NJA 2020 s. 980
Prövning av om en styvbarnsadoption är lämplig när en biologisk förälder, som inte är vårdnadshavare, motsätter sig adoptionen (I och II).
I
Gävle tingsrätt
N.N. ansökte vid Gävle tingsrätt om att få adoptera I.E., född i juli 2006, som var barn till hans maka L.N. Ansökningen var undertecknad av N.N., L.N., som var ensam vårdnadshavare för I.E., och I.E.
M.E., I.E:s biologiske far, bestred ansökningen.
Familjerätten i Gävle kommun, som hade genomfört en adoptionsutredning, föreslog att tingsrätten skulle bifalla ansökningen om adoption.
Tingsrätten (tingsfiskalen Hedwig Kagmark) avslog i beslut den 20 juni 2019 N.N:s ansökan om att få adoptera I.E.
SKÄL FÖR BESLUTET
Reglerna om nationell adoption finns i 4 kap. FB. Vid alla frågor som rör adoption av ett barn ska barnets bästa ges största vikt (1 §). Ett barn får adopteras om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt och vid bedömningen ska särskilt beaktas barnets behov av adoption och sökandens lämplighet (2 §). Ett barn ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör adoptionen och barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (3 §). Den som har fyllt 12 år får adopteras endast med hens samtycke (7 §). Ett barn får inte adopteras utan samtycke från den förälder som är vårdnadshavare och innan ett samtycke lämnas ska föräldern få information om innebörden av en adoption och ett samtycke (8 §). En ansökan om adoption får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll (10 §).
Bedömningen av om adoptionen är lämplig ska göras med beaktande av alla intressen som gör sig gällande i ärendet och med iakttagande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Adoptionen ska användas för att skapa eller befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn. Som framgått ska i bedömningen särskilt beaktas frågan om barnets behov av adoption och sökandens lämplighet. I -förarbetena anges bl.a. följande i detta avseende. Barnets behov av en adoption tar sikte på behovet av en ny förälder eller två nya föräldrar. I den bedömningen ingår viljan och förmågan hos föräldrarna att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Även den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna ska beaktas. Om det rör sig om en styvbarnsadoption behöver en bedömning ofta göras av barnets relation till den förälder som barnet inte bor med. Det förhållandet att barnet har en nära relation till en styvförälder är inte i sig tillräckligt skäl för en adoption. Sökandens lämplighet omfattar dennes förutsättningar att ge barnet ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande. En omständighet som har betydelse i den bedömningen är om det sedan tidigare finns en relation mellan barnet och sökanden. Även annat kan få betydelse om adoptionen är lämplig och en förälders inställning och intressen ska beaktas i adoptionsprocessen. Barnets bästa ska dock ges störst vikt och inget annat intresse får gå före barnets bästa. En önskan hos en förälder, vars samtycke inte krävs, att upprätthålla kontakten med barnet är exempel på omständighet som ska tillmätas betydelse men som vid den slutliga bedömningen inte får sättas före barnets bästa. (Se prop. 2017/18:121 s. 141 ff.)
Det är utrett att I.E. har bott tillsammans med N.N. sedan han var tre år gammal. Det framgår av utredningen i ärendet, då bl.a. familjerättens utredning, att de har en relation att likna vid den mellan förälder och barn och att en adoption skulle syfta till att befästa den relationen. Vidare är det intygat att det inte getts eller utlovats någon form av ersättning och såväl L.N. som I.E. har samtyckt till adoptionen. Tingsrätten har att bedöma om adoptionen med beaktande av samtliga omständigheter är lämplig.
M.E. har motsatt sig adoptionen och uppgett att han vill ha kontakt med I.E. men har avstått för att I.E. inte skulle må bra av bråk. I.E. hade ett umgänge med M.E. fram till det att han nästan var sju år gammal då umgänget upphörde. Enligt vad som framgår av utredningen i ärendet förelåg då oenighet mellan föräldrarna. M.E. och I.E. har inte haft någon som helst kontakt sedan dess. M.E. har, utöver de SMS-kontakter med fråga om umgänge som han berättat om vid sammanträdet, inte vidtagit några åtgärder i syfte att få ett umgänge med I.E. till stånd. Han har förklarat sin underlåtenhet med att L.N. nekat honom umgänge och att han, som angetts, inte vill bråka eftersom I.E. inte skulle må bra av det. Detta innebär i och för sig inte att det funnits något hinder mot att vidta åtgärder för umgänge eller en kontakt. I detta avseende beaktas dock även bestämmelsen i 6 kap. 15 § FB som anger att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor med så långt möjligt tillgodoses. Viss försiktighet bör enligt tingsrätten vidtas vid bedömningen av vikten som ska läggas vid M.E:s passivitet i detta avseende och hans inställning måste beaktas. Att någon kontakt inte har ägt rum under så lång tid som framkommit och att I.E:s inställning till såväl M.E. som övrig familj på dennes sida är mycket sval är i och för sig omständigheter som talar mot att den personliga relationen mellan honom och M.E. är sådan att den utgör ett hinder mot adoption. I.E:s uttalade vilja och hans relation till N.N. med familj talar för en adoption. Utifrån vad som framkommit i socialnämndens utredning är N.N. lämplig som adoptivförälder. Tingsrätten, som konstaterar att det framkommit omständigheter som talar såväl för som mot en adoption, har att göra en sammanvägd bedömning i ärendet.
En adoption är en mycket ingripande åtgärd som påverkar barnets situation avsevärt. Adoptionen kan inte upphöra på annat sätt än genom en ny adoption. Den får till följd att de rättsliga banden till den andra föräldern klipps av och vidare då att den rättsliga grunden för ett umgänge rycks undan. Konsekvenserna av en adoption i detta läge är mycket svåra att överblicka och I.E. är fortfarande ung. Även med hänsyn till I.E:s nuvarande relation till M.E., vilken ska beaktas, går det inte att utesluta att hans inställning kan komma att ändras med tiden eller att det kan komma att vara av värde för honom med ett framtida umgänge eller en kontakt. Såsom inledningsvis angetts är det visserligen utrett att en adoption skulle syfta till att befästa relationen mellan N.N. och I.E. och att den skulle innebära en trygghet i det avseendet. Det har dock inte framkommit att I.E:s livssituation skulle påverkas eller förändras på ett avgörande sätt av en genomförd adoption. Tingsrätten finner vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet att de skäl som talar för en adoption för närvarande inte är tillräckligt starka för att adoptionen med hänsyn till samtliga omständigheter ska anses lämplig och till I.E:s bästa. N.N:s ansökan om adoption ska därför avslås.
