RÅ 1994:16

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde A i huvudsak följande: A var ett helägt dotterbolag till det börsnoterade bolaget AA. A bedrev

fastighetsförvaltning samt handel med fastigheter. Av A direkt ägda fastigheter utgjorde skattemässigt

omsättningsfastigheter. Bolagets räkenskapsår motsvarade kalenderår. - A hade bl.a. två helägda dotterbolag B samt C. Dessa dotterbolag hade som enda reella tillgång och verksamhet att äga andelar i handelsbolaget X. Resterande andelar i HB X ägdes av A. Handelsbolaget var

fastighetsförvaltande. Hos A utgjorde aktierna i B och C samt andelarna i HB X skattemässigt omsättningstillgångar (lager), vilket medförde att A var skattskyldig för

utdelning från B och C. Betydande "dolda" övervärden fanns i resp. aktiebolag och dessa övervärden var hänförliga till handelsbolagsandelarna. För att erhålla en mer

ändamålsenlig struktur planerades att - under 1992 eller 1993 - låta B och C genom fusion gå upp i moderbolaget A. De planerade fusionerna rörde betydande belopp. Det var därför av synnerlig vikt för bolaget att

beskattningskonsekvenserna klarlades. Genom skattereformen skulle fusioner sannolikt bli mer vanligt förekommande. Med hänsyn härtill torde det även vara av vikt för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning att de nya fusionsreglerna blev klarlagda. Utifrån utgångspunkten att B och C genom fusioner skulle gå upp i moderbolaget A och tillgångar och skulder därvid överföras till bokförda värden önskade

bolaget förhandsbesked i nedanstående frågor.

Skatterättsnämnden sades äga att vid besvarandet av

nedanstående frågor utgå från att marknadsvärdet på

handelsbolagets fastighet vid fusionstillfället motsvarade ett närmare angivet belopp beräknat per den 31 december 1991.

1. Medför fusionerna mellan å ena sidan A och å andra sidan B och C att A skall anses erhålla skattepliktig intäkt med a) ett belopp motsvarande skillnaden mellan bokförda värdena på övertagna tillgångar och skulder avseende

antingen aa) avyttring av aktierna i B och C eller ab) utdelning från B och C eller ac) på annan grund - b) ett belopp motsvarande skillnaden mellan marknadsvärdena på övertagna tillgångar och skulder avseende antingen ba) avyttring av aktierna i B och C eller bb) utdelning från B och C eller bc) på annan grund?

2. Utgör fusionsförlusterna i A en avdragsgill kostnad vid inkomsttaxeringen a) i samband med fusionerna eller b) vid ett senare tillfälle (exempelvis vid en extern avyttring av handelsbolagsandelarna eller av fastigheten i

handelsbolaget)?

3. Vilket skattemässigt ingångsvärde erhåller A på de genom fusionerna erhållna andelarna i handelsbolaget?

4. Förändras svaren på fråga 1-3 om A vid fusionerna upptar de erhållna andelarna i handelsbolaget till ett högre värde än de varit bokförda till i dotterbolagen, om a) andelarna upptas till ett värde som motsvarar de överlåtande

aktiebolagens bokförda värden ökade med ett belopp

motsvarande resp. fusionsförlust? b) andelarna upptas till beräknade marknadsvärden vid fusionstillfället?

I sin ansökan om förhandsbesked anförde bolaget till

utveckling av sin ståndpunkt vidare bl.a. följande. Enligt äldre praxis hade utskiftning jämställts med avyttring av aktier (RÅ 1927 ref. 32). Efter 1990 års skattereform hade avyttringsbegreppet lagreglerats i 24 § 2 mom. SIL. Där angavs att med avyttring jämställs det fallet att ett finansiellt instrument definitivt förlorat sitt värde genom att det bolag som givit ut instrumentet upplöses genom fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § ABL. Däremot syntes regleringen inte omfatta fusioner enligt 14 kap. 8 § samma lag. För omsättningsaktier torde man vara hänvisad till de allmänna reglerna i SIL och KL. Det var därvid oklart om omsättningsaktierna skulle anses avyttrade vid en fusion enligt 14 kap. 8 § samma lag. Med hänvisning till att begreppen realisationsvinst och realisationsförlust endast torde avse anläggningsaktier borde undantaget från

