RÅ 1999 not 279

Not 279. Ansökan av Erich S. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. Kommunfullmäktige i Ludvika kommun beslutade den 28 mars 1996 att anta följande detaljplaner för Riksväg 60 i kommunen

- Lorentsberga 2:7 m.fl., plan 1, Lyviksbergets trafikplats,

- Lorentsberga 3:47 m.fl., plan 2, Lorentsbergatjärn,

- Ludvika gård l:397 m.fl., plan 3, Lorentsberga trafikplats (Snöåvägen),

- Ludvika gård 1:397 m.fl., plan 4, Högberget,

- Knutsbo 7:221 m.fl., plan 5, Knutsbo trafikplats (Högbergsgatan),

- Övre Marnäs 4:60 m.fl., plan 6, Marnästjärn,

- Ludvika 6:l och 4:18 m.fl., plan 7, Marnäs trafikplats

(Smedjebacksvägen) samt

Länsstyrelsen

- Ludvika 5:67 m.fl., plan 8, Doppingvägen. - Kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanerna överklagades av ett stort antal personer. Länsstyrelsen beslutade 11 november 1996 att inte ändra kommunens beslut. -Erich S. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Länsstyrelsen överlämnade med ett yttrande den 16 juni 1997 överklagandena till regeringen. - Boverket avgav yttrande i ärendet den 3 juni 1998. Yttranden kom in från Länsstyrelsen i Dalarnas län, daterat den 10 augusti 1998, samt från Ludvika kommun daterade den 11 och den 19 augusti 1998. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-09-17) redovisade under separata rubriker inkomna överklaganden, Boverkets yttrande, länsstyrelsens yttrande den 10 augusti 1998, kommunens yttrande samt kompletterande skrivelser från de klagande. - Överklagandena -De som överklagat länsstyrelsens beslut den 11 november 1996 att avslå vissa överklaganden vidhåller i huvudsak de invändningar mot vägprojektet och de ståndpunkter i övrigt som de framfört tidigare. De framför bl.a. jävsanmärkningar mot Vägverket och verkets konsulter, mot en kommunfullmäktigeledamot, som uppges bo intill nuvarande genomfart, och mot länsstyrelsens behandling av planärendet. De anser vidare att kungörelsen om utställning av detaljplanerna varit felaktig vad avser överensstämmelsen med kommunens översiktsplan samt att det saknas ett program för detaljplaneläggningen. Också i övrigt bör planhandlingarna kompletteras med ytterligare utredningar bl.a. vad avser frågor om tillgång till vatten och risk för förorening av vattentäkt. De anser också att handläggningen av de klagandes synpunkter har varit summarisk såväl inom kommunen som inom länsstyrelsen. Planhandlingarna och den miljökonsekvensbeskrivning som utarbetats för projektet är enligt klagandena inte tydliga och innehåller förskönande beskrivningar av projektets konsekvenser m.m. - De anför vidare att vägprojektet bl.a. medför intrång i strandskyddade områden och i det riksintresse som benämns Persbo däljor. Projektet strider mot bestämmelserna i såväl naturvårdslagen (1964:822) som lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. De anger också att det finns en massiv opinion som motsatt sig den planerade vägutbyggnaden som de anser vara en storstadslösning för en småstad. De ifrågasätter samhällsnyttan med projektet och anser inte att det har skett någon avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. - De framhåller i övrigt att projektet medför intrång i enskilda fastigheter och rörelser och att boendemiljön kommer att påverkas genom ökat buller, en ökad mängd luftföroreningar och andra störningar. Stora ingrepp kommer också att ske i närrekreationsområdena och det skapas en barriär mellan olika stadsdelar och samhällsfunktioner. Framkomligheten och trafiksäkerheten kommer också att påverkas negativt. - Boverkets yttrande -Boverket ifrågasätter vägens standard och utformning och anser att underlaget för att välja alternativ inte uppdaterats efter dagens förutsättningar och värderingar. Verket anser vidare att beslutsunderlaget för att bedöma konsekvenserna av att genomföra detaljplanerna, planhandlingar och miljökonsekvensbeskrivning, har sådana brister att formfel enligt 5 kap. 9 och 18 §§ plan- och bygglagen (1987:10), PBL, föreligger. Vägen leder enligt Boverket också till intrång som sammantaget inte kan accepteras bl.a. vad avser intrång i stadslandskapet och boendemiljöer, risker för vattenförsörjningen, troliga ökade koldioxidutsläpp och ökade bränslekostnader, troliga ökade bullerstörningar för större områden samt påtaglig skada på riksintresse vid Persbo däljor. - Boverket konstaterar att den vägutredning som ligger till grund för det valda vägalternativet är upprättad år 1989 samt att det saknas ett separat program för detaljplanearbetet. Verket anser det emellertid rimligt att betrakta den utarbetade arbetsplanen som program för detaljplanerna. - Verket ifrågasätter med utgångspunkt i den faktiska och den bedömda framtida trafikutvecklingen de trafikprognoser som