RÅ 1997:54

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde A följande: Styrelsen för Föreningsbanken AB och Sparbanken Sverige AB hade föreslagit att Föreningsbanken och Sparbanken Sverige skulle gå samman. Samgåendet avsågs ske i två etapper. I den första etappen lämnade Sparbanken Sverige ett erbjudande till Föreningsbankens aktieägare att erhålla nyemitterade aktier i Sparbanken Sverige i utbyte mot aktier i Föreningsbanken. I den andra etappen avsågs Föreningsbanken och Sparbanken Sverige gå samman genom fusion med Sparbanken Sverige som övertagande bolag enligt 11 kap. 1 § andra stycket 1 bankaktiebolagslagen (1987:618), absorption. De aktieägare i Föreningsbanken som ej bytt sina aktier mot aktier i Sparbanken Sverige kom därvid som fusionsvederlag att erhålla aktier i Sparbanken Sverige. - A kunde komma att få sina aktier i Föreningsbanken utbytta mot aktier i Sparbanken Sverige på två alternativa sätt, 1 - genom att A lämnade in sina aktier i Föreningsbanken och i utbyte erhöll nyemitterade aktier i Sparbanken Sverige, eller 2 - genom att A:s aktier i Föreningsbanken ersattes av nyemitterade aktier i Sparbanken Sverige som vederlag vid fusionen.

I båda fallen kom således A:s aktier i Föreningsbanken att bytas ut mot aktier i Sparbanken Sverige. A önskade i förhandsbesked få fastslaget att utbytet inte i något fall utlöste realisationsvinstbeskattning, utan att uppskovsregeln i 27 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) var tillämplig vid såväl det rena bytet som vid fusionen. - Liknande frågeställningar hade varit föremål för Skatterättsnämndens prövning i två förhandsbesked, 1993 respektive 1996. Fallen hade återgivits i Skattenytt 1993, s. 609 (fall 2.5) och i Skattenytt 1996, s. 580 (fall 4.1). Inget av dessa fall hade prövats av Regeringsrätten, varför något prejudikat på området inte förelåg. - Fusionen skulle innebära att Sparbanken Sverige som vederlag för aktier i Föreningsbanken utgav nyemitterade aktier. Det överlåtande bolagets tillgångar och skulder skulle övergå till det övertagande bolaget när fusionen registrerats. Samtidigt var det överlåtande bolaget upplöst. Aktieägarna i det överlåtande bolaget ansågs då ha avyttrat sina aktier för ett vederlag motsvarande fusionslikviden (24 § 2 mom. SIL). - De allmänna skattereglerna skulle omöjliggöra många motiverade samgåenden. I syfte att undanröja hinder mot samgåenden som kan förmodas vara motiverade finns särskilda kontinuitetsregler införda i bl.a. 2 § 4 mom. SIL. Grundtanken är därvid att det övertagande företaget går in i det överlåtande bolagets skatterättsliga position, dvs. företagen behandlas som om de redan före fusionen hade varit samma skattesubjekt. Bl.a. anges att fusionen inte skall leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Såvitt gäller banker omfattas en sådan fusion som här avses enligt 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen av kontinuitetsreglerna i 2 § 4 mom. SIL. - Som ovan angivits innebär en fusion att aktieägarna i det överlåtande bolaget anses ha avyttrat sina aktier mot ett vederlag av marknadsvärdet av fusionslikviden. I det fall marknadsvärdet av fusionslikviden överstiger anskaffningsvärdet för de avyttrade aktierna uppstår enligt allmänna regler en skattepliktig realisationsvinst. I det fall fusionslikviden utgår i pengar erhålles också en förmåga att betala realisationsvinstskatten. Sådan förmåga inträder dock inte i det fall fusionslikviden utgår i nyemitterade aktier i det övertagande bolaget. I sistnämnda fall är det för aktieägaren reellt sett endast fråga om ett aktiebyte. - Om A godtog att avyttra sina aktier i Föreningsbanken till Sparbanken Sverige i utbyte mot nyemitterade aktier i Sparbanken skulle någon realisationsvinstbeskattning inte inträda (27 § 4 mom. SIL). De mottagna nyemitterade aktierna skulle i stället anses förvärvade till ett anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna, dvs. en form av kontinuitetsregel. Frågan gällde då om denna kontinuitetsregel var tillämplig även vid fusion enligt 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen mellan två bankaktiebolag. Som ovan framhållits var det från aktieägarens horisont fråga om ett renodlat aktiebyte. I de tidigare avgöranden som hade varit föremål för Skatterättsnämndens prövning, syntes rättsnämnden ha gjort en bokstavstolkning och regeln i 27 § 4 mom. SIL hade inte ansetts tillämplig vid en sådan fusion. - Av 1993 års avgörande framgick att rättsnämnden fäst avgörande betydelse vid att fusionsvederlaget, dvs. de nyemitterade aktierna, primärt tillföll det överlåtande bolaget och inte ägaren till bolaget. Såväl aktiebolagslagen som bankaktiebolagslagen är dock ändrade på denna punkt. Lagstiftningen innebär numera att vederlaget för det mottagna inkråmet utbetalas till aktieägarna och inte till det överlåtande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation, dvs. någon utskiftning från det överlåtande bolaget till aktieägaren förekommer inte längre. Av 11 kap. 4 § 2 bankaktiebolagslagen anges att i fusionsplanen skall anges hur många aktier i det övertagande bolaget som skall lämnas för ett angivet antal aktier i överlåtande bolag. Med hänsyn härtill borde kontinuitetsregeln i 27 § 4 mom. numera anses tillämplig. - Av 1996 års avgörande framgick att rättsnämnden som nytt skäl angivit att det övertagande bolaget inte förvärvade aktierna i det överlåtande bolaget, utan endast dess inkråm. I praktiken hade dock det överlåtande bolaget förvärvats från aktieägarna i det överlåtande bolaget. Detta illustreras dels av aktiebolagslagens och bankaktiebolagslagens nya lydelser, vari anges an fusionslikviden skall erläggas direkt till det överlåtande bolagets aktieägare, dels av att aktierna i det överlåtande bolaget enligt 24 § 2 mom. SIL anses ha avyttrats mot fusionsvederlaget från det övertagande bolaget. Enligt A:s mening borde även hänsyn tas till grunderna för ifrågavarande lagstiftning. Sådant hänsynstagande hade bl.a. beaktats vid tillämpningen av koncernbidragsreglerna i 2 § 3 mom. SIL, se RÅ 1973 ref. 37 och RÅ 1990 not. 102-103.

