NJA 2022 s. 438
Rättens utredningsskyldighet när en dom på skyddstillsyn överklagas. Även fråga om påföljdsbestämningen när brottsligheten föranleder en mildare påföljd samtidigt som klaganden har verkställt en del av skyddstillsynen.
Ångermanlands tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Ångermanlands tingsrätt mot M.P. för grovt rattfylleri enligt 4 § andra stycket och 4 a §trafikbrottslagen (1951:649) och för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) med följande gärningspåståenden.
M.P. har kört tung lastbil med släp efter att olovligen ha använt tetrahydrocannabinol, som är narkotika, i så stor mängd att det under eller efter färden fanns narkotika kvar i hans blod. Det hände den 20 augusti 2019 på vägar mellan Umeå och Örnsköldsvik, Sverige.
Brottet bör bedömas som grovt eftersom förarens uppgift har varit särskilt ansvarsfull och krävande eftersom han framfört ett tungt fordon med släp i yrkestrafik på en tilltänkt sträcka mellan Umeå och Sundsvall med narkotika i sitt blod.
M.P. begick gärningen med uppsåt.
M.P. har olovligen innehaft två bitar cannabisharts (à 3.26 gram och 0.96 gram) totalt 4.22 gram, som är narkotika. Det hände den 20 augusti 2019 på E4 i centrala Örnsköldsvik, Örnsköldsviks kommun.
M.P. begick gärningen med uppsåt.
M.P. erkände gärningarna men gjorde gällande att rattfylleribrottet inte skulle bedömas som grovt rattfylleri.
Åklagaren yrkade också att i beslag tagen narkotika med emballage skulle förverkas från M.P. enligt 6 § narkotikastrafflagen.
M.P. medgav yrkandet om förverkande.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Johan Ahlberg) anförde följande i dom den 7 april 2020.
DOMSKÄL
Genom M.P:s erkännande och berättelse som vinner stöd av åberopat beslagsprotokoll och analysresultat är det utrett att M.P. gjort det som åklagaren påstått. Innehavet av narkotika är att bedöma som ett ringa narkoti-kabrott. Frågan är hur rattfyllerigärningen ska rubriceras. Brottet ska bedömas som grovt om det inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Åklagaren har gjort gällande att M.P:s uppgift som förare har varit särskilt ansvarsfull och krävande eftersom han framfört ett tungt fordon med släp i yrkestrafik på en tilltänkt sträcka mellan Umeå och Sundsvall. M.P. har berättat att han skulle köra lastbilen från Umeå till Sundsvall. Tingsrätten bedömer att det förhållande att M.P. kört en tung lastbil med släp, som kräver särskilda krav på förarens kör-förmåga, uppmärksamhet och omdöme, en längre sträcka på E4:an innebär att han inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten (se Svea Hovrätts avgörande – – – i mål B 8388-19). Detta även om det inte konstaterats att M.P:s körsätt varit trafikfarligt eller att han varit märkbart påverkad. Gärningen är därför att bedöma som grovt rattfylleri.
Påföljd m.m.
M.P. döms nu för grovt rattfylleri och ringa narkotikabrott. Straffvärdet motsvarar fängelse en månad. Grovt rattfylleri är ett brott av sådant slag att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Att brottet inneburit risker för trafiksäkerheten är en omständighet som typiskt sett förstärker presumtionen att påföljden ska bestämmas till fängelse. Denna omständighet har dock redan beaktats vid rubriceringen. Mot bakgrund av detta och då M.P. är villig att genomgå behandling och även utföra samhällstjänst, för vilket han också bedömts lämplig, finner tingsrätten att påföljden ska bestämmas till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst. M.P. ska också genomgå den behandling som frivården föreslagit.
M.P. döms nu för ett brott med fängelse i straffskalan. Han ska därför betala lagstadgad avgift till brottsofferfonden. Med anledning av hans personliga och ekonomiska förhållanden ska kostnaden för hans försvarare stanna på staten.
