RÅ 1998 not 102

Beslut att anta detaljplan för område som i huvudsak var beläget inom nationalstadspark (avslag) / Beslut att anta detaljplan för område som i huvudsak var beläget inom nationalstadspark (rättsprövning, avslag)

Not 102. Ansökan av Greger och Ingegerd C. om rättsprövning av beslut ang. detaljplan. - Kommunfullmäktige i Stockholms kommun beslutade den 13 november 1995 att anta detaljplan för del av Norra länken (Roslagstull-Ugglevikskällan-Frescati) inom stadsdelen Norra Djurgården i kommunen. Beslutet överklagades av Greger och Ingegerd C., Ingegerd T. A. samt Svenska Statoil AB. -Länsstyrelsen i Stockholms län (1996-02-09) avslog dessa överklaganden. - Greger och Ingegerd C. m.fl. fullföljde sin talan. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1996-10-24) ändrade kommunens beslut på så sätt att bestämmelsen om teknisk anläggning för trafiktunnlar (planbestämmelse E) vid Albano industriområde samt angiven högsta byggnadshöjd för denna anläggning gick ut. Regeringen avslog överklagandena i övrigt. Som skäl anfördes: Regeringen finner att den utredning som föreligger i ärendet får anses utgöra ett tillräckligt underlag för den prövning som skall ske i detta detaljplaneärende. Regeringens överväganden redovisas nedan under rubrikerna Nationalstadsparken, Serviceanläggningen vid Frescati samt övriga erinringar. - Nationalstadsparken. Enligt 3 kap. 7 § andra stycket lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, får inom en nationalstadspark ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. - I propositionen om nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården (prop. 1994/95:3 s. 41-46) anges bl.a. att natur- och kulturvärdena har varierande tyngd i olika delar av nationalstadsparken samtidigt som området i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till dess samlade natur- och kulturvärden. Av syftet med nationalstadsparken följer att områdets huvudstruktur vad avser natur- och bebyggelseområden inte får ändras. En utbyggnad av Norra länken med anslutningar bör enligt propositionen kunna förenas med bestämmelserna om en nationalstadspark. Detta kan ske genom att Norra länken med anslutningar förläggs i tunnelläge under nationalstadsparken och genom att till leden hörande anordningar ovan jord utformas på ett sätt som inte skadar områdets natur- och kulturvärden. Vidare anges att en förnyelse av infrastrukturen i området som sammantaget medför en förbättring av miljön inom nationalstadsparken eller som möjliggör en väsentlig förbättring för hälsa och miljö i fråga om en infrastrukturanläggning som berör parken också bör vara möjlig att utföra. - Regeringen konstaterar att trafikleden enligt detaljplanen skall förläggas i tunnel med mynningar vid Roslagstull och vid Frescati samt med ett ventilationstorn m.m. vid Albano och ett vid Frescati. Genom förläggningen i tunnel kommer sambandet mellan de olika delarna av parklandskapet kring Brunnsviken samt Lill-Jansskogen att bevaras. Med hänsyn härtill och med beaktande av de uttalanden som gjorts under lagstiftningsarbetet finner regeringen att lokaliseringen av Norra länken inom det aktuella området inte strider mot bestämmelserna i 3 kap. 7 § NRL. - Vägverket har angivit att ventilationstornet vid Albano inte längre behövs. Stockholms kommun har medgivit att planbestämmelserna om teknisk anläggning för trafiktunnlar (planbestämmelse E) vid Albano industriområde samt angiven byggnadshöjd för denna anläggning utgår. Regeringen finner med anledning härav att detaljplanen bör ändras på så sätt att angivna planbestämmelse utgår. - Regeringen finner i övrigt att en utbyggnad av Norra länken inom planområdet på det sätt planen anger kan genomföras utan intrång i nationalstadsparkens parklandskap eller naturmiljö och utan skada på det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt. - Serviceanläggningen vid Frescati. Vad beträffar det markområde inom planområdet som Svenska Statoil AB disponerar för servicestationsändamål konstaterar regeringen att planen bl.a. innebär att marken skall vara tillgänglig för allmän trafikledstunnel. Planbeskrivningen anger att området på sikt bör återgå till park men att det behöver tas i