legat till grund för valet av vägstandard. Verket anser inte heller att hänsyn tagits till vare sig eventuella trendförändringar vad avser exempelvis flexiblare arbetstid eller de nya värderingar och mål som ligger till grund för planeringen av vägtransportsystemet i dag. Boverket anser vidare att en upprustning av den befintliga sträckningen borde ha ingått som ett alternativ i vägutredningen. Utan en sådan utredning är det enligt Boverket inte möjligt att rätt värdera de motstående allmänna intressena och de enskilda intressen som framförts i överklagandena. - Boverket anför vidare erinringar mot den till arbetsplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen som även utgör en miljökonsekvensbeskrivning till detaljplanerna. Dessa erinringar avser bl.a. dess bristande aktualitet och bristen på redovisning av alternativa lokaliseringar. Illustrationer och sektioner anges vidare vara i liten skala och därmed svårtolkade. Beskrivningen möjliggör enligt verket inte en samlad bedömning av inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser av ett genomförande av detaljplanerna. Den kan därmed inte godtas som beslutsunderlag. Planhandlingarna uppfyller enligt Boverket inte heller i övrigt kraven på tydlighet i PBL. - Vad avser de miljömässiga effekterna av den nya vägen anser Boverket att ett genomförande av den planerade vägsträckningen kommer art utgöra ett påtagligt intrång i landskaps- och stadsbilden. Enbart genomfartstrafiken på riksväg 60 motiverar enligt Boverkets uppfattning inte den nya vägens höga standard med avseende på planskilda korsningsutformningar. Vägen skulle enligt Boverket skapa ytterligare en barriär i den måttfulla staden Ludvika samtidigt som minskningen av den befintliga vägens barriäreffekt är liten. Trafikarbetet inom tätorten kommer vidare att öka med ca 5 procent mätt i antalet fordonskilometer per år vilket i sin tur kan leda till ökade utsläpp av koldioxid och ökade bränslekostnader. - Vad avser bullerförhållandena konstaterar Boverket att minskningen i buller blir måttlig i de centrala delarna av Ludvika till följd av omläggningen av trafiken. Samtidigt kommer tidigare ostörda områden och områden för närrekreation att utsättas för vägtrafikbuller. Verket ifrågasätter också om de beräkningar som utförts är relevanta eftersom det saknas en utredning om järnvägens bulleralstring. - Boverket beskriver vidare i sitt yttrande vattenförsörjningssituationen i Dalarnas län, landskapsförhållandena i Ludvika och vattentäkten Östansbo som betjänar Ludvika tätort. Enligt Boverkets uppfattning är de skyddsområden som avgränsats för vattentäkten alltför snävt avgränsade. En framdragning av riksväg 60 utefter och i anslutning till den norra yttre skyddsområdesgränsen ökar risken för kontaminering av grundvattnet eller avstängning av grundvattenflödet. Vägsträckningen är därför enligt verket olämplig från vattenförsörjningssynpunkt. - Boverket anser vidare att vägen med föreslaget läge påtagligt skadar riksintresset Persbo däljor. I det fall vägen anses vara av riksintresse i det föreslagna läget anser verket vid en avvägning att däljorna bör ges företräde eftersom det finns alternativa lägen för vägen medan skadorna i de unika däljorna skulle bli irreparabla. - Boverket anser vidare att intrången i enskilda intressen är påtagliga. Det gäller förutom buller och avgaser även behov av omfattande inlösen av mark och fastighetsvärden som sjunker. Vidare skapas inklämda och avskurna fastigheter och i övrigt fastigheter avskurna från närrekreationsområden m.m. - Boverkets samlade bedömning är att det allmänna trafikintresset inte motiverar intrången i allmänna och enskilda intressen. - Länsstyrelsens yttrande den 10 augusti 1998 - Länsstyrelsen redogör i yttrandet bl.a. för riksvägens stora betydelse för Bergslagsregionens utveckling samt för näringslivet och sysselsättningen. Vikten av en utbyggnad har också poängterats i en av länsstyrelsen, landstinget, länsarbetsnämnden och kommunförbundet gemensamt utarbetad länsstrategi för Dalarna. Projektet ingår också i den nationella väghållningsplanen för åren 1998-2007. - Länsstyrelsen anger bl.a. att efter den under år 1989 utförda vägutredningen har ett antal studier genomförts för såväl nya alternativ som underalternativ till tidigare alternativ. Häribland ingår en studie av ett förslag till utbyggnad i befintligt läge. Länsstyrelsen gör den bedömningen att den valda dimensioneringen och sträckningen av vägen, som detaljplanerna bygger på, inte ger större påverkan och intrång än andra utredda alternativ. - Ludvikas vattenförsörjning är enligt länsstyrelsen långsiktigt uthållig då bl.a. vattentäkten vid Östansbo är bra. Skyddsområdet för tätorten Ludvikas vattentäkt utökades genom