avdragsrätten för realisationsförlust i 2 § 4 mom. sjunde stycket SIL inte gälla för omsättningsaktier. - Däremot syntes definitionen av utdelning i 3 § 1 mom. SIL genom hänvisning i anvisningspunkt 2 till 22 § KL även avse omsättningsaktier. Enligt nämnda bestämmelse var det dock endast utbetalning av fusionsvederlag enligt 14 kap. 6 § ABL som skulle hänföras till utdelning. Däremot ansågs inte fusionen enligt 14 kap. 8 § ABL mellan moderbolag och helägt dotterbolag innebära att skattepliktig utbetalning till aktieägare skulle anses ha skett (prop. 1990/91:54 s. 308). Reglerna syntes således innebära att en fusion mellan A och resp. B och C kunde genomföras utan

beskattning hos A för utskiftat belopp. Därvid skulle antas att tillgångarna skulle upptas hos A till samma

skattemässiga värden som gällde hos B och C. I det följande förutsattes att bokförda och skattemässiga värden

överensstämde. Det bokförda värdet på aktierna i B och C översteg det bokförda egna kapitalet i dessa bolag. Vid fusionen uppkom härigenom en bokföringsmässig förlust hos A vid elimineringen av dotterbolagsaktierna. Något

avdragsförbud för denna förlust syntes inte finnas i 2 § 4 mom. SIL. Bolaget avsåg att använda begreppet

fusionsförlust för denna förlust trots att detta begrepp kunde vara något oegentligt för att beteckna en förlust på omsättningsaktier. I samband med fusioner angavs normalt att "fusionsförluster" inte var avdragsgilla. Därvid torde dock endast avses förluster på anläggningsaktier. I

förevarande fall motsvarade fusionsförlusterna i princip det goodwillvärde som betalades för aktierna i B och C. Goodwillvärdet utgjordes därvid av skillnaden mellan B:s och C:s bokförda värden på andelarna i HB X och dessa andelars marknadsvärde vid den tidpunkt då A förvärvade aktierna i B och C. - Eftersom aktierna och därigenom det bokförda goodwillvärdet för dessa lagertillgångar försvann genom fusionen borde fusionsförlusterna utgöra avdragsgilla driftkostnader. Ett alternativt synsätt skulle kunna vara att se fusionsförlusterna som en del av

anskaffningskostnaden för de genom fusionen erhållna handelsbolagsandelarna. Syftet med A:s förvärv av

aktiebolagen var att komma över handelsbolagsandelarna eller reellt den av handelsbolaget ägda fastigheten. Ett materiellt riktigt resultat kunde således också erhållas om A:s skattemässiga anskaffningsvärden för andelarna i

handelsbolaget ökades med fusionsförlusterna. En metod skulle därvid kunna vara att också bokföringsmässigt

allokera fusionsförlusten till de erhållna

lagertillgångarna. De erhållna tillgångarna skulle därvid upptas till ett högre belopp i bokföringen hos A än det värde till vilket de var bokförda hos dotterbolagen. Mellanskillnaden, dvs. "uppskrivningsbeloppet", syntes då böra upptas som skattepliktig intäkt hos A (2 § 4 mom. andra stycket SIL). Det borde dock i sammanhanget noteras att andelarna i handelsbolaget hade utgjort

anläggningstillgång hos dotterbolagen och att de först efter överföringen ändrade karaktär till

omsättningstillgång. I det fallet att

"uppskrivningsbeloppet" utgjorde en skattepliktig intäkt borde motsvarande del av fusionsförlusten kunna

skattemässigt kvittas mot uppskrivningsbeloppet. Härigenom erhölls den fördelen att det skattemässiga och

bokföringsmässiga värdet överensstämde på de erhållna

tillgångarna.

Skatterättsnämnden (1993-06-24, Sandström, ordförande

Wingren, Colver, Lindström, Nord, Virin) yttrade: -

Förhandsbesked (avser samtliga frågor). - Övertagandet av tillgångarna i B och C föranleder inte i sig någon

beskattning av A. I skattehänseende skall som

anskaffningsvärden för handelsbolagsandelar och eventuella andra tillgångar som genom fusionerna byter skattemässig karaktär till omsättningstillgångar anses tillgångarnas marknadsvärden vid fusionstillfället. Vidare skall A anses ha avyttrat aktierna i B och C mot ett vederlag som i fråga om resp. bolag svarar mot skillnaden mellan å ena sidan summan av marknadsvärdena på tillgångar som på detta sätt byter skattemässig karaktär och de för bolaget i

skattehänseende gällande värdena för övriga tillgångar och å andra sidan bolagets skulder (beroende på vederlagens storlek kan aktieavyttringarna leda till en höjning eller sänkning av A:s beskattningsbara inkomst). - Motivering. - A bedriver bl.a. handel med fastigheter. A äger samtliga aktier i B och C. De tre bolagen äger bl.a. andelar i det fastighetsförvaltande handelsbolaget X. Aktierna i B och C utgör i skattehänseende omsättningstillgångar.