anspråk vid vägbygget för provisoriska trafikomläggningar och etableringsytor. Stadsbyggnadskontoret anför i utställningsutlåtandet att genomförandefrågorna får regleras i förhandlingar och avtal mellan Vägverket, Ståthållarämbetet, Svenska Statoil AB och Stockholms kommun. - Regeringen finner vid en avvägning att fördelarna från allmän synpunkt av att ta det område som Svenska Statoil AB disponerar i anspråk på det sätt som planen direkt och indirekt medför får anses överväga de olägenheter detta innebär för Svenska Statoil AB. Överklagandet av Svenska Statoil AB bör därför avslås. - Övriga erinringar.Med anledning av vad Ingegerd T. A. anfört om utformningen av Roslagsvägens södra del konstaterar regeringen att detaljplanen anger att vägen skall anläggas som en traditionell infartsväg med fyra körfält och dimensioneras för en maxhastighet av 50 km per timme. På plankartan redovisas områdena på ömse sidor om vägen som park med beteckningen n2 - krav på plantering. Regeringen finner att detaljplanen utformats på ett sådant sätt att den skapar förutsättningar för en minskad trafik på och en förbättring av miljön utmed Roslagsvägens södra del. Detaljplanen anger inte annat än att kommunen skall vara huvudman för de allmänna platserna inom planområdet och därmed svara för genomförandet av planen i denna del. Regeringen finner med hänsyn härtill inte att de omständigheter som Ingegerd T. A. anfört i denna del bör medföra att beslutet att anta planen skall upphävas. - Regeringen finner inte att vad Ingegerd och Greger C. samt Ingegerd T. A. anfört om bl.a. förhållandena under utbyggnadstiden kan anses innebära sådana olägenheter för dem att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. - Regeringen erinrar i detta sammanhang om att frågor om trafikanläggningens närmare utformning och de närmare villkoren för anläggningsarbetenas utförande m.m. för att bl.a. undvika skador och olägenheter för berörda sakägare prövas vidare i samband med planens genomförande, varvid bl.a. bestämmelserna i väglagen (1971:948) skall beaktas. - Greger och Ingegerd C. begärde rättsprövning och yrkade i första hand att regeringens beslut skulle upphävas på grund av att regeringen ändrat kommunfullmäktiges beslut utan att de formella förutsättningarna i 13 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, förelegat. De gjorde gällande att medgivande till ändringen borde ha lämnats av kommunfullmäktige och inte av kommunstyrelsen. Rättsfallet RÅ 1991 ref. 85 åberopades. Alternativt yrkade de att rättsprövningen skulle omfatta detaljplanen i dess helhet såsom den antagits av kommunfullmäktige. De anförde i denna del i huvudsak följande. Regeringen hade inskränkt sin prövning till detaljplaneområdet utan att göra någon översiktlig bedömning av den sammanlagda effekten på nationalstadsparken av de olika detaljplaner som avsåg Norra Länken. Detaljplanen stred mot 3 kap. 7 § andra stycket NRL beträffande följande anläggningar: Tunnelmynningarna vid Roslagstull och Frescati, ventilationstorn vid Frescati och, vid prövning enligt alternativyrkandet, ventilationstorn vid Albano, markingrepp öster om Teknikhöjden, öppet schakt vid tunnelarbeten under Roslagsvägen, friskluftsintag m.m. samt gång- och cykelvägar. Anläggningarna medförde intrång i parklandskap och naturmiljö och skada på det historiska landskapets kultur- och naturvärden. Skulle tunnelmynningarna vid Roslagstull anses ligga utanför gränsen för nationalstadsparken gjordes gällande att planen i den delen stred mot 2 kap. 6 § NRL eftersom nationalstadsparkens värden påtagligt skadades. De åberopade vidare att de som närboende vid Roslagstull åsamkades olägenheter av de olika anläggningarna i planen. - Regeringen (Inrikesdepartementet) avgav yttrande. Stockholms kommun och Vägverket avgav ett gemensamt yttrande. - I målet hölls muntlig förhandling och syn. - Regeringsrätten (1998-05-29, Brink, Werner, Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Greger och Ingegerd C. har som grund för sin talan dels framfört formella anmärkningar mot regeringens handläggning av planärendet som hänför sig till bestämmelserna i PBL om kommunens medgivande vid ändring i planen samt prövningens omfattning i