NJA 2020 s. 929
Rättegångshinder. Talan om hävande av faderskap till ett barn som har flyttat till Sverige från utlandet. När talan riktas mot den som har registrerats som far i folkbokföringen, ska svaranden anses tillräckligt identifierad för en prövning av talan.
Göteborgs tingsrätt
Barnen Rih.Y.O., född 2011, Riy.Y.O., född 2013, A.Y.O., född 2014, och gossebarnet O., född 2016, förde talan vid Göteborgs tingsrätt mot H.M.A. och Y.O.R. på det sätt som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Sarah Alberius) anförde följande i dom den 19 september 2018.
YRKANDEN OCH INSTÄLLNINGAR
Rih.Y.O., Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O. har yrkat att tingsrätten ska förklara att Y.O.R. inte är far till dem. Vidare har Rih.Y.O. yrkat att tingsrätten förklarar att H.M.A. är far till henne.
Y.O.R. har, genom den gode mannen N.U., medgett att faderskapet upphävs beträffande Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O. men motsatt sig yrkandet om upphävande av faderskap beträffande Rih.Y.O.
H.M.A. har, genom den gode mannen M.B., motsatt sig yrkandet om fastställande av faderskap.
GRUND OCH UTVECKLING AV TALAN
Barnen
Grund
Modern H.N.A. har under och i anslutning till konceptionstiden avseende Rih.Y.O. inte haft samlag med någon annan än H.M.A. Under denna tid hade hon varken samlag eller var sammanboende med Y.O.R.
Under och i anslutning till konceptionstiderna avseende Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O. hade H.N.A. samlag med S.A.H.
Utveckling av talan
Y.O.R. är registrerad som far till barnen Rih.Y.O., Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O. eftersom han vid tiden för barnens födelse var registrerad som gift med barnens mor H.N.A. Y.O.R. är emellertid inte barnens far.
– – –
H.N.A. och Y.O.R. gifte sig år 2003 i Somalia där de båda bodde vid tillfället. De fick två gemensamma barn, födda år 2005 och 2007. I december 2007 flyttade H.N.A. från Somalia och skiljde sig i samband med detta från Y.O.R. enligt muslimsk sed. Äktenskapsskillnaden skedde per telefon.
H.N.A. kom till Sverige i november 2012. Vid migrationen har hon av någon anledning kommit att registreras som gift med Y.O.R., trots att de då varit skilda i många år.
Innan H.N.A. kom till Sverige hade hon på vägen varit bosatt i bl.a. Italien. Hon kom först till Sicilien i augusti 2008. Där träffade hon H.M.A., och de inledde ett förhållande. I april 2009 flyttade de till Milano och i januari 2010 gifte de sig enligt muslimsk sed i Milano.
H.N.A. och H.M.A. flyttade sedermera ihop, först i ett flyktingläger under en period och därefter bodde de tillsammans i en lägenhet i en kortare tid. H.M.A. kom senare, när H.N.A. var gravid, att flytta till Holland. Paret skiljde sig cirka ett år efter H.M.A:s flytt. H.N.A. har inte haft kontakt med honom sedan dess. Under tiden som paret sammanlevde såg hon handlingar som bekräftade H.M.A:s identitet och födelsedatum. Hon är säker på stavningen av hans namn och på hans födelsedatum.
Efter att H.N.A. kom till Sverige år 2012 inledde hon ett förhållande med S.A.H. och de gifte sig sedermera. De har gemensamt bl.a. fått barnen Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O.
Den 1 september 2017 meddelade Göteborgs tingsrätt dom på äktenskapsskillnad mellan H.N.A. och Y.O.R.
Y.O.R.
Den gode mannen N.U. har framfört följande. Han har inte lyckats komma i kontakt med Y.O.R. och känner därför inte till hans inställning. Den rättsgenetiska undersökningen visar att Y.O.R. inte är far till Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O. Det finns emellertid inget i målet som visar att Y.O.R. inte är far till Rih.Y.O.
