om reformerad mervärdeskatt m.m.

F,

G

Regeringens proposition Sv 1989/90:111 BA

om reformerad mervärdeskatt m.m.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson . Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omfattande reformering av de indirekta skatterna, dvs. mervärdeskatten och punktskatterna.

Mervärdeskatten föreslås utvidgad till en generell och enhetlig beskattning av i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. Endast enstaka undantag från skatteplikten behälls enligt förslaget. De s.k. reduceringsreglerna som tillämpas på bl.a. byggnadsentreprenader föreslås slopade. Nya regler föreslås för de statliga myndigheternas samt för primär- och landstingskommunernas ställning inom mervärdeskattesystemet.

Redovisningsordningen för mervärdeskatten ändras så att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig omsättning utan någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kr per år skall dock redovisningen ske i den skattskyldiges inkomstdeklaration. Mervärdeskatt föreslås tas ut även vid import av vissa tjänster. Importören skall redovisa skatten till skattemyndigheten.

På mervärdeskatteområdet föreslås i övrigt bl.a. en teknisk omläggning när det gäller angivande av beskattningsvärde, upphävande av vissa bemyndiganden samt beslut som meddelats med stöd av dessa, regler om uttagsbeskattning när det gäller vissa fastighetstjänster och personalrestauranger samt vissa inskränkningar i beskattningens omfattning när det gäller gravöppning och gravskötsel.

En koldioxidskatt på vissa oljeprodukter, kol, naturgas, gasol och bensin föresläs införd. För flygbränsle föresläs att skatten tas ut i den ordning som gäller enligt lagen om miljöskatt på inrikes flygtrafik. Samtidigt föreslås den allmänna energiskatten på olja, kol, naturgas och sådan gasol som används för annat ändamål än drift av motorfordon reducerad med 5096. Skatten på eldningsolja, motorbrännolja och viss fotogen differentieras med hänsyn till produktens innehåll av bl.a. aromatiska kolväten. Den särskilda skatten för

1 Riksdagen 1989190. I saml. Nr HI

oljeprodukter. kol och bensin föreslås slopad och omvandlad till allmän energiskatt resp. bensinskatt. Den föreslagna energiskatten och koldioxidskatten innebär sammantaget en skattehöjning på vanlig eldningsolja med 182 kr per m", på kol med 390 kr per ton, på naturgas med 360 kr per 1000 m” och på sådan gasol som inte används för drift av motorfordon med 645 kr per ton.

Vissa andra ändringar av den allmänna energiskatten föreslås också, bl.a. vad gäller undantag från skatteplikt för s.k. reservkraft, vissa avdragsregler samt beskattningsreglerna för industriell kraftvärmeproduktion.

En skatt på svavel i kol, torv och olja föreslås också införd.

En rad punktskatter föreslås avskaffade. Det gäller den särskilda varuskatten på kemisk-tekniska preparat, choklad och konfektyrer, dryckesskatten på läskedrycker och bordsvatten, skatten på videobandspelare och vissa kassettband samt stämpelskatten vid förvärv av skepp.

Ändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 1991. Punktskatterna slopas dock enligt förslaget den 1 januari 1993. De nya reglerna om statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet föreslås träda i kraft den I juli 1991.

I propositionen föreslås slutligen att omsättningsskatten på aktier m.m. halveras för omsättning som sker efter utgången av år 1990.

[AS

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt!

dels att 10—12 och 78 §§ samt anvisningarna till 6, 10 och 11858 skall upphöra att gälla,

dels att 1-5, 6—8, 13—19, 22, 49, 51, 58, 59, 73 och 76 b §§, anvisningarna till 1§, punkterna I och 2 av anvisningarna till 28, anvisningarna till 2a, 5, 8, 14, 16, 17. 19 och 22§§ samt rubriken närmast före 58 § skall ha följande lydelse, | .

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 18a, 21 och 60 5§. av följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 22§ flyttas till närmast före 215§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mervärdeskatt erlägges enligt be- Mecervärdeskatt erläggs enligt bestämmelserna i denna lag till staten stämmelserna i denna lag till staten vid omsättning inom landet och vid vid omsättning inom landet och vid införsel samt, när regeringen förord- import. nur därom, vid utförsel.

(Se vidare anvisningarna.)

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara eller tjänst.

2) vara som anges 1 8§ /—5, tjänst 2) vara eller tjänst som anges i 8 § som anges i 10 § första stycket och 9, 12, I4 och 16. avser vara som nu nämmnis eller tjänst som anges i IIS 1, 4 eller 10.

Skattskyldig är vidare den som i Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom export. första stycket genom export. Skatt-

skyldig är också i de fall som anges i

608 den som importerar tjänst.

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.

Skattemyndigheten kan efter an- Skattemyndigheten kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att sökan av fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara skatt- denne skall vara skattskyldig för ut-

I Lagen omtryckt 1979:304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885 105 1986:1289 118 1989:1027 anvisningarna till 10.8 1989:1027 och proposition 1989/90:74 anvisningarna till 11 8 1989-1027. 7 Senaste lydelse 1989:1027 och proposition 1989/90:74.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldig för uthyrning helt eller delvis hyrning helt eller delvis av sådan av sådan byggnad eller annan an- byggnad eller annan anläggning som läggning som utgör fastighet enligt utgör fastighet enligt denna lag för denna lag för stadigvarande använd- stadigvarande användning i verkning i verksamhet som medför skatt- samhet som medför skattskyldighet. skyldighet. Vad nu har sagts tilläm- Detsamma gäller vid uthyrning åt pas även i fråga om upplåtelse av bo- staten eller en kommun, även om utstadsrätt. hyrningen sker för verksamhet som

inte medför skattskyldighet. Vad som

har sagts om uthyrning tillämpas

även i fråga om upplåtelse av bo-

stadsrätt.

Överlåts fastighet som avses i Överlåts fastighet som avses i

fjärde stycket eller del därav utan ve- tredje stycket eller del därav utan vederlag inträder förvärvaren på till- derlag inträder förvärvaren på tillträdesdagen i den tidigare ägarens trädesdagen i den tidigare ägarens ställe vad gäller rättigheter och skyl- ställe vad gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag. digheter enligt denna lag.

När särskilda skäl föreligger, kan När särskilda skäl föreligger, kan skattemyndigheten besluta att den skattemyndigheten besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare som påbörjat verksamhet skall vara skall vara skattskyldig redan innan skattskyldig redan innan skattskylskattskyldighet "enligt första eller dighet enligt första eller andra andra stycket föreligger. stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§. (Se vidare anvisningarna.)

2a§”

Med export förstås enligt denna lag att vara levereras eller tjänst tillhandahålls utom landet.

Som export räknas även, om inte Som export räknas även, om inte annat följer av anvisningarna, leve- annat följer av sjunde stycket eller rans av vara inom landet anvisningarna, leverans av vara

inom landet

1) om direkt utförsel av varan ombesörjs av speditör eller fraktförare,

2) till utländsk företagare, som hämtar varan här i landet för direkt utförsel, om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet,

3) i frihamn om varan ej är avsedd att användas i frihamnen,

4) till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller för bruk eller omsättning

på sådant fartyg eller luftfartyg,

5) för försäljning i exportbutik enligt 46 § andra stycket tullagen (1987:1065),

6) om varan är personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i exportvagnsförteckning.

Som export räknas även, om inte Som export räknas även, om inte annat följer av anvisningarna, till- annat följer av anvisningarna,

handahållande av

1) tjänst som avser fartyg eller I) tjänst som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tjänst luftfartyg i utrikes trafik, härunder som avser utrustning eller annan inbegripet upplåtelse av hamn eller

? Senaste lydelse 1988:1152 och proposition 1989/90:74.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vara för användning på sådant far- flygplats, eller tjänst som avser ut-

rustning eller annan vara för antyg,

vändning på sådant fartyg eller luft-

fartyg,

2) annan tjänst enligt 10§ första 2) annan tjänst än uthyrning, om stycket I än uthyrning, om tjänsten tjänsten avser vara, som införts till avser vara, som införts till landet en- landet endast för tjänsteprestatiodast för tjänsteprestationen i fråga nen i fråga för att därefter utföras ur för att därefter utföras ur landet, landet,

3) förmedling av vara åt utländsk 3) förmedling av vara eller av uppdragsgivare, tjänst åt utländsk uppdragsgivare,

4) transport, som ej utgör person- 4) transport direkt till eller från befordran, direkt till eller från ut- utlandet eller förmedling av sådan landet celler förmedling av sådan transport, transport,

5) transport eller annan skatte- 5) transport eller annan tjänst pliktig tjänst inom landet som avser inom landet som avser importvara importvara eller exportvara och som eller exportvara och som speditör elspeditör eller fraktförare tillhanda- ler fraktförare tillhandahåller uthåller utländsk uppdragsgivare i ländsk uppdragsgivare i samband samband med införseln eller utför- med importen eller utförseln, seln, 6) lastning, lossning eller annan

tjänst i hamn- eller flygplatsverksam-

het med avseende på vara från eller

till utrikes ort,

6) kontroll eller analys av vara åt 7) kontroll eller analys av vara åt utländsk uppdragsgivare, utländsk uppdragsgivare,

7) lagring av vara åt utländsk upp- 8) lagring eller förvaring av vara dragsgivare, åt utländsk uppdragsgivare.

8) annonsering eller annan re- 9) annonsering eller annan reklam ät utländsk uppdragsgivare, klam åt utländsk uppdragsgivare,

9) tjänst enligt 10 § första stycket 5 10) tjänst som avser fastighet i ansom avser fastighet i annat land, nat land,

10) tjänst enligt 10§ första stycket 11) produktutveckling, projekte- I som innefattar produktutveckling, ring, ritning, konstruktion eller därprojektering, ritning, konstruktion med jämförlig tjänst åt utländsk eller därmed jämförlig tjänst åt ut- uppdragsgivare, ländsk uppdragsgivare,

11) upplåtelse åt utländsk använ- 12) upplåtelse eller överlåtelse åt dare av rätt till patent, nyttjanderätt utländsk användare av rätt till patill konstruktion eller uppfinning, tent, nyttjanderätt till konstruktion som avser skattepliktig vara, samt eller uppfinning. mönsterrätt, varurätt att utnyttja system eller program märkesrätt, rätt som omfattas av laför automatisk databehandling, gen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk eller

av lagen (1960:730) om rätt till foto-

grafisk bild samt rätt att utnyttja så-

dana system och program för auto-

matisk databehandling som inte är

skyddade genom förstnämnda lag,

12) automatisk databehandling åt 13) automatisk — databehandling utländsk uppdragsgivare, samt utarbetande av system eller pro-

grum för automatisk databehandling

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åt utländsk uppdragsgivare,

14) tillhandahållande av informa-

tion åt utländsk uppdragsgivare.

15) skrivtjänst och översättnings-

tjänst åt utländsk uppdragsgivare,

13) annan tjänst ät utländsk upp- 16) annan tjänst av ekonomisk, dragsgivare, när tjänsten kommer juridisk, administrativ eller därmed denne till godo endast i form av rap- jämförbar art åt utländsk uppdragsport, protokoll eller annan handling givare. eller på annat därmed jämförligt sätt.

Aven omsättning av vara eller tjänst på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik räknas som export. Detsamma gäller reparation och leverans av vara, när tillhandahållandet sker åt utländsk företagare. som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne.

Som export räknas vidare bärg- Som export räknas vidare bärgning och reparation av lastbil eller ning och reparation av lastbil, buss släpvagn till lastbil eller leverans av eller släpvagn till sådant fordon eller utrustning till sådant fordon, om for- leverans av utrustning till sådant fordonet är registrerat eller hemmahö- don, om fordonet är registrerat eller rande i annat land och tillhandahål- hemmahörande i annat land och tilllandet sker i anslutning till fordonets handahållandet sker i anslutning till användning för yrkesmässig varu- fordonets användning för yrkesmästransport här i landet. sig transport här i landet.

Har skattskyldig levererat vara här i landet till köpare som är bosatt utom landet anses leveransen, om ej annat följer av anvisningarna, ha skett genom export under förutsättning att säljaren i sina räkenskaper har antingen ett intyg, utfärdat av en av skattemyndigheten godkänd intygsgivare, som visar att köparen i nära anslutning till leveransen har medfört varan vid utresa ur landet, eller handling som visar att köparen i nära anslutning till leveransen har medfört varan vid inresa i annat land. Finns särskilda skäl kan skattemyndigheten medge att leverans som avses i första meningen anses ha skett genom export även om där angivna handlingar inte förekommer.

Leverans av varor till fartyg på lin-

jer mellan Sverige, Danmark, Fin-

land och Norge för försäljning från

kiosk eller liknande försäljningsställe

ombord räknas som export enligt

andra stycket 3) eller 4) endast då

fråga är om spritdrycker, vin,

starköl, öl, tobaksvaror, parfymer,

kosmetiska preparat och toalettmedel

samt choklad- och konfektyrvaror.

(Se vidare anvisningarna.)

3§"

Delägare i enkelt bolag, s.k. gruvbolag eller partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga delägare kan skattemyndigheten besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets hela skattepliktiga verksamhet.

I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är bolaget skattskvl-

+ Senaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989/90:74. 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

digt. Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt.

För verksamhet som bedrivs av

statligt affärsverk är verket skattskyl-

digt. När i lagen talas om staten avses

inte sådant verk.

48 Skattskyldighet inträder när vara Skattskyldighet inträder när vara levereras, tjänst tillhandahålls eller levereras, tjänst tillhandahålls eller uttag sker. Erhälls dessförinnan ve- uttag sker. Erhålls dessförinnan vederlag helt eller delvis för beställd derlag helt eller delvis för beställd vara eller tjänst inträder skattskyl- vara eller tjänst inträder skattskyldighet för vederlaget när det inflyter dighet för vederlaget när det inflyter kontant eller på annat sätt kommer kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo, om ej an- den skattskyldige till godo, om inte nat följer av andra stycket. Vid upp- annat följer av andra stycket. Vid låtelse av avverkningsrätt till skog upplåtelse av avverkningsrätt till inträder skattskyldighet, i de fall skog inträder skattskyldighet, i de som avses i punkt 1 sjätte stycket av fall som avses i punkt 1 femte stycket anvisningarna till 47§ kommunal- av anvisningarna till 24§ kommunalskattelagen (1928:370), när betal- skattelagen (1928:370). när betalning tas emot. ning tas emot.

Bestämmelserna i första stycket andra meningen gäller dock endast om den beställda varan eller tjänsten är skattepliktig då vederlaget erhålls.

(Se vidare anvisningarna.)

5§e

Redovisning för mervärdeskatt Redovisning för mervärdeskatt sker löpande för bestämda tidsperio- sker löpande för bestämda tidsperioder (redovisningsperioder). Redo- der (redovisningsperioder). visning skall ske för varje verksam- Redovisning skall ske för varje het för sig. Driver någon flera verk- verksamhet för sig. En kommun sumheter kan skattemyndigheten be- skall i redovisningshänseende anses sluta att samtliga verksamheter tills driva en verksamhet. Skattemyndigvidare skall unses som en verksamhet heten kan besluta om undantag från i redovisningshänseende. dessa bestämmelser.

Med utpående skatt förstås sådan Med utgående skatt förstås sådan skatt som belöper på skattepliktig skatt som belöper på skattepliktig omsättning i skattskyldigs verksam- omsättning i skattskyldigs verksamhet. Med ingående skatt förstås så- het. Med ingående skatt förstås sädan skatt som belöper på förvärv el- dan skatt som belöper på förvärv eller införsel för verksamhet. ler import för skattskyldigs verksam-

het.

Som utgående skatt redovisas

också sådan skatt som enligt 60 §

skall erläggas vid import av tjänst.

(Se vidare anvisningarna.)

"Senaste lydelse 1990:29. "Scnaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989/90:74.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Redovisningsskyldighet föreligger Avvecklas en verksamhet, för vilom vederlagen för skattepliktiga va- ken redovisningsskyldighet föreligror och tjänster och, vid uttag, salu- ger skall redovisning av skatt fullgövärdena av sådana varor och tjänster ras till och med den redovisningspe- (skattepliktig omsättning) för be- riod under vilken avvecklingen slutskattningsåret överstiger 30 000 kro- förts. nor. När särskilda skäl föreligger kan dock skattemyndigheten medge att skattskyldig skall vara redovisningsskyldig även i annat fall.

Sedan redovisningsskyldighet har inträtt kvarstår den till dess skattemyndigheten beslutar att den skall upphöra. Har redovisningsskyldigheten inträtt på grund av att den skattepliktiga omsättningen har överstigit 30 000 kronor för beskattningsår, skall sådant beslut meddelas när det kan antas att den skattepliktiga omsättningen varaktigt kommer att uppgå till högst 30 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

78"

Vara är skattepliktig om ej annat Varor och tjänster är skattepliktiga följer av 8 §. om inte annat följer av 8 §.

Med vara förstås enligt denna lag Med vara förstås enligt denna lag materiellt ting som icke är fastighet materiellt ting som inte är fastighet samt gas, värme och elektrisk kraft. samt gas, värme, kyla och elektrisk Som fastighet anses även byggnad, kraft. Som fastighet anses även ledning, stängsel eller liknande an- byggnad, ledning, stängsel eller likläggning som för stadigvarande bruk nande anläggning som för stadigvaanbragts i eller ovan jord och som rande bruk anbragts i eller ovan jord tillhör annan än ägaren till jorden. och som tillhör annan än ägaren till Som fastighet anses däremot icke jorden. Som fastighet anses däremot egendom som avses i 2 kap. 3 § jor- inte egendom som avses i 2 kap. 3 § dabalken (industritillbehör). Som jordabalken (industritillbehör). fastighet anses icke heller annan ma- Som fastighet anses inte heller annan skin, utrustning eller särskild inred- maskin, utrustning eller särskild inning än industritillbehör, om den till- redning än industritillbehör, om den förts sådan byggnad eller del av tillförts sådan byggnad eller del av byggnad, som är inrättad för annat byggnad, som är inrättad för annat än bostadsändamål och om den an- än bostadsändamål och om den anskaffats för att direkt nyttjas i sär- skaffats för att direkt nyttjas i särskild verksamhet som bedrives på skild verksamhet som bedrivs på fasfastigheten. Sådan utrustning för tigheten. Sådan utrustning för vatvatten, avlopp, sanitet, värme, ten, avlopp, sanitet, värme, elektrielektricitet eller liknande varmed citet eller liknande varmed byggnad byggnad för bostadsändamål nor- för bostadsändamål normalt förses

7 Senaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989/90:74. 5 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

malt förses anses dock som fastighet anses dock som fastighet om utrustom utrustningen enligt 2 kap. 2 § ningen enligt 2 kap. 2 § jordabalken jordabalken hör till byggnad. hör till byggnad.

Växande skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid omsättning utan samband med avyttring av marken.

Med vara likställs vidare rätt till jordbruksarrende, = avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller bete, reproduktionsrätt eller annan rätt till fotografisk bild, visningsrätt eller annan rätt till kinematografisk film som avser reklam eller information, rätt till patent, nyttjanderätt till konstruktion eller uppfinning som avser skattepliktig vara samt rätt att nyttja system eller program för automatisk databehandling.

Med tjänst förstås annat som kan

tillhandahållas i yrkesmässig verk-

samhet än vara eller fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

8§”

Från skatteplikt undantas Från skatteplikt undantas

I) skepp för yrkesmässig sjöfart el- I) sjukvård, tandvård och social ler yrkesmässigt fiske, fartyg för bog- omsorg, sering, bärgning eller livräddning, 2) utbildning, luftfartvg för yrkesmässig person- el- 3) bank- och finansieringstjänster ler godsbefordran samt del, tillbehör samt värdepappershandel och däroch utrustning till sådant fartyg eller med jämförlig verksamhet, luftfartyg, när varan säljs eller uthyrs 4) försäkringstjänster, till den som åger fartyget eller luftfar- 5) i punkt 7 av anvisningarna antyget eller den som varaktigt nyttjar givna varor och tjänster inom kulturdetta enligt avtal med ägaren eller när verksamheten, varan införs till landet för ägarens el- 6) överlåtelse eller upplåtelse av ler nyttjanderättshavarens räkning, arrende, hyresrätt, bostadsrätt, tomt-

2) krigsmateriel som är underkas- rätt, servitutsrätt eller annan rättighet tad utförselförbud och del till sådan till fastighet eller del av fastighet om krigsmateriel, när varan säljes till sta- inte annat följer av anvisningarna, ten för militärt bruk eller för detta än- 7) postverkets befordran av annat damål införes till landet för statens än postpaket, gruppkorsband eller räkning, varor i diligenstrafiken,

3) läkemedel som utlämnas enligt 8) frimärke, dock inte vid omsättrecept eller säljes till sjukhus eller in- ning eller import 1 särskild för buföres till landet i anslutning till sådan tiksförsäljning avsedd förpackning, utlämning eller försäljning, samt sedel och mynt som är eller har

2) flygbensin och flygfotogen, varit — gällande betalningsmedel,

5) allmän nyhetstidning, dock inte guldmynt präglade 1967 el-

6) periodiskt medlemsblad eller ler senare som omsätts efter sitt me-

> Senaste lydelse 1989:1027.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

periodisk personaltidning, när varan tallvärde, tillhandahålles utan vederlag eller 9) allmän nyhetstidning, till utgivaren, medlem eller anställd 10) periodiskt medlemsblad eller eller införes till landet under mot- periodisk personaltidning, när varan svarande förutsättningar, annan pe- tillhandahålls utan vederlag eller till riodisk publikation som väsentligen utgivaren, medlem eller anställd elframstår som organ för sammanslut- ler införs till landet under motsvaning med huvudsakligt syfte att rande förutsättningar, annan perioverka för religiöst, nykterhetsfräm- disk publikation som väsentligen Jande, politiskt, miljövårdande, id- framstår som organ för sammanslutrottsligt eller försvarsfrämjande än- ning med huvudsakligt syfte att damäl eller att företräda handikap- verka för religiöst, nykterhetsfrämpade eller arbetshindrade medlem- jande, politiskt, miljövårdande, mar samt utländsk periodisk pub- idrottsligt eller försvarsfrämjande likation av annat slag när prenume- ändamål eller att företräda handiration på sådan publikation förmed- kappade eller arbetshindrade medlas mellan prenumerant och ut- lemmar samt utländsk periodisk ländsk utgivare eller när sådan pub- publikation av annat slag när prenulikation inkommer — direkt = till meration på sådan publikation förprenumerant, medlas mellan prenumerant och ut-

8) sådant alster av bildkonst som ländsk utgivare eller när sådan pubägs av upphovsmannen eller dennes likation inkommer direkt till prenudödsbo, merant,

10) varulager, inventarium och 11) införing eller ackvisition av anannan tillgång som tillhör verksam- nons i publikation av sådant slag som het, när överlåtelse sker i samband anges i 10, | med överlåtelse av verksamheten cl- 12) framställning av publikation ler del därav, fusion eller liknande av sådant slag som anges i 10 samt förfarande, tjänst som framställaren tillhanda-

12) trycksak som är tullfri enligt håller i samband därmed, tulltaxelagen (1987:1068) och fram- 13) Sveriges Radio-koncernens kallad eller enbart exponerad mikro- verksamhet för produktion och utfilm, när varan införs till landet som sändning av radio- och televisionsgåva eller annars utan vederlag, samt program, i den mån verksamheten fispritdryck, vin eller starköl och to- nansieras genom TV-avgiften eller baksvara vid införsel till landet i den statsanslag, ordning som avses i 18 § 4, 6 eller 7 14) läkemedel som utlämnas enlagen (1977:293) om handel med ligt recept eller säljs till sjukhus eller drycker eller i I $ andra stycket lagen införs till landet i anslutning till sä- (1961:394) om tobaksskatt, dan utlämning, eller försäljning,

13) frimärke, dock inte vid om- 15) organ, blod eller modersmjölk sättning eller införsel i särskild för från människa, butiksförsäljning avsedd förpack- 16) flygbensin och flygfotogen, ning samt sedel och mynt som är cl- 17) lotterier, däri inräknat vadhålller har varit gällande betalningsme- ning och andra former av spel, del, 18) varulager, inventarium och

14) dentalteknisk produkt, när den annan tillgång som tillhör verksamtillhandahålles tandläkare, dental- het, när tillgången överlåts i samtekniker eller den för vilken produk- band med överlåtelse av verksamheten är avsedd. ten eller del därav eller övertas i sam-

band med fusion eller liknande för-

farande, allt under förutsättning att

förvärvaren är skattskyldig, 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19) tjänst som avser gravöppning

eller gravskötsel när tjänsten tillhan-

dahålls av huvudmannen för allmän .

begravningsplats.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §!e

Skatten utgår med nitton procent Skatten utgår med 23,46 procent av beskattningsvärdet. av beskattningsvärdet.

14 gl

Beskattningsvärdet utgör Beskattningsvärdet utgörs av ve-

1) vid omsättning av monterings- derlaget och, vid uttag, av saluvärfärdigt hus och vid sådan uthyrning det. Vid uttag för försäljning från fareller upplåtelse som avses i 10 § tredje tyg i fall som avses i 2a§ sjunde stycket 60 procent av vederlaget och, stycket, av andra än där uppräknade vid uttag, 60 procent av saluvärdet, varor, skall dock beskattningsvärdet

utgöras av varans inköpsvärde.

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller unnan tjänst som avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,

3) vid annan omsättning vederlaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej annat följer av tredje-femte styckena.

Vid omsättning av tjänst som avses i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av

I) tjänst som avser yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) tjänst som avser väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) tjänst som avser spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annun farled,

4) tjänst som avser mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning,

5) tjänst enligt 10 § första stycket I som innefattar kontroll samt projektering, ritning, konstruktion och därmed jämförlig tjänst, när tjänsten avser industritillbehör eller annan ma-

!! Senaste lydelse 1982:1184. H Senaste lydelse 1989:1027. 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skin, utrustning eller särskild inredning i byggnad, som enligt 7 § andra stycket räknas som vara.

Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket I, som avser tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods, utgör beskattningsvärdet 60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls staten eller kommun.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 2, som innefattar undersökning av mark, utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet, när tjänsten utförs i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete.

(Se vidare anvisningarna.)

15 g1?

Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall omfatta affärshändelser genom vilka redovisningsskyldighet har inträtt enligt 5 a §.

Uppkommer förlust på fordran, för vilken utgående skatt har redovisats, får ett mot denna skatt svarande belopp avdragas i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen. Återtages vara med stöd av förbehåll om återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen (1977:981) eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. får avdrag göras för vad säljaren vid avräkning gottskriver köparen för värdet av den återtagna varan, endast om det kan visas att köparen helt saknat rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till dennes förvärv av varan.

Lämnas återbäring, bonus eller annan rabatt, som icke utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen skattepliktig omsättning, för vilken utgående skatt redovisats, får belopp motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen avdragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skatt.

Handling som avses 1 tredje stycket skall ligga till grund även för avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig omsättning.

! Senaste lydelse 1985:1116. 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uthyr eller upplåter den som är Uthyr eller upplåter den som är skattskyldig enligt 2 § fjärde stycket, skattskyldig enligt 2 § tredje stycket, inom tre år från utgången av det ka- inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket skattskyldig- lenderår under vilket skattskyldighet inträtt enligt meddelat beslut, het inträtt enligt meddelat beslut, fastigheten eller del därav till någon fastigheten eller del därav till annan som ej bedriver verksamhet som än som anges i 2 § tredje stycket, skall medför skattskyldighet enligt denna beloppet av åtnjutna avdrag för inlag, skall beloppet av åtnjutna av- gående skatt för ifrågavarande fasdrag för ingående skatt för ifrågava- tighet eller del därav återföras. Sker rande fastighet eller del därav åter- sådan uthyrning eller upplåtelse seföras. Sker sådan uthyrning eller dan tre men inte sex år har förflutit upplåtelse sedan tre men inte sex år från utgången av det kalenderår unhar förflutit från utgången av det ka- der vilket skattskyldighet har inträtt lenderår under vilket skattskyldig- enligt meddelat beslut skall återföhet har inträtt enligt meddelat beslut ring göras med hälften av det belopp skall återföring göras med hälften av som nu sagts. det belopp som nu sagts.

Vad som sägs i femte stycket tillämpas även när fastighetsägaren tar uthyrd eller upplåten fastighet eller del därav i anspråk för användning i verksamhet som ej medför skattskyldighet samt när uthyrd eller upplåten fastighet säljs.

Återföring skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken den skattepliktiga uthyrningen eller upplåtelsen har upphört eller fastigheten har sålts.

Exporteras en vara av det slag som anges nedan, skall den ingående mervärdeskatt som hänför sig till förvärvet av varan återföras, om den skattskyldige inte visar att varan har innehafts endast av skattskyldiga. De varor som avses är

1) andra varor än sådana som avses i 18 § fjärde stycket och som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,

2) naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar,

3) varor, som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver,

4) vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen (1973:1176),

5) alster av bildkonst, 6) konstalster av glas, porslin eller annan keramik, 7) möbler, 8) fartyg eller luftfartyg.

Återföring enligt åttonde stycket skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken varan har exporterats.

Redovisningen av skatt, som hän- Redovisningen av skatt, som hänför sig till omsättning enligt punkt 2 för sig till omsättning enligt punkt 2 första stycket f) av anvisningarna till första stycket g) av anvisningarna till 2§ och som avser nyttjande av per- 2§ och som avser nyttjande av personbil, får anstå till den sista redo- sonbil, får anstå till den sista redovisningsperioden under det kalen- visningsperioden under det kalenderår nyttjandet har skett. derår nyttjandet har skett.

(Se vidare anvisningarna.)

16 55

Skattskyldig skall, om inte annat följer av andra eller sjätte stycket, utfärda faktura eller därmed jämförlig handling för varje omsättning för vilken skatt utgår. Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som har betydelse för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §.

Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet och ej heller omsättning. för vilken avräkning mellan köpare och säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.

På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke anges.

Faktura skall, om köparen begär det, utfärdas vid försäljning till skattskyldig köpare av fastighet, som utgör lagertillgång i byggnadsverksamhet och däri har tillförts skattepliktig tjänst utan att därefter ha tagits i bruk av säljaren. Av fakturan skall framgå utgående skatt som säljaren redovisat eller har att redovisa för gjorda uttag av skattepliktiga tjänster för fastigheten.

Säljer den som är skattskyldig en- Säljer den som är skattskyldig enligt 2 § fjärde stycket fastighet skall ligt 2 § tredje stycket fastighet skall han, om köparen begär det, utfärda han, om köparen begär det, utfärda intyg om storleken av den ingående intyg om storleken av den ingående skatt som han enligt 15 § femte skatt som han enligt 15 § femte stycket äterfört på grund av fastig- stycket återfört på grund av fastighetsförsäljningen. hetsförsäljningen.

Uppbär skattskyldig, som utför byggnads- eller anläggningsentreprenad betalning i förskott eller a conto får faktura eller därmed jämförlig handling utvisande skattens belopp enligt första stycket utfärdas först när redovisningsskyldighet inträder enligt 5 b § tredje stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

17 gl4

Skattskyldig som är redovisnings- Skattskyldig får med de begräns-

skyldig får med de begränsningar ningar som anges i 18 och 60 §§ vid

som anges i 18 § vid redovisning av redovisning av skatt göra avdrag för skatt uvdraga ingående skatt som ingående skatt som hänför sig till hänför sig till förvärv eller införsel förvärv eller import för verksamhet för verksamhet som medför skatt- som medför skattskyldighet. skyldighet. Avdrag får göras även I fråga om rätt att göra avdrag för för ingående skatt som hänför sig till ingående skatt i statlig och kommuframställning för utgivares räkning nal verksamhet gäller dock bestämav tryckt upplaga av sådan publika- melserna i 18 a §. tion som är undantagen från skatte- Rätt till avdrag föreligger för den plikt enligt 8 § 6. Rätt till avdrag fö- redovisningsperiod då förvärvet 'el-' religger för den redovisningsperiod ler importen enligt god redovisningsdå förvärvet eller införseln enligt sed borde ha bokförts om inte annat god redovisningssed har bokförts el- följer av fjärde eller femte stycket.

ler borde ha bokförts om ej annat I Tar medgivande enligt 5 a § andra

följer av andra eller tredje stycket. stycket erhållits får avdrag för andra Har medgivande enligt 5 a § andra förvärv än sådana som avses i fjärde stycket erhållits får avdrag för andra eller femte stycket göras först vid beförvärv än sådana som avses i andra skattningsårets utgång eller när be-

! Senaste lydelse 1979:1190. Mt Senaste lydelse 1989:1027. 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller tredje stycket göras först vid be- talning dessförinnan har erlagts. Avskattningsårets utgång eller när be- drag för ingående skatt som hänför talning dessförinnan har erlagts. Av- sig till förskotts- eller a conto-likvid drag för ingående skatt som hänför får göras under den redovisningspesig till förskotts- eller a conto-likvid riod då betalning har erlagts eller, i får göras under den redovisningspe- fråga om byggnads- eller anläggriod då betalning har erlagts eller, i ningsentreprenad, när faktura med fråga om byggnads- eller anlägg- uppgift om skattens belopp har motningsentreprenad, när faktura med tagits. Har skattskyldig försatts i uppgift om skattens belopp har mot- konkurs inträder avdragsrätt senast tagits. Har skattskyldig försatts i vid konkursutbrottet i fråga om inkonkurs inträder avdragsrätt senast gående skatt, som hänför sig till förvid konkursutbrottet i fråga om in- värv, import eller förskotts- eller a gående skatt. som hänför sig till för- conto-likvid före konkursutbrottet. värv, införsel eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrottet.

Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. får avdrag för den ingående skatten, oavsett principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisningsperiod under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.

Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den tidi-

gare ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne skulle haft rätt till

avdrag om skatten hade betalats av honom.

Delägare i samfällighet för vattenreglering. väghållning eller liknande ändamäl får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktiernai ett eller flera svenska aktiebolag (helägda dotterbolag) och tillhandahäller ett av företagen något annat av företagen en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget. Vad nu har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.

Förvärvar skattskyldig mot veder- Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara inom landet lag skattepliktig vara inom landet från den som ej är skattskyldig för från den som inte är skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingå- omsättning av varan, skall som ingående mervärdeskatt för den skatt- ende mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle skyldige anses 19 procent av vederlaha utgjort utgående mervärdeskatt get. Vad nu sagts gäller även den för säljaren om denne hade varit som är skattskyldig för förmedling skattskyldig för omsättningen. Vad som avses I punkt 3 första stycket av nu sagts gäller även den som är anvisningarna till 2 §. 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattskyldig för förmedling som avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 §.

Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.)

18 5

Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på

1) stadigvarande bostad,

2) anskaffning av personbil eller motorcykel för annan verksamhet än sådan som avser yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning,

3) utgifter för representation och liknande ändamål för vilka avdrag vid inkomsttaxeringen inte medges enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370).

Avdragsrätt föreligger ej för ingående skatt som belöper på hyra av personbil eller motorcykel för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning i det fall fordonet endast i ringa omfattning används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Medför verksamhet endast delvis skattskyldighet, får ingående skatt vilken hänför sig till förvärv eller införsel som till mer än 95 procent avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet avdragas utan uppdelning efter skälig grund. Föreligger skattskyldighet för mer än 95 procent av omsättningen. får ingående skatt som ej överstiger 1000 kronor för visst förvärv eller viss införsel avdragas utan uppdelning efter skälig grund.

Avdragsrätt föreligger inte för in- Avdragsrätt föreligger inte för ingående skatt enligt 17 § sjätte stycket gående skatt enligt 17 § åttonde vid förvärv av en vara som helt eller stycket vid förvärv av en vara som till väsentlig del bestär av guld, silver helt eller till väsentlig del består av eller platina, om varans inköpspris guld, silver eller platina, om varans understiger 175 procent av metall- inköpspris understiger 175 procent värdet på inköpsdagen av det guld, av metallvärdet på inköpsdagen av silver eller platina som ingår i varan. det guld, silver eller platina som in- Detsamma gäller i fråga om skrot, går i varan. Detsamma gäller i fråga avfall eller annan liknande vara, om skrot, avfall eller annan liknande som innehäller guld. silver eller pla- vara, som innehåller guld, silver eltina. ler platina.

Regeringen kan förordna om undantag från avdragsrätt för ingående skatt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt förordnande som avses i I $.

Avdragsrätt föreligger inte heller

för ingående skatt på försäljning från

fartyg enligt 2 a § sjunde stycket.

| Senaste lydelse 1988:705. 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18a § Staten har inte avdragsrätt för ingående skatt. En kommun har utöver vad som följer av 17§ första stycket rätt att göra avdrag även för ingående skatt som hänför sig till en verksamhet som inte medför skattskyldighet. I övrigt gäller bestämmelserna i 17 och 18§§ i tillämpliga delar.

19 §!6

Den som är redovisningsskyldig Skattskyldig, som bedriver verkskall anmäla sig för registrering hos samhet i vilken den skattepliktiga skattemyndigheten i det län, där den omsättningen för beskattningsåret verksamhet drivs som anmälan av- överstiger 200000 kronor, skall anser. mäla sig för registrering hos skattemyndigheten i det län, där hans hemortskommun är belägen. Skattskyldig som inte är skyldig att lämna Självdeklaration enligt lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall dock alltid anmäla sig för registrering. Anmälan för registrering göres på blankett enligt fastställt formulär. Driver någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verksamhet. Anmälan görs senast två veckor Om möjligt skall anmälan göras innan verksamhet som medför redo- senast två veckor innan verksamhet visningsskyldighet börjar eller över- som medför anmälningsplikt påbörtas. Vid ändring i förhållande som jas eller övertas. Vid ändring i förupptagits i anmälningshandling skall hållande som upptagits i anmälskattemyndigheten underrättas ningshandling skall skattemyndigheinom två veckor. ten underrättas inom två veckor. Skattemyndigheten beslutar om registrering och utfärdar särskilt bevis om verkställd registrering. Vid registreringen tilldelas den redovisningsskyldige ett registreringsnummer. Skattemyndigheten kan, om särskilda skäl föreligger, besluta om registrering även om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kronor. En registrering kvarstår till dess skattemyndigheten beslutar att den skall upphöra. För att avgöra om redovisnings- För att avgöra om anmälningsplikt skyldighet föreligger får skattemyn- föreligger får skattemyndigheten indigheten infordra uppgifter från nä- fordra uppgifter från näringsidkare ringsidkare som inte har anmält sig som inte har anmält sig för registreför registrering. ring. (Se vidare anvisningarna.)

!" Senaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989/90:74. 17

2 Riksdagen 1989190. I saml. Nr III

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skuttskyldig som inte är anmäl-

ningspliktig enligt 19 § och inte heller

registrerats enligt 19 § femte stycket

skall redovisa utgående och ingående

skatt i allmän självdeklaration för be-

skattningsåret. I fråga om förfaran-

det vid beskattningen av sådan skatt-

skyldig gäller inte bestämmelserna i

22-57 och 64 a—71 §§, utan i stället

bestämmelserna i lagen (1990:000)

om självdeklaration och kontroll-

uppgifter, taxeringslagen (1990:000)

och uppbördslagen (1953:272).

Skuttetillägg enligt taxeringslagen

skall utgå med 20 procent till den del

beräkningsunderlaget uvser mer-

värdeskatt enligt första stycket.

22 §!

Den som är redovisningsskyldig I annat fall än som avses i21§ skall skall lämna uppgift (deklaration) för en särskild deklaration lämnas för mervärdeskatt för varje verksamhet varje verksamhet för vilken särskild för vilken särskild registrering skall registrering skall ske. Deklaration ske enligt 19 §. Deklaration lämnas lämnas för varje redovisningsperiod för varje redovisningsperiod så så länge registreringen kvarstår. Relänge redovisningsskyldighet förelig- dovisningsperiod omfattar två kager. Redovisningsperiod omfattar lendermånader. Redovisningsperiotvå — kalendermånader. — Redovis- der är januari och februari, mars och ningsperioder är januari och feb- april, maj och juni, juli och augusti, ruari, mars och april, maj och juni, september och oktober samt novemjuli och augusti, september och ok- ber och december. tober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje mänad med minst 1000 kronor varje månad kan skattemyndigheten besluta att kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. När sär- vara en kalendermånad. För sådan skilda skäl föreligger kan skattemyn- skattskyldig som registrerats trots att digheten för viss skattskyldig besluta den skattepliktiga omsättningen inte att redovisningsperiod tills vidare överstiger 200 000 kronor kan skatteskall vara halvt eller helt beskatt- myndigheten besluta att redovisningsår. ningsperioden skall vara helt be-

skattningsår.

Deklaration skall lämnas till skat- Deklaration skall lämnas till skattemyndigheten i det län, där den temyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, senast skattskyldige registrerats, senast

den 5 i andra månaden efter ut- den 5 i andra månaden efter ut-

gången av den redovisningsperiod gången av den redovisningsperiod

!7 Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt proposition 1989/90:74. 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som deklarationen avser, om ej an- som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker in- nat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 § andra betalning av skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses de- stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till skatte- klarationen ha lämnats till skattemyndigheten den dag inbetalnings- myndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller kort eller försändelse som innehåller gireringshandling kommit in till gireringshandling kommit in till postanstalt. Orm synnerliga skäl före- postanstalt. ligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Efter föreläggande skall deklaration lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

49 ge

Överstiger ingående avdragsgill Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den ut- skatt enligt deklaration den utgående skatten, återbetalar skatte- gående skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande be- myndigheten det överskjutande beloppet i den mån kvittning icke skett loppet i den mån kvittning inte skett enligt 17 § åttonde stycket. enligt 17 § nionde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatt sorn fastställts eller anses fastställd, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

Står den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han vid återbetalning enligt första, andra eller tredje stycket rätt att återfå bara vad som överstiger skulden och avgifter som belöper på denna. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Fordran på överskjutande ingående skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens (1953:272) bestämmelser om restitution av skatt i tillämpliga delar beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

51 Följande beslut av skattemyndighet får överklagas hos länsrätten: 1. beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen, 2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut,

IX Senaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989/90:74.

Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt proposition 1989/90:74. 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. beslut enligt 19 § fjärde stycket 3. beslut enligt 19 § fjärde och i fråga om registrering, samt femte styckena i fråga om registre-

ring, samt

4. beslut om skattskyldighet, re- 4. beslut om skattskyldighet, restdovisningsskyldighet, restavgift eller avgift eller anstånd med att lämna anstånd med att lämna deklaration deklaration eller betala skatt. eller betala skatt.

Följande beslut får inte överklagas: 1. beslut om skatterevision, samt 2. skattemyndighetens beslut i fråga om föreläggande av vite.

Skattemyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Införsel Import

58 &20

Införs annan skattepliktig vara än Införs annan skattepliktig vara än värme eller elektrisk kraft till landet värme, kyla eller elektrisk kraft till skall skatt erläggas till tullmyndig- landet skall skatt erläggas till tullhet. Tullagen (1987:1065) gäller i myndighet. Tullagen (1987:1065) fråga om skatten om regeringen inte gäller i fråga om skatten. Bestämförordnar annat. melserna i 7, 8 och 13 §§ gäller i till-

Bestämmelserna i 7 8 första och lämpliga delar i fråga om import av andra styckena samt 8 § gäller I till- vara. lämpliga delar i fråga om införsel.

Skyldighet att erlägga skatt före-

ligger dock inte för trycksak som är

tullfri enligt tulltaxelagen

(1987:1068) eller framkallad eller en-

bart exponerad mikrofilm, när varan

införs till landet som gåva eller an-

nars utan vederlag, och inte heller för

spritdryck, vin, starköl eller tobaks-

vara vid införsel till landet i den ord-

ning som avses i 18§ 4, 6 eller 7 lagen

(1977:293) om handel med drycker

eller i I $ andra stycket lagen

(1961:394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

59 ä!

Mervärdeskatt utgår med nitton procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med elva och fyra tiondels procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med Vid import av vara är beskatttullvärdet med tillägg av tull samt ningsvärdet lika med tullvärdet med

"0 Senaste lydelse 1989:1027. 1 Senaste lydelse 1987:1236. 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan statlig avgift eller skatt, ;mer- = tillägg av tull samt annan statlig avvärdeskatten inbegripen. gift eller skatt än mervärdeskatt.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i 15 § lagen

(1987:1069) om tullfrihet m.m. iakttas att, om varan reparerats i utlandet, beskatt- reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det belopp = ningsvärdet är lika med det belopp som betingats för reparationen med som betingats för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs, tillägg som 1 första stycket sägs, bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt, tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete eller sådan prestation.

60 §

Vid import skall mervärdeskatt erläggas av importören för följande tjänster

1. reklamtjänst,

2. automatisk databehandling och utarbetande av system eller program för automatisk databehandling,

3. tillhandahållande av information,

4. tjänst avseende fastighet i Sverige,

5. skrivtjänst och översättningstjänst,

6. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till patent, nyttjanderätt till konstruktion eller uppfinning, mönsterrätt, varumärkesrätt, rätt som omfattas av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller av lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild samt rätt att utnyttja sådana system eller program för automatisk databehandling som inte är skyddade genom lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

7. kontroll eller analys av vara,

8. annan tjänst av ekonomisk, juridisk, administrativ eller därmed jämförlig art.

Med import av tjänst avses att en tjänst som skall tillgodogöras inom landet tillhandahålls eller förmedlas av en utländsk företagare som inte är skattskyldig här i landet. Skatteplikten avser endast tjänst som skulle ha varit skattepliktig om den tillhanda-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållits eller förmedlats av någon som

är skattskyldig här i landet.

Skatt enligt denna paragraf skall

inte erläggas

I. av staten eller en kommun,

2. av den som, om tjänsten anskaf-

fats inom landet, skulle ha haft rätt

till avdrag motsvarande hela den in-

gående skatten,

3. om importen inte sker i en yrkes-

mässig verksamhet och dess sam-

manlagda beskattningsvärde uppgår

till högst 30000 kronor för beskatt-

ningsåret.

Skyldighet att erlägga skatt enligt

denna paragraf medför inte rätt till

avdrag för ingående skatt enligt 17 §.

Avser erlagd skatt import av tjänst

som delvis är hänförlig till skatteplik-

tig verksamhet, får dock avdrag gö-

ras på sätt som anges i andra stycket

tredje meningen anvisningarna till

17§.

73 §

Utgående mervärdeskatt räknas icke som intäkt och ingående sådan skatt icke som kostnad vid inkomsttaxeringen.

Har mervärdeskatt likväl medräk- Har mervärdeskatt likväl medräknats vid inkomstredovisningen anses nats vid inkomstredovisningen anses skatten i den mån den betalats till skatten, i den mån den betalats till staten som sådan speciell skatt, för - staten som sådan speciell skatt, för vilken avdrag får åtnjutas vid in- vilken avdrag får åtnjutas vid inkomsttaxeringen enligt kommunal- komsttaxeringen enligt kommunalskattelagen. Till följd härav utgör skattelagen. Till följd härav utgör återbetalad, avkortad eller avskri- återbetalad, avkortad eller avskriven mervärdeskatt, för vilken av- ven mervärdeskatt, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxe- drag medgivits vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid in- ringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. För skattskyldig komsttaxeringen. som icke är redovisningsskyldig utgör dock utgående mervärdeskatt intäkt och ingående sådan skatt kostnad vid inkomstredovisningen enligt kommunalskattelagen.

Har återföring av mervärdeskatt gjorts enligt 15 § femte eller sjätte stycket

räknas det återförda beloppet, i den mån det har betalats till staten, som

driftkostnad vid beräkning av inkomst av fastighet eller rörelse enligt kommunalskattelagen.

76b

Regeringen eller myndighet som Mervärdeskatt, som hänför sig till regeringen bestämmer kan medge varor som införts eller förvärvats för

2 Senaste lydelse 1985:1116. [Ne [NS

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:11 1

återbetalning av mervärdesskatt som att föras ut ur landet och användas hänför sig till förvärv eller införsel av för utomlands bedriven verksamhet, vara som gjorts av FN-organ, statligt skall återbetalas, om införseln eller biståndsorgan eller riksomfattande förvärvet gjorts av ett FN-organ, ett hjälporganisation, när varan är av- statligt biståndsorgan eller en rikssedd att föras ut ur landet för utom- omfattande hjälporganisation. lands bedriven verksamhet. Riksskatteverket prövar frågor om

återbetalning. Dess beslut får över-

klagas hos kammarrätten.

Anvisningar

till I $>

Vad som enligt denna lag förstås med omsättning anges i punkt 2 av anvisningarna till 2 §.

Mervärdeskatt utgår inte vid ex- Mervärdeskatt utgår inte vid export om regeringen ej särskilt förord- port. nat utt skatt skall erläggas.

till 2 §

1.2: Verksamhet anses som yrkes- 1. Verksamhet anses som yrkes-

mässig när inkomsten därav utgör mässig när inkomsten utgör skatteskattepliktig intäkt av jordbruksfas- pliktig intäkt av näringsverksamhet tighet, av annan fastighet eller av rö- enligt kommunalskattelagen relse enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om (1928:370). Som yrkesmässig verk- statlig inkomstskatt samt när ersättsamhet räknas även omsättning av ningen vid upplåtelse av avverkvara från fastighet som avses i 24§ 2 ningsrätt eller avyttring av skogspromom. kommunalskattelagen eller dukter utgör intäkt av kapital enligt 2§ 7 mom. lagen (1947:576) om stat- 25§ 2 mom. tredje stycket lagen om lig inkomstskatt, uthyrning enligt 2 § statlig inkomstskatt. fjärde stycket av sådan fastighet, Som yrkesmässig verksamhet räkupplåtelse av avverkningsrätt och nas även omsättning av vara från fasavyttring av skogsprodukter i fall tighet som avses i 5 § andra och som avses I punkt 4 tredje stycket av tredje styckena kommunalskattelaanvisningarna till 35 § kommunal- gen eller 2 § 7 mom. lagen om statlig skattelagen samt annan verksamhet i inkomstskatt, uthyrning enligt 2 § vilken varor eller tjänster omsätts tredje stycket av sådan fastighet samt under rörelseliknande former. annan omsättning av varor eller

tjänster i former jämförliga med nä-

ringsverksamhet, allt under förutsätt-

ning att omsättningen för beskatt-

ningsåret överstiger 30000 kronor.

Skattskyldighet för delägare i ett en-

kelt bolag bestäms av bolagets hela

omsättning. Motsvarande gäller vid

samiäganderätt.

Om staten, ett statligt affärsverk el-

ler en kommun tillhandahåller skat-

tepliktiga varor eller tjänster mot ve-

derlag utan att tillhandahållandet in-

23 Senaste lydelse 1979:1190. "+ Senaste lydelse 1989:1027 och proposition 1989/90:74. [NS] [SS

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

går som ett led i en myndighetsutöv-

ning, är verksamheten att anse som

yrkesmässig oavsett om den bedrivs

med vinstsyfte eller ej. Omhänderta-

gande och förstöring av avfall och

föroreningar samt avloppsrening,

som sker mot vederlag, är att anse

som yrkesmässig verksamhet, även

om åtgärderna ingår som ett led i en

myndighetsutövning.

Med kommun förstås i denna lag

primärkommun och landstingskom-

mun.

Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2 eller 4 anses bedriva vrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.

Försäljning av inventarier, mate- Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter eller liknande rial, avfallsprodukter eiler liknande varor i verksamhet som icke medför varor i verksamhet som inte medför skattskyldighet anses ej som yrkes- skattskyldighet anses inte som yrkesmässig. Som yrkesmässig anses dock mässig. Som yrkesmässig anses dock försäkringsföretags omsättning av försäkringsföretags omsättning av vara som Övertagits i samband med vara som öÖvertagits i samband med skadereglering och finansierings- skadereglering och finansieringsföretags omsättning av vara som en- företags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företa- ligt köpeavtal återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid get. omsättning av vara som vid förvärvet Om en arbetsgivare med verksameller införseln har varit undantagen het som inte medför skattskyldighet från skatteplikt enligt 8 § I. Skatt- tillhandahåller kost åt personal, räkskyldigs försäljning av personbil el- nas denna tjänst som yrkesmässig ler motorcykel anses som yrkesmäs- verksamhet endast om det allmänna sig, endast om rätt till avdrag för in- saluvärdet för beskattningsåret övergående skatt som hänför sig till den stiger 30 000 kronor. skattskyldiges förvärv av fordonet Skattskyldigs försäljning av perhar förelegat. sonbil eller motorcykel anses som

yrkesmässig, endast om rätt till av-

drag för ingående skatt som hänför

sig till den skattskyldiges förvärv av

fordonet har förelegat. 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.

Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av en av skattemyndigheten godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Skattemyndigheten kan kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning eller ianspråktagande för eget behov av elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, vatten samt transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971:437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.

Verksamhet som utövas vid offentliga bibliotek, vetenskapliga institutioner och därmed jämförliga inrättningar räknas som yrkesmässig, till den del den bedrivs i konkurrens med näringsverksamhet som - medför skattskyldighet enligt denna lag.

Fastighetsägare, som avyttrar fas- Fastighetsägare, som avyttrar fastighet eller del därav för vilken han tighet eller del därav för vilken han medpivits skattskyldighet enligt 2 § medgivits skattskyldighet enligt 2 § fjärde stycket, skall om han fortsät- tredje stycket, skall om han fortsätter uthyrnings- eller upplåtelseverk- ter uthyrnings- eller upplåtelseverksamheten efter försäljningen vara samheten efter försäljningen vara skattskyldig härför till dess han från- skattskyldig härför till dess han frånträder fastigheten. träder fastigheten.

Som yrkesmässig verksamhet räk- Som yrkesmässig verksamhet räknas inte omsättning av nas inte omsättning av vara eller

1) vara eller tjänst i kommunal el- tjänst i en av en ideell förening beler landstingskommunal verksumhet driven verksamhet, när inkomsten som är inrättad för att ombesörja därav utgör sådan inkomst av näbarnomsorg, ungdomsvård, sjuk- ringsverksamhet för vilken = förvård, hälsovård, äldreomsorg, sär- eningen är frikallad från skattskylskilda omsorger om psykiskt utveck- dighet enligt 7§ 5 mom. lagen om lingsstörda eller annan social om- statlig inkomstskatt. vårdnad,

2) vara, som tillverkats eller tjänst som utförts som ett led i undervisningen i en annan gymnasieskola än en där jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen,

3) vara eller tjänst i en av en ideell förening bedriven verksamhet, när inkomsten därav utgör sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen är frikallad från skattskyldighet enligt 7§ 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

2."5 Med omsättning förstås enligt denna lag att vara levereras i samband

med försäljning, att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot veder- 26 lag, att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd vara eller tjänst

”" Senaste lydelse 1989:1027.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller tillhandahållande likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara tas i anspråk av den skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har förelegat,

b) vara överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till verksamhetsgren som cj medför skattskyldighet,

c) skepp, fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utrustning därtill, som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8SI, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst, som även på annat sätt c) tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet, yrkesmässigt omsätts i verksamhet, utförs eller tillhandahålls av den utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans skattskyldige utan vederlag eller räkning utan vederlag eller mot ve- mot vederlag som understiger det derlag som understiger det allmänna allmänna saluvärdet, om inte annat saluvärdet, om ej annat följer av följer av tredje stycket, andra stycket,

d) serveringstjänst som, i annat fall

än som avses i c), utförs eller tillhan-

dahålls av den skattskyldige i perso-

nalservering utan vederlag eller mot

vederlag som understiger det all-

männa saluvärdet,

e) tjänst i yrkesmässig byggnads- e) byggnads- och anläggningsarverksamhet av annan än den skatt- beten, inräknat reparationer och unskyldige tillförs fastighet som inne- derhåll, samt ritning, projektering, has eller nyttjas av den skattskyldige konstruktion eller därmed jämförlig för annat ändamål än stadigvarande tjänst i yrkesmässig byggnadsverkbruk i byggnadsverksamheten, samhet av annan än den skattskyl-

dige tillförs en fastighet som hos den

skattskyldige utgör lagertillgång i nä-

ringsverksamhet enligt kommunal-

skattelagen,

f) byggnads- eller anläggningsar-

beten, inräknat reparationer och un-

derhåll, ritning, projektering, kon-

struktion eller därmed jämförlig

tjänst samt lokalstädning, fönster-

putsning, renhållning eller annan fas-

tighetsskötsel utförs av ägaren på en

fastighet som han använder i en verk-

samhet för vilken skattskyldighet inte

föreligger,

f) personbill som utgör anlägg- g) personbil, som utgör anläggnings- eller omsättningstillgång hos nings- eller omsättningstillgång hos den som är skattskyldig för omsätt- den som är skattskyldig för omsättning av sådant fordon, eller annan ning av sådant fordon, eller annan våra, som utgör omsättningstillgång vara, som utgör omsättningstillgång

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop .1989/90:111

i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den skattskyldige eller annan för ' av den skattskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det pri- privat bruk, när värdet av det privata utnyttjandet är mer än ringa. vata utnyttjandet är mer än ringa.

Statens eller en kommuns ian-

språktagande av egna varor eller

tjänster för eget behov skall inte anses

som uttag.

Omsättning enligt första stycket Omsättning enligt första stycket c) d) anses ej föreligga, om tjänst som anses inte föreligga, om tjänst som uttas avser nyttjande av personbil el- uttas avser nyttjande av personbil eller motorcykel, som har förhyrts för ler motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig åter- annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning. Utför skattskyldig själv uthyrning. Utför skattskyldig själv tjänst för egen räkning anses omsätt- tjänst för egen räkning anses omsättning enligt första stycket d) föreligga ning enligt första stycket c) föreligga endast om han i samband med tjäns- endast om han i samband med tjänsten tar ut vara av mer än ringa värde. ten tar ut vara av mer än ringa värde.

Som omsättning anses ej uttag av Som omsättning anses inte uttag vara, som utgör omsättningstillgång, av vara eller tjänst för användning i för användning i verksamhet som egen verksamhet som medför skattmedför skattskyldighet. skyldighet.

Som omsättning anses inte heller Som omsättning anses inte heller skadevållandes — avhjälpande av skadevållandes — avhjälpande av skada. Ersättning som erhålles för skada. annat omhändertagande än sådant som sker i sambånd med förstöring av vara anses inte som omsättning för mottagaren.

Kommuns ianspråktagande för eget behov av sådan vara eller tjänst som avses i punkt I åttonde stycket sista meningen utgör inte omsättning enligt denna lag.

Med personbil förstås enligt denna lag även lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 500 kilogram. |

Bestämmelserna t första stycket f)

gäller endast om de nedlagda löne-

kostnaderna för arbetena, inräknat

avgifter som grundas på lönekostnu-

derna, för beskattningsåret överstiger

150000 kronor.

Som omsättning enligt första

stycket e) räknas inte lokalstädning,

fönsterputsning, renhållning och an-

nan fastighetsskötsel.

till 2 a§?e

Bestämmelserna i tredje stycket

Bestämmelserna i tredje stycket 2, 3, 5-8 eller 13 gäller endast när 2, 3,5, 7-9 eller 11-16 gäller endast tjänsten avser verksamhet som upp- när tjänsten avser verksamhet som dragsgivaren bedriver i utlandet och uppdragsgivaren bedriver i utlandet 6 Senaste lydelse 1988:1152. 28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som skulle ha medfört skattskyldig- och som skulle ha medfört skattskylhet om den utövats här i landet. dighet om den utövats här i landet.

Bestämmelserna i sjätte stycket tillämpas inte i de fall när köparen är bosatt i Danmark, Finland eller Norge. Vid leverans till sådan köpare av vara eller grupp av varor som normalt utgör en helhet och med ett försäljningspris, exklusive mervärdeskatt, om minst 1000 kronor anses dock leveransen ha skett genom export under förutsättning att varan i nära anslutning till leveransen av köparen har införts till Danmark, Finland eller Norge och att mervärdeskatt eller motsvarande allmän omsättningsskatt har erlagts vid införseln enligt tullräkning eller motsvarande handling.

till 5§

Med verksamhet förstås förvärvskälla enligt kommunalskattelagen

(1928:370).

Med ingående skatt avses även skatt som enligt 16 § fjärde eller femte stycket har upptagits i faktura eller intyg.

till 8 §7

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller inte sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenr 89.05 tulltaxelagen (1987:1068) hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

I. Med sjukvård förstås åtgärder

för att medicinskt förebygga, utreda

och behandla sjukdomar, kroppsfel

och skador samt vård vid barnsbörd,

om åtgärderna avser vård vid sjuk-

hus eller annan inrättning som drivs

av det allmänna eller vid inrättning

som avses i I $ stadgan (1970:88) om

enskilda vårdhem m.m. Som sjuk-

vård skall även anses vård av sådan

beskaffenhet som berättigar till sjuk- 27 Senaste lydelse 1989:1027. 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vårdsersättning enligt 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt vård som i övrigt tillhandahålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården. Även sjuktransporter som utförs med därför särskilt inrättade fordon hänförs till sjukvård.

Undantaget beträffande sjukvård omfattar, förutom varor och tjänster som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även sådana kontroller och analyser av prov som tillhandahålls vårdgivaren av annan som ett led i sjukvården. Undantaget avser inte vård av djur.

2. Med tandvård avses åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar, kroppsfel och skador i munhålan.

Unduntaget beträffande tandvård omfattar, förutom varor och tjänster som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även dentaltekniska produkter och tjänster uvseende sådana, när produkten eller tjänsten tillhandahålls vårdgivaren, dentaltekniker eller den för vars bruk produkten är avsedd. Undantaget avser inte vård av djur.

3. Med social omsorg avses offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och annan jämförlig social omsorg.

Undantaget beträffande social omsorg omfattar varor och tjänster som den som bedriver omsorgen direkt tillhandahåller den som åtnjuter denna.

4. Undantaget beträffande utbildning omfattar varor och tjänster som den som bedriver utbildningen direkt tillhandahåller den som åtnjuter denna.

Undantaget omfattar inte sådan utbildning som säljare eller uthyrare anordnar i samband med tillhandahållande av skattepliktig vara eller tjänst.

5. Med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses omsättning och förmedling av aktier, 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej.

Undantaget för bank- och finansieringstjänster omfattar inte notariatverksamhet, inkassotjänster, uthyrning av förvaringsutrymmen eller finansieringsföretags omsättning av varor som enligt köpeavtal återtagits av företaget.

6. Med försäkringstjänster avses även tjänster hänförliga till återförsäkringsverksamhet samt tjänster utförda av försäkringsmäklare eller annan förmedlare av försäkringar. Undantaget beträffande försäkringstjänster omfattar inte försäkringsföretags omsättning av varor som övertagits i samband med skadereglering.

7. Undantaget från skatteplikt en-

ligt 8 § 5 gäller

a) upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som omfattas av I, 4 eller 5 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, dock inte såvitt avser reklamalster eller system och program för automatisk databehandling och inte heller film, videogram eller annan jämförlig upptagning som avser information,

b) överlåtelse eller import av sådant alster av bildkonst som avses i I $ nämnda lag och som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

c) en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk samt rättighet i fråga om ljud- eller bildupptagning av sådant framförande,

d) biograf-, teater-, opera-, balettoch därmed jämförliga föreställningar,

e) biblioteksverksamhet i form av tillhandahållande av böcker, tidskrifter, tidningar, ljud- och bildupptagningar, reproduktioner av bildkonst samt bibliografiska upplysningar,

f) arkivverksamhet i form av förvaring och tillhandahållande av arkivhandlingar och uppgifter därur,

g) museiverksamhet i form av utställning för allmänheten och tillhan- 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dahållande av föremål för utställning.

8. Undantaget enligt 8§ 6 för fastighetsupplåtelse omfattar också upplåtarens tillhandahållande av gas, vatten, elektricitet och värme som sker som ett led i fastighetsupplåtelsen. Detsamma gäller tillhandahållande av nätutrustning för mottagning av radio- och televisionssändningar.

Undantaget gäller inte vid

a) sådan upplåtelse för vilken skattskyldighet medgivits enligt 2§ tredje stycket,

b) upplåtelse eller överlåtelse av

rätt till jordbruksarrende, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt samt rätt till jakt, fiske eller bete,

c) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet,

d) upplåtelse av parkeringsplats i

parkeringsverksamhet,

upplåtelse för fartyg eller luftfartyg av hamn eller flygplats,

upplåtelse av förvaringsbox,

upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet,

upplåtelse av byggnad eller mark för djur. Undantaget för allmän nyhetstid- 9. Undantaget för allmän nyhetsning gäller sådan publikation av tidning i 8 § 9 gäller sådan publikadagspresskaraktär som normalt ut- tion av dagspresskaraktär som norkommer med minst ett nummer malt utkommer med minst ett numvarje vecka. mer varje vecka. Undantaget för periodisk publika- 10. Undantaget för periodisk pubtion under 6 gäller svenskt och ut- likation i 8§ 10 gäller svensk och utländskt alster av angivet slag, som ländsk publikation, som enligt utgivenligt — utgivningsplan utkommer ningsplan utkommer med normalt med normalt minst fyra nummer om minst fyra nummer om året. Till året. Till sammanslutning med hu- sammanslutning med huvudsakligt vudsakligt syfte att verka för idrotts- syfte att verka för idrottsligt ändaligt ändamål hänföres endast sam- mål hänförs endast sådan som är anmanslutning som är ansluten till Sve- sluten till Sveriges riksidrottsförriges — riksidrottsförbund = eller bund eller Svenska korporationsid- Svenska korporationsidrottsförbun- rottsförbundet eller är representedet eller är representerad inom Sve- rad i Sveriges olympiska kommitté. riges olympiska kommitté. Som för- Som försvarsfrämjande sammansvarsfrämjande sammanslutning slutning räknas endast sådan som 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:11 1

räknas endast sarmvnanslutning som anges i I $ kungörelsen (1970:301) anges i I $ kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet eller om frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemsom har till uppgift att stödja hem- värnets verksamhet. värnets verksamhet. 11. Undantagen i8§9-12 omfattar

. även publikation i form av radiotid-

ning eller kassettidning.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 januari 1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

till 14 825

I vederlaget eller saluvärdet inräk- I vederlaget, saluvärdet eller innas mervärdeskatt och annan statlig köpsvärdet mräknas varje annan skatt eller avgift. statlig skatt eller avgift än inervärde-

skatt.

Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid annan omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående enligt utfärdad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas avbetalningstilllägg och varje annat pristillägg som skall erläggus av köparen enligt avtalet utom ränta.

Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får avdrag icke göras för s.k. villkorlig rabatt som utgu: vid betalning inom viss tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskoatering av kundväxel.

Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas något värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan jämförlig omsättning.

Varas saluvärde bestämrmes enligt Med saluvärde avses marknadsortens pris enligt samma grunder värde enligt kommunalskattelagen, som föreskrives i kommunalskattela- om inget annat följer av sjunde och gen. åttonde styckena.

Vid sådan försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet som ej utgör byggnads- eller anläggningsentreprenad och ej ingår såsom ett led i sådan entreprenad, exempelvis försäljning i förening med inmontering av enbart spis eller kylskåp, utgöres beskattningsvärdet av hela vederlaget. Uttages särskild ersättning för inmonteringen, bestämmes beskattningsvärdet för denna del av vederlaget enligt vad som gäller för tjänst som avser fastighet.

Vid skattepliktig omsättning av inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet utgöres beskatt-

?5 Senaste lydelse 1985:1116. a '

3 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 111

Rättelse: S. 37 rad 14 Står: 2-3 Rättat till: 2-6

ningsvärdet alltid av vederlaget eller saluvärdet eller, i fråga om monteringsfärdigt hus, 60 procent av vederlaget eller saluvärdet.

Utgår gemensamt vederlag vid Utgår gemensamt vederlag vid omsättning av varor eller tjänster, omsättning av varor eller tjänster, av för vilka olika regler för beskatt- vilka en del inre är skattepliktiga, beningsvärdets bestämmande gäller el- stäms beskattningsvärdet genom ler av vilka en del icke är skatteplik- uppdelning av vedertaget efter skätiga, bestäms beskattningsvärdet ge- lig grund. Motsvarande gäller salunom uppdelning av vederlaget efter värde vid uttag. skälig grund. Motsvarande gäller saluvärde vid uttag.

Vid uttag av tjänst som avser fastighet anses saluvärdet motsvara summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital och värdet av den skattskyldiges eget arbete.

Med monteringsfärdigt hus förstås hus avsett för stadigvarande bruk, som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av färdigställda byggnadselement, innefattande fullständig sats av bjälklags-, vägg- och tukkonstruktioner, även med tillhörande beklädnads- och isoleringsmaterial, samt — byggnadssnickerier. eller på motsvarande sätt färdigmonterat.

Vid omsättning enligt punkt 2 Vid omsättning enligt punkt 2 första stycket f) av anvisningarna till första stycket g) av anvisningarna till 28 anses som beskattningsvärde ett 2 § anses, såvitt avser nyttjande av belopp som överensstämmer med personbil för privat bruk, som bedet schablonvärde som enligt 5§ la- skattningsvärde ett belopp som gen (1984:668) om uppbörd av soci- överensstämmer med det schablonalavgifter från arbetsgivare har fast- värde som enligt —-5§ lagen ställts i fråga om tillhandahållande (1984:668) om uppbörd av socialavav bilförmån åt anställd. gifter från arbetsgivare har fastställts

i fråga om tillhandahållande av bil-

förmån åt anställd.

till 16 ä”

Faktura. — avräkningsnota = eller Faktura. avräkningsnota = eller motsvarande handling skall utöver motsvarande handling skall utöver beskattningsvärde och skattebelopp beskattningsvärde och skattebelopp innehälla uppgift om utställarens innehålla uppgift om utställarens och mottagarens namn och adress och mottagarens namn och adress eller annan för identifieringen god- eHer annan för identifieringen godtagbar angivelse, transaktionens art tagbar angivelse, transaktionens art samt platsen för varans mottagande. samt platsen för varans mottagande. I en sådan handling skall också an- I en sådan handling skall också anges registreringsnumret för den som ges den skuattskyldiges registrerings-

Senaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989:90:74.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

är redovisningsskyldig för omsätt- nummer. Den som inte är registrerad ningen. Skattemyndigheten får, när enligt 19 § skall ange person- eller ordet finns särskilda skäl, medge att ganisationsnummer. Skattemyndiguppgift om registreringsnumret ute- heten fär, när det finns särskilda lämnas i en avräkningsnota som skäl, medge att nummeruppgiften upprättas av köparen. Vid förvärv utelämnas i en avräkningsnota som som avses 1 17 § sjätte stycket skall upprättas av köparen. Vid förvärv handlingen innehålla uppgift om säl- som avses i 17 § åttonde stycket skall jarens personnummer eller organi- handlingen innehålla uppgift om sälsationsnummer eller, om sådant jarens personnummer eller organinummer saknas, en likvärdig upp- sationsnummer eller, om sådant vift. nummer saknas, en likvärdig upp-

gift.

till 17.85

Avdrag för ingående skatt skall Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på in- styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura, avräkningsnota eller köpsfaktura, avräkningsnota eller motsvarande handling. Detta gäller motsvarande handling. Detta gäller dock inte om säljaren enligt 16 § dock inte om säljaren enligt 16 § tredje stycket är undantagen från tredje stycket är undantagen från skyldighet att på sådan handling skyldighet att på sådan handling ange skattens belopp och inte heller ange skattens belopp och inte heller vid inköp från detaljhandeln, om ve- vid omsättning enligt 16§ andra derlaget understiger 200 kronor. stycket i detaljhandel eller därmed Rätt till avdrag för ingående skatt jämförlig verksamhet, om vederlaget som anges i 17 § sjätte stycket före- understiger 200 kronor. Rätt till avligger endast om köpehandlingen in- drag för ingående skatt som anges i nehåller sådan uppgift som avses i 17 § åttonde stycket föreligger enanvisningarna till 16 § sista me- dast om köpehandlingen innehåller ningen. sådan uppgift som avses I anvisning-

arna till 16 § sista meningen.

Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil eller motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet eller som förhyrs för bruk i sådan verksamhet omfattar alla sådana kostnader oavsett om fordonet helt eller endast delvis används i verksamheten. Används personbil eller motorcykel. som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning, i mer än ringa omfattning i verksamhet som medför skattskyldighet föreligger avdragsrätt för 50 procent av den ingående skatt som belöper på hyran. Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant förvärv som omfattas av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som medför skattskyldighet eller verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet, skall beloppet av den avdragsgilla ingående skatten bestämmas genom uppdelning efter skälig grund när annat ej följer av [8 § tredje stycket.

Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet skatt erlagts för utländsk ej skattskyldig leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.

Avdragsrätten för ingående skatt på jordbruksarrende omfattar hela skatten, även om i arrendet ingår värdet av bostad.

"Senaste lydelse 1985:1116. 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finansieringsföretag äger rätt till avdrag för ingäende skatt som hänför sig till värdet av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget när det kan visas att köparen helt saknat rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till dennes förvärv av varan.

Skattskyldigs avdragsrätt omfattar även ingående skatt som hänför sig till avhjälpande av skada som han vållat i stin verksamhet.

Förvärv eller införsel för verksam- Förvärv eller import för verksamhet föreligger även när skattskyldigs het föreligger även när skattskyldigs kostnad härför bestrides av skade- kostnad härför bestrides av skadevållande eller försäktingsgivare. vållande eller försäkringsgivare.

Har fastighetsägare inom tre är Har fastighetsägare inom tre år från utgången av det kalenderår un- från utgången av det kalenderår under vilket utförts ny-, till- eller om- der vilket utförts ny-, till- eller ombyggnad av fastighet medgivits byggnad av fastighet medgivits skattskyldighet för uthyrning eller skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse av fastigheten eller del upplåtelse av fastigheten eller del därav enligt 2 § fjärde stycket får han därav enligt 2 § tredje stycket får han vid redovisningen av skatt avdraga vid redovisningen av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den del de av- byggnadsarbetena till den del de avser lokaler, som upplåts för verksam- ser lokaler, som anges i 2 § tredje het som medför skattskyldighet enligt stycket. denna lag.

En fastighetsägare får, i den mån En fastighetsägare får, i den mån han är skattskyldig för uthyrning el- han är skattskyldig för uthyrning eller upplåtelse av fastighet eller del ler upplåtelse av fastighet eller det därav enligt 2 § fjärde stycket, inom därav enligt 2 § tredje stycket, inom tre år från förvärvet dra av den skatt tre är från förvärvet dra av den skatt som upptagits i ett av säljaren utfär- som upptagits i ett av säljaren utfärdat intyg enligt 16 § femte stycket. dat intyg enligt 16 § femte stycket. Motsvarande gäller, om fastigheten Motsvarande gäller, om fastigheten används i annan verksamhet som används i annan verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna medför skattskyldighet enligt denna lag. lag.

till 19§

Skattskyldig anses driva verksamhet i det län, där verksamhetens styrelse har sitt säte eller, om säte för verksamheten ej bestämts eller styvrelse ej finnes, där verksamheten drives från fast driftställe eller, om sådant driftställe ej finnes, där den skattskyldige är bosatt.

Utländsk företagare, som enligt Utländsk företagare, som enligt punkt 1 sjätte stycket av anvisning- punkt I tionde stycket av anvisningarna till 2 8 skall företrädas av repre- arna till 2 § skall företrädas av representant, anses driva verksamher i det sentant. skall anmäla sig för registrelän, där representantens verksamhet ring 1 det län, där representantens anses bedriven enligt första stycket. hemortskommun är belägen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 228

Om skattskyldig regelmässigt upprättar kortperiodiska bokslut kan skattemyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller två månader fär förkortas eller förlängas med ett mindre antal dagar. Deklaration skall dock även i sådant fall lämnas inom den för perioden föreskrivna ordinarie tiden.

Deklaration som avser redovis- Deklaration som avser helt kalenningsperioden juli-december eller derår får låmnas senast den 5 april helt kalenderår får lämnas senast året därpå. den 5 april året därpå.

Deklaration för redovisningsperiod som går till ända den 30 juni får lämnas senast den 20 augusti.

I. Denna lag träder i kraft den I januari 1991, om inte annat framgår av punkterna 2-6 nedan. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2. De nya föreskrifterna i 18a§ första stycket samt, i fråga om staten, 2 § tredje stycket, 17 § andra stycket och 60 § tredje stycket I tillämpas från ingängen av juli månad 1991.

3. De beslut som regeringen meddelat med stöd av äldre bestämmelser i 2§ tredje stycket och 12 § skall inte gälla efter utgängen av år 1990. De beslut som regeringen meddelat med stöd av äldre bestämmelser i punkten 1 nionde stycket av anvisningarna till 2 § skall inte gälla efter utgången av juni månad 1991.

4. Avdrag medges inte för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller hyra av en vara, om den skattskyldige enligt äldre bestämmelser skulle ha saknat rätt till avdrag och varan har ägts av den skattskyldige vid något tillfälle under de senaste två åren före ikraftträdandet.

5. En kommun har inte rätt till avdrag enligt 18 a § andra stycket för skatt som hänför sig till förvärv av en vara som levererats till kommunen före den I januari 1991. Detsamma gäller för skatt som hänför sig till tjänst avseende uthyrning av en vara till en kommun, om kommunen tagit varan i bruk eller i besittning före den 1 januari 1991. I fråga om skatt på sådana varor eller tjänster föreligger avdragsrätt för kommun endast i den mån detta följer av 17 — 18 53.

6. De nya föreskrifterna i 13 §, 173 ättonde stycket, 588 såvitt avser hänvisningen till 13§, 59§ utom den om monteringsfärdigt hus samt anvisningarna till 148 första stycket tillämpas först från den I januari 1992.

NI Senaste lydelse 1986:1289 och proposition 1989/90:74.

Lag om upphävande av vissa författningar på

mervärdeskattcområdet

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990, nämligen

1. Förordningen (1968:591) om erläggande av mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel,

2. Förordningen (1968:616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet,

3. Regeringens beslut den 7 maj 1975 om undantag från skatteplikt till mervärdeskatt för vissa luftkuddefarkoster,

4. Regeringens beslut den 5 april 1979 om undantag från skatteplikt till mervärdeskatt för doktorsavhandlingar.

De upphävda författningarna gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den I junuari 1991.

Lag om särskilt bidrag till kommuner

Härigenom föreskrivs följande

18 Statsbidrag utgår till en kommun för att kompensera denna för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdeskatt uppkommer vid upphandling i jämförelse med egen verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Sådant bidrag till kommun utgår även då en kommun lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.

Med kommun förstäs i denna lag primärkommun och landstingskommun.

28 Bidragsbeloppet beräknas enligt schablon. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkningen och om förfarandet för ansökan om bidrag.

38 Skattemyndigheten beslutar om bidrag. Dess beslut överklagas till riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)!

dels att i 68§ 2 och 6 mom. samt 84§ orden ”överskjutande preliminär skatt” skall bytas ut mot ”överskjutande skatt”,

dels att 15, 2 § I och 2 mom., 135 I mom., 278 2 och 3 mom., 688 I och 4 mom., 698 I och 2 mom. och 70§ 2 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, om Med skatt förstås i denna lag, om

inte annat anges, statlig inkomst- inte annat anges, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, ut- skatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogs- kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavpift, vinstdelningsskatt, sär- värdsavgift, vinstdelningsskatt, särskild vinstskatt, egenavgifter enligt skild vinstskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen (1981:691) om socialavgifter, statlig fastighetsskatt, skattetillägg statlig fastighetsskatt, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxe- och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00) samr annuitet ringslagen (1990:00), annuitet på avpå avdikningslån. dikningslån sant mervärdeskatt i fall

som avses i 215 lagen (1968:430) om

mervärdeskutt.

Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det. föreskriva att i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sädan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges, vad i denna lag stadgas angående skatt tillämpas beträffande den avgift som avses med föreskriften.

tv DAG

I mom.” Beteckningar som an- 1 mom. Beteckningar som används i - kommunaälskattelagen vänds 1 - kommunalskattelagen (1928:370). lagen (1947:576) om (1928:370). lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhets- (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt eller taxeringslagen (1990:00) skatt, taxeringslagen (1990:00) eller har samma betydelse i denna lag, om lagen (1968:430) om mervärdeskatt inte annat anges eller framgår av har samma betydelse i denna lag, om sammanhanget. inte annat anges eller framgår av

sammanhanget. 2 mom." I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har på- slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på förts vid den årliga debiteringen på

! Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 68.8 2 mom. 1986:1288 och proposition 1989:90:74 68 § 6 mom. 1985:404 $4 8 med nuvarande lydelse avses Ivdelse enligt proposition 1989:90:74, > Senaste lydelse 1989:349 och proposition 1989/00:74, > Senaste lydelse 1986:1288 och proposition 1989/90:74, ? Senaste lydelse 1984:669 och proposition 1Y89:90:74. 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

grund av skattemyndighets beslut el- grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som en- ler på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beak- ligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår tas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmel- efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt serna om nedsättning av skatt enligt 4 mom. samt 2 § lagen (1978:423) om 4 mom. samt 3§ lagen (1982:1193) skattelättnader för vissa sparformer om skattereduktion för fackföreoch 3§ lagen (1982:1193) om skatte- ningsavmft: reduktion för fackföreningsavgift; preliminär skatt: 138 nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt;

överskjutande ingående

mervärdeskatt: den del av ingå-

ende merviärdeskatt som återstår se-

dan utgående mervärdeskatt avräk-

nats; kvarstående skatt: skatt. som kvarstående skatt: skatt, återstår att betala. sedan preliminär som återstär att betala, sedan preliskatt har avräknats från slutlig skatt; minär skatt och överskjutande ingå-

ende mervärdeskatt hat avräknats

från slutlig skatt;

överskjutande skatt: sådan pre-

liminär skatt och överskjutande ingå-

ende mervärdeskatt som överstiger

slutlig skatt; tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats; kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 §: unståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.; Ö-skatteränta: ränta enligt 698 I mom.; restitutionsränta: ränta enligt 6958 2 mom.: skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.: inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxerinpsåret: uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad det följande året: uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret; gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52§ I mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 118 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

138 I mom." Preliminär B-skatt skall tas ut med belopp motsvarande 20 procent av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade B-skatten tas preliminär B-skatt ut med 110 procent. Preliminär B-skatt enligt första stycket får inte tas ut med lägre belopp än som motsvarar den prekminåra B-skatt som har debiterats för året före inmkomstäåret.

5 Senaste lydelse 1988:1525 och proposition 1989:90:74, 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär Bskatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.

I den slutliga skatt som avses i I den slutliga skatt som avses i första stycket skall inte inräknas ut- första stycket skall inte inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skiftningsskatt, ersättningsskatt, skattetillägg eller förseningsavgift skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00) eller enligt — taxeringslagen = (1990:00), sådan 1 denna lag inte omnämnd mervärdeskatt enligt lagen skatt eller avgift. vilken har päåförts (1968:430) om mervärdeskatt eller enligt bestämmelse i annan författ- sådan i denna lag inte omnämnd ning. skatt eller avgift, vilken har påförts

enligt bestämmelse i annan författ-

ning.

Vid beräkning av preliminär B-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala på grund av förordnande enligt 3§ 3 mom. andra stycket.

278 2 mom." Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1) debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt. som 2) sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i den skattskyldiges arbetsgivare i strid mot denna lag eller med stöd av strid mot denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser un- lagen meddelade bestämmelser underlåtit att innehålla genom skatte- derlåtit att innehålla genom skatteavdrag och som till följd härav fast- avdrag och som till följd härav fastställts till betalning: samt ställts till betalning:

3) annan än under 1) och 2) av- 3) annan än under 1) och 2) avsedd preliminär skatt, som av den sedd preliminär skatt, som av den skattskyldige erlagts. skattskyldige erlagts; samt

4) överskjutande ingående mer-

värdeskatt.

3 mom.” Överstiger skattskyldigs 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt slutliga skatt, efter avdrag för översom han har betalat senast den 18 ja- skjutande ingående mervärdeskatt, nuari året efter inkomståret och den den preliminära skatt som han har preliminära skatt som skall gottskri- betalat senast den 18 januari aret efvas honom enligt 2 mom. I eller 2, ter inkomståret och den preliminära skall den skattskyldige betala en av- skatt som skall gottskrivas honom gft (kvarskatteavgift) på det enligt 2 mom. 1 eller 2, skall den överskjutande beloppet. Kvarskat- skattskyldige betala en avgift teavgift utgår med två procent på det (kvarskatteavgift) på det överöverskjutande beloppet till den del skjutande beloppet. Kvarskatteavdet har täckts av preliminär skatt gift utgår med två procent på det som har betalats senast den 30 april överskjutande beloppet till den del

året efter inkomståret och med tio det har täckts av preliminär skatt

procent på resterande del. Om sär- som har betalats senast den 30 april

"Senaste lydelse 1974:771. ” Senaste lydelse 1988:1525 och proposition 1989/90:74.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

skild beräkning i vissa fall föreskrivs året efter inkomstäret och med tio i 4 mom. procent på resterande del. Om sär-

skild beräkning i vissa fall föreskrivs

i 4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger femtio Kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller

att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00):

att avgift inte skall beräknas på att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det överskjutande belopp till den del det uppgår till högst 20000 kronor och uppgår till högst den mervärdeskatt har betalats senast den:30 april året som avses i I$ första stycket jämte efter inkomståret; 20000 kronor och har betalats senast

den 30 april året efter inkomståret:

att belopp, som avgiften skall beräknas på. avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodo- Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller de- räkning av preliminär skatt eller biteras tillkommande skatt. görs ny överskjutande ingående mervärdeberäkning av kvarskatteavgift. Av- skatt eller debiteras tillkommande giften bestäms därvid till belopp som skatt, görs ny beräkning av kvarskulle ha utgått, om beräkningen skatteavgift. Avgiften bestäms diärgjorts vid den ärliga debiteringen av vid till belopp som skulle ha utgått. motsvarande slutliga skatt. om beräkningen gjorts vid den årliga

debiteringen av motsvarande slut-

liga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

I mom." Överstiger erlagd preli- I mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga minär skatt och överskjutande ingäåskatt eller har genom skatteavdrag ende mervärdeskatt motsvarande enligt 4082 mom. andra stycket in- slutliga skatt eller har genom skattenehällits mer än som svarar mot den avdrag enligt 408 2 mom. andra skattskyldige påförd kvarstående stycket innehållits mer än som svaskatt. skall den skattemyndighet rar mot den skattskyldige påförd som debiterat skatten. skyndsamt kvarstående skatt, skall den skatteombesörja att det överskjutande be- myndighet som debiterat skatten, loppet återbetalas till den skattskyl- skyndsamt ombesörja att det överdige. Aterbetalning av överskju- skjutande beloppet återbetalas till tande preliminär skatt skall dock ske den skattskyldige. Återbetalning av endast om skatten tillsammans med överskiutande skatt skall dock ske ö-skatteränta, i förekommande fall endast om skatten tillsammans med efter avdrag för kvarstäende skatt ö-skatteränta, i förekommande fall och kvarskatteavgift, uppgår till efter avdrag för kvarstående skatt minst tjugofem kronor. och kvarskatteavgift. uppgår till

minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 45 §2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp. som anges i beslut enligt 45 §3 mom... i den mån beloppet inbetalats.

Med nuvarande Ivdelse avses lydelse enligt proposition 1989:90:74.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses I första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet.

4 mom.” Har skattskyldig. som enligt I eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 60§ I mom., inte betalt honom påförd skatt inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den restavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavpiften samt i förekommande fall tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas Vad i föregående stycke stadgas skall ocksä tillämpas dä skattskyldig. skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt I mom. är berättigad få vilken enligt I mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller tillbaka erlagd preliminär skatt, ränta enligt 69§ I mom., har att be- överskjutande ingående mervärdetala tillkommande skatt, som har de- skatt eller ränta enligt 69§ I mom., biterats på grund av taxering för in- har att betala tillkommande skatt, komst eller förmögenhet för det år som har debiterats på grund av taxevartill den preliminära skatten hän- ring för inkomst eller förmögenhet för sig eller på grund av sådant be- eller som mervärdeskatt för det år slut om skattetillägg eller försenings- vartill den preliminära skatten eller avgift enligt taxeringslagen överskjutande ingående mervärde- (1990:00) som avser samma taxe- skatten hänför sig eller på grund av ring. Har, då återbetalning enligt sådant beslut om skattetillägg eller I mom. skall ske, den tillkommande förseningsavgift enligt taxeringslaskatten inte päförts men kan med gen (1990:00) som avser samma fog antagas, att sådan skatt kommer taxering. Har, då återbetalning enatt påföras på grund av beslut av all- ligt I mom. skall ske, den tillkommän förvaltningsdomstol i mäl om mande skatten inte påförts men kan taxering eller avgift som nyss har med fog antagas. att sådan skatt sagts eller av skattemyndighet om kommer att påföras på grund av behöjd debitering eller om rättelse av slut av allmän förvaltningsdomstol i skattelängd, får den preliminära mål om taxering eller avgift som nyss skatten eller räntan innehållas i av- har sagts eller av skattemyndighet vaktan på att tillkommande skatt pä- om höjd debitering eller om rättelse förs. av skattelängd, får den preliminära

skatten, överskjutande ingående

mervärdeskatten eller räntan inne-

hällas i avvaktan på att tillkom-

mande skatt påförs.

69§

I mom. Om preliminär skatt, I mom. Om preliminär skatt,

som har inbetalats eller som. utan som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas att så har skett. skall gottskrivas skattskyldig på grund av att urbetsgi- skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag. överstiger varen gjort skatteavdrag, och överden slutliga skatten skall ränta (Ö- skjutande ingående mervärdeskatt skatteränta) beräknas på det överstiger den slutliga skatten skall överskjutande beloppet. ränta (ö-skatteränta) beräknas

på det överskjutande beloppet.

” Med nuvarande lydelse avses Iydelse enligt proposition 1989:90:74. I Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:74. 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid ränteberäkningen gäller

att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00):

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomstäret;

att det belopp som räntan skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av aret före taxeringsäret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Andras debitering eller tillgodo- Ändras debitering eller tillgodo-

räkning av preliminär skatt eller de- räkning av preliminär skatt eller biteras tillkommande skatt, görs ny överskjutande ingående mervärdeberäkning av ränta. Räntan bestäms skatt eller debiteras tillkommande därvid till belopp som skulle ha ut- skatt, görs ny beräkning av ränta. gått, om beräkningen gjorts vid den Räntan bestäms därvid till belopp ärliga debiteringen av motsvarande som skulle ha utgått, om beräkslutliga skatt. ningen gjorts vid den årliga debite-

ringen av motsvarande slutliga skatt. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på öskatteränta.

2 mom.!! På skatt. kvarskatteavgift och respitränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta. som har innehållits med stöd av 688 4 mom. andra stycket. utgär ränta (restitutionsränta). Restitutionsränta utgår för visst kalenderar efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som se- att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsaret har betalts nast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, från utgången som preliminär skatt, och på belopp, av taxeringsåret och på annat belopp som avser överskjutande ingående från utgangen av den månad, då det merviärdeskau. från utgången av taxhar betalts: eringsäret och på annat belopp från

utgången av den manad, då det har

betalts:

NH Med nuvarande lydelse avses Iydelse enligt proposition 1989:00-74, Fa tin

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; sumt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs 149 § 4 mom. fjärde stycket, 69 a§ tredje stycket och 75a§ fjärde stycket.

2 mom.' Har vid granskning hos 2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debi- riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt, kvarskat- tering befunnits, att skatt, kvarskatteavgift eller ränta blivit obehörigen teavgift eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller på- utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att förd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattere- skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta duktion, preliminär skatt, överskjublivit gottskriven med för högt be- tande ingående mervärdeskuatt eller lopp, skall vederbörande skatte- ränta blivit gottskriven med för högt myndighet underrättas härom. Skat- belopp, skall vederbörande skattetemyndigheten har att verkställa den myndighet underrättas härom. Skatutredning i ärendet, som ma finnas temyndigheten har att verkställa den erforderlig. Föreligger förhållande, utredning i ärendet, som må finnas som nyss sagts, skall skattemyndig- erforderlig. Föreligger förhållande, heten, efter hörande av den skatt- som nyss sagts, skall skattemyndigskyldige när så finnes pakallat, fast- heten, efter hörande av den skattställa det belopp denne har att er- skyldige när så finnes påkallat, fastlägga. ställa det belopp denne har att cer-

lägga.

Finner skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivarens ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äger motsvarande tilllämpning beträffande belopp som fastställts ull betalning enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering.

Senaste lydelse 1986:1288 och proposition 1989:90:74. 46

Lag om ändring i taxeringslagen (1990:000)

Härigenom föreskrivs att I kap. I $ taxeringslagen (1990:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IS Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), . lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, WP . lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, . lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, . lagen (1927:321) om utskiftningsskatt. OB . lagen (1933:395) om ersättningsskatt, DN . lagen (1946:324) om skogsvårdsavpift, . lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, Ne . lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavpift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol. Ått bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

Lag om ändring i lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

I. den skattskyldiges namn, personnummer eller orgunisationsnummer. postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. alla skattepliktiga förvärvskällor: därvid skall i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges

a) beskaftenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten,

b) fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det äret, dess antagliga värde vid tuxeringsärets ingång, samt

c) om fastigheten inte ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hur lång tid eler till vilken del fastigheten ingått i förvärvskällan,

3. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje förvärvskälla, 4. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

S. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den män han är skattskyldig för förmögenhet,

6. belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret.

7. om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktic- eller andelsinnehav varvid. om det förekommer ohka röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver upppifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget. |

8. räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp,

9. om den skattskyldige är del- 9. om den skattskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgif- ägare I ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det ter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprung- i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och ut- liga ingångsvärde, tillskott och ut-

tag. tag,

10. om den skattskyldige enligt

2158 lagen (1968:430) om imervärde-

skatt skall redovisa mervärdeskatt i

sin självdeklaration, de uppgifter

gotab 326344, Stockholm 1990

som behövs för att besluta om mer-

värdeskatten.

En allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall förskrivs i 16—24 8§ eller som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om en skattskyldig skall taxeras för barns eller någon annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

4 Riksdagen 1989190. I saml. Nr 11 Rättelse: S. 55 rad 48 höger spalt Tillkommer: d) producerats i en kraftvärmean-

Lag om koldioxidskatt

Härigenom föreskrivs följande.

18 Koldioxidskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen som anges i bilaga till lagen.

Koldioxidskatt skall vidare betalas för de varuslag som är skattepliktiga enligt I & lagen (1961:372) om bensinskatt, med undantag för metylalkohol (metanol) och etylalkohol (etanol). Undantaget gäller även metanol eller etanol som ingår i sådant annat motorbränsle som avses i 1§ första stycket a) nämnda lag.

2 & Koldioxidskatt tas ut för bränslen som avses i 1§ första stycket med i bilagan angivet belopp för vikt- eller volymenhet. För varuslag som är skattepliktiga enligt I $ andra stycket tas skatt ut med 58 öre per liter.

3 § I fråga om bränslen som avses It 1§ första stycket tillämpas 2§ första stycket, 2 a, 6-8 §§, 108 andra stycket, 248, 25§ tredje stycket, 26, 27, 32 och 33 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

I fråga om varuslag som är skattepliktiga enligt I $ andra stycket tillämpas lagen (1961:372) om bensinskatt utom 1§ och 2§ första och andra styckena. Bestämmelserna om bensin i nämnda lag gäller de varuslag som är skattepliktiga enligt 15 andra stycket denna lag.

4 & Har koldioxidskatt tagits ut för bränsle som avses i 1§ första stycket och har den skattskyldige begränsat utsläpp av koldioxid i samband med förbrukning av bränslet. medger riksskatteverket efter ansökan av den skattskyldige återbetalning av betald koldioxidskatt i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat.

Har begränsningen av utsläpp gjorts av någon som inte är skattskyldig medeger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation för den koldioxidskatt som belastar bränslet i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat.

58 Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 4§ görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till riksskatteverket inom ett år efter kvartalets utgång.

Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understiger 1000 kronor för ett kalenderkvartal.

6 & Har återbetalning eller kompensation för koldioxidskatt skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av riksskatteverket.

Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

7 & Beslut enligt 4 eller 6 § överklagas hos kammarrätten.

Bilaga till lagen (1990:000) om koldioxidskatt

Tulltaxenr Bränsle Skattesats enligt tulltaxelagen (1987:1068)

ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen « sosse rss s sr sees 620 kr. per ton ur 27.10 Fotogen med till sats som möjliggör drift

av snabbgående dieselmotorer, motor-

brännoljor och eldningsoljor . . vv... 720 kr. per m?

ur 27.11 INETUT EE 535 kr. per

1 000 m?

ur 27.11 eller ur 38.23 Gasol som används för

b) annat ändamål än drift av motorfor.

[703 & 750 kr. per ton

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:262) om allmän energiskatt!

dels att 3§ skall upphöra att gälla,

dels att 2,2 a. 6-8, 10 och 24-27 §§ samt bilaga I till lagen skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1128, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 Skatt utgår icke för inhemska fasta bränslen. Skatt utgår inte heller för elektrisk kraft, som

a) framställs inom landet av producent. som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft.

b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller

distributör till någon, som inte står i intressegemenskap med producenten eller distributören,

c) framställs eller förbrukas på fartyg eller annat transportmedel,

d) nyttiggörs inom rörelse för pro- d) nyttiggörs inom rörelse för produktion eller distribution av elek- duktion eller distribution av elektrisk kraft eller bortgår till följd av trisk kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, transforme- förluster vid överföring, transformering eller omformning hos produ- ring eller omformning hos producent eller distributör, eller cent eller distributör,

e) förbrukas i en elektrisk panna e) förbrukas i en elektrisk panna för produktion av varmluft, hetvat- för produktion av varmluft. hetvatten eller ånga under förutsättning ten eller ånga under förutsättning att, att,

elpannans effekt överstiger en elpannans effekt överstiger en megawatt, megawatt,

ingen oljebaserad produktion av ingen oljebaserad produktion av elektrisk kraft förekommer inom elektrisk kraft förekommer inom landet av energibalansskäl under landet av energibalansskäl under den tid som pannan utnyttjas. den tid som pannan utnyttjas,

värmebehovet under de tider då " värmebehovet under de tider då en elektrisk panna inte utnyttjas kan en elektrisk panna inte utnyttjas kan tillgodoses på annat sätt, tillgodoses på annat sätt,

mätaravläsning sker i början och mätaravläsning sker i början och slutet av den period som skattebefri- slutet av den period som skattebefrielsen avser, och elsen avser, och

i fråga om inköpt kraft, ett särskilt i fråga om inköpt kraft, ett särskilt av riksskatteverket godkänt avtal av riksskatteverket godkänt avtal har träffats som innebär att leveran- har träffats som innebär att leveransen kan avbrytas av leverantören, sen kan avbrytas av leverantören, när så erfordras av kraftsystemskäl. när så erfordras av kraftsystemskäl,

eller

f) framställs i ett reservkraftsaggre-

gat. ! Lagen omtryckt 1984:994. ” Senaste lydelse 1988:527.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a 8

Skatt utgår inte för

a) inhemskt framställd metan,

b) naturgas, som bortgår till följd av förluster vid transport eller omformning hos producent eller distributör,.

c) stadsgas eller gasol som an- c) stadsgas eller gasol som används för framställning av stadsgas, vänds för framställning av stadsgas.

d) gasol, som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.