Avsikten är nu att B och C skall gå samman med A genom fusioner enligt 14 kap. 8 § ABL. Fusionerna leder till att de av B och C innehavda handelsbolagsandelarna byter skattemässig karaktär till omsättningstillgångar. - Vid inkomstbeskattningen behandlas en fusion enligt 14 kap. 8 § ABL som en onerös transaktion. Beskattningskonsekvenserna styrs i första hand av ett antal regler i 2 § 4 mom. SIL. Det allmänna syftet med dessa regler är att fusionen skall kunna genomföras utan att utlösa någon inkomstbeskattning hos de deltagande företagen och utan att i övrigt - t.ex. beträffande restvärden och avskrivningsunderlag - medföra någon ändring i deras inkomstskattemässiga situation. Generellt gäller att någon uttagsbeskattning inte skall ske i samband med fusionen (2 § 4 mom. elfte stycket SIL). Inte heller kommer någon utdelningsbeskattning i fråga. - Enligt 2 § 4 mom. sjunde stycket SIL skall fusionen inte leda till någon skattepliktig reavinst eller avdragsgill reaförlust. Av den bestämmelsen följer att moderbolagets avveckling av aktierna i dotterbolaget inte ger upphov till någon skatteeffekt om aktierna utgör anläggningstillgångar. Däremot reglerar inte 2 § 4 mom. SIL vad den skattemässiga effekten av avvecklingen av dotterbolagsaktierna blir när dessa aktier - som i det här aktuella fallet - utgör omsättningstillgångar. Har aktierna denna karaktär bör moderbolaget beskattas enligt vanliga principer på grundval av det vederlag som erhålls för aktierna. "Vinst" eller "förlust" vid avvecklingen av aktierna bör alltså höja eller sänka moderbolagets beskattningsbara inkomst för avvecklingsåret. - Fusionen kan för moderbolagets del ses som ett byte av aktier i dotterbolaget mot dotterbolagets inkråm. På motsvarande sätt som vid det motsatta

förfarandet (apport) bör utgångspunkten vara att det

skattemässiga vederlaget utgörs av marknadsvärdet på den tillbytta egendomen. Liksom vid apport kan bedömningen bli en annan om det finns ett alternativt förfarande som ger för de berörda mer gynnsamma skatteeffekter. I apportfallet är detta förfarande en kontantemission följt av en

införsäljning av tillgångar till underpris. Vid en fusion mellan bolag av ifrågavarande slag finns inte något sådant alternativ. - Vad nu sagts talar för att vederlaget för aktierna skall marknadsvärderas. En marknadsvärdering bör emellertid ske endast om en sådan är förenlig med reglerna i 2 § 4 mom. SIL. Som framgått bygger reglerna på att dotterbolagets tillgångar skall kunna överföras till

moderbolaget utan direkta skatteeffekter. För lager och liknande tillgångar ställs som krav att moderbolaget inte tar upp tillgångarna till högre värde än det som i

beskattningsavseende gäller för det överlåtande företaget (andra stycket). För inventarier och liknande tillgångar liksom för tillgångar som beskattas enligt reavinstreglerna gäller den s.k. enhetsprincipen (tredje och sjunde

styckena). Utgångspunkten är alltså att beskattning skall ske som om moderbolaget ägt tillgångarna från början.

Lagtexten ger inte klart besked om vad som skall gälla när tillgångar genom fusionen byter skattemässig karaktär. De uttalanden som gjorts i förarbetena (jfr inledningen till specialmotiveringen till 2 § 4 mom. SIL i prop.