länsstyrelsens beslut den 2 juli 1985. Avgränsningen av det yttre skyddsområdet har skett där alla grovsediment bedöms gå i dagen och avgränsningen norrut sammanfaller med grundvattendelaren. - Koldioxidhaltema ligger enligt utförda utredningar klart under de värden som Naturvårdsverket anger som riktvärden. Också bullervärdena underskrider enligt miljökonsekvensbeskrivningen gällande riktvärden. Detaljplanerna redovisar planbestämmelser med krav på fysiska bullerskydd. Plank och andra typer av bullerskydd med angiven höjd och längd redovisas på genomförandekartorna. I miljökonsekvensbeskrivningen finns vidare en redovisning av behovet av bullerskydd och andra bullerdämpande åtgärder. - Vad beträffar vägsträckningen och vägutformningen invid Persbo däljor konstaterar länsstyrelsen att dessa prövas i vägarbetsplanen och att området inte berörs av de nu aktuella detaljplanerna. - Ludvika kommuns yttrande - Kommunens yttrande består av dels en skrivelse den 11 augusti 1998 dels ett följebrev den 19 augusti 1998 innefattande ett protokollsutdrag från kommunstyrelsens sammanträde den 11 augusti 1998. I yttrandet framhålls bl.a. att den aktuella vägen måste sättas in i sitt sammanhang, i den berörda ortens tidigare och kommande urveckling, och flexibelt kunna anpassas till kommande trafik samt trafiksäkerhets- och miljökrav. Det är vidare angeläget att betrakta väginvesteringen i ett långsiktigt perspektiv. Investeringen skall ge positiva regionalekonomiska effekter för Ludvika och Dalarna. Vägen ingår i det projekt som benämns Bergslagsdiagonalen och har betydelse för de 15 kommuner och fyra länsstyrelser som samarbetar i projektet. I kommunerna längs leden finns i dag 30 000 företag och en halv miljon människor som är beroende av bra förbindelser. Vägen skapar nya möjligheter för etableringar av företag och för en ökad satsning på turismen. Stadens utbredning förutsätter vägen. Stora bostads- och arbetsområden har tillkommit sedan det ursprungliga vägreservatet lades ut. Avsaknaden av förbifarten har inneburit att motortrafiken i vissa fall provisoriskt får ta sig fram på andra vägar och bostadsgator. Det är därför nu viktigt för stadens utveckling att det blir ett beslut i frågan och att vägen byggs. - Under 1980-talet växte, beroende på ändrade värderingar i bl.a. miljöfrågor, insikten om att läget på det i den tidigare planeringen redovisade vägreservatet måste analyseras på nytt och prövas mot andra lägen. År 1988 hade Vägverket tagit ställning för att tre alternativ var motiverade för en närmare granskning. Alternativen kostnadsberäknades och belystes med en miljökonsekvensbeskrivning. Under remisstiden avhölls välbesökta samrådsmöten varefter ytterligare ett alternativ utreddes och kostnadsberäknades. Kommunfullmäktige beslutade härefter den 26 oktober 1989 att förorda det så kallade alternativ 4 men ställde samtidigt ett antal krav på förändringar bl.a. för att skydda närmiljön. Fullmäktige krävde också att Persbodelen skulle byggas ut samtidigt som sträckan genom staden och att läget skulle studeras ytterligare. Sedan Vägverket besvarat kommunens kravlista godkände kommunfullmäktige den 17 december 1992 Vägverkets förslag till principutförande. Kommunfullmäktige hade dessförinnan under år 1990 godkänt en kommunomfattande översiktsplan där vägfrågan penetrerats. Under år 1992 studerades Persbodelen ytterligare. Denna process ledde fram till att kommunfullmäktige den 17 december 1992 tillstyrkte projektering av vägen i ett läge "“4B" vilket är det läge som arbetsplanen nu utvisar. Kommunfullmäktige har vidare den 28 april 1994 godkänt en fördjupad översiktsplan för Finnäset, Lyviksberget samt del av Skepparberget. Denna plan redovisar det arbetsplatsområde som numera inarbetats i detaljplan 1 (Lyviksbergets trafikplats). Denna detaljplan är också viktig för stadens utveckling av arbetsområden. - Detaljplanearbetet ägde rum under åren 1993-1995 med omfattande samråd och utställning. Kommunen hävdar jämväl att det med hänsyn till förarbetena till detaljplanerna förevarit ett ambitiöst programarbete och ett likaså ambitiöst arbete med beskrivning av miljökonsekvenserna för både vägen i dess helhet och för de åtta detaljplaner som kommunfullmäktige antagit. Underlagsmaterialet har också hela tiden uppdaterats. Beslutsunderlaget uppfyller därmed de krav som uppställs i PBL. Däremot har överklagandeprocessen tagit lång tid under vilken tid det ej funnits förutsättningar att uppdatera i planerna ingående handlingar. - Kommunen anser att arbetet från början varit så noggrant att det också uppfyller dagens krav gällande tex. program, miljökonsekvensbeskrivning och föränderligheten i värderingar. De antagna översiktsplanerna och de särskilda fullmäktigebesluten utgör ett