedts Juridik], kommentaren till 5 kap. 1 §.) Däremot kan påståenden som innehåller generella termer, såsom när någon utpekas som ”grovt ohederlig” eller ”tjuv”, omfattas (se Jareborg m.fl., a.a., s. 95).
Med att en uppgift lämnas avses både det fallet att personen själv framställer uppgiften som att denne sprider vidare en uppgift, t.ex. genom att återge be-skyllningar som framförts av andra. Uppgiften ska vara av nedsättande be-skaffenhet eller med andra ord sådan att den är ägnad att utsätta den drabbade för andra människors missaktning. (Se Bäcklund m.fl., a.st.)
Vid försvarlighetsbedömningen måste man ta hänsyn till hur och när upp-giftslämnandet har skett. Politiker och andra så kallade offentliga personer samt de som själva framträtt i den offentliga debatten anses få tåla mer än andra. (Se Jareborg m.fl., a.a., s. 99.)
Vid försvarlighetsbedömningen måste också beaktas att den vidsträckta yttrandefriheten är grundvalen för ett demokratiskt samhällsskick. Det måste finnas utrymme för den politiska debatten. Också andra samhälleliga, kulturella och vetenskapliga frågor måste få ventileras, även om enskilda personer i viss mån skulle angripas i denna diskussion. Ett annat viktigt område, där yttran-defriheten särskilt bör beaktas, är den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen. Detta intresse kan därför ofta få väga över den enskildes anspråk på skydd mot kränkande uttalanden. Vad som ibland kallas sensations- eller skandaljourna-listik, och som inte står i samband med den egentliga nyhetsförmedlingen, har inte motsvarande skydd. Vidare har utvecklingen av internet inneburit ökade möjligheter att sprida nedsättande uppgifter. Straffbestämmelserna tillämpas på samma sätt för handlingar på det mediet som för andra ärekränkande handlingar. (Se Bäcklund m.fl., a.st.)
Vad tingsrätten ska pröva
Tingsrätten ska först pröva om R.F. har gjort sig skyldig till förtal mot T.Å. och därefter om hon är skadeståndsskyldig mot honom. Tingsrätten ska alltså närmare bestämt pröva om
(1) R.F. har utpekat T.Å. såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnat uppgift om honom som är ägnad att utsätta T.Å. för andras missaktning.
Om tingsrätten kommer fram till att R.F. inte har lämnat sådana uppgifter, ska T.Å:s talan ogillas. Om tingsrätten däremot kommer fram till att hon har lämnat sådana uppgifter, ska tingsrätten pröva om
(2) det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt för R.F. att lämna uppgifterna.
Om tingsrätten svarar nej på frågan, ska tingsrätten gå direkt till prövningen enligt punkten 4 nedan. Om tingsrätten däremot svarar ja på frågan, ska tingsrätten pröva om
(3) R.F. visat att uppgifterna var sanna eller att hon hade skälig grund för dem.
Om tingsrätten kommer fram till att R.F. visat det, ska tingsrätten ogilla T.Å:s talan. Om tingsrätten däremot kommer fram till att hon inte har visat att uppgifterna var sanna eller att hon hade skälig grund för dem, ska tingsrätten slutligen pröva om
(4) R.F. allvarligt har kränkt T.Å. på så sätt att han har rätt till skadestånd av henne samt pröva
(5) storleken på skadeståndet.
Har R.F. lämnat förtalsgrundande uppgifter om T.Å.?
Tingsrätten fann på anförda skäl att uppgifterna enligt punkterna 1–6 och 8 var förtals-grundande. Beträffande punkten 7 anförde tingsrätten följande.
T.Å. har gjort gällande att texten ska ses i ett sammanhang som ett försök att beskriva honom som klandervärd och brottslig.
Det är inte fråga om ytterligare förtal genom att uppgifterna ses i ett sammanhang. Tingsrätten bedömer varje påstående i punkterna 1–6 och 8 för sig. Bedömningen av varje påstående kan dock påverkas av övriga påståenden i inlägget.