1989/90:110) kan inte ges en vidare tolkning än att karaktärsbytet i samband med överföringen inte i sig skall utlösa beskattning. - Principen att vederlaget för

omsättningsaktierna skall bestämmas till marknadsvärdet bör mot den här angivna bakgrunden upprätthållas endast såvitt avser tillgångar som vid överföringen till moderbolaget byter karaktär från anläggningstillgångar till

omsättningstillgångar. En överföring av sådana tillgångar ger - även om den skall anses ske till marknadsvärde - inte upphov till någon skattepliktig reavinst eller avdragsgill reaförlust (jfr 2 § 4 mom. sjunde stycket SIL). För

moderbolagets del bör övertagandet av de ifrågavarande tillgångarna i skattehänseende behandlas som ett sedvanligt förvärv av omsättningstillgångar till marknadsvärde. Detta värde bör alltså i skattehänseende få räknas som

anskaffningsvärde utan att någon beskattning sker enligt 2 § 4 mom. andra stycket SIL. Vederlaget i övrigt bör beräknas på grundval av de överförda tillgångarnas

skattemässiga restvärden hos dotterbolaget. - Beskedet har utformats med utgångspunkt i vad nu sagts.

Ansökningen har avvisats till den del den inte besvarats.

Ledamöterna Qwerin och Rosen samt nämndens sekreterare Roupe var skiljaktiga och anförde: Enligt vår mening hade frågorna i ansökningen bort besvaras på följande sätt. - I enlighet med bestämmelserna i 2 § 4 mom. SIL kan A utan beskattningskonsekvenser överta B:s och C:s tillgångar till de värden vartill tillgångarna är upptagna i B:s och C:s räkenskaper och detta även om dessa värden är lägre än marknadsvärdena (fråga 1). - I likhet med majoriteten anser vi att en fusion enligt 14 kap. 8 § ABL mellan A och B resp. C i

skatterättsligt hänseende skall ses som att A avyttrar aktierna i B och C i utbyte mot B:s och C:s inkråm. - Enligt vår mening bör av bestämmelserna i 2 § 4 mom. SIL och av grunderna för lagrummet följa att aktierna i B och C skall anses avyttrade för ett belopp motsvarande skillnaden mellan å ena sidan de bokförda värdena på de från resp. bolag övertagna tillgångarna och å andra sidan de bokförda värdena på resp. bolags skulder. Det belopp vartill aktierna skall anses avyttrade utgörs alltså i princip av bokfört eget kapital hos B och C. Vi förutsätter att de bokförda värdena överensstämmer med de skattemässiga

restvärdena. - För A utgör aktierna i B och C

omsättningstillgångar. Bestämmelsen i 2 § 4 mom. sjunde stycket första meningen SIL är därför inte tillämplig, eftersom den endast avser sådana fall där aktierna i ett dotterbolag utgör anläggningstillgångar för moderbolaget. Enligt förutsättningarna i ärendet är aktierna i B och C hos A upptagna till högre värde än det vartill de i enlighet med vad ovan sagts skall anses avyttrade. Eftersom aktierna i B och C utgör omsättningstillgångar bör A få dra av den förlust

(fusionsförlust) som därvid uppkommer; jfr SOU 1949:56 s. 78-79 och prop. 1990/91:54 s. 312 (fråga 2). - Fusionsreglerna bygger på den grundtanken att

moderbolaget träder in i dotterbolagets ställe. A har alltså rätt att ta upp andelarna i HB X till de värden vartill andelarna varit upptagna i B:s och C:s räkenskaper (fråga 3). - Om A tar upp andelarna i HB X till högre belopp än det vartill de varit upptagna i B:s och C:s räkenskaper skall A enligt andra stycket i 2 § 4 mom. SIL ta upp mellanskillnaden som

skattepliktig intäkt (fråga 4). Detta gäller oavsett till vilket värde uppskrivning sker.

A överklagade och yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle ändra förhandsbeskedet så att frågorna i ansökan skulle besvaras i enlighet med den skiljaktiga meningen i Skatterättsnämnden. I andra hand yrkade bolaget att dess anskaffningsvärde för de genom fusionen övertagna andelarna i handelsbolaget skulle förklaras motsvara "de

koncernmässiga värdena".

Även Riksskatteverket överklagade, men återkallade

sedermera sitt överklagande.

Regeringsrätten (1994-03-15, Björne, Tottie, Dahlman, Werner, Swartling) yttrade: - Skälen för Regeringsrättens avgörande. - A bedriver fastighetsförvaltning och handel med fastigheter. A äger samtliga aktier i B och C. Dessa dotterbolag har som enda reella tillgång och verksamhet att äga andelar i det fastighetsförvaltande handelsbolaget X. Resterande andelar i handelsbolaget ägs av A. Aktierna i de båda dotterbolagen och andelarna i handelsbolaget utgör hos A skattemässigt omsättningstillgångar (lager). Avsikten är att B och C genom en fusion enligt 14 kap. 8 § ABL skall gå upp i moderbolaget A. Fusionen leder till att de av B och C innehavda handelsbolagsandelarna byter skattemässig karaktär till omsättningstillgångar.