Hovrätten för Nedre Norrland
N.N. överklagade beslutet i Hovrätten för Nedre Norrland.
Hovrätten (hovrättsråden Marie Norberg och Per-Anders Svensson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Sofia Lundberg) fastställde tingsrättens beslut i beslut den 17 september 2019.
SKÄL FÖR BESLUTET
Eftersom reglerna om adoption i viss mån är nya finns det skäl att ge HD möjlighet att pröva frågor i anslutning till det förändrade regelverket. En sådan fråga är hur föreskriften i 4 kap. 1 § FB att barnets bästa ska ges störst vikt vid alla frågor som rör adoption närmare ska vägas mot andra faktorer.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning i sak. Hovrätten instämmer också i tingsrättens motivering med följande tillägg. Av HD:s avgöranden i NJA 1987 s. 116 och 628 kan inte utläsas att en biologisk förälders behov av kontakt med barnet i praktiken haft någon betydelse för adoptionsfrågan. För I.E:s del avviker inte förhållandena från HD:s båda fall i sådan mån att det med utgångspunkt i praxis finns anledning att avslå adoptionsansökan. Situationen har dock kommit i ett något annorlunda läge med europakonventionens föreskrifter om föräldrars rätt till respekt för sitt familjeliv och den praxis som har utbildats från Europadomstolen i frågan. Det är svårt att se att en adoption skulle få någon större praktisk betydelse för I.E. och förändra hans situation. Med hänsyn till detta och till M.E:s intressen av att även fortsättningsvis ha ett rättsligt band till I.E. bör en adoption inte tillåtas.
Högsta domstolen
N.N. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hans ansökan om adoption av I.E. Om han fick bifall till sin ansökan yrkade han även att I.E. skulle ges efternamnet N.
M.E. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Karin Lambertz, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
N.N. ansökte vid tingsrätten om att få adoptera I.E., född 2006, och att I.E. efter adoptionen skulle ges efternamnet N. Till stöd för sin ansökan anförde N.N. bland annat att han är gift med I.E:s mamma L.N., som är ensam vårdnadshavare för denne, och att han vill bli I.E:s pappa. L.N. och I.E. samtyckte till adoptionen. M.E., som är I.E:s biologiska pappa, motsatte sig adoptionen. Tingsrätten bedömde att de skäl som talade för en adoption inte var tillräckligt starka för att adoptionen med hänsyn till samtliga omständigheter skulle anses lämplig och till I.E:s bästa. N.N:s adoptionsansökan avslogs därför.
Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut och konstaterat att en adoption inte skulle få någon större praktisk betydelse för I.E. Med hänsyn till detta och M.E:s intresse av att även fortsättningsvis ha ett rättsligt band till I.E. har hovrätten bedömt att en adoption inte bör tillåtas.
HD har meddelat prövningstillstånd. Frågan i HD är om det är lämpligt att tillstånd ges till adoptionen.
Den rättsliga regleringen
Enligt 4 kap. 6 § andra stycket FB får en make adoptera den andre makens barn med dennes samtycke. I 4 kap. 7 § första stycket föreskrivs att den som har fyllt 12 år får adopteras endast om han eller hon själv samtycker till adoptionen. Enligt 4 kap. 8 § får ett barn inte adopteras utan samtycke från den förälder som är vårdnadshavare.
Adoption är en mycket ingripande åtgärd som påverkar barnets situation avsevärt och innebär en grundläggande förändring i barnets förhållande till sina biologiska föräldrar. Det är fråga om ett oåterkalleligt beslut som bryter alla rättsliga band mellan adoptivbarnet och den biologiska föräldern. Rättsligt blir effekten av adoptionen alltså att barnet och den biologiska föräldern helt förlorar rätten till familjeliv med varandra. Adoption kan bland annat av det skälet ha stor betydelse socialt och psykologiskt för såväl barnet som föräldrarna. Barnets bästa ska ha störst vikt vid bedömningen av om en adoption ska ske (4 kap. 1 §, jfr även artikel 3.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen, som anger att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa).
Enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rätten är inte absolut. Offentlig myndighet får inskränka denna rättighet med stöd av lag, om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till bl.a. skydd för andra personers fri- och rättigheter. Mellan föräldrar och barn föreligger i allmänhet familjeband, i synnerhet om föräldrarna är gifta eller bor tillsammans vid barnets födelse (jfr Europadomstolens dom i målet Keegan mot Irland, 26 maj 1994, mål nr 16/1993/411/490). Europadomstolen fann i målet Söderbäck mot Sverige, 28 oktober 1998, mål nr 113/1997/897/1109, att en så kallad styvbarnsadoption som tillåtits, trots att den förälder som saknade del i vårdnaden om barnet hade motsatt sig adoptionen, med beaktande av alla omständigheter inte utgjorde en kränkning av artikel 8 trots att den medförde negativa effekter på förälderns förhållande till barnet.
Vid prövningen av om en adoption ska tillåtas ska en lämplighetsbedömning göras. Ett barn får enligt 4 kap. 2 § första stycket adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid lämplighetsbedömningen ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas. Även annat kan få betydelse vid lämplighetsbedömningen, exempelvis den personliga relationen mellan barnet och föräldrarna eller en förälders inställning och intressen. Att barnets bästa ska ges störst vikt vid prövningen innebär dock att inga andra intressen, såsom en förälders intressen eller sökandens önskemål, får gå före barnets bästa vid bedömningen. Bedömningen av barnets bästa är komplex och måste göras efter en sammanvägning av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet.