Sammanfattningsvis anförde A följande. Skattereglerna innehåller på flera punkter lättnads- och kontinuitetsregler för att möjliggöra nödvändiga omstruktureringar inom banksektorn. Lättnader finns intagna i 2 § 4 mom. SIL angående bland annat absorptionsfusioner. Kontinuitetsreglema i 2 § 4 mom. SIL reglerar dock skatteeffekterna hos ägarna endast i det fallet att ägaren är moderföretag som är deltagande i fusionen, dvs. en fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag enligt 11 kap. 18 § bankaktiebolagslagen. Däremot regleras inte ägarbeskattningen i det fall samgåendet sker enligt 11 kap. 1 § samma lag. Enligt A:s uppfattning borde bestämmelsen i 27 § 4 mom. SIL dock vara tillämplig inte bara i det fall att ett rent byte skedde mellan aktier i Föreningsbanken mot nyemitterade aktier i Sparbanken Sverige, utan även i det fall att de nyemitterade aktierna erhölls som vederlag i samband med fusionen. - Hela lagstiftningen runt fusioner bygger på kontinuitet för såväl de inblandade företagen som aktieägarna. För aktieägaren är det även i fusionsfallet fråga om ett reellt aktiebyte. Syftet med lagstiftningen i 27 § 4 mom. SIL har varit att någon realisationsvinstbeskattning inte skall utlösas eftersom någon likvid inte utgår i pengar och någon förmåga att betala realisationsvinstskatt inte föreligger. - Med stöd av det anförda hemställde A att Skatterättsnämnden skulle förklara att uppskovsregeln i 27 § 4 mom. SIL var tillämplig även i det fall A erhöll nyemitterade aktier i Sparbanken Sverige som vederlag då Föreningsbanken gick upp i Sparbanken Sverige genom fusion enligt 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen.