Var det försvarligt för R.F. att lämna uppgifterna?
Tingsrätten fann på anförda skäl att det inte hade varit försvarligt för R.F. att sprida de förtalsgrundande uppgifterna om T.Å. Vid denna bedömning var någon prövning av uppgifternas sanningshalt inte nödvändig. Det var inte heller nödvändigt att pröva om R.F. haft skälig grund för att lämna uppgifterna.
Eftersom det inte varit försvarligt för R.F. att lämna uppgifterna hade hon utsatt T.Å. för förtal enligt punkterna 1–6 och 8.
Har T.Å. rätt till skadestånd?
R.F. har utsatt T.Å. för förtal genom att sprida förtalsgrundande uppgifter om honom på Facebook.
R.F. har inte presenterat någon bevisning till stöd för att T.Å. redan har fått ersättning av annan än R.F. för spridning av uppgifter från J.L:s inlägg. Detta är därmed inte bevisat och tingsrätten beaktar inte denna omständighet vid prövningen av om R.F. ska betala skadestånd till T.Å.
Inlägget i gruppen ”Sverigedemokraterna och J.Å:s trogna vänner”, som har över 13 000 medlemmar, delades vidare elva gånger. Inlägget i gruppen ”Stå Upp För Sverige (utan markström)”, som har 5 000 medlemmar, delades vidare två gånger. Spridningen har därmed varit stor. Mot denna bakgrund bedömer tingsrätten att R.F. allvarligt har kränkt T.Å. Hon är därför skadeståndsskyldig mot honom. T.Å:s talan ska alltså bifallas. Det yrkande beloppet om 10 000 kr är skäligt med hänsyn till den stora spridning som uppgifterna fått.
DOMSLUT
Tingsrätten förpliktade R.F. att till T.Å. betala skadestånd med 10 000 kr jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 25 april 2019 till dess betalning sker.
Hovrätten för Västra Sverige
R.F. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla T.Å:s skadeståndsyrkande.
T.Å. bestred ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Per Renell och Marie Wettersten samt lagmannen Johan Sanner) anförde följande i dom den 20 maj 2021.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
De processuella förutsättningarna för hovrättens prövning
T.Å:s skadeståndstalan grundas bl.a. på påståendet att R.F., genom att två gånger på Facebook dela en text författad av en annan person och i samband därmed lämna ytterligare uppgifter om T.Å., gjorde sig skyldig till förtal. Även om T.Å. för en skadeståndstalan i ett tvistemål avgörs frågan om det påstådda förtalet utifrån brottsbalkens beskrivning av brottet förtal (5 kap. 1 § nämnda balk). Tingsrätten har i domen återgett denna bestämmelse. Tingsrätten har vidare angett vilka frågor som ska prövas i ett mål som detta och i vilken ordning det skall ske. Hovrätten ansluter sig i stort till den redogörelsen. – – –
De aktuella uppgifterna
Det är ostridigt att R.F. i två Facebookgrupper delade det aktuella inlägget, som innehöll påståenden om T.Å., samt att hon därvid kommenterade inlägget på det sätt som T.Å. har gjort gällande, liksom att R.F:s inlägg i sin tur delades på det sätt som tingsrätten har beskrivit.
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar beträffande de aktuella uppgifternas innehåll och karaktär som förtalsgrundande. För förtal krävs inte att en uppgift nådde en viss större spridning. Det ter sig vidare som verklighetsfrämmande att alla som tog del av de uppgifter som R.F. delade eller själv skrev redan kände till samtliga uppgifter. Slutsatsen i detta avseende är således att R.F. i brottsbalkens mening lämnade uppgifter om T.Å., vilka uppgifter utpekade honom som brottslig och klandervärd i sitt levnadssätt och som var ägnade att utsätta honom för andras missaktning. Hennes lämnande av dessa uppgifter kan alltså utgöra förtal.