Yrkandet om förverkande är lagligen grundat och medgett, varvid det ska bifallas.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde M.P. för grovt rattfylleri enligt 4 § andra stycket och 4 a §trafikbrottslagen och för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen till skyddstillsyn med samhällstjänst 40 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 1 månad ha dömts ut. Särskild föreskrift: M.P. ska genomgå behandlingsprogrammet Brottsbrytet i frivårdens regi.
I beslag tagen narkotika med emballage förklarades förverkad. Beslaget skulle bestå.
Den tilltalade ålades att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Hovrätten för Nedre Norrland
M.P. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle bedöma rattfylleriet som brott av normalgraden och bestämma påföljden till dagsböter.
Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsrådet Hanna Hjorth och tf. hovrättsassessorn Marlene Frånberg, referent) anförde följande i dom den 26 januari 2021.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Skuld
I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har M.P. gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott.
Av utredningen i målet framgår att M.P. har kört tung lastbil med släp efter att ha intagit narkotika i så stor mängd att det under eller efter färden fanns narkotika kvar i hans blod. Härigenom har M.P. gjort sig skyldig till rattfylleri.
Åklagaren har påstått att brottet ska bedömas som grovt eftersom förarens uppgift har varit särskilt ansvarsfull och krävande då M.P. har framfört ett tungt fordon med släp i yrkestrafik på en tilltänkt sträcka mellan Umeå och Sundsvall med narkotika i blodet.
I fråga om brottet ska rubriceras som grovt gör hovrätten följande överväganden.
När en domstol ska avgöra frågan om rattfylleribrottet kan vara att anse som grovt ska hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet (prop. 1998/99:43 s. 27). Vid införandet av bestämmelsen om drograttfylleri i 4 § andra stycket lagen om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) uttalade Lagrådet att det mycket sällan torde inträffa att ett brott som avses i 4 § andra stycket blir att bedöma som grovt. Vid påverkan av narkotika kan tredje stycket i 4 § bli tillämpligt och det är sedan detta brott som kan anses grovt med beaktande särskilt av om föraren varit avsevärt påverkad. Lagrådet framhöll dock att man teoretiskt kan tänka sig att någon påträffas med en mycket hög halt av narkotika i blodet utan att denna hunnit påverka körningen. Att vissa omständigheter som särskilt ska beaktas räknas upp hindrar inte att ett sådant förhållande kan medföra att brottet anses grovt. Mot bakgrund härav ansåg Lagrådet att det inte fanns anledning att i 4 a § trafikbrottslagen utesluta hänvisningen till andra stycket i 4 § (a. prop. s. 89). Regeringen instämde i Lagrådets bedömning (a. prop. s. 28).
Det har i målet inte påståtts att M.P. har kört vårdslöst eller att intaget av narkotika har påverkat körningen. Av åberopat analysbesked framgår att M.P. har haft en relativt liten mängd tetrahydrocannabinol i blodet. M.P. har visserligen haft en särskilt ansvarsfull uppgift då han framfört ett tungt fordon med släp i yrkestrafik. Med beaktande av den låga halt narkotika som uppmätts i blodet anser dock inte hovrätten att framförandet av fordonet i sig kan anses ha utgjort en sådan påtaglig fara för trafiksäkerheten att brottet ska rubriceras som grovt. M.P. ska därför dömas för rattfylleri av normalgraden.
Påföljd
M.P. har gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott och rattfylleri. Det samlade straffvärdet uppgår enligt hovrätten till 80 dagsböter. Med beaktande av M.P:s ekonomiska förhållanden bestäms varje dagsbots storlek till 50 kr.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att hovrätten bedömer gärningen i åtalspunkten 1.1 som ratt-fylleri enligt 4 § andra stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och bestämmer påföljden till 80 dagsböter om 50 kr.
Beslaget ska bestå.
Hovrättsrådet Emina Fazlic var skiljaktig i rubriceringsfrågan och anförde följande.