Skattskyldig är

1. den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle eller förbrukar : sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara,

2. den som har registrerats enligt 7 § andra stycket som återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle,

3. den som för annat ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §,

4. den som förvärvat gasol för an- 4. den som förvärvat gasol för annan användning än motordrift men nan användning än för drift av mosom använder gasolen för motor- torfordon men som använder gaso-' drift. len för drift av motorfordon. '

Den för vars räkning skattepliktig naturgas införs till landet anses som producent.

Den som är skattskyldig enligt 6 § Den som är skattskyldig enligt 6 § I skall vara registrerad hos riksskat- första stycket I skall vara registrerad teverket. hos riksskatteverket.

Den som i större omfattning åter- Den som i verksamhet som i sin försäljer eller förbrukar skatteplik- helhet medför skattskyldighet enligt tigt bränsle eller håller sådant lagen (1968:430) om mervärdeskatt i bränsle i lager kan registreras hos större omfattning återförsäljer eller riksskatteverket som återförsäljare förbrukar skattepliktigt bränsle eller eller förbrukare av sådant bränsle. håller sådant bränsle i lager kan regi- Även annan som förbrukar bränsle streras hos riksskatteverket som kan om det finns särskilda skäl regi- äterförsäljare eller förbrukare av såstreras som förbrukare. dant bränsle.

8§"

Skattskyldigheten inträder

1. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 1 eller 2, då bränsle av honom levereras till köpare som inte är registrerad, eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

2. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 3, dä bränslet Ilevereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

3. för den som är skattskyldig en- 3. för den som är skattskyldig en-

| Senaste lydelse 1987:508. + Senaste lydelse 1987:1200. 'n '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ligt 6 § första stycket 4, då bränslet ligt 6 § första stycket 4, då bränslet tas i anspråk för motordrift, och tas i anspråk för drift av motorfordon, och 4, för den som upphör att vara registrerad enligt 7 §, när registreringen upphör, varvid skattskyldigheten omfattar det bränsle som då ingår i hans lager. Om skattepliktigt bränsle förs in i landet av annan än den som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

10§ Skatten utgår med i bilaga 1 angi- Skatten ras ut med i bilaga 1 angivet belopp för vikt- eller volymen- vet belopp för vikt- eller volymenhet. I fall som avses i 8 § första het. I fall som avses i 8 § första stycket 3 utgår dock skatten med ett stycket 3 ras dock skatten ut med ett belopp som motsvarar skillnaden belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på gasol för motordrift mellan skatt på gasol som används och annan gasol. för drift av motorfordon och annan gasol. Det ankommer på riksskatteverket För oljor får volymen räknas om att i fråga om fasta bränslen fastställa till SPC om temperaturen överstiger skattesatser för hektoliter som svarar 70PC när skattskyldigheten inträder. mot de i förteckningen angivna skat- Till miljöklass 1 hör oljor som har tesatserna för ton. ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 300PC och som innehåller högst 0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Till miljöklass 2 hör till miljöklass I inte hänförliga oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 300C och som innehåller högst 0,02 viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten. Till miljöklass 3 hör övriga oljor.

11a§ Distribution av elektrisk kraft anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av nä-

ringsverksamhet enligt kommunal-

skattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig distribution räknas även sådan distribution som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.

24§ I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål,

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

f) förbrukats eller försålts för för- f) förbrukats eller försålts för för-

brukning för annat ändamål än ener- — brukning för annat ändamål än energialstring eller förbrukning, i sam- = gialstring, band med fabriksmässig tillverkning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres,

g) förbrukats för framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet bränsle eller för produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses 125 § första stycket d),

h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket f), även göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer, vari även skall anses ingå den gas- och värmeproduktion som sker till följd av sådana processer.

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

25§

I deklaration som avser elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på elektrisk kraft, som

a) levererats till kommunikations- a) förbrukats av eller levererats till företag för bandrift eller därmed lik- kommunikationsföretag för bandrift artat ändamål eller överförts till an- eller därmed likartat ändamål eller nat land, överförts till annat land,

b) förbrukats eller försålts för för- b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än ener- brukning för annat ändamål än energialstring eller för användning i gialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan för- omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning av brukning eller vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet bensin eller i bilaga I angivet skatteskattepliktigt bränsle, pliktigt bränsle,

c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft,

d) producerats i mottrycksanlägg- d) producerats i en kraftvärmean-

5 Senaste lydelse 1987:508. 5S

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning och förbrukats i egen industriell läggning och förbrukats i egen inverksamhet. dustriell verksamhet.

Avdrag enligt första stycket c) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redo- visning åter lämnas för skatten på den kraft som betalningen avser.

Avdrag får även göras för skatt för Avdrag får även göras för skatt på bensin eller annat bränsle, som för- bensin eller i bilaga 1 angivet brukats vid produktion av annan bränsle, som förbrukats vid produkskattepliktig elektrisk kraft än sådan tion av skattepliktig elektrisk kraft i Som avses i första stycket d), i den den mån avdrag inte gjorts enligt mån avdrag icke gjorts enligt 24 § första stycket d) eller 248 första första stycket g) eller enligt 7 § 1 stycket g) denna lag eller enligt 7 § 1 mom. första stycket g) lagen mom. första stycket f)- lagen (1961:372) om bensinskatt. (1961:372) om bensinskatt.

2 4

Regeringen eller myndighet: som Annan än den som är registrerad regeringen bestämmer äger om sär- får köpa in bränsle eller elektrisk skilda skäl föreligga medgiva, att kraft utan skatt eller med nedsatt bränsle eller elektrisk kraft får inkö- skatt mot avgivande av en försäkran pas av annan än registrerad utan till leverantören att bränslet eller skatt eller med nedsatt skatt mot för- kraften skall användas för ett' sådant säkran till leverantören angående an- ändamål som avses i 24§ första vändningen av bränslet eller kraften. stycket c), d) eller f) eller andra

stycket eller 25 § första stycket a) eller

b). i

278 Regeringen eller den myndighet Skatt på bränsle skall återbetalas som regeringen bestämmer får medge om förvärvet gjorts av . återbetalning av skatt på bränsle som 7. utländsk beskickning eller löförvärvas av utländsk beskickning nat konsulat i Sverige eller sådan ineller diplomatisk företrädare vid så- ternationell organisation, som avses i dan beskickning eller av lönat konsu- lagen (1976:661) om immunitet och lat eller lönad konsul eller av interna- privilegier i vissa fall, tionell organisation eller personer 2. diplomatisk företrädare vid utknutna till organisationen. ländsk' beskickning i Sverige och lö-

nad konsul vid utländskt konsulat i

Sverige.

Återbetalning skall även ske för

skatt på bränsle om förvärvet gjorts

av medlemsstats ombud vid interna-

tionell organisation med säte i Sve-

rige och personal hos sådan organi-

sation, om Sverige har träffat över-

enskommelse med annan stat eller

med mellanfolklig organisation om

detta.

Riksskatteverket prövar frågor om

återbetalning av skatt. Riksskattever-

kets beslut får överklagas hos kam-

marrätten. 56

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt" Prop . 1989/90:111

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats nr

ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslel oooososss ser rs rare rr rss era 450 kr. per ton ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av

snabbgående dieselmotorer ...s.ss.ssss ss. 960 kr. per m?

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor 960 kr. per m?

ur 27.11 — Naturgas sosse er er rs rr sr rer rr r ers ers 350 kr. per 1 000 m?

ur 27.11 eller 38.23 Gasol som används för a) motordriff sussrrsrrra rer rr rskr rss a 92 öre per liter b) annat ändamål än motordrift ...sssssss =. 210 kr. per ton .

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen annorledes än enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe- Bränsle Skattesats nr

ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslett ososooreser ere rr rr sars area 230 kr. per ton ur 27.10 - Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer, motorbrännoljor och eldningsoljor tillhöriga

miljöklass I sossssrrreeserrr error rer ra 190 kr. per m? miljöklass 2 smseesrerrer rr rr rrr rr ee ert 390 kr. per m? miljöklass 3 smssssrrrrer rer reser sera 540 kr. per m? ur 27.11 Naturgas s.sssoeerssrererrr rss sees rss 175 kr. per 1000 m?

ur 27.11 eller ur 38.23 — Gasol som används för a) drift av MOtorfordOn sssossrrrrerrrrr rr ara 85 öre per liter

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, utom såvitt avser 7 § som trä-

der i kraft den 1 juli 1990. Riksskatteverket skall avregistrera den som är registrerad den 1 juli 1990 och som då inte uppfyller de i 7§ angivna förutsättningarna för registrering.

" Senaste lydelse 1989:475. 57

Lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1974:992) om nedsättning av allmän encergiskatt! samt 1 och 2 §§ lagen skall ha följande lydelse.

Lag om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt enligt lagen (1957:262) om Skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på elektrisk allmän energiskatt utgår på elektrisk kraft och bränsle, som användes för kraft och bränsle, som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmäs- växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, efter en skattesats sig växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15 procent av den som svarar mot 15 procent av den skattesats som enligt lagen gäller för skattesats som enligt lagen gäller för elektrisk kraft eller för ifrågava- elektrisk kraft eller för ifrågavarande bränsle. rande bränsle. Detsamma gäller

skatt enligt lagen (1990:000) om kol-

dioxidskatt på sådant bränsle som

avses i I $ första stycket nämnda lag.

Skatt enligt lagen (1957:262) om Skatt enligt lagen (1957:262) om allmän cnergiskatt på elektrisk kraft allmän cenergiskatt på elektrisk kraft och bränsle som förbrukas vid in- och bränsle som förbrukas vid industriell tillverkning utgår med så- dustriell tillverkning utgår med sådant belopp. att skatten inte översti- dant belopp, att skatten inte överstiger tre procent av de tillverkade pro- ger tre procent av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fa- dukternas försäljningsvärde fritt fabrik. brik. Detsamma gäller skatt enligt la-

gen (1990:000) om koldioxidskatt på

sådant bränsle som avses i 1§ första

stycket nämnda lag.

Föreligger särskilda skäl kan regeringen för visst företag medge nedsättning utöver vad som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

I Lagen omtryckt 1984:996. 58

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6 och 7 §§ lagen (1961:372) om bensinskatt! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt utgår, om inte annat sägs i Skatt tas ut, om inte annat sägs i andra stycket, med 2 kronor 92 öre andra stycket, med 2 kronor 40 öre per liter för blyfri bensin, varmed per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15”C, högst 0,013 gram per liter vid 15”C, och med 3 kronor 76 öre per liter för och med 2 kronor 64 öre per liter för annan bensin. annan bensin.

För metanol och etanol utgår skat- För metanol och etanol ras skatten ten med 80 öre per liter. Ingår sådan ut med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i alkohol i en blandning som avses i 18 första stycket a) eller b) utgår 1§ första stycket a) eller b) tas skatskatten för den inblandade alkoho- ten ur för den inblandade alkoholen len med 80 öre per liter och för med 80 öre per liter och för blandblandningen i övrigt med 2 kronor ningen i övrigt med 2 kronor 40 öre 92 öre per liter om den utgörs av per liter om den utgörs av blyfri benblyfri bensin och med 3 kronor 16 sin och med 2 kronor 64 öre per liter öre per liter om den utgörs av annan om den utgörs av annan bensin. bensin. ee

Skatten beräknas efter varans fak- Skatt tas inte ut för smörjolja som turerade volvm. I denna skall dock är inblandad i bensin. inte inräknas smörjolja som har tillsatts bensinen. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Den som är skattskyldig enligt 3 § 1 skall vara registrerad hos riksskatteverket.

Den som i större omfattning åter- Den som i verksamhet som i sin försäljer eller förbrukar bensin eller helhet medför skattskyldighet enligt håller bensin i lager kan registreras lagen (1968:430) om mervärdeskatt i hos riksskatteverket som återförsäl- större omfattning återförsäljer eller jare eller förbrukare av bensin. förbrukar bensin eller håller bensin i Även annan som förbrukar bensin lager, kan registreras hos riksskattekan om det finns särskilda skäl regi- verket som återförsäljare eller för- Streras som förbrukare. brukare av bensin.

6§

Regeringen eller den myndighet Skatt på bensin skall återbetalas Som regeringen bestämmer får medge om förvärvet gjorts av

! Lagen omtryckt 1984:993. ” Senaste lydelse 1989:1029. 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

återbetalning av skatt på bensin som l. utländsk beskickning eller löförvärvas av utländsk beskickning nat konsulat i Sverige eller sådan ineller diplomatisk företrädare vid så- ternationell organisation, som avses i dan beskickning eller av lönat konsu- lagen (1976:661) om immunitet och lat eller lönad konsul eller av interna- privilegier i vissa fall, tionell organisation eller personer 2. diplomatisk förträdare vid utknutna till organisationen. ländsk beskickning i Sverige och lö-

nad konsul vid utländskt konsulat i

Sverige. |

Återbetalning skall även ske för

skatt på bensin om förvärvet gjorts av

medlemsstats ombud vid internatio-

nell organisation med säte i Sverige

och personal hos sådan organisation,

om Sverige har träffat överenskom-

melse med annan stat eller med mel-

lanfolklig organisation om detta.

Riksskatteverket prövar frågor om

återbetalning av skatt. Riksskattever-

kets beslut får överklagas hos kam-

marrätten.

7§

I mom." I deklaration får avdrag göras för skatt på bensin, som har

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) ätertagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller andra järnvägsfordon,

d) förbrukats eller sålts för förbrukning, i samband med fabriksmässig tillverkning av motorer, för avprovning uv motorer i provbädd eller annan sådan anordning utan att transportmedel därvid framförs.

e) av den skattskyldige eller för d) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur Sverige eller hans räkning utförts ur Sverige eller förts till svensk frihamn för annat förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, ändamål än att förbrukas där,

f) sålts med förlust för den skatt- e) sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför skyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från kö- sig till bristande betalning från köpare, pare,

g) förbrukats eller sålts för för- f) förbrukats eller sålts för förbrukning vid produktion av skatte- brukning vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft. pliktig elektrisk kraft.

Avdrag enligt första stycket f) får Avdrag enligt första stycket e) får göras med belopp som svarar mot så göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten vi- stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. sas utgöra av varans försäljningspris.

+ Senaste lydelse 1987:509. 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har sådant avdrag gjorts och inflyter Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser. som betalningen avser.

2 morn. Regeringen eller den myn- 2 mom. Annan än den som är regidighet regeringen bestämmer äger strerad får köpa in bensin utan skatt om särskilda skäl föreligga medgiva mot avgivande av en försäkran till leatt bensin må inköpas av annan än verantören att bensinen skall använregistrerad utan skatt mot försäkran das för ett sådant ändamål som avses till den skattskyldige angående bensi- i Il mom. första stycket c) eller f). nens användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, utom såvitt avser 4 § som träder i kraft den 1 juli 1990. Riksskatteverket skall avregistrera den som är registrerad den 1 juli 1990 och som då inte uppfyller de i 4§ angivna förutsättningarna för registrering.

Lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik

Härigenom föreskrivs att 6 — 8 §§ lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 Miljöskatten skall beräknas i Miljöskatten skall beräknas i första hand med ledning av luftfarts- första hand med ledning av luftfartsverkets uppgifter om utsläpp av kol- verkets uppgifter om bränsleförväten och kväveoxider från den ak- brukning och utsläpp av kolväten tuella flygplanstypen under en ge- och kväveoxider från den aktuella nomsnittligt beräknad flygsträcka. flygplanstypen under en genomsnitt-

ligt beräknad flygsträcka.

Skatten skall tas ut för varje flyg- Skatten skall tas ut för varje flygning med 30 kronor om den enligt ning med 79 öre per kilogram förbruförsta stycket beräknade utsläpps- kat flygbränsle och med 12 kronor mängden kolväten och kväveoxider per kilogram utsläppta kolväten och uppgår till högst 5 kilogram. Om ut- kväveoxider. släppen är större, tas skatt ut med ytterligare 60 kronor för varje påbörjat helt femtal kilogrum däröver.

Finns inte tillförlitliga uppgifter Finns inte tillförlitliga uppgifter som avses 16 § första stycket för flyg- som avses i 6 § första stycket om utplanstypen i fråga, beräknas miljö- släpp av kolväten och kväveoxider skatten för den aktuella flygningen för flygplanstypen i fråga, beräknas med ledning av flygplanets högsta miljöskatten för den aktuella flygtillåtna startvikt enligt dess luftvär- ningen såvitt gäller dessa utsläpp dighetsbevis. med ledning av flygplanets högsta

tillåtna startvikt enligt dess luftvär-

dighetsbevis.

Skatten skall i sådant fall tas ut för Skatten för dessa utsläpp skalli såvarje flygning med 30 kronor om dant fall tas ut för varje flygning med den högsta tillåtna startvikten upp- 30 kronor om den högsta tillåtna gär till högst 10 000 kilogram. Om startvikten uppgår till högst 10 000 den högsta tillåtna startvikten är kilogram. Om den högsta tillåtna större, tas skatt ut med ytterligare startvikten är större, tas skatt ut med 120 kronor för varje påbörjat helt ytterligare 120 kronor för varje påfemtusental kilogram till och med börjat helt femtusental kilogram till högst 35 000 kilogram och med ytter- och med högst 35 000 kilogram och ligare 60 kronor för varje påbörjat med ytterligare 60 kronor för varje helt femtusental kilogram däröver. påbörjat helt femtusental kilogram

däröver.

Sker en flygning med olika flyg- Sker en flygning med olika flygplanstyper och kan skatten därför planstyper och kan skatten därför beräknas med ledning av flera skatte- beräknas till olika belopp, skall den satser, skall den högsta skattesatsen beräkning som ger det högsta beloptillämpas. pet tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om svavelskatt

Härigenom föreskrivs följande.

13 Skatt skall betalas till staten enligt denna lag för svavelinnehållet i

1. kolbränsle (ur tulltaxenr 27.01, 27.02 eller 27.04 tulltaxelagen 1987:1068), :

2. torvbränsle (ur tulltaxenr 27.03 tulltaxelagen), 3. motorbrännolja och eldningsolja (ur tulltaxenr 27.10 tulltaxelagen).

2§ För kolbränsle och torvbränsle tas svavelskatt ut med 30 kronor per kilogram svavel i bränslet.

För motorbrännolja och eldningsolja tas svavelskatt ut med 27 kronor per kubikmeter olja för varje tiondels viktprocent svavel i sådan olja. Svavelskatt tas inte ut om oljans svavelinnehåll är högst 0,1 viktprocent. Vid bestämning av skatten på grund av svavelinnehället, mätt som viktprocent svavel i oljan, skall avrundning göras uppåt till närmaste tiondels viktprocent.

Svavelhalten vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde skall ligga till grund för beräkningen av skatten.

3§ Bestämmelserna i 6 § första stycket 1-3, 7§. 8§ första stycket 1, 2 och 4 samt andra stycket, 108 andra stycket, 32 och 33 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt tillämpas i fråga om svavelskatt. Hänvisningarna i 6 § första stycket 3 lagen om allmän energiskatt till 24 respektive 26§ i den lagen skall härvid i stället avse 4 respektive 5§ i denna lag.

I fråga om torvbränsle är den som tar upp torven att anse som producent.

4§ I deklaration får avdrag göras för skatt på svavel i bränsle som

1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamäl,

4. av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

5. förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring,

6. förbrukats för framställning av bensin eller sådant bränsle som anges i 183,

7. försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket 5, även göras för skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställning av varor av andra mineraliska ämnen än metaller, vari även skall anses ingå den gasoch värmeproduktion som sker till följd av sådana processer, eller i sodapannor eller lutpannor.

Avdrag enligt första stycket 7 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

S$ Annan än den som är registrerad får köpa in bränsle utan skatt eller med nedsatt skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 4 § första stycket 3 eller 5 eller andra stycket.

68 Har svavelskatt tagits ut och har den skattskyldige begränsat utsläpp av svavel genom reningsåtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av det skattepliktiga bränslet medger riksskatteverket efter ansökan av den skattskyldige återbetalning med 30 kronor per kilogram svavel som utsläppet har minskat med.

Har begränsningen av utsläpp gjorts av någon som inte är skattskyldig medger riksskatteverket efter ansökan av denne kompensation för den svavelskatt som belastar bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har minskat med.

7§ Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 6§ görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till riksskatteverket inom ett år efter kvartalets utgång.

Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understiger 1000 kronor för ett kalenderkvartal.

8§ Har återbetalning eller kompensation för svavelskatt skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av riksskatteverket.

Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

98 Beslut enligt 6 eller 8 8 överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att I kap. 1§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavpifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

18!

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på 1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän = energiskatt. lagen om allmän = energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på på spel. lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt för ol- (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotnings- jeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) lagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor- om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på don, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om vissa resor. lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videoband- (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt spelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa — värdepapper, — lagen av vissa — värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisator- lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på skatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:405) om stämpelskatt på ak- (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på tier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen bekämpningsmedel, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, flygtrafik, lagen (1990:000) om kol-

dioxidskatt, lagen (1990:000) om

svavelskatt,

2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets omräde, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel.

I Senaste lydelse 1988:1570.

5 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr I11 Rättelse: $. 71 rad 5 och 7. Står 1991 resp. 1992. Rättat till 1992 resp. 1993.

med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att I $ skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15!

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

2. lagen (1928:376) om skatt på 2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om "lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän = enerpiskatt, lagen om allmän = energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stäm- (1961:394) om tobaksskatt. stämpelskattelagen — (1964:308), lagen pelskattelagen —(1964:3085), lagen (1968:430) om mervärdeskatt. lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på unnonser och (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtra- vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen — (1973:601), lagen fikskattelagen — (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skatt för ol- (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotnings- jeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338) lagen (1975:343). lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, la- som icke är registrerade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, la- gen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassett- (1982:691) om skatt på vissa kassettband. lagen (1982:1200) om skatt på band. lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elek- (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. lagen (1983:1053) om trisk kraft. lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värde- skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om sär- papper. lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från skild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. lagen (1984:351) om kärnkraftverk. lagen (1984:351) om

I Senaste lydelse 1989:472. 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

totalisatorskatt, lagen (1984:355) totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpack- om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stäm- ningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndighe- pelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpel- ter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om skatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämp- (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om la- ningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin, vägtrafiks- gerskatt på viss bensin, vägtrafikkattelagen (1988:327), lagen skattelagen — (1988:327). lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på ut- (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon, lagen (1988:1567) ländska fordon, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, om miljöskatt på inrikes flygtrafik,

lagen (1990:000) om koldioxidskatt,

lagen (1990:000) om svuvelskatt,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avpift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

1 5!

Förmånsrätt enligt 118 förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

I. skatt och avgift, som anges i 1§ första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödstöreningar och pensionsstiftelser,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen 3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivins- (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild va- ter. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän ruskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt. lagen (1961:372) om energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om to- bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt. stämpelskattelagen baksskatt, stämpelskattelagen (1964:308). lagen (1972:266) om (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen skatt på annonser och reklam, lagen

(1972:820) om skatt på spel, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen

(1973:37) om avgift på vissa dryckes- (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) förpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt. lagen (1978:69) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elek- (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lågen (1983:1053) om trisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värde- skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om sär- papper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från skild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) totalisatorskatt, Jagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpack- om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stäm- ningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndighe- pelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpel- ter, lagen (1984:405) om stämpel-

! Senaste lydelse 1988:1569.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skatt på aktier, lagen (1984:410) om skatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på vissa (1984:852) om lagerskatt på viss bensin, lagen (1988:1567) om miljö- bensin, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, skatt på inrikes flygtrafik, lagen

(1990:000) om koldioxidskatt, lagen

(1990:000) om svavelskatt,

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon,

5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk.

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen (1974:266) om prisreglering på fiskets område och lagen (1984:409) om. avgift på gödselmedel,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förmänsrätten omfattar ej restavgitt och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgftstillägg och förseningsavpift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om upphävande av lagen (1941:251) om särskild varuskatt |

Härigenom föreskrivs att lagen (1941:251) om särskild varuskatt! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993.

! Lagen Omtryckt 1984:153. 7

Lag om upphävande av lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol

Härigenom föreskrivs att lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1991.

I Lagen omtryckt 1986:502.

Lag om upphävande av lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk

Härigenom föreskrivs att lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den I januari 1993.

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 8, 9. 11 och 13§§ lagen (1977:306) om dryckesskatt! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt (dryckesskatt) erlägges till Skatt (dryckesskatt) beralas till staten enligt denna lag vid omsätt- staten enligt denna lag vid omsättning inom landet och vid införsel av ning inom landet och vid införsel av spritdrycker, vin samt malt- och spritdrycker, vin och maltdrycker. läskedrycker.

Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.

4§

Skattskyldig är

1. i fråga om spritdrycker och vin, det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna partihandelsbolaget,

2. i fråga om malt- och läske- 2.1 fråga om maltdrycker, den som drycker, den som inom landet yrkes- inom landet yrkesmässigt tillverkar mässigt — tillverkar — skattepliktiga skattepliktiga drycker. drycker.

Skattskyldig är vidare den som blivit registrerad som skattskyldig importör

enligt 85.

Skattskyldighet föreligger dock ej för sådan tillverkning av dryck för omedelbar konsumtion som sker på serveringsställe i särskild automat (postmixautomat eller liknande).

Den som yrkesmässigt för in skat- Den som yrkesmässigt för in skattepliktig malt- eller läskedryck till tepliktig maltdryck till landet för förlandet för försäljning till återförsäl- säljning till återförsäljare, kan om jare, kan om verksamheten är av verksamheten är av större omfattstörre omfattning eller annars om ning eller annars om det finns särdet finns särskilda skäl registreras skilda skäl registreras hos riksskattehos riksskatteverket. verket.

Skattskyldighet för partihandelsbolaget inträder när spritdrycker och vin levereras till det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna detaljhandelsbolaget.

Skattskyldighet för tillverkare och Skattskyldighet för tillverkare och registrerad importör vid omsättning registrerad importör vid omsättning av malt- och läskedrycker inträder av maltdrycker inträder när skattenär skattepliktig dryck levereras till pliktig dryck levereras till köpare clköpare eller tages i anspråk för annat ler ras i anspråk för annat ändamål ändamål än försäljning eller, vid av- än försäljning eller, vid avregistreregistrering, finnes i lager. ring, finns i lager.

I Lagen omtryckt 1984:158.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118?

Skatten på malt- och läskedrycker Skatten på maltdrycker utgår per utgår per liter med liter med

2 kronor 70 öre för öl, 2 kronor 70 öre för öl, 11 kronor 25 öre för starköl, 11 kronor 25 öre för starköl. 40 öre för kolsyrad läskedryck, 20 öre för annan läskedryck.

138 I deklaration för skatt på malt- I deklaration för skatt på smnaltoch läskedrycker får särskilt för drycker får särskilt för varje varuslag varje varuslag avdrag göras för skatt avdrag göras för skatt på drycker, på drycker, som som

1. har utförts ur landet eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant eller, såvitt avser starköl, har levererats för försäljning i exportburtik,

2. har förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

3. har tagits i anspråk för prov- Hing,

4.har återtagits i samband med 3. har återtagits i samband med återgång av köp, återgång av köp,

3. har försålts med förlust för den 4. har försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förusten skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning hänför sig till bristande betalning från köpare. från köpare.

Avdrag enligt första stycket 5 får Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten vi- stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. sas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för skatten på de åter lämnas för skatten på de drycker betalningen avser. drycker betalningen avser.

I deklaration för skatt på spritdrycker och vin får avdrag göras för skatt på drycker som har återtagits i samband med återgång av köp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

De upphävda bestämmelserna utom 13§ 3 tillämpas dock, såvitt avser läskedrycker, till utgången av år 1992.

" Med nuvarande lydelse avses lydelse eniigt proposition 1989/90:114, "Senaste lydelse 1984:925, 75

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1961:394) om tobaksskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

78 I deklaration får avdrag göras för skatt på vara, som a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare in-

trätt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, eller utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller levererats för försäljning i exportbutik,

ec) tillhandahållits för framställ- e) tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke skatte- ning av enligt denna lag icke skattepliktiga varor eller för vetenskapligt. pliktiga varor, medicinskt eller likartat ändamål,

f) tagits i anspråk för provning,

e) försålts med förlust för den f) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning hänför sig till bristande betalning från köparen. från köparen.

Avdrag enligt första stycket g) får Avdrag enligt första stycket f) får göras med belopp som svarar mot så göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten vi- stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. sas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter Har sådant avdrag gjorts och inflyter

därefter betalning skall redovisning därefter betalning skall redovisning

åter lämnas för skatten på de varor åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser. som betalningen avser.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1991. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

! Lagen omtryckt 1984:155. " Senaste lydelse 1984:924. 76

Lag om upphävande av lagen (1982: 12004 om skatt på videobandspelare

Härigenom = föreskrivs 'att lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspelare! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993.

I Lagen omtryckt 1984:162. 7

Lag om upphävande av lagen (1982:691) om skatt på vissa

kassettband

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband! skall upphöra att gälla vid utgången av är 1992.

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den I januari 1993.

Hagen omtryckt 1984:161. 78

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter dels att 15-20 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 15-18 §§ skall utgå, dels att 1, 25, 27 och 36 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 Stämpelskatt skall erläggas till sta- Stämpelskatt skall erläggas till staten enligt denna lag för förvärv av ten enligt denna lag för förvärv av fast egendom, tomträtter och skepp fast egendom och tomträtter samt samt vid beviljande av inteckningar. vid beviljande av inteckningar.

25§ Skattskyldighet inträder i fall som avses I a) 4§, när ansökan om inskrivning beviljas. b) I5 §, när ansökan om inskrivning beviljas eller, i fall då skepp genom förvärv upphör att vara svenskt, när avregistrering sker, c) 215, när inteckning beviljas el- b) 218, när inteckning beviljas eller när inteckning förs över från ler när inteckning förs över från skeppsbyggnadsregistret till skepps- skeppsbyggnadsrepistret till skeppsregistret. registret.

278 Skattskyldig är i fråga om skatt Skattskyldig är i fråga om skatt för för a) förvärv av fast egendom, tomt- a) förvärv av fast egendom eller rätt eller skepp, båda parterna, tomträtt, båda parterna, b) inteckning, den som har ansökt om inteckning eller, när inteckning söks på grund av medgivande, den som medegett att inteckning fått ske. När flera svarar för skattens betalning är de solidariskt ansvariga.

36 § Har efter det att ett beslut medde- Har efter det att ett beslut meddelats om fastställande av skatt lats om fastställande av skatt, laga) lagfart, inskrivning av tomträtt fart, inskrivning av tomträtt eller ineller av förvärv av skepp eller inteck- teckning undanröjts genom dom elning undanröjts genom dom eller ler beslut som vunnit laga kraft, har beslut som vunnit laga kraft. den skattskyldige rätt att få återvinb) inskrivning av förvärv av skepp ning av skatten. avförts enligt 14§ tredje stycket sjölagen (1891:35 s. I). har den skattskyldige rätt att få återvinning av skatten. Detsamma gäller om erlagd skatt inte har kunnat avräknas helt i fall som avses I 78.

Beslut om återvinning medför befrielse från skyldighet att betala fastställd Prop. 1989/90:111 skatt, eller rätt att återfå skatt som har betalats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1053) om skatt på omsattning av vissa värdepapper! att 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

I fall som avses i I $ första stycket I fall som avses i I $ första stycket a) utgör skatten er procent av Över- a) utgör skatten fem promille av låtelsesumman (vederlaget). överlåtelsesumman (vederlaget).

I fall som avses i 1 § första stycket I fall som avses i I $ första stycket b) utgör skatten två procent av ve- — b) utgör skatten en procent av vederderlaget för optionen. laget för optionen.

I fall som avses i I $ första stycket c) utgör skatten 0,15 procent av vederlaget.

I fall som avses i I $ första stycket d) tas skatten ut enligt de grunder som tillämpas för motsvarande svenska värdepapper.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas på värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet.

I Lagen omtryckt 1988:781. > Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:114. 81

6 Riksdagen 1989190. I saml. Nr III

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1990 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, S: Andersson, Göransson. Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Wallström, Lööw. Persson, Molin,

Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrädet Åsbrink

Proposition om reformerad mervärdeskatt m.m.

I Inledning

1.1 Reformarbetet I fyra utredningsbetänkanden redovisades sommaren 1989 förslag till en genomegripande skattereform. Betänkandena Reformerad inkomstbeskattning (SOU 1989:33) från inkomstskatteutredningen. RINK. Reformerad företagsbeskattning (SOU 1989:34) från utredningen om reformerad företagsbeskattning. URF, Reformerad mervärdeskatt m.m. (SOU 1989:35) från kommittén för indirekta skatter, KIS, och Inflationskorrigerad inkomstbeskattning (SOU 1989:36) från utredningen om inflationskorrigerad inkomstbeskattning, IBU, utgör tillsammans med remissynpunkterna på betänkandena underlag för ställningstaganden om den framtida utformningen av inkomstbeskattningen, beskattningen av företag och den indirekta beskattningen.

Riksdagen har på grundval av prop. 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990, m.m. fattat beslut om genomförande av ett första steg i skattereformen redan 1990. Beslutet innebär bl.a. att ca en tredjedel av de inkomstskattesänkningar som reformen innefattar genomförs redan 1990, och att denna sänkning av den statliga inkomstskatten finansieras med bl.a. ett ökat uttag av indirekta skatter. Jag återkommer i det följande till en närmare redogörelse för de delar av KIS förslag som omfattas av beslutet och som genomförs under 1990.

