RÅ 1998:38
Arbetsgivarens rätt till ersättning för kostnad för sjuklön enligt 16 § lagen (1991:1047) om sjuklön har inte ansetts omfatta på sjukperioden belöpande semesterlön och avtalade avgifter för försäkringar m.m.
Länsrätten i Värmlands län
Samhall Erress AB begärde hos försäkringskassan ersättning enligt 16 § lagen om sjuklön för sjuklönekostnader för en anställd avseende tiden den 12-17 mars 1992 med 3 098 kr 20 öre. I beloppet inräknade bolaget, förutom den till arbetstagaren utbetalade sjuklönen, även reserverad semesterlön samt lagstadgade och avtalsenliga sociala kostnader.
Värmlands läns allmänna försäkringskassa beslöt den 24 april 1992 att bevilja bolaget ersättning med endast 2 062 kr 60 öre. Ersättningen avsåg den utbetalade sjuklönen och sociala avgifter enligt lagen (1982:691) om socialavgifter. Sedan bolaget begärt omprövning beslöt försäkringskassan den 10 juli 1992 att inte ändra sitt tidigare beslut.
Samhall Erress AB överklagade och vidhöll sin begäran om ersättning.
Riksförsäkringsverket bestred bifall till yrkandet och förklarade sig göra samma bedömning som försäkringskassan.
Domskäl
Länsrätten i Värmlands län (1993-09-23, ordförande Berglund) yttrade: Enligt 6 § lagen om sjuklön utgör sjuklön viss procentuell andel av den lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan under sjuklöneperioden. Istället för de där angivna procenttalen skall för arbetstagare med omfattande korttidsfrånvaro gälla viss högre nivå (90 procent), enligt bestämmelser i 13-15 §§. Om beslut om sådan högre ersättningsnivå fattats har arbetsgivaren enligt 16 § rätt till ersättning från sjukförsäkringen för de kostnader för sjuklön som han har haft för arbetstagaren enligt denna lag. Enligt specialmotiveringen till sistnämnda bestämmelse (proposition 1990/91:181, s. 80) avser ersättningen förutom den sjuklön som arbetsgivaren har utgett till arbetstagaren beräknade lönekostnader i form av avgifter enligt lagen om socialavgifter och lagen om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen om särskild löneskatt. Vidare anges att ersättning endast utges för den sjuklön och andra lönekostnader som en arbetsgivare har att svara för "enligt denna lag". Något närmare resonemang med exempel på vilka kostnader som därigenom inte blir ersättningsbara förs inte. Bestämmelserna ger enligt länsrättens mening utrymme för mer än en tolkning. En möjlighet är att ersättningsrätten enligt 16 § endast skall gälla den egentliga sjuklönen. Orden "enligt denna lag" skulle utesluta alla "kringkostnader" som antingen regleras i andra lagar (t.ex. semesterersättning, som regleras i semesterlagen) eller över huvud taget inte är lagreglerade. Mot detta talar att man i lagmotiven alltså angett att vissa lagstadgade sociala avgifter skall vara ersättningsgilla, trots att bestämmelserna härom inte återfinns i sjuklönelagen utan i andra lagar. En annan möjlig tolkning är att ersättningsrätten avser även de kostnader som är förknippade med sjuklönen. Inskränkningen som ligger i orden "enligt denna lag" skulle kunna läsas så att den sjuklön som utgör själva grunden för kostnadernas beräkning måste vara uträknad i enlighet med lagens bestämmelser. Eventuell kompletterande sjuklön som utbetalas av annan anledning (t.ex. enligt kollektivavtal) skulle således inte beaktas. Försäkringskassans tillämpning av reglerna kan sägas innebära en kompromiss; utöver själva sjuklönen har de lagstadgade (men inte de avtalsreglerade) sociala avgifterna ersatts. Denna tillämpning överensstämmer med Riksförsäkringsverkets allmänna råd i ämnet (1993:3) och har stöd i lagmotiven. Så som dessa formulerats ger de intrycket av att uppräkningen av ersättningsgilla kostnader varit avsedd att vara fullständig. Med utgångspunkt från lagtexten, som över huvud taget inte nämner något om sociala avgifter, förefaller det emellertid dunkelt varför ersättningsrätt skulle föreligga för de lagstadgade men inte för de avtalsreglerade avgifterna. Något stöd för att göra skillnad mellan sociala avgifter och andra lönekostnader såsom semestertillägg finns knappast heller i lagtexten. Av de ovan angivna tre alternativen är den mellersta den som bäst verkar för att ersättningen till arbetsgivaren motsvarar hans kostnader för sjukfallet. En ordning som innebär att dessa kostnader endast delvis ersätts bör godtas endast om lagen klart stadgar detta. Länsrätten kan inte finna att detta är fallet. Länsrätten anser på grund av det anförda att Samhall har rätt till en ersättning, som omfattar såväl semesterersättning som avtalsreglerade sociala avgifter. Ersättningen kan beräknas till det av Samhall angivna beloppet, 3 098 kr 20 öre. - Länsrätten ändrar försäkringskassans beslut på så sätt att Samhall för den aktuella sjukperioden förklaras berättigad till ersättning med 3 098 kr 20 öre.
