NJA 2022 s. 562

Bokföringsbrott. Åsidosättande av bokföringsskyldighet som avser upprättande av årsredovisning utgör en egen brottsenhet vid sidan av bokföringsbrott beträffande den löpande bokföringen.

Göteborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot P.M. för dels (åtalspunkten 2) brott mot aktiebolagslagen (2005:551), dels (åtalspunkten 1) bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket BrB. När det gäller åtalet för bokföringsbrott, som avsåg ytterligare en person, N.N., påstod åklagaren bl.a. följande.

N.N. och P.M. har varit företrädare för Svensk Bolagsinvest AB och har därmed haft ansvar för att bolaget fullgjort sin bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen och redovisat sina skatter.

N.N. och P.M. har i verksamheten uppsåtligen eller i andra hand av oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen genom att:

1.1. Under tiden 2015-08-21—2015-12-31 underlåta att korrekt bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation avseende inbetalningar och utbetalningar till och från rörelsen till:

- Bolagets konto i Ulricehamns sparbank – – – om 330 102 kr respektive utbetalningar om sammanlagt 298 071 kr samt

- N.N:s privata konto i Handelsbanken – – – om 80 000 kr samt

- N.N:s privata konto i Handelsbanken – – – om 170 000 kr.

Av inbetalningarna enligt ovan har 38 270 kr avsett särskilt anställningsstöd för tidigare åtalad– – –.

1.2. Punkten 2 avsåg underlåtenhet att under tiden 2016-01-01–2016-10-05 korrekt bokföra vissa affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation avseende bolagets bankkonto.

1.3. Inom föreskriven tid, senast sex månader efter räkenskapsårets utgång, upprätta årsredovisning avseende räkenskapsåren som avslutades per den 31 december 2015.

Till följd härav har rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

Brotten har skett mellan den 19 augusti 2015 och den 17 oktober 2016 och har skett i Göteborg, Sverige.

N.N. och P.M. förnekade brott.

Tingsrätten (ordförande chefsrådmannen Märit Bergendahl) anförde i dom den 1 oktober 2020 följande.

DOMSKÄL

Om Svensk Bolagsinvest

Svensk Bolaginvest AB startades i augusti 2015 och erbjöd bl.a. tjänster för avveckling av bolag mot betalning. Ett antal bolag, bl.a. de som omfattas av åtalet i åtalspunkten 2, har kontaktat Svensk Bolagsinvest AB för att få hjälp med avveckling. Svensk Bolagsinvest AB upprättade köpeavtal och därefter bolagshandlingar där nya styrelseledamöter valdes in samt registrerade förändringarna hos Bolagsverket. För avvecklingen betalade tidigare ägare en summa till Svensk Bolagsinvest AB. Någon avveckling kom dock inte till stånd. I Svensk Bolagsinvest AB figurerar namnet O.K., bl.a. i affärsplanen och på tryckta visitkort. En O.K. företrädde också bolaget i ett antal affärer. Namnet är dock falskt vilket kan tyda på att det redan från början har funnits ett brottsligt uppsåt med bolaget.

– – –

Vad som är utrett om P.M:s inblandning i Svensk Bolagsinvest AB

– – –

Genom utredningen anser tingsrätten att det är bevisat att P.M. har tagit en aktiv del i Svensk Bolaginvest AB och att han hade ett avgörande inflytande över den verksamhet som bedrevs i bolaget. Han har också, enligt vad som framkommit, tagit del av pengar från verksamheten genom insättningar på sitt konto.

Ansvar för bokföringsbrott, åtalspunkten 1– – –

För bokföringsbrott döms enligt 11 kap. 5 § BrB den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att – såvitt nu är av intresse – underlåta att bokföra affärshändelser, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte i huvudsak kan bedömas med ledning av bokföringen. Bestämmelserna om bokföringsbrott pekar inte ut någon särskild personkrets, utan bestämmelsen riktas mot den som åsidosätter bokföringsskyldighet. Det följer av allmänna principer att den som är legal ställföreträdare för en juridisk person, med vars verksamhet följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen, kan vara gärningsman vid sådant brott.

