RÅ 2002 not 207

Not 207. Överklagande av Chematur Engineering AB och Riksskatteverket (RSV) av förhandsbesked ang. inkomstskatt. - I ansökan om förhandsbesked anförde RSV bl.a. följande: Chematur Engineering AB yrkade vid 2000 års taxeringdels avräkning av utländsk skatt med 590 255 kr och dels omkostnadsavdrag för utländsk skatt med 1 768 175 (2 358 430 - 590 255) kr. - Skattemyndigheten beslutade den 7 september 2001 att vägra Chematur Engineering AB avräkning och i stället medge bolaget omkostnadsavdrag för all utländsk skatt med 2 358 430 kr med motiveringen att det inte går att kombinera bolagets två metoder för undvikande av internationell dubbelbeskattning. Som en konsekvens av detta sattes yrkat avdrag för periodiseringsfond ned från 603 039 kr till 484 987 kr (20 procent av 2 424 938 kr). - RSV ansöker nu om förhandsbesked jämlikt 6 § lagen om förhandsbesked i skattefrågor angående möjligheten att förena avräkning av utländsk skatt med omkostnadsavdrag för utländsk skatt samt på vilket sätt detta i så fall ska ske. - Såväl 20 § anv. p. 4 kommunalskattelagen (KL) (16 kap.18-19 §§inkomstskattelagen vid 2002 års taxering) rörande rätten till omkostnadsavdrag för utländsk skatt som bestämmelserna i lagen om avräkning av utländsk skatt (AvrL) syftar till att lindra eller undvika internationell dubbelbeskattning varför dessa bestämmelser är av mycket stor ekonomisk betydelse för många internationellt verksamma skattskyldiga. Ett stort antal personer berörs av nu aktuella bestämmelser och det är därför otillfredsställande att samspelet mellan omkostnadsavdrag och AvrL:s regler är oklart. Mot denna bakgrund samt då vägledande praxis på området saknas är det, enligt RSV:s mening, av vikt för en enhetlig lagtolkning och rättstillämpning att förhandsbesked lämnas. RSV hemställer med hänvisning till ovanstående att Skatterättsnämnden besvarar nedan ställda frågor. - Fråga 1. Är det möjligt att kombinera metoderna avräkning och omkostnadavdrag på så sätt att avräkning enligt AvrL medges för viss utländsk skatt samtidigt som omkostnadsavdrag enligt 20 § anv. p. 4 KL medges för annan utländsk skatt? - För det fall Skatterättsnämnden skulle finna att fråga 1 ska besvaras jakande önskar RSV även få besked om hur 7 och 9 §§ AvrL ska tolkas vad avser omkostnadsavdragets inverkan på spärrbeloppsberäkningen. Närmare preciserat är de frågor som RSV under sådana förhållanden önskar få besvarade följande: Fråga 2 a. Ska omkostnadsavdrag för sådan avräkningsbar utländsk skatt för vilken avräkning inte har yrkats återläggas vid beräkning av spärrbeloppet enligt 6 § AvrL? - Fråga 2 b. Ska det maximala belopp med vilket avräkning enligt 5 och 6 §§ AvrL kan erhållas minskas med ett belopp motsvarande den skatteminskning som följer av hela avdraget för avräkningsbar utländsk skatt eller med ett belopp motsvarande den skatteminskning som följer av den del av omkostnadsavdraget för vilket den skattskyldige samtidigt har yrkat avräkning? - Fråga 2 c. Enligt 7 § AvrL ska man vid beräkningen av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna se till relationen mellan de utländska intäkterna, efter avdrag för kostnader, och den sammanlagda förvärvsinkomsten före allmänna avdrag. Utgör den del av omkostnadsavdraget för utländsk skatt för vilket avräkning inte har yrkats vid denna beräkning en sådan kostnad som ska reducera de utländska intäkterna? - Skatterättsnämnden 2002-05-07, André, Wingren, Tollerz): Fråga 1. Omkostnadsavdrag och avräkning som grundas på samma utländska skatt kan inte kombineras utan att avdraget för den utländska skatten, för vilken avräkning skall ske, återläggs vid beräkningen av spärrbeloppet enligt 9 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt (avräkningslagen). - Beslut. Chematur Engineering AB (Bolaget) tillerkänns ersättning av allmänna medel med yrkade 15 000 kr för sina kostnader. - Motivering (förhandsbeskedet). Bolaget har vid 2000 års taxering redovisat utländsk inkomst med 2 108 053 kr och utländsk skatt med 2 358 430 kr. Av den skatten har Bolaget yrkat avräkning med 590 255 kr och omkostnadsavdrag för