övrigt, dels anfört att vissa anläggningar och åtgärder i planen strider mot bestämmelserna till skydd för nationalstadsparken i NRL. - Invändningar mot handläggningen. Stockholms kommun och Vägverket gör hos Regeringsrätten gällande att Greger och Ingegerd C:s talerätt måste vara inskränkt till att gälla endast den del av detaljplanen som angår dem. I denna fråga har Regeringsrätten i tidigare rättsprövningsmål uttalat att den som har rätt att överklaga ett beslut också kan grunda sin talan på alla omständigheter som är av betydelse för den fråga som hans överklagande rör, om inte annat är uttryckligen föreskrivet eller ändå kan anses följa av de bestämmelser som reglerar frågan (RÅ 1993 ref. 97). Någon bestämmelse som inskränker den enskildes talerätt finns inte i detta sammanhang. Hinder har därför inte förelegat för regeringen att på talan av Greger och Ingegerd C. pröva planärendet i alla dess aspekter. - Beträffande omfattningen av regeringens prövning anför regeringen i sitt yttrande att regeringsbeslut samtidigt fattades i förevarande planärende och i fråga om detaljplanen för Norra Länkens fortsättning i delen Värtan. Vidare konstaterar regeringen att planbeskrivningen (s. 2-5) och den tillhörande miljökonsekvensbeskrivningen (s. 11-13) redovisar uppgifter om planens syfte och bakgrund, utredda alternativ och andra planer och utredningar som företagits inför detaljplanläggningen. Regeringsrätten anser inte att prövningen i detaljplaneärendet har begränsats på ett sådant sätt att det därigenom skulle ha uppstått en formell brist vid handläggningen av ärendet. - Vad beträffar regeringens beslut att med stöd av bestämmelserna i 13 kap. 8 § PBL ändra detaljplanen i vissa delar gör Regeringsrätten följande bedömning. I första meningen i paragrafen anges att den myndighet som har att pröva överklagande av ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan, områdesbestämmelser eller en fastighetsplan skall antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Enligt andra meningen får dock beslutet upphävas i viss del eller ändras på annat sätt, om kommunen har medgivit det. Något hinder mot att kommunstyrelsen lämnar medgivande i fråga om planer som fullmäktige har beslutat finns inte (jfr prop. 1985/86:1 s. 803, jfr s. 826). Det av sökandena åberopade rättsfallet RÅ 1991 ref. 85 avser en helt annan fråga. - Regeringsrätten finner med hänsyn till det anförda att regeringens beslut att ändra detaljplanen inte strider mot bestämmelserna i 13 kap. 8 § PBL. - Planens allmänna utformning och omgivningspåverkan enligtPBL. Av 1 kap. 5 § PBL framgår att både allmänna och enskilda intressen skall beaktas vid prövning av frågor enligt PBL. Beträffande allmänna intressen föreskrivs i 2 kap. 1 § första stycket att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Enligt andra stycket skall NRL tillämpas vid planläggning. När det gäller utformningen av en detaljplan föreskrivs i 5 kap. 2 § PBL att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Regeringsrätten gör beträffande planens överensstämmelse med PBL följande bedömning. PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunens självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen (jfr RÅ 1994 ref. 39). Med hänsyn till vad som förekommit i målet kan Regeringsrätten inte finna att regeringen såvitt angår Greger och Ingegerd C:s enskilda intressen gått utöver det handlingsutrymme som de aktuella bestämmelserna i PBL lämnar för beslutsfattandet. Regeringens avgörande i denna del strider således inte mot någon rättsregel på det sätt sökandena angivit. - Effekter på natur- och kulturmiljön vid genomförande av detaljplanen. - Reglerna i NRL. För områden som ligger utanför nationalstadsparken och således inte omfattas av de särskilda bestämmelserna i 3 kap. NRL gäller bl.a. de grundläggande bestämmelserna i 2 kap. 6 § första stycket. I lagrummet föreskrivs bl.a. att mark- och vattenområden, som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet, så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- och kulturmiljön. - Enligt 3 kap. 7 § första stycket NRL är området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården en nationalstadspark. I paragrafens