Genom den skriftliga utredningen i målet är det klarlagt att affärshändelser till ett sammanlagt belopp om 878 173 kr inte har bokförts under 2015 och 632 173 kr inte har bokförts under 2016. Åklagaren har visat att affärshändelserna är sådana som bolaget har haft skyldighet att bokföra. Någon årsredovisning för 2015 har heller inte inlämnats till Bolagsverket. Frågan är då vem inom bolaget som har intagit en sådan ställning som medfört ett ansvar att uppfylla den bokföringsskyldighet som ålegat den juridiska personen. Utgångspunkten är att ansvaret åvilar den juridiska personens formella ledning, vilket för ett aktiebolags del är styrelsen och den verkställande direktören.

Som ovan nämnts var N.N. vid tiden för affärshändelserna styrelseledamot, VD och ensam firmatecknare i Svensk Bolagsinvest AB. Utgångspunkten är att N.N. har haft en skyldighet att tillse att bokföring sker i enlighet med gällande bestämmelser. Hon har bestritt brott och gjort gällande att hon inte hade något att göra med bolaget. Hon har uppgett att hennes tidigare sambo, den numera avlidne – – –, sade att han behövde sätta henne som bolagsman i det bolaget. Hon var ung och gjorde som han sade men hade sedan inget att göra med bolaget och kände inte till att hennes konto och Bank-ID användes för olika transaktioner. Hon hade ingen möjlighet att ha kontroll över bolaget, det hade [den tidigare sambon].

P.M. hade inte någon formell roll i Svensk Bolagsinvest. Han har gjort gällande att han inte hade något ansvar för bolaget. Han bokförde visserligen en del på [N.N:s tidigare sambos] uppmaning men hade inget ansvar för det. Åklagaren har påstått att P.M. är ansvarig för bokföringen såsom faktisk företrädare för bolaget eftersom han var en av dem som drev bolaget, vidtog affärshändelser, arbetade och hade ett stort engagemang i bolaget, samt att han varit införstådd i den brottsliga verksamhet som pågått.

Av vad som ovan nämnts om hans inblandning i Svensk Bolagsinvest AB har tingsrätten konstaterat att P.M. har varit inblandad i verksamheten, inte bara genom att arbeta med bokföringen som han själv påstått, utan också genom att vara delaktig i den dagliga verksamheten i bolaget som bestod i att träffa avtal med bolagen som skulle avvecklas och genomföra de transaktioner och registreringar som därefter följde. Han har därför enligt tingsrättens mening faktiskt företrätt bolaget eftersom han har haft övergripande kontroll och bestämmande inflytande över verksamhetens betalningsströmmar och andra ekonomiska beslut.

Sammantaget anser tingsrätten att såväl N.N. som P.M. har haft ett sådant formellt respektive faktiskt ansvar för Svensk Bolagsinvest AB att de också haft en skyldighet att tillse att bokföringsskyldigheten uppfylldes. Som tingsrätten konstaterat har bokföringsskyldigheten åsidosatts på sätt åklagaren påstått och de ska därför dömas för bokföringsbrott. För N.N. är ansvaret dock begränsat till den tid hon var den formella företrädaren för Svensk Bolagsinvest AB eftersom det inte kan anses styrkt att hon därefter varit faktiskt företrädare för bolaget.

Ansvar för brott mot aktiebolagslagen– – –

Under den här rubriken kom tingsrätten fram till att bl.a. P.M. skulle fällas till ansvar för brott mot aktiebolags-lagen.

– – –

PÅFÖLJD

P.M. – – – ska dömas för bokföringsbrott och för brott mot aktiebolagslagen. Brottsligheten – – – har utövats som en affärs-verksamhet. Verksamheten har varit yrkesmässig och systematisk och innefattat ett stort antal fall där en s.k. målvakt har satts in i olika bolagsstyrelser för att dölja vem eller vilka som utövar den faktiska ledningen av bolaget. De har helt underlåtit att bokföra affärshändelser.

