RÅ 1997 not 60

Not 60. Överklagande av Riksförsäkringsverket ang. assistansersättning till Linus B. - Linus B, född 1978, ansökte genom sin vårdnadshavare hos Götene kommun om insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i form av personlig assistans. Kommunen beviljade den 21 februari 1994 Linus B. särskild insats i form av personlig assistent enligt 9 § första stycket 2 LSS med 22 timmar per vecka under en tid av 30 veckor samt anmälde ärendet till försäkringskassan för beslut om ersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS). -Skaraborgs läns allmänna försäkringskassa (socialförsäkringsnämnden, 1994-05-05) avslog ansökningen om assistansersättning. Som skäl angavs att Linus B. visserligen hade stort behov av framför allt tillsyn och övervakning men att detta inte var av det slag som avsågs i 3 § LASS jämförd med 9 § andra stycket 2 LSS. - Linus B. överklagade försäkringskassans beslut. - Länsrätten i Skaraborgs län (1994-12-19, ordf. Andersson): När det gäller bedömning av om en person tillhör den i 1 § punkt 3 LSS angivna personkretsen är inte enbart den medicinska diagnosen avgörande utan det måste även konstateras att personen har varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder av angiven natur, dvs. som förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande stödbehov. Det nu sagda innebär att den sökandes funktionshinder sammantagna skall relateras till det handikapp han får vidkännas i den dagliga livsföringen. Är detta handikapp så omfattande och krävande som lagen förutsätter tillhör han personkretsen och är berättigad till särskilt stöd och särskilda insatser enligt LSS, i den mån behovet av hjälp i den dagliga livsföringen inte faktiskt tillgodoses på annat sätt. - Av handlingarna i målet framgår att Linus B. till en följd av en operation år 1990 för att avlägsna en tumör i hjärnan har en funktionsstörning i form av hypofysinsufficiens som bl.a. medför att han behöver total substitution av hypofyshormonerna livet ut. Detta innebär medicinering flera gånger om dagen. Han har dessutom en intellektuell funktionsstörning efter operationen samt nedsatt syn och på grund av en aptitrubbning en mycket kraftig övervikt. Enligt i målet åberopade läkarintyg utfärdade av biträdande överläkaren Henrik Tollig vid barnmedicinska kliniken KSS den 1 januari 1994 och den 14 juli 1994, behöver Linus B. fortlöpande hjälp av annan för att kunna studera, förvärvsarbeta och sköta sin kost samt har nu behov av personlig assistans mer än 20 timmar i veckan på grund av sin medicinering, sitt psykiska handikapp och sitt avvikande beteende. I en skriftlig bedömning, daterad den 20 maj 1994, uppger överläkaren Arne Åkefeldt vid PBU Skövde att den kliniska bilden av Linus B. till stor del stämmer överens med den man finner hos patienter med Prader-Willis Syndrom (PWS) men att han saknar den vid nämnda sjukdom karakteristiska genetiska skadan. - Av det ovan sagda framgår att Linus B:s funktionshinder är stort och varaktigt och påverkar flera olika livsområden vilket leder till ett omfattande behov av tillsyn och stöd i den dagliga livsföringen. Med daglig livsföring avses i LASS förutsebara, kontinuerliga eller ofta återkommande aktiviteter och situationer av vardagligt slag. Länsrätten finner att Linus B. tillhör den i 1 § tredje stycket LSS avsedda personkretsen och således äger rätt till insatser enligt 9 § samma lag, bl.a. personlig assistans, i den mån behovet inte tillgodoses på annat sätt. I ärenden av denna art, där ansökan om insatser enligt LSS ursprungligen görs hos kommunen, ankommer det i första hand på kommunen att utreda behovet och verkställa sökta eller alternativa åtgärder och - om den enskilde kan antagas ha rätt till assistansersättning - enligt 5 § LASS anmäla ärendet till försäkringskassan. I förevarande fall har Götene kommun i sin utredning av behovet av personlig assistans funnit detta utgöra i genomsnitt 22 timmar per vecka under tiden 1 januari - 31 juli 1994 och meddelat beslut om särskild insats enligt LSS i enlighet därmed. Skäl att beräkna behovet annorlunda enligt LASS har ej framkommit. - Länsrätten bifaller överklagandet och förordnar att Linus B. under tiden 1 januari - 31 juli 1994 äger uppbära ersättning enligt LASS för kostnader för personlig assistans för 22 timmar per vecka. - Målet återlämnas till försäkringskassan för erforderlig handläggning. - Riksförsäkringsverket överklagade med yrkande att försäkringskassans beslut skulle fastställas. - Kammarrätten i Jönköping (1995-09-18, Alkman, Lihuvudh, Pivén): I förarbetena till den i målet aktuella lagstiftningen (prop 1992/93:159 s. 64) anges att personlig assistans skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Avgörande bör vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra. Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också skall ges i andra situationer där den enskilde behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet, t.ex. om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller erhålla ett arbete. Personlig assistans bör enligt förarbetena alltid övervägas som alternativ för barn och ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet och för vuxna till att bo på en institution. - Av den i målet åberopade utredningen från Bräcke Östergård framgår bl.a. följande. Läkare och psykologer har samstämmigt bedömt att Linus B:s nuvarande sociala situation är ohållbar och att det på kort sikt behövs betydande förstärkning av assistentresurser både i skola och på fritid. På sikt rekommenderas ett gruppboende på grund av behovet av ständig passning och yttre kontroll. Assistenterna måste vara flera och vara väl insatta i Linus B:s problematik. Assistenterna bör erbjudas regelbunden handledning. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Hos Linus B. föreligger betydande funktionshinder. Han har en hypofysinsufficiens, vilken nödvändiggör medicinering flera gånger dagligen för att ersätta hormonbortfall. Han har vidare en intellektuell funktionsstörning och en nedsatt impulskontroll. Därutöver föreligger en störning i hunger-centrum, vilken uppges ha stora likheter med Prader Willis syndrom, innebärande dels ett reducerat näringsbehov, dels en omättlig aptit med avsaknad av mättnadskänsla. Sjukdomen kan resultera i en okontrollerad viktökning och en för tidig död om inte näringsintaget regleras. Linus B:s funktionsstörningar medför sammantaget att han har ett omfattande behov av stöd från omgivningen. - Kammarrätten finner - med hänsyn till den bedömning av stödbehovet som gjorts i utredningen från Bräcke Östergård och mot bakgrund av att personlig assistans enligt lagförarbetena alltid bör övervägas som alternativ för barn och ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet - att rätt förelegat till den av länsrätten beslutade assistansersättningen. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Riksförsäkringsverket fullföljde sin talan. - Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet avgav yttranden. I båda yttrandena gjordes bedömningen att Linus B. ej var berättigad till assistansersättning. - Regeringsrätten (1997-03-25, Brink, Sjöberg, von Bahr, Sandström, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 § LASS i lagens lydelse före den 1 juli 1996 har den som omfattas av 1 § LSS under vissa förutsättningar rätt till assistansersättning. Som villkor gäller - med nu inte aktuella undantag - att den funktionshindrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. - Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1996 (SFS 1996:534 och 535) ändrades LASS och LSS i flera avseenden. Ändringarna innebär en precisering och i viss mån en skärpning av villkoren för rätten till assistansersättning enligt LASS. - Riksförsäkringsverkets överklagande gäller Linus B:s rätt till assistansersättning för tiden den 1 januari - den 31 juli 1994. Regeringsrätten finner att till grund för prövningen av målet skall ligga lagstiftningen i dess lydelse före den 1 juli 1996. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Linus B. opererades år 1990 för en hjärntumör. Alltsedan operationen har han haft en total hypofysinsufficiens i följd varav de hypofysiära hormonerna måste ersättas med mediciner. Hjärnskadan har medfört att Linus B. har besvär av typ Prader Willis syndrom. Detta syndrom är en allvarlig sjukdom som kännetecknas av reducerat näringsbehov, omättlig aptit och avsaknad av mättnadskänsla. Sjukdomen leder till okontrollerad viktökning och en för tidig död om näringsbehovet inte regleras. Linus B. saknar själv förmåga att sköta sin kosthållning och behöver därför ständigt övervakas. Övervakningen försvåras av att hjärnskadan förorsakat en intellektuell funktionsstörning och nedsatt impulskontroll. - Mot den nu redovisade bakgrunden finner Regeringsrätten att Linus B:s behov av assistans under den aktuella tidsperioden varit av sådan art och omfattning att han haft rätt till den av underinstanserna beslutade assistansersättningen. Riksförsäkringsverkets talan kan därför inte bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens domslut. (fd II 1997-01-21, Bergström)

*REGI

*INST