andra stycke föreskrivs att ny bebyggelse och nya anläggningar får komma till stånd och andra åtgärder vidtas inom en nationalstadspark endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. - Syftet med nationalstadsparksregleringen har i lagstiftningsärendet angetts vara att skydda områdets natur- och kulturvärden. De ännu oexploaterade delarna av de kungliga marker som förvaltas av Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen utgör stommen i det skyddade området. Det har dock ansetts naturligt att i skyddet också ta med bebyggelsemiljöer samt parker och trädgårdar av kulturhistorisk betydelse, som är belägna i omedelbar anslutning till sådana områden (prop. 1994/95:3, s. 40). Vidare anges i propositionen (s. 41) att natur- och kulturvärdena har olika tyngd i olika delar av området. - I det följande redovisas under olika rubriker de anläggningar och åtgärder som sökandena har åberopat såsom stridande mot allmänna intressen i NRL. - Tunnelramper m.m. vid Roslagstull. Regeringen anför i sitt yttrande bl.a. följande. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att ramperna skall utföras som bergtunnlar med vardera ett körfält (s. 17). Vidare anges att ingreppet i berget måste ske med minsta möjliga åtgärd och att tunnelmynningarna har placerats på lämpligaste plats med hänsyn till bergets former och trafiktekniska förutsättningar och att de har utformats så små som möjligt (s. 38). Vägverket har i en skrivelse till regeringen upplyst att tunnelmynningen kommer att tas upp i en bergvägg som redan är påverkad av tidigare stenbrott. - Regeringen framhåller att enligt den avgränsning som redovisas i bilaga 3 i nationalstadsparkspropositionen ligger Roslagstull och de aktuella tunnelramperna i utkanten av eller t.o.m. utanför nationalstadsparken. - Regeringen anser att nu berörda åtgärder avses vidtas inom ett område som inte är att betrakta som parklandskap eller naturmiljö. Genomförandet av detaljplanen medför därmed inte något intrång i en sådan del av nationalstadsparken. Regeringen anser vidare att föreslagna åtgärder kan genomföras utan skada på nationalstadsparkens natur- och kulturvärden i övrigt. - Stockholms kommun anför bl.a. följande. Tunnelmynningen vid Roslagstull ligger utanför gränsen för nationalstadsparken. Till stöd för denna tolkning ligger kartbilagan (bilaga 3) till prop. 1994/95:3. Med den skala kartan representerar är gränsen på kartan i verkligheten 70 m bred. Av uttalanden i propositionen (s. 38 och 40) framgår att stenstadens front utgör gräns. Allégator och boulevarder har planerats som en del av stenstadens front. Det framgår tydligt av kartan att avsikten varit att utesluta trafikanläggningarna vid Roslagstull ur nationalstadsparken. Den av sökandena åberopade turistkartan, utgiven av Stadsbyggnadskontoret m.fl., i vilken tunnelmynningen korsas av gränsen, har tillkommit utan något politiskt ställningstagande och har ingen relevans i detta sammanhang. Tunnelmynningen vid Roslagstull berör således ingen av de historiska parkerna i nationalstadsparken och är lämpligt lokaliserad till en plats där berget tidigare bearbetats, vilket också bestyrks av miljökonsekvensbeskrivningen (s. 38). - Regeringsrätten finner att lagstiftningen om nationalstadsparken inte ger någon ledning i gränsdragningsfrågan och att det inte heller av lagförarbetena kan dras någon bestämd slutsats. Regeringsrätten gör bedömningen att tunnelmynningen med ramper vid Roslagstull ligger utanför nationalstadsparken. Därav följer att de särskilda bestämmelserna i 3 kap. 7 § NRL till skydd för nationalstadsparken inte är tillämpliga på trafikanläggningarna vid Roslagstull. - Regeringsrätten finner vidare att de planerade åtgärderna, som innebär att tunnelmynningen läggs i den i denna del redan förut av stenbrytning påverkade branten, inte medför någon påtaglig skada på de värden som bestämmelserna i 2 kap. 6 § NRL är avsedda att skydda. - Trafikplats vid Frescati, ventilationstorn m.m. Regeringen anför i sitt yttrande bl.a. följande: "Vid Frescati har detaljplanen utformats så att norrifrån kommande trafik genom en successiv sänkning av körbanorna leds ner under ett med t2 markerat område. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen innebär detta att trafikleden sänks ner i vägbanan och att landskapet får råda (s. 6). För norrifrån kommande trafik byggs en ramp på Roslagsvägens västra sida för avfart mot Roslagstull. På motsvarande sätt uppförs en ramp för från Roslagstull kommande trafik för påfart norrut på Roslagsvägens östra sida. På plankartan illustreras gång- och cykelväg invid respektive ramp. - Invid angivna ramper har planen försetts med bestämmelser om markens anordnande innebärande att befintliga träd inte får fällas (n1) respektive krav på plantering (n2). Vidare redovisar planen bestämmelser om utformning av allmänna platser som innebär att plantering skall ske. Planbeskrivningen anger också (s. 9 ff.) att det i anslutning till tunnelmynningen utförs bullerskydd i form av låga vallar eller murar, mjuk terrängmodellering samt träd- och buskplanteringar m.m. Vidare anges att där gång- och cykelvägar förläggs i parkstråken längs vägarna ordnas en planteringszon mellan gång- och cykelvägen och körbanorna. Planbeskrivningen anger vidare (s. 12 f.) ett särskilt miljöprogram avseende material, ytbehandling, färgsättning, planteringar, skyltning, belysning etc. Detaljplanen anger en bestämmelse 'E' avseende 'Tekniska anläggningar för trafiktunnlar' vid Frescati. På plankartan anges elnätsstation (4 m över nollplanet) och ventilationstorn (45 m över nollplanet). Av planbeskrivningen (s. 11) framgår bl.a. att tornets höjd anpassats så att obrutna luftströmmar kommer att erhållas och att det kommer att sträcka sig ca 40 m över markytan. Tornets diameter kommer att uppgå till 5-6 m och det avses att utföras i glas med stomme i stål. Av miljökonsekvensbeskrivningen (s. 40) framgår vidare att 'Tornet är placerat invid, ost om och vid foten av den bergknalle som ligger i fonden vid inresa till Stockholm från norr. Placeringen har valts i en avvägning mellan landskapets förutsättningar, järnvägsviadukten och trafikanläggningen.' Vidare anges att det 'är viktigt att tornet inte framstår påträngande i det öppna landskapet mot Stora Skuggan.' På s. 45 redovisas ett fotografi av platsen för ventilationstornet samt anges att partiet mellan Roslagsbanan och Baron Rålambs väg domineras av lövskog. Vid läget för ventilationstornet växer gles sly/ungskog - lönn, ek, björk och sälg. Marken är gräsbevuxen. På s. 53 anges att återplantering av ädellövskog i anslutning till ventilationstornet planeras. - Regeringen konstaterar att de åtgärder som avses vidtas inom aktuell del av nationalstadsparken skall ske inom ett område som utgörs av mark som ianspråktagits som vägområde eller för bensinstationsändamål och således inte är att betrakta som parklandskap eller naturmiljö. - Tornet är placerat inom eller i omedelbar anslutning till tidigare exploaterade områden. - Regeringen anser att genomförandet av detaljplanen i dessa delar inte medför något intrång i nationalstadsparkens parklandskap eller naturmiljö och att föreslagna åtgärder kan genomföras utan skada på områdets natur- och kulturvärden i övrigt." - Regeringsrätten gör i denna del följande bedömning. Som regeringen konstaterat innebär detaljplanen att trafikanläggningarna vid Frescati skall utföras inom ett område som i huvudsak tagits i anspråk för trafikändamål. Regeringsrätten finner med hänsyn härtill och vad som i övrigt framkommit om områdets karaktär av trafikmiljö att de planerade åtgärderna bör kunna genomföras utan intrång i nationalstadsparkens parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. - Ventilationstornet och nätstationen skall uppföras på mark där det växer gräs och gles sly/ungskog men som ligger i nära anslutning till tidigare exploaterade områden. Med hänsyn till placeringen av anläggningarna är det inte fråga om ett sådant intrång som avses i 3 kap. 7 § NRL. Även om tornet genom sin storlek blir framträdande kan det, med beaktande av bl.a. de närliggande universitetshusen, inte anses skada natur- och kulturvärdena i omgivningen. - Blandskogsparti öster om Teknikhöjden. Regeringen anför i sitt yttrande bl.a. följande. I planbeskrivningen anges beträffande ett område öster om Teknikhöjden (s. 6) att "En kort tunneldel i svackan mellan de två bergknallarna