RÅ 1995 not 178
Vandelsprövning för förarlegitimation (otillåten retroaktivitet?) / Vandelsprövning för förarlegitimation (innefattade tillämpningen av nya regler ett brott mot retroaktivitetsförbudet i RF?)
Not 178. Överklagande av Mahmoud H. ang. vandelsprövning för förarlegitimation enligt yrkestrafiklagen. - Efter ansökan av Mahmoud H. om vandelsprövning för förarlegitimation fann Länsstyrelsen i Stockholms län enligt beslut den 30 september 1994 att Mahmoud H. inte var lämplig som taxiförare med hänsyn till bristande laglydnad. Som grund för beslutet åberopade länsstyrelsen en dom den 6 april 1993 av Svea hovrätt, enligt vilken Mahmoud H. gjort sig skyldig till sexuellt umgänge med barn den 11 augusti 1992. Länsstyrelsen bedömde att taxilegitimation kunde utfärdas tidigast i september 1999. - Mahmoud H. överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade att det skulle undanröjas. I andra hand yrkade han att den av länsstyrelsen meddelade spärrtiden skulle sättas ned. - Till stöd för sin talan anförde han bl.a. att han dömdes mot sitt nekande av Svea hovrätt för det aktuella brottet. Han anförde vidare att den omständigheten att han enligt den nya bestämmelsen i 14 a § yrkestrafiklagen (1988:263), YTL, underkastades en vandelsprövning och därefter drabbades av yrkesförbud på grund av ett tidigare, före föreskriftens utfärdande, begånget brott innebar att han drabbades av sådan annan särskild rättsverkan av brott som enligt 2 kap. 10 § regeringsformen, RF, inte fick åläggas för gärning som inte var belagd med sådan rättsverkan när den förövades. -Länsrätten i Stockholms län (1994-11-23, ordf. Annell): Enligt 14 a § YTL får förarlegitimation ges till den som innehar föreskriven körkortsbehörighet och som med hänsyn til1 yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. - Av motiven till den nya föreskriften 14 a § YTL (prop 1993/94:168) framgår bl.a. följande. Kravet på laglydnad har tidigare ställts vid lämplighetsprövningen av trafiktillståndshavare. I tillståndsmyndigheternas och domstolarnas praxis har därvid exempelvis tillgreppsbrott, häleri och våldsbrott i allmänhet ansetts dokumentera olämplighet. Vid bedömningen av en taxiförares lämplighet bör särskild vikt läggas vid den utsatta ställning som en taxikund har. Taxitransporter utnyttjas dessutom i stor utsträckning för passagerarkategorier som är särskilt beroende av att föraren är ärlig och pålitlig. Det kan exempelvis röra sig om barn som åker utan någon medföljande vuxen, synskadade och andra handikappade, gamla och sjuka, för vilka taxiföraren har ett extra stort ansvar. - Mot bakgrund härav bör - liksom när det gäller ansökan om trafiktillstånd - brott mot person och mera allvarliga tillgreppsbrott i allmänhet leda till att föraren bedöms olämplig. Exempelvis sexualbrott och våldsbrott bör i själva verket väga ännu tyngre när det gäller en taxiförare, som ju har direkt kontakt med resenärerna, än när det gäller en tillståndshavare. - Av dom meddelad av Svea hovrätt den 6 april 1993 framgår att Mahmoud H. förgripit sig på en tolvårig son till en av Mahmoud H:s anförvanter. Övergreppet har pågått under en till två minuter och avsett masturbatoriska åtgärder. Åtgärderna har haft sådan omfattning och varaktighet att de enligt domstolen är att anse som sexuellt umgänge. - Länsrätten gör följande bedömning. - Vad gäller Mahmoud H:s invändning om att det strider mot retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § 1 st. RF att vid vandelsprövningen beakta brott som begåtts före 14 a § YTL:s ikraftträdande konstaterar länsrätten till en början att varken RF eller dess motiv ger någon entydig definition av vad som är annan särskild rättsverkan av brott. - Inte heller lagtexten eller motiven till brottsbalkens 36 kapitel ger någon, i detta mål, användbar definition av begreppet annan särskild rättsverkan av brott. - I övergångsbestämmelserna 3 p. till lagen (1986:436) om näringsförbud och i förarbetena därtill används formuleringar som enligt länsrättens mening ger vid handen att brottslighet begången i tiden före den lagens ikraftträdande inte får beaktas när det gäller att bedöma om någon skall meddelas näringsförbud. - Mycket talar, enligt länsrättens mening, för att ett avslag på en ansökan om vandelsprövning enligt 14 a § YTL, som grundas på ett begånget brott, kan vara en sådan annan särskild rättsverkan av brott som avses i 2 kap. 10 § RF. - Emellertid har varken lagrådet, departementschefen eller riksdagens näringsutskott i lagstiftningsärendet angående 14 a § YTL berört frågan om retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § RF eller något annat förbud som hindrar att lägga brott som begåtts före 14 a § YTL:s ikraftträdande till grund för vandelsprövningen. Detta föranleder länsrätten till slutsatsen att det i alla händelser inte är uppenbart grundlagsstridigt att vid vandelsprövningen beakta även brott som begåtts innan 14 a § YTL trädde i kraft. - Mot denna bakgrund finner länsrätten att det är riktigt att till grund för bedömningen av om Mahmoud H. nu är lämplig som taxiförare ur laglydnadssynpunkt lägga även det brott för vilket Mahmoud H. dömts av Svea hovrätt den 6 april 1993. - Länsrätten finner att det brott Mahmoud H. gjort sig skyldig till är av så allvarlig art och omfattning att han ur laglydnadssynpunkt är olämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. Mahmoud