RÅ 2006 not 82

Not 82. Överklagande av D.A. ang. ersättningsskyldighet enligt socialtjänstlagen (1980:620). -Vård- och omsorgsutskottet i Aneby kommun (2001-06-12) bestämde att D.A. skulle betala 571 kr per månad för sin dotters placering i familjehem. - D.A. yrkade hos länsrätten att han skulle befrias från att utge ersättning. - Länsrätten i Jönköpings län (2002-03-14, ordf. Schön-Barkestam): I 34 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620) anges att om en underårig genom socialnämndens försorg får vård i ett annat hem än det egna är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning delta i kommunens kostnader enligt grunder som regeringen föreskriver. - Av 36 § nämnda lag framgår att i det fall en ersättningsskyldig inte godvilligt har betalat kostnader enligt bl.a. 34 § andra stycket samma lag kan kommunen inom tre år från det kommunens kostnad uppkom väcka talan om ersättning hos den länsrätt inom vars domkrets den ersättningsskyldige är bosatt. Vid länsrättens prövning av en sådan ansökan skall enligt 36 § andra stycket socialtjänstlagen beaktas om den ersättningsskyldige har förmåga att betala utan att därmed bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt. Avgiftens storlek som sådan prövas således inte. - Vad avser möjligheten att få prövat i länsrätt ett avgiftsbeslut enligt 34 § andra stycket socialtjänstlagen kan konstateras följande. I 73 § nämnda lag finns angivet vilka beslut enligt lagen som kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Beslut enligt 34 § finns inte med bland dessa, men kan överklagas enligt reglerna om laglighetsprövning i 10 kap.kommunallagen (1991:900). Länsrätten har genom beslut denna dag i mål 1772-01 dock funnit att sådan prövning av det nu aktuella beslutet inte kan ske efter överklagande av D.A., eftersom denne inte är behörig klagande enligt reglerna i 10 kap. 1 § kommunallagen. Slutsatsen blir att beslutet den 12 juni 2001 inte kan bli föremål för domstolsprövning med D.A. som klagande varken enligt socialtjänstlagen eller enligt 10 kap.kommunallagen. - Förutsättning för länsrätten att pröva överklagandet med stöd av den i 22 a § förvaltningslagen (1986:223) intagna forumregeln finns inte heller då den bestämmelsen enligt 3 § sistnämnda lag endast är subsidiärt tillämplig. Detta betyder att avvikande regler i en specialförfattning tar över det som anges i förvaltningslagen. I förarbetena till 22 a § (se prop. 1997/98:101 s. 64) anges rörande beslut som kan överklagas enligt kommunallagen följande. ”Kommunala beslut kan i avsaknad av särskilda överklagandebestämmelser i speciallagstiftning ofta bli föremål för laglighetsprövning. För sådana ärenden gäller särskilda bestämmelser om talerätt, prövningsram m.m. enligt föreskrifterna i 10 kap.kommunallagen [och 22 kap.kyrkolagen (1992:300)]. Den nya regeln om domstolsprövning bör självfallet inte vara tillämplig på sådana beslut. Enligt 31 § förvaltningslagen gäller inte bestämmelserna i 13-30 §§ sistnämnda lag de ärenden som omfattas av reglerna om laglighetsprövning. Regeringen finner därför att någon särskild föreskrift där de beslut som kan bli föremål för laglighetsprövning undantas från den nya regelns tillämpningsområde inte är nödvändig.” - Trots att specialförfattning leder till att D.A. inte kan överklaga beslutet den 12 juni 2001 brister således förutsättningarna för länsrätten att tillämpa 22 a § förvaltningslagen. För D.A. återstår då endast den möjlighet som kan finnas till prövning av beslutet med tillämpning av 1 och 3 §§ lagen (1988:205) om rättsprövning jämfört med Regeringsrättens avgörande RÅ 1990 ref. 46. Rättsprövning är ett rättsmedel som kan tillämpas när ordinära rättsmedel är otillräckliga för att uppfylla kraven på domstolsprövning enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Sådan prövning ankommer som framgår av den nyss nämnda 1 § inte på länsrätt och kräver vidare att ordinära rättsmedel är uttömda. - Länsrätten prövar inte D.A:s överklagande. - D.A. överklagade. - Kammarrätten i Jönköping (2003-09-16, Hessmark, Lindgren, Mattsson, referent): Länsrätten har redogjort för innehållet i 34 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620). En bestämmelse med motsvarande innehåll finns numera i 8 kap. 1 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453), som trätt i kraft den 1 januari 2002. Enligt övergångsbestämmelserna till denna lag skall ett överklagande av ett beslut som fattats före ikraftträdandet av en socialnämnd eller motsvarande prövas enligt bestämmelserna i den gamla socialtjänstlagen (1980:620). - På de skäl länsrätten anfört kan vård- och