fullgott program. Flera samrådsmöten har förevarit redan på programstadiet dvs. i samband med översiktsplaneringen och inför kommunfullmäktiges beslut. - Det finns enligt kommunen enbart ett byggnadsområde inom de åtta detaljplanerna som har en sådan omfattning att en speciell miljökonsekvensbeskrivning kan vara aktuell. Det gäller handels- och arbetsplatsområdet på Lyviksberget i delplan 1 (Lyviksbergets trafikplats). Detta område är en utvidgning av ett redan planlagt arbetsområde mot den nya riksvägen. Området, som ägs av kommunen skall inte exploateras innan vägen byggs och skall användas som etableringsyta och fyllas upp med överskottsmassor från vägbygget. Den till arbetsplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen samt redovisningen i den fördjupade översiktsplanen bör därför vara tillfyllest. Vid Knutsbodalen, delplan 5 (Knutsbo trafikplats) råder ett likartat förhållande. Frigjorda massor skall användas för en god landskapsplanering medan en viss del skall användas för utvidgning av Knutsbo arbetsområde. - Vad avser de i miljökonsekvensbeskrivningen valda formuleringarna hänvisar kommunen till att beskrivningen är upprättad för arbetsplanen. Kommunen framhåller också att länsstyrelsen godkänt miljökonsekvensbeskrivningen. Beträffande planhandlingarnas tydlighet m.m. anför kommunen att det är kommunens bestämda uppfattning att alla berörda och övriga intresserade har förstått planerna. Kommunen har tidigt varit medveten om PBL:s krav att få alla berörda att förstå innebörden och att dessutom låta enskilda få möjlighet till insyn och påverkan. Flera ändringar har också företagits med anledning av dessa samråd. Såväl allmänheten i bred bemärkelse som de särskilt berörda har fått en detaljerad beskrivning av projektets innebörd. De erinringar och överklaganden som kommit in visar att alla mycket väl förstått planernas innebörd i olika avseenden. Det har heller inte under arbetets gång klagats på bristande redovisning. - Kommunen redovisar även en av KM Anläggningsteknik AB på uppdrag av Vägverket Region Mitt den 6 juni 1997 utarbetad rapport "Standardhöjning av befintlig väg". Kommunen påtalar härvid att en sådan väg får låg standard och ger stora barriäreffekter. Många kommer att bli starkt bullerstörda och farlig last kommer också i fortsättningen att gå genom centrum. Ett stort antal fastigheter måste lösas in och utbyggnadskostnaden blir mycket hög. Genomförandet av ett sådant alternativ medför också att de strävanden som nu görs för att förbättra miljön i Ludvika centrum havererar. - Kommunen framhåller vidare att det är olyckligt att arbetsplanen inte föreligger för samtidig behandling av regeringen b1.a. eftersom det är i arbetsplanen som Vägverket lägger fram alternativa vägförslag och gör samhällsekonomiska kalkyler. Vägverket har vidare i den nationella väghållningsplanen utfört de revideringar med anledning av nya trafikberäkningar som Boverket efterlyst. Kommunen framhåller i övrigt att det under planeringsprocessen framkommit flera alternativa lägen för vägsträckningen norr om sjön Övre Hillen och att inte heller sträckan på Biskopsnäset, norr om detaljplaneområdena är självklar. Läget för vägen har valts efter noggranna överväganden, men det är i arbetsplanen som prövningen av vägens sträckning norr om detaljplaneområdena sker. - Kommunen anser inte att Boverket har belägg för att de marginellt längre körsträckor som kan uppkomma leder till ökat utsläpp och ökad bränsleåtgång. Vad avser barriäreffekten konstaterar kommunen att stora delar av vägsträckningen ligger i avvikande nivå, i regel nedsänkt, i förhållande till marken omkring. I stort sett alla de tvärförbindelser som finns i dag, vare sig det gäller motortrafik eller för cyklister, gående och motionärer, leds planskilt och i regel i befintlig marknivå. Dessutom innehåller detaljplanerna ett antal nya och för allmänheten betydelsefulla cykelstråk och vandringsleder. - I dag är hela den västra delen av Biskopsnäset exponerad för buller från trafiken från den befintliga riksvägen. Efter utbyggnad av den nya vägen förväntas bullerstörningarna inom detta strövområde minska. Med beaktande härav och till följd av att den nya trafikleden i stor utsträckning kommer att förläggas nedsänkt i förhållande till omgivande marknivå är påståendet att vägen leder till spridning av trafikens störningar över större arealer överdrivet. Vid utarbetandet av miljökonsekvensbeskrivningen respektive de särskilda genomförandekartorna påvisade anlitade ljudexperter att bullret även för näraliggande villor i allmänhet inte skulle öka i förhållande till rådande förhållanden från den egna bostadsgatan. - Planerna innehåller också bestämmelser för att garantera att redovisade vallar, slänter och