RÅ 1995:37

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1990-06-01, ordförande Engström) yttrade: Enligt punkt 2 a av anvisningarna till 29 § KL medges arbetsgivare avdrag för medel, som avsatts till personalstiftelse enligt tryggandelagen. I 27 § tryggandelagen stadgas att med personalstiftelse avses en av arbetsgivaren grundad stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som ej avser pension, avlöning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare. - Länsrätten har först att ta ställning till huruvida den s.k. ändamålsbestämmelsen i 27 § tryggandelagen måste vara uppfylld för att avdragsrätt enligt punkt 2 a av anvisningarna till 29 § KL skall föreligga. - Enligt punkt 2 b av anvisningarna till 29 § KL i dess tidigare lydelse (ändrad genom SFS 1967:546) medgavs avdrag för avsättning till personalstiftelse bl.a. under förutsättning att stiftelsens ändamål var sådant att den skattskyldige varit berättigad till avdrag vid direkt omkostnad. Denna ändamålsbestämmelse ersattes med motsvarande bestämmelse i 27 § tryggandelagen. Härvid uttalade departementschefen (prop 1967:83 s. 178) följande. "Utredningens syfte att utforma de till sin huvudsakliga natur civilrättsliga reglerna så, att de samtidigt kan uppfylla de krav som från skatterättslig synpunkt ställs för att personalstiftelsen skall vara skattefri och att arbetsgivarens avsättning skall leda till skatteavdrag finner jag ändamålsenligt". Vidare uttalade departementschefen "att den ändamålsbestämning som i tryggandelagen ges för personalstiftelser och de regler som gäller i fråga om avsättning anser jag kunna godtas även från taxeringssynpunkt" (prop 1967:84 s. 50). Dessa uttalanden tyder, enligt länsrättens mening, på att någon förändring i skatterättsligt hänseende såvitt avser ändamålsbestämmelsen inte var avsedd. För att avdrag för avsättning till personalstiftelse enligt tryggandelagen skall medges vid inkomsttaxeringen torde således krävas att stiftelsen har som ändamål att främja personalens välfärd. Denna tolkning har även framförts i doktrinen (se t.ex. Sterner m.fl.; GRS skattehandbok s. 29:86). - Länsrätten har härefter att ta ställning till om ifrågavarande personalstiftelse har som ändamål att främja personalens valfärd. - Av förarbetena (SOU 1965:41 s. 231, 232) framgår att välfärd kan vara t.ex. inrättande av idrottsplats eller ett semesterhem och utgivande av resestipendier eller studiebidrag. Såvitt framgår av handlingarna har ifrågavarande personalstiftelse som är gemensam för Convexakoncernen via bank lånat ut medel till anställda för köp av aktier i Convexa AB. Kammarrätten i Stockholm har i dom den 26 maj 1988 i mål nr 407-1988 gällande tillsyn av Convexakoncernens personalstiftelse funnit att förfarandet att till arbetstagarna utlåna medel för att göra det möjligt för dessa att köpa aktier inte kan anses utgöra sådan välfärd som avses i tryggandelagen. Skäl att i förevarande mål göra annan bedömning kan inte anses föreligga. Besvären skall därför lämnas utan bifall. - Länsrätten lämnar besvären utan bifall.

I besvär fullföljde bolaget sin talan och anförde bl.a. Koncernens gemensamma personalstiftelse stod fortfarande under tillsyn av länsstyrelsen och förvaltade resp. bolags avsättningar till stiftelse för framtida användning för personalens välfärd. Avsatta medel var sålunda på intet sätt öronmärkta till viss användning. Stiftelsen främjade sålunda även utbildning i form av resestipendier och dylikt för de anställda i koncernen. Detta överensstämde helt med de exempel som angivits som tillåten välfärd i förarbetena till tryggandelagen. Uppkommen kostnad hos arbetsgivaren för räntesubventioner vid direkt eller förmedlade lån till personal medförde full avdragsrätt vid taxeringen. Det kunde noteras att förmånen i form av lågförräntat lån hade beskattats hos låntagarna enligt gällande lagstiftning. Om avdraget vägrades medförde detta vidare en dubbeltaxering som framstod som felaktig.

Kammarrätten i Stockholm (1991-10-07, Sundelin, Fellenius, Holgersson, referent) yttrade: Kammarrätten finner i likhet med länsrätten att förfarandet att lämna räntebilliga lån inte kan betraktas såsom främjande av personalens välfärd i den mening som avses i tryggandelagen. Bolaget har inte visat att någon del av vad som avsatts till personalstiftelsen utgått till personalens välfärd i lagens mening. Den omständigheten att personalen må ha beskattats för förmånen föranleder inte annan bedömning. Besvären skall härigenom lämnas utan bifall. - Kammarrätten ändrar inte länsrättens dom.

I Regeringsrätten fullföljde bolaget sin i kammarrätten förda talan.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1995-08-24, Palm, Wadell, Berglöf, Werner, von Bahr) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt punkt 2 a första stycket av anvisningarna till 29 § KL i dess lydelse vid 1987 års taxering får arbetsgivare avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse enligt tryggandelagen. I anvisningspunktens andra stycke finns en begränsning av denna avdragsrätt. Begränsningen avser emellertid endast s.k. fåmansföretag och är inte tillämplig i förevarande mål (jfr RÅ81 1:68).

I målet är upplyst att bolaget i sitt bokslut per den 31 december 1986 satt av 120 933 kr till en personalstiftelse enligt tryggandelagen och att motsvarande medel sedermera överförts till stiftelsen. Stiftelsen, vars stadgar fastställts av Länsstyrelsen i Stockholms län, stod under länsstyrelsens tillsyn. Vid sådant förhållande är bolaget berättigat till avdrag för den gjorda avsättningen. Bolagets talan skall därför bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar kammarrättens och länsrättens domar och undanröjer bolagets taxering 1987.

Föredraget 1995-08-09, föredragande Håkansson, målnummer 59-1992

Anm: Samma dag föredrogs ytterligare ett mål, målnummer 60-1992, avseende motsvarande fråga vid bolagets taxering 1988.