Försvarlighetsprövningen, m.m.
På anförda skäl konstaterade hovrätten liksom tingsrätten att det inte var försvarligt att R.F. lämnade de uppgifter som målet avser.
I den av T.Å. åberopade grunden för talan (förtal) ligger ett påstående att R.F. handlade med uppsåt till de relevanta omständigheterna. För sådant uppsåt krävs inte att R.F. själv bedömde det som oförsvarligt att lämna uppgifterna. Av utredningen framgår att hon kände till de förhållanden som innebär att hennes uppgiftslämnade inte var försvarligt. Hon handlade därmed med uppsåt.
Följder av bedömningarna ovan
T.Å. har visat att R.F. förtalade honom på påstått sätt.
– – –
Skadeståndsskyldighet
Den som förtalar någon kan bli ersättningsskyldig för den kränkning som förtalet innebar. Ersättningsskyldighet förutsätter dock att fråga var om en, i skade-ståndslagens mening, allvarlig kränkning. Frågan om kränkningsersättning ska betalas, och hur stor den i så fall ska vara, ska bedömas utifrån de objektiva förhållandena. Det är den som begär ersättning som har att visa de förhållanden som leder till bedömningen att ersättningsskyldighet föreligger.
Liksom vid tingsrätten har R.F. gjort gällande att en eventuell kränkningser-sättning till T.Å. ska ”jämkas” till noll kronor. Det har dock framgått – och torde ha framgått redan vid tingsrätten – att R.F. med detta inte avser en jämkning i skadeståndslagens mening, utan att T.Å. under alla förhållanden inte har lidit någon ersättningsgill skada, eftersom han i andra mål redan har tillerkänts kränkningsersättning för förtal som åtminstone delvis avsåg samma text som R.F. delade. Det som R.F. faktiskt avser med den begärda ”jämkningen” innebär inte att hon har bevisbördan för att T.Å. inte utsattes för en ersättningsgill kränkning.
R.F:s förtalande uppgiftslämnande om T.Å. var, sett för sig, utan tvivel sådant att det innebar en allvarlig kränkning av hans ära (2 kap. 3 § skadeståndslagen). Det har dock också framgått att andra personers delningar av samma text som R.F. delade åtminstone delvis har legat till grund för domstolsavgöranden om kränkningsersättning till T.Å. Det förhållandet utesluter inte att R.F:s förtal av honom i sig utgjorde en ersättningsgill kränkning, men frågan bör rimligen bedömas även i ljuset av de andra ersättningsbesluten.
Även om andra personer delade samma inlägg som R.F. delade var hennes förtal av T.Å. inte identiskt med andra förtal som han har tillerkänts ersättning för i andra mål; detta följer redan av att R.F. skrev en egen förtalande text (”värsta sortens bedragare”) när hon två gånger delade inlägget. Hon kan inte sägas bara ha deltagit i andra personers förtal av T.Å. I stället tillförde hon självständigt en ytterligare kränkning. Oavsett vem som delade det aktuella inlägget först, innebar vidare R.F:s delning ofrånkomligen att inlägget fick större spridning än om hon inte hade delat det. Med det sagt konstaterar hovrätten att R.F:s förtal utgjorde en ersättningsgill kränkning av T.Å:s ära.
En inte obetydlig del av kränkningen måste dock anses ligga i att uppgifterna i inlägget över huvud taget spreds på internet. I just det avseendet har hovrätten att utgå från, i linje med vad R.F. har hävdat, att T.Å. redan har berättigats till viss skadeståndsersättning. Med beaktande av detta anser hovrätten att den nu ersättningsgilla kränkningen med anledning av R.F:s agerande inte motsvarar ett större belopp än 5 000 kr. Tingsrättens dom ska därför ändras på sådant sätt.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bestämde skadeståndsbeloppet till 5 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2019 till dess betalning skedde.