De nu aktuella gärningarna ägde rum 2015-2016 och åtal väcktes först i början av år 2018. Att målet inte kunnat avgöras förrän nu beror på att de tilltalade inte blivit delgivna eller inte kommit till utsatta förhandlingar. Med beaktande av tidsutdräkten anser tingsrätten att det sammanlagda straffvärdet för brottsligheten är sex månaders fängelse. Brottslighetens art och omfattning talar för att ett fängelsestraff döms ut men med hänsyn till straffvärdet finns inget hinder mot att välja en icke frihetsberövande påföljd.

– – –

P.M. förekommer under elva avsnitt i belastningsregistret. De flesta avsnitten avser tillgreppsbrott, narkotikabrott och trafikbrott. Han dömdes i april 2013 till två års fängelse för bl.a. grovt bedrägeri. De nu aktuella brotten är begångna strax efter frigivning från det fängelsestraffet. Han dömdes också i juni 2013 till fängelse i sju månader för bl.a. grov stöld. Det fängelsestraffet avtjänades delvis under den period som den nu aktuella brottsligheten sträcker sig. Han lever under till synes ordnade förhållanden och är för närvarande sjukskriven. Av Frivårdens yttrande framgår att han inte har något övervakningsbehov och han har vid huvudförhandlingen samtyckt till samhällstjänst.

P.M. har gjort sig skyldig till brottslighet under tid då han var villkorligt frigiven från fängelsestraff. Det rör sig om återfall i liknande brottslighet. Tingsrätten anser därmed att en icke-frihetsberövande påföljd inte är aktuell och att han därför ska dömas till ett fängelsestraff i enlighet med straffvärdet.

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde P.M. för bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket BrB och för brott mot aktiebo-lagslagen vid 17 tillfällen till fängelse 6 månader.

Hovrätten för Västra Sverige

P.M. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet, i andra hand att hovrätten skulle lindra påföljden.

Åklagaren yrkade, anslutningsvis, att hovrätten skulle döma ut ett längre fängelsestraff.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkande.

Hovrätten (hovrättsrådet Ola Zetterquist, lagmannen Lars Bjurstam och tf. hovrättsassessorn Lovisa Rova samt två nämndemän) anförde i dom den 8 juni 2021 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Skuld

Åtal för bokföringsbrott

Under den här rubriken anslöt sig hovrätten med en viss notering till tingsrättens bedömning att P.M., även om han aldrig varit formell företrädare, varit faktisk företrädare för Svensk Bolagsinvest AB från augusti 2015 till oktober 2016. Hovrätten anförde därefter följande.

P.M. har således varit företrädare för bolaget under hela den tid som åtalet avser. Hovrätten delar vidare tingsrättens uppfattning att den utredning som lagts fram visar att de objektiva förutsättningarna för bokföringsbrott är bevisade. Också när det gäller frågorna om P.M. ska ansvara för att bokföringsskyldigheten åsidosatts, inkluderat underlåtenheten att upprätta årsredovisning senast sex månader efter 2015 års räkenskapsårs utgång, och att han agerat uppsåtligen är hovrätten av samma uppfattning som tingsrätten. Det betyder att P.M. ska dömas för bokföringsbrott. Allt åsidosättande under ett räkenskapsår utgör ett särskilt brott (jfr rättsfallen NJA 1999 s. 647 och NJA 2007 s. 451). Detta innebär att P.M. ska dömas för två fall av bokföringsbrott, och inte ett brott som tingsrätten angett.

Åtal för brott mot aktiebolagslagen

– – –

Sammantaget anser hovrätten att åklagaren lagt fram bevisning som tydligt visar att P.M. ska dömas för att tillsammans och i samförstånd med N.N. och med annan uppsåtligen ha gjort sig skyldig till brott mot aktiebo-lagslagen, allt i enlighet med åtalet. Tingsrättens dom ska stå fast i den delen.