Kammarrätten i Göteborg
Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och att försäkringskassans beslut skulle fastställas. Verket anförde bl.a. följande. I 16 § lagen om sjuklön föreskrevs att en arbetsgivare, som har haft kostnader för sjuklön för en arbetstagare som omfattas av det särskilda högriskskyddet, hade rätt till ersättning från sjukförsäkringen för de kostnader för sjuklön som han haft för arbetstagaren enligt denna lag. I specialmotiveringen till lagrummet (prop. 1990/91:181, s. 80) angavs att ersättning från sjukförsäkringen förutom den sjuklön som arbetsgivaren har utgett till arbetstagaren avsåg beräknade lönekostnader i form av avgifter enligt lagen (1981:681) om socialavgifter och lagen (1982:423) om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen (1990:652) om särskild löneskatt. Vidare angavs att ersättningen endast utges för den sjuklön och andra lönekostnader som en arbetsgivare har att svara för enligt denna lag. Enligt verkets mening hade Samhall Erress AB rätt till ersättning från sjukförsäkringen för den i målet aktuella sjuklönen samt de sociala avgifterna, dvs. totalt 2 602 kr 60 öre. Däremot kunde ersättning inte utges för den "uppbokade" semesterlön som den anställde hade rätt till under kommande semesterledighet och därpå beräknade sociala avgifter.
Samhall Erress AB ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde bl.a. följande. För att arbetsgivarna skulle kunna betala semesterlön och semesterersättning ålåg det arbetsgivarna att vid varje löneutbetalning utöka lönen med 13 procent och reservera detta belopp som en skuld till den anställde för senare utbetalning i form av semesterlön och semesterersättning. Detta var alltså en lönedel som den anställde skall ha. Även den reducerade sjuklön den anställde erhöll under de första 14 dagarna av varje sjukperiod skulle ökas med 13 procent, reserveras och utbetalas till honom i samband med den kommande semesterledigheten eller om han dessförinnan slutade sin anställning. I den lönesumma som ingick i underlaget för såväl lagstadgade som avtalsenliga sociala kostnader ingick såväl ordinarie lön som sjuklön samt ytterligare 13 procent på totalsumman av lönen och sjuklönen. När nu försäkringskassan skall ersätta arbetsgivarna för sjuklönen verkade det underligt om inte angivna 13 procent skulle ingå eftersom detta var en del av lönen. Om inte aktuella 13 procent ingick betalde ju inte försäkringskassan hela sjuklönen, vilket kassan enligt lag skulle göra. På den angivna lönesumman, inklusive 13 procent, skulle arbetsgivaren betala sociala avgifter inklusive löneskatt. Bolaget hävdade att den utbetalda sjuklönen skulle utökas med 13 procent. Dessutom skulle de sociala kostnaderna ersättas med 37,65 procent för arbetare och 39,55 procent för tjänstemän.
Kammarrätten i Göteborg (1995-01-20, Dryselius, Berg samt nämndemännen Anderssson och Hägerström) instämde i länsrättens bedömning och ändrade därför inte den överklagade domen.
Skiljaktig
Kammarrättsrådet Hansson, referent, var av skiljaktig mening och anförde. Såsom Riksförsäkringsverket anfört har i 16 § lagen om sjuklön inte preciserats vad som avses med "kostnader för sjuklön", medan däremot i lagens förarbeten angetts att ifrågavarande ersättning, förutom den sjuklön som arbetsgivaren har utgett till arbetstagaren, avser beräknade lönekostnader i form av avgifter enligt lagen om socialavgifter och lagen om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen om särskild löneskatt. Mindre företag har genom en särskild lag, lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader, sedermera getts möjlighet att försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan för kostnader för den del av en arbetstagares semesterlön som grundar sig på frånvaro enligt 17 § semesterlagen, vilken omfattar bl.a. ledighet på grund av sjukdom. Något undantag har i den lagen inte gjorts beträffande arbetstagare för vilka beslut enligt 13 § sjuklönelagen gäller, dvs. arbetstagare med omfattande korttidsfrånvaro. Jag gör av det anförda bedömningen att ett för en arbetstagare reserverat belopp avseende semesterlön eller semesterersättning inte kan anses omfattas av 16 § lagen om sjuklön. Med bifall till Riksförsäkringsverkets överklagande vill jag således upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut.
kammarrätten
Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att kammarrättens och länsrättens domar skulle upphävas och att försäkringskassans beslut skulle fastställas.
Samhall Erress AB bestred bifall till överklagandet. Bolaget medgav dock att ersättningen för den i målet aktuella sjukperioden minskades från 3 098 kr 20 öre till 3 088 kr 83 öre med hänsyn till att lönekostnaderna tidigare uppgivits till ett något för högt belopp.