Högsta domstolen
R.F. överklagade och yrkade att HD skulle avslå T.Å:s skadeståndsyrkande.
T.Å. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett om att de uppgifter som R.F. lämnat om T.Å. utgjorde förtal och att det inte varit försvarligt att lämna dessa uppgifter.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotta Hallgren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.
Domskäl
HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, Svante O. Johansson, Cecilia Renfors, referent, och Johan Danelius) meddelade den 7 oktober 2022 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
R.F. spred den 24 oktober 2018 uppgifter om T.Å. genom att i två grupper på Facebook dela en artikel skriven av en annan person. Vid delning i gruppen ”Sverigedemokraterna och J.Å:s trogna vänner”, som hade över 13 000 med-lemmar, skrev R.F. ”Märkligt att värsta sortens bedragare kallar sig för nät-hatsgranskare! SVT har gjort bort sig igen!”. Vid delning i gruppen ”Stå Upp För Sverige (utan markström)”, som hade 5 000 medlemmar, skrev R.F. ”Ja det är märkligt att en jägare av näthat är värsta sortens bedragare!”.
Den artikel som R.F. delade pekar bl.a. ut T.Å. som ”djurplågare” och ”bluffmakare som konstant lurar människor på pengar och aldrig betalar sina skulder” samt som en ”fullblodsmytoman”.
T.Å. yrkade i tingsrätten att R.F. skulle förpliktas att betala 10 000 kr i kränkningsersättning till honom och gjorde gällande att R.F. genom att sprida uppgifterna gjort sig skyldig till förtal, vilket innebar en allvarlig kränkning av hans personliga integritet.
R.F. invände att spridningen inte utgjorde förtal, att det varit försvarligt att lämna uppgifterna och att T.Å. under alla omständigheter redan fått kränk-ningsersättning av andra som delat samma artikel.
Tingsrätten bedömde att R.F. hade lämnat förtalsgrundande uppgifter om T.Å., att det inte varit försvarligt att lämna uppgifterna och att R.F. allvarligt kränkt T.Å. Tingsrätten ansåg att R.F. inte hade visat att T.Å. redan fått er-sättning av annan för spridning av artikeln och bedömde, mot bakgrund av den stora spridning som uppgifterna fått, att det skadestånd som T.Å. begärde var skäligt.
Hovrätten har gjort samma bedömning som tingsrätten, nämligen att de uppgifter som R.F. har lämnat innebar att hon gjort sig skyldig till förtal av T.Å. och allvarligt kränkt honom. Hovrätten har dock bedömt att den ersättningsgilla kränkningen, sett i ljuset av att T.Å. berättigats till viss skadeståndsersättning av andra, inte motsvarar ett högre belopp än 5 000 kr.
Vad målet i HD gäller
HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om att de uppgifter som R.F. lämnat om T.Å. utgör förtal och att det inte har varit försvarligt att lämna dessa uppgifter.
Målet i HD gäller frågan om vilken betydelse det har för bestämmandet av kränkningsersättningen att den skadelidande har fått, eller har rätt till, ersättning av andra skadevållare som har lämnat i huvudsak samma förtalsgrundande uppgifter.
Allmänt om kränkningsersättning
Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär (se 2 kap. 3 § första stycket skadeståndslagen). Utmär-kande för de brott som grundar rätt till ersättning är att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet, närmast dennes privatliv och män-niskovärde.
Vid bedömningen av om en handling utgör en allvarlig kränkning ska samtliga relevanta omständigheter kring handlingen beaktas. Viss ledning kan hämtas i den uppräkning som görs i 5 kap. 6 § skadeståndslagen av de faktorer som inverkar på skadeståndets bestämmande.