PÅFÖLJD

Hovrätten anser att det samlade straffvärdet för de brott som P.M. döms för motsvarar fängelse i åtta månader. Som tingsrätten angett i sin dom dömdes P.M. den 19 juni 2013 av Jönköpings tingsrätt för bl.a. grov stöld och narkotikabrott till fängelse i sju månader. Han påbörjade verkställigheten av domen den 21 september 2015 och frigavs villkorligt den 7 november samma år med en återstående strafftid om två månader och tio dagar. Den brottslighet som P.M. nu döms för begicks såväl före som efter verkställigheten av fängelsestraffet i Jönköpings tingsrätts dom. Brotten begicks dessutom såväl före som efter det att ändringarna i 34 kap. BrB trädde i kraft den 1 juli 2016. Hovrätten tillämpar 34 kap. 1 § BrB i dess lydelse före den 1 juli 2016. Det innebär att straffet ska reduceras för de brott som begicks innan verkställighet av fängelsestraffet i Jönköpings tingsrätts dom påbörjats. Den förhållandevis långa tid som gått sedan brotten begicks, och som inte beror på P.M., leder också till att fängelsestraffets längd bör sättas ned något i förhållande till straffvärdet.

Med hänsyn till detta anser hovrätten, vid en samlad bedömning, att straffmätningsvärdet för den samlade brottslighet uppgår till fängelse i sex månader. Med hänsyn till brottens art och att det rör sig om återfall i likartad brottslighet kan någon annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten, som tillämpar 34 kap. 1 § första stycket och 3 § BrB i dess lydelse före den 1 juli 2016, ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten dömer P.M. enligt 11 kap. 5 § första stycket BrB för två fall av bokföringsbrott den 19 augusti 2015 – 17 oktober 2016, istället för ett brott under tidsperioden.

Högsta domstolen

Riksåklagaren och P.M. överklagade hovrättens dom.

HD beviljade prövningstillstånd med anledning av riksåklagarens överklagande i fråga om P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) avseende bokföringsåret 2015 är att anse som ett eller flera brott. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt med anledning av riksåklagarens överklagande förklarades vilande. HD meddelade inte prövningstillstånd med anledning av P.M:s överklagande.

Riksåklagaren yrkade att HD skulle bedöma P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen avseende räkenskapsåret 2015 (gärningarna under punkterna 1 och 3 i åtalet för bokföringsbrott) som två fall av bokföringsbrott.

P.M. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

I HD justerade riksåklagaren gärningsbeskrivningen i de nu aktuella två åtalspunkterna till följande.

[N.N.] och P.M. har varit företrädare för Svensk Bolagsinvest AB och har därmed haft ansvar för att bolaget fullgjort sin bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen och redovisat sina skatter.

[N.N.] och P.M. har i verksamheten uppsåtligen eller i andra hand av oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen genom att:

1. Under tiden 2015-08-21--2015-12-31 underlåta att korrekt bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation avseende inbetalningar och utbetalningar till och från rörelsen till:

Bolagets konto i Ulricehamns Sparbank [...] om 330 102 kr respektive utbetalningar om sammanlagt 298 071 kr samt

[N.N:s] privata konto i Handelsbanken [...] om 80 000 kr samt

[N.N:s] privata konto i Handelsbanken [...] om 170 000 kr.

Av inbetalningarna enligt ovan har 38 270 kr avsett särskilt anställningsstöd för tidigare åtalad [...].

[...]

3. Underlåta att inom föreskriven tid, senast sex månader efter räkenskapsårets utgång, upprätta årsredovisning avseende rä-kenskapsåret som avslutades per den 31 december 2015.

Till följd härav har rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

Brotten har skett mellan den 19 augusti 2015 och den 17 oktober 2016 och har skett i Göteborg, Sverige.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Gustaf Strand, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–3 motsvarar i huvudsak punkterna 1–3 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

4. Målet gäller främst frågan om P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen avseende bokföringsåret 2015, bestående i att affärshändelser till ett sammanlagt belopp om 878 173 kr inte har bokförts och att årsredovisning inte har upprättats inom föreskriven tid enligt punkterna 1 och 3 i den justerade gärningsbeskrivningen, är att anse som ett eller flera brott.

Reglering avseende bokföringsbrott och bokföringsskyldighet

5. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader (11 kap. 5 § första stycket BrB).