När det rör sig om styvbarnsadoption behöver en bedömning i allmänhet göras av barnets relation till den förälder som han eller hon inte bor tillsammans med. Ofta behöver barnets rätt att få sina behov av trygghet och stabilitet tillgodosedda ställas mot barnets rätt till sitt ursprung och en förälders rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Även den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna ska beaktas. En förälder som inte har del i den faktiska omvårdnaden om barnet kan ändå genom kontinuerlig och nära kontakt med barnet vara ett viktigt stöd under uppväxten och på så sätt bidra till barnets trygghet och utveckling. Ibland kan adoption vara den bästa lösningen för barnet även om han eller hon har kontakt med den biologiska förälder som saknar del i vårdnaden. En adoption förutsätter dock normalt att den personliga relationen mellan barnet och föräldern inte är sådan att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktären av ett föräldraskap. (Se prop. 2017/18:121 s. 39 ff. och 142 f. samt NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628.)
Samtycke till adoptionen krävs inte av en förälder som inte har del i vårdnaden om barnet. Däremot ska en sådan förälder enligt 4 kap. 18 § ges tillfälle att komma till tals i adoptionsärendet och hans eller hennes åsikt har stor betydelse för bedömningen av om en adoption är lämplig (se prop. 2017/18:121 s. 54, 144 och 161, jfr även SOU 2009:61 s. 98 f.). Vilken vikt som vid lämplighetsbedömningen ska läggas vid inställningen hos en förälder som inte är vårdnadshavare får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid den slutliga bedömningen får dock förälderns intresse inte sättas före barnets bästa. Detsamma gäller sökandens intresse av att adoptionen kommer till stånd.
Barnets egna åsikter i adoptionsfrågan ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (4 kap. 3 § andra stycket).
Efter ett beslut om adoption ska adoptivbarnet som huvudregel ges ett nytt efternamn. Bestämmelsen om att ett adoptivbarn ska ges ett nytt efternamn gäller dock inte om en make eller sambo adopterar den andre makens eller sambons barn (6 § lagen [2016:1013] om personnamn). En så kallad styvbarnsadoption medför alltså inte någon ändring av barnets efternamn (se prop. 2015/16:180 s. 95 och prop. 2017/18:121 s. 181).
Bedömningen i detta fall
De formella förutsättningarna för adoption är uppfyllda. Såväl L.N. som I.E. själv har samtyckt till adoption.
Av det inhämtade yttrandet från socialnämnden, det I.E. har berättat samt genom L.N:s och N.N:s uppgifter står det klart att en adoption vore psykologiskt betydelsefull för I.E. I.E. vill gärna att N.N. ska adoptera honom. N.N. har i många år varit en del av I.E:s familj; han är gift med L.N. och de har två gemensamma barn. Det är tydligt att I.E. har ett faktiskt familjeförhållande till N.N. som en adoption skulle befästa och formalisera. En adoption har också möjlighet att medföra trygghet och stabilitet för honom såväl socialt som rättsligt. I.E. har uppnått en sådan ålder och mognad att hans åsikter i adoptionsfrågan ska beaktas i förhållandevis hög grad.
I utredningen har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta N.N:s lämplighet som adoptivförälder.
M.E. har tidigare haft del i vårdnaden om I.E. och domstol beslutade år 2012 att I.E. skulle ha rätt till umgänge med honom. Mellan dem föreligger familjeband som en adoption skulle komma att upplösa. Under flera års tid har det dock inte förekommit något umgänge eller någon som helst kommunikation mellan I.E. och M.E. M.E. har inte ansökt om verkställighet av umgängesbeslutet; inte heller har han på annat sätt försökt återuppta umgänget med I.E. eller tagit initiativ till kontakt. Därigenom har M.E. uppvisat en påtaglig brist när det gäller vilja eller förmåga att inta rollen som förälder åt I.E. och ta ansvar för denne. Av utredningen framgår att I.E. för närvarande inte vill träffa M.E.
Mot denna bakgrund framstår det som osannolikt att M.E. i framtiden skulle komma att bidra till I.E:s trygghet och utveckling på ett sådant sätt att deras relation skulle utvecklas till en förälder-barnrelation. Under sådana förhållanden kan I.E. inte anses ha sådant behov av umgänge med M.E. att det utgör hinder mot adoptionen. Av samma skäl har M.E:s intresse av oförändrade familjeband till I.E. en mindre tungt vägande betydelse vid bedömningen av om det är lämpligt med adoption.
Vid en samlad bedömning finner HD att en adoption i detta fall måste anses vara till barnets bästa. Även med beaktande av övriga omständigheter och adoptionens långtgående effekter är det lämpligt att N.N. ges tillstånd att adoptera I.E.
Vid styvbarnsadoption sker ingen ändring av adoptivbarnets efternamn. N.N:s yrkande därom ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut ger HD N.N. tillstånd att adoptera I.E. I.E. ska därmed anses som N.N:s och L.N:s gemensamma barn.
HD avslår yrkandet att I.E. ska ges efternamnet N.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Kerstin Calissendorff, Agneta Bäcklund, referent, Sten Andersson och Cecilia Renfors) meddelade den 15 december 2020 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
N.N. har ansökt om att få adoptera I.E., född 2006, och att I.E. efter adoptionen ska ges efternamnet N. N.N. är gift med I.E:s mamma L.N., som är ensam vårdnadshavare för pojken. L.N. och I.E. har samtyckt till adoptionen. M.E., som är I.E:s biologiska pappa, har motsatt sig adoptionen.
Tingsrätten bedömde att de skäl som talade för en adoption inte var tillräckligt starka för att adoptionen med hänsyn till samtliga omständigheter skulle anses lämplig och till I.E:s bästa. Ansökan avslogs. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
Vad målet gäller
Målet gäller bedömningen av när en styvbarnsadoption är lämplig.