H.M.A.
Den gode mannen M.B. har framfört följande. Han har inte lyckats komma i kontakt med H.M.A. och känner därför inte till hans inställning till yrkandet. I målet finns inget som visar att H.M.A. är far till Rih.Y.O.
UTREDNING
– – –
DOMSKÄL
Inledande om tingsrättens prövning
Rätten ska, enligt 1 kap. 1 § FB, förklara att mannen i äktenskapet inte är far till barnet, om
– det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre (första punkten),
– det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen inte är barnets far (andra punkten), eller
– barnet har avlats under det att makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat (tredje punkten).
Vid talan om upphävande av faderskap enligt första respektive tredje punkten FB har tingsrätten att göra en prövning i två led. När det gäller prövningen enligt första punkten måste först frågan om modern haft samlag med annan än mannen i äktenskapet utredas. I denna del krävs att det blivit utrett, d.v.s. att det är styrkt, att så varit fallet. I andra ledet ska sannolikheten av att barnet avlats av den andra bedömas.
Vid motsvarande prövning enligt tredje punkten måste först makarnas boendeförhållanden utredas. Det är beviskravet styrkt som ska tillämpas i fråga om att makarna rent faktiskt inte levt tillsammans. Bevisbördan för att särlevnad förelegat vilar på den som påstår att förhållandena varit sådana (se Gösta Walin m.fl., Föräldrabalken, Zeteo version den 5 juni 2018, kommentaren till 1 kap. 2 §). I det andra ledet ska sedan sannolikheten för att makarna har haft samlag med varandra under den tid då barnet kan vara avlat bedömas.
Vidare ska en man förklaras vara far till ett barn bl.a. om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far eller om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under den tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom (1 kap. 5 § FB).
Upphävande av faderskap avseende Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O.
Av den rättsgenetiska undersökningen framgår att S.A.H. är far till Riy.Y.O., A.Y.O. och gossebarnet O. och sannolikheten är beräknad till mer än 99,999 %. Mot den bakgrunden och vad som i övrigt framkommit i målet kan det enligt tingsrätten hållas för visst att Y.O.R. inte är far till nämnda barn. Käromålet ska därför bifallas i denna del.
Upphävande av faderskap respektive fastställande av faderskap avseende Rih.Y.O.
H.N.A. har vid förhör under sanningsförsäkran på ett förhållandevis detaljerat sätt beskrivit sitt förhållande med en man vid namn H.M.A. Hon har även berättat att hon senast hade kontakt med Y.O.R. år 2007. Även om det i sig inte finns skäl att betvivla vad H.N.A. berättat är hennes uppgifter enligt tingsrätten ensamt inte tillräckligt för att tingsrätten ska anse det utrett att modern har haft samlag med annan än Y.O.R. under den tid då barnet kan vara avlat (jfr RH 2000:55). Inte heller anser tingsrätten det utrett att modern inte levt samman med Y.O.R. under den tid då barnet avlats (jfr bl.a. Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 17 maj 2016 i mål nr T 1268-15). Med hänsyn till detta ska Rih.Y.O:s yrkande om upphävande av faderskap ogillas. Mot denna bakgrund saknas det även förutsättningar att bifalla yrkandet om fastställande av faderskap.
DOMSLUT
Tingsrätten förklarar att Y.O.R. inte är far till A.Y.O., Riy.Y.O. och gossebarnet O.
Tingsrätten ogillar Rih.Y.O:s yrkande om upphävande av faderskap.
Tingsrätten ogillar Rih.Y.O:s yrkande om fastställande av faderskap.
Hovrätten för Västra Sverige
Rih.Y.O. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade dels att hovrätten skulle förklara att Y.O.R. inte var hennes far, dels att hovrätten skulle fastställa att H.M.A. var hennes far. För det fall hovrätten inte ansåg att H.M.A:s identitet kunde utredas yrkade Rih.Y.O. att talan om fastställande av faderskap skulle avvisas.