6. För ett aktiebolag innebär bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen bl.a. att alla affärshändelser ska bokföras löpande och att den löpande bokföringen ska avslutas med en årsredovisning (4 kap. 1 § 1 och 5 samt 6 kap. 1 § bokföringslagen). Affärshändelserna ska bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbokföring), på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera fullständigheten i bokföringsposterna och överblicka verksamhetens förlopp, ställning och resultat (5 kap. 1 § första stycket bokföringslagen).

7. Årsredovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (2 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen, 1995:1554). För ett aktiebolag måste årsredovisningen upprättas i sådan tid att den kan läggas fram vid årsstämman som ska hållas i bolaget inom sex månader från räkenskapsårets utgång (jfr 7 kap. 10 § aktiebolagslagen).

Ett eller flera brott?

Allmänt om brottsenhet

8. Vid ställningstagande till om P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen avseende bokföringsåret 2015 är att anse som ett eller flera brott handlar det om att bedöma vad som utgör en respektive flera s.k. brottsenheter.

Punkten 9 motsvarar i huvudsak punkterna 5 och 6 i HD:s domskäl.

Brottsenhet vid bokföringsbrott

10. Straffbestämmelsen om bokföringsbrott fyller flera olika funktioner. Ett syfte är att bereda skydd åt den bokföringsskyldiges fordringsägare. Bokföringsskyldigheten medför vidare att den bokföringsskyldige själv får bättre möjligheter till överblick och kontroll över rörelsen. Den skyddar även de anställda genom att de av bokföringen får kunskap om företagen och deras verksamhet. Att företagen har en ordnad och tillförlitlig bokföring är också av stor betydelse från samhällets synpunkt. (Se prop. 1981/82:85 s. 15 f.)

11. För straffbarhet vid bokföringsbrott krävs utöver handling eller underlåtenhet att det så kallade huvudsaklighetsrekvisitet har uppfyllts. Det innebär att straffansvar för bokföringsbrott förutsätter att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten har medfört att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd därav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Varje enskilt åsidosättande av bokföringsskyldigheten uppfyller inte nödvändigtvis detta rekvisit. Förekomsten av en mängd mindre fel som var för sig inte är tillräckliga för straffansvar kan dock medföra att förutsättningar för straff föreligger (se prop. 1998/99:130 s. 328).

12. HD har uttalat att det i brottsbeskrivningen i 11 kap. 5 § BrB får anses ligga att många handlingar kan utgöra ett enda brott och att det finns skäl att betrakta allt åsidosättande under en bokföringsperiod – ett räkenskapsår – som ett brott (se NJA 1999 s. 647).

13. Om bokföringsskyldigheten för ett aktiebolag åsidosätts på så sätt att årsredovisning inte upprättas i tid i förhållande till aktiebolagslagens bestämmelse (se p. 7) anses det medföra att rörelsens ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kan bedömas med ledning av bokföringen, oavsett vad som framgår av bokföringen i övrigt (se NJA 2004 s. 618). Det föreligger då i objektiv mening ett fullbordat bokföringsbrott. Förseningens längd utgör en utgångspunkt för bedömningen av brottets allvarlighet (se ”De försenade årsredovisningarna” NJA 2018 s. 77 I–III).

14. Bokföringsbrott som är ringa får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt, se 11 kap. 8 § andra stycket BrB. I förarbetena till åtalsprövningsregeln uttalas att dess syfte är att den som blivit endast kortvarigt försenad med att upprätta årsredovisning eller årsbokslut normalt sett inte ska drabbas av en straffrättslig sanktion (se prop. 2012/13:61 s. 34 ff.).

15. Vad som utgör en brottsenhet för bokföringsbrott bestående av att den löpande bokföringen åsidosatts avgränsas i princip av räkenskapsåret (se p. 12). Brister i den löpande bokföringen försvårar främst möjligheterna att bedöma rörelsens förlopp. I förarbetena till bokföringslagen anges att det inte kan förväntas att det av den löpande bokföringen ska gå att utläsa någon exakt återspegling av verksamhetens ställning och resultat (se prop. 1998/99:130 s. 391 f.). Bokföringsbrott bestående av underlåtenhet att i rätt tid upprätta årsredovisning kan påbörjas och fullbordas flera månader efter räkenskapsårets utgång. Årsredovisningens syfte är att ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat och utan den anses dessa inte i huvudsak kunna bedömas med ledning av bokföringen, oavsett av vad som framgår av bl.a. den löpande bokföringen (se p. 7 och 13).