Den rättsliga regleringen
Genom lagstiftning 2018 infördes nya regler om adoption av ett barn i 4 kap. FB. Syftet var att modernisera och förtydliga regleringen med utgångspunkt i ett barnrättsperspektiv och att anpassa lagstiftningen till Barnkonventionen (se prop. 2017/18:121 s. 37).
Vid alla frågor som rör adoption av ett barn ska barnets bästa ges störst vikt (1 §). Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas (2 §).
Barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör adoptionen. Åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Den som har fyllt 12 år får – som huvudregel – adopteras endast om han eller hon samtycker till adoptionen. Innan ett samtycke lämnas ska den som sökanden vill adoptera få information om innebörden av en adoption och av ett samtycke (7 §).
En make eller sambo får med sin makes eller sambos samtycke adoptera hans eller hennes barn (6 §). Ett barn får – som huvudregel – inte adopteras utan samtycke från den förälder som är vårdnadshavare (8 §). En adoption förutsätter däremot inte samtycke från en biologisk förälder som inte är vårdnadshavare men han eller hon ska ges tillfälle att yttra sig (18 §).
Lämplighetsprövningen
Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Barnets bästa ska då ges störst vikt. Det innebär att inga andra intressen, såsom en förälders intressen eller sökandens önskningar, får gå före barnets bästa. Barnets bästa är alltså det viktigaste – men inte det enda – intresset att väga in i lämplighetsbedömningen.
Barnets behov av adoption är en av de två omständigheter som lyfts fram i lagtexten och som särskilt ska beaktas vid lämplighetsbedömningen. Här gör sig olika aspekter gällande vid olika slags adoptioner. Syftet med en styvbarnsadoption är ofta att bekräfta en bestående familje-bildning; barnet ingår redan i en familj men adoptionen förväntas skapa större trygghet och stabilitet för barnet. Behovsfrågan blir därför ofta en annan än vid sådana adoptioner som syftar till att ge barnet en bättre uppväxtmiljö. Enbart det förhållandet att barnet har en nära relation till sin styvförälder innebär i sig inte att barnet har ett behov av att bli adopterat (jfr a. prop. s. 143). Bedömningen av barnets behov måste i stället fokusera på vilka positiva effekter som en adoption skulle få för barnet, t.ex. om den kan antas förstärka barnets känsla av trygghet i den familjekonstellation där barnet bor.
Om det rör sig om en styvbarnsadoption måste en bedömning också göras av inställningen hos den förälder som inte är vårdnadshavare och som barnet inte bor tillsammans med och den förälderns relation till barnet. Därigenom tillgodoses också kraven på förälderns rätt till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.
En utgångspunkt är att det är till barnets bästa att ha en nära, god och bestående relation även till den förälder som inte är vårdnadshavare. Den föräldern kan vara ett viktigt stöd under uppväxten och på så sätt bidra till barnets trygghet och utveckling. Finns det förutsättningar för en bestående relation talar det för att en adoption inte är i barnets intresse. Särskilt gäller detta om relationen har karaktären av ett föräldraskap; en adoption bör då som huvudregel inte medges (jfr a. prop. s. 142 f.). Det gäller även om barnet lever tillsammans med en styvförälder som det betraktar som sin mamma eller pappa.
Sökandens lämplighet att adoptera är den andra omständigheten som särskilt ska beaktas. Sökandens förutsättningar för att ge barnet ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande är självfallet av central betydelse vid prövningen av om sökanden är lämplig, men även andra omständigheter som sökandens personliga egenskaper, ålder och hälsa påverkar bedömningen (jfr a. prop. s. 40 f.).
Att bli adopterad är en livsavgörande händelse för ett barn. Barnet har rätt till delaktighet under hela adoptionsförfarandet. Rätten till delaktighet innebär att barnet ska få information, men också en möjlighet att föra fram sina åsikter i frågor som rör adoptionen. Reglerna i 4 kap. FB har utformats i enlighet med Barnkonventionen för att säkerställa att barnets rättigheter tillgodoses i adoptionsärendet.
Numera anses det inte finnas någon nedre åldersgräns för när barn ska ges möjlighet att komma till tals. Ett barns önskan om att inte behöva föra fram några synpunkter, något som ju kan innebära att ett stort ansvar läggs på barnet, ska också respekteras. (Jfr a. prop. s. 44 ff.)
Betydelsen av barnets åsikter beror av barnets förmåga att överblicka konsekvenserna av en adoption. Barnets ålder och mognad ska beaktas och det innebär att hänsyn ska tas i högre grad till ett äldre barns åsikter än ett yngre barns. Det uppställs också ett uttryckligt krav på samtycke till adoptionen när barnet har fyllt tolv år (4 kap. 7 §). Enbart ålder kan dock inte vara avgörande; hur mycket ett barn förstår är inte så entydigt knutet till barnets ålder. Barn som har uppnått en sådan mognad att de förstår innebörden av en adoption ska ges ett stort inflytande över frågan huruvida han eller hon ska adopteras. (Jfr a. prop. s. 44 ff.)
Bedömningen i detta fall
De formella förutsättningarna för adoption är uppfyllda.
Utredningen ger inte någon anledning att ifrågasätta N.N:s lämplighet som adoptivförälder. I.E. betraktar honom som sin pappa och han lever tillsammans med L.N., N.N. och sina två yngre systrar under trygga och goda förhållanden. I.E., som nu är 14 år, har sedan treårsåldern bott med N.N. och har alltså växt upp med honom och modern.
L.N. och M.E. separerade när I.E. var ett år gammal. Hon tillerkändes ensam vårdnad om sonen 2012. I den utredning enligt 6 kap. 19 § FB som socialnämnden utförde i vårdnadsmålet uttrycker I.E. att han är besviken på sin biologiska pappa som inte har kommit till planerade umgängestillfällen. År 2013 upphörde kontakten mellan M.E. och I.E. M.E. har därefter inte vidtagit några åtgärder för att få kontakt med sonen. Han har angett att L.N. har nekat honom umgänge med I.E. och att han därför, för I.E:s skull och för att undvika bråk, har avstått från att ta kontakt med honom.