H:s överklagande skall därför lämnas utan bifall. - Länsrätten antecknar att länsstyrelsens beslut i den del som avser länsstyrelsens bedömning att taxilegitimation tidigast kan utfärdas i september 1999 saknar rättsverkan och därför inte kan bli föremål för rättslig prövning eftersom det i YTL inte finns någon föreskrift att spärrtid skall fastställas i beslutet om vandelsprövning. Beslutet bör i denna del undanröjas. - Länsrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Länsrätten undanröjer beslutet i den del som avser länsstyrelsens bedömning om att taxilegitimation tidigast kan utfärdas i september 1999. - Mahmoud H. överklagade länsrättens dom. Han hävdade bl.a. att en jämförelse borde göras med vissa uttalanden i förarbetena till punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen om näringsförbud. - Kammarrätten i Stockholm (1994-12-21, Lauren, Rydholm, Dinnetz): 14 a § YTL innebär en utvidgning av lagregleringen på yrkestrafikens område i det att det numera fordras särskild förarlegitimation för att få föra fordon i taxitrafik. Sådan förarlegitimation får enligt första stycket i paragrafen ges till den som med hänsyn till bl.a. laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 augusti 1994. I en övergångsregel har föreskrivits att fordon får föras i taxitrafik av förare utan särskild förarlegitimation till utgången av år 1994. Någon påföljd för taxiförare som för fordon i taxitrafik utan särskild förarlegitimation enligt 14 a § YTL har inte införts. I fråga om bedömningsgrunderna uttalas bl.a. följande i specialmotiveringen till 14 a § YTL (prop. 1993/94:168 s. 41): "När det gäller trafiktillstånd har vid lämplighetsprövningen i praxis beaktats missförhållanden som legat upp till 5 år tillbaka i tiden. Att förhållanden som rått under de senaste tre till fem åren bör beaktas har också förordats i prop. (1987/88:78) om avregleringen av yrkestrafiken (s. 42). - Vid lämplighetsprövningen av förare bör samma principer kunna tillämpas. När det gäller exempelvis grövre våldsbrott kan det dock finnas anledning att beakta förhållanden längre tillbaka i tiden. Naturligtvis måste också beaktas om sökanden under senare år avhållit sig från brott." - Frågan i målet är om länsstyrelsens prövning, som skett i enlighet med 14 a § YTL, står i strid mot 2 kap. 10 § första stycket RF, eftersom vid prövningen hänsyn tagits till brott begångna före ikraftträdandet av ändringen av YTL. - Vad gäller jämförelsen med punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen om näringsförbud kan konstateras följande. I propositionen med förslag till lagen har uttryckligen slagits fast att näringsförbud inte är att anse som vare sig straff eller sådan särskild rättsverkan av brott som avses i 2 kap. 10 § första stycket RF (prop. 1985/86:126 s. 125). I enlighet med detta uttalande tillåter den nämnda övergångsbestämmelsen, vars utformning föreslagits av lagrådet, att hänsyn får tas till vad som ägt rum före ikraftträdandet vid prövningen av förutsättningarna för ett näringsförbud om förbud är påkallat från allmän synpunkt. - I förevarande fall framstår det som ännu tydligare att det inte är fråga om sådan särskild rättsverkan som enligt 2 kap. 10 § första stycket RF jämställs med brottspåföljd. Mahmoud H. har sålunda själv ansökt om att få särskild förarlegitimation enligt 14 a § YTL och lämplighetsprövningen har alltså, till skillnad mot vad som gäller vid näringsförbud, initierats av honom genom ett frivilligt förfarande. Länsstyrelsens beslut att avslå ansökningen med hänvisning till ett brott som begåtts före ikraftträdandet av 14 a § YTL strider således inte mot det nämnda grundlagsstadgandet. - Med hänsyn till det sagda och vad som i övrigt förekommit finner kammarrätten inte skäl att ändra den överklagade domen. Överklagandet skall således avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Mahmoud H. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1995-05-22, Palm, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 14 a § första stycket YTL, som trätt i kraft den 1 augusti 1994, får fordon i taxitrafik endast föras av den som har särskild förarlegitimation. Sådan förarlegitimation får ges till den som innehar föreskriven körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik. - Bestämmelsen om förarlegitimation infördes främst för att stärka taxipassagerarnas trygghet och säkerhet. Den vandelsprövning som länsstyrelsen har att företa innan förarlegitimation kan utfärdas är en prövning av förarens lämplighet från laglydnadssynpunkt. Det är uppenbart att bl.a. tidigare brott, dessas art och den tid som förflutit sedan brotten begåtts, skall vägas in i bedömningen. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att Mahmoud H:s invändning om att retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regeringsformen skulle hindra att det brott han begått 1992 beaktas vid en vandelsprövning 1994 saknar fog, eftersom det inte är fråga om en sådan särskild rättsverkan av brott som avses i nämnda lagrum. - På grund av vad som ovan anförts och med hänsyn till karaktären av det brott - sexuellt umgänge med barn - Mahmoud H. gjort sig skyldig till och till att brottet har begåtts så sent som i augusti 1992 får han anses olämplig som förare i taxitrafik. Överklagandet skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut. (fd I 1995-04-05, Lundgren)