återstående (2 358 430 - 590 255) 1 768 175 kr. Fråga är om de båda metoderna för att undvika internationell dubbelbeskattning kan kombineras på angivet sätt. - Enligt punkt 4 första stycket av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370) medges avdrag för erlagd utländsk skatt om skatten är att anse som preliminär eller slutlig, under förutsättning att skatten utgör omkostnad i förvärvskälla enligt vad som följer av övriga stycken i anvisningspunkten. - Vidare skall enligt 9 § första meningen avräkningslagen, om den skattskyldige erhållit avdrag såsom för omkostnad för den utländska skatt, för vilken avräkning skall ske, beräkning av spärrbelopp enligt 6 § utföras som om sådant avdrag ej erhållits (återläggning av avdrag). Enligt 9 § andra meningen skall belopp, varmed avräkning enligt 5 och 6 §§ högst kan erhållas, minskas med det belopp varmed den svenska inkomstskatten har sänkts genom avdraget. - Reglerna om avdrag för utländsk skatt kom till år 1951 (SFS 1951:324) medan avräkningsreglerna infördes år 1966 (SFS 1966:729). Avräkningsreglerna togs ursprungligen in i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt (24-28 §§). Med undantag för vissa redaktionella justeringar överensstämmer innehållet i 9 § avräkningslagen med innehållet i 25 § andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt i dess ursprungliga lydelse. Enligt de ursprungliga avräkningsreglerna kunde en ansökan om avräkning enligt huvudregeln göras senast ett år efter det att taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft. År 1982 utvidgades avräkningsreglerna till att avse även kommunal inkomstskatt och infördes den s.k. overall-principen. I samband därmed infogades avräkningen inom ramen för det ordinarie taxeringsförfarandet (prop. 1982/83:14, SkU 8, SFS 1982:1098-1100). - Kommunalskattelagen och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har ersatts av inkomstskattelagen (1999:1229). De upphävda lagarna tillämpas dock alltjämt såvitt avser 2001 och tidigare års taxeringar (1 kap. 3 § lagen /1999:1230/ om ikraftträdande av inkomstskattelagen). Någon motsvarighet till avräkningslagens regler om avräkning av utländsk skatt har inte tagits in i inkomstskattelagen (jfr 65 kap. 16 § inkomstskattelagen och prop. 1999/2000:2 del 1 s. 482). - Nämnden gör följande bedömning. - Nämnden utgår från att ifrågavarande utländska skatter är såväl avdragsgilla enligt punkt 4 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen som avräkningsbara enligt avräkningslagen samt att den utländska inkomst som Bolaget har redovisat vid 2000 års taxering är beskattningsbar utländsk inkomst före omkostnadsavdrag för utländsk skatt. - Avdragsregeln i punkt 4 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen innebär att betald skatt skall dras av. Detta följer av den grundläggande avdragsregeln i 20 § första stycket kommunalskattelagen. Någon valrätt för en skattskyldig, som enligt god redovisningssed skall bokföra den utländska skatten som en kostnad, att göra avdrag - helt eller delvis - eller att helt avstå från avdrag kan alltså inte anses föreligga (jfr 24 § kommunalskattelagen). Nämnas kan att motsvarigheten till avdragsbestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen, 16 kap. 18 § inkomstskattelagen, uttryckligen föreskriver att betald utländsk skatt skall dras av (jfr prop. 1999/2000 del 1 s. 500-502 och del 2 s. 205 f.) - Med hänsyn härtill och till hur sambandet mellan avdrag för och avräkning av utländsk skatt har reglerats i 9 § avräkningslagen finner nämnden att avdraget skall göras först och beräkningen av avräkningsutrymmet (spärrbeloppsberäkningen) därefter. Beräkningen av Bolagets omkostnadsavdrag skall omfatta hela den utländska skatten. Nämnden finner vidare att vid spärrbeloppsberäkningen skall ett belopp återläggas som motsvarar den del av avdraget för utländsk skatt som avser avräkningsbar utländsk skatt (i detta fall hela avdraget). Angivna synsätt innebär att Bolaget med de förutsättningar som gäller för förhandsbeskedet skall medges lättnad i internationell dubbelbeskattning på sätt närmare anges nedan.