Åklagaren har gjort gällande att brottet ska bedömas som grovt eftersom framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Av ordalydelsen i 4 § andra stycket och 4 a § 3 p.trafikbrottslagen följer att det ska finnas en påvisad förekomst av narkotika i blodet under eller efter färden och att det ska ha förelegat en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Med uttrycket “påtaglig fara för trafiksäkerheten” avses exempelvis att föraren haft en särskilt ansvarsfull föraruppgift, t.ex. framfört särskilt stora fordon. Lagtexten föreskriver inte att det ska finnas ett visat orsakssamband mellan påverkansgrad och den trafikfarliga händelsen såsom det uttryckligen krävs för det s.k. kliniska rattfylleriet av andra medel än narkotika som omfattas av 4 § tredje stycket trafikbrottslagen (jfr Hovrätten för Västra Sverige, dom 2018-01-24, i mål B 3257-17). Mot denna bakgrund anser jag att det med hänsyn till att M.P. med narkotika i blodet framfört tungt fordon med släp förelegat en påtaglig fara för trafiksäkerheten och att rattfylleribrottet därför ska bedömas som grovt. Jag fastställer därmed tingsrättens dom. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.
Högsta domstolen
M.P. överklagade och yrkade i första hand att HD skulle meddela påföljdseftergift eller anse de av hovrätten utdömda böterna verkställda. Han yrkade i andra hand att målet skulle återförvisas till hovrätten.
Riksåklagaren medgav att påföljden mildrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Dennis Andreev, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Punkterna 1–4 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–4 i HD:s domskäl.
Rättens utredningsskyldighet vid överklagande av en dom på skyddstillsyn
En påföljd får som huvudregel verkställas först sedan domen i påföljdsdelen fått laga kraft mot den dömde. Skyddstillsyn ska dock vara förenad med övervakning från dagen för domen, om rätten inte beslutar annat (se 28 kap. 5 § BrB). Denna påföljd får alltså normalt verkställas trots att domen inte fått laga kraft. Detta gäller även en föreskrift om samhällstjänst som meddelas i samband med en dom på skyddstillsyn (jfr prop. 1997/98:96 s. 104).
Om en dom på skyddstillsyn överklagas och högre rätt anser att en annan påföljd ska väljas bör det som den tilltalade verkställt av skyddstillsynen beaktas vid påföljdsbestämningen enligt 29 kap. 5 § första stycket 9 BrB (jfr ”Pistolen på Tellusgatan” NJA 2016 s. 553 p. 27). När högre rätt avgör ett mål som avser överklagande av en dom på skyddstillsyn behöver den alltså ha tillgång till utredning om den tilltalades verkställighet av skyddstillsynen.
Rätten har ett ansvar för att den utredning som krävs för att avgöra påföljdsfrågan finns tillgänglig. Trots detta kan det i många fall ankomma på parterna att uppmärksamma rätten på sådana förhållanden som kan ha betydelse. Även åklagaren och den tilltalade har alltså ett ansvar för att rättens beslutsunderlag är tillräckligt när frågor som gäller påföljdsbestämningen ska avgöras. Domstolen har dock det slutliga ansvaret för att underlaget är fullständigt. (Jfr ”Rambeslut och nyupptäckt brott”, HD:s beslut den 5 april 2022 i mål B 4450-21 p. 32 och 33.*)
Om en dom på skyddstillsyn överklagas ankommer det i första hand på den tilltalade att uppmärksamma överrätten på att verkställighet pågår. Även om detta inte sker har domstolen emellertid ett ansvar för att frågan om verkställighet blir tillfredsställande utredd. Eftersom en dom på skyddstillsyn i normalfallet får verkställas trots att den inte fått laga kraft finns det många gånger anledning för rätten att inför sitt avgörande inhämta underlag från Kriminalvården avseende den verkställighet som kan ha ägt rum. Detta gäller särskilt i de fall rätten överväger att avgöra målet utan huvudförhandling.
Påföljdsbestämningen i detta fall
Punkterna 9 och 10 överensstämmer i huvudsak med punkterna 12 och 13 i HD:s domskäl.
DOMSLUT
Se HD:s domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Johnny Herre, Svante O. Johansson, Stefan Johansson, Cecilia Renfors, referent, och Johan Danelius) meddelade den 31 maj 2022 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Tingsrätten dömde M.P. den 7 april 2020 för grovt rattfylleri och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn som förenades med dels en föreskrift om samhällstjänst 40 timmar, dels en föreskrift om att M.P. skulle genomgå viss behandling.