16. Av detta följer att de tids- och rumsliga sambanden är svaga mellan åsidosättande av bokföringsskyldighet avseende å ena sidan löpande bokföring och å andra sidan att årsredovisning inte upprättats inom föreskriven tid, för samma bokföringsår. Det saknas bärande skäl som talar för att åsidosättandena ändå bör anses utgöra en gärningsenhet. Bokföringsbrott bestående av att bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen avseende ett och samma bokföringsår åsidosatts genom dels brister i den löpande bokföringen som uppfyller huvudsaksrekvisitet, dels att årsredovisning inte upprättats i rätt tid, bör alltså som huvudregel anses utgöra två brottsenheter.

Bedömningen i detta fall

17. Som hovrätten har funnit består P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen avseende bokföringsåret 2015 i att affärshändelser till ett sammanlagt belopp om 878 173 kr inte har bokförts och att årsredovisning inte har upprättats senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Åsidosättandet avseende den löpande bokföringen som skett under räkenskapsåret har, i likhet med åsidosättandet avseende bokföringsåret 2016, uppfyllt huvudsaklighetsrekvisitet (se p. 11). Underlåtenheten att inom föreskriven tid upprätta årsredovisning har medfört att rörelsens ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen (se p. 13).

18. Det rums- och tidsmässiga sambandet mellan åsidosättandet avseende den löpande bokföringen och åsidosättandet av att inom föreskriven tid upprätta årsredovisning är svagt. Det saknas bärande skäl som talar för att åsidosättandena ändå ska anses utgöra en gärningsenhet. Den i prövningstillståndet ställda frågan ska därför besvaras på så sätt att P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen avseende bokföringsåret 2015 är att anse som två brott.

Övriga frågor

19. Vid denna bedömning ska prövningstillstånd meddelas i de delar där målet förklarats vilande.

20. Som en följd av svaret på den i prövningstillståndet ställda frågan ska hovrättens domslut ändras på så sätt att gärningarna under punkterna 1 och 3 i åtalet för bokföringsbrott ska bedömas som två bokföringsbrott av normalgraden (jfr ”De försenade årsredovisningarna”). I enlighet med hovrättens i dessa delar inte överklagade dom har P.M. därutöver gjort sig skyldig till bokföringsbrott – avseende bokföringsåret 2016 – och 17 fall av brott mot aktiebolagslagen.

21. Enbart det förhållande att HD har kommit fram till att gärningarna under punkterna 1 och 3 i åtalet för bokföringsbrott ska bedömas som två bokföringsbrott medför i detta fall inte att HD finner anledning att göra någon annan bedömning än hovrätten i fråga om straffmätning och påföljdsval. Hovrättens bedömning kan således läggas till grund för HD:s avgörande i dessa delar. HD kommer till samma slutsats som hovrätten i fråga om påföljd. Hovrättens dom i denna del ska därför stå fast.

DOMSLUT

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, referent, Sten Andersson, Eric M. Runesson och Jonas Malmberg) meddelade den 23 juni 2022 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. P.M. åtalades för bokföringsbrott och 17 fall av brott mot aktiebolagslagen (2005:551). Åtalet avsåg gärningar i ett aktiebolag som mot betalning erbjöd tjänster för avveckling av bolag.

2. Tingsrätten dömde P.M. i enlighet med åtalet och bestämde påföljden till fängelse i sex månader. Hovrätten har i allt väsentligt instämt i tingsrättens bedömning av vad som är utrett i målet men funnit att det beträffande åtalet för bokföringsbrott varit fråga om ett brott för varje räkenskapsår. Hovrätten har därför ändrat tingsrättens dom på så sätt att gärningarna i åtalet för bokföringsbrott har bedömts som två fall av bokföringsbrott, ett som avser 2015 och ett som avser 2016. Påföljden har inte ändrats.

