RÅ 1999 not 15

Not 15. Ansökan av Sven Åke Å. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Falkenbergs kommun (1995-11-30) beslutade dels att anta detaljplan för del av Tröinge 4:9 m.fl. fastigheter, Tunnel under Tröingeberg, dels om ändring av detaljplaner för Tröingeberg i kommunen. - Sedan kommunens beslut överklagats beslutade Länsstyrelsen i Hallands län (1996-05-06) att avvisa vissa överklaganden samt att avslå övriga överklaganden och fastställa kommunens planbeslut. - Sven Åke Å. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. De vidhöll därvid de invändningar som tidigare framförts mot utflyttningen av järnvägen och stationen. De framhöll särskilt att ingen hänsyn tagits till den stora opinion som fanns mot flyttningen från centrum, att miljökonsekvensbeskrivning saknades för ombyggnad av järnvägen i befintligt läge genom Falkenberg vilket medfört att alternativen inte kunnat jämföras, att Falkenberg splittrades och ett naturskönt område förstördes med fula tunnelmynningar samt att tunneln gick för grunt under befintliga hus vilket medförde olägenheter i form av buller, vibrationer/stomljud, magnetfältsexponering och försämrade fastighetspriser. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-04-30) avslog överklagandena och anförde som skäl för sitt beslut bl.a.: Regeringen finner att den utredning som föreligger i ärendet får anses utgöra ett tillräckligt underlag för den prövning som skall ske i detta detaljplaneärende. - Regeringen finner, bl.a. mot bakgrund av de bestämmelser om störningsskydd som tagits in i planerna och den reglering av frågor om ersättning för värdeminskning och annan skada som skall ske vid plangenomförande att detaljplanen inte kan anses så ingripande eller medföra sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. - Regeringen finner inte att vad de klagande anfört om avvägningen mellan olika allmänna och enskilda intressen i valet av järnvägssträckning utgör skäl för regeringen att med anledning av överklagandena upphäva planbeslutet. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - Sven Åke Å. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas samt att ärendet skulle återförvisas till den myndighet som meddelat beslutet. De yrkade även att Regeringsrätten skulle förordna att regeringens beslut tills vidare inte skulle gälla. - Sökandena anförde bl.a. följande. Regeringen hade underlåtit att erforderligt utreda ärendet och dess intresseavvägning kunde ifrågasättas. Beslutet stred därigenom mot plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Det låg inte inom kommunens s.k. fria handlingsutrymme enligt PBL att välja järnvägssträckning m.m. Frågan om tillåtligheten av inverkan av magnetfält borde ha prövats i ärendet. Opinionen emot järnvägsföretaget borde ha utretts, analyserats och beaktats i större omfattning. Vidare måste det av regeringens beslut kunna utläsas vilka riktvärden och gränser för buller, vibrationer och andra miljöstörningar som beslutats. Den miljökonsekvensbeskrivning som upprättats av Banverket överensstämde inte med gällande rätt. Den var inte heltäckande avseende samtliga alternativ och utformningar. Regeringen hade i enlighet med förvaltningsförfarandets allmänna principer att ta ansvar för att ärendet blev tillfredsställande utrett. I avsaknad av en fullständig miljökonsekvensbeskrivning kunde ärendet inte anses erforderlig utrett. Även om lagstöd för miljökonsekvensbeskrivning saknades, var Sverige bundet av EG:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivning 85/337/EEG. Det var uppenbart att tunnelbygget kunde antas få sådan betydande omfattning och bli av sådan ingripande beskaffenhet att bygget borde omfattats av krav på tillåtlighetsprövning enligt 4 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. - Regeringsrätten (1999-02-11, Werner, Lindstam, Billum, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen omfattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Sökandena har främst gjort gällande att regeringens beslut strider mot PBL och NRL. Sökandena har särskilt åberopat olika formella brister i ärendets tolkning, vilka skulle ha lett till att olika konsekvenser för fastigheterna i form av buller, vibrationer, elektromagnetisk strålning, värdeminskning och andra olägenheter inte utretts eller beaktats. - Av 1 kap. 5 § PBL framgår att båda allmänna och enskilda intressen skall beaktas vid prövning av frågor enligt PBL. Beträffande allmänna intressen föreskrivs i 2 kap. 1 § första stycket att mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Enligt andra stycket skall NRL tillämpas vid planläggning. När det gäller utformningen av en detaljplan föreskrivs i 5 kap. 2 § PBL att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts-, och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Regeringsrätten gör beträffande planens överensstämmelse med PBL följande bedömning. PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunens självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjer för markanvändning inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen (jfr RÅ 1994 ref. 39). Regeringsrätten finner inte att regeringen gått utöver det handlingsutrymme som de aktuella bestämmelserna i PBL lämnar för beslutsfattandet. - Enligt 4 kap. 2 § NRL får regeringen besluta att en anläggning eller en åtgärd inte får utföras utan regeringens tillstånd enligt samma kapitel, om anläggningen eller åtgärden kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet. Huruvida krav på tillstånd skall uppställas måste naturligtvis bedömas från fall till fall. Lokaliseringen och utformningen men också typen av anläggning kan få betydelse för den bedömningen (se prop. 1985/86:3 s. 135 f.). - Enligt 1 § andra stycket rättsprövningslagen kan rättsprövning gälla endast sådana beslut som innebär myndighetsutövning mot den enskilde. Att regeringen avstår från att uppställa krav på prövning enligt 4 kap. NRL innebär i sig inte någon myndighetsutövning och regeringens avstående från att påkalla sådan prövning kan därför inte som sådant bli föremål för rättsprövning. Regeringsrätten finner inte heller att avståendet leder till att regeringens beslut beträffande detaljplanen strider mot bestämmelsen i NRL. - Regeringsrätten finner sammanfattningsvis att regeringens beslut inte strider mot PBL och NRL. Sökandena har vidare inte visat att de beskrivningar av miljökonsekvenserna som gjorts i ärendet varit oförenliga med EG-rättens krav. Vad sökandena i övrigt angivit visar inte - och det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet - att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Ansökningarna om rättsprövning skall därför lämnas utan bifall. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-01-12, Jonsson)

*REGI

*INST