Jag kommer i det följande att på grundval av KIS betänkande lämna förslag om genomförande av äterstående delar av skattereformen sävitt avser de indirekta skatterna. När det gäller inkomstskatten och beskattningen av företag lämnar jag mina förslag särskilt.

Jag kommer också i det följande att ta upp vissa av de förslag som miljöavgiftsutredningen, MIA, lämnat i betänkandena (SOU 1989:21) Sätt värde på miljön!. Miljöavgifter på svavel och klor och (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. De förslag från utredningen som jag ämnar behandla avser koldioxidskatt, svavelskatt och en differentie- 82

rad energiskatt på eldningsolja och motorbrännolja. MIA:s förslag i övrigt behandlas i annat sammanhang. Jag kommer också att behandla delbetänkandet (SOU 1989:82) Nedsättning av allmän energiskatt som lämnats av utredningen om konkurrensvillkoren för elintensiv industri (EL 90).

De nämnda betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över resp. betänkande bör fogas som bilaga I till protokollet. Sammanställningar över remissyttrandena har upprättats och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet: SOU 1989:35, finansdepartementet dnr 3449/89, SOU 1989:21, miljö- och cnergidepartementet dnr 1173/89,SOU 1989:83, miljö- och energidepartementet dnr 3177/89, SOU 1989:82, miljö- och energidepartementet dnr 3192/89.

1.2¶En reformerad indirekt beskattning

Det förslag som har lagts fram av KIS innebär en översyn av i princip hela den indirekta beskattningen, således såväl mervärdeskatten som de olika punktskatterna. Förslaget innebär i huvudsak att de materiella beskattningsreglerna ändras så att skattebasen blir mer enhetlig. När det gäller mervärdeskatten medför detta att beskattningsområdet utvidgas väsentligt. På punktskatteområdet har i stället önskemålen om en mer enhetlig indirekt beskattning bl.a. föranlett förslag om att avskaffa vissa punktskatter. Totalt sett innebär förslagen ändå att den indirekta beskattningen får en ökad statsfinansiell betydelse, vilket är väsentligt mot bakgrund av nödvändigheten att finansiera de förslag till reformering av inkomst- och företagsbeskattningen som jag behandlat tidigare i dag.

Det är första gängen på lång tid som den indirekta beskattningens omfattning på detta sätt setts över. En sådan reformering av den indirekta beskattningen är enligt min mening angelägen. De nuvarande skattebaserna är oenhetliga och splittrade. Samtidigt som mervärdeskatten endast omfattar ca två tredjedelar av den totala konsumtionen av varor och tjänster, tas kompletterande skatteintäkter in genom en rad punktskatter, ofta på mycket snäva konsumtionsområden. Skälet till denna splittring är i stor utsträckning historisk. Mervärdeskatten utgör således en efterföljare till den tidigare allmänna varuskatten, medan punktskatterna tillkommit vid olika tillfällen och ofta för att lösa tillfälliga finansieringsbehov.

Mer enhetliga och förenklade skattebaser för de indirekta skatterna är en viktig del av den skattereform som nu bör genomföras. Därigenom förbättras möjligheten till överblick över skattereglerna samtidigt som dessa blir lättare att tillämpa både för de skattskyldiga och för myndigheterna. Mer enhetliga skattebaser är ocksä av väsentligt intresse för att åstadkomma en mer konsumtionsneutral indirekt beskattning. Därigenom minskas riskerna för att de indirekta skatterna medför ur samhällsekonomisk synpunkt negativa snedvridningseffekter.

Ett väsentligt skäl för en översyn av skattebaserna för de indirekta skatterna är ocksä den internationella utvecklingen. Mervärdeskatt förekommer numera i de flesta industriländer, bl.a. i hela EG-området. Vanligen är skattebasen vidare och mer enhetlig än i Sverige. Inom EG har, i första hand genom det sjätte mervärdeskattedirektivet, en grund lagts för en helt enhet-

lig och vid skattebas. På punktskatteområdet är tendensen internationellt att slopa mindre betydelsefulla punktskatter, bl.a. för att minska komplikationerna vid gränshandel och gränsöverskridande trafik. Inom EG diskuteras för närvarande förslag till sådana ändringar. Med tanke på Sveriges beroende av omvärlden, och särskilt då utvecklingen inom EG-området, är det av väsentlig betydelse att möjligheterna till harmonisering av de indirekta skatterna tas till vara. De förslag som KIS lämnat innebär en betydande harmonisering med konsumtionsbeskattningen i vår omvärld.

Som jag tidigare nämnt har som ett första steg i skatteomläggningen riksdagen beslutat om vissa ändringar av den indirekta beskattningen redan under 1990 (prop. 1989/90:50, SKU10, rskr. 95, SFS 1989:1027-1031). Ändringarna innebär bl.a. att mervärdeskatten från den 1 januari 1990 utvidgats till att omfatta tillhandahållande av vatten samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning. De särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster slopades samtidigt. Energiområdet, med undantag för flygfotogen och flygbensin, skattebelades den I mars 1990. Fjärrvärme mervärdeskattebeläggs den 1 januari 1991. En generell sänkning av punktskatten på elkraft genomfördes den 1 mars 1990. Bensinskatten höjdes den 1 januari 1990 med 34 resp. 38 öre per liter för oblyad resp. blyad bensin.

På mervärdeskatteområdet kommer jag 1 det följande att lägga fram förslag om en breddad skattebas och en enhetlig skattenivå. Jag tar vidare upp de förslag KIS lämnat om en anpassning av lagen (1968:430) om mervärdeskatt, ML, till de krav som numera uppställs av regeringsformen. KIS har i Övrigt inte gjort någon lagteknisk genomgång av ML. De många ändringar som gjorts i lagsöftningen under senare är, och inte minst de förslag om basbreddningar som jag nu lägger fram, nödvändiggör, vilket också framhållits av lagrådet, emellertid en fullständig genomgång och omarbetning av ML i tekniskt och systematiskt hänseende. Regeringen har därför tillkallat en särskild utredningsman (dir 1990:1) för att göra en sådan översyn. Detta utredningsuppdrag skall enligt direktiven redovisas före utgången av år 1991.

KIS har i enlighet med direktiven även behandlat frågan om införande av en högre skattesats för kapitalvaror och en lägre skattesats för vissa andra varor såsom t.ex. livsmedel. KIS har därvid funnit att det ur administrativ synpunkt bästa mervärdeskattesystemet uppnås om endast en skattesats tilllämpas. Jag delar denna uppfattning. KIS har låtit utföra en undersökning av de fördelningspolitiska effekterna av en lägre mervärdeskatt på livsmedel. Resultatet av denna undersökning ger vid handen att en differentiering av mervärdeskatten inte är ett effektivt fördelningspolitiskt instrument. KIS har inte heller ansett att harmoniseringsträvandena gentemot EG ger skäl att nu införa lägre mervärdeskattesatser på vissa varor och tjänster, bl.a. eftersom det ännu är osäkert vilka bestämmelser som EG-länderna kommer att kunna enas om avseende skattesatsernas storlek och vilka varor och tjänster som eventuellt skall beskattas med en lägre skattesats. Jag delar också denna bedömning och jag föreslår därför att det även i fortsättningen endast skall finnas en skattesats i ML.

Jag kommer i det följande att ta upp KIS förslag till ändringar vad gäller punktskatterna på energiområdet. I samband därmed tar jag som jag tidi-

gare nämnt upp vissa förslag om miljörelaterade skatter på energiområdet.

För punktskatteområdet i övrigt ger en breddad och mer enhetlig indirekt beskattning statsfinansiella möjligheter att slopa vissa mindre betydelsefulla punktskatter. Härigenom kan också rationaliseringsfördelar uppnås, eftersom några av skatterna medför betydande hanteringsproblem för skattskyldiga och skattemyndigheterna. De skatter jag nu avser att ta upp är den särskilda varuskatten på kemisk-tekniska preparat samt på choklad och konfektyrer, dryckesskatten på läskedrycker m.m., videoskatten, kassettskatten och stämpelskatten vid förvärv av skepp.

KIS har redovisat vissa överväganden även när det gäller reseskatten, reklamskatten och försäljningsskatten på motorfordon. KIS har på dessa områden inte funnit skäl att föreslå några ändringar, bortsett från en viss justering när det gäller försäljningsskatten på vissa Jastbilar m.m. som redan genomförts från den 1 januari 1990. Jag delar uppfattningen att det inte finns skäl att nu föreslå några ändringar beträffande dessa punktskatter. Vad gäller reklamskatten har förslag till omfattande ändringar lagts fram av en särskild utredning. Betänkandet, (SOU 1988:17) Reklamskatt, bereds för närvarande inom regeringskansliet.

KIS har när det gäller vägtrafikbeskattningen föreslagit att fordonsskatten på bensindrivna fordon slopas, och att bensinskatten höjs i motsvarande mån. Även MIA har lämnat vissa synpunkter på fordonsskatten. Mot bakgrund av de höjningar av skatten på bensin som redan beslutats är jag dock nu inte beredd att föreslå att K1S förslag i denna del genomförs.

Jag kommer också att ta upp ett förslag till en halvering av skatten på omsättning av aktier m.m.

De statsfinansiella effekterna av hela skattereformen inkl. de förslag om förändrade indirekta skatter som jag nu tar upp behandlas i anslutning till förslaget om reformerad inkomst- och företagsbeskattning.

1.3¶Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 januari 1990 att inhämta lagrådets yttrande över vissa av lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Lagrådets yttranden bör fogas till protokollet som bilaga 3 och 4. Jag kommer i flertalet fall att godta lagrådets förslag till ändringar i de remitterade förslagen.

2¶Mervärdeskatten

2.1 Allmänt Mervärdeskatten infördes den 1 januari 1969 som en direkt ersättning för den tidigare införda allmänna varuskatten. Mervärdeskatten fick ett tillämpningsområde som i allt väsentligt överensstämde med den allmänna varuskatten. Detta innebar att stora områden framför allt tjänster kom att även fortsättningsvis ligga utanför beskattningen. Det kan dock nämnas att den

allmänna varuskatten trots namnet omfattade en beskattning av ett begränsat antal tjänster.

Moervärdeskatten har dock allt sedan tillkomsten varit föremål för en kontinuerlig översyn. Denna har i huvudsak gjorts av mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) som bedrivit sitt arbete mellan åren 1971 och 1987. Utredningen har lämnat elva delbetänkanden och flera skrivelser med förslag till ändringar av mervärdebeskattningen. Förslagen har i allt väsentligt också lett till ändringar av ML.

Mervärdeskatteutredningen var främst en teknisk översynsutredning vilket innebar att översynen inte omfattade mervärdeskatten i dess principiella utformning utan enbart dess teknisk/praktiska del. Utredningen beaktade dock i sin bedömning skattens neutralitetsaspekter och föreslog därav motiverade åtgärder. |

Kommittén för indirekta skatter har mot bakgrund av lämnade utredningsdirektiv koncentrerat arbetet på de materiella frågorna med inriktning på en basbreddning som skulle kunna ge ett bidrag till finansieringen av skattereformen. Den korta utredningstiden har dock inneburit att kommittén fått avstä från en önskvärd genomgripande översyn och anpassning av ML till det nya beskattningsområdet. Förslaget från kommittén är dock så utformat att det är fullt möjligt att redan nu genomföra basbreddningarna. Som jag redan tidigare framhällit har en särskild utredare tillkallats med uppgift att göra en genomgripande teknisk översyn av mervärdeskatten.

Jag avser nu att ta upp förslaget till en breddad bas för mervärdeskatten och också andra frågor om mervärdeskatt som aktualiserats av kommittén eller genom skrivelser till regeringen.

2.2¶Beskattningens omfattning

Mitt förslag: Skatteplikt införs för i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. Undantag från den generella skatteplikten anges uttryckligen i ML.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget. Den kritik som framkommit riktas mot särskilda delar av kommitténs förslag och inte mot förslagets inriktning i stort. Remissinstansernas uppfattningar i olika delfrågör kommer att redovisas i samband med att jag nedan tar upp och behandlar de olika delarna av kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Ett övergripande mål för en reformering av mervärdeskatten är att denna skall ge ökade skatteintäkter. Dessa intäkter skall bidra till finansieringen av inkomstskattereformen.

Ytterligare krav kan emellertid ställas på utformningen av ett mervärdeskattesystem. Mervärdeskatten skall gynna samhällsekonomisk effektivitet, innehålla så få indirekta eller dolda subventioner som möjligt, vara enkel att tillämpa för myndigheter och skattskyldiga och vara fördelningspolitiskt acceptabel. Mervärdeskatten skall också ha en konstruktion som underlättar en anpassning till de regler som skall tillämpas inom EG på skatteområdet.

Kommittén har funnit att en generell och enhetlig mervärdeskatt bäst motsvarar dessa krav. I en ekonomi med mervärdeskatt störs den samhällsekonomiska effektiviteten av undantag från skatten. Undantagen leder till konkurrens- och konsumtionssnedvridningar samt dubbelbeskattningseffekter och gynnar egenregiverksamhet framför upphandling. Om konsumenten kan välja mellan olika varor och tjänster, av vilka en del är belagda med full mervärdeskatt, andra med en lägre skatt och äter andra är skattefria, snedvrids konsumtionsmönstren med samhällsekonomiska förluster som följd. En mervärdeskatt bör således likformigt träffa all konsumtion av varor och tjänster samtidigt som produktion och distribution går fria genom avdragsrätt för ingående skatt.

Nuvarande undantag från skatteplikt och reduceringsregler för vissa tillhandahällanden fungerar också som en indirekt subventionering av konsumtionen inom dessa områdena. Bostadsområdet är ett exempel på en sådan indirekt subventionering via mervärdeskatten. Vid mervärdeskattens införande angavs att mervärdeskatten inte fick fördyra bostadsproduktionen. Delvis av detta skäl infördes reduccringsregler på byggområdet och hyra infördes inte under skatteplikten. Reduceringsregler av likartad bakgrund har fram till den 1 januari 1990 funnits på restaurangområdet. Exemplen på liknande indirekta subventioner i ML är många.

Enligt kommittén har ett system med indirekta eller dolda subventioner vissa nackdelar. Generella subventioner av detta slag har i allmänhet dålig träffsäkerhet och är därmed ineffektiva. Många undantag eller reduceringsregler kan dä de införs vara dåligt utredda och motiverade. Andra kan ha tillkommit under särskilda förhållanden som inte längre föreligger. Nägra undantag kan helt sakna uttalade motiv för sin existens. Undantag från skatteplikt uppmärksammas normalt inte och blir inte föremål för debatt på samma sätt som en öppen subventionering. Den dolda subventiorneringen syns inte heller i statsbudgeten. |

När det gäller det svenska mervärdeskattesystemet har kommittén funnit att många av de nuvarande undantagen från skatteplikt berörs av den refererade kritiken. Andra undantag — exempelvis när det gäller social omsorg, sjukvård och utbildning — fyller en funktion som komplement till samhällets direkta bidrag till dessa verksamheter. Vissa andra undantag är väl motiverade av administrativa förenklingsskäl.

De nuvarande reduceringsreglerna och den omfattande skattefriheten inom främst tjänsteområdet medför också att beskattningen blir komplicerad. Särregleringarna skapar inte bara tolkningsproblem av betydande omfattning och svårighetsgrad, utan också redovisnings- och kontrollproblem.

Den teknik som ML bygger på med skatteplikt för vissa uppräknade tjänster medför också mänga administrativa och kontrolltekniska problem. Tekniken innebär också svårigheter mot bakgrund av den utveckling som tjänstemarknaden genomgått och genomgår.

Den svenska mervärdeskatten är enligt vad kommittén funnit konstruerad på ett sätt som i betydande delar avviker från de teoretiska grunderna för en heltäckande och konkurrensneutral beskattning av den inhemska konsumtionen av varor och tjänster. I ett masshanteringssystem av mervärdeskattens slag är det nödvändigt att bestämmelserna är enkla, generella och enty-

diga. Olika undantag och reduceringsregler skapar gränsdragnings- och tolkningsproblem som binder upp skattemyndigheternas kontrollresurser och hindrar en rationell skattekontroll. Ett så komplicerat mervärdeskattesystem som det nuvarande är också en kostsam belastning för vissa skattskyldiga när det gäller tillämpning av reglerna och redovisning till myndigheterna.

Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit att skatteplikten enligt ML skall vara enhetlig och generell. Mervärdeskatten skall i princip träffa all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. Kommittén har vidare föreslagit att skattens generella omfattning bör framgå i ML genom att det i lagen föreskrivs att vara och tjänst är skattepliktig om inte annat anges.

Jag delar kommitténs uppfattning om mervärdeskattesystemets konstruktion. Skatten bör vara generell. Undantag från skatteplikten bör endast förekomma i undantagsfall och då vara särskilt motiverade. Vidare bör reduceringsreglerna slopas. De problem i fråga om bristande konkurrensneutralitet som varit ett av skälen för införandet av reduceringsreglerna bör tekniskt kunna lösas på annat sätt.

Den nuvarande ordningen i ML innebär att skatteplikten för varor i princip är generell. Varubegreppet definieras i 7 § ML där det anges att med vara förstås materiellt ting som inte är fastighet samt gas, värme och elektrisk kraft. Som vara anses enligt bestämmelsen också växande skog, odling eller annan växtlighet vid omsättning utan samband med avyttring av marken. Vidare likställs med vara vissa rättigheter avseende naturtillgångar samt vissa uppräknade immateriella rättigheter. De skattepliktiga tjänsterna uppräknas däremot särskilt. I 10 § ML anges således att tjänst är skattepliktig när den avser vissa i paragrafen angivna förfaranden.

För att klargöra skattepliktens generella omfattning bör lagen utformas så att vara och tjänst är skattepliktig om inte annat anges. En sådan teknik för angivande av beskattningsområdet överensstämmer också med vad som internationellt är vanligt, bl.a. i EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv.

Även om skatteplikten enligt mitt förslag i princip är generell finns det ätminstone tills vidare skäl att undanta vissa varor och tjänster från skatteplikt. Jag kommer i den fortsatta framställningen att ta upp och behandla kommitténs förslag till sådana undantag. Även sådana områden som nu inte omfattas av skatteplikten men som föreslås bli skattepliktiga kommer att behandlas, även om någon fullständig redogörelse för skattepliktens omfattning på tjänstesidan inte kan göras med hänsyn till den föreslagna tekniken.

2.2.1 Fastighetsområdet

Uthyrning av fastighet

Mitt förslag: Uthyrning av fastighet undantas även fortsättningsvis från skatteplikt. Skatteplikt införs dock för upplåtelse av fastighet i vissa verksamheter.

Kommitténs förslag: Uthyrning av fastighet undantas i princip från skatteplikt. Enligt förslaget skall skatteplikten dock omfatta t.ex uthyrning av parkeringsplats i parkeringsrörelse, uthyrning av förvaringsboxar, campingverksamhet, uthyrning av bätplatser och — vilket nu är skattepliktigt genom särskilt stadgande — rumsuthyrning i hotellrörelse.

Remissinstanserna har med några enstaka undantag tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. De invändningar som förekommit har i huvudsak varit av lagteknisk natur.

Skälen för mitt förslag: Uthyrning eller annan upplåtelse av rättighet till fastighet omfattas enligt nu gällande bestämmelser inte av skatteplikt. Några tekniska skäl kan inte anföras mot att i ett generellt och enhetligt mervärdeskattesystem låta skatteplikten omfatta också dessa tjänster. Kommittén har emellertid funnit att en generell skatteplikt för upplåtelse av fastigheter skulle medföra en alltför stor kostnadsbelastning på i första hand boendet.

Kommittén har därför föreslagit att sådan upplåtelse av fastighet varav inkomsten är att hänföra till annat inkomstslag än rörelse enligt kommunalskattelagen skall undantas från skatteplikt. Upplåtelse av fastighet som redovisas i inkomstslaget rörelse skulle enligt kommittén däremot medföra skattskyldighet.

Kommittén har som utgångspunkt för sitt förslag haft den indelning i inkomstslag som görs i kommunalskattelagen. Genom det förslag som framlagts av utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK) i fråga om att föra samman de nuvarande inkomstslagen inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse till ett inkomstslag har förutsättningarna för den av kommittén föreslagna tekniken för gränsdragningen mellan skattefri och skattepliktig upplåtelse av fastighet ändrats.

Jag delar kommitténs uppfattning att uthyrning av fastighet, vare sig fråga är om uthyrning för bostadsändamål eller uthyrning av lokaler, bör undantas från skatteplikt. Enligt min uppfattning finns dock skäl för att skatteplikt i vissa fall skall föreligga. Undantaget bör således inte omfatta rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Sådan verksamhet är redan nu skattepliktig genom särskilt stadgande. Skattefriheten bör heller inte omfatta upplåtelse av campingplats eller liknande i campingverksamhet, upplåtelse av parkeringsplats i parkeringsrörelse, upplåtelse av byggnad eller mark för djur eller upplåtelse av förvaringsbox. Detsamma gäller sådana tillhandahällanden av reklamutrymmen som nu betraktas som upplåtelse av fastighet och inte som skattepliktig reklamtjänst.

Enligt förordningen (1968:616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet föreligger skattskyldighet för upplåtelse av handelshamn med tillhörande anordningar åt fartyg. Motsvarande gäller för trafikflygplats och annan flyplats som drivs av luftfartsverket eller kommun i fråga om upplåtelse ät luftfartyg. Denna förordning föreslås upphävd fr.o.m utgången av 1990. För att kumulativa skatteeffekter inte skall uppkomma bör därför det generella undantaget från skatteplikt för upplåtelse av fastighet inte omfatta sådana upplåtelser. Skatteplikten bör inte begränsas till upplåtelse av sådana hamnar och flygplatser som anges i förordningen, utan omfatta alla hamnar och flygplatser.

Skattefriheten bör heller inte omfatta upplåtelse eller överlåtelse av rätt Prop. 1989/90:111 till jordbruksarrende och av rätt till tillgodogörande av naturtillgångar. Det överensstämmer med nuvarande ordning (jfr. 7 § fjärde stycket ML).

Slopade reduceringsregler

Mitt förslag: Reduceringsreglerna pä fastighetsområdet slopas.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har avstyrkts av bl.a. HSB. Hyresgästernas Riksförbund. Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation och Sveriges Villuägareförbund. Den huvudsakliga invändningen är att förslaget medför betydande ökningar av boendekostnaderna. Motsvarande synpunkter har lämnats också av andra företrädare för hyresgäster och villaägare. Byggentreprenörerna anser att de kostnadsökningar som förslaget medför kan fä negativa effekter för byggbranschen. Förslaget har tillstyrkts av bl.a. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag SABO och Fastighetsägareförbundet. Huvuddelen av remissinstanserna har anfört att ett slopande av reduceringsreglerna nödvändiggör ökade subventioner till bostadssektorn.

Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande bestämmelser är beskattningsvärdet för tjänster avseende byggnads- och anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet reducerat till 60 cc av vederlaget. För vissa ytterligare tjänster med anknytning till fastighetsområdet, t.ex. projekterings- och andra byggkonsulttjänster, byggledning samt arbeten som avser mark eller yttre ledning är beskattningsvärdet reducerat till 20 26 av vederlaget. Dessa reduceringsregler infördes till övervägande del vid ML:s tillkomst.

Ett av syftena med reduceringsreglerna var att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan byggnads- och anläggningsarbeten i egen regi och upphandling av byggentreprenadtjänster. Reduceringsreglerna skulle ge en genomsnittlig. skatteeffekt motsvarande full skatt på materialvärdet medan tjänsten i sig inte skulle beskattas.

Ett annat syfte var att den faktiska skattebelastningen på boendet inte skulle öka vid övergången från allmän varuskatt till mervärdeskatt. I praktiken har reduceringsreglerna dock inneburit att inte bara boendet utan all verksamhet som inte medför skattskyldighet subventioneras på detta sätt.

Reduceringsteglerna medför således att de mervärden som skapas i entreprenadverksamhet förblir obeskattade. Statens intäkter blir därmed avsevärt mindre än vid en enhetlig mervärdeskatt. Sett i ett större perspektiv medför reduceringsreglerna också en konsumtionssnedvridning genom en lägre beskattning av boendet än av annan konsumtion. Den tekniska och lönemässiga utvecklingen har också medfört att det vid reduceringsreglernas införande antagna förhållandet mellan material- och arbetsinsats förändrats. Reduceringsreglerna kan därför inte helt tillgodose önskemålen om konkurrensneutralitet.

Reduceringsreglerna har vållat avsevärda tillämpningsproblem. Även om situationen har förbättrats under senare är kvarstår betydande problem i synnerhet vad gäller tillämpningen av 20-regeln. Beträffande 60-regeln kan 90

sägas att tillämpningsproblemen har minskat genom en massiv insats med anvisningar och råd från RSV, länsskattemyndigheterna och berörda branschorganisationer. En bidragande orsak torde också ha varit en generös tolkning i RSV:s anvisningar avseende tillämpningsområdet.

Kommittén har inte funnit skäl att i ett generellt och enhetligt mervärdeskattesystem behålla reduceringsreglerna på fastighetsområdet. Jag delar denna uppfattning.

Även vid omsättning av monteringsfärdiga hus är beskattningsvärdet reduccrat till 60 <&. Denna regel infördes för att inte sådan omsättning skulle missgynnas i förhållande till byggnadsentreprenad. Även för sådan omsättning bör reduceringsregeln slopas.

Övriga tjänster avseende fastighet

Mitt förslag: Skafteplikt införs för samtliga tjänster avseende fastighetsförvaltning och fastighetsskötsel. Det gäller t.ex. upphandlad fastighetsskötsel, städning, fönsterputsning, sotning och administrativa tjänster.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: På detta område har i stort sett samma uppfattningar framförts som i fråga om förslaget att slopa reduceringsreglerna.

Skälen för mitt förslag: Vissa tjänster inom detta område är enligt nuvarande ordning uttryckligen undantagna frän skatteplikt. Det gäller t.ex. städning av bostäder och andra lokaler. sotning och fönsterputsning. Andra tjänster på området är skattefria på grund av att de inte anges i 10 § ML som skattepliktiga.

Fastighetsförvaltning, inkl. fastighetsskötsel, bestär i allmänhet av tjänster som nu inte är skattepliktiga. Det kan gälla t.ex. kameral och teknisk förvaltning. städning av bostäder och andra lokaler, yttre städning m.m. Om smärre reparationer och underhåll ingår som ett moment i ett förvaltningsuppdrag. s.k. samordnad fastighetsförvaltning, träffas inte heller dessa tjänster av mervärdeskatt.

Kommittén har funnit att tjänster inom det nu behandlade området utgör en naturlig beståndsdel i ett generellt mervärdeskattesystem och att undantag skulle medföra svåröverskådliga tillämpningsproblem.

Jag delar denna uppfattning och förordar en generell och enhetlig beskattning av varor och tjänster också på fastighetsområdet. Det kan också påpekas att [G:s sjätte mervärdeskattedirektiv inte innehåller något undantag för tjänster av detta slag.

Uttagsbeskattning av vissa fastighetsarbeten i egen regi

Mitt förslag: För att eliminera konkurrenssnedvridningar införs en uttagsbeskattning för vissa arbeten som utförs i egen regi på egna fastigheter. Beskattningen omfattar arbeten avscende ny-, till- eller ombyggnad, reparationer och underhåll, samt ritning, projektering, konstruktion eller därmed jämförliga tjänster. Även lokalstädning. fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel omfattas av uttagsbeskattningen. Uttagsbeskattning skall endast ske då de på dessa arbeten nedlagda lönekostnaderna, inkl. lönebaserade avgifter, överstiger 150000 kr. för beskattningsåret.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att uttagsbeskattningen skall ske när nedlagda lönekostnader överstiger 500 000 kr. och endast omfatta arbeten avseende ny-, till- och ombyggnad, reparationer och underhåll samt ritning, projektering, konstruktion och därmed jämförliga tjänster. Kommittén har vidare föreslagit att de särskilda bestämmelserna i 5 b § andra och tredje styckena ML angående redovisningsskyldighetens inträde för uttag av tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet och för förskott och å conton vid byggnads- och anläggningsentreprenader slopas.

Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt förslaget. Några remissinstanser, däribland Bvyggentreprenörerna, Småföretagarnas Riksorganisation, Svenska Revisorsamfundet och Sveriges Städentreprenörers förbund har anfört dels att beloppsgränsen bör sättas väsentligt lägre, dels att uttagsbeskattningen bör omfatta också övriga tjänster avseende fastighetsförvaltning.

Skälen för mitt förslag: Genom att en generell skatteplikt inte nu införs för upplåtelse av fastighet eller för t.ex. bank- och försäkringsverksamhet kommer mervärdeskatten i dessa verksamheter att utgöra en inte avdragsgill kostnad. I och med att reduceringsreglerna slopas och generell skatteplikt införs för tjänster avseende fastighet, uppkommer i dessa fall skillnader i skattebelastning mellan upphandlade och i egen regi utförda arbeten. Dessa effekter bör i görligaste mån elimineras.

Kommittén har därför föreslagit en uttagsbeskattning för byggnads- och anläggningsarbeten inkl. reparationer och underhåll samt för arbeten som innefattar ritning, projektering, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst som fastighetsägaren utför på fastighet som utgör anläggningstillgång hos honom.

Förslaget syftar till att åstadkomma neutralitet vid de fastighetsförvaltande företagens val mellan å ena sidan egenregi och å andra sidan upphandling av tjänster eller upphandling av färdigbyggda fastigheter som varit föremål för uttagsbeskattning.

Jag delar kommitténs uppfattning om behovet av den föreslagna uttagsbeskattningen. En utebliven beskattning skulle innebära ett allvarligt hot mot främst de mindre byggföretagen och byggnadshantverkarna som till stor del har sin verksamhet inriktad på arbeten åt de ej skattskyldiga fastighetsförvaltarna.

Såsom kommitténs förslag är utformat kommer uttagsbeskattningen att omfatta även arbeten på sådana fastigheter som utgör tillgång i mervärdeskattepliktig verksamhet. Ur konkurrenssynpunkt finns enligt min mening 92

inte några skäl att låta uttagsbeskattningen också omfatta sådana fastigheter. Å andra sidan bör t.ex. fastighetshandlande företags fastighetsbestånd eller försäkringsföretags innehav av andra fastigheter än sådana som direkt används för verksamheten också omfattas av uttagsbeskattningen. Nägra skäl att undanta dessa fastigheter föreligger enligt min mening inte. Uttagsbeskattningen bör därför avgränsas så att den omfattar fastigheter som används i verksamhet för vilken skattskyldighet till mervärdeskatt inte föreligger.

Arbeten som i egen regi utförs på egna fastigheter av annan statlig myndighet än affärsverk eller av kommun skall dock inte omfattas av uttagsbeskattningen.

Några remissinstanser har anfört att konkurrensneutralitetsskäl talar för att uttagsbeskattningen borde omfatta samtliga tjänster avseende fastighetsförvaltning och att den föreslagna beloppsgränsen borde sättas betydligt lägre. Jag delar i princip denna uppfattning. Den utökade skatteplikten och de slopade reduceringsreglerna innebär att konkurrenssituationen kan komma att försämras inte bara för mindre byggföretag och bygghantverkare utan även för andra som huvudsakligen har sin verksamhet inriktad på arbeten åt fastighetsägare, t.ex. städföretagen. En utvidgad uttagsbeskattning får dock ses mot de stora praktiska problem som kan uppstå. Med beaktande av dessa praktiska svårigheter anser jag uttagsbeskattningen nu kan utvidgas till att omfatta även lokalstädning, fönsterputsning, renhållning och annan fastighetsskötsel. Jag är däremot inte beredd att redan nu i uttagsbeskattningen inordna kamerala och administrativa arbeten som utförs som ett led i en fastighetsägares egen fastighetsförvaltning. Innan en sådan utvidgning kan göras bör de praktiska erfarenheterna av den av mig föreslagna uttagsbeskattningen utvärderas. I fråga om den av kommittén föreslagna beloppsgränsen delar jag remissinstansernas uppfattning att den bör sättas väsentligt lägre. En gräns på 500 000 kr. innebär att en fastighetsägare kan ha en relativt betydande egenregiverksamhet utan att drabbas av uttagsbeskattningen. Beloppsgränsen bör i stället enligt min uppfattning bestämmas till 150 000 kr. Även i detta fall gäller att de praktiska erfarenheterna bör avvaktas innan ställning tas till en ännu lägre gräns..

Kommittén har också föreslagit att de särskilda redovisningsreglerna i 5b§ andra och tredje styckena ML upphävs. Reglerna innebär i korthet att redovisningsskyldigheten för skatt som hänför sig till uttag i yrkesmässig byggnadsverksamhet inträder två månader efter det att fastigheten kunnat tas i bruk och att redovisningsskyldigheten för skatt som belöper på förskott eller å contobetalningar avseende byggnads- eller anläggningsentreprenad

inträder två månader efter slutbesiktning eller därmed jämförlig åtgärd.

Det har anförts att förslaget i denna del genom ökade räntekostnader för bostadsproduktionen kommer att medföra ökade boendekostnader utöver vad som i övrigt blir resultatet av basbreddningen och slopade reduceringsregler. Det har angivits att kostnaden motsvarar en hyreshöjning på närmare 18 kr. per kvadratmeter och år om inga kompensationsåtgärder vidtas.