Prövningstillståndet

3. HD har meddelat prövningstillstånd med anledning av riksåklagarens överklagande i fråga om P.M:s åsido-sättande av bokföringsskyldigheten avseende räkenskapsåret 2015 är att anse som ett eller flera brott. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt med anledning av riksåklagarens överklagande har förklarats vilande.

4. Målet handlar alltså om vad som är en s.k. brottsenhet vid bokföringsbrott.

Allmänt om brottsenhet

5. Det finns inte några generella regler för vad som utgör en egen brotts-enhet. Bedömningen ska därför ske med utgångspunkt i vilken typ av brott som är aktuell.

6. Faktorer som brukar anses ha betydelse för den bedömningen är det rums- och tidsmässiga sambandet och antalet angreppsobjekt. Brottets skyddsintresse kan också ge ledning. Ytterst sätts gränserna för vad som är möjligt att samla under en brottsenhet av den handlingsbeskrivning som straffbestämmelsen anger. (Se ”De upprepade förfalskningarna” NJA 2018 s. 378 p. 11, ”Upprepade övergrepp i rättssak” NJA 2019 s. 747 p. 18 och 19 samt ”Ett eller två vapenbrott” NJA 2021 s. 341 p. 13.)

7. Frågan om brottsenhet kan ha praktisk betydelse för gradindelningen av ett brott, beroende på vilka kvalifikationsgrunder som ska beaktas. Det kan också vara avgörande för exempelvis medverkansansvar och pre-skription. Vid prövningen av processuella frågor, framför allt om ett tidigare avgörande hindrar ett nytt åtal, gör sig däremot andra hänsyn gällande (jfr ”Ett eller två vapenbrott” p. 17). Inte heller när den samlade brottslighetens straffvärde ska bedömas är det alltid nödvändigt att ta ställning till hur många brott som har begåtts, men i vissa situationer kan detta ändå få betydelse för straffvärdet.

Brottsenhet vid bokföringsbrott

Allmänt om bokföringsbrott

8. För bokföringsbrott straffas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd av detta inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen (11 kap. 5 § första stycket BrB). De åsidosättanden som kan leda till ansvar för bokföringsbrott kan alltså vara av olika slag; de kan avse den löpande bokföringen, avslutandet av den löpande bokföringen (upprättandet av årsbokslut eller års-redovisning) eller bevarandet av räkenskapsinformation.

9. Kriminaliseringens grundläggande ändamål är att i vid mening ge skydd åt företagens borgenärer. Dessutom skyddas delägare och anställda genom att de av bokföringen kan få kunskap om företagen och deras verksamhet. Också från allmän samhällelig synpunkt är det angeläget att företag har en ordnad och tillförlitlig bokföring, bl.a. med hänsyn till det nära sambandet mellan bokföring och beskattning. De skyddsintressen som bär upp straffbestämmelsen framträder dock på olika sätt när det gäller skilda delar av bokföringen.

10. När det gäller den löpande bokföringen är bestämmelsen framför allt ägnad att trygga möjligheten att få en bild av rörelsens förlopp (exempelvis i samband med en efterföljande konkurs). Eftersom den löpande bokföringen inte är offentlig är intressentkretsen förhållandevis begränsad.

11. Med årsredovisningen förhåller det sig vanligen annorlunda. Årsredovisningen ska främst ge en bild av rörelsens resultat och ställning. Av särskild betydelse är att företagets delägare alltid har rätt att ta del av årsre-dovisningen och att den dessutom ska ges in till Bolagsverket eller hållas tillgänglig för allmänheten på annat sätt. När det gäller årsredovisningen är alltså den intressentkrets som ska skyddas genom bestämmelsen om bokfö-ringsbrott avsevärt vidare och omfattar bl.a. delägare och borgenärer.