Siffermässiga förutsättningar

Utländsk inkomst före skatt 2 108 053 kr

Utländsk skatt 2 358 438 kr

Sammanlagd beskattningsbar inkomst (bbi)

före avsättning till periodiseringsfond (PF)

och före avdrag för utländsk skatt 4 783 368 kr

Avdrag för utländsk skatt 2 358 430 kr

Bbi före avsättning till PF 2 424 938 kr

Avsättning till PF (20 procent) 484 987 kr

Bbi efter avsättning till PF 1 939 951 kr

Beräkning av spärrbelopp -

Bbi efter avsättning till PF 1 939 951 kr

Återläggning av avdrag för utländsk

skatt enligt 9 § avräkningslagen 2 358 430 kr

Bbi för spärrbeloppsberäkning 4 298 381 kr

Svensk skatt för spärrbeloppsberäkning

(28 procent av 4 298 381) 1 203 547 kr

Spärrbelopp 2 108 053 x 1 203 547

---------------------

4 298 381 590 255 kr

Spärrbeloppsberäkningen leder till att högst 590 255 kr av den utländska skatten kan avräknas mot svensk skatt. Detta belopp skall enligt 9 § andra meningen avräkningslagen minskas med skatteminskningen på grund av avdraget för den utländska skatten. Den utländska skatten uppgår till 2 358 438 kr och skatteminskningen blir då 28 procent av detta belopp eller 660 363 kr. Eftersom sistnämnda belopp överstiger spärrbeloppet på 590 255 kr kan någon avräkning inte medges mot svensk inkomstskatt vid 2000 års taxering. Den utländska skatt för vilken avräkning ej medges kan avräknas senare enligt bestämmelserna i 11 § avräkningslagen. -Frågorna 2 a, 2 b och 2 c förfaller. - Ledamöterna Björkman och Virin samt ledamoten Silfverberg var skiljaktiga och anförde: Fråga 1. Frågan besvaras jakande. - Fråga 2 a. Om företaget inte avser att vare sig vid det aktuella eller kommande årens taxeringar yrka avräkning för vissa utländska skattebelopp, behöver avdraget för dessa skatter inte återläggas vid beräkningen av spärrbeloppet. Vid spärrbeloppsberäkningen skall utländska inkomster (täljaren) och svenska och utländska inkomster (nämnaren) beräknas före de utländska skatter, för vilka avräkning avses yrkas. - Fråga 2 b. Avräkningsbeloppet skall minskas med den skatteminskning som följer av avdragsyrkandet för den del av den utländska skatt för vilken den skattskyldige - i förekommande fall under ett kommande år - yrkar avräkning. - Fråga 2 c. Frågan besvaras jakande. - Motivering. Enligt p. 4 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen medges avdrag för utländsk skatt under förutsättning att skatten utgör omkostnad i förvärvskälla. Bestämmelsen medför viss lindring i den internationella dubbelbeskattning som uppkommer på grund av att både Sverige och den främmande staten beskattar inkomsten. Lindringen uppgår dock bara till den andel av skatten som motsvarar den av Sverige tillämpade skattesatsen på inkomsten, dvs. 28 procent för ett aktiebolag. För att ge större lindring av dubbelbeskattningen har avräkningsregler införts som generell metod att lindra internationell dubbelbeskattning när det inte finns något skatteavtal. Reglerna finns numera i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt (AvrL). - Större lindring av dubbelbeskattningen än med ett belopp motsvarande den svenska skatt som belöper på de utländska inkomsterna kan inte erhållas. Detta säkerställs genom beräkning enligt 6 § AvrL av ett spärrbelopp. I princip innebär detta att full avräkning kan erhållas endast om den utländska skattesatsen är lägre än den svenska. Genom att 7 § AvrL tillåter tillämpning av en over all-princip kan full avräkning erhållas, om de sammanlagda utländska skatterna (i förekommande fall på inkomster från olika länder) understiger 28 procent av de sammanlagda utländska inkomsterna före skatt, även om den utländska skatten på vissa