Jag anser att övervägande skäl talar för att den nuvarande ordningen i fråga om redovisningskyldighetens inträde vid uttag av tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet och av förskott och å conton vid byggnads- och anläggningsentreprenad bör behållas. Jag föreslår därför ingen ändring beträffande dessa bestämmelser.

Radio- och televisionsverksamhet ——

Mitt förslag: Skatteplikt införs för radio- och televisionsverksamhet. Från skatteplikt undantas dock Sveriges Radio-koncernens verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram, i den mån verksamheten finansieras genom TV-avgiften eller statsanslag.

Frän skatteplikt undantas också i vissa fall tillhandahållande av ra-

| Sioprogram för synskadade, s.k. radiotidningar.

Kommitténs förslag innebär att all radio- och televistonsverksamhet inordnas under skatteplikten.

Remissinstanserna: Sveriges Radio AB avstyrker kommitténs förslag. Som skäl anförs att det principiellt är felaktigt att beskatta en oftentligrättslig avgift som TV-avgiften. Vidare anförs att s.k. public service-verksamhet undantagits från skatteplikt inom EG. Mervärdeskatten kan också enligt bolaget komma att försvaga betalningsviljan för TV-avgifterna. Svenska Teaterförbundet liksom SIF-klubben vid Sveriges Radio har lämnat liknande synpunkter. I övrigt har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Kommittén har inte funnit bärande skäl att vid en generell och enhetlig mervärdeskatt göra undantag från skatteplikt för radiooch televisionsverksamhet. Jag delar i princip denna uppfattning.

Förslaget innebär att bl.a. kabel- och betal-TV-företagens verksamhet omfattas av den generella skatteplikten. Verksamheten kan inrymma olika slag av tjänster. I en del fall är det i princip endast tillhandahållandet av kabelnätet som utgör tjänsten. Det innebär att kunden mot erläggande av en basavgift till nätinnehavaren kan ta emot sådana program, som nätinnehavaren tar emot och sänder vidare utan att behöva betala någon avpift till programproducenten. I de fall ett satellitföretag tar ut en avgift för vissa program och kabelföretagets kund önskar motta programmen, debiteras kunden i allmänhet en tilläggsavgift. Signalerna är i så fall kodade. En innehavare av TV-mottagare som har egen parabolantenn tvingas därför i sådana fall hyra en dekoder av satellitföretaget eller dess representant samt i allmänhet även att betala en viss avgift för programmen. I en del fall äger fastighetsägare själva kabelnätet. I dessa fall kan fastighetsägarna ha lagt ut på entreprenad ansvaret för förmedling av programpaketen från satellitföretagen samt det operationella ansvaret för sändningarna. En del kabelföretag sluter avtal med fastighetsägarna. Andra sluter avtal med de enskilda hushållen. Även kombinationer härav kan förekomma.

Samtliga tjänster inom området bör omfattas av skatteplikten. Skatteplikt kommer således att föreligga dels för tillhandahållande av ljud- och bildprogram för radio- eller trådsändning (dvs. programproduktion), dels för själva sändningen. dels för förmedling av ljud- och bildprogram för sädan sändning, dels för handhavande. underhåll och service av nätutrustningen.

Sveriges Radio-koncernen skall enligt ett mellan staten och koncernens moderbolag, Sveriges Radio AB (SR), slutet avtal bedriva en radio- och televisionsverksumhet som skall präglas av publicistiskt oberoende och organi-

satorisk självständighet. Sändningsrätt enligt radiolagen (1966:755) tillkommer fyra av dotterbolagen till SR, nämligen Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Även dessa, de s.k. programföretagen, har avtal med staten. Televerket sänder Sveriges Radio-koncernens program från sina sändare här i landet.

Sveriges Radio-koncernens radio- och televisionsverksamhet finansieras genom avgifter. Avgiften, som är knuten till TV-innehav och för närvarande utgår med 246 kr. per kvartal, är fastställd i lagen (1989:41) om TV-avgift. Utlandsprogrammen finansieras emellertid med statsmedel.

Enligt EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv ingår tillhandahållande av radio- och televisionsutsändningar i skattebasen. Undantag görs dock för offentliga radio- och TV-subjekt i den mån de inte bedriver verksamhet på kommersiell basis. Undantaget avser i princip enbart de licenser eller skatter som tas ut på grundval av innehavet av radio- eller TV-apparater för att finansiera de offentliga subjektens verksamhet. Kommittén har för sin del funnit att ett undantag för Sveriges Radio-koncernens verksamhet skulle medföra betydande olägenheter, inte minst från konkurrenssynpunkt, och har därför stannat för att inte föreslå något särskilt undantag från skatteplikt för denna verksamhet.

Med hänsyn till Sveriges Radio-koncernens ställning som public-serviceföretag och till sättet för finansieringen av koncernens verksamhet, anser jag dock att övervägande skäl talar för att denna verksamhet även fortsättningsvis bör ligga utanför det skattepliktiga området. Således bör Sveriges Radiokoncernens verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram undantas från skatteplikt i den mån verksamheten finansieras genom TV-avgiften eller statsanslag. Det innebär att TV-avgiften inte kommer att belastas med mervärdeskatt till den del den avser Sveriges Radiokoncernens verksamhet.

Televerket svarar för programinsamling, dvs. transport av program frän olika produktionsställen till de i koncernen ingående programföretagen, och programdistribution. dvs. dels transport av programmen från programföretagen till TV-sändarna och dels utsändningen till allmänheten från sändarstationer. Med hänsyn till vad jag föreslår i avsnitt 2.2.3 i fråga om generell skatteplikt för teletjänster, bör det här behandlade undantaget för radio- och televisionsverksamhet inte omfatta den verksamhet som televerket bedriver för programinsamling och programdistribution.

I fråga om radio- och televisionsverksamhet som bedrivs med stöd av närradiolagen (1982:459) och lagen (1986:3) om rundradiosändningar av finländska televisionsprogram, har kommittén funnit att sådan verksamhet inte är att anse som yrkesmässig och därmed inte medför skattskyldighet till mervärdeskatt. Jag delar denna uppfattning. |

Kommittén har vidare föreslagit att tillhandahällande av s.k. radiotidningar, dvs. radioprogram som för synskadade återger nägon tryckt allmän nyhetstidning. skall omfattas av skatteplikten. Med hänsyn till vad jag föreslår i fråga om undantag från skattephikt för allmän nyhetstidning och för s.k. kassettidningar, anser jag dock att starka skäl talar för att också radiotidningar med motsvarande innehåll undantas från skatteplikt.

Dagstidningar

Mitt förslag: Det nuvarande kvalificerade undantaget för allmän nyhetstidning kvarstår oförändrat.

Kommitténs förslag innebär att skatteplikt införs för allmänna nyhetstidningar.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kommitténs förslag utan erinringar. Svenska tidningsutgivareföreningen, TCO och Svenska Journalistförbundet avstyrker dock förslaget.

Skälen för mitt förslag: Jag instämmer i princip i vad kommittén anfört i fråga om en skattebeläggning av de allmänna nyhetstidningarna. En skatteplikt för nyhetstidningar skulle dock få till följd att framför allt lågtäckningstidningarna skulle behöva kompenseras för att de nuvarande ambitionerna inom pressområdet skall kunna upprätthållas. Även med en höjning av presstödet torde vissa negativa effekter uppstå. Lågtäckningstidningarna är i stor utsträckning beroende av annonsintäkter för sin existens. Om högtäck-

ningstidningarna inte tillåter att en tillkommande mervärdeskatt slår igenom

på prenumerations- eller lösnummerpriset utan väljer att kompensera sig genom höjda annonspriser kan annonsköparna i större omfattning komma att avstå från annonsering i andratidningarna. I dagsläget råder en mycket god annonssituation. Vid en allmän konjunkturavmattning hör annonsköpen till de områden där nedgången först slär igenom.

En skattebeläggning kan således komma att innebära att lägtäckningstidningarnas bidragsberoende blir starkare. Detta kan på sikt bli mycket kostnadsdrivande för presstödet. En samlad bedömning gör därför att jag anser att det nuvarande undantaget från skatteplikt för allmänna nyhetstidningar bör bestå.

Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar m.m.

Mitt förslag: Undantaget från skatteplikt för periodiska medlemsblad

och periodiska personaltidningar och för vissa organisationstidskrifter

består.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Förutom för de tidigare behandlade allmänna nyhetstidningarna föreligger för närvarande undantag från skatteplikt för periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar när de tillhandahålls utgivaren, medlem eller anställd eller införs till landet under motsvarande förutsättningar. Dessa publikationer är skattepliktiga när de försäljs till annan än medlem eller anställd.

Kommittén har funnit att en utvidgning av skatteplikten till att omfatta även försäljning till medlem eller anställd sannolikt skulle medföra komplikationer med avseende på reglerna om uttagsbeskattning.

Kommittén har i övrigt ansett att undantaget från skatteplikt för vissa organisationstidskrifter i huvudsak är av samma karaktär som undantaget från skattskyldighet för ideella föreningar. I konsekvens med att kommittén inte har föreslagit någon ändring i fråga om de ideella föreningarnas ställning har kommittén inte heller funnit anledning att ompröva skattefriheten för organisationstidskrifterna.

Jag delar kommitténs uppfattning i fråga om de angivna publikationerna och anser därför att det nuvarande undantaget från skatteplikt bör behållas. Inte heller de särskilda reglerna om skattefrihet för framställares leveranser till utgivare av sådana publikationer bör slopas. I enlighet härmed föreslås inte heller någon ändring av den skattefrihet för tjänster som tillhandahålls av ett tryckeri med avseende på en publikation av detta slag. Skattefriheten för dessa tjänster bör dock utvidgas till att också omfatta sådana tjänster som tillhandahålls av andra framställare av publikationen än tryckerier.

2.2.3 Kommunikationer

Personbefordran

Mitt förslag: Skatteplikt införs för tjänster avseende personbefordran inom landet. Internationell personbefordran undantas från skatte-

plikt.

Kommitténs förslag överenstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén har dock föreslagit att internationell personbefordran med tåg, buss eller taxi, med undantag för s.k. paketresor, skall beskattas till den del den sker inom Sveriges gränser. .

Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt kommitténs förslag. Viss kritik har dock riktats av bland andra RSV, transportrådet och Näringslivets skattedelegation mot kommitténs förslag att särbehandla markbaserad internationell personbefordran. Svenska lokaltrafikföreningen och SJ samt några ytterligare remissinstanser avstyrker förslaget i sin helhet med motiveringen att en skattebeläggning skulle medföra en konkurrensnackdel för den kollektiva trafiken gentemot privatbilismen.

Skälen för mitt förslag: På kommunikationsområdet är för närvarande i princip endast tjänster som avser transport av gods skattepliktiga. Personbefordran omfattas inte av skatteplikten. Resetjänsterna representerar emellertid en stor del av den privata konsumtionen. Konsumtionsneutralitetsskäl talar därför i hög grad för att även dessa tjänster inordnas under skatteplikten.

Mänga företag som bedriver verksamhet med personbefordran ombesörjer också i viss utsträckning godstransporter. För dessa företag föreligger ofta svårigheter att på ett korrekt sätt fördela omsättningen på den skattepliktiga resp. skattefria delen av verksamheten vilket också medför problem när det gäller avdragsrätten för ingående skatt. Dessa problem undanröjs om också personbefordran inordnas under skatteplikten. Från principiell synpunkt kan något tungt vägande skäl inte anföras för att även fortsätt-

7 Riksdagen 198990. I saml. Nr 111

ningsvis undanta resetjänsterna från skatteplikt. En beskattning av resetjänster ligger också i linje med vad som angivits i EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv.

Av konkurrensskäl bör skatteplikten omfatta alla typer av resetjänster oavsett om det är fråga om statlig, kommunal eller enskild regional när- eller fjärrtrafik, taxiresor. turistresor, sightseeingturer eller annat. Det bör heller inte ha någon betydelse vilket trafikmedel som används eller om resan företas till sjöss, till lands eller i luften. |

Det torde inte vara förenat med några tekniska svårigheter att beskatta de resor som i sin helhet företas inom landets gränser. Ett särskilt problem uppkommer dock i fråga om de internationella resorna, dvs. resor till och från utlandet. Kommittén har föreslagit att resor till utlandet som företas med flyg eller båt i sin helhet skall jämställas med export medan motsvarande resor med landbaserade transportmedel skall beskattas till den del de företas inom landet. Som skäl för denna ordning har kommittén anfört att om resor med landbaserade transportmedel jämställs med export skulle detta kunna få till följd att den som skall resa till cn ort nära en gräns väljer att i stället lösa biljett till en destinationsort strax bortom samma gräns. Härigenom skulle en i princip oberättigad skattefrihet uppkomma.

Av praktiska skäl skall dock enligt förslaget s.k. paketresor, dvs. resor där vederlaget också inkluderar kost och logi på utrikes ort, alltid jämställas med export.

Jag deltar i och för sig kommitténs uppfattning om de problem som kan komma att uppstå om också de landbaserade internationella transporterna i sin helhet jämställs med export. Dessa problem bör dock inte överdrivas. Den av kommittén föreslagna ordningen kan i stället komma att medföra besvärande konkurrensnackdelar för de landbaserade transportmedlen gentemot bät- och flygtrafiken. Enligt min mening bör hänsynen till konkurrensneutraliteten ges större vikt än det förhållandet att reglerna kan komma att utnyttjas på det sätt kommittén beskrivit. Personbefordran till och från utlandet bör således alltid jämställas med export. En sådan ordning har också den fördelen att all transportverksamhet till och från utlandet beskattas på samma sätt oavsett om den avser gods- eller personbefordran.

Om de nu föreslagna reglerna på detta område skulle komma att utnyttjas på det sätt kommittén har beskrivit, kan det finnas skäl att ompröva bestämmelserna. |

Ett ytterligare problem i fråga om de internationella resorna är den skattemässiga behandlingen av resor med s.k. transituppehåll. Det bör enligt min mening inte komma ifråga att till nägon del beskatta t.ex. en flygresa till eller från utrikes ort med tränsituppehåll inom Sverige.

I fråga om s.k. paketresor eller liknande från utlandet till Sverige, bör endast resan direkt till och från Sverige jämställas med export. Om det i åtagandet också ingår att inom landet tillhandahålla kost och logi eller ytterligare resor eller tjänster av annat slag, bör dessa tjänster i sin helhet anses tillhandahällna inom landet.

Kommittén har föreslagit att mervärdeskatt på resetjänster inte skall behöva redovisas öppet. Som skäl härför har bl.a. angetts att ett krav på öppen

debitering skulle medföra att reseföretagen tvingas att byta ut befintlig utrustning för utskrivning av biljetter m.m. och därmed åsamkas stora kostnader. Krav på en öppen debitering skulle också försvåra hanteringen för sädana företag som kommer att tillhandahålla såväl skattepliktiga som skattefria tjänster.

Jag delar denna uppfattning. Även om resetjänster i relativt stor omfattning kommer att utnyttjas i skattepliktig verksamhet med åtföljande avdragsrätt, kommer den dominerande andelen resor att vara hänförlig till privat konsumtion. Det saknas därför enligt min mening skäl att i detta hänseende behandla reseföretagen på annat sätt än detaljhandeln. Den som för sin mervärdeskatteredovisning är beroende av en öppen skattedebitering, måste således — liksom vid inköp från detaljhandeln — särskilt begära faktura eller motsvarande handling av vilken mervärdeskattens belopp framgår.

Enligt min mening krävs inte någon uttrycklig lagreglering i detta hänseende. Vad som angesi 16 § andra stycket ML om detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet torde också utan särskilt stadgande kunna innefatta tillhandahållande av resetjänster.

En beskattning av resetjänster innebär att det saknas skäl att undanta resgodsbefordran från det skattepliktiga området. Även förmedling av resetjänster bör inrymmas under skatteplikten. Förmedling av resor till eller från utlandet bör jämställas med export på samma sätt som gäller för resetjänsten i sig.

Postbefordran

Mitt förslag: Det nuvarande undantaget från skatteplikt för postbe-

fordran av annat än postpaket, gruppkorsband samt varor i diligens-

trafiken behålls.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran. .

Skälen för mitt förslag: "Till kommunikationsområdet hör postens befordran av brev m.m. Denna verksamhet omfattas för närvarande inte av skatteplikten. Det vore i och för sig naturligt att i ett generellt mervärdeskattesystem också inordna tjänster av detta slag. Med hänsyn till att postverkets verksamhet på detta område i allt större omfattning är utsatt för konkurrens från näringslivet och att utvecklingen på ADB-området möjliggör ett informationsutbyte via ADB-media. talar också konkurrens- och konsumtionsneutralitetsskäl för att brevbefordran borde omfattas av skatteplikten.

En skatt på brevbefordran skulle i och för sig inte heller behöva medföra några allvarligare tekniska problem för postverket. Skatten skulle inkluderas i postverkets tariffer och erläggas av kunden genom portot. Även problem som sammanhänger med internationell brevbefordran torde kunna lö- Sas.

Det finns emellertid skäl som talar för att postens befordran av brev m.m. även fortsättningsvis undantas från skatteplikt.

Mervärdeskatten på brevbefordran får som ovan anförts tas ut genom por- 99

drag för ingående skatt inträder när han anskaffar francotecken och inte när han faktiskt utnyttjar befordringstjänsten. Francotecken används emellertid också för andra ändamål än som porto. Det är inte ovanligt att sådana används som betalningsmedel i samband med t.ex. postorderhandel. Ostämplade francotecken kan också mot en mindre avgift inlösas mot kontanta medel hos postverket. De nu angivna förhållandena kan antas medför kontrolltekniska problem.

Vidare är postbefordran av annat än paket regelmässigt undantaget från skatteplikt i utländska mervärdeskattesystem. Det kan också anmärkas att EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv innehåller ett motsvarande undantag. Vid en beskattning i Sverige av dessa tjänster kan det för vissa icke skattskyldiga konsumenter te sig lönsamt att låta andra länders postväsenden ombesörja behovet av postala tjänster.

Övervägande skäl talar därför enligt min mening för att det nuvarande undantaget från skatteplikt för postens befordran av annat än postpaket, gruppkoörsband samt varor i diligenstrafiken bör gälla även fortsättningsvis.

Teletjänster

Mitt förslag: Skatteplikt införs för teletjänster. Även teletjänster som riktar sig till mottagare utanför landet omfattas av skatteplikten.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Televerket har tillstyrkt förslaget. Övriga remissinstanser har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Några instanser, bl.a. Sveriges riksidrotusförbund, har påpekat att en beskattning av teletjänster medför en betydande kostnadsfördyring för ideellt bedriven verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Teletjänster omfattas för närvarande inte av skatteplikten. Sådana tjänster utnyttjas i betydande utsträckning för privat konsumtion. Mervärdeskattens avkastning skulle därför öka väsentligt om också dessa tjänster inordnas under skatteplikten. Några särskilda skäl för att i ett generellt mervärdeskattesystem undanta teletjänster kan enligt min mening inte anföras. Dessa tjänster beskattas också i stora delar av det övriga Europa och är heller inte undantagna enligt EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv.

Ifrågvarande tjänster har tidigare nästan uteslutande tillhandahållits av televerket. Televerkets monopolställning är dock inte längre lika omfattande som tidigare. En beskattning av teletjänster är därför önskvärd också av konkurrensneutralitetsskäl. Beskattningen undanröjer vidare en del problem som är förknippade med den s.k. blandade verksamhet som föreligger för bl.a televerket.

I fråga om de internationella teletjänsterna, dvs. sådana som riktar sig till mottagare utanför Sveriges gränser, har kommittén av skattetekniska skäl föreslagit att dessa skall anses som i sin helhet tillhandahållna inom landet och således inte jämställas med export. Jag delar denna uppfattning. Detta är också den ordning som tillämpas i övriga länder där teletjänster beskattas.

Mitt förslag: Från skatteplikt undantas försäljning av alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo, tillhandahällande av biograf-, teater-. opera- och balettföreställningar samt biblioteks-, arkiv- och museiverksamhet.

Kommitténs förslag innebär att all verksamhet också på kultur- och nöjesområdet, till vilket även hänförs sport och idrott, inordnas under skatteplikten.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kommitténs förslag utan erinran. Flertalet av de remissinstanser som företräder kulturområdet har dock avstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: Huvudparten av kultur- och nöjesområdet omfattas för närvarande inte av skatteplikt. Enligt kommittén framstår det dock som naturligt att en generell mervärdeskatt omfattar också ett i så många hänseenden renodlat konsumtionsområde som det här är fråga om. Gällande beskattningsregler kan enligt kommittén i hög grad sägas subventionera nöjesområdet till förfång för konsumtionen på andra områden. Också det förhållandet att vissa former av nöjeskonsumtion, t.ex. dans och underhållning i samband med restaurangbesök, för närvarande i vissa fall träffas av mervärdeskatten, medan i andra fall motsvarande konsumtion inte beskattas, inverkar menligt på konkurrensneutraliteten.

Jag delar i och för sig kommitténs uppfattning om fördelarna med en generell och enhetlig mervärdeskatt. Enligt min uppfattning kan det emellertid av kulturpolitiska och andra skäl vara motiverat att begränsa skatteplikten inom kulturområdet. En betydande del av verksamheten på området subventioneras i stor utsträckning av stat och kommun och numera i viss utsträckning även av det privata näringslivet. Subventioneringen medför att många subjekt vid en generell mervärdeskatt skulle redovisa negativa mervärden.

En skattebeläggning av dessa områden skulle således inte medföra nämnvärt ökade intäkter för staten. En skattefrihet bör dock endast omfatta sådana områden där en skattebeläggning kan antas få betydande negativa kulturpolitiska konsekvenser och där inslaget av rent kommersiell nöjes- och underhållningsverksamhet kan bedömas vara marginellt. Några skäl att undanta andra verksamheter från skatteplikt kan enligt min mening inte anföras.

Enligt nu gällande bestämmelser undantas från skatteplikt försäljning av alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Ur kulturpolitisk synpunkt kan det vara befogat att undantaget bibehålls. De kumulativa effekter som kan uppstå på grund av ett sådant undantag torde vara försumbara. Lagrådet har vid sin granskning förordat att undantaget på denna punkt bör utvidgas till att också avse försäljning och import som görs av den till vilken alstret övergått på grund av bodelning, arv eller testamente. Enligt min mening är en sådan utvidgning av skattefriheten inte motiverad.

försäljning sker i yrkesmässig verksamhet. Att i sådant fall göra skattskyldigheten beroende av om förvärvet varit av familjerättslig eller kommersiell natur, bör enligt min mening inte komma i fråga. Inte heller föreligger skäl att införa andra bestämmelser för import än vad som gäller vid försäljning av en likvärdig vara inom landet.

Det kan anmärkas att mitt förslag i övrigt medför att tjänster avseende sädana konstverk som är undantagna från skatteplikt fortsättningsvis skall vara skattepliktiga. Säledes kommer t.ex. galleriers och konsthandlares förmedlingsprovisioner m.m. att omfattas av skatteplikten, även om ersättningen avser förmedling av från skatteplikt undantagna alster av bildkonst.

H fråga om teaterverksamhet gör jag följande bedömning. En mervärdebeskattning skulle till övervägande delinte innebära någon belastning för detta område. Storleken av de offentliga bidragen leder i många fall till att mervärdeskatten på övriga intäkter klart understiger den avdragsgilla ingående skatten. En skatteplikt skulle således kunna innebära en betydande konkurrensnackdel för de institutioner som helt finansieras med entréavgifter o.d. Övervägande skäl talar därför enligt min mening för att tillhandahällande av teaterföreställning bör undantas från skatteplikt. Undantaget bör också omfatta med teater jämförbara verksamheter, t.ex. revy-. operett- eller musicalföreställningar.

Opera- och balettverksamhet har ofta en nära anknytning till teaterverksamhet, säväl sakligt som organisatoriskt. På grund härav bör undantaget från skatteplikt även omfatta opera- och balettföreställningar.

I fråga om biografverksamhet kan följande sägas. Genom avtal mellan staten och filmbranschen bildades år 1963 Svenska Filminsitutet. Filminstitutet skall enligt avtalet ha till målsättning bl.a. att stödja svensk filmproduktion, att medverka till spridning och visning av kvalitetsfilm samt att arbeta för att främja andra för filmen värdefulla kulturella ändamäl. Filminstitutets verksamhet finansieras till mycket stor del av de s.k. biografavgifterna. Sådan avgift erläggs till Filminstitutet av biografägarna och utgår med ett belopp som motsvarar 10 procent av bruttointäkterna vid biografföreställning. Avgift erläggs dock inte för alla föreställningar. Av filmavtalet framgår att branschen har rätt att säga upp avtalet om mervärdeskatt införs på filmföreställningar. Kommittén har uttalat att Filminstitutets verksamhet är värdefull och att det därför är angeläget att denna verksamhet kan finansieras även i framtiden. Jag delar kommitténs uppfattning om betydelsen av Svenska Filminstitutets verksamhet. Till skillnad från kommittén anser jag dock att övervägande skäl talar för att biografföreställningar även fortsättningsvis undantas från skatteplikt.

Undantaget bör däremot inte omfatta anordnande av konserter. Sådan verksamhet avser ofta ren populärunderhållning på kommersiell basis. Det finns inga skäl att genom mervärdeskattesystemet ha generella subsidier för sädan verksamhet. En generell skatteplikt för denna verksamhet underlättar också väsentligt tillämpningen av ML genom att t.ex. restaurangverksamhet nied tillhörande underhållning i sin helhet träffas av mervärdeskatten. För konsertverksamhet i övrigt ligger tyngdpunkten i huvudsak på sådana föreställningar för vilka den generella mervärdeskatten saknar betydelse eller

enbart har positiva konsekvenser, t.ex föreställningar som anordnas av ideella föreningar eller sådan yrkesmässig verksamhet som till övervägande del finansieras genom offentliga bidrag.

Ett undantag från skatteplikt på kulturområdet bör också omfatta biblioteks-, arkiv- och musciverksamhet. I fråga om tjänster som tillhandahålls av bibliotek bör skattefriheten omfatta utlåning eller annat tillhandahållande av böcker, tidskrifter. tidningar, grammofon- eller andra ljudinspelningar, konstverk och motsvarande samt bibliografiska upplysningar. Skattefriheten bör omfatta såväl de direkta avgifter som kan utgå för tillhandahållande av böcker etc, som därmed förknippade avgifter såsom beställnings- och köavgifter.

Enligt nu gällande ordning räknas de offentliga bibliotekens verksamhet som yrkesmässig i den mån verksamheten bedrivs i Konkurrens med skattepliktig näringsverksamhet. Bestämmelsen, som med hänsyn till vad jag föreslår i avsnitt 2.3 avseende mervärdeskatten och den offentliga sektorn kan upphävas, avser närmast tillhandahållande av ADB-baserad information. Ett undantag även för bibliotekens verksamhet av detta slag skulle medföra konkurrenssnedvridningar till nackdel för sådana skattskyldiga som yrkesmässigt tillhandahäller informationstjänster. Undantaget från skatteplikt för bibliotekstjänster bör således inte omfatta annat tillhandahäållande av information än sädant som avser bibliografiska upplysningar, dvs. upplysningar om vilka verk som finns tillgängliga på biblioteket eller på annat bibliotek.

Arkiven har närmast till uppgift att förvara och hålla arkivhandlingar tillgängliga. Häri ingår ofta att tillhandahålla: kopior av handlingarna. Det nu sagda bör omfattas av den föreslagna skattefriheten. Sädan uppdragsverksamhet som avser bearbetande av arkivets egna handlingar liksom insamlande och bearbetande av extern information bör däremot falla utanför det skattefria området.

Den förslagna skattefriheten för museiverksamhet bör omfatta ett muscums utställningsverksamhet och tillhandahällande av vandringsutställningar o.d. Däremot bör skattefriheten inte omfatta sådan uppdragsverksamhet som i sip avser skattepliktiga tjänster.

Flertalet upphovsrätter bör innefattas i skattefriheten på kulturomrädet. Dessa behandlas i samband med övriga immateriella rättigheter i avsnitt 2.2.7.

Beträffande kultur- och nöjesområdet i övrigt bör skatteplikten vara generell. SKatteplikt kommer således att föreligga för bl.a. cirkusföreställningar, danstillställningar och restaurangunderhållning samt för sport- och idrottsevenemang.

När det gäller idrottslig verksamhet torde den bibehällna ordningen i fråga om de ideella föreningarnas mervärdeskatterättsliga ställning mer än väl ullgodose berättigade krav på skattefrihet för icke-kommersiell verksamhet. Genom skattefrihetens anknytning till den inkomstskattemässiga behandlingen av ideella föreningar undantas i praktiken hela idrottsrörelsen. Det kan dock finnas anledning att uppmärksamma de effekter i övrigt som den föreslagna utvidgningen av skatteplikten kan få för idrottsrörelsen och även andra folkrörelser. En uppföljning härav bör alltså ske.

Kommittén har föreslagit att en mervärdebeskattning på detta område

inte bör leda till ett krav på öppen skattedebitering, dvs. att skattens belopp skall framgå av entrébiljett eller dylikt. Jag delar denna uppfattning. Det är i allt väsentligt fråga om tjänster som tillhandahålls för privat konsumtion, varför rätt till avdrag för den skatt som belöper på tjänsterna mycket sällan blir aktuell. Det saknas anledning att i detta hänseende behandla dessa verksamheter på annat sätt än detaljhandeln. Enligt min mening erfordras inte nägon uttrycklig lagreglering i detta hänseende. Vad som anges i 16 § andra stycket ML om detaljhandel och liknande verksamhet torde utan särskilt stadgande kunna innefatta tillhandahållande av de nu aktuella tjänsterna.

2.2.5 Finansiella tjänster och försäkringstjänster

Allmänt

Mitt förslag: Finansiella tjänster och försäkringstjänster undantas från skatteplikt.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat förslaget. Dessa har i huvudsak anfört att reglerna på detta område inte bör avvika från vad som gäller inom EG.

Skälen för mitt förslag: Finansiella tjänster och försäkringstjänster är inte skattepliktiga enligt nuvarande ordning. Med finansiella tjänster avses bankoch finansieringsverksamhet, t.ex in- och utlåningstjänster, betalningsförmedling och värdepappershandel. Med försäkrtingstjänster avses även återförsäkringsverksamhet och tjänster utförda av försäkringsmäklare.

Kommittén har funnit att skäl talar för att också finansiella tjänster och försäkringstjänster bör inordnas i ett generellt och enhetligt mervärdeskattesystem. Samtidigt konstaterar kommittén att de internationella och tekniska aspekterna är svåröverblickbara. Kommittén har därför inte lämnat något förslag i denna del utan föreslagit att frågan utreds i särskild ordning.

I anledning av vad kommittén föreslagit har regeringen i juni 1989 tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda beskattningen av den finansiella sektorn (Fi 1989:02). Utredaren beräknas nu redovisa resultatet av sitt arbete i juni 1990. I avvaktan på resultatet av utredningen avstår jag från att nu lämna något förslag i denna del.

Beskattning av vissa tjänster

Mitt förslag: Notariatverksamhet, inkassotjänster och bankfacksuthyrning samt annan rådgivning och förvaring omfattas av skatteplikten.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran. Endast vissa tekniska synpunkter har framförts.

Skälen för miti förslag: Ifrågavarande tjänster är skiljbara från de finansiella tjänster som behandlats ovan. Tjänsterna tillhandahålls i stor utsträck- 104 ning slutkonsumenter.

Några särskilda skäl för att vid en generell och enhetlig mervärdeskatt undanta dessa tjänster från skatteplikt kan inte anföras. I notariatverksamhet innefattas normalt bl.a. förvaltning av värdepapper, förvaltning av lån för annan part, förvaltning av omyndigs medel, juridiska tjänster åt kunder samt andra rådgivningstjänster.

2.2.6 Personliga tjänster m.m.

Allmänt

Mitt förslag: Skatteplikt införs för alla förekommande personliga tjänster utom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Skatteplikt för veterinärtjänster avstyrks dock av Svenska djursjukhusföreningen liksom av bl.a. Sveriges Veterinärförbund, Svenska Hundklubben, Svenska Kennelklubben och Svenska Djurskyddsföreningen. Svenska frisörföreningen har avvisat förslaget till den del det avser skatteplikt för frisörtjänster.

Skälen för mitt förslag: Till personliga tjänster räknas i detta sammanhang renodlade konsumtionstjänster och även vissa tjänster som utnyttjas av näringsidkare. De personliga tjänsterna utgör för närvarande i stor utsträckning s.k. tysta undantag. På nägra områden — i första hand för tjänster med anknytning till fastighetsområdet — har dock skatteplikt införts.

Vid en generell och enhetlig mervärdeskatt är det, inte minst för att undvika konkurrens- och konsumtionssnedvridningar, naturligt att skatteplikten omfattar även tjänster av detta slag. Även vissa kumulativa effekter undanröjs med en generell skatteplikt.

Kommittén har inte funnit skäl att — utöver vad som anges nedan beträffande sjukvård, tandvård. social omsorg och utbildning — föreslå några undantag frän skatteplikt på detta område. Jag delar kommitténs uppfattning.

Den generella skatteplikten kommer således att omfatta utpräglade konsumtionstjänster såsom skönhets- och hårvärd. Detsamma gäller t.ex. tjänster som tillhandahålls av badinrättningar.