Y.O.R. och H.M.A. motsatte sig genom sina gode män ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Henrik Winman, hovrättsrådet Åse Sundström och adjungerade ledamoten Åsa Askenbäck) anförde följande i beslut den 11 september 2019.
SKÄL
Rih.Y.O. har vid tingsrätten fört talan mot Y.O.R. och H.M.A. Beträffande Y.O.R. har hon angett att han är född 1976 och beträffande H.M.A. att han är född den 10 februari 1984 samt att han reste till Holland år 2010 och troligen befinner sig i Storbritannien.
Samtliga uppgifter som finns i målet om Y.O.R. och H.M.A. – namn, födelsetid och eventuellt vistelseland – kommer från H.N.A.
Y.O.R:s gode man har enligt uppgift eftersökt sin huvudman via Interpol, sociala medier m.m. men har inte lyckats etablera någon kontakt med denne.
Inte heller H.M.A:s gode man har lyckats etablera någon kontakt med sin huvudman. Den gode mannen har enligt uppgift varit i kontakt med Migrationsverket.
Rih.Y.O. har i hovrätten förelagts att yttra sig över Y.O.R:s och H.M.A:s identiteter i syfte att utröna om de är identifierade på ett tillfredsställande sätt, men några nya uppgifter har inte lämnats.
Som tingsrätten konstaterat har H.N.A. lämnat förhållandevis detaljerade uppgifter om H.M.A. Några handlingar till styrkande av H.M.A:s identitet har dock inte förebringats. Inte heller finns det handlingar som styrker Y.O.R:s identitet.
Hovrätten ifrågasätter i och för sig inte H.N.A:s uppgifter, men anser att uppgifterna inte är tillräckligt preciserade för att på ett tillfredsställande sätt kunna identifiera Y.O.R. och H.M.A. (jfr NJA 1983 s. 639). Med hänsyn till den bristande identifieringen av svarandena finns ett rättegångshinder som hovrätten självmant ska beakta, och det saknas förutsättningar att pröva målet i sak. Tingsrättens dom i de delar den avser Rih.Y.O:s talan gentemot Y.O.R. och H.M.A. ska därför undanröjas, och Rih.Y.O:s talan ska avvisas.
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens dom såvitt avser ogillande av Rih.Y.O:s yrkande om upphävande av faderskap och avvisar Rih.Y.O:s talan i den delen (punkten 2 i domslutet).
Hovrätten undanröjer tingsrättens dom såvitt avser ogillande av Rih.Y.O:s yrkande om fastställande av faderskap och avvisar Rih.Y.O:s talan i den delen (punkten 3 i domslutet).
Högsta domstolen
Rih.Y.O. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens beslut om avvisning och återförvisa målet till hovrätten för vidare handläggning.
Y.O.R. anförde genom god man att de rådande förhållandena skulle bestå.
HD meddelade prövningstillstånd beträffande talan om upphävande av faderskap. Det fanns inte skäl att meddela prövningstillstånd rörande målet i övrigt. Hovrättens avgörande i dessa delar stod därmed fast.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Robert Lind, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–7 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–5 i HD:s skäl.
Den rättsliga regleringen om upphävande av faderskap och kraven på identifiering av en svarande
Enligt faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § FB ska den man som modern är gift med vid barnets födelse, anses som barnets far om inte annat följer av 2 §.
Faderskapet för moderns make kan hävas under vissa förutsättningar som anges i 1 kap. 2 § FB. Om det är utrett att modern har haft samlag med en annan man än maken under tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har kommit till av den andre kan faderskapet hävas. Detsamma gäller om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen i äktenskapet inte är barnets far. Faderskapet kan vidare hävas om barnet har tillkommit före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under tid då barnet kan ha tillkommit. Domstolen kan i dessa fall således förklara att mannen i äktenskapet inte är far till barnet. Ett presumerat faderskap kan också hävas genom att mannen i äktenskapet godkänner en annan mans bekräftelse av faderskapet (andra stycket).
