RÅ 2007 not 139

Not 139. Överklagande av Skatteverket och Trygg-Hansa Försäkrings AB i ett mål ang. återbetalning av mervärdesskatt. -Länsrätten i Stockholms län (2003-10-06, ordf. Andersson) gav i sin dom följande bakgrund till målet. I RÅ 1999 not. 245 slog Regeringsrätten fast att bl.a. banker och försäkringsbolag kunde medges återbetalning enligt 10 kap. 11 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, av ingående mervärdesskatt hänförlig till från skatteplikt undantagen omsättning av finansiella tjänster till privatpersoner år 1995. Även Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i Stockholm hade kommit till samma slutsats. Regeringsrätten hänvisade till kammarrättens bedömning. Kammarrätten uttalade bl.a. att lagregelns innebörd enligt ordalydelsen är klar och fann att det förhållandet att lagens förarbeten och det underliggande saksambandet talar mot denna innebörd med hänsyn till den skatterättsliga legalitetsprincipen inte kan föranleda åsidosättande av den klara lagregeln. - Länsrätten gjorde därefter följande bedömning. Trygg-Hansa Försäkrings AB (bolaget) begärde i december 2001 omprövning hos skattemyndigheten och yrkade återbetalning av ingående mervärdesskatt hänförlig till redovisningsperioderna januari - oktober 1995 med totalt 139 616 417 kr. Av beloppet var 43 462 253 kr hänförligt till bolagets driftskostnader och 96 154 164 kr hänförligt till bolagets skadereglering. - Skattemyndigheten beslutade den 14 oktober 2002 att återbetala ingående mervärdesskatt med 43 462 253 kr som avsåg bolagets driftskostnader under den aktuella perioden. Skattemyndigheten bedömde att bolaget inte hade rätt till återbetalning av den del av det yrkade beloppet som hänförde sig till bolagets kostnader för skadereglering. - Bolaget överklagade skattemyndighetens beslut och yrkade att återbetalning skulle medges med ytterligare 96 154 164 kr. - Målet rör bolagets rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt för perioden januari - oktober 1995 avseende den del av bolagets verksamhet som är undantagen från beskattning enligt 3 kap. 10 § ML och som riktar sig till privatpersoner. I enlighet med 10 kap. 11 § andra stycket ML i tillämplig lydelse samt RÅ 1999 not. 245 skall bolaget medges sådan återbetalning. - Bolaget har hos skattemyndigheten begärt återbetalning med totalt 139 616 417 kr. Av beloppet utgör 96 154 164 kr ingående mervärdesskatt hänförlig till kostnader för bolagets skadereglering under den aktuella perioden. Skattemyndigheten har bedömt att bolaget inte är berättigat till återbetalning av detta belopp, eftersom det hänför sig till förvärv som enligt myndighetens mening inte har ett direkt och omedelbart samband med den bedrivna försäkringsrörelsen. Bolaget framför i överklagandet som sin uppfattning att det visst föreligger ett direkt och omedelbart samband mellan tillhandahållandet av försäkringstjänster och förvärv i samband med skadereglering. - Av 10 kap. 13 § ML framgår att återbetalningsrätten enligt 10 kap. 11 § ML endast gäller sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill om verksamheten hade medfört skattskyldighet. De allmänna förutsättningarna för avdragsrätt finns i 8 kap. ML. Enligt 8 kap. 3 § ML får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Avgörande för bolagets rätt till återbetalning av den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till kostnaderna för skadereglering är således om kostnaderna kan anses utgöra förvärv i verksamheten. - Förvärv i verksamheten? Den verksamhet som här är aktuell är den av bolaget bedrivna omsättningen av försäkringstjänster, vilken enligt 3 kap. 10 § ML är undantagen från skatteplikt. Enligt andra stycket i nämnda paragraf förstås med försäkringstjänster bl.a. tjänster vars tillhandahållande utgör försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (1982:713). - Av förarbetena till ML framgår att en vara eller tjänst är att anse som förvärvad eller införd i verksamheten endast i den mån varan eller tjänsten skall användas eller förbrukas i verksamheten (prop. 1993/94:99 s. 209). - Innebörden av huvudregeln för avdragsrätt i 8 kap. 3 § ML skall tolkas mot bakgrund av i första hand artikel 17.2 i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) enligt vilken avdragsrätten i princip begränsas till mervärdesskatt på varor och tjänster i och för skattepliktiga transaktioner. För att rätt till avdrag skall anses föreligga