vid Roslagsbanan kan på grund av dålig bergtäckning behöva utföras i betong." Vägverket har emellertid i regeringsärendet uppgivit att något schakt från ytan inte kommer att utföras eftersom detta kan undvikas genom bergförstärkning. Till följd av dessa förhållanden behöver inte det ingrepp ske som tidigare inte kunnat uteslutas. Därmed uppkommer inte heller de negativa konsekvenser som angivits i miljökonsekvensbeskrivningen. - Regeringen anser att Norra Länken på den aktuella delsträckan kan byggas ut utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan skada i övrigt på nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. - Regeringsrätten har i ett rättsfall rörande detaljplan för Norra Länken, delen Norrtull-Roslagstull (Bellevueparken), närmare belyst innebörden av lagstiftningen om skydd för nationalstadsparken i fråga om anläggning av tunnel i öppet schakt (RÅ 1997 ref. 18). Därvid uttalades att lagtexten inte innehåller någon begränsning i fråga om skyddet mot intrång eller skada så att detta skulle gälla bara mot intrång eller skada som är av bestående karaktär. I fråga om skaderekvisitet uttalades att detta i sig synes lämna ett visst utrymme för att man vid bedömningen av åtgärdernas karaktär skall kunna se till helhetsverkan och således bortse från helt tillfälliga eller annars obetydliga negativa effekter. - Regeringsrätten gör följande bedömning. Med hänsyn till vad som Vägverket uppgivit i målet redan hos regeringen om att någon schaktning från ytan inte kommer att ske inom ifrågavarande område anser sig Regeringsrätten vid bedömningen av regeringens beslut i denna del kunna utgå från förutsättningen att tunneln kommer att anläggas utan att markytan berörs av arbetena. Med denna förutsättning finner Regeringsrätten att planen i denna del inte kommer att medföra något intrång i nationalstadsparkens parklandskap eller naturmiljö eller i övrigt skada dess natur- och kulturvärden. - Tunnelarbeten under Roslagsvägen. Regeringen anför i sitt yttrande följande: "Förutom de ovan redovisade åtgärderna påverkar ett anläggande av detaljplanens trafikledstunnel förhållandena också i anslutning till Roslagsvägen söder om Värtabanan. Av planbeskrivningen framgår bl.a. att tunneln avses att utföras som en betongtunnel. - Detaljplanen anger att områdena på ömse sidor om Roslagsvägen utgörs av parkmark. För denna redovisas bestämmelser om markens anordnande (n1 och n2) som innebär att befintliga träd inte får fällas samt ett krav på plantering. - Regeringen konstaterar att de åtgärder som avses vidtas inte medför intrång i nationalstadsparkens parklandskap eller naturmiljö och kan utföras utan skada i övrigt på det historiska landskapets natur- och kulturvärden." - Regeringsrätten, som konstaterar att åtgärderna i huvudsak vidtas inom ett befintligt vägområde, delar regeringens uppfattning. Regeringsrätten finner således inte att detaljplanen i denna del strider mot skyddsbestämmelserna för nationalstadsparken. - Övriga anläggningar. Sökandena hävdar att anläggningarna för friskluftsintag och nödutgångar tar naturmark i anspråk samt att ökad trafik och ökade halter av kvävedioxid till följd av trafikanläggningarna medför intrång eller skada i nationalstadsparken. - Regeringen anför i sitt yttrande bl.a. följande: "De anläggningar som planen medger utgörs [efter regeringens ändring av planen] av två nödutrymningsanordningar (x2) vid Drottning Kristinas väg - Riksmarskalkens väg och vid bergssidan mot Drottning Kristinas väg. Vidare redovisas ett friskluftsintag (u1)vid Tekniska högskolans institution för maskinteknik. Härutöver ger planen möjlighet till utförande av 'Tekniska anläggningar för trafiktunnlar' (E) vid Frescati. - Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår bl.a. (s. 41) att 'Två nödutrymningsbyggnader uppförs i Lill-Jansskogen. De ska vara möjliga att nå med utryckningsfordon. Placeringen sker i en avvägning mellan säkerhetsfrågor och hänsyn till landskapet. Utformningen av byggnader och mark måste ske med stor omsorg. 