RÅ 2000 not 116

Not 116. Överklagande av Olof S. ang. föreläggande enligt plan- och bygglagen. -Byggnadsnämnden i Värmdö kommun (1996-01-23) förelade Olof S. att, vid vite om 50 000 kr, senast två månader efter laga kraftvunnet beslut riva två uthusbyggnader om vardera cirka 40 kvadratmeter på fastigheten Siggesta 1:6 i kommunen. - Olof S. överklagade beslutet. - Länsstyrelsen i Stockholms län (1996-12-18)avslog överklagandet. - Olof S. yrkade att kammarrätten med ändring av länsstyrelsens beslut skulle förklara att byggnationen ej erfordrade bygglov och i anledning därav undanröja länsstyrelsens beslut. - Kammarrätten i Stockholm (1998-03-23, Wennerholm, Sundelin, Heinefors): Fråga uppkommer först om hästhållningen på det arrenderade området kan anses ingå i den jordbruksverksamhet som ägarna till Siggesta 1:6 bedriver på fastigheten. Såvitt framkommit bedrivs verksamheten med hästarna självständigt av Siegfried K. och dennes hustru. Kammarrätten finner med hänsyn härtill att verksamheten får anses som ett självständigt företag i förhållande till den jordbruksverksamhet ägarna till fastigheten bedriver. - Verksamheten på den arrenderade marken består enligt vad som framkommit av hästbete och hästavel. Någon övrig verksamhet, såsom odling av delar av den arrenderade marken, förekommer inte. Verksamheten kan inte i sig anses utgöra jord- eller skogsbruk i den betydelse dessa begrepp har i plan- och bygglagen (1987: 10) och ingår inte heller som ett led i något av Siegfried K. och dennes hustru bedrivet jord- eller skogsbruk (jfr RÅ80 2:63). - Frågan är då om hästbetet och hästaveln är att anse som en med jord- eller skogsbruk jämforlig näring. Vid denna bedömning finner kammarrätten att Siegfried K:s rörelse har endast begränsat samband med yrkesmässigt bedrivet jord- och skogsbruk. Den kan inte anses som en med jord- och skogsbruk jämförlig näring i lagens mening. Kammarrätten finner därför sammanfattningsvis att verksamheten inte omfattas av regeln i 8 kap. 1 § andra stycket plan- och bygglagen. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Olof S. fullföljde sin talan och yrkade att Regeringsrätten skulle förklara att ifrågavarande byggnation inte krävde bygglov och med anledning därav undanröja kammarrättens dom. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Frågan i målet var om de aktuella ekonomibyggnaderna skulle anses uppförda för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring i den mening som avsågs i 8 kap. 1 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Ekonomibyggnaderna var uppförda som vindskydd och höförråd åt de hästar som beteshölls på den aktuella marken. Utgångspunkten måste vara att markanvändning i form av beteshållning utgjorde jordbruk i den mening som avsågs i nämnda lagrum. Det hade i en rad rättsfall slagits fast att byggnader som uppförts för djurhållning av olika slag, till exempel svinstall och ridhusbyggnad, utgjorde ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring. Det av kammarrätten åberopade rättsfallet RÅ 1980 2:63 gällde en annan fråga, nämligen gränsdragningen mellan ekonomibyggnad för jordbruk och byggnad för industriell verksamhet och saknade av det skälet relevans för bedömningen i förevarande fall. Ifrågavarande vindskydd och höförråd var nödvändiga för att hålla hästarna på det aktuella området och därmed nödvändiga för beteshållningen som sådan. Avståndet till övriga ekonomibyggnader på den närmast belägna gården Siggesta 1:6 var så långt att det inte var möjligt att upprätthålla beteshållning på området om hästarna varje dag skulle ledas till de ekonomibyggnaderna. Som ägare av den aktuella betesmarken erhöll Olof S. statliga bidrag för att hålla odlingslandskapet öppet. Marken utgjorde enligt dessa bidragsnormer jordbruksmark och bidrag utgick till beteshållning. Han hade därför utarrenderat marken för beteshållning. Utarrenderingen som sådan skulle inte påverka bedömningen. De hästar som betade på marken var avelsdjur, som ingick i en av arrendatorn bedriven avelsrörelse. Avelsverksamheten hade ordentlig omfattning och bestod i november 1999 av fyra avelsston, tre vuxna avelshingstar och två hingstårsföl. Utgångspunkten måste vara att kommersiellt bedriven djuravelsrörelse utgjorde verksamhet som föll in under begreppen jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring. Kammarrättens slutsats att den bedrivna avelsrörelsen inte föll in under