enligt direktivet förutsätts att varorna och tjänsterna skall ha en direkt och omedelbar anknytning till skattepliktiga transaktioner och att endast den ingående skatt som bärs direkt av de olika kostnadskomponenterna i en skattepliktig transaktion får dras av (jfr bl.a. punkterna 19, 21 och 25 i EG-domstolens dom i mål C-4/94 BLP Group plc mot Commissioners of Customs & Excise). - EG-domstolen har därefter utvecklat detta resonemang i mål nr C-98/98 Midland Bank plc mot Commissioners of Customs & Excise. Domstolen anför (p. 30-31) att av principen att endast den ingående skatt som bärs direkt av de olika kostnadskomponenterna i en skattepliktig transaktion får dras av följer, att de olika kostnadskomponenterna måste ha uppstått innan den skattskyldige utförde de beskattade transaktioner till vilka dessa är hänförliga. Härav följer, enligt domstolen, att det normalt inte föreligger något direkt och omedelbart samband i den mening som avses i den nämnda domen BLP Group, mellan en utgående transaktion och tjänster som en skattskyldig använt till följd av och efter genomförandet av nämnda transaktion. Kostnaden för dessa tjänster är emellertid enligt domstolen en del av den skattskyldiges allmänna omkostnader, och är i denna egenskap en del av kostnadskomponenterna för ett företags produkter. Sådana tjänster har således ett direkt och omedelbart samband med hela den skattskyldiges verksamhet. Rätt till avdrag för sådan ingående mervärdesskatt regleras i artikel 17.5 i det sjätte direktivet och mervärdesskatten är i enlighet med dessa bestämmelser endast delvis avdragsgill. - Skattemyndigheten har i målet anfört att förvärven, som förbrukas hos försäkringstagaren, enbart är till följd av transaktionen avseende försäkringstjänst samt att något direkt eller omedelbart samband därmed inte föreligger med den bedrivna verksamheten. Förvärvet av den aktuella varan eller tjänsten kan därmed, enligt myndighetens mening, inte rubriceras som en allmän omkostnad i försäkringsbolagets verksamhet. I stället hänför skattemyndigheten bolagets tillhandahållande av aktuellt slag till ett finansiellt åtagande till följd av en transaktion avseende försäkringstjänst. Bolaget har häremot invänt att även kostnader som är hänförliga till ett tillhandahållande av finansiell natur omfattas av reglerna om återbetalningsrätt i 10 kap. 11 § ML. - Av bolagets begäran om återbetalning av ingående mervärdesskatt, daterad den 21 december 2001, framgår bl.a. följande. Reglering av försäkringstagarnas skador (privatpersoners skador) har normalt skett på något av följande sätt. 1. fakturering direkt till bolaget av den som utfört arbete på skadad egendom eller sålt ersättningsgods varefter bolaget betalar fakturautställaren, 2. fakturering direkt till försäkringstagaren (utställd på denne) men fakturan sänds till bolaget varefter bolaget betalar fakturautställaren, 3. fakturering direkt till försäkringstagaren varefter bolaget betalar försäkringstagaren efter det att denne lämnat över fakturan till bolaget. - I samtliga fall har den ingående mervärdesskatten kostnadsförts av bolaget, dvs. den har behandlats som vilken rörelsekostnad som helst. Den ersättning som utbetalats inkluderar i samtliga fall mervärdesskatt eftersom skatten utgör en kostnad för privatpersoner. Den mervärdesskatt som privatpersoner initialt betalar övervältras på bolaget i samband med att försäkringstagaren begär ersättning. - Bolagets verksamhet är omsättning av försäkringstjänster. En väsentlig del i varje transaktion avseende försäkringsavtal är bolagets skyldighet enligt försäkringsavtalet att ersätta uppkommen skada. Länsrätten anser därför att de förvärv som bolaget gör för att ersätta hos försäkringstagare uppkommen skada används och förbrukas i verksamheten, jfr prop. 1993/94:99 s. 209. Vad skattemyndigheten har anfört om att förvärven görs för försäkringstagarnas räkning och om 8 kap. 3 § andra stycket ML, ändrar inte denna bedömning. Inte heller vad EG-domstolen anfört i domarna Midland Bank och CIBO Participations utgör enligt länsrättens mening något hinder för att anse de aktuella förvärven såsom gjorda i verksamheten. Länsrätten finner således att 8 kap. 3 § ML medger rätt till återbetalning av den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till bolagets förvärv i dess skaderegleringsverksamhet. - Avdragsförbud i 8 kap. 9 och 15 §§ ML. Skattemyndigheten har emellertid även anfört att