inkomster eller på inkomster från vissa länder skulle vara högre än 28 procent. - Lagstiftningen erbjuder alltså två metoder för att lindra internationell dubbelbeskattning - avdrag och avräkning. Det framgår inte av lagstiftningen att beräkningen av omkostnadsavdrag måste omfatta all utländsk skatt. Tvärtom förutsattes i förarbetena till den lagstiftning varigenom avräkningsreglerna infördes och avdragsreglerna justerades (SOU 1962:59, prop. 1966:127) att den skattskyldige skulle kunna avstå från att yrka avdrag för att i stället begära avräkning för i utlandet erlagd skatt (se särskilt SOU 1962:59 s. 152). Att ingen av metoderna skall ha företräde framför den andra kommer också klart till uttryck i den särskilda samordningsbestämmelse som intagits i 9 § AvrL. I första meningen till denna paragraf föreskrivs att "[om] den skattskyldige erhållit avdrag såsom omkostnad för den utländska skatt, för vilken avräkning skall ske, eller för däremot svarande preliminär skatt, skall beräkningen av spärrbeloppet enligt 6 § utföras som om sådant avdrag ej erhållits." - Vid tillämpningen av avdragsbestämmelserna behandlas den utländska skatten som en ordinär driftkostnad i den utländska verksamheten. Vid tillämpningen av avräkningsbestämmelserna behandlas den utländska skatten som skatt på inkomst i allmänhet, dvs. den är inte avdragsgill, eftersom prövningen av att den utländska skatten inte är högre än den svenska måste ske på samma underlag, dvs. på inkomst före inkomstskatt. Denna prövning sker genom beräkning av spärrbeloppet. - Om den utländska skatten omkostnadsförts måste, om avräkning yrkas för samma skatt, rätträkning ske av den utländska inkomsten. Detta kan ske genom att skattekostnaden återläggs vid inkomstberäkningen, dvs. behandlas i deklarationen som en svensk skatt. Ett annat sätt är att i enlighet med reglerna i 9 § AvrL beräkna spärrbeloppet som om avdrag för den utländska skatten ej yrkats. - Om skatten dragits av vid inkomstberäkningen, och därigenom en 28-procentig lindring av dubbelbeskattningen erhållits, får enligt 9 § andra meningen AvrL avräkning ske endast med resterande 72 procent av skattebeloppet - allt givetvis inom ramen för spärrbeloppet, som i så fall bestäms till den del av den svenska skatten på svenska och utländska inkomster före svenska och avräkningsbara utländska skatter som motsvarar dessa utländska inkomster i förhållande till den i Sverige totala skattepliktiga inkomsten före skatteavdragen. Om företaget av någon anledning väljer att delvis avstå från avräkning ingår bara de utländska skatter för vilka avräkning yrkas i beräkningen. - Sammanfattningsvis innebär det sagda, att om - vilket torde vara det normala - omkostnadsavdrag inte yrkas för den utländska skatten, får avräkning ske med hela den utländska skatt som ryms inom det belopp som framkommer om den svenska skatten multipliceras med den utländska inkomsten (före skatt) och divideras med den sammanlagda utländska och svenska inkomsten. Om därvid spärrbeloppet understiger den utländska skatten och full avräkning inte kan erhållas och därför omkostnadsavdrag yrkas (ett annat alternativ är att yrka avräkning för överskjutande del ett senare år inom ramen för särskilda bestämmelser i 11 § AvrL) måste omräkning av spärrbeloppet göras. Något principiellt hinder mot att yrka omkostnadsavdrag för en del och avräkning för en annan del av de utländska skatterna föreligger dock inte. - Om, som i det i ansökan beskrivna fallet, företaget väljer att av totala utländska skatter på 2 360, göra omkostnadsavdrag med 1 770 kommer utrymmet för avräkning att bli 94 enligt följande (avrundade belopp i tkr).