dessa begrepp var oriktig. Det förhållandet att odling av hö eller spannmål inte förekom på den aktuella marken kunde inte vara utslagsgivande för frågan om höförrådet och vindskyddet för hästarna utgjorde ekonomibyggnad. Normalt sett torde det i djuruppfödning vara vanligt att foder inköptes från annan och att den som bedriver uppfödning inte själv odlade fodret. Det skulle även framhållas att halmen från storgärdet mittemot hästhagarna användes som foder åt hästarna. Den verksamhet som i övrigt bedrevs på Siggesta 1:6 skulle också beaktas. Den bestod huvudsakligen av två delar. Omkring 70 procent av jordbruksmarken användes som slåttervall för köttdjursuppfödning med tillhörande växtodling av brödsäd för att få nödvändig växelodling av jordbruksmarken. Omkring 80 köttdjur föddes upp på vad slåttervallen producerade. Dessa djur fanns på gården Norrnäs, som han också ägde. Två hektar jordbruksmark utarrenderades för majsodling. Den resterande delen av jordbruksmarken användes som beten och rasthagar för hästverksamhet. Denna verksamhet var inriktad på uppstallning, ridning och ridskoleverksamhet. Det var således fråga om utpräglad jordbruksverksamhet. Den av arrendatorn bedrivna avelsverksamheten hade stark anknytning till den övriga jordbruksverksamhet som bedrevs på fastigheten. I målet aktuella byggnader måste därför anses uppförda för jordbruk eller därmed jämförlig näring. - Regeringsrätten (2000-06-28, Werner, Swartling, Baekkevold, Eliason, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. På fastigheten Siggesta 1:6 i Värmdö kommun har utan bygglov uppförts ett vindskydd och en hölada för hästar. Byggnadsnämnden i kommunen har förelagt fastighetens ägare att riva byggnaderna. - Enligt 8 kap. 1 § andra stycket PBL krävs det inte bygglov för att uppföra ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan. Siggesta 1:6 ligger inom ett sådant område. Frågan i målet är om de aktuella byggnaderna skall anses utgöra ekonomibyggnader för jordbruk. - I förarbetena till PBL finns inte något uttalande om den närmare innebörden av begreppet ekonomibyggnad för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring. Sådana byggnader var emellertid undantagna från bygglovsplikt också enligt 1947 års byggnadslag. Vid bestämmandet av undantagsbestämmelsens tillämpningsområde har praxis därför hämtat ledning från förarbetena till den tidigare lagstiftningen. I den proposition som föregick denna sades bl.a. att undantagsregeln borde begränsas till byggnader som var omedelbart avsedda för ifrågavarande näringar och sålunda inte omfatta sådana anläggningar som mejerier, slakterier, konserveringsfabriker, sågverk eller växthus, vilka inte direkt erfordras för jordbruket m.m. utan med hänsyn till sin storlek och övriga omständigheter mer är att anse som självständiga företag (prop. 1947:131 s. 166). - Med hänsyn till nämnda förarbetsuttalande och den praxis som utbildats vid tillämpningen av 8 kap. 1 § PBL (se särskilt RÅ 1994 ref. 47, RÅ 1995 ref. 93 samt RÅ 1999 ref. 57) får frågan om en nyuppförd byggnad på en jordbruksfastighet omfattas av undantagsbestämmelsen avgöras efter en helhetsbedömning där särskild hänsyn tas till byggnadens karaktär, arten av den verksamhet i vilken byggnaden skall användas samt omfattningen av denna verksamhet och dess anknytning till övrig verksamhet på fastigheten. - Av handlingarna i målet framgår att jordbruksmarken på Siggesta 1:6 bl.a. omfattar slåttervall för köttdjursuppfödning samt beten och rasthagar för hästverksamhet. En del av marken har utarrenderats som betesmark. Höladan och vindskyddet för hästar har uppförts för att arrendatorn skall kunna beteshålla sina hästar på den aktuella marken. Olof S. har som ägare av marken uppburit statliga bidrag för bevarande av ett öppet odlingslandskap, vilket förutsätter att marken används för bete. Den hästavel som arrendatorn bedriver får, både sedd för sig och jämförd med övrig verksamhet på fastigheten, bedömas vara av mindre omfattning. Med hänsyn till dessa omständigheter finner Regeringsrätten att det föreligger en sådan anknytning till jordbruksverksamheten att höladan och vindskyddet skall anses utgöra ekonomibyggnader för jordbruk. De kräver således inte bygglov. Rivningsföreläggandet skall därför undanröjas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom samt länsstyrelsens och byggnadsnämndens beslut. (fd II 2000-06-14, I. Larsson)

*REGI

*INST