Konsulttjänster, dvs. utredande och rådgivande verksamhet inom ekonomiska, administrativa och juridiska områden i vidsträckt bemärkelse, kommer också att omfattas av skatteplikten.

Vad avser tekniska konsulttjänster är de redan enligt gällande regler i allmänhet skattepliktiga. Detta gäller t.ex. tjänster i fråga om projektering, ritning, konstruktion m.m. avseende fastighet. Även motsvarande tjänster avseende skattepliktig vara samt produktutveckling omfattas av skatteplikten. Vissa tjänster av detta slag ligger dock för närvarande utanför det skattepliktiga området. En generell skatteplikt innebär att skatteplikten utvidgas till att omfatta alla nu skattefria byggkonsulttjänster. exempelvis fastighets- och markvärderingar, biträde i expropriations- och vattenmål, arkitektarbeten som avser inte bestämda fastigheter, utredningar avseende markanskaffning, rådgivning I samband med upphandling, förhandlingar med myndighe-

ter, upprättande av drifts- och skötselinstruktioner för en byggnads framtida vård, företagsledning och administrativ rationalisering samt lantmäteritekniska tjänster.

Även andra tekniska konsulttjänster än byggkonsulttjänster, t.ex. projektledning avseende annat än byggnads- och anläggningsarbeten och rittjänster kommer att omfattas av skatteplikten.

På det ekonomiska området innebär en generell skatteplikt att inte bara bokföring och i samband därmed tillhandahällna kamerala tjänster utan också t.ex. revision, skatterådgivning, kamerala tjänster utan samband med bokförimgstjänster, upprättande av deklarationer m.m. omfattas av skatteplikten. Även konsulttjänster som utförs av t.ex. banker blir skattepliktiga.

I fråga om skatteplikten för juridiska tjänster kan nämnas exempelvis advokatverksamhet. Vad en advokat uppbär i ersättning av en klient och i förekommande fall av allmänna medel kommer att utgöra skattepliktig omsättning för honom. De offentliga taxebestämmelser som i viss utsträckning reglerar en advokats arvoden vid uppdrag som t.ex. offentlig försvarare, biträde enligt rättshjälpslagen, bodelningsförrättare eller konkursförvaltare bör därför utformas med hänsyn till skattskyldigheten.

Den generella skatteplikten bör också omfatta all yrkesmässig förmedlingsverksamhet oavsett om förmedlingstjänsten avser fastighet eller skattefria varor och tjänster. En fastighetsmäklares förmedlingsverksamhet medför således skattskyldighet. Beskattningsvärdet utgörs då av den erhållna provisionen eller motsvarande ersättning. Även sådana tjänster som innebär att mäklaren endast sammanför säljare och köpare omfattas av skatteplikten.

Också veterinärtjänster inordnas under den generella skatteplikten. Det innebär att de nuvarande kumulativa skatteeftekterna inom jordbruksnäringen och den yrkesmässiga djuruppfödningen i övrigt försvinner.

Sjukvård och tandvård

Mitt förslag: Sjukvård och tandvård undantas från skatteplikt. Un-

dantaget omfattar i huvudsak sådan vård som kan berättiga till sjuk-

vårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring och vård som till-

handahålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom

sjukvården.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Kommit-. tén för Alternativmedicin har förslagit att även alternativmedicinsk behandling fortsättningsvis skall undantas från mervärdeskatt. Svenska fotvårdsförbundet har anfört att medicinsk fotvård som subventioneras av kommunerna eller ges efter remiss av läkare skall undantas från skatteplikt.

Skälen för mitt förslag: Sjukvård och tandvård omfattas inte av den nuvarande skatteplikten. Kommittén har funnit att sådan verksamhet — i likhet med vad som gäller inom EG — även fortsättningsvis bör ligga utanför det skattepliktiga området.

Ett undantag från skatteplikt för sjukvård bör enligt kommittén omfatta 106 sädan vårdverksamhet som ligger inom de allmänpolitiska målsättningarna

för vilka typer av vård som bör ha stöd från samhället. Undantaget bör således inte nå så långt att det träffar skönhetsvård. allmän rekreation o.d. Vidare bör undantas områden som i väsentlig omfattning påverkar den allmänna sjukförsäkringen. Jag delar denna uppfattning.

En naturlig utgängspunkt vid bestämmandet av skattefrihetens omfattning är sådan vård som kan berättiga till ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härigenom åstadkoms en kontinuerlig anpassning av skattefriheten till nya behandlingsformer som samhället anser bör ha stöd.

Uttryckligt undantag bör också göras för värd som tillhandahålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården. Det innebär att vård som tillhandahålls av läkare, tandläkare, sjuksköterskor, barnmorskor, sjukgymnaster, logopeder, psykologer och psykoterapeuter undantas från skatteplikt. Även vissa kiropraktorer kan numera erhålla sådan legitimation.

I fråga om institutionell vård är det för skattefrihet inte alltid tillräckligt med en hänvisning till reglerna om sjukvårdsersättning. Samhällets stöd till sådan vård lämnas ofta på annat sätt än genom sjukvårdsersättningen. Skattefriheten bör inte omfatta sådana hälsohem som närmast fungerar som pensionat eller rekreationsanläggningar med friskvård och kostomläggning på programmet. För denna typ av hälsohem gäller lagen (1966:742) om hotelloch pensionatsrörelse. Sådana verksamheter medför redan enligt nu gällande bestämmelser skattskyldighet till mervärdeskatt och kommer även fortsättningsvis att omfattas av skatteplikten enligt vad som angivits i avsnittet om skatteplikt för upplåtelse av fastighet. Undantaget från skatteplikt för institutionell vård bör omfatta vård tillhandahållen vid sjukhus eller andra inrättningar som drivs av det allmänna, av enskild efter särskilt tillstånd eller av annan med motsvarande vårdverksambet. Regler om tillståndsplikt och om undantag från denna plikt finns i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m. samt i socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSF 1985:16).

Jag har erfarit att sådana hälsohem som i dag inte faller under stadgan om enskilda vårdhem m.m. i framtiden som en särskild kategori kan komma att lyda under denna. En sädan förändring bör inte päverka skattepliktens omfattning.

Enligt nu gällande bestämmelser räknas inte som yrkesmässig verksamhet omsättning av vara eller tjänst i kommunal eller landstingskommunal verksamhet inrättad för sjukvård. Detta innebär att hela den kommunala sjukvårdssektorn ligger utanför mervärdeskattesystemet. Även tillhandahållande i sådan verksamhet av varor och tjänster ät andra än vårdtagarna ligger utanför mervärdeskatten. Denna ordning infördes främst för att undanröja uppkomna redovisningsproblem i fråga om rätten till avdrag för ingående skatt. Jag föreslår nu i avsnitt 2.3 att primär- och landstingskommuner får en generell rätt till avdrag för all ingående skatt, således även för skatt som belöper på skattefri verksamhet som t.ex sjukvård. Som en konsekvens härav bör de särskilda reglerna för kommunal och landstingskommunal verksamhet upphävas. Skattefriheten för sjukvård bör således omfatta endast vad som tillhandahålls vårdtagarna, inte vad som tillhandahålls andra.

Vidare bör skattefriheten omfatta endast vården och inte sådana varor cller tjänster som mot avgift tillhandahålls vårdtagaren efter fritt val. Mat som tillhandahålls patienten som en integrerad del av vården blir således skatte-

tillhandahälls anställda, besökande eller patienter omfattas av skatteplikten.

Skattefriheten avser enbart vad som tillhandahålls av vårdgivaren. Om en vårdgivare anlitar en entreprenör som för hans räkning tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster blir entreprenören skattskyldig för vad han uppbär från vårdgivaren. Så blir t.ex. ett restaurangföretag skattskyldigt för den mat som företaget tillhandahåller patienterna mot betalning från vårdgivaren. Skattskyldighet för entreprenören uppkommer också om han uppbär vederlaget direkt från patienterna. Det är då inte fråga om en tjänst som tillhandahälls som ett led i sjukvårdstjänsten.

Enligt nuvarande bestämmelser undantas från skatteplikt tjänster som avser kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvärd samt dentaltekniska produkter som tillhandahålls tandläkare, tandtekniker eller den för vilken produkten är avsedd. För att undvika konkurrenssnedvridningar bör dessa undantag bestå. Det nuvarande undantaget från skatteplikt för vissa läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus avviker från vad som föreskrivs i EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv. Övervägande skäl talar dock för att undantaget bör behållas.

Social omsorg

Mitt förslag: Offentlig eller privat verksamhet inrättad för att ombesörja barnomsorg, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och annan social omsorg undantas från skatteplikt.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I likhet med vad som gäller för sjukvärd bör social omsorg undantas från skatteplikt. Denna skattefrihet bör gälla oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller privat regi.

För att skattskyldighet skall föreligga fordras att skattepliktiga varor eller tjänster omsätts i yrkesmässig verksamhet. Den offentliga institutionella omväåärdnadsverksamheten är enligt nuvarande ordning i allmänhet inte att anse som yrkesmässig. I den mån avgifter erläggs, bestäms dessa i många fall utifrån vårdtagarens betalningsförmåga och har inte ansetts utgöra ett vederlag för tillhandahållna prestationer, utan som vårdtagarens kostnadsbidrag för en verksamhet som stat eller kommun lagligen är skyldiga att bedriva. Genom den utformning av yrkesmässighetsbegreppet som jag i avsnitt 2.3 föreslär för statlig och kommunal verksamhet, kommer skattefriheten i allmänhet att vara en följd av undantaget från skatteplikt i stället för som nu en följd av yrkesmässighetsbegreppet.

Omsättning av varor och tjänster i kommunal eller landstingskommunal verksamhet som är inrättad för att ombesörja barnomsorg, ungdomsvård, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller annan social omvårdnad räknas inte som yrkesmässig verksamhet enligt nuvarande bestämmelser. Bestämmelserna avser 1 första hand serveringstjänster som i en institutions verksamhetslokaler tillhandahålls inte bara omsorgsberätti- 108

gade personer utan även besökande eller verksamhetsanknuten personal. Vidare avses försäljning av s.k. terapialster, dvs. varor som tillverkats som ett underordnat led i omsorgsvården. Däremot torde klart produktionsinriktad verksamhet inte omfattas av mervärdeskattefriheten.

Denna ordning infördes, som angivits i avsnittet om sjukvården, främst för att undanröja redovisningstekniska problem i fråga om avdrag för ingående skatt. I likhet med vad som gäller för sjukvården bör som en följd av vad som föreslås i avsnitt 2.3 dessa regler upphävas och skattefriheten regleras genom ett för offentlig och privat verksamhet gemensamt undantag från skatteplikt. Gränserna för skattefriheten bör överensstämma med vad som föreslås för sjukvården. Undantaget från skatteplikt bör således omfatta varor och tjänster som den som bedriver omsorgen tillhandahåller åt omsortgsmottagaren som ett led i den sociala omsorgen, dvs. gränsen för skattefrihet bör sammanfalla med själva vårdtjänsten.

Utvecklingen inom den sociala omsorgen präglas av att man i ökande omfattning försöker att lösa upp den institutionella verksamheten. Den egentliga vården har i ökad utsträckning getts formen av en utvecklad hemservice ät omsorgsberättigade personer. Exempelvis tillhandahålls i många fall omsorgsberättigade personer färdiglagad mat som kan avhämtas eller genom budtjänst tillhandahållas i hemmet. För denna mat erlägger mottagaren vanligen ersättning med visst belopp. Det förekommer också att vissa kommuner inrättat en omfattande service åt pensionärer och handikappade genom att skolbespisningar och servicehus åt dessa personer tillhandahåller måltider till subventionerat pris. Även andra tjänster kan tillhandahållas på motsvarande sätt.

Mot bakgrund av det nu anförda har kommittén funnit att skattefriheten i princip bör gälla själva omvårdnaden och vad som tillhandahålls som en del av denna. Jag delar denna uppfattning. Vad som tillhandahålls olika kategorier, t.ex. pensionärer eller ungdomar, mot mer eller mindre subventionerad avgift och efter fritt val utan någon individuell behovsprövning bör inte omfattas av skattefriheten.

Vad som i sjukvårdsavsnittet angetts om entreprenörverksamhet har motsvarande tillämpning inom den sociala omsorgen.

Utbildning

Mitt förslag: Utbildning undantas från skatteplikt. Undantaget omfat-

tar varor och tjänster som tillhandahålls den som åtnjuter utbild-

ningen. Liksom nu anses skattepliktig försäljning föreligga vid tillhan-

dahållande av studiematerial för självstudier.

Undantaget från skatteplikt omfattar inte sådan utbildning som en

säljare eller uthyrare anordnar i samband med tillhandahållande av

en skattepliktig vara eller tjänst. Undantaget omfattar inte heller kon-

sulttjänster, informationslämnande eller anordnande av konferenser.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Kommittén har funnit att ett undantag från skatteplikt för utbildning i princip bör begränsas till sådan utbildning som avser ordinarie skolutbildning samt annan yrkesutbildning och omskolning. En sådan ordning skulle motsvara vad som gäller enligt EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv. Med hänsyn till den tid som stått till kommitténs förfogande och det omfattande utredningsarbete som en sådan begränsning av skatteplikten skulle förutsätta, har kommittén dock föreslagit att utbildningstjänster tills vidare generellt undantas från skatteplikt.

Utbildning omfattas enligt nu gällande bestämmelser inte av skatteplikten. De nuvarande gränsdragningarna gentemot skattepliktig verksamhet bör i princip kunna tillämpas. Skattefriheten bör inte ges en sådan omfattning att den blir en konkurrensfördel gentemot sådana subjekt som enbart bedriver skattepliktig verksamhet. Skattefrihet föreligger i allmänhet när ett korrespondensinstitut mot kursavgift tillhandahäller visst material för individuell korrespondens. Däremot bör liksom nu skattepliktig försäljning anses föreligga vid tillhandahållande av material för rena självstudier.

Undantaget för utbildningstjänster omfattar inte sädan utbildning som säljare eller uthyrare anordnar i samband med tillhandahållande av skattepliktig vara eller tjänst. Detta överensstämmer med rådande praxis men bör tas in i anvisningarna till ML.

Sådan utbildning av personal som sker i arbetsgivarföretagets regi betraktas som en integrerad del av den egentliga verksamheten. Om denna är skattepliktig omfattar företagets avdragsrätt även ingående skatt som belöper på utbildningsverksamheten. Denna ordning bör bestä.

Genom det föreslagna undantaget för utbildningstjänster kan gränsdragningsproblem uppkomma gentemot t.ex. konsulttjänster av olika slag, informationslämnande och anordnande av konferenser, vilka tjänster enligt mitt förslag skall omfattas av skatteplikten. Det är av vikt att begreppet utbildningstjänster reserveras för sådana tjänster som avser tillhandahallande av utbildning i egentlig mening. En alltför vidsträckt tillämpning av undantaget kan leda till konkurrenssnedvridningar. Vid gränsdragningen mot skattepliktiga konsulttjänster m.m., bör en utbildningstjänst anses föreligga endast om följande omständigheter är för handen. Tjänsten skall avse en undervisande och systematisk presentation av ett ämne. Detta ämne får inte ha en alltför allmän karaktär. De förhållanden som belyses får inte vara isolerade företeelser utan skall utgöra en integrerad del av ett studieprogram. De som ätnjuler tjänsten skall delta aktivt i undervisningen för att erhålla en viss kompetensnivå.

Enligt nu gällande bestämmelser räknas inte som yrkesmässig verksamhet omsättning av vara som tillverkats eller tjänst som utförs som ett led i undervisningen i annan gymnasieskola än sådan där jordbruk, skogsbruk eller trädgärdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen. Bestämmelsen tillkom primärt för att undanröja redovisnings- och kontrolltekniska problem i fråga om avdragsrätten för ingående skatt vid sådan utåtriktad verksamhet som bedrivs av yrkesskolor. Som cen följd av vad som föreslås i avsnitt 2.3 angående den generella avdragsrätten för ingående

skatt för primär- och landstingskommuner bör den ifrågavarande bestäm- Prop. 1989/90:111 melsen upphävas. Skattefriheten bör således fortsättningsvis enbart gälla huvudmannens tillhandahållande av varor och tjänster åt den som åtnjuter utbildningen.

2.2.7 Beskattningens omfattning på vissa andra områden

Informationstjänster

Mitt förslag: Skatteplikten utvidgas till att omfatta även renodlade in-

formationstjänster.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Tillhandahållande av information utgör enligt nu gällande bestämmelser i sig inte en skattepliktig tjänst.

I prop. 1985/86:47 s. 26 ff. behandlades frågan om skatteplikt för tillhandahållande av datorbaserad information. Där angavs att en utvidgad beskattning i informationsfallen borde anstå till dess att möjligheterna att beskatta import av tjänster närmare hade utretts. Som skäl härför uttalades att farhågorna för utländsk konkurrens var störa. Icke skattskyldiga köpare av information kunde antas i större omfattning vända sig till utländska databaser om tillhandahällandet av information i Sverige var belagt med mervärdeskatt.

Jag föreslår nu dels att skattskyldigheten utvidgas i betydande omfattning. dels att statliga myndigheter, primärkommuner och landstingskommuner får avdragsrätt för ingäende skatt även i verksamheter som inte medför 'skattskyldighet. Jag föreslår också att en särskild beskattning vid import av bl.a. datatjänster införs.

Med hänsyn härtill finns enligt min mening inte några skäl att vid införandet av en generell skatteplikt för tjänster göra undantag för tillhandahållande av information. Detta är också en ordning som överensstämmer med vad som gäller inom EG. I konsekvens med det nu sagda föreslås den särskilda regeln i nuvarande punkt I elfte stycket av anvisningarna till 2 § angående offentliga bibliotek, vetenskapliga institutioner och därmed jämförliga inrättningar utgå. |

Tvältjänster

Mitt förslag: Reduceringsreglerna vid tillhandahållande av tvättjäns-

ter åt stat och kommun slopas.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid tillhandahålande åt staten, primärkommun eller landstingskommun av tjänst avseende tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods utgör beskattningsvärdet enligt nu gällande bestämmelser 60 7 av vederlaget. Regeln tillkom för att ästad-

11 komma ökad konkurrensneutralitet mellan privata och offentligägda tvätterier.

Jag föreslår nu att kommunerna får en generell avdragsrätt för all ingående skatt, således även sådan som är hänförlig till verksamheter som inte medför skattskyldighet. Det innebär att kommunerna i framtiden får avdragsrätt för ingående skatt avseende såväl den egna tvätteriverksamheten som upphandlade tvättjänster. Reduceringsregeln kommer därmed att sakna betydelse och bör således upphävas.

Regeringen har med stöd av 12 § ML förordnat att vissa kommunala tvätteribolag skall vara befriade från mervärdeskatt vid tillhandahållande av tvättjänster åt staten och vissa kommuner. Som framgår av det följande föreslår jag att 12 § ML, liksom de med stöd av denna paragraf meddelade besluten, upphävs. De här behandlade kommunala tvätteribolagen blir då skattskyldiga även för tjänster åt staten eller de aktuella kommunerna.

Uthyrning av arbetskraft

Mitt förslag: Uthyrning av arbetskraft omfattas av skatteplikten.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Uthyrning av arbetskraft. dvs. tillhandahållanden som innebär att en arbetsgivare enbart ställer en anställd till en kunds förfogande och där kunden mot ersättning till arbetsgivaren disponerar över den anställde en viss tid, är enligt nu gällande ordning inte en skattepliktig tjänst. Detta har föranlett gränsdragningsproblem gentemot de skattepliktiga tjänsterna. Bl.a. har i ett av RSV:s nämnd för rättsärenden meddelat förhandsbesked ett konsultföretags tillhandahållande av ADB-expert under vissa förutsättningar inte ansetts medföra skattskyldighet. Förhandsbeskedet har lett till diskussioner om möjligheterna till illojal konkurrens inom främst ADBområdet.

Genom den generella skatteplikten för tjänster och med den föreslagna definitionen av tjänst, kommer också dessa tillhandahållanden att omfattas av skatteplikten.

Uthyrning av arbetskraft kan i vissa fall vara att anse som olaga arbetsförmedling enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Gränsdragningarna för vad som är tillåtet eller inte är oklara och praxis är inte entydig. Skatteplikt bör dock alltid föreligga, oavsett om uthyrningen är tillåten eller inte.

Immateriella rättigheter m.m.

Mitt förslag: Immateriella rättigheter omfattas av skatteplikten. Från skatteplikt undantas dock upplåtelse och överlåtelse av rättigheter enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, med undantag för rätt till reklamalster, system och program för automatisk databehandling samt rätt till film. videogram eller annan jämförlig inspelning som avser information. Från skatteplikt undantas också en utövande konstnärs framförande av litterärt eller konstnärligt verk samt rättighet i fråga om ljud- eller bildupptagning av sådant framförande.

Kommitténs förslag innebär att samtliga immateriella rättigheter inordnas under skatteplikten.

Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. En införd skatteplikt för upphovsrättigheter, i första hand författar- och tonsättarrättigheter, avstyrks dock av bl.a. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Författarförbundet, Teatrarnas Riksförbund och Sveriges Närradioförbund.

Skälen för mitt förslag: Med immateriella rättigheter avses närmast rättigheter för vilka skydd har beretts mot efterbildning eller liknande förfarande. Exempel på sådana rättigheter är upphovsrätt, patenträtt, mönsterrätt och varumärkesrätt. Enligt nu gällande ordning föreligger skatteplikt för reproduktionsrätt eller annan rätt till fotografisk bild, visningsrätt eller annan rätt till kinematografisk film som avser reklam eller information, rätt till patent, nyttjanderätt till konstruktion eller uppfinning som avser skattepliktig vara samt rätt att utnyttja system eller program för automatisk databehandling. Skatteplikten för dessa rättigheter har i huvudsak motiverats med att kumulativa effekter undanröjs, att konkurrensneutraliteten stärks och att tillämpningen av ML förenklas.

De immateriella rättigheter som fortfarande står utanför det skattepliktiga området är upphovsrätt i vissa fall, mönsterrätt, varumärkesrätt samt visningsrätt till film och video som inte avser reklam eller information.

Kommittén har funnit att flera omständigheter i och för sig talar för att de ifrågavarande immateriella rättigheterna även fortsättningsvis undantas från skatteplikt. Ersättningen för en sådan rättighet står i allmänhet inte i relation till rättighetsinnehavarens kostnader för att utveckla det objekt som ligger till grund för rättigheten utan bestäms i stället huvudsakligen på andra grunder. Ett inordnande av dessa rättigheter under skatteplikten torde inte heller kunna motiveras med att några betydande kumulativa skatteeffekter undanröjs. Inte heller skulle konkurrensneutraliteten påverkas i mer än obetydlig omfattning. Det förhållandet att de aktuella rättigheterna i allmänhet överläts mellan skattskyldiga medför också att en utvidgning av skatteplikten i berört hänseende inte skulle tillföra statskassan några ytterligare medel.

Enligt kommittén skulle dock en generell skatteplikt också på detta område förenkla tillämpningen av mervärdeskattelagstiftningen. Eventuella fördelningsproblem avseende såväl ingående som utgående skatt skulle bortfalla. Kommittén har därför funnit övervägande skäl tala för att samtliga upplätelser och överlåtelser av immateriella rättigheter skall omfattas av skatteplikten.

Jag delar i princip kommitténs uppfattning om fördelarna med en generell mervärdeskatt. Enligt vad som anförts i avsnitt 2.2.4 kan det dock finnas skäl att undanta viss verksamhet inom kulturområdet från skatteplikt. Även upplåtelse och överlåtelse av vissa immateriella rättigheter med anknytning till kulturområdet bör omfattas av ett sådant undantag. Skattefriheten bör omfatta sådana rättigheter som omfattas av 1, + och 5 §§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).

Undantaget bör också omfatta utövande konstnärers framförande av litterära eller konstnärliga verk. Utanför skatteplikten bör falla royalties och andra ersättningar från exempelvis grammofonbolag och även sådana ersätt-

& Riksdagen 1989:90. I saml. Nr 111

ningar som kan utgå om en grammofonskiva eller liknande används vid ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid annat offentligt framförande i förvärvssyfte.

Till litterära verk räknas enligt upphovsrättslagen alla i vid mening beskrivande alster, inkl. datorprogram men inte filmverk. Konstnärliga verk är sädana som inte räknas som litterära. Det innebär att även t.ex. reklamalster kan vara föremål för upphovsrätt. Några skäl att från skatteplikt undanta rättigheter avseende sådana alster eller rätt till system eller program för ADB kan enligt min mening inte anföras. Rättigheter av detta slag tillhandahälls i stor utsträckning skattskyldiga, varför ett undantag från skatteplikt skulle medföra kumulativa skatteeffekter.

Enligt nu gällande bestämmelser likställs med skattepliktig vara visningsrätt eller annan rätt till kinematografisk film som avser reklam eller informasion. Sådana rättigheter bör enligt min mening också fortsättningsvis alltid omfattas av skatteplikten. Alster av detta slag tillhandahålls numera i stor omfattning i form av videogram. Skatteplikten bör därför inte begränsas till enbart rätt till kinematografisk film av detta slag utan också innefatta videogram celler annan för återgivning gjord jämförlig inspelning som avser information. Skatteplikten för reklamfilmer m.m. följer av vad som sagts ovan.

I lagrådsremissen har föreslagits att undantaget i fråga om upphovsrätter inte bör omfatta rätt till översättning enligt 4 § upphovsrättslagen. Som skäl härför har anförts bl.a. att översättningar i stor omfattning tillhandahålls inom näringslivet samt att det skulle medföra hanterings- och tillämpningsproblem att skilja dessa från översättningar av litterära verk. Lagrådet har anfört att i fråga om översättningar av litterära verk bör dessa följa samma regler som originalverken och att det inte torde vara svårare att bestämma vad som är en Översättning av ett litterärt verk än att fastställa vad som är ett litterärt verk. Lagrådet framhåller vidare att det mer sällan torde förekomma att tillhandahållandet av en översättning inom näringslivet fär förmen av en upplätelse eller överlåtelse av upphovsrätten till denna. Lagrådet framhåller också att sådana översättningar som inte avses i 4 § upphovsrättslagen blir skattepliktiga enligt huvudregeln. Jag ansluter mig till lagrådets förslag i denna del.

Fartyg och luftfartyg

Mitt förslag: Det nuvarande undantaget från skatteplikt för vissa fartyg och luftfartyg slopas.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Förslaget avstyrks dock av bl.a. SAS, Sveriges Redareförening och Föreningen Auktoriserade Revisorer. De invändningar som framförts avser i huvudsak dels de likviditetspåfrestningar som kan uppstå i samband med investeringar. dels problem som hänger samman med den internationella trafiken, dvs. import och exportfrågor.

ll4

från skatteplikt skepp för yrkesmässig sjöfart eller yrkesmässigt fiske, fartyg för bogseting, bärgning eller livräddning och luftfartyg för yrkesmässig person- eller godsbefordran. Även del, tillbehör eller utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg undantas under vissa förutsättningar. Undantaget är av kvalificerat slag, vilket innebär att den som yrkesmässigt tillhandahåller sädana varor har avdragsrätt för ingående skatt.

Kommittén har som mål haft att åstadkomma en mervärdebeskattning med generell räckvidd. Mot denna bakgrund har kommittén funnit att även ifrågavarande undantag från skatteplikt bör slopas.

Jag delar kommitténs uppfattning. För en sådan ordning talar också mitt förslag att inordna personbefordran under skatteplikten. Transporttjänster i övrigt är redan nu skattepliktiga. Det innebär att avdragsrätt praktiskt taget alltid kommer att föreligga för den mervärdeskatt som belastar förvärv av detta slag i den mån förvärvet avser yrkesmässig verksumhet.

SAS och Sveriges Redareförening har hävdat att en skatteplikt för fartyg och luftfartyg skulle medföra allvarliga likviditetsproblem för transportföretagen. Anledningen härtill skulle vara att mervärdeskatten på investeringar kan uppgå till betydande belopp, som företagen under viss tid tvingas ligga ute med. Genom att reglerna för redovisning av mervärdeskatten bygger på bokföringsmässig redovisning, inträder rätten till avdrag för ingående skatt i samband med faktureringen. Mervärdeskatteredovisning kan göras i omedelbar anslutning till utgången av den redovisningsperiod under vilken fakturan bokförts. För mervärdeskatt som påförs vid införsel till landet inträder avdragsrätten när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av den skattskyldige. I sådana situationer kan i vissa fall likviditets- och ränteförluster uppstå. Dessa förhållanden är dock inte unika utan föreligger i alla verksamheter.

Det har också från SAS anförts att en skatteplikt på detta område skulle medföra störningar och problem för bolagets transporter av bl.a. reservdelar mellan de nordiska länderna. Med hänsyn till vad som i tullhänseende redan nu gäller för varor av detta slag, torde dock inga betydande problem kunna förutses uppkomma enbart på grund av en mervärdeskattebeläggning. Med hänsyn till vad som anförts föreslår jag att det nu behandlade undantaget från skatteplikt slopas. Härav följer att de särskilda bestämmelserna om undantag för bärgning av sådant fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt och transport i anslutning till sådan bärgning ocksä bör slopas.

Regeringen har med stöd av 12 § ML förordnat att luftkuddefarkoster skall jämställas med fartyg i detta sammanhang. Som framgår nedan föreslår jag att 12 § ML liksom de med stöd av denna paragraf meddelade besluten upphävs. Härigenom kommer luftkuddefarkoster att bli skattepliktiga.

Krigsmateriel

Mitt förslag: Undantaget från skatteplikt för viss krigsmateriel slopas.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande bestämmelser undantas från skatteplikt krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan materiel, när varan säljs till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införs till landet för statens räkning. Vilka varor som omfattas av utförselförbudet framgår av bilaga till förordningen (1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m. Undantaget från skatteplikt är av kvalificerat slag. Motsvarande undantag gäller för annars skattepliktiga tjänster avseende krigsmateriel som ägs av staten. Det ifrågavarande undantaget överfördes till dävarande mervärdeskatteförordningen från bestämmelserna om allmän varuskatt. Som skäl för skattefriheten angavs att en skatteplikt endast skulle medföra en onödig omgång av betalningar.

Undantaget har vållat en del tillämpningsproblem. Vissa varor har både militär och civil användning vilket i många fall har gjort det vanskligt att bedöma skatteplikten. I svnnerhet vid inköp av delar och tillbehör har det vid förvärvet i många fall varit svårt att avgöra om delen eller tillbehöret slutligen skulle avse krigsmateriel eller annan vara.

Regeringen har förordnat att den verksamhet som försvarets fabriksverk bedriver för statens behov skall anses som yrkesmässig verksamhet enligt ML även till den del den avser försäljning eller tillhandahållande av tjänst till staten beträffande krigsmateriel som är undantaget från skatteplikt. Enligt beslutet föreligger för försvarets fabriksverk rätt till avdrag för ingående skatt enligt 17 & ML för den yrkesmässiga verksamheten.

Mervärdeskatt på varor och tjänster som tillhandahälls staten innebär ingen kostnad för denna. Beskattningen träffar redan i dag i princip all statlig upphandling av varor och kommer med det föreliggande förslaget om en generell beskattning även att träffa i princip all upphandling av tjänster. Ett undantag från skatteplikt vid upphandling av krigsmateriel ger vid en sådan ordning en missvisande information om denna upphandlings andel av budgeten. Redan av detta skäl bör det nu aktuella undantaget slopas.

Den generella kompensationsrätt för mervärdeskatt för statliga myndigheter som också föreslås gör vidare att det överhuvudtaget saknas skäl att bibehålla skattefriheten för vissa försäljningar och tjänster till staten.

Verksamhetstillgångar

Mitt förslag: Det nu gällande undantaget från skatteplikt för varulager, inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet, när tillgängen överlåts i samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav eller övertas i samband med fusion cHer liknande förfarande begränsas till att avse endast de fall då förvärvaren är skattskyldig.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Sveriges Advokatsamfund liksom bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS anser att reglerna om undantag i samband med överlåtelse av verksamhet bör förtydligas.

Skälen för mitt förslag: Från skatteplikt undantas enligt nu gällande bestämmelser varulager, inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet, när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav, fusion eller liknande förfarande. Skattefriheten förutsätter att tillgångarna överlåts till den som övertar verksamheten som sådan.

Skälen för undantaget beträffande verksamhetstillgångar är i första hand av praktisk natur. Den som övertar en verksamhet eller del av verksamhet har i allmänhet rätt till avdrag för ingående skatt. Statsverket skulle således inte tillföras ytterligare medel om ifrågavarande transaktioner var skattepliktiga. Härtill kommer att en sådan skatteplikt skulle medföra problem i de fall det i en överlåtelse av detta slag ingår från skatteplikt undantagna varor och i de fall den överlåtna verksamheten endast delvis medför skattskyldighet.

Enligt kommitténs mening motiverar dessa förhållanden att ifrågavarande transaktioner även fortsättningsvis undantas från skatteplikt.

Kommittén har funnit att undantaget uttryckligen bör begränsas till de fall där övertagaren är skattskyldig till mervärdeskatt. Jag delar denna uppfattning. Denna ordning överensstämmer också med vad mervärdeskattcutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Översyn av mervärdeskatten del XI (SOU 1987:45).