Brottsenhet – brister i den löpande bokföringen

12. I brottsbeskrivningen i 11 kap. 5 § BrB ligger att många handlingar kan utgöra ett enda brott. Allt åsidosättande av bokföringsskyldigheten under ett räkenskapsår kan då vara att anse som en och samma brottsenhet. I rättsfallet ”Ett eller flera bokföringsbrott I” NJA 1999 s. 647 var det fråga om en stor mängd åsidosättanden vid den löpande bokföringen under en tid av sammanlagt två räkenskapsår. Det bedömdes ha begåtts ett bokfö-ringsbrott avseende vart och ett av räkenskapsåren.

13. Detta synsätt är, såvitt gäller den löpande bokföringen, naturligt med hänsyn till det tidsmässiga sambandet mellan de olika åtgärder som ska vidtas inom ramen för den löpande bokföringen. Till detta kommer att bok-föringsbrott som avser brister i den löpande bokföringen föreligger först om rörelsens förlopp inte i huvudsak kan bedömas och att prövningen av om så är fallet vanligen förutsätter att den löpande bokföringen ses i ett sammanhang.

Brottsenhet – brister avseende årsredovisningen

14. Frågan är om åsidosättanden som avser upprättande av årsredovisningen för ett visst räkenskapsår ska anses som en egen brottsenhet, vid sidan av den brottsenhet som omfattar de åsidosättanden som har förekommit vid den löpande bokföringen för året.

15. Redan det förhållandet att den löpande bokföringen och årsredovisningen i viktiga avseenden tillgodoser skilda syften och delvis olika intressentkretsar talar mot att låta bokföringsbrott som avser årsredovisningen ingå i samma brottsenhet som bokföringsbrott som avser den löpande bokföringen.

16. Straffansvaret för bokföringsbrott inträder också vid olika tidpunkter när det gäller åsidosättanden som avser den löpande bokföringen respektive årsredovisningen. I det första fallet uppkommer straffansvar vanligen under räkenskapsåret eller i nära anslutning till räkenskapsårets utgång, medan straffansvar i det andra fallet inträder vid en senare tidpunkt.

17. Med hänsyn främst till den särskilda funktion som årsredovisningen har för de berörda skyddsintressena, och med beaktande av den tidsmässiga aspekten, framstår det som naturligt att bedöma åsidosättanden som avser upprättandet av årsredovisningen som en egen brottsenhet. I princip får detta anses gälla också när en årsredovisning avspeglar samma brister som den löpande bokföringen, även om de närmare omständigheterna i det enskilda fallet då kan motivera en annan bedömning.

Bedömningen i detta fall

18. P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldigheten för räkenskapsåret 2015 består i att affärshändelser till ett sammanlagt belopp på 878 173 kr inte har bokförts och att årsredovisning inte har upprättats senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Det åsidosättande som skett vid den löpande bokföringen under räkenskapsåret har medfört att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Underlåtenheten att inom föreskriven tid upprätta årsredovisning har medfört att rörelsens ekonomiska resultat och ställning inte i huvudsak har kunnat bedömas.

19. Åsidosättandet av skyldigheten att upprätta årsredovisningen utgör en egen brottsenhet (se p. 17). Den i prövningstillståndet ställda frågan ska därför besvaras på så sätt att P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldigheten för räkenskapsåret 2015 är att anse som två brott.

20. Vid denna bedömning ska prövningstillstånd meddelas i de delar där målet har förklarats vilande.

21. Hovrättens domslut ska ändras på så sätt att gärningarna under punkterna 1 och 3 i åtalet för bokföringsbrott bedöms som två bokföringsbrott av normalgraden.

22. I enlighet med hovrättens dom har P.M., förutom dessa båda bokföringsbrott, även gjort sig skyldig till ett bokföringsbrott som avser bokföringsåret 2016 och 17 fall av brott mot aktiebolagslagen. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning än den som hovrätten har gjort i fråga om straffvärde och påföljd.

DOMSLUT

HD förklarar att P.M:s åsidosättande av bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen (1999:1078) avseende räkenskapsåret 2015 är att anse som två brott.

HD meddelar prövningstillstånd i de delar där målet har förklarats vilande.

HD ändrar hovrättens domslut endast på så sätt att gärningarna under punkterna 1 och 3 i åtalet för bokföringsbrott bedöms som två fall av bokföringsbrott.