Regeringsrätten (1998-09-30, Brink, Werner, Sjöberg, Rundqvist) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Lagen om sjuklön reglerar den anställdes rätt att vid nedsättning av arbetsförmågan under korta sjukdomsfall och de första 14 dagarna av längre sjukdomsfall utfå viss del av lön och andra anställningsförmåner av arbetsgivaren. Underlaget för sjuklönens beräkning utgörs av de anställningsförmåner som normalt skulle ha utgetts till arbetstagaren om denne varit i arbete. Vad nu sagts följer av lagens 1, 4 och 6 §§. Enligt 16 § samma lag har en arbetsgivare i vissa fall rätt till ersättning från försäkringskassan för de kostnader för sjuklön som han haft enligt lagen för bl.a. arbetstagare med sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder.
Bolaget har begärt ersättning för sjuklönekostnader avseende en anställds sjukdomsperiod under mars 1992. De ifrågavarande kostnaderna avser lön, reserverad semesterlön, arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter, särskild löneskatt enligt lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader, avtalsenliga avgifter avseende avgångsbidrag, avtalsgruppsjukförsäkring, särskild tilläggspension, trygghetsförsäkring vid arbetsskada och tjänstegrupplivförsäkring samt avtalsenlig avgift till Gemensamma fonden.
Frågan i målet är om arbetsgivarens rätt till ersättning för sjuklön omfattar även på sjukperioden belöpande semesterlön och avtalade avgifter för försäkringar m.m. I propositionen med förslag till lag om sjuklön (prop. 1990/91:181, s. 80) anfördes i specialmotiveringen till 16 § att ersättningen, förutom den sjuklön som arbetsgivaren har utgett till arbetstagare, avser beräknade lönekostnader i form av avgifter enligt lagen om socialavgifter och lagen om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen om särskild löneskatt samt att ersättning utges endast för den sjuklön och andra lönekostnader som en arbetsgivare har att svara för enligt sjuklönelagen.
Av förarbetena till lagen om sjuklön kan således slutas att sådana kostnadsposter som är aktuella i målet inte avsetts bli omfattade av ersättningsrätten. Bestämmelsen i lagens 16 § ger inte klart uttryck för denna avsikt. Å andra sidan är lagtexten, sedd mot bakgrund även av de grundläggande lagreglerna om vad arbetstagare har rätt att utfå såsom sjuklön, inte heller så entydig att den måste uppfattas som en garanti för att arbetsgivaren skall utfå försäkringskasseersättning för alla kostnader som vid bokföringsmässig kalkylering kan förknippas med sjuklön till ifrågavarande grupp av arbetstagare.
Vid tolkning med beaktande av dessa förhållanden finner Regeringsrätten att bolaget inte kan anses berättigat till ersättning för kostnader för på sjukperioden belöpande semesterlön och avtalade avgifter för försäkringar m.m. Riksförsäkringsverkets yrkande skall därför bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar samt fastställer försäkringskassans beslut.
Regeringsrådet Nilsson var av skiljaktig mening och anförde: Frågan i målet är om arbetsgivarens rätt till ersättning för sjuklön omfattar även på sjukperioden belöpande semesterlön och avgifter enligt kollektivavtal avseende försäkringar m.m. Med sjuklön avses, enligt 1 § lagen om sjuklön, lön och andra anställningsförmåner. Någon närmare precisering av rätten till ersättning, utöver vad som följer av denna definition, har inte gjorts i själva lagen. I propositionen med förslag till lag om sjuklön (prop. 1990/91:181, s. 80) anförs dock i specialmotiveringen till 16 § lagen om sjuklön att ersättningen, förutom den sjuklön som arbetsgivaren har utgett till arbetstagare, avser beräknade lönekostnader i form av avgifter enligt lagen om socialavgifter och lagen om allmän löneavgift samt skatt enligt lagen om särskild löneskatt samt att ersättning utges endast för den sjuklön och andra lönekostnader som en arbetsgivare har att svara för enligt lagen om sjuklön. - Sjuklön, sådan den definieras i 1 § lagen om sjuklön (lön och andra anställningsförmåner), får anses innefatta även under sjukperioden intjänad semesterlön och på perioden belöpande avgifter enligt kollektivavtal. När det gäller arbetsgivarens rätt till ersättning i vissa fall för kostnader för sjuklön innehåller lagen ingen uttrycklig begränsning. Det ovan redovisade motivuttalandet tyder visserligen på att avsikten varit att begränsa ersättningen till kostnader för under sjukperioden utbetald lön samt lagstadgade avgifter och särskild löneskatt på detta belopp. Enbart det nämnda uttalandet utgör dock inte tillräcklig grund för att begränsa arbetsgivarens rätt till ersättning i enlighet med Riksförsäkringsverkets yrkande. Den överklagade domen skall därför inte ändras på annat sätt än att ersättningsbeloppet justeras i enlighet med vad bolaget angett i Regeringsrätten.