M.E., som är sambo och har en son som är två år, har uppgett att han vill att hans söner ska få träffa varandra. Hans önskan är att I.E. ska bo hos honom varannan vecka och han har iordningställt ett rum åt honom.
I.E. har uppgett att han inte vill träffa M.E. och att han vill att N.N. ska adoptera honom. Han blev glad när han hörde att N.N. ville det. Han har sagt att han kanske vill träffa sin biologiska pappa när han är äldre. I.E. har skrivit under adoptionsansökan.
I.E. ger tydligt uttryck för sin önskan att adopteras av N.N. Han har inte träffat M.E. på många år och vill inte träffa honom nu. Med hänsyn till hans ålder kan han själv bestämma om han ska träffa sin biologiska pappa. Han måste också få ha ett stort inflytande över adoptionsfrågan. M.E. har under de senaste åren inte vidtagit några åtgärder för att skapa en relation till I.E. HD finner, mot den nu angivna bakgrunden, att det är lämpligt att N.N. får adoptera I.E.
Adoptionsansökan ska därför bifallas.
Vid styvbarnsadoption ska adoptivbarnet inte ges något nytt efternamn, se 6 § första stycket lagen (2016:1013) om personnamn. N.N:s yrkande att I.E. ska ges efternamnet N. ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD ändrar hovrättens beslut och ger N.N. tillstånd att adoptera I.E. I.E. ska därmed anses som N.N:s och L.N:s gemensamma barn.
HD avslår yrkandet att I.E. ska ges efternamnet N.
II
Kalmar tingsrätt
T.R. ansökte vid Kalmar tingsrätt om att få adoptera S.R., född 2011. C.R., som var gift med T.R. och mor till S.R., samtyckte till adoptionen.
S.R:s biologiske far M.M. motsatte sig adoptionen.
Socialnämnden motsatte sig bifall till ansökningen. Nämnden var inte enig.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Inger Andersson) meddelade i beslut den 2 april 2019 T.R. tillstånd att anta S.R. som adoptivbarn. S.R. var därmed T.R:s adoptivbarn och skulle anses som T.R:s och C.R:s gemensamma barn.
TINGSRÄTTENS SKÄL
Av 4 kap. 2 § FB framgår att ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas.
Av förarbetena till paragrafen följer att en adoption ska användas för att skapa eller befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn. Vidare framgår att en bedömning av om en adoption är lämplig ska göras i varje enskilt fall med beaktande av samtliga omständigheter. Enligt 4 kap. 1 § FB är det barnets bästa som ska ges största vikt vid alla frågor som rör ett barn. (Prop. 2017/18:121, s. 37 och s. 142.)
Barnets behov och den personliga relationen mellan barnet och föräldern
Till stöd för domstolens bedömning av om en adoption är lämplig ska barnets behov av adoptionen särskilt beaktas. Närmare bestämt tar det sikte på barnets behov av en ny förälder eller två nya föräldrar. Här ingår bl.a. viljan och förmågan hos barnets föräldrar att ge barnet omvårdnad, trygghet och god fostran. En anledning till att ett barn kan ha ett behov av en adoption kan bl.a. bero på att barnets föräldrar eller förälder av något skäl saknar vilja eller förmåga att ta hand om barnet. I detta avseende ska barnets behov av att ha trygghet och stabilitet tillgodosedda vägas mot barnets rätt till sitt ursprung och en förälders rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv.
För att en adoption ska komma i fråga krävs det alltså att det föreligger en påtaglig brist vad gäller förälderns vilja eller förmåga att ta ansvar för sitt barn. Även den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna behöver beaktas. Trots att en förälder saknar förmågan att ha barnet boende hos sig och sköta den faktiska omvårdanden av barnet, kan det vara så att föräldern genom en kontinuerlig och nära kontakt med barnet ändå är ett viktigt stöd för barnet under dennes uppväxt och på sätt bidrar till barnets trygghet och utveckling. Dock kan en adoption även i en sådan situation ibland vara den bästa lösningen för barnet. (Prop. 2017/18:121, s. 142 f. Se även NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628.)
I ärendet har det genom C.R:s och T.R:s uppgifter framkommit att S.R. sedan födelsen 2011 har träffat M.M. vid elva tillfällen. C.R. har bl.a. uppgett att M.M. i princip inte varit närvarande under de första åren av S.R:s liv. Även om M.M. därefter har visat ett visst intresse för S.R., framkommer det att kontakten har varit mycket sporadisk och att det i huvudsak är C.R. som har varit drivande i kontakten. Detta vinner stöd bl.a. av den åberopade SMS-konversationen. Det kan således konstateras att M.M. även på senare tid har visat ett begränsat intresse över att vara delaktig i S.R:s liv. M.M. har bl.a. uppgett att han endast har levererat en present/julklapp till S.R.
Mot denna bakgrund finner tingsrätten att det får anses att M.M. saknar i vart fall en påtaglig vilja att ge S.R. omvårdnad, trygghet och god fostran. S.R:s behov av att ha sin trygghet och stabilitet tillgodosedd väger tyngre än S.R:s rätt till sitt ursprung och M.M:s rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv.
Frågan är då om S.R:s och M.M.s kontakt och relation i övrigt är sådan att den ändå kan ge trygghet och bidra till utveckling för S.R. Av vad som framkommit har S.R. och M.M. en ytterst begränsad kontakt, varför tingsrätten anser att en adoption av det skälet kan vara den bästa lösningen. Om ett utvidgat umgänge på sikt skulle komma till stånd kan ett sådant ändå vara positivt för S.R. (Se även NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628 där HD beaktat värdet av umgänge med en förälder.)
Sökandens lämplighet
Vad gäller sökandens lämplighet som adoptivförälder ska hänsyn tas till dennes personliga egenskaper och sociala nätverk. Vidare ska rätten även pröva stabiliteten i förhållandet när sökanden är make till barnets förälder. En annan omständighet som har betydelse är om det sedan tidigare finns en relation mellan barnet och sökanden. I de fall det finns en god relation mellan barnet och sökanden får denna anses vara mer lämpad att adoptera barnet än någon annan person. Sökandens lämplighet ska göras utifrån det enskilda barnets bästa. (Prop. 2017/18:121, s. 40, s. 143 f.)