omsorgsutskottets beslut den 12 juni 2001 att ålägga D.A. ersättningsskyldighet enligt 34 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620) inte bli föremål för domstolsprövning med D.A. som klagande vare sig enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller enligt 10 kap.kommunallagen. Kammarrätten instämmer även i de skäl länsrätten anfört för att konstatera att prövning inte heller kan ske direkt med stöd av 22 a § förvaltningslagen. - - - Kammarrätten har i beslut denna dag fastställt länsrättens beslut vari konstaterats att D.A. saknat rätt att enligt kommunallagen överklaga vård- och omsorgsutskottets beslut eftersom han inte var kommunmedlem. En kommunmedlem i Aneby kommun hade emellertid kunnat få beslutet prövat i domstol genom sådan laglighetsprövning. Hinder mot rättsprövning av beslutet måste därför anses föreligga enligt 1 § andra stycket rättsprövningslagen, jfr RÅ 1994 not. 364. - Vård- och omsorgsutskottet beslutade den 27 mars 2001 att placera dottern till D.A., som inte är vårdnadshavare, i familjehem. Beslutet fattades med stöd av bl.a. 6 § socialtjänstlagen (1980:620), men alltså inte i samband med avgiftsbeslutet den 12 juni 2001. Avgiftsbeslutet kan således inte prövas såsom en del av placeringsbeslutet, jämför prop. 1979/80:1 s. 473 och RÅ 1986 not. 891. - Avgiftsbeslutet får emellertid anses angå D.A:s civila rättigheter och skyldigheter. Av lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande skyldigheterna och artikel 6 i Europakonventionen framgår att var och en har rätt till en domstolsprövning av sina civila rättigheter och skyldigheter. - Av 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453), som numera är tillämplig och som motsvarar 36 § socialtjänstlagen (1980:620), framgår bl.a. följande. Vill socialnämnden föra talan om ersättning för kostnader som kommunen haft enligt 8 kap. 1 § andra stycket i lagen, skall talan väckas inom tre år från det kommunens kostnad uppkom. Talan väcks vid den länsrätt inom vilken den enskilde är bosatt. Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket. - Såvitt framkommit i målet har någon talan enligt 36 § socialtjänstlagen (1980:620) eller 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) inte förts mot D.A. Enligt kammarrättens mening utgör en process enligt någon av dessa bestämmelser, som är en förutsättning för att betalningsansvaret för aktuell typ av avgifter skall kunna göras gällande mot den enskilde, en tillräcklig prövning för att kravet på domstolsprövning i artikel 6 i Europakonventionen skall vara uppfyllt. Detta förutsätter att i vart fall lagligheten av avgiften prövas i denna process. Enligt litteraturen på området bör så också ske, se Bramstång, Sociallagstiftningen, 1985, s. 139 och Norström, Thunved, Nya sociallagarna, 15 uppl., 2002, s. 164 och jämför även prop. 1996/97:124 s. 179. - På grund av det anförda ger inte heller artikel 6 i Europakonventionen D.A. någon rätt till en direkt överprövning av ersättningsbeslutet. Såsom länsrätten funnit kan hans överklagande av detta beslut alltså inte prövas. - Kammarrätten avslår D.A:s överklagande av länsrättens beslut. - D.A. fullföljde sin talan rörande ersättningsbeslutet. Vård- och omsorgsutskottet i Aneby kommun bestred bifall till överklagandet. - Efter att ha konstaterat att Regeringsrätten den 30 september 2005 beslutat att inte meddela D.A. prövningstillstånd i målet om laglighetsprövning enligt kommunallagen yttrade Regeringsrätten (2006-05-10, Billum, Rundqvist, Stävberg, Lundin, Brickman): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten delar underinstansernas bedömning att regleringen i socialtjänstlagen och förvaltningslagen inte gett D.A. rätt att överklaga kommunens ersättningsbeslut. - Ersättningsbeslutet har inte inneburit att D.A. har ålagts någon betalningsskyldighet, utan detta skulle ha förutsatt en särskild prövning i länsrätt efter framställning av kommunen. Med hänsyn härtill har det inte funnits skäl att medge D.A. klagorätt med hänvisning till artikel 6 i Europakonventionen. Vad gäller den av kammarrätten i beslutsmotiveringen berörda frågan om möjlighet funnits till rättsprövning av ersättningsbeslutet konstaterar Regeringsrätten att någon framställning om rättsprövning inte föreligger i målet och att kammarrättens överklagade avgörande inte innefattar något slutligt ställningstagande i detta hänseende. - Eftersom D.A. enligt vad som sagts i det föregående inte haft rätt att överklaga ersättningsbeslutet skall hans talan mot kammarrättens beslut avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd II 2006-04-05, L. Nilsson)