RÅ 2006:18
Underlåtenhet att fördela realisationsvinst mellan inkomstslagen tjänst och kapital vid försäljning av aktier i fåmansföretag har inte ansetts innebära att oriktig uppgift lämnats, eftersom de uppgifter som behövts för att göra en riktig fördelning mellan inkomstslagen lämnats i deklarationen.
J.G. ägde samtliga aktier i fåmansbolaget F (bolaget). Bolagets aktier avyttrades under beskattningsåret. Med hänsyn till att J.G. i sin självdeklaration inte hade fördelat den i anledning av försäljningen uppkomna realisationsvinsten mellan inkomstslagen tjänst och kapital beslutade skattemyndigheten, såvitt nu är av intresse i målet, att påföra J.G. skattetillägg med 40 procent av skatten på det belopp som hänfördes till inkomstslaget tjänst. Som grund för beslutet i denna del anförde myndigheten i huvudsak följande. I deklarationen har inte beaktats att 50 procent av den s.k. fördelningsvinsten avseende avyttrade aktier i fåmansbolag rätteligen skulle ha upptagits i inkomstslaget tjänst. Genom att inte fördela vinsten mellan tjänst och kapital har J.G. lämnat en sådan oriktig uppgift som enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), TL, skall medföra skattetillägg.
J.G. överklagade till länsrätten och yrkade att skattetillägget skulle undanröjas alternativt efterges och anförde bl.a. följande. Vid upprättandet av deklarationen anlitade han en deklarationsmedhjälpare. Ett första utkast till deklaration gjordes i ett skatteprogram. När deklarationen färdigställdes framgick att någon uppdelning inte hade skett av fördelningsvinsten i inkomstslaget tjänst och kapital. Felet berodde på att skatteprogrammet hade låst sig eller var felprogrammerat. Deklarationsmedhjälparen gick då igenom reavinstberäkningen manuellt och kom fram till att fördelning skulle ske. På grund av att det var kort om tid innan deklarationen skulle lämnas in kom den först ifyllda och felaktiga K 10-blanketten tillsammans med huvudblanketten av misstag att skickas in till skattemyndigheten. Av första sidan på den till skattemyndigheten ingivna K 10-blanketten framgår att han varit verksam i betydande omfattning i bolaget. Av deklarationen framgår också att han avyttrat samtliga sina aktier i bolaget. De i deklarationen lämnade uppgifterna var tillräckliga för att skattemyndigheten skulle ha kunnat rätta den felaktiga uppgiften. En uppmärksam granskare hade insett att det rört sig om ett oriktigt yrkande. Vidare skulle en K 12-blankett ha lämnats in om det var så att han inte varit verksam i betydande omfattning. Att han inte hade fördelat vinsten mellan tjänst och kapital är således att bedöma som ett oriktigt yrkande av sådan art att skattemyndighetens utredningsskyldighet medför att oriktig uppgift i taxeringslagens mening inte kan anses föreligga. Stöd för att han i förevarande fall inte kan anses ha lämnat oriktig uppgift finns i rättsfallet RÅ81 1:25. För det fall skattetillägg likväl skall påföras bör detsamma efterges.
Länsrätten i Jönköpings län
Skattemyndigheten vidhöll i samband med omprövning det överklagade beslutet.
Domskäl
Länsrätten i Jönköpings län (2002-03-04, ordförande Jansson) yttrade: Enligt 5 kap. 1 § TL skall, om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinnes oriktig, en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. - Av 5 kap. 6 § TL framgår följande. Den skattskyldige ska befrias från särskild avgift om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften. - J.G. har i avgiven självdeklaration i bilaga K 10 redovisat vinst vid avyttring av aktier i fåmansbolaget F med 4 133 853 kr i inkomstslaget kapital utan att beakta att vinsten skulle fördelas mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital. J.G. har genom detta förfarande lämnat oriktig uppgift som skall medföra skattetillägg enligt 5 kap. 1 § TL. Vad J.G. anfört kan inte föranleda annan bedömning. Den omständigheten att deklarationsmedhjälparen av misstag lämnat fel uppgifter friar inte J.G. från ansvar för att uppgifterna i hans deklaration är riktiga. Vad J.G. åberopat härutöver eller vad i övrigt framkommit i målet utgör inte skäl eller omständigheter som bör medföra befrielse från skattetillägget. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet.