avdragsförbuden i 8 kap. 9 och 15 §§ ML är tillämpliga och att skaderegleringsförvärv hänförliga till privatpersoner inom verksamhetsgrenar såsom exempelvis hem, villa och motorfordon därför faller bort. Bolaget har häremot invänt att även förvärv inom de nämnda områdena är hänförliga till den av bolaget bedrivna försäkringsverksamheten, varför kostnader för ersättningsköp, oaktat att dessa är hänförliga till hem, villa eller motorfordon, måste anses utgöra kostnader i denna verksamhet. - Stadigvarande bostad. Avdragsförbudet för förvärv som hänför sig till stadigvarande bostad har sin grund i att sådana förvärv ofta disponeras för privat konsumtion av en näringsidkare (prop. 1968:100 s. 137 f.). -Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 25 oktober 2001 i mål nr 359-2000 bedömt frågan om tillämpningen av avdragsförbudet för förvärv hänförliga till stadigvarande bostad. I målet var fråga om ett bolag skulle medges avdrag för den del av kostnaderna för anskaffning och uppförande av en småhusfastighet som svarade mot byggnadens användning i bolagets verksamhet. Kammarrätten gjorde bedömningen att det svenska avdragsförbudet för stadigvarande bostad måste, för överensstämmelse med praxis från EG-domstolen, tolkas som ett förbud endast mot avdrag för privat konsumtion. Kammarrätten fann också att stöd för denna uppfattning kan hämtas i de svenska förarbetena och hänvisade därvid till prop. 1968:100 s. 137 ff. och SOU 1994:88 s. 242 och 254. - Länsrätten finner mot denna bakgrund att förbudet mot avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till stadigvarande bostad bör tolkas som ett förbud endast mot privat konsumtion. Bolagets förvärv i skaderegleringsverksamheten kan inte anses hänförliga till privat konsumtion för bolaget och måste därför enligt länsrättens mening anses ske i verksamheten. Att förvärven hos bolagets kunder nyttjas för privat bruk föranleder ingen annan bedömning. Länsrätten finner därför inte att avdragsförbudet hindrar att bolaget medges avdrag för ingående mervärdesskatt på förvärv hänförliga till hem och villa. - Motorfordon. Vad gäller förvärv av personbilar och motorcyklar stadgar avdragsförbudet i 8 kap. 15 § ML uttryckligen för vilka ändamål avdrag för ingående mervärdesskatt kan medges. Bolaget bedriver inte någon i bestämmelsen uppräknad verksamhet. Återbetalning kan därför inte medges för ingående mervärdesskatt hänförlig till bolagets förvärv av personbilar och motorcyklar. Avdragsförbudet gäller emellertid inte driftskostnader avseende motorfordon, varför ingående mervärdesskatt hänförlig till kostnader för reparationer av motorfordon skall återbetalas. - Slutsatser. Länsrätten finner mot bakgrund av vad som ovan anförts att skattemyndigheten inte ägt avslå bolagets begäran om återbetalning på den grunden att bolagets förvärv inom skaderegleringen inte utgör förvärv i verksamheten eller att avdragsförbud enligt 8 kap. 9 och 15 §§ gäller för bolagets förvärv, förutom vad avser bolagets förvärv av personbilar och motorcyklar. - Av bolagets begäran om återbetalning den 21 december 2001 framgår bl.a. följande angående det belopp varmed återbetalning yrkas avseende skaderegleringsverksamheten. Kopior av samtliga fakturor finns inskannade i ett elektroniskt datasystem hos bolaget. Totalt finns ca 150 000 skadeakter att tillgå. Antalet fakturor i skadeakterna beräknas överstiga åtminstone 200 000. Mervärdesskatten bokfördes under år 1995 inte separat. Det är i det närmaste ogörligt för bolaget att exakt bestämma mervärdesskattens belopp för alla de 200 000 fakturorna. Yrkat belopp har därför bestämts på följande sätt. - En grupp fakturor har analyserats till 100 procent. Mervärdesskatt hänförlig till dessa fakturor är exakt och uppgår för sakskador utom motor och motorskador till 12 964 362 kr. Den andra gruppen av fakturor som analyserats utgör ett slumpurval (slumpfil). Utifrån denna har ingående mervärdesskatt som avser sak- och motorskador, utom sådan skatt som är hänförlig till totalfilen, beräknats som ett konfidensintervall, där man med 95 procents sannolikhet fastställer storleken av den återbetalningsberättigade mervärdesskatten. Bolaget har sedan valt att anse att den ingående skatten enligt slumpfilen uppgår till det mittersta beloppet i konfidensintervallet, något som gör att bolaget - utöver skatt enligt totalfilen - yrkar återbetalning med 83 189 802 kr. Den yrkade ingående skatten är således 