Skatterättsnämnden (1997-06-25, Ersson, ordförande, Wingren, Johansson, Nord, Silfverberg, Öqvist) yttrade: Förhandsbesked - Uppskovsregeln i 27 § 4 mom. första stycket SIL är tillämplig. - Motivering. - Sparbanken Sverige AB (Sparbanken) och Föreningsbanken AB (Föreningsbanken) skall gå samman. Aktieägarna i Föreningsbanken har i en första etapp i denna sammanslagning erbjudits att i utbyte mot sina aktier erhålla nyemitterade aktier i Sparbanken. I en följande etapp skall Föreningsbankens tillgångar och skulder övertas av Sparbanken genom en fusion (absorption) enligt 11 kap. l § bankaktiebolagslagen. De aktieägare i Föreningsbanken som tidigare inte utnyttjat erbjudandet om aktieutbyte kommer härvid att som fusionsvederlag erhålla nyemitterad aktier i Sparbanken. - Frågan i ärendet är om uppskovsregeln i 27 § 4 mom. första stycket SIL, den s.k. strukturregeln, är tillämplig i det fall A såsom aktieägare i Föreningsbanken erhållit fusionsvederlag i form av nya aktier i Sparbanken. - Nämnden gör följande bedömning. - Som förutsättning för att uppskov med reavinstbeskattningen skall medges enligt strukturregeln gäller - såvitt här är aktuellt - att aktier har avyttrats till ett svenskt aktiebolag mot vederlag i form av nyemitterade aktier. Den aktuella fusionen enligt 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen leder för A:s del till att A enligt 24 § 2 mom. första stycket SIL i reavinsthänseende skall anses ha avyttrat aktierna i Föreningsbanken för värdet av det i form av nyemitterade aktier lämnade fusionsvederlaget. A får därmed anses också ha gjort en sådan "avyttring" av aktier som täcks av ordalydelsen i 27 § 4 mom. första stycket SIL. - Vad som ändå kan föranleda tveksamhet är att avyttringen skall ha skett "till" ett företag. Sparbanken förvärvar i den aktuella situationen inte några aktier i Föreningsbanken men övertar däremot dess tillgångar och skulder. Samtidigt med detta övertagande skall Föreningsbanken anses upplöst och aktieägarna blir i stället aktieägare i Sparbanken. Sett ur aktieägarens perspektiv sker med andra ord ett byte av aktier. Mot denna bakgrund får även om någon formell aktieöverlåtelse inte sker - förutsättningarna ändå anses uppfyllda för att tillämpa strukturregeln i den situation som avses med frågan.

Riksskatteverket, RSV, överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle ändra förhandsbeskedet och förklara att uppskovsregeln i 27 § 4 mom. första stycket SIL, inte var tillämplig i det fall aktierna överläts mot fusionsvederlag. RSV anförde följande. Det var inte fråga om en avyttring av aktier till ett annat företag. Eftersom det vid fusionen övertagande bolaget förvärvade inkråmet i det andra bolaget och inte aktierna, utgjorde fusionsvederlaget inte ersättning för aktierna. Dessa kunde därför inte anses ha överlåtits till det övertagande bolaget. Verket åberopade också vad som anförts i prop. 1996/97:151 om att bestämmelsen skulle vara tillämplig då ett bolag förvärvade aktier i ett annat bolag (s. 5) samt om att ett bolag lämnade erbjudande om att förvärva samtliga aktier i ett annat bolag (s. 7). Vid fusion förvärvas inga aktier.

A. hemställde att Regeringsrätten skulle ogilla RSV:s överklagande och fastställa förhandsbeskedet. A. anförde följande. Skatterättsnämnden hade sett till uppskovsregelns reella innebörd. Bestämmelsen hade tillkommit för att den enskilda aktieägaren skulle erhålla uppskov med realisationsvinstbeskattningen vid byte av aktier. Såsom Skatterättsnämnden framhöll hade sökanden i utbyte för sina aktier i Föreningsbanken erhållit aktier i Sparbanken. Ur sökandens synvinkel var således kriterierna i 27 § 4 mom. första stycket SIL uppfyllda. Även Skatterättsnämnden konstaterade att Sparbanken formellt inte förvärvade några aktier i Föreningsbanken utan övertog dess tillgångar och skulder. Genom fusionen upplöstes dock Föreningsbanken och i realiteten fick således Sparbanken anses ha övertagit aktierna i Föreningsbanken i utbyte mot de nyemitterade aktierna i Sparbanken. Sett ur aktieägarens perspektiv hade således ett aktiebyte skett. Med hänsyn till syftet med hela lagstiftningen måste Skatterättsnämndens tolkning vara den enda rimliga.