Kammarrätten i Jönköping
J.G. överklagade länsrättens dom.
Skatteverket bestred bifall till överklagandet.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (2004-02-12, Lihuvudh, Fagerholm, referent, Johansson) yttrade: Kammarrätten beslutar följande. - Kammarrätten instämmer i underinstansernas bedömning att J.G. har lämnat sådan oriktig uppgift som avses i 5 kap. 1 § TL. Då den oriktiga uppgiften rättats uppkommer frågan om rättelsen kunnat ske med ledning av tillgängligt kontrollmaterial och om avgiftsberäkningen därmed skall ske efter 20 procent. Enligt kammarrättens mening lämnar föreliggande kontrollmaterial sådana besked att risken för att den oriktiga uppgiften skulle ha undgått upptäckt framstår som obetydlig. Vid sådant förhållande bör avgiftsberäkningen ske efter 20 procent, jfr prop. 1976/77:92 s. 22. Kammarrätten finner avslutningsvis som underinstanserna att det saknas skäl att befria J.G. från skattetillägget. - Kammarrätten förklarar, med ändring av länsrättens dom, att skattetillägg skall påföras med 20 procent av underlaget.
J.G. fullföljde sin talan hos Regeringsrätten och yrkade att beslutet om skattetillägg i första hand skulle undanröjas och i andra hand efterges. Han anförde bl.a. följande. Skattetillägg skall påföras om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig. I ingiven deklaration och i den särskilda bilagan för delägare m.fl. i fåmansföretag (blankett K 10) har han redovisat försäljning av aktier i bolaget samt angett att han varit verksam i bolaget i betydande omfattning. Fråga är om den omständigheten att han i deklarationen inte har fördelat vinsten mellan tjänst och kapital innebär att han därigenom har lämnat en sådan oriktig uppgift som utgör grund för skattetillägg. Av uppgifterna i deklarationen har Skatteverket blivit upplyst om att aktierna har avyttrats och han har vidare öppet redovisat uppgifter om försäljningslikvid, verkligt anskaffningsvärde, total realisationsvinst samt redovisat en beräkning av fördelningsvinsten. Ett misstag föranledde att fördelningsvinsten enligt ingiven K10-blankett inte hade fördelats mellan tjänst och kapital. Det måste ha varit uppenbart för Skatteverket att ett misstag hade begåtts och att en fördelning skulle ske i enlighet med reglerna i 3 § 12 b mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. Skatteverket har således, mot bakgrund av de uppgifter som lämnats, kunnat göra en korrekt realisationsvinstberäkning samt konstatera att det följer av lagstiftningen att fördelningsvinsten skulle delas mellan inkomstslagen tjänst och kapital. Vid sådant förhållande kan det inte vara fråga om en oriktig uppgift. Några oklarheter kan inte anses ha förelegat som aktualiserat Skatteverkets utredningsansvar. Den information som framgår av deklarationen har således inte implicerat ett påstående i sak som saknar verklighetsunderlag. Uppgifterna i deklarationen kan därmed inte hänföras till kategorin oriktig uppgift i sak.