Sammanlagd (svensk och utländsk) inkomst 4 780

Avdrag för utländsk skatt -1 770

Avsättning till PF (20 procent) - 602

------

Underlag för svensk skatt 2 408

Svensk skatt 28 procent x 2 408 674

Skatteunderlag för spärrbelopp 4 178

Skatt vid spärrbeloppsberäkning 1 170

Inbesparad skatt genom avdrag 496

Utländsk inkomst 2 108

Utländsk skatt 2 360

Spärrbelopp 2 108 / 4 178 x 1 170 590

Avräkning 590 - 496 94

Avräkning kan ske med 94. För resterande 2 360 - 496 - 94 = 1 770 kan avräkning erhållas under kommande år om avräkningsutrymme då finns. Exemplet utgår från den i ansökan förutsatta omständigheten att företaget kostnadsfört utländska skatter med 1 770. Resultatet blir detsamma oavsett med vilket belopp utländska skatter kostnadsförs. - Det kan påpekas att svaret på fråga 2 b inrymmer konstaterandet att avräkningsbeloppet inte skall minskas med endast den skatteminskning som följer av omkostnadsavdraget för de skatter som den skattskyldige samtidigt yrkar avräkning för. Det skall minskas även med den del av skatteminskningen som följer av omkostnadsavdraget för de skatter som den skattskyldige i framtiden yrkar avräkning för. De utländska skatter som omkostnadsförts, men för vilka avräkning aldrig kommer att yrkas, berörs inte av beräkningarna. Dessa skatter behandlas som vilka avdragsgilla kostnader som helst. - I anslutning till beräkningen i ovanstående tablå kan påpekas, att om företaget vore skyldigt att yrka omkostnadsavdrag för utländska skatter på det sätt som majoriteten hävdar, skulle reglerna om avräkning för utländska skatter komma att få verkningar utöver syftet att reducera den internationella dubbelbeskattningen. I så fall kommer nämligen beräkningen av avräkningsrätten att påverka rätten till avsättning till periodiseringsfond, eftersom denna skall beräknas med utgångspunkt i inkomsten av näringsverksamhet före avsättning. Däremot spelar det ingen roll för rätten till avräkning om avsättning till periodiseringsfond görs eller ej. Spärrbeloppet blir i båda fallen 94, eftersom korresponderande ändringar görs både i täljaren och nämnaren. Utan avdrag för avsättning till periodiseringsfond skall spärrbeloppet beräknas på följande sätt: 2 108 / 4 780 x 1 338 = 590. - Ytterligare ett skäl till att omkostnadsavdrag inte kan vara obligatoriskt är, att företagen inte har anledning - eller rent av kan vara förhindrade - att bokföra utländska skatter som kostnad, i den mån ett krav på återbetalning föreligger genom avräkningsrätten. -Silfverberg var skiljaktig och anförde följande. I likhet med Björkman och Virin anser jag att det är möjligt för den skattskyldige att avstå från att yrka avdrag för utländsk skatt för att i stället begära att skatten skall avräknas enligt bestämmelserna i avräkningslagen. Det finns inte heller något principiellt hinder mot att yrka avdrag för en del och avräkning för en annan del av den utländska skatten. För den del som avräkning inte yrkas skall omkostnadsavdraget inte återläggas vid beräkning av spärrbeloppet. Inte heller skall avräkningsbeloppet i ett sådant fall minskas med den skattelättnad som följer av omkostnadsavdraget. Enligt 9 § avräkningslagen skall den skattelättnad som ett omkostnadsavdrag medfört beaktas enbart när avräkning begärs för samma skatt. - Enligt 4 § andra stycket avräkningslagen skall avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering här. I den mån avräkning inte kan erhållas detta år därför att spärrbeloppet är för lågt får överskjutande belopp avräknas under följande taxeringsår inom de ramar som anges i 11 § avräkningslagen. Enligt min mening innebär bestämmelserna att det endast är det utländska skattebelopp som den skattskyldige begärt avräkning för vid det taxeringsår som skatten hänför sig till, men som då inte kunnat avräknas, som får föras över till kommande taxeringsår. Om den skattskyldige avstår från att begära avräkning det år skatten är hänförlig till, därför att omkostnadsavdrag yrkats i stället, finns det, såsom 11 § avräkningslagen är utformad, inget utrymme att begära avräkning för utländsk skatt vid ett senare taxeringsår. Bland annat saknas det i detta lagrum regler om att vid beräkning av avräkningsbart belopp ta hänsyn till den skatteminskning som åtnjutits genom att den utländska skatten tidigare år har omkostnadsförts. - Det sagda innebär att lättnaden i den internationella dubbelbeskattningen skall, med de siffermässiga förutsättningar som gäller för förhandsbeskedet, beräknas på följande sätt (avrundade belopp i tkr).