96 154 164 kr (12 964 362 + 83 189 802). - Länsrätten anser inte att det är möjligt att från den av bolaget redovisade sammanställningen utläsa om någon del och i så fall hur stor del av begärt belopp som avser förvärv av personbilar och motorcyklar. Vidare har bolaget i sin begäran om återbetalning uppgett att yrkat belopp avser fakturor som är utställda dels på bolaget, dels på dess kunder. Skattemyndigheten har inte tagit ställning till om de förvärv som motsvaras av fakturor utställda på kunderna kan anses som förvärv i bolagets verksamhet. Länsrätten finner att detta är en fråga som i första hand bör prövas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten har inte heller i övrigt prövat det av bolaget yrkade beloppet. - Länsrätten finner därför att skattemyndighetens beslut skall undanröjas i de delar det gäller återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till kostnader för skadereglering och att målet skall överlämnas till skattemyndigheten för förnyad prövning av bolagets begäran om återbetalning i dessa delar. - Länsrätten undanröjer skattemyndighetens beslut i de delar som avser återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till kostnader för skadereglering. - Länsrätten överlämnar målet till skattemyndigheten för förnyad prövning av bolagets begäran om återbetalning av ingående mervärdesskatt. - Trygg-Hansa Försäkrings AB överklagade och yrkade att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skulle fastställa att återbetalningsrätt förelåg även för ingående mervärdesskatt vilken var hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar. - Skatteverket bestred bifall till bolagets överklagande och yrkade för egen del att kammarrätten skulle förklara att bolaget inte ägde rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt hänförlig till förvärv i bolagets skadereglering och att kammarrätten skulle undanröja länsrättens beslut att återförvisa ärendet till skattemyndigheten. - Kammarrätten i Stockholm (2005-04-26, Dinnetz, Sundlöf, Wittrock) gjorde samma bedömning som länsrätten och ändrade inte den överklagade domen. - Skatteverket yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens dom och besluta att inte medge återbetalning av ingående mervärdesskatt med 96 154 164 kr. Om Regeringsrätten fann att bolaget hade rätt till återbetalning yrkade Skatteverket i andra hand att återbetalning inte skulle medges för de skaderegleringskostnader som omfattades av avdragsförbuden för stadigvarande bostad samt personbilar och motorcyklar. Skatteverket anförde bl.a. följande. Ifrågavarande belopp avser förvärv för skadereglering hos bolagets privatkunder och inte förvärv hänförliga till bolagets tillhandahållande av försäkringstjänster. De kostnader som ett försäkringsbolag har för att reglera skador hos försäkringstagarna är av finansiell natur och att jämställa med försäkringsersättning. Ett försäkringsbolags åtagande består i att tillhandahålla försäkringstjänster, där det centrala innehållet i tjänsten är att utge försäkringsersättning vid skada. Det är inte försäkringsbolaget som är skadevållande. Skadan har inte uppkommit i försäkringsbolagets verksamhet och har därför inget direkt och omedelbart samband med försäkringsverksamheten. Anskaffandet av varor och tjänster sker direkt för kundens/försäkringstagarens räkning, och transaktionen är av samma karaktär oavsett hur skadeersättningen betalningsmässigt regleras i trepartskonstellationen försäkringsbolag, försäkringstagare och anlitad varuförsäljare/tjänsteutövare. - Vid bedömningen av avdragsrätten bör också den särskilda bestämmelsen i 8 kap. 3 § andra stycket ML beaktas. Regeln innebär att avdragsrätt medges en skattskyldig skadelidande oavsett om skadevållaren eller en försäkringsgivare står för kostnaden för att reglera skadan. Nu gällande lydelse utesluter, redan på denna grund, en rätt för försäkringsbolag att erhålla återbetalning av mervärdesskatt som avser utlägg vid skadereglering. - Avdragsförbuden avseende stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § ML och personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML är generella och gäller även för verksamheter i form av försäkringsrörelse och oavsett om anskaffningarna sker som ett led i skadereglering eller inte. - Avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML avser inte endast privat konsumtion eftersom någon särregel i så fall inte hade behövts utan