I ärendet har det inte framkommit någonting som tyder på att T.R. inte är lämplig som adoptivförälder och han har inte ifrågasatts av M.M. C.R. har för sin del uppgett att T.R. är ansvarsfull, hjälpsam och en bra förebild för S.R. Socialnämnden uppger även i sin utredning att T.R. är en öppen person och att han har en liknande syn på barnuppfostran som C.R. Vidare anges att T.R. ger S.R. såväl kärlek, trygghet som god uppfostran. T.R. har även vid ett tidigare tillfälle varit familjehem för ett barn och då lämplighetsprövats.
Vad gäller tillgång till sociala nätverk framgår av socialnämndens utredning att S.R. såväl på C.R:s familjesida som T.R:s familjesida har ett brett socialt nätverk. Vad gäller stabiliteten i förhållandet mellan T.R. och C.R. har det i ärendet inte framkommit någonting som gör att tingsrätten kan ifrågasätta stabiliteten av deras förhållande. De har varit gifta sedan 2014 och av socialnämndens utredning framgår att de har en fungerande relation och att C.R. är övertygad om att de kommer att leva tillsammans hela livet.
Vad gäller relationen mellan T.R. och S.R. har C.R. och T.R. uppgett att relationen dem emellan får anses som den som finns mellan föräldrar och barn. Vidare har de uppgett att S.R. kallar T.R. för pappa och att pojken inte känner till något annat. Detta styrks av socialnämndens utredning varvid det framgår att C.R., T.R. och S.R. lever tillsammans som en familj och att de har gjort så nästintill hela S.R:s uppväxt. Vidare har det framgått att T.R. har varit delaktig i uppfostran sedan födelsen på samma sätt som C.R. och att allt tyder på att det kommer fortsätta.
Mot bakgrund av ovan anser tingsrätten att det inte finns någonting att ifrågasätta vad det gäller T.R:s lämplighet som adoptivförälder.
Förälderns inställning och intressen
En förälders inställning till adoptionen och intressen i övrigt, även om denne inte är vårdnadshavare, ska tillmätas en viss betydelse vid bedömningen om adoptionen är lämplig. (Se bl.a. Europadomstolens avgöranden Söderbäck mot Sverige, no 113/1997/897/1109, 28 oktober 1998, och AK och L mot Kroatien, no 37956/11, 8 januari 2013 samt NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628.)
Trots att förälderns inställning till adoptionen och dennes intresse av att upprätthålla kontakt med sitt barn ska beaktas, ska barnets bästa ges största vikt vid alla frågor som rör adoptionen. Detta innebär att vid den slutliga bedömningen får förälderns inställning och intressen i övrigt inte sättas före barnets bästa. Detsamma gäller för sökandens intresse av att adoptionen kommer till stånd. (Prop. 2017/18:121, s. 142 f. och s. 38.)
I ärendet har framkommit att M.M., som inte är vårdnadshavare, har motsatt sig adoptionen och har uppgett ett intresse av att successivt utveckla en större kontakt med S.R. Tingsrätten återkommer till detta vid den slutliga bedömningen.
Barnets åsikt
Enligt 4 kap. 3 § FB ska barnet ges möjlighet att framföra sina åsikter som rör adoptionen. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Av förarbetena framgår att hänsyn i högre grad ska tas till de äldre barnens åsikter än de yngres. Ett barns åsikter får således bedömas från fall till fall och ska tillmätas en viss försiktighet vid bedömningen. (Prop. 2017/18:121, s. 146.)
Socialnämnden har haft samtal med S.R., varvid det i socialnämndens utredning framkommit följande. S.R. säger att han har träffat M.M. en gång och att han inte känner honom. Han bor med sin pappa, T.R. och vill inte träffa sin biologiska pappa.
Tingsrättens samlade bedömning
Vid en samlad bedömning ska tingsrätten ta hänsyn till samtliga omständigheter som har redovisats ovan. S.R. har sedan födelsen växt upp tillsammans med C.R. och T.R. S.R. känner inte till någon annan familjekonstellation och enligt vad som är upplyst uppfattar S.R. T.R. som sin pappa. Av utredningen finns det ingenting som ifrågasätter T.R:s lämplighet som adoptivförälder. C.R. har lämnat sitt samtycke till adoptionen.
M.M. har inte varit närvarande under större delar av S.R:s liv och på senare tid har denna kontakt endast varit sporadisk. Av utredningen framgår att S.R. växer upp tillsammans med C.R. och T.R. under mycket goda förhållanden. S.R. betraktas och behandlas av såväl T.R. som dennes familj som hans eget barn. I kontakt med socialnämnden har S.R., även om han bara är 7 år och uppgifterna därför ska tillmätas viss försiktighet, uppgett att han inte känner M.M., att han inte vill träffa honom och att han redan bor med sin pappa, T.R.
Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet anser tingsrätten att adoptionen är till fördel för S.R. Adoptionen kommer att befästa ett personligt förhållande mellan T.R. och S.R. som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn. Till följd av detta får inte M.Ms inställning och intresse gå före vad som är S.R:s bästa. I övrigt har det inte framkommit något hinder mot adoptionen. Ansökan om adoption ska därför bifallas.
Göta hovrätt
M.M. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avslå T.R:s ansökan.
T.R. motsatte sig att tingsrättens beslut ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Mats Lundeholm och tf. hovrättsassessorn Jimmy Mikaelsson, referent) fastställde i beslut den 31 oktober 2019 tingsrättens beslut.
HOVRÄTTENS SKÄL FÖR BESLUTET
Enligt 4 kap. 1 § FB ska barnets bästa ges största vikt vid alla frågor som rör adoption av ett barn. Av 2 § samma kapitel följer att ett barn endast får adopteras om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas.