I likhet med Skatterättsnämnden finner Regeringsrätten att fusionen inte i sig skall föranleda någon beskattning av A. Detta innebär bl.a. att utdelningsbeskattning inte kommer i fråga på grund av fusionen.

Vidare delar Regeringsrätten nämndens uppfattning att fusionen i skatterättsligt hänseende skall anses innebära att A avyttrar aktierna i de båda dotterbolagen mot ett vederlag som motsvarar värdet av dotterbolagens

förmögenheter (värdet på tillgångarna minskat med

skulderna). Eftersom aktierna i dotterbolagen utgör omsättningstillgångar och avyttringen således inte omfattas av bestämmelserna i 2 § 4 mom. sjunde stycket SIL, skall en "vinst" på grund av avyttringen beskattas medan en

"förlust" är avdragsgill.

En huvudfråga är vilket värde på det erhållna vederlaget som skall ligga till grund för beräkningen av det

skattemässiga resultatet av avyttringen. Huvudregeln är att en beräkning av vinst eller förlust på grund av ett byte eller någon därmed jämförlig transaktion skall grundas på de tillbytta tillgångarnas marknadsvärde. Undantag från denna princip kan förekomma. I målet uppkommer frågan om undantagsbestämmelserna i 2 § 4 mom. SIL föranleder att undantag skall göras från principen om marknadsvärdering av erhållet vederlag.

Det allmänna syftet med dessa undantagsbestämmelser är, såsom Skatterättsnämnden framhållit, att en fusion enligt 14 kap. 8 § ABL skall kunna genomföras utan att utlösa någon inkomstbeskattning hos de deltagande företagen och utan att i övrigt ändra deras inkomstskattemässiga

situation. Bestämmelserna har emellertid inte getts en så generell utformning att de täcker alla situationer eller besvarar alla beskattningsfrågor som kan uppkomma i samband med en fusion. Den i målet aktuella frågan om värdering av vederlaget för sådana dotterbolagsaktier som utgjort omsättningstillgångar har inte reglerats. Av andra och tredje styckena i 2 § 4 mom. SIL får ändå anses följa att avsteg från marknadsvärdeprincipen kan göras i fråga om tillgångar som vid överföringen till moderbolaget behåller sin skattemässiga karaktär. Beträffande sådana tillgångar bör de för dotterbolagen i skattehänseende gällande värdena kunna godtas. Bestämmelserna i 2 § 4 mom. SIL ger däremot inte något uttryckligt stöd för att medge undantag

beträffande tillgångar som vid fusionen byter karaktär från anläggnings- till omsättningstillgångar. Det är inte heller givet vilken värderingsprincip som i det fallet är bäst förenlig med lättnadsreglernas syfte och i övrigt ger ett resultat som från olika synpunkter är ändamålsenligt. Mot denna bakgrund kan de angivna undantagsbestämmelserna inte anses ge tillräckligt stöd för att frångå principen om

marknadsvärdering. På grund härav finner Regeringsrätten i likhet med Skatterättsnämnden att andelarna i

handelsbolaget - och andra tillgångar som kan komma att byta skattemässig karaktär vid fusionen - skall tas upp till marknadsvärde vid beräkningen av det skattemässiga resultatet av aktieavyttringen.

En närliggande fråga är vilket värde som skall anses utgöra A:s anskaffningsvärde för andelarna i handelsbolaget och andra tillgångar som kan komma att byta karaktär vid fusionen. I konsekvens med den ovan redovisade

uppfattningen om fusionens innebörd och om värderingen av erhållet vederlag finner Regeringsrätten i likhet med Skatterättsnämnden att de nu avsedda tillgångarna skall anses förvärvade till marknadsvärde.

I enlighet med det sagda gör Regeringsrätten i de hittills berörda frågorna samma bedömning som

Skatterättsnämnden. Till den del ansökningen om

förhandsbesked innefattat ytterligare frågor har den avvisats av nämnden. Ett sådant avvisningsbeslut kan inte överklagas. Av detta följer att Regeringsrättens prövning inte kan gå utöver de frågor som nämnden har besvarat.

Riksskatteverkets överklagande skall avskrivas.