'De två nödutrymningsanläggningarna redovisas vidare med fotomontage på s. 46-47 i miljökonsekvensbeskrivningen. Där anges att den ena anläggningen avses placeras vid en stig i omedelbar anslutning till väg och parkeringsyta, att det rör sig om en ca 100 kvm stor, gräsbevuxen yta och att inga träd berörs. Den andra anläggningen avses indragen i en bergskant i omedelbar anslutning till vägen. Ingen vegetation kommer att beröras av anläggningen och ingreppet i berget är begränsat. På s. 50 anges att ingreppen för nödutrymningsanläggningarna är av mindre omfattning och främst berör markytor som kan återställas relativt snabbt. - Vad beträffar friskluftsintaget redovisas på s. 47 i miljökonsekvensbeskrivningen en kartbild över anläggningens placering samt anges att ca 100-200 kvm yngre ädellövskog berörs av anläggningen. Detta ingrepp anges på s. 50 innebära en måttlig inverkan på naturmiljön. - På s. 53 anges vidare 'För att säkerställa att ingreppen minimeras skall höjdläge och disposition av eventuella tillfartsytor till nödutrymningar och ventilationstorn noggrant anpassas till naturmiljöns förutsättningar." Vidare anges att ingreppen är ringa och behovet av åtgärder förutom vissa återplanteringar små. - Beträffande ökad trafik m.m. skall enligt miljökonsekvensbeskrivningen (s. 21) Vägverket upprätta ett kontrollprogram och korrigera med lämpliga åtgärder om miljömålen eventuellt inte uppfylls. De frågor som skall ingå i kontrollprogrammet är bl.a. trafikräkningar, emissionsmätningar avseende utsläpp av luftföroreningar i ventilationstorn, immissionsmätningar avseende deposition av luftföroreningar samt uppföljande haltmätning av kvävedioxid och koloxid. - Enligt miljökonsekvensbeskrivningen (s. 73) är tunnelmynningarnas bidrag till trafikbullret underordnat trafikens bidrag på avstånd över 100 m. Däremot kan reflexer i sidoväggar vid tunnelnedfarten till ringen försämra den skärmverkan som nedfarten annars ger. Därför bör övervägas om sidoväggar bör utformas med absorberande ytskikt. Vidare anges att efter utbyggnaden av Norra Länken bör mätningar genomföras för kontroll av bullersituationen. - Av s. 81 framgår bl.a. att luftföroreningshalterna kommer att minska på de flesta platserna i området runt Haga, Brunnsviken och Norra Djurgården jämfört med i dag. - Regeringen anser att varken föreslagna nödutrymningsanordningar eller friskluftsintaget medför intrång i nationalstadsparkens parklandskap eller naturmiljö i den mening begreppet har i den aktuella lagbestämmelsen. Regeringen har härvid vid bedömningen av åtgärdernas karaktär sett till helhetsverkan och därvid bortsett från helt tillfälliga eller annars obetydliga negativa effekter. Regeringen finner också att åtgärderna kan genomföras utan skada i övrigt på nationalstadsparkens natur- och kulturvärden. - Beträffande effekten av ökad trafik finner regeringen inte att detaljplanen i angivet avseende medför skada på nationalstadsparkens natur- och kulturvärden." - Regeringsrätten delar regeringens uppfattning i ovannämnda avseenden. Regeringsrätten finner således i denna del att detaljplanen inte strider mot bestämmelserna i 3 kap. 7 § andra stycket NRL. - Sammanfattning. - Regeringsrätten finner att regeringens avgörande inte strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att regeringens avgörande i övrigt strider mot någon rättsregel. Regeringens avgörande skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (Regeringsråden Lindstam och Sandström hade skiljaktig mening såvitt avsåg bedömningen rörande Blandskogsparti öster om Teknikhöjden och anförde följande. I målet har beträffande andra delar av projektet med fog hävdats att det endast är detaljplanen som omfattas av regeringens beslut och Regeringsrättens prövning medan frågor om hur arbetena skall utföras prövas i arbetsplan respektive mark- och bygglov. Även i fråga om det nu aktuella området är det innehållet i detaljplanen som bör vara avgörande. Den yta på marken som kan beröras av ett öppet schakt från den gräs- och skogbevuxna markytan utgör enligt detaljplanen ca 3 000 kvadratmeter (enligt miljökonsekvensbeskrivningen från april 1994 ca 2 000 kvm). Den enligt detaljplanen tillåtna åtgärden får anses innebära ett intrång i nationalstadsparkens naturmiljö. Den strider därför mot 3 kap. 7 § NRL, varför regeringens beslut bör upphävas.) (fd II 1998-01-14, Sandbäck)

*REGI