Som tingsrätten angett ska en adoption användas för att skapa eller befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn och bedömningen av om adoption är lämplig ska i varje enskilt fall göras med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Vid bedömningen behöver ofta barnets rätt att få sina behov av trygghet och stabilitet tillgodosedda ställas mot barnets rätt till sitt ursprung och en förälders rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Det uttalas också att det måste finnas en påtaglig brist när det gäller föräldrarnas vilja eller förmåga att ta ansvar för sitt barn för att adoption ska komma ifråga. Samtidigt betonas att en förälders intresse inte får sättas före barnets bästa. En adoption förutsätter normalt att den personliga relationen mellan barnet och den förälder som saknar del i vårdnaden inte har, eller kan väntas få, karaktären av ett föräldraskap. (Jfr prop. 2017/18:121 s. 36 f. och s. 142 f.)
Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att utredningen visar att T.R. är lämplig som adoptivförälder. Vidare har framkommit att T.R. under i princip hela S.R:s liv fungerat som hans pappa och att S.R. också uppfattar honom som sin pappa. En adoption skulle således befästa en relation som motsvarar den mellan förälder och barn. I likhet med vad socialnämnden anfört i sitt yttrande skulle en adoption förvisso inte medföra någon direkt förändring av S.R:s livssituation eller avseende hans relation till T.R. En adoption skulle emellertid öka S.R:s stabilitet och trygghet i den familjekonstellation han lever i, vilket kan få betydelse vid händelser som t.ex. dödsfall och separation (jfr SOU 2009:61 s. 99). Nu nämnda förhållanden talar för att en adoption är lämplig. I samma riktning talar C.R:s uppfattning i frågan samt vad som i enlighet med vad tingsrätten redovisat framkommit om S.R:s åsikter.
Vid bedömningen ska M.M:s inställning till adoptionen, liksom hans rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen, beaktas. Att en biologisk förälder motsätter sig adoption innebär emellertid inte att ett beslut om detta inte kan vara förenligt med de krav Europakonventionen ställer (jfr Europadomstolens avgörande Söderbäck mot Sverige, no 113/1997/897/1109, 28 oktober 1998). Även vid ett sådant beaktande är dessutom barnets bästa den övergripande principen.
Det har inte framkommit något om M.M:s personliga eller sociala förhållanden som talar för att han inte skulle kunna fungera i föräldrarollen. Det är emellertid klart att han hittills inte har haft en sådan funktion. Han har aldrig bott tillsammans med S.R. och han har inte heller på annat sätt, t.ex. genom regelbundet umgänge, fått någon närmare kontakt med sonen. Det relativt begränsade umgänge som har förekommit synes inte ens enligt M.M:s egna uppgifter ha lett till någon närmare kontakt mellan far och son. Så som förhållandena är idag talar de med styrka för att en adoption är förenlig med S.R:s bästa.
M.M. har emellertid också uttryckt en önskan om att fortsättningsvis få till stånd ett regelbundet umgänge med sin son. Hovrätten ifrågasätter inte att den viljan finns, även om socialnämndens utredare har varit tveksam till det. Som tingsrätten konstaterat har emellertid kontakten mellan far och son varit mycket begränsad och utredningen talar för att det till viss del beror på att det funnits brister i M.M:s engagemang i sonens liv. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt framkommit om parternas förhållanden talar det mot att en fortsatt kontakt mellan far och son skulle komma att få karaktären av ett föräldraskap. Med beaktande av bl.a. att M.M. endast haft umgänge vid enstaka tillfällen med sin son och inte etablerat någon närmare kontakt med honom bedömer hovrätten att värdet för S.R. av ett fortsatt umgänge dem emellan inte utgör något hinder mot adoption (jfr rättsfallet NJA 1987 s. 116).
Även med hänsyn till S.R:s förhållandevis låga ålder och att ett adoptionsbeslut innebär att de rättsliga banden mellan honom och hans biologiske far definitivt upphör, anser hovrätten utifrån vad som nu sagts att skälen för adoption väger tyngre än skälen mot. Adoption är därför lämpligt och till S.R:s bästa. Hovrätten instämmer således i tingsrättens bedömning att adoptionsansökan ska bifallas.
Hovrättsrådet Ulrik Lönnmyr var skiljaktig och anförde:
Enligt 4 kap. 2 § FB får ett barn adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid denna bedömning är det framför allt barnets behov av adoption som ska beaktas. En önskan hos en förälder som inte är vårdnadshavare, och vars samtycke därför inte krävs, att upprätthålla kontakten med sitt barn ska emellertid vägas in i lämplighetsbedömningen. Ett adoptionsbeslut är oåterkalleligt och innebär i princip att den rättsliga grunden för umgänge mellan barnet och den biologiska föräldern rycks upp. En adoption förutsätter därför normalt att den personliga relationen mellan barnet och den biologiska föräldern inte är sådan att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktären av föräldraskap.
Jag biträder majoritetens uppfattning att T.R. är lämplig som adoptivförälder och att en adoption skulle befästa en relation mellan S.R. och T.R. som motsvarar den mellan förälder och barn. Det är också klarlagt att S.R:s umgänge med M.M. hittills varit mycket begränsat, låt vara att parterna till stora delar är oense om varför det blivit så. Vid lämplighetsbedömningen ska dock vägas in att S.R. bara är åtta år idag och att M.M. synes ha en uppriktig önskan om ett fungerande umgänge med sin son. Enligt min mening kan det, som påpekats i adoptionsutredningen, inte uteslutas att S.R. så små---ningom kommer att få en välfungerande relation med M.M. Till detta kommer att det inte har framkommit något som talar för att utgången i adoptionsärendet för närvarande kommer att påverka S.R:s livssituation på något avgörande sätt. Vid en samlad bedömning anser jag, till skillnad från majoriteten, att det inte finns tillräckligt starka skäl för adoption varför ansökan ska avslås.
Högsta domstolen
M.M. överklagade och yrkade att HD skulle avslå T.R:s ansökan om att få adoptera S.R.