Kränkningsersättning skiljer sig från annat skadestånd genom att det inte handlar om en konkret skada; det är inte fråga om några iakttagbara skador som objektivt kan mätas eller värderas. Den syftar till att kompensera känslor hos den skadelidande som den kränkande handlingen har framkallat, såsom rädsla, förnedring, skam eller liknande, och att ge upprättelse. Ersättningen tar sikte på den kränkning som den skadelidande typiskt sett drabbas av. Den bestäms därmed i stor utsträckning med ledning av objektiva faktorer, även om man i särskilda fall kan ta hänsyn till intensiteten i den skadelidandes upplevelse av kränkningen. I praktiken bestämmer domstolarna ofta ersättningsnivåerna med ledning av de schabloner för brottsskadeersättning som tillämpas av Brottsoffermyndigheten efter beslut av Nämnden för brottsskadeersättning. (Se ”Chicken-racet” NJA 2021 s. 746 med hänvisningar.)
Kränkningsersättning vid flera brottsliga handlingar
När samma skadevållare utsätter en skadelidande för flera brottsliga handlingar som har ett samband med varandra ska kränkningsersättningen bestämmas efter en sammanvägd bedömning av den aktuella brottsligheten och inte genom att ersättning bestäms för varje brott (se ”Kränkningsbestämningen” NJA 2018 s. 1083). Ska flera skadevållare ersätta samma skada, t.ex. när flera gärningsmän har utfört den skadegrundande handlingen tillsammans, kan dessa åläggas solidarisk skadeståndsskyldighet (se 6 kap. 4 § skadeståndslagen).
Bestämmande av kränkningsersättning
Kränkningsersättning ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet (se 5 kap. 6 § skadeståndslagen). Ersätt-ningen ska bidra till att den drabbade får upprättelse för den kränkande hand-lingen och därmed återställa dennes självrespekt och självkänsla. Utgångs-punkten ska vara en skönsmässig bedömning, baserad på förhärskande etiska och sociala värderingar (se prop. 2000/01:68 s. 48 och 51 f.).
HD har tidigare uttalat att kränkningsersättningen inte fyller sin avsedda funktion om den frikopplas från de etiska och sociala värderingar och de för-hållanden som gäller vid tiden för fastställandet av ersättningen. Vidare ökar förutsättningarna för att ersättningen ska bidra till upprättelse om de värderingar och förhållanden som gäller när ersättningen fastställs får slå igenom. Ersätt-ningen ska därför enligt domstolen bestämmas med utgångspunkt i vid doms-tillfället rådande etiska och sociala värderingar och de förhållanden som då gäller. När dessa förhållanden återspeglas i schabloner ska kränkningsersätt-ningen bestämmas med utgångspunkt i dessa. (Se ”De hänskjutna ersättnings-frågorna” NJA 2017 s. 938, p. 7–11.)
Efter en ändring som trädde i kraft den 1 juli 2022 anges i 5 kap. 6 § att ersättningen ska bestämmas på ett sätt som innebär att den kränkte får upp-rättelse för angreppet. Syftet med att tydliggöra upprättelsefunktionen har varit att generellt höja ersättningsnivåerna vid kränkning (se prop. 2021/22:198 s. 19).
Bestämmelsen har också ändrats på det sättet att det anges fler omstän-digheter som ska beaktas särskilt vid bestämmande av kränkningsersättning. De tidigare fem punkterna har utökats till sju och några av punkterna har fått ett delvis nytt innehåll. I den femte punkten anges, såväl i den tidigare som i den nya lydelsen, att det ska beaktas om handlingen har varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet.
Det finns inga övergångsbestämmelser till lagändringarna; det anges en-bart att de träder i kraft den 1 juli 2022. I propositionen sägs att de allmänna skadeståndsrättsliga principer som innebär att nya skadeståndsregler endast tillämpas på skadefall som har inträffat efter ikraftträdandet ska gälla även för de nu aktuella nya reglerna (se a. prop. s. 44 och SOU 2021:64 s. 307 ff.).