Hovrätten har dömt M.P. för rattfylleri av normalgraden och bestämt påföljden till 80 dagsböter.
Hovrätten meddelade sin dom den 26 januari 2021. Målet avgjordes utan huvudförhandling. När hovrättens dom meddelades hade M.P. genomgått merparten av behandlingen och utfört hela samhällstjänsten.
Vad målet gäller
Målet aktualiserar frågor om vilka utredningsåtgärder en domstol bör vidta när en dom på skyddstillsyn överklagas och hur den situation ska hanteras att brottsligheten föranleder en mildare påföljd samtidigt som klaganden har verkställt en del av skyddstillsynen.
Rättslig reglering
Verkställighet av skyddstillsyn
Rätten får döma till skyddstillsyn för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter. En skyddstillsyn får förenas med en föreskrift om samhällstjänst, om den tilltalade samtycker till det, och med föreskrift om viss behandling. Skyddstillsynen fortgår under tre år från den dag påföljden börjar verkställas. (Se 28 kap. 1, 2 a, 4 och 6 §§ BrB.)
Skyddstillsynen ska vara förenad med övervakning från dagen för domen. Rätten får dock besluta att övervakningen ska börja först när domen har fått laga kraft mot den dömde. (Se 28 kap. 5 § första stycket.) Till skillnad från vad som gäller för andra påföljder är alltså utgångspunkten att en skyddstillsyn verkställs trots att domen inte har fått laga kraft. Detta gäller även samhällstjänst och behandling, vilka alltså normalt påbörjas trots att domen inte fått laga kraft (jfr prop. 1997/98:96 s. 104).
Om en dom på skyddstillsyn överklagas kan högre rätt besluta att verkställigheten ska avbrytas (se 28 kap. 5 § första stycket).
Påföljdsbestämningen i högre rätt
När en dom på skyddstillsyn har överklagats och högre rätt anser att en annan påföljd bör väljas ska det som den tilltalade har verkställt av skyddstillsynen beaktas vid påföljdsbestämningen med tillämpning av 29 kap. 5 § första stycket 9 BrB (jfr ”Pistolen på Tellusgatan” NJA 2016 s. 553 p. 27 samt Martin Borgeke och Mikael Forsgren, Att bestämma påföljd för brott, 4 uppl. 2021, s. 290 f.).
Om det med hänsyn till någon sådan omständighet som avses i 29 kap. 5 § är uppenbart oskäligt att döma till påföljd ska rätten enligt 6 § meddela påföljdseftergift.
Den högre rättens utredningsskyldighet
När högre rätt avgör ett mål som avser överklagande av en dom på skyddstillsyn behöver den ha tillgång till utredning om den tilltalades verkställighet av skyddstillsynen.
Normalt bör rätten inhämta sådan utredning genom att begära ett yttrande från Kriminalvården (jfr 1 § lagen, 1991:2041, om särskild personutredning i brottmål, m.m.). Detta gäller särskilt i de fall rätten avser att avgöra målet utan huvudförhandling.
Bedömningen i detta fall
M.P. ska, som hovrätten funnit, dömas för rattfylleri och ringa narkotikabrott. Han har verkställt en avsevärt strängare påföljd än vad brottsligheten enligt hovrätten bort föranleda. Eftersom han inte har varit frihetsberövad saknas det möjlighet att anse bötesstraffet verkställt (jfr 2 § och 3 § andra stycket lagen, 2018:1250, om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande).
Under sådana omständigheter är det uppenbart oskäligt att döma M.P. till påföljd (jfr ”Den felaktiga verkställigheten” NJA 2014 s. 245). Han ska därför meddelas påföljdseftergift. Vid den bedömningen ska beslutet om avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond upphävas (se 1 § andra stycket).
DOMSLUT
HD ändrar på det sättet hovrättens dom att HD meddelar påföljdseftergift och befriar M.P. från skyldigheten att betala avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.