plank genomförs. - De planskilda korsningarna är en konsekvens av den låga vägprofilen som i sin tur är en konsekvens av kommunens miljötänkande. Boverket har felaktigt uppfattat de planskilda korsningarna som en konsekvens av trafikmängderna. - Vad avser vattenförsörjningen anför kommunen bl.a. att tätortens grundvattentäkt är belägen inom tätorten vilket innebär risker för vattenförsörjningen. Under år 1990 har därför utredningar företagits för att studera möjliga reservvattentäkter. Utredningen visade bl.a. att Persboområdet inte fanns med som en tänkbar plats för en reservvattentäkt. Kommunen hänvisar vidare till promemorior upprättade den 10 juli 1998 av dels Tekniska kontoret, dels GVT Grundvattenteknik som behandlar såväl frågan om reservvattentäkt vid Persbo som frågan om risker för kommunens vattentäkt vid Östansbo. Kommunen anför vidare att skyddsområdesgränsen för befintlig täkt är dragen efter hydrageologisk utredning och inte med hänsyn till rikvägsreservatet. - Kompletterande skrivelser från de klagande - De som överklagat länsstyrelsens beslut har härefter bl.a. föreslagit att Naturvårdsverket skall yttra sig i strandskyddsfrågan och att alternativa utbyggnadsförslag skall utredas ytterligare. Vidare anför de att regeringen bör avvakta med ett ställningstagande intill det vissa andra ärenden med anknytning till vägprojektet slutligen avgjorts. Synpunkter har också framförts om att de samråd och utställningar som kommunen arrangerat endast ägt rum för att så måste ske för att undvika formaliafel. De yttranden som inkommit från Ludvika kommun och länsstyrelsen uppges innehålla såväl direkta sakfel som vilseledande formuleringar, verklighetsförfalskningar och efterhandskonstruktioner. Flera av de klagande uttrycker sitt direkta stöd för de slutsatser som Boverket redovisat i sitt yttrande i ärendet. Utlåtanden bl.a. från Bo Bjerre vid Landstinget Dalarna samt från Gunnar Jacks vid Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm har också åberopats som stöd för klagandenas talan. - Skälen för regeringens beslut - Regeringen finner inte att de erinringar som anförts mot handläggningen av planärendena visar att det förekommit jäv eller andra formella felaktigheter vid kommunens eller länsstyrelsens behandling av ärendena. - Regeringen konstaterar att Boverket och Ludvika kommun ansett att det i detta ärende är rimligt att betrakta den utarbetade arbetsplanen respektive de antagna översiktsplanerna och de särskilda fullmäktigebesluten som program för detaljplanerna. Regeringen finner att omständigheterna i detta fall är sådana att avsaknaden av ett uttryckligt program vid utarbetandet av de aktuella detaljplanerna inte utgör skäl att undanröja planerna. - Regeringen konstaterar att den till arbetsplanen hörande miljökonsekvensbeskrivningen även har ansetts utgöra en miljökonsekvensbeskrivning till detaljplanerna och att alternativa vägsträckningar studerats och konsekvensbeskrivits såväl före som efter den under år 1989 utarbetade vägutredningen. Regeringen finner att det underlag som detaljplanerna och miljökonsekvensbeskrivningen bygger på uppfyller de krav på aktualitet som rimligen kan ställas med hänsyn till tidpunkten för detaljplanernas utarbetande. Regeringen finner inte att det framkommit att det efter planernas antagande inträffat några sådana nya förhållanden som medför att planerna av det skälet bör undanröjas. Regeringen finner vidare att miljökonsekvensbeskrivningen i kombination med övriga till detaljplanerna hörande handlingar uppfyller sådana krav på konsekvensbeskrivningar som skäligen kan ställas. Regeringen finner också i övrigt att det underlag som nu föreligger är tillräckligt och att detaljplaneärendena kan tas upp till slutlig prövning i sak utan ytterligare utredning. - Regeringen konstaterar härvid att detaljplanerna omfattar en delsträcka av den planerade vägomläggningen vid Ludvika medan resterande delar av vägprojektet planläggs enbart med tillämpning av väglagens arbetsplaneinstitut. Inom de områden som inte regleras i detaljplanerna finns möjliga alternativa utformningar såväl inom Biskopsnäset som norr om sjön Övre Hillen. Regeringens prövning i detta ärende omfattar de frågor som är knutna till de aktuella detaljplanerna. Den arbetsplan som också är en nödvändig förutsättning för vägprojektets genomförande prövas således i annan ordning. - Regeringen konstaterar att syftet med vägprojektet är att förbättra säkerhet och framkomlighet för genomfartstrafiken och att avlasta centrala Ludvika från tung trafik. Projektet ingår också i den nationella väghållningsplan avseende åren 1998-2007 som regeringen tagit ställning till den 11 juni 1998. Länsstyrelsen och Ludvika kommun har vidare understrukit vägens betydelse