Den nya lydelsen ska alltså inte tillämpas på skadefall som har inträffat före den 1 juli 2022. Av ”De hänskjutna ersättningsfrågorna” framgår dock att de etiska och sociala värderingar och de förhållanden som gäller vid domstillfället ska vara bestämmande för ersättningens storlek. Förändringar av etiska och sociala värderingar under tiden från den kränkande handlingen fram till domstillfället har därför betydelse ( jfr p. 14). Den frågan aktualiseras dock inte i detta fall. Det är bara R.F. som har överklagat hovrättens dom. Högre ersättning än den som hovrätten har dömt ut kan därför inte bestämmas.
Kränkningsersättning vid förtal
Den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning döms för förtal till böter. Om den som har lämnat uppgiften var skyldig att uttala sig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken, och den som lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för uppgiften, ska det inte dömas till ansvar. (Se 5 kap. 1 § BrB.)
Förtalsbrottet, som skyddar den enskildes ära och det anseende som han eller hon har hos andra, är ett brott som kan ge rätt till kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Vid bestämmande av kränkningsersättning ska bland annat beaktas vilket slag av uppgifter förtalet har avsett, risken för att det fästs tilltro till uppgifterna och den spridning som uppgifterna fått genom den aktuella handlingen ( jfr ”Löpsedeln” NJA 2003 s. 567 och ”Filmen på nätet” NJA 2015 s. 86).
Ett förtalsbrott är fullbordat när en förtalsgrundande uppgift är lämnad till tredje man. Varje vidarespridning av förtalsgrundande uppgifter, exempelvis genom att de delas med andra på internet, utgör ett separat brott. ( Jfr Agneta Bäcklund m.fl., 8 juni 2022, JUNO, Norstedts Juridik, kommentaren till 5 kap. 1 § BrB, under Lämna en uppgift om någon, ”De tre tidningsartiklarna” NJA 1976 s. 150 och ”Bilderna som låg kvar” NJA 2020 s. 917, p. 19–22.)
Varje vidarespridning av en förtalsgrundande uppgift utgör alltså en ny handling som ger rätt till ersättning av var och en som har spridit uppgiften vidare för den skada som var och ens handling innebär, om kränkningen är allvarlig. Att den skadelidande har fått, eller har rätt till, ersättning av andra skadevållare som har spridit samma förtalsgrundande uppgifter påverkar därmed, som ut-gångspunkt, inte bestämmandet av ersättningen. Det är då inte fråga om samma skada och något solidariskt skadeståndsansvar enligt 6 kap. 4 § skadestånds-lagen aktualiseras inte ( jfr p. 12).
En annan sak är att det förhållandet att uppgifterna har spridits tidigare kan påverka bedömningen av den skada som handlingen har inneburit. Den tidigare spridningen kan också påverka bedömningen av om det vid den nya spridningen har varit fråga om en allvarlig kränkning.
Bedömningen i detta fall
Utgångspunkten för HD:s prövning är att R.F. har gjort sig skyldig till förtal, dels genom inlägget i gruppen ”Sverigedemokraterna och J.Å:s trogna vänner”, dels genom inlägget i gruppen ”Stå Upp För Sverige (utan markström)”.
De uppgifter som har lämnats i inläggen innehöll ett flertal påståenden om T.Å. av nedsättande karaktär. Inläggen gjordes i grupper med ett stort antal medlemmar och genom R.F:s agerande riskerade uppgifterna att få en stor spridning. Förtalsbrotten har utgjort allvarliga kränkningar av T.Å:s integritet. R.F. är därmed skyldig att ersätta den skada kränkningen har inneburit.
Den kränkningsersättning som R.F. ska betala till T.Å. ska bestämmas för den samlade kränkningen efter en sammanvägd bedömning av hennes förtal av honom. Att T.Å. kan ha rätt till kränkningsersättning av andra skadevållare som har spridit samma uppgifter påverkar inte ersättningen (se p. 22).
Det finns inte skäl att bestämma den samlade ersättningen till ett belopp som är lägre än det belopp – 5 000 kr – som hovrätten har bestämt.
DOMSLUT
HD fastställde hovrättens domslut.