Regeringsrätten (1997-11-06, Tottie, Sjöberg, Swartling, Eliason, Hulgaard) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Utgångspunkten är att tillgångar och skulder i Föreningsbanken genom fusion enligt 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) övertas av Sparbanken och att fusionsvederlag i form av nyemitterade aktier i Sparbanken lämnas till de aktieägare i Föreningsbanken som inte antagit ett av Sparbanken tidigare lämnat uppköpserbjudande. Frågan i målet är om uppskovsregeln i 27 § 4 mom. första stycket SIL är tillämplig beträffande en sådan aktieägare.

För att uppskovsregeln skall vara tillämplig krävs - såvitt nu är i fråga - att en person avyttrar aktier till ett svenskt aktiebolag mot vederlag i form av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. Tvistigt i målet är om denna förutsättning kan anses uppfylld trots att - såsom Skatterättsnämnden framhållit - någon formell aktieöverlåtelse inte sker från aktieägarna till Sparbanken.

I 24 § 2 mom. första stycket SIL anges att avyttring av ett finansiellt instrument skall anses föreligga bl.a. när det företag som givit ut instrumentet försätts i konkurs (avser svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar), upplöses genom konkurs (avser övriga företag), träder i likvidation eller upplöses genom fusion enligt 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen. Det kan förefalla naturligt att anse att en avyttring alltid måste anses ske till någon förvärvare och då närmast till den som utger någon form av motprestation. Det framstår dock som uppenbart att det i vissa av de angivna fallen inte är möjligt att anse så vara fallet. Detta gäller inte minst det fallet att ett svenskt aktiebolag försätts i konkurs och synsättet alltså skulle leda till att aktierna i bolaget skulle anses avyttrade till konkursbolaget/konkursboet. Redan av det sagda framgår att SIL:s avyttringsbegrepp inte nödvändigtvis förutsätter att överlåtelse sker till en bestämd person. Det förhållandet att aktieägarna anses ha avyttrat sina aktier vid fusionen behöver alltså inte i sig medföra att dessa skall anses avyttrade till Sparbanken.

Uppskovsregeln infördes genom 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110). Regler angående aktieägarnas beskattning vid fusion infördes genom kompletteringar till reformen (prop. 1990/91:54). Då infördes dels den nyss berörda regeln om avyttring vid fusion i 24 § 2 mom. SIL, dels en bestämmelse i 3 § 1 mom. SIL om att det utbetalda fusionsvederlaget skulle anses som utdelning (varför avyttringen alltså skulle anses ha skett för 0 kr). Så länge dessa regler gällde var det uppenbart att uppskovsregeln inte kunde bli aktuell. I samband med att beskattningen av utdelning i princip slopades (prop. 1993/94:50) upphävdes bestämmelsen om att det utbetalda beloppet skulle anses som utdelning, eftersom den inte passade in i det nya systemet. I stället skulle hela beskattningen ske inom realisationsvinstsystemet.

Enligt reglerna om fusion i 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen skulle tidigare fusionsvederlaget tillfalla det överlåtande bolaget och därefter utskiftas till delägarna i detta. Det framstod med den regleringen som helt klart att aktierna inte avyttras av aktieägarna till det övertagande företaget mot fusionsvederlaget. Reglerna har därefter ändrats så att fusionsvederlaget i stället skall lämnas direkt till aktieägarna i det överlåtande bolaget (SFS 1994:1940). Inte heller den regleringen ger dock stöd för att anse aktierna avyttrade till det övertagande företaget.

Om uppskovsregeln skulle anses tillämplig i fall som det förevarande skulle det innebära att regeln, som ursprungligen inte omfattade sådana fall, skulle tillämpas på dem till följd av lagändringar som haft helt andra syften och där en sådan effekt uppenbarligen inte alls har övervägts. En sådan utvidgning bör inte åstadkommas genom en tolkning som går utöver ordalydelsen. Om en utvidgning anses angelägen bör den åstadkommas genom lagstiftning där den närmare utformningen och avgränsningen bättre kan överblickas.

Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att aktieägarna i det överlåtande bolaget vid en fusion inte skall anses i den mening som avses i 27 § 4 mom. SIL överlåta aktierna till det övertagande bolaget.