ur ett regionalt och ett lokalt perspektiv. - Regeringen finner inte att vad de klagande anfört om den planerade vägens barriäreffekt, om ingrepp i närrekreationsområden eller om utsläpp av koldioxid m.m. utgör skäl att undanröja detaljplanerna. Regeringen finner vidare, med utgångspunkt i vad länsstyrelsen och kommunen anfört i fråga om Ludvikas vattenförsörjning och om vattentäkten vid Östansbo samt om det skyddsområde som avsatts i syfte att förhindra skador på vattentäkten, att behandlingen av frågor om vattenförsörjning m.m. inte heller utgör skäl att upphäva besluten att anta detaljplanerna. Regeringen anser inte heller, vid den prövning som skall göras i de aktuella detaljplaneärendena, att olika allmänna intressen i övrigt utgör hinder mot det planerade vägprojektet. - När det gäller invändningarna om buller och andra störningar för närboende till följd av planerna finner regeringen inte att de överklagade detaljplanerna kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planerna av dessa skäl inte kan godtas. Frågor om vilka närmare åtgärder som behöver vidtas för att på olika sätt begränsa de störningar som vägprojektet kan medföra prövas dels i samband med arbetsplanen, dels vid planernas genomförande i övrigt. Vid bedömningen av vilka åtgärder som skall vidtas förutsätts att av riksdagen behandlade principer avseende riktvärden för buller tillämpas (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). - Regeringen konstaterar att den aktuella vägsträckningen innebär att ett stort antal fastigheter helt eller delvis måste tas i anspråk för vägomläggningen. Oavsett val av utbyggnadsalternativ kommer det emellertid att behöva ske sådana intrång. De förutsättningar för en ökad trafiksäkerhet och framkomlighet samt för en avlastning av centrala Ludvika från tung trafik som detaljplanerna skapar är enligt regeringens mening av så stort allmänt intresse att intrång i befintligt fastighetsbestånd och i befintliga boendemiljöer måste godtas. Regeringen finner att detaljplanerna i denna del utformats så att de fördelar som kan vinnas med dem överväger de olägenheter som planerna orsakar enskilda. Regeringen finner vidare att detaljplanernas utformning inte heller i något annat hänseende kan anses innebära en felaktig avvägning mellan olika berörda allmänna och enskilda intressen. - Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva besluten att anta detaljplanerna. Överklagandena bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandena. - Erich S. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att regeringens beslut om detaljplanerna skulle upphävas. Som grund för yrkandena anförde de sammanfattningsvis att handläggningen varit bristfällig samt att felaktiga avvägningar gjorts dels mellan olika allmänna intressen, dels mellan allmänna och enskilda intressen. Sökandena ansåg att regeringens beslut stred mot 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 1-4 §§, 5 kap. 2, 9, 10, 18, 20, 24 och 27 §§ och 6 kap. 27 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, 1 kap. 1 § och 2 kap.1-3, 6 och 10 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, 4 och 13 §§väglagen (1971:948), 12 § förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar samt den s.k. proportionalitetsprincipen. Vidare gjorde de gällande att regeringen förfarit felaktigt genom att begränsa prövningen endast till det område som omfattades av detaljplanerna och inte beakta den planerade fortsatta vägdragningen, att regleringen i miljöbalken borde beaktas samt att beslutet stred mot vissa EG-direktiv m.m. - Erich S. och en annan sökande yrkade att yttrande skulle inhämtas från Sveriges geologiska undersökning (SGU) eller Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Några sökande yrkade att förnyat yttrande skulle inhämtas från Boverket med anledning av vad länsstyrelsen och kommunen anfört hos regeringen till bemötande av verkets yttrande. Vidare yrkade Erich S. och tre andra sökande i andra hand att Regeringsrätten skulle ålägga regeringen och under regeringen stående myndigheter och verk att företa en ny, förutsättningslös utredning angående förbifarter runt Ludvika. Slutligen framställdes ett yttrande om inhibition. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet den 17 november 1999. - Ersättning för inställelse vid den muntliga förhandlingen yrkades av sju av de sökande. - Regeringsrätten (1999-12-15, Werner, Rundqvist, Eliason, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Regeringsrätten vill inledningsvis påpeka att rättsprövningen sker med utgångspunkt i den lagstiftning som gällde vid tiden för regeringens beslut vilket innebär att det inte är miljöbalken som skall tillämpas i målet. - Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta yttranden från SGU, SMHI eller Boverket. - Formella frågor - Sökandena har gjort gällande att planerna strider mot PBL genom att bestämmelserna om program och samråd inte följts, att den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen inte uppfyller kraven på en sådan och att planerna brister i tydlighet. De har i denna del framhållit att nya regler som innebar skärpta krav trädde i kraft den 1 januari 1996 och skall tillämpas när kommunen fattat beslutet nämnda dag eller senare. De har också anfört att ytterligare utredningar bort företas av andra alternativ samt beträffande buller och risk för vattenförorening. Vidare har de ansett att de fått för kort tid på sig för att yttra sig till regeringen och att regeringen fattade sitt beslut för snabbt efter remisstidens utgång. Slutligen har de ifrågasatt om handläggningen hos kommunfullmäktige varit korrekt och om jäv kan anses ha förelegat genom att ett tidigare kommunalråd i Ludvika var ledamot i riksdagens trafikutskott. - En central fråga i målet är om det förfarande som följts vid utarbetande och antagande av de nu aktuella detaljplanerna står i överensstämmelse med föreskrifterna om program, programsamråd och miljökonsekvensbeskrivning i 5 kap. PBL i deras lydelse fr.o.m. den 1 januari 1996. - Enligt 5 kap. 18 § PBL gäller numera, till skillnad mot vad som tidigare gällde, att en detaljplan alltid skall grundas på ett program som anger utgångspunkter och mål för planen, om det inte är onödigt. Som exempel på när så kan vara fallet nämns i förarbetena det fall att kommunen i översiktsplan dragit upp sådana riktlinjer för detaljplanearbetet att ett särskilt program för detta arbete framstår som onödigt. Det får då också förutsättas att förslaget till detaljplan har stöd i översiktsplanen och att det är förenligt med länsstyrelsens granskningsyttrande över översiktsplanen (jfr prop. 1994/95:230 s. 74 och 117). - När program utarbetas skall enligt 5 kap. 20 § PBL sakägare och andra berörda beredas tillfälle till samråd på motsvarande sätt som tidigare gällde endast vid upprättande av detaljplan. Det är alltså numera i princip nödvändigt med minst två samrådstillfällen under planprocessen i form av ett samråd om ett principförslag under programskedet och ett samråd om den närmare utformningen av planförslaget i samband med att detaljplanen upprättas. De synpunkter som har framförts vid samråden samt kommentarer och förslag med anledning av synpunkterna skall enligt 5 kap. 21 § PBL redovisas i en gemensam samrådsredogörelse. - I förarbetena till den nu berörda lagstiftningen uttalades bl.a. följande. Syftet med det utvidgade kravet på samrådsförfarande redan under programstadiet är att dialogen mellan kommunen och de kommuninnevånare som berörs av planärendet skall komma till stånd tidigare. Härigenom uppnås dels att kommunens beslutsunderlag i ett tidigare skede breddas med berördas erfarenheter och synpunkter, dels att berörda sakägare och boende m.fl. ges möjligheter till insyn och påverkan innan kommunens ställningstaganden är låsta. Till vinsterna med det utvidgade samrådsförfarandet får anses höra bl.a. att de kommunala besluten står i bättre samklang med kommuninnevånarnas önskemål och att de boende m.fl. ges reella möjligheter att vara med och påverka besluten (prop. 1994/95:230 s. 73 f.). - I 5 kap. 21 § PBL anges också uttryckligen att syftet med samrådet är att förbättra kommunens beslutsunderlag och ge möjlighet till insyn och påverkan. - De ändrade bestämmelserna i 5 kap. 18, 20 och 21 §§ PBL trädde som ovan nämnts i kraft den 1 januari 1996 med övergångsbestämmelser som innebar att äldre bestämmelser skulle tillämpas på ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet. De nu aktuella planerna antogs av kommunfullmäktige den 28 mars 1996 och det är således de nya reglerna som skall tillämpas. - Beträffande planarbetets bedrivande har följande framkommit. Detaljplanearbetet har bedrivits parallellt med Vägverkets arbete med vägutredning och arbetsplan. År 1988 utarbetades en miljökonsekvensbeskrivning avseende tre alternativa vägdragningar. Under år 1989 utfördes bullerberäkningar och en klimatundersökning samt gjordes en trafikprognos. Kommunens och Vägverkets handlingar angående olika alternativ remitterades och information till allmänheten anordnades. Ett stort antal synpunkter inkom. Efter remisstidens utgång och ytterligare beredning tillstyrkte kommunfullmäktige i slutet av år 1989 det alternativ som ligger till grund för planerna (alternativ 4) som ny sträckning. Den 28 juni 1990 antog kommunfullmäktige en kommuntäckande översiktsplan. År 1992 uppdrog kommunstyrelsen åt byggnadsnämnden att upprätta förslag till detaljplaner. Under det fortsatta planarbetet