Sammanlagd (svensk och utländsk) inkomst 4 783

Avdrag för utländsk skatt - 1 768

Avsättning till PF (20 procent) - 603

Underlag för svensk skatt 2 412

Svensk skatt 28 procent x 2 412 675

Utländsk inkomst (2 108 - 1 768) 340

Yrkad avräkning (2 358 - 1 768) 590 -

Spärrbelopp 340 x 675 95

---------

2 412 -

Avräkning kan ske med 95. För resterande 495 kan avräkning erhållas under kommande år om avräkningsutrymme då finns. - Jag anser att förhandsbesked borde ha meddelats i enlighet härmed. - Hos Regeringsrätten yrkade bolaget yrkar att Regeringsrätten skulle ändra Skatterättsnämndens beslut och förklara att bolaget har rätt till omkostnadsavdrag med 2 358 438 kr samt avräkning med 424 983 kr. Bolaget yrkade vidare ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. för konsultkostnader i Regeringsrätten med 75 000 kr avseende 20 timmars arbete. Bolaget anförde bl.a. följande. Reglerna i lagen (1986:486) om avräkning av utländsk skatt (AvrL) tillåter att de båda metoderna kombineras. Detta anges också i förarbetena. Det är även förenligt med god redovisningssed att inte kostnadsföra utländsk skatt och i stället aktivera den som en fordran. - Det finns inte några bestämmelser om hur omkostnadsavdrag för utländsk skatt skall kombineras med avräkning. Det måste därför stå den skattskyldige fritt att välja hur stor del av skatten som skall dras av som omkostnad respektive räknas av. Följande exempel visar hur sådana kombinationer kan se ut. För det första kan all utländsk skatt dras av som omkostnad och ingen sådan skatt avräknas eller kan, för det andra, all utländsk skatt avräknas och ingen sådan skatt dras av som omkostnad. För det tredje kan viss del dras av som omkostnad och viss del avräknas eller kan, för det fjärde, all utländsk skatt dras av som omkostnad och viss del avräknas. De angivna kombinationerna ger olika stora möjligheter att göra avsättning till periodiseringsfond. En sådan konsekvens kan dock accepteras förutsatt att den skattskyldige har valfrihet när det gäller vilken av kombinationerna som skall tillämpas i hans fall. Varken den första eller andra kombinationen torde innebära några tekniska problem dock förutsatt, när det gäller den andra kombinationen, att all utländsk skatt ryms inom spärrbeloppet. Förhåller det sig däremot så, att spärrbeloppet understiger den utländska skatten skulle den tredje kombinationen kunna bli aktuell. Den innebär att den del av den utländska skatten som överstiger spärrbeloppet dras av som omkostnad. Denna teknik är emellertid inte praktiskt hanterbar. I stället bör den fjärde kombinationen tillämpas. Här dras all utländsk skatt av som omkostnad. Vid tillämpningen av 9 § andra meningen AvrL minskas så spärrbeloppet med det skattemässiga värdet av endast den del av omkostnadsavdraget som motsvarar spärrbeloppet före tillämpningen av detta lagrum. - Riksskatteverket yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa Skatterättsnämndens förhandsbesked. Verket tillstyrkte att bolaget beviljas ersättning med 11 620 kr motsvarande tio timmars arbete à 1 162 kr inklusive mervärdesskatt. Riksskatteverket anförde bl.a. följande. Förhållandet mellan omkostnadsavdrag och avräkning för utländsk skatt regleras i 9 § AvrL. Vid tolkningen av denna paragraf måste beaktas att avräkningsförfarandet tar vid först efter det att den skattskyldiges beskattningsbara inkomst fastställts, bl.a. med beaktande av reglerna om omkostnadsavdrag i punkt 4 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370). Tekniken i det tredje exempel som bolaget anför är därför inte möjlig. - Det är visserligen endast den del av omkostnadsavdraget som utgörs av avräkningsbar utländsk skatt som skall beaktas vid tillämpningen av 9 § AvrL, men detta belopp kan inte delas upp. Detta är en konsekvens av att lagen bygger på over all- principen. Därför går inte heller tekniken i bolagets fjärde exempel att tillämpa. - Vad gäller den av bolaget yrkade ersättningen av allmänna medel kan tidsåtgången inte anses skälig med hänsyn till att rättsfrågan är renodlad, att det inte förelegat några utrednings- eller bevisfrågor och att delar av argumentationen presenterats redan i Skatterättsnämnden. -Regeringsrätten (2002-12-20, Lindstam, Ersson, Melin, Nord, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Bolaget får anses berättigat till ersättning för dess kostnader i målet i Regeringsrätten. Ersättningen bör skäligen bestämmas till 37 500 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. - Regeringsrätten tillerkänner bolaget ersättning enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. med 37 500 kr. (fd II 2002-12-11, Palmstierna)

*REGI

*INST