avdragsförbudet skulle ha följt direkt av huvudregeln i 8 kap. 3 § ML. Regeringsrätten har uttalat att bestämmelsen i 8 kap. 9 § ML måste uppfattas som en schablonregel som skall tillämpas oberoende av om huvudregeln skulle medföra rätt till avdrag därför att skatten hänför sig till förvärv i näringsverksamheten, se RÅ 2003 ref. 100. - Avdragsrätt för ingående skatt avseende personbilar och motorcyklar föreligger endast om dessa förvärvas för de särskilda ändamål som anges i 8 kap. 15 § ML. Då så inte är fallet vid de förvärv bolaget gör i samband med skadereglering föreligger inte rätt till återbetalning för den ingående skatt som hänför sig till anskaffning av fordonen. - Bolaget bestred bifall till Skatteverkets överklagande och yrkade å sin sida att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle fastställa att återbetalningsrätt förelåg även för ingående skatt hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar. Bolaget anförde bl.a. följande. Skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänst då skaderegleringen är ett nödvändigt och underordnat led i tillhandahållandet av en försäkringstjänst. Vid bedömningen av om det föreligger en rätt till återbetalning av mervärdesskatt eller ej, skall det vidare bortses från försäkringstagaren i egenskap av slutlig konsument. I stället skall bedömningen uteslutande grunda sig på den verksamhet som bolaget bedriver. - Bolagets rätt till återbetalning av mervärdesskatt avseende förvärv hänförliga till stadigvarande bostad kan inte begränsas med tillämpning av avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML eftersom bolagets förvärv inte till någon del avser privat användning. En tillämpning av avdragsförbudet på bolagets förvärv skulle strida mot syftet med bestämmelsen. Bolagets återbetalningsrätt är inte på något sätt beroende av försäkringstagarens mervärdesskatterättsliga status (jfr EG-domstolens avgörande i mål C-4/94, BLP Group Plc, p. 24). Avdragsförbudet i 8 kap. 15 § ML blir inte heller tillämpligt eftersom bolagets anskaffning inte är kopplad till någon privat användning utan sker för att fullgöra bolagets förpliktelser gentemot försäkringstagaren. Avdragsförbudets syfte är uteslutande att förhindra att privat konsumtion sker i en avdragsberättigad verksamhet. I förevarande fall får det anses ostridigt att förvärven av motorfordonen sker i bolagets försäkringsverksamhet. Att förvärven nyttjas för privat bruk hos bolagets kunder ändrar inte detta faktum. - Regeringsrätten (2007-10-19, Nordborg, Eliason, Kindlund, Fernlund, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Trygg-Hansa Försäkrings AB tillhandahåller sakförsäkringar till privatpersoner och företag. Den del av verksamheten som riktar sig till privatpersoner är indelad i verksamhetsgrenarna olycksfall, hem och villa, fritidshus och båt samt motorfordon. - Bolaget har begärt återbetalning av ingående mervärdesskatt för förvärv som bolaget gjort i samband med skadereglering under tiden den 1 januari - den 31 oktober 1995 till följd av försäkringsavtal som ingåtts med privatpersoner. Yrkandet om återbetalning avser således den tidsperiod då skattskyldiga som bedrev bankverksamhet ansågs ha rätt till återbetalning av mervärdesskatt hänförlig till transaktioner med privatpersoner, se RÅ 1999 not. 245. - Rätt till återbetalning enligt bestämmelserna i 10 kap. 11 § första och andra styckena ML - i den lydelse bestämmelserna hade under den ovan angivna tidsperioden - får anses föreligga även för skattskyldiga som då bedrev försäkringsverksamhet. Detta förutsätter emellertid att skadereglering omfattas av begreppet försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML. Vidare gäller att rätten till återbetalning av skatt enligt 10 kap. 13 § ML endast omfattar sådan skatt som skulle ha varit avdragsgill om verksamheten hade medfört skattskyldighet. - Skaderegleringen innebär att bolaget ersätter försäkringstagarens skada genom bl.a. reparation av den skadade varan eller förvärv av en ny vara eller tjänst. - Bestämmelsen om försäkringstjänster i 3 kap. 10 § ML har sin motsvarighet i föreskrifterna om försäkringstransaktioner i artikel 13.B a i det då gällande sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Frågan om återbetalningsrätten blir därför avhängig av om skaderegleringstjänsterna skall anses omfattade av begreppet försäkringstransaktioner i sjätte mervärdesskattedirektivets mening. - Någon