Av ordalydelsen i paragrafen framgår att beviskravet för att kunna bifalla en sådan talan är högt. Frågan om vilket beviskrav som närmare ska gälla i mål om hävande av faderskap när rättsgenetisk undersökning inte kan genomföras kan emellertid inte anses klarlagd (jfr HD:s beslut den 25 november 2015 i mål nr Ö 4987-15).
Av 33 kap. 1 § RB framgår vad en ansökan om stämning ska innehålla och av bestämmelsen följer att vissa uppgifter ska lämnas om en enskild svarande. (Se vidare Peter Fitger, m.fl., Rättegångsbalken m.m., JUNO, 2020-05-27, kommentaren till bestämmelsen.) Av 42 kap. 3 § följer att om en stämningsansökan inte uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i övrigt är ofullständig ska rätten förelägga kärandena att avhjälpa bristen. Av 42 kap. 4 § RB framgår att om käranden inte följer ett föreläggande enligt 3 § ska ansökningen avvisas om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång. Av andra stycket följer att ansökningen också ska avvisas om det är uppenbart att målet på grund av rättegångshinder inte kan tas upp till prövning.
En talan måste alltid riktas mot en viss fysisk eller juridisk person. En svarande ska vara på ett tillfredsställande sätt identifierad i den mening att det går att fastställa vem domen avser. Skälet för detta får anses vara att en dom där det inte med säkerhet går att fastställa vem domen avser har så oklar innebörd att det inte finns ett befogat intresse att föra en rättegång. En brist i detta avseende innebär att rättegångshinder föreligger. (Jfr NJA 1983 s. 639.)
HD har i mål om fastställande av faderskap framhållit att det kan finnas skäl att skilja på faderskapet ur processuellt och materiellt hänseende (se NJA 2017 s. 474 p. 11). En preliminär prövning i sakfrågan bör alltså inte göras vid prövningen av förutsättningarna för att tillåta den väckta talan. Det kan också konstateras att det vid fastställande av faderskap i praxis har godtagits relativt knapphändiga uppgifter om svarandens identitet (jfr t.ex. RH 2000:55 och Svea hovrätts dom den 27 november 2015 i mål T 2390-15).
Uppgifterna i folkbokföringen avseende faderskap har i och för sig ingen konstituerande effekt. Normalt sett bör domstolen ändå kunna utgå från att Skatteverkets registrering av uppgifter i folkbokföringsregistret angående faderskap är korrekta, så länge inte det framkommer uppgifter som talar däremot (jfr NJA 2017 s. 430 p. 23). Vid talan om upphävande av faderskapet framstår det därmed inte som ändamålsenligt att tillämpa ett beviskrav avseende den registrerade faderns identitet som är högre än det som tillämpades vid registreringen eller fastställandet av faderskapet. I dessa fall finns en man registrerad som far till barnet och det kan därför inte anses föreligga någon osäkerhet om vem talan avser. Kravet på identifiering i processuell mening bör som huvudregel således redan på grund av denna omständighet anses uppfyllt.
Barnet skulle i annat fall i princip berövas möjligheten att föra talan om att upphäva ett faderskap som enligt barnets mening är materiellt felaktigt. Ett sådant förhållande skulle framstå som oförenligt med artikel 8 i Europakonventionen (rätten till skydd för privat- och familjeliv) samt artiklarna 3 och 7 i Barnkonventionen (principen om barnets bästa och barnets rätt att, så långt det är möjligt, få reda på vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad, jfr även NJA 1997 s. 764). I praxis förefaller också domstolen som huvudregel anse att kravet på identifiering av den registrerade fadern i processuell mening är uppfyllt genom registreringen i folkbokföringen (jfr t.ex. NJA 2018 N 15 och Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 17 maj 2016 i mål T 1268-15).