kompletterades planhandlingarna med en av Vägverket utförd miljö- och trafikutredning. Under slutet av år 1993 genomfördes informationsmöten och personliga sammanträffanden med fastighetsägare. Under år 1994 utfördes en beräkning av luftföroreningsspridning och beskrivning av lokalklimatet i samband med planeringen av en trafikplats i Knutsbodalen samt en utredning om trädgårdsodling i vägens närhet. År 1994 hölls samråd. En fördjupad översiktsplan för Finnäset, Lyviksberget och del av Skepparberget antogs av kommunfullmäktige den 28 april 1994. Av översiktsplanen framgick att kommunen förordat alternativ 4. I april 1995 utarbetades en ny miljökonsekvensbeskrivning. Enligt denna var syftet att redogöra för den lokala påverkan och de förändringar av miljön som utbyggnaden enligt detaljplanernas och arbetsplanens förslag innebar. Detaljplanerna ställdes ut i maj-juni 1995. - Mot bakgrund av det programarbete och samrådsförfarande som förevarit, som bl.a. inneburit att synpunkter inhämtats i viss utsträckning redan år 1989 och samråd angående planförslagen skett år 1994 och utställning år 1995, var programskedets och programmets reella funktion att på ett tidigt stadium förbättra beslutsunderlaget och ge möjlighet till insyn och påverkan i detta fall överspelad vid de nya reglernas ikraftträdande den 1 januari 1996. Oavsett om det genomförda programarbetet och det därtill knutna samrådet fullt ut formellt skett i den ordning som föreskrivs i de nya reglerna kan förfarandet i denna del inte anses strida mot reglerna i 5 kap. PBL. Den beskrivning av miljökonsekvenserna som förelegat i ärendet kan inte anses ha varit så bristfällig att regeringens beslut strider mot reglerna i 5 kap. PBL. Inte heller i övrigt har det framkommit något fel i förfarandet av beskaffenhet att föranleda att regeringens beslut skall upphävas. - Sakfrågorna - Sökandena har i denna del gjort gällande att den ekonomiska nyttan av vägen inte står i rimlig proportion till olägenheterna, att regeringens beslut strider mot kravet på objektivitet och opartiskhet och att regeringen felbedömt fakta. Vad gäller allmänna intressen har de anfört att naturområden drabbas av buller och avgaser, sönderdelas, skadas och blir mindre tillgängliga, att trafikfara, en barriäreffekt och risk för skada på kommunens vattentillgång uppkommer. Vad gäller deras enskilda intressen anför sökandena att deras fastigheter utsätts för buller, avgaser, vibrationer, försämring av utsikt och risk för förorening av vattentäkter samt att marknadsvärdet till följd härav sjunker. En sökande anför att hans fastighet skall tas i anspråk för vägen och huset rivas. Vidare anförs att beslutet står i strid med EG-direktiven om dricksvatten (80/778/EEG) och om skydd för grundvatten (80/68/EEG) samt med Habitat. - I de av sökandena åberopade lagrummen i 1 och 2 kap. PBL samt 1 och 2 kap. NRL finns bestämmelser om olika allmänna intressen som skall beaktas bl.a. vid utformning av detaljplan samt om att både allmänna och enskilda intressen skall beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. Vidare skall enligt 5 kap. 2 § PBL vid utformning av detaljplan skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande och planen i de delar som den medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ PBL, utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda. - Ifrågavarande bestämmelser utgör allmänt hållna riktlinjer för avvägning mellan olika intressen och tillgodoseende av olika behov. Det finns därför ett betydande utrymme för olika bedömningar och en förhållandevis stor handlingsfrihet för de beslutande myndigheterna. Vad som förekommit i målet visar inte att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Inte heller har det framkommit att beslutet strider mot den proportionalitetsprincip som skall tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag eller mot åberopade EG-direktiv eller att regeringens beslut på annat sätt strider mot någon rättsregel på sätt sökandena angivit. - Sammanfattning - Regeringsrätten finner således inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Inte heller framgår klart av omständigheterna att regeringens beslut på annat sätt strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Kostnader - Enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får enskild part som inställt sig till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse. Regeringsrätten finner inte skäl föreligga att tillerkänna sökandena ersättning av allmänna medel för inställelsekostnader. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandena om inhämtande av yttranden och förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår yrkandena om ersättning. (fd II 1999-11-17, Bergquist)

*REGI

*INST