definition av begreppet försäkringstransaktion finns inte i direktivet. EG-domstolen har emellertid konstaterat att undantaget från skatteplikt för försäkringstransaktioner avser försäkringstransaktioner i egentlig mening (EG-domstolens avgörande i mål C-240/99, Skandia, p. 33). Enligt EG-domstolen kännetecknas en försäkringstransaktion, enligt en allmän uppfattning, av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas (EG-domstolens avgörande i mål C-349/96, Card Protection Plan, p. 17). EG-domstolen anför vidare i samma punkt att det inte är nödvändigt att den prestation som försäkringsgivaren har åtagit sig att tillhandahålla består av betalning av en summa pengar. Prestationen kan även utgöras av sådan räddningsservice, i form av antingen kontanta medel eller serviceförmåner, som anges i bilagan till direktiv 73/239, i dess lydelse enligt direktiv 84/641 (p. 18). Uttrycket försäkringstransaktioner i artikel 13.B a omfattar enligt EG-domstolen i varje fall det fall där den berörda transaktionen utförs av den försäkringsgivare som själv svarar för skyddet mot försäkringsrisken (p. 19). - I mål C-240/99, Skandia, slår EG-domstolen vidare fast att det för definitionen av den tjänst som avses i artikel 13.B a i sjätte direktivet är av betydelse vem som är mottagare av tjänsten och att en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den person, nämligen den försäkrade, vars risk täcks av försäkringen (p. 41). - Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att skaderegleringen skall anses hänförlig till bolagets tillhandahållande av försäkringstjänster. Bolaget får därmed anses berättigat till återbetalning av ingående mervärdesskatt hänförlig till skaderegleringen under förutsättning att avdragsförbuden för stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § eller personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML inte är tillämpliga. - I 8 kap. 9 § första stycket 1 ML föreskrivs att avdrag inte får göras för sådan ingående skatt som hänför sig till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet har införts för att säkerställa att avdrag för ingående mervärdesskatt inte görs för kostnader som normalt är att anse som privata levnadskostnader (jfr prop. 1989/90:111 s. 127 och prop. 1993/94:99 s. 212). - Bolaget använder inte de bostäder som är föremål för skadereglering i verksamheten eller för privat bruk. Den omständigheten att förvärven i skaderegleringsverksamheten skulle ha varit att hänföra till privat konsumtion av stadigvarande bostad om försäkringstagarna hade gjort dessa förvärv innebär inte att de för bolagets del i dess verksamhet skall anses hänförliga till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet utgör därmed inget hinder mot återbetalning av denna del av mervärdesskatten. - När det gäller avdragsförbudet för personbilar och motorcyklar i 8 kap. 15 § ML är läget ett annat eftersom den bestämmelsen innebär att avdrag för förvärvskostnader inte får göras annat än i de fall då en personbil eller motorcykel förvärvas eller förhyrs för vissa särskilt angivna ändamål (återförsäljning, uthyrning, persontransporter i yrkesmässig trafik, transporter av avlidna eller körkortsutbildning). I förevarande fall förvärvar försäkringsbolaget personbilar och motorcyklar för att uppfylla sina åtaganden gentemot försäkringstagarna. Avdragsrätt kan därför inte anses föreligga för mervärdesskatt hänförlig till dessa förvärv och därmed inte heller återbetalningsrätt. - Sammanfattningsvis skall bolaget medges återbetalning av den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till skadereglering med undantag för den skatt som avser förvärv av personbilar och motorcyklar. Då det sist nämnda skattebeloppet inte framgår av handlingarna bör målet i denna del överlämnas till Skatteverket för vidare utredning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår Trygg-Hansa Försäkrings AB:s överklagande. - Med delvis bifall till Skatteverkets andrahandsyrkande förklarar Regeringsrätten att Trygg-Hansa Försäkrings AB skall medges rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt om 96 154 164 kr reducerat med den mervärdesskatt som är hänförlig till förvärv av personbilar och motorcyklar. - Regeringsrätten överlämnar handlingarna i målet till Skatteverket för fortsatt handläggning. (fd I 2007-09-19, Lundström) - Samma dag avgjordes målen 4430-04 och 6065-06 med likartade frågor och samma utgång.