T.R. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden (samma föredragande som i målet under I) föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
T.R. ansökte vid tingsrätten om att få adoptera S.R., född 2011. Till stöd för sin ansökan anförde T.R. bland annat att han är gift med S.R:s mamma C.R., som är ensam vårdnadshavare för denne, och att han vill bli S.R:s pappa. C.R. samtyckte till adoptionen. M.M., som är S.R:s biologiska pappa, motsatte sig adoptionen. Tingsrätten bedömde att en adoption skulle vara till S.R:s bästa och biföll T.R:s adoptionsansökan.
Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
HD har meddelat prövningstillstånd. Frågan i HD är om det är lämpligt att tillstånd ges till adoptionen.
Den rättsliga regleringen
Punkterna 4–10 överensstämmer med punkterna 4–10 i föredragandens betänkande under I.
Bedömningen i detta fall
De formella förutsättningarna för adoption är uppfyllda. C.R. har samtyckt till adoption.
Av utredningen i målet framgår att S.R. betraktar T.R. som sin pappa och att han lever tillsammans med C.R. och T.R. under trygga och goda förhållanden. Det är tydligt att S.R. har ett faktiskt familjeförhållande till T.R. som en adoption skulle befästa och formalisera. En adoption har också möjlighet att medföra trygghet och stabilitet för honom såväl socialt som rättsligt. S.R:s ålder och mognad är dock inte sådan att han fullt ut förstår vad en adoption innebär och det framstår inte som troligt att han på kort sikt skulle uppleva någon förändring i sitt vardagliga liv till följd av adoptionen. Detta talar för att han varken socialt eller psykologiskt har ett behov av adoption för närvarande.
I utredningen har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta T.R:s lämplighet som adoptivförälder.
S.R. föddes efter att förhållandet mellan C.R. och M.M. tagit slut. M.M. och S.R. har därför aldrig bott tillsammans och de har heller aldrig haft något omfattande och regelbundet umgänge. Av utredningen framgår dock att de under perioder i S.R:s liv har haft umgänge av viss, förhållandevis begränsad, omfattning och att M.M. har skickat meddelanden till S.R. Vidare har M.M. uttryckt önskemål om ett mer omfattande umgänge och en närmare kontakt med S.R. och har iordningställt ett rum åt S.R. i sitt hem. Även om M.M. och S.R. alltså för närvarande inte har någon kontinuerlig eller nära kontakt med varandra måste de mot denna bakgrund anses ha sådana familjeband till varandra som en adoption skulle komma att upplösa. Det kan dock konstateras att M.M. hittills har uppvisat förhållandevis betydande brister i vilja eller förmåga att inta rollen som förälder åt S.R. och ta ansvar för denne.
Mot den angivna bakgrunden, särskilt med beaktande av S.R:s låga ålder, kan det emellertid inte uteslutas att ett mer regelbundet umgänge mellan S.R. och M.M. kan göra att det utvecklas en förälder-barnrelation dem emellan, där M.M. kan utgöra ett stöd för S.R. och bidra till dennes trygghet och utveckling. S.R:s behov av umgänge med M.M. utgör därför en omständighet som med viss styrka talar mot att adoption är lämpligt. I samma riktning talar M.M:s och S.R:s respektive intresse av oförändrade familjeband till varandra.
Vid en samlad bedömning finner HD att adoption i detta fall inte är lämpligt. Adoptionsansökan ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut avslår HD T.R:s ansökan om adoption.
Domskäl
HD (samma ledamöter som under I) meddelade den 15 december 2020 följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
T.R. har ansökt om att få adoptera S.R., född 2011. T.R. lever sedan 2012 tillsammans med S.R:s mamma C.R., som är ensam vårdnadshavare för pojken. C.R. har samtyckt till adoptionen. M.M., som är S.R:s biologiska pappa, har motsatt sig adoptionen.
Tingsrätten bedömde att en adoption skulle vara till S.R:s bästa och biföll ansökan. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
Vad målet gäller
Punkterna 3–15 överensstämmer med punkterna 3–15 i HD:s beslut under I.
Bedömningen i detta fall
De formella förutsättningarna för adoption är uppfyllda.
Utredningen ger inte någon anledning att ifrågasätta T.R:s lämplighet som adoptivförälder. S.R. betraktar T.R. som sin pappa och han lever tillsammans med C.R. och T.R. under trygga och goda förhållanden.
S.R. föddes efter att förhållandet mellan C.R. och M.M. hade tagit slut. M.M. och S.R. har därför aldrig bott tillsammans och de har inte heller haft något omfattande och regelbundet umgänge. Det framgår dock att de under perioder har haft ett visst begränsat umgänge och att de aldrig har förlorat kontakten med varandra. M.M. har uttryckt önskemål om ett mer omfattande och kontinuerligt umgänge med S.R. och har iordningställt ett rum åt honom.
S.R. är nio år. Han har visserligen gett uttryck för att han inte känner sin biologiska pappa och att han inte vill träffa honom. Det har dock inte framkommit något som tyder på att han har reagerat negativt när han har träffat M.M.
Även om M.M. och S.R. för närvarande inte har någon nära kontakt med varandra saknas inte förutsättningar för att de på sikt ska kunna knyta familjeband till varandra och att M.M. kan utgöra ett stöd för S.R. och bidra till hans trygghet och utveckling.
S.R. har inte uttryckt någon tydlig åsikt i frågan om adoption. Hans ålder och mognad är inte heller sådan att han fullt ut kan förstå vad en adoption innebär och överblicka de långsiktiga konsekvenserna av den. Även med beaktande av att hänsyn ska tas till barnets vilja kan de åsikter som han har gett uttryck för inte tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av om en adoption är lämplig.
Vid en samlad bedömning – och med hänsyn framför allt till att det fortfarande får anses möjligt att bygga upp en nära relation mellan M.M. och S.R. – är det inte lämpligt att adoptionen får genomföras.
Adoptionsansökan ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD ändrar hovrättens beslut och avslår T.R:s ansökan om adoption.