Skatteverket anförde bl.a. följande. J.G. har i den första avlämnade K10-blanketten uppgett att han varit företagsledare och att han eller någon honom närstående varit, direkt eller indirekt, verksam i bolaget i betydande omfattning under året eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Vidare framgår av blanketten att J.G. överlåtit 2 000 aktier i bolaget. Det framgår vidare av blanketten att det totala antalet aktier i bolaget uppgick till 2 000. Att Skatteverket också har uppmärksammat detta framgår av en förfrågan, daterad den 8 september 2000, där det anges att J.G. avyttrat samtliga aktier. Som nämnts framgår det av uppgifterna på K10-blanketten att J.G. eller någon honom närstående har varit verksam i bolaget i betydande omfattning under det aktuella beskattningsåret. Huvudregeln är då att hälften av en på visst sätt beräknad realisationsvinst skall tas upp som intäkt av tjänst i enlighet med bestämmelserna i 3 § 12 b mom. femte stycket SIL. Det kan således göras gällande att det även i denna del föreligger en motsägelse i blanketten. Det finns emellertid två situationer då realisationsvinst avseende s.k. kvalificerade aktier skall redovisas under intäkt av kapital, trots att den skattskyldige eller någon honom närstående har varit verksam i betydande omfattning. De nämnda situationerna är dels när den s.k. basbeloppsregeln i 3 § 12 b mom. femte stycket SIL blir tillämplig, dels när den s.k. utomståenderegeln i 3 § 12 e mom. SIL skall tillämpas. Något utredningsansvar för Skatteverket kan inte anses ha uppkommit endast på grund härav utan det är först om det i deklarationsmaterialet finns uppgifter som motsäger en tillämpning av de två nämnda undantagen som det kan bli aktuellt att anse att det uppkommit ett sådant utredningsansvar som har betydelse för frågan om skattetillägg. Med hänsyn till att det i deklarationen framgår att J.G. har avyttrat samtliga aktier i bolaget får detta faktum anses utesluta att utomståenderegeln kan ha varit tillämplig. Även tillämpningen av basbeloppsregeln kan uteslutas med stöd av de uppgifter som lämnats i deklarationen. Mot bakgrund av vad som framgår av K10-blanketten bör den slutsatsen sålunda kunna dras att J.G:s redovisning av avyttringen, varvid hela realisationsvinsten hänförts till intäkt av kapital, inte var korrekt. Mot bakgrund av det synsätt som under senare år kommit till uttryck i ett antal domar från Regeringsrätten, där domstolens bedömningar får anses ge uttryck för uppfattningen att det ställs relativt höga krav på Skatteverkets granskning av självdeklarationer, är det mycket som talar för att det i detta fall har uppkommit ett utredningsansvar som har betydelse för frågan om skattetillägg. Med hänsyn till det anförda framstår det som närmast uteslutet att J.G:s redovisning av aktieavyttringen, där hela vinsten hänförts till intäkt av kapital, skulle godtas av Skatteverket utan närmare utredning.
Regeringsrätten (2006-04-06, Lavin, Schäder, Almgren, Hamberg, Fernlund) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 5 kap. 1 § första stycket TL, i den vid 2000 års taxering tillämpliga lydelsen, skall skattetillägg tas ut om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig.
Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. J.G. avyttrade under det i målet aktuella beskattningsåret samtliga aktier i ett fåmansbolag. Av självdeklarationen (blankett K10, Uppgifter från delägare m.fl. i fåmansföretag) framgår att J.G. angett att han varit företagsledare och att han eller någon honom närstående varit, direkt eller indirekt, verksam i bolaget i betydande omfattning under året eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Det framgår vidare att det totala antalet aktier i bolaget uppgick till 2 000 och att J.G. överlåtit samtliga aktier i bolaget under det aktuella beskattningsåret.
J.G. har tagit upp hela den aktuella realisationsvinsten som inkomst av kapital i sin självdeklaration och inte, som rätteligen borde ha skett, fördelat vinsten mellan inkomstslagen tjänst och kapital. Han har emellertid redovisat de uppgifter som behövts för att i denna del åsätta honom en riktig taxering och kan därför inte anses ha lämnat någon oriktig uppgift. Grund att påföra honom skattetillägg har således inte förelegat. Besluten om skattetillägg skall med hänsyn härtill undanröjas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet och undanröjer underinstansernas avgöranden om påförande av skattetillägg.