För det fall svaromål skulle inkomma, kan det uppstå fråga om den man som anmält sig som svarande är densamme som den registrerade fadern. Frågan kan under sådana förhållanden behöva utredas ytterligare. Eftersom det rör sig om en indispositiv talan, åligger det i sådant fall ytterst domstolen att se till att erforderlig utredning inhämtas (jfr NJA 2017 s. 430).
Bedömningen i detta fall
Av Rih.Y.O:s personbevis framgår att den registrerade fadern är 760000-0000, Y.O.R. Uppgifterna om fadern består således av födelseår och namn vilket i och för sig får anses knapphändigt. Det förefaller emellertid inte helt ovanligt att Skatteverket, under förhållanden som i det nu aktuella fallet, inte får fram fler uppgifter om familjemedlemmar som inte själva bosätter sig i Sverige, utan registrerar just födelseår och namn i folkbokföringen.
Uppgifterna om fadern är i folkbokföringen således relativt knapphändiga. Det kan ändå inte anses föreligga någon tvekan om vem som talan om upphävande av faderskap förs mot, nämligen den i folkbokföringen registrerade fadern.
H.N.A. har vidare lämnat relativt utförliga uppgifter om den registrerade fadern. Hovrätten har inte funnit anledning att betvivla dessa. Det kan således inte finnas skäl att ifrågasätta de i folkbokföringen registrerade uppgifterna om fadern avseende namn eller födelseår.
Av det sagda följer att identifieringen av den registrerade fadern får anses tillräcklig. Förutsättningar har således förelegat för att hovrätten skulle kunna ha prövat Rih.Y.O:s överklagande. Tingsrättens avgörande i denna del borde därmed inte ha undanröjts och hennes talan om upphävande av faderskapet borde inte ha avvisats.
Hovrättens beslut om avvisning av talan om upphävande av faderskapet ska därmed undanröjas och målet i denna del återförvisas för erforderlig handläggning.
HD:S AVGÖRANDE
HD undanröjer hovrättens beslut om avvisning av Rih.Y.O:s talan om upphävande av faderskap och återförvisar målet i denna del till hovrätten för vidare handläggning.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Agneta Bäcklund, Sten Andersson, Stefan Reimer, referent, och Cecilia Renfors) meddelade den 3 december 2020 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
H.N.A. har uppgett att hon och Y.O.R. gifte sig 2003 i Somalia men att hon 2007 ensam lämnade landet. Hon kom till Sverige 2012 tillsammans med dottern Rih.Y.O. Dessförinnan hade hon under en period varit bosatt i Italien och det var där hon hade fött Rih.Y.O. Enligt vad H.N.A. har uppgett var fadern en man som hon hade haft ett förhållande med där. I samband med ankomsten till Sverige registrerades det i folkbokföringen att H.N.A. fortfarande var gift med Y.O.R. På grund av detta registrerades han som far till Rih.Y.O.
Rih.Y.O. yrkade vid tingsrätten att faderskapet skulle hävas. Y.O.R. företräddes av en god man som för hans räkning motsatte sig hävandet av faderskapet. Hon yrkade vidare att den man som modern hade haft ett förhållande med i Italien skulle fastställas vara hennes far.
Tingsrätten ogillade Rih.Y.O:s talan. Hovrätten har avvisat hennes talan med hänvisning till att varken Y.O.R. eller den utpekade fadern har kunnat identifieras på ett tillfredsställande sätt.
Frågan i HD
HD har meddelat prövningstillstånd beträffande Rih.Y.O:s talan om hävande av faderskap. Prövningstillstånd har inte meddelats i målets övriga delar.
Prejudikatfrågan i HD är huruvida den som har registrerats i folkbokföringen som ett barns far därigenom kan anses vara tillräckligt identifierad för att en domstol ska kunna pröva en talan mot honom om hävande av faderskapet.
Fastställande och hävande av faderskap
Enligt 1 kap. 1 § FB ska den man som modern är gift med vid barnets födelse anses som barnets far (faderskapspresumtionen). Faderskapet kan dock hävas under de förutsättningar som anges i 1 kap. 2 §.
I internationella förhållanden gäller att en man som är eller har varit gift med barnets mor ska anses som barnets far, när detta följer av lagen i den stat där barnet vid födelsen fick hemvist eller, om inte någon ska anses som barnets far enligt den lagen, när det följer av lagen i en stat där barnet vid födelsen blev medborgare (se 2 § lagen, 1985:367, om internationella faderskapsfrågor). Om det står klart att det med stöd av denna bestämmelse går att peka ut en viss man som far till barnet, behövs inget särskilt fastställande av faderskapet enligt bestämmelserna i 1 kap. FB.
Vid en talan om fastställande eller hävande av faderskap ska svensk rätt tillämpas om barnet har sin hemvist i Sverige när målet avgörs i första instans (se 5 §).
Kraven på identifiering av en svarande
En talan måste alltid riktas mot en viss fysisk eller juridisk person. Svaranden ska vara på ett tillfredsställande sätt identifierad i den mening att det går att fastställa vem domen avser. En brist i detta avseende innebär att rättegångshinder föreligger. (Se 34 kap. 1 § RB, jfr även ”Mannen från Chile” NJA 1983 s. 639.)
Identifiering av svaranden i ett mål om hävande av faderskap
När det gäller barn som är födda utomlands och flyttar till Sverige tar Skatteverket normalt ställning till frågan om faderskap i samband med att barnet folkbokförs. Om verket då antecknar att en viss person är barnets far och denna anteckning grundas på verkets bedömning att det föreligger en sådan faderskapspresumtion som avses i 2 § i 1985 års lag, bör anteckningen normalt äga vitsord (se ”Den oklara identiteten” NJA 2017 s. 430 p. 23).
En folkbokföringsuppgift om faderskap som har tillkommit i samband med ett barns inflyttning till Sverige kan emellertid, likt andra uppgifter om faderskap, senare komma att ifrågasättas. Det kan därför uppkomma ett behov av att väcka en talan om hävande av faderskap för att på så vis undanröja den presumtion som registreringen i folkbokföringen ger upphov till.
Syftet med en talan om hävande av faderskap är att häva de rättsverkningar som är knutna till ett på visst sätt fastlagt faderskap. När faderskapet inte kommer till uttryck på annat sätt än genom en registrering i folkbokföringsregistret, finns det inget behov av att identifiera svaranden i målet på annat, mera precist sätt än genom de uppgifter som folkbokföringen innehåller. Det förhållandet att folkbokföringsuppgifterna framstår som knapphändiga bör då inte vara något hinder mot en talan om hävande av faderskapet.
Det kan påpekas att barnet i annat fall skulle kunna komma att berövas möjligheten att överhuvudtaget föra talan i allmän domstol om att häva ett faderskap som grundas på en registrering som enligt barnets mening är materiellt felaktig, när uppgifterna om den registrerade fadern är knapphändiga. Detta skulle framstå som särskilt stötande när det finns någon utredning som gör det möjligt att fastställa ett materiellt riktigt faderskap.
Bedömningen i detta fall
Rih.Y.O:s talan riktar sig mot Y.O.R., född 1976. Även om uppgifterna om honom är knapphändiga svarar de mot de uppgifter som folkbokföringen innehåller om Rih.Y.O:s far. Det kan därmed inte anses föreligga någon tvekan om vem som talan om hävande av faderskap förs mot, nämligen den i folkbokföringen angivne mannen.
Identifieringen av svaranden får därför anses tillräcklig. Något hinder mot att ta upp talan mot Y.O.R. har därmed inte förelegat. Hovrätten skulle alltså ha prövat Rih.Y.O:s talan om hävande av faderskapet.
Hovrättens beslut om avvisning ska därmed undanröjas och målet i denna del återförvisas dit för erforderlig handläggning.
HD:S AVGÖRANDE
HD undanröjer hovrättens beslut om avvisning av Rih.Y.O:s talan om hävande av faderskap och återförvisar målet i denna del till hovrätten för vidare handläggning.