Frimärken, sedlar och mynt

Mitt förslag: Det nuvarande undantaget från skatteplikt för frimärken, sedlar och mynt bibehålls.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att den generella skatteplikten också skall omfatta frimärken, sedlar och mynt.

Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran. Sveriges Frimärkshandlarförbund och Sveriges Mynthandlares förening avstyrker dock förslaget av konkurrens- och kontrollskäl. Generaltullstyrelsen har angett att man inte kommer att kunna upprätthålla en tillfredsställande kontroll över importbeskattningen om kommitténs förslag genomförs.

Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande regler undantas frimärken från skatteplikt om de inte omsätts eller införs i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning. Från skatteplikt undantas också sedlar och mynt som är eHer har varit gällande betalningsmedel. I fråga om guldmynt omfattar undantaget inte guldmynt som präglats efter den 1 januari 1967 och som omsätts efter sitt metallvärde.

Frimärken, sedlar och mynt som samlarobjekt omfattades av skatteplikt vid dåvarande mervärdeskatteförordningens tillkomst.

Det nuvarande undantaget i fråga om frimärken infördes 1973 (prop. 1973:163, SkU 62, rskr. 350, SFS 1973:928). Som skäl anfördes de förhållanden som rådde i branschen och de konkurrens- och kontrollproblem skatteplikten gav upphov till. Endast en mindre del av omsättningen av samlarfrimärken skedde i den reguljära handeln. Den dominerande omsättningen skedde på sätt som inte kunde inordnas under beskattningen, t.ex. mellan

samlare eller inom samlarföreningar. Till detta kom att införsel av frimärken direkt till samlare skedde på ett sätt som i praktiken gjorde en effektiv införselbeskattning omöjlig.

Omsättning av sedlar och mynt undantogs från skatteplikt 1986 (prop. 1985/86:47, SKU 17, rskr. 92, SFS (1985:1116). Som skäl härför angavs de ' med frimärkshandeln likartade förhållanden under vilka fackhandeln för sedlar och mynt arbetade.

De förhållanden som tidigare motiverade undantag från skatteplikt för frimärken, sedlar och mynt har inte ändrats. En skatteplikt skulle med stor sannolikhet få till följd att handeln med dessa varor i ännu större utsträckning skulle ske utanför den reguljära handeln. Detta skulle medföra betydande negativa konsekvenser för den yrkesmässiga frimärks- och mynthandeln. Till detta kommer vad generaltullstyrelsen har anfört i fråga om möjligheterna att upprätthålla en tillfredsställande införselbeskattning av dessa varor.

Även om principiella skäl i och för sig kan anföras mot att göra avsteg från den generella skatteplikten för varor bör — med hänsyn till vad som anförts ovan — det nuvarande begränsade undantaget från skatteplikt för frimärken, sedlar och mynt behållas.

Aktiebolaget Svensk Bilprovning

Mitt förslag: Undantaget från skatteplikt för vissa obligatoriska besiktningar hos Akticbolaget Svensk Bilprovning slopas.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande bestämmelser undantas från skatteplikt obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Undantaget i fråga om besiktning av fordon infördes vid dåvarande mervärdeskatteförordningens tillkomst. Undantaget motiverades inte särskilt.

Obligatorisk kontrollverksamhet som utförs av statlig eller kommunal myndighet anses inte som yrkesmässig och medför således inte skattskyldighet. Sådan kontrollbesiktning har i vissa fall genom författning anförtrotts aktiebolag. Som exempel kan förutom Aktiebolaget Svensk Bilprovning också nämnas Aktiebolaget Statens Anläggningsprovning och Svenska Elektriska Materialkontrollanstalten AB. Fastän dessa bolag har anförtrotts offentliga förvaltningsuppdrag är de inte myndigheter i regeringsformens mening. Verksamhet som staten bedriver i bolagsform räknas som yrkesmässig även när verksamheten bedrivs för att uteslutande tillgodose statens eget behov. Obligatorisk kontrollverksamhet medför således alltid skattskyldighet när den bedrivs i bolagsform. Det särskilda undantaget från skatteplikt för vissa av Aktiebolaget Svensk Bilprovnings kontrollbesiktningar är alltså ett avsteg från den skatteplikt som annars omfattar här berörd kontrollverksamhet.

Lagrådet har anfört att Aktiebolaget Svensk Bilprovnings befogenheter : vid den obligatoriska kontrollbesiktningen av fordon och den obligatoriska 118

besiktningen av kilometerräknarapparatur uppenbarligen innefattar myndighetsutövning. Det saknas enligt lagrådet anledning att betrakta myndig- hetsutövning som genom särskild lagstiftning anförtrotts ett bolag eller annat privaträttsligt subjekt på annat sätt än när myndighetsutövningen sker i statens, ett statligt affärsverks eller en kommuns verksamhet. Lagrådet har där-' för föreslagit att ett särskilt undantag från skatteplikt införs för vara eller tjänst som tillhandahålls som ett led i myndighetsutövning av bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ med stöd av lag enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen.

Uppgifter som är jämförbara med dem som Aktiebolaget Svensk Bilprovning utför är anförtrodda även ät bl.a. AB Statens Anläggningsprovning och Svenska Elektriska Materialkontrollanstalten AB. Även Aktiebolaget Svensk Bilprovning utför vissa uppgifter som kan anses innefatta myndighetsutövning, men som enligt gällande regler mervärdebeskattas. Den verksamhet som bedrivs av ifrägavarande bolag är i sin helhet yrkesmässig. Enligt min mening skulle det strida mot mervärdeskattens principiella uppbyggnad att undanta en del av bolagens verksamhet från mervärdeskatt genom att dra paralleller till det yrkesmässighetsbegrepp som skall gälla särskilt för stat och kommun. Att generellt undanta verksamhet av detta slag från skatteplikt skulle dessutom leda till kumulativa effekter och konkurrensneutralitetsproblem. Att undanta besiktningar hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning och hos de andra bolagen är enligt min mening även i övrigt obefogat. Jag är därför inte beredd att föreslå att det av lagrådet förordade undantaget på detta område införs. Mot bakgrund härav och då nägra bärande skäl i övrigt för fortsatt skattefrihet inte kan anföras anser jag att undantaget för Aktiebolaget Svensk Bilprovnings verksamhet bör slopas. Renniäringen

Mitt förslag: Det nuvarande undantaget från skatteplikt för skötsel genom samebys försorg av renar slopas.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran. Skälen för mitt förslag: Skötsel av djur är en skattepliktig tjänst enligt ML.

Undantaget från skatteplikt för skötsel genom samebys försorg av renar har tillkommit i syfte att undanröja den ökade skattebelastning för vissa renägare som annars skulle ha följt av den omorganisation av rennäringen som skedde genom tillkomsten av rennäringslagen (1971:437). Denna ökade skattebelastning skulle ha drabbat de renägare som inte omfattas av redovisningsskyldighet enligt ML, dvs. de vars skattepliktiga omsättning inte uppgår till det belopp som anges i 6 § ML. Jag föreslår nu att beloppsgränsen för redovisningsskyldighetens inträde skall slopas och att mervärdeskatten fortsättningsvis skall redovisas fullt ut. Därmed ändras de förhållanden som motiverade undantaget från skatteplikt på rennäringens område på sådant sätt att det inte längre finns skäl att bibehålla undantaget. Jag anser därför alt undantaget från skatteplikt för tjänst som avser skötsel genom samebys försorg av renar bör slopas. Detsamma bör gälla den särskilda bestämmelsen 119

i punkt I av anvisningarna till 2 § ML att tjänst som medlem i sameby utför Prop. 1989/90:111 enligt rennäringslagen för samebyns räkning inte skall anses som yrkesmässig.

Lotterier och vadhållning m.m.

Mitt förslag: Lotterier, däri inräknat vadhållning och andra former av

spel. undantas också fortsättningsvis från skatteplikt.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Tillhandahållande av lotterier, däri inräknat vadhällning eller andra former av spel omfattas inte av skatteplikten enligt ML. Kommittén hir övervägt om spelinsatser skall göras till föremål för mervärdebeskattning men funnit att de skattetekniska nackdelarna med en sådan ordning övervägar de fördelar från bl.a. konsumtionsneutralitetssynpunkt som kan vinnas.

Jag delar kommitténs uppfattning och föreslår därför att lotterier, däri inräknat vadhäållning och andra former av spel, undantas från skatteplikt. Undantaget avser endast spelinsatser och omfattar således inte t.ex. entréavgifter till inrättningar där spelet bedrivs.

2.3¶Offentlig verksamhet

2.3.1 En konkurrensneutral beskattning

Mitt förslag: För att lösa de problem med konkurrensneutralitet mellan offentlig egenregi och upphandling som kan uppkomma hos statliga myndigheter. primärkommuner och landstingskommuner när mervärdeskattebasen breddas vidtas särskilda åtgärder. De innebär i huvudsak att flertalet myndigheter samt kommunerna kompenseras för sina mervärdeskattekostnader, men på ett sådant sätt att resultatet blir kostnadsmässigt neutralt.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i att det finns ett behov av att särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa konkurrensneutraliteten inom offentlig verksamhet när mervärdeskattebasen breddas. De av kommittén föreslagna huvudprinciperna för en kompensationsordning, tillstyrks också med något enstaka undantag.

Bakgrunden till mitt förslag: Skattskyldighet enligt 2 § ME föreligger för den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter skattepliktig eller från skatteplikt kvalificerat undantagen vara eller tjänst eller för den som omsätter sådana varor och tjänster genom export. För stat och kommun gäller särskilda regler enligt anvisningarna till 2 § ML. De innebär i huvudsak att statlig eller kommunal verksamhet som bedrivs uteslutande för att tillgodose egna behöv anses som yrkesmässig endast om den bedrivs i bolagsform

eller liknande. Om tillhandahållande sker både internt och till utomstående betraktas endast den utåtriktade delen av verksamheten som yrkesmässig. Det är särskilt stadgat att SJ:s godsbefordran samt postverkets befordran av postpaket m.m. är yrkesmässig.

Staten, liksom varje primär- eller landstingskommun., utgör ett subjekt i mervärdeskattehänseende. Härav följer bl.a. att som statens egna behov anses inte enbart de prestationer som utförs åt det egna organet utan även de som tillhandahålls åt andra statliga organ. Motsvarande gäller tillhandahållanden från ett kommunalt organ till ett annat inom en och samma kommun.

Skälen för mitt förslag: Som nämnts medför den verksamhet som bedrivs av statliga myndigheter eller av primär- och landstingskommuner i stor utsträckning inte skattskyldighet. Någon rätt till avdrag för ingående skatt i verksamheten föreligger då inte. De statliga myndigheterna och kommunerna uppträder i dessa fall i mervärdeskattehänscende som slutliga konsumenter. Detta innebär särskilda problem i samband med en breddad mervärdeskattebas.

Med den relativt smala bas för mervärdeskatten på tjänsteomrädet som nu föreligger har konkurrensneutralitetsfrågor vid statlig och kommunal upphandling rests endast på begränsade områden. Det mest väsentliga är bygg- och anläggningsarbeten. Konkurrensneutralitet i mervärdeskattesammanhang mellan upphandling resp. arbete i egen regi har där hjälpligt kunnät upprätthållas med reduceringsreglerna, dvs. en reduktion av beskattningsunderlaget till 6052 och i vissa fall till 2096 av beskattningsvärdet. En sådan reduceringsregel har också införts när det gäller vissa tvättjänster åt stat och kommun. På vissa områden har det dock inte kunnat införas någon särreglering som kunnat förhindra en snedvridning av konkurrensvillkoren till fördel för utförande av arbeten i egen regi i stället för upphandling.

En i princip generell tjänstebeskattning i enlighet med vad jag tidigare har förordat skärper kraftigt konkurrensproblematiken. Av avgörande bety- : delse är också slopandet av reduceringsreglerna på i första hand byggentreprenader. Sammantaget innebär dessa ändringar att det blir på en mängd områden som konkurrensförhällandena mellan arbeten i egen regi resp. upphandling kommer att rubbas. Om inget görs för att utjämna dessa skillnader kommer en betydande snedvridning att ske. Arbeten i egen regi kommer att gynnas av mervärdeskattesystemet, medan upphandling från fristående näringsutövare kommer att missgynnas. Mervärdeskattesystemet skulle då kunna ge incitament till ett samhällsekonomiskt orationellt handlande. Den offentliga verksamheten skulle i reellt hänseende fördyras och produktiviteten sänkas.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att särskilda åtgärder måste vidtas för att säkerställa att mervärdeskattesystemet inte fär snedvridningseffekter inom den offentliga sektorn när mervärdeskattebasen breddas. Nya reduceringsregler kan naturligtvis inte användas. Detta skulle strida mot de grundläggande principerna för skatteomläggningen.

En huvudprincip bör således vara att offentlig egenregi inte gynnas på bekostnad av upphandling. Det mäste också säkerställas att offentlig utåtriktad verksamhet inte gynnas av skattesystemet vid konkurrens med privata sub-

Iekt. De lösningar kommittén föreslagit för att åstadkomma dessa resultat är i vissa avseenden olika när det gäller statlig resp. kommunal verksamhet. Eftersom det är staten som uppbär mervärdeskatten kan frågorna delvis lösas på olika sätt. Jag redogör i det följande först för mina förslag såvitt gäller de statliga myndigheterna och därefter för primär- och landstingskommunernas mervärdeskattesituation.

2.3.2 De statliga myndigheterna

Mitt förslag: Fgenregiproblemet löses genom att de statliga myndig-

heternas inköpsutgifter redovisas exkl. mervärdeskatt. Myndighe-

terna får rätt att avräkna påförda utgifter för mervärdeskatt mot bud-

getens inkomstsida, I stället för att som nu avräkna dessa utgifter mot

anslag och inkomster. Affärsverken skall inte omfattas av systemet.

Enstaka andra myndigheter som bedriver utåtriktad verksamhet i

konkurrens med privata företag på omräden som inte föreslås bli mer-

värdeskattebelagda. kan också behöva undantas.

Om en statlig myndighet tillhandahaller skattepliktiga varor och

tjänster skall verksamheten vara att anse som yrkesmässig oberoende

av om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller ej. Yrkesmässighet

skall dock inte föreligga om tillhandahällandet utgör ett led i en myn-

dighetsutövning.

Kommitténs förslag överensstämmer I huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt att den föreslagna redovisningsördningen införs, och varit av den åsikten att förslagen löser egenregiproblemen. Det har påpekats att gränsdragningen mellan de myndigheter som skall vara med i resp. ställas utanför systemet kan ställa till problem. Vidare har framförts att ett ikraftträdande under pågående budgetår kan medföra komplikationer.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts medför större delen av de statliga myndigheternas verksamhet inte skattskyldighet. Ingående mervärdeskatt på förvärv av varor och tjänster för denna del av verksamheten är inte avdragsgill. En myndighets anslag måste med nuvarande ordning täcka myndighetens upphandlingskostnad inkl. mervärdeskatt. Ur myndighetens synvinkel är därför den ingående mervärdeskatten en kostnad, trots att skatten som sådan inlevereras till staten av leverantören. Dessa förhållanden har fått till följd att statlig verksamhet budgeteras inkl. mervärdeskatt.

Som KIS pekat på leder denna teknik till komplikationer, som dessutom kraftigt accentueras vid basbreddningen. Komplikationerna innebär som tidigare nämnas risk för att statlig egenregi gynnas på bekostnad av upphandling från en fristående entreprenör. Mervärdeskattesystemet leder således till konkurrensnackdelar för mervärdeskattskyldiga företag. En annan svårighet är att fastställa i vilken mån inköpta varor och tjänster hänför sig till de skattefria verksamhetsområdena, där avdragsrätt för ingående skatt är utesluten, eller till de skattebelagda områdena där avdragsrätt finns.

För att motverka konkurrensproblematiken har vissa bestämmelser införts i upphandlingsförordningen (1986:366). som i princip innebär att en

[Ne

myndighet vid bedömning av anbud skall korrigera för olikheter vad gälier mervärdeskattskyldigheten hos anbudsgivarna. Med stöd av. 2 § ML har regeringen också i särskilda beslut förordnat om viss skattskyldighet för vägverket. statens vattenfallsverk, televerket. kriminalvärdsstyrelsen och försvarets fabriksverk sävitt avser tillhandahållande av varor eller tjänster för statens eget behov.

Som jag tidigare förordat krävs i samband med att mervärdeskattebasen nu breddas en nyordning som innebär att problemen med konkurrensneutralitet m.m. kan åtgärdas generellt. Som KIS framhållit leder det nuvarande statliga budgeteringssystemet vad gäller mervärdeskatten till onödiga konkurrensproblem. Mervärdeskatt på en statlig upphandling innebär inte någon kostnad för staten. En redovisning av myndigheternas utgifter exkl. mervärdeskatt ter sig därför naturlig. Om utgifterna redovisades fria från mervärdeskatt skulle detta tekniskt få samma effekt som en skattskyldighet med generell avdragsrätt för ingående skatt. Valet mellan olika upphandlingsalternativ eller mellan upphandling resp. arbete i egen regi skulle inte påverkas av mervärdeskatten. |

En redovisning exkl. mervärdeskatt har som KIS påpekat också vissa andra fördelar. Det skulle leda till en rättvisare information om de statliga myndigheternas ianspråktagande av de totala statliga resurserna, eftersom mervärdeskattebelagda varor och tjänster inte övervärderas i förhållande till mervärdeskattefria förvärv eller arbeten i egen regi.

Det statliga budpeteringssystemet bör säledes ändras så att anslagen beräknas exkl. mervärdeskatt och så att myndigheternas utgifter redovisas utan skatten. Detta kräver att myndigheterna i särskild ordning får kompensation för all ingående mervärdeskatt. I sina huvuddrag bör detta kunna gå till på följande sätt. En myndighets utbetalning av ett fakturerat belopp sker så att myndigheten dels avräknar fakturabeloppet exkl. mervärdeskatt som en utgift i förhållande till anslaget eller andra intäkter, dels avräknar mervärdeskatten gentemot budgetens särskilda inkomsttitel för mervärdeskatt. Mervärdeskatten kompenseras således genom en direkt avräkning mot budgetens inkomstsida. Den närmare utformningen torde lämpligen fastställas genom bestämmelser som utfärdas av regeringen eller, efter bemyndigande, av riksrevisionsverket. Kontrollen av den föreslagna ordningen bör ske inom ramen för riksrevisionsverkets löpande och ärliga granskning av statsmyndigheterna.

Atfärsverken bör inte ingå i det nya redovisningssystemet. Enstaka andra myndigheter som bedriver utåtriktad verksamhet i konkurrens med privata , företag bör också undantas. I vissa fall skulle nämligen en rätt att lyfta av all ingående mervärdeskatt mot budgetens inkomstsida kunna innebära en konkurrensfördel gentemot privata företag. Vid sidan om affärsverken gäller det myndigheter som tillhandahåller tjänster inom de sektorer som alltjämt skall vara mervärdeskattefria, t.ex. utbildning och sjukvård. KIS har funnit att det, förutom affärsverken, för närvarande endast är AMU-myndigheterna och statens institut för personalutbildning som borde ställas utanför det nya redovisningssystemet. Det bör ankomma på regeringen att föreskriva vilka myndigheter som skall omfattas av systemet, och vilka som skall lämnas utanför. Jag delar därvid de synpunkter som framförts vid remissbe-

ter så att konkurrensproblem vid utåtriktad verksamhet inte uppkommer.

Den här beskrivna ordningen utgör en nyordning av det interna statliga budgeterings- och redovisningssystemet. Någon lagreglering härav är inte nödvändig, utan frågan kan regleras i förordning eller annan författning. Detsamma gäller frågan vilka myndigheter, utöver affärsverken. som bör undantas.

De myndigheter som omfattas av den nya redovisningsordningen far således rätt att direkt mot budgetens inkomstsida avräkna ingående mervärdeskatt. Det innebär å andra sidan att nägon rätt till avdrag i mervärdeskattedeklaration inte bör föreligga om myndigheten skall avge sådan. För affärsverken som enligt ovan skall stå utanför systemet mäste dock en avdragsrätt bibehållas.

I det till lagrådet remitterade lagförslaget hade i en ny 18 a § ML föreslagits cen rätt för regeringen att avgöra vilka statliga myndigheter som skall ha rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt. Lagrådet har anfört att en sådan delegering inte kan göras, och föreslagit ett generellt avdragsförbud för statliga myndigheter med undantag av affärsverken. Jag finner att den av lagrådet föreslagna ordningen kan genomföras utan komplikationer. De fåtaliga myndigheter, utöver affärsverken, som enligt ovan kan behöva ställas utanför det nya systemet. bedriver inte skattepliktig verksamhet och skulle därför enligt de generella reglerna inte ha någon avdragsrätt. Samtliga statliga myndigheter, utom affärsverken. kan därför undantas från avdragsrätt.

Den föreslagna ordningen aktualiserar även vissa andra ändringar såvitt avser statsmyndigheternas roll i mervärdeskattesystemet. Som tidigare nämnts utgör staten ett enda subjekt i mervärdeskattesammanhang. Transaktioner mellan statliga myndigheter skattebelägpgs inte, annat än I vissa I ML angivna fall. KIS har framhällit att det skulle innebära en förenkling om varje myndighet i mervärdeskattesammanhang i princip behandlas som ett särskilt subjekt. Någon skillnad skulle då inte behöva göras när det gäller utgående mervärdeskatt beroende på om cen vara eller tjänst tillhandahålls en annan statlig myndighet eller någon annan. KIS föreslog således att varje myndighet skulle vara ett skattesubjekt i mervärdeskattesammanhang, men föreslog en möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att besluta om undantag från skattedebitering i vissa fall.

Lagförslaget (3 § ML) i lagrådsremissen hade i denna del utformats i enlighet med KIS förslag. Lagrådet har anfört att den möjlighet till delegering som förslaget förutsätter inte kan godtas. Lagrådet har föreslagit att de statliga affärsverken direkt i ML anges som självständiga skattesubjekt, medan statliga myndigheter i övrigt alltjämt behandlas som ett gemensamt skattesubjekt. Enligt min mening innebär detta att vissa förenklingar som annars skulle varit möjliga inte uppnäs. Någon mer betydande nackdel behöver emellertid detta inte medföra. Jag förordar att reglerna utformas på sätt som lagrådet föreslagit.

När det gäller reglerna om skattskyldighet för de statliga myndigheternas verksamhet innebär de nuvarande reglerna i princip att de vanliga kriterierna på yrkesmässig verksamhet skall föreligga för att skattskyldighet skall

vara för handen. Det innebär bl.a. ett krav på att verksamheten skall ha en viss varaktighet, men dessutom i princip att verksamheten bedrivs med vinstsyfte. Att med ledning av dessa kriterier avgöra när en myndighets utåtriktade verksamhet skall anses skattepliktig eller inte har ibland vållat vissa svårigheter. Dessa svårigheter kommer att accentueras påtagligt med anledning av basbreddningen.

En möjlighet att lösa detta är att konstruera skattskyldighetsbegreppet för de statliga myndigheterna utan att vinstsyftet får utgöra kriterium på yrkesmässigheten. Det innebär i princip att, oberoende av om verksamheten bedrivs med vinstsyfte eller ej, utatriktad statlig verksamhet medför skattskyldighet, om den avser tillhandahållande mot vederlag av skattepliktiga varor eller tjänster. Jag anser att en sådan huvudprincip bör läggas till grund för beskattningen.

I den mån en vara eller tjänst tillhandahålls av en myndighet som ett led i en myndighetsutövning, och således inte på privaträttslig grund, bör dock skattskyldighet inte föreligga. Skäl till en sådan utvidgning av skattskyldigheten föreligger inte. Däremot får en sådan inskränkning inte innebära att tillhandahållande från statlig myndighet av teletjänster eller andra distributions- eller servicetjänster undantas från beskattning, även om tillhandahållandet har sin grund i föreskrifter om skyldighet att anlita viss myndighet för tjänsten. För närvarande synes det dock vara erforderligt med lagstiftning endast i fråga om omhändertagande och förstöring av avfall, föroreningar och liknande.

2.3.3 Primär- och landstingskommuner En generell kompensutionsordning

Mitt förslag: Kommunerna skall i sina mervärdeskattedeklarationer få göra avdrag för all ingående mervärdeskatt, och inte som nu enbart den ingående skatt som hänför sig till verksamhet som föranleder skattskyldighet. Kommunerna skall ersätta staten för denna utökade avdragsrätt. Ersättningen bör utformas på ett sådant sätt att det inte finns en direkt koppling mellan årliga avdragsbelopp och kommunernas återbetalning härav.

All verksamhet i en kommun skall redovisas i ett sammanhang, om inte skattemyndigheten medger annat. Skattskyldigheten utformas i övrigt på motsvarande sätt som jag tidigare förordat för de statliga myndigheterna. I den mån särskilda avdragsförbud föreligger enligt 18 § ML skall dessa gälla även kommunerna.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag. | Remissinstanserna har I huvudsak tillstyrkt att en kompensationsmodell

enligt KIS förslag införs. Det har påpekats att en lämplig form för kommunernas ersättning till staten måste utformas så att konkurrensneutraliteten inte äventyras. Kommunförbundet anser vidare att avdragsförbud inte bör upprätthållas vad gäller kommunerna. 125

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare angivit kräver en i princip genereli mervärdeskatt att en generell lösning tillskapas för att utjämna skattens konkurrenssnedvridande effekter vid val mellan kommunal cgenregi resp. upphandling. KIS har när det gäller primär- och landstingskommunerna därvid övervägt två skilda metoder, nämligen en generell uttagsbeskattning eller en gencrell avdragsrätt. KIS har förordat att den sistnämnda metoden väljs.

En uttagsbeskattning av kommunerna skulle innebära en skattebeläggning av sådana arbeten som kommunen själv utför inom ett område där en upphandling skulle ha mervärdeskattebelagts. Detta skulle exempelvis kunna avse kommunala byggnadsarbeten för eget behov eller städning av landstingskommuns sjukhus. En uttagsbeskattning skulle i princip säkerställa önskemälen om konkurrensneutralitet. Detta förutsätter emellertid att de betydande tillämpningsproblemen kan lösas. Sådana problem uppstår bl.a. därför att frågan om avdrag för kommunens ingående mervärdeskatt beror av i vad mån inköpta varor och tjänster anskaffats för verksamhetsområden där mervärdeskatt skall tas ut. eller för områden som är skattefria. En effektiv uttagsbeskattning kräver också en noggrann bokföring av använda resurser. Jag delar KIS uppfattning att en generell uttagsbeskattning inte kan förordas.

Metoden med generell avdragsrätt bygger till väsentliga delar på en i Danmark tillämpad modell för att lösa hithörande frågor. En närmare redogörelse för det danska systemet lämnades 1 mervärdeskatteutredningens slutbetänkande SOU 1987:45 s.49 ff. Modellen innebär i sin grundprincip att kommunerna får full kompensation för all ingående mervärdeskatt, även till den del den avser mervärdeskattefria verksamheter där kommunerna har ställning av slutkonsument i mervärdeskattehänscende. Den ckonomiska fördel denna kompensation medför för kommunerna får dessa gemensamt utge ersättning för till staten. Den utgivna ersättningen skall till sin storlek motsvara värdet av den totala ingående mervärdeskatten i de mervärdeskattefria kommunala verksamheterna. men skall i övrigt inte kopplas till mervärdeskattesystemet.

Det kan nämnas att den i Danmark nu använda kompensationsmetoden år 1985 infördes i stället för ett system för uttagsbeskattning hos kommunerna. Enligt vad jag erfarit anses det danska kompensationssystemet fungera väl.

Det första ledet i kompensationsordningen bör utformas som en generell rätt för primär- och landstingskommuner att i sina mervärdeskattedeklarationer göra avdrag för all ingående skatt, oavsett om verksamheten medför skattskyldighet eller inte. Därigenom uppnås konkurrensneutralitet på hela det mervärdeskattebelagda området. Upphandling av varor eller tjänster kan där ske på samma villkor som om varorna eller tjänsterna produceras i egen regi hos kommunerna.

Det andra ledet i kompensationsordningen, kommunernas återbetalning till staten på grund av den utökade avdragsrätten, måste emellertid utformas så att denna konkurrensneutralitet inte sätts ur spel. Kommunernas äterbetalning bör därför i princip inte kopplas direkt till resp. kommuns faktiska mervärdeskatteutgifter. I sådant fall skulle nägon konkurrensutjämnande effekt inte finnas.

KIS har avstätt från att lägga något förslag om hur återbetalningen skall ske, men pekat på nägra olika metoder. Det väsentliga är, som remissinstanserna framhållit, att återbetalningen sker på ett sådant sätt att fördelarna med en konkurrensneutral beskattning inte äventyras. Enligt min mening bör formerna för återbetalningen lösas inom ramen för den totala ekonomiska relationen mellan staten och kommunerna. Denna påverkas i hög grad även av andra delar av skattereformen. men där konsekvenserna av reformen för enskilda kommuner ännu inte har kunnat beräknas. Jag lägger därför inte nu fram något förslag till detaljerna i hur återbetalningen skall regleras. Avsikten är emellertid att reformen skall vara budgetmässigt neutral i förhållandet mellan stat och kommun. Jag avser att senare återkomma med förslag som ger en sådan neutralitet.

Den föreslagna ordningen motiverar, på motsvarande sätt som jag tidigare föreslagit beträffande de statliga myndigheterna, vissa ändringar beträffande kommunernas redovisning av mervärdeskatten samt skattskyldigheten.

En generell avdragsrätt medför att många kommunala verksamheter tillkommer vid kommunernas mervärdeskatteredovisning till skattemyndighe-

terna. Det kan pälla ingående skatt i skattefria sektorer som sjukvård, social

omvärdnad, skolor och central administration. Utvidgningen av skattebasen verkar i samma riktning. Mot bakgrund härav bör kommunernas skatteredovisning samordnas så att i normalfallet en gemensam mervärdeskattedeklaration avges för en kommuns verksamheter. Detta innebär ett avsteg från nuvarande regler i 5 5 ML. enligt vilka redovisning skall ske för varje verksamhet för sig. Skattemyndigheten bör dock kunna bestämma om en uppdelning av en kommuns skatteredovisning, om detta i enskilda fall skulle visa sig vara lämpligt.

När det gäller skattskyldigheten för utåtriktad kommunal verksamhet bör motsvarande gälla som i fråga om den statliga sektorn. Yrkesmässighetsbegreppet bör således förtydligas och förenklas på det sätt som jag där föreslagit.

Lagrådet har föreslagit att kommunalförbund i mervärdeskattesammanhang skall jämställas med primär- och landstingskommun. Detta skulle bl.a. innebära att kommunalförbundens verksamhet inordnades i kompensationsordningen. I flertalet fall torde kommunalförbund användas för ändamäl där skattskyldighet föreligger, t.ex. för anordnande av vatten- och avloppsanläggningar. I dessa fall föreligger avdragsrätt för ingående mervärdeskatt cn- Het allmänna regler. Jag är inte nu beredd att ta ställning till om det annars kan finnas skäl att ändra kommunalförbundens mervärdeskattesituation.

För skattskyldigs verksamhet i allmänhet innebär mervärdeskattens princip en generell rätt till avdrag för ingående skatt enligt 17 § ML. I vissa mycket begränsade fall råder emellertid enligt 18 & ML ett avdragsförbud. De viktigaste avser kostnader för stadigvarande bostad. utgifter för spritdrycker och vin i vissa fall samt bl.a. anskaffning av personbil och motorcykel. Avdragsbegränsningarna är i huvudsak motiverade av att hithörande kostnader normalt får anses utgöra privata levnadskostnader. som inte bör undantas fran beskattning. Dessa avdragsbegränsningar gäller nu även för kommunernas skattepliktiga verksamheter. Om kommunerna medges en generell avdragsrätt för all ingående skatt, oavsett verksamhetsområde, kan

ifrågasättas om de särskilda avdragsförbuden mäste upprätthållas. För kommunernas del skulle ett undantag från avdragsförbudet innebära förenklingar. Någon statsfinansiell betydelse behöver frågan inte ha, om den särskilda återbetalningsordningen tar hänsyn till ett eventuellt slopat avdragsförbud. Enligt min mening bör ändå avdragsförbudet i dessa särskilda fall upprätthållas även för kommunerna. De särskilda skäl som föranlett avdragsförbuden innebär enligt min mening att det är olämpligt att beakta dessa begränsningar endast som ett led i återbetalningssystemet.

Bidrag vid viss upphandling, m.m.

Mitt förslag: Ett särskilt statsbidrag till kommunerna skall utgå för mervärdeskatt som indirekt belastar kommunerna vid upphandling från näringsidkare som inte är skattskyldiga. Bidraget skall även avse fall då en kommun bidragit till viss verksamhet och där detta bidrag täckt även mervärdeskattekostnader. Statsbidraget begränsas till utgifter avseende sjukvård, tandvård. social omsorg och utbildning. De grundläggande reglerna tas in i en särskild lag. Statens kostnader för bidraget ersätts av kommunerna på samma sätt som föreslås beträffande den generella avdragsrätten.

Kommitténs förslag överensstämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Kommunförbundet anser att bidraget även bör omfatta idrott och kultur, och har ifrägasatt om inte begreppet näringsidkare är för snävt. Näringslivets skattedelegation anför att det är av stor betydelse hur bidragen beräknas, varför berörda branschorganisationer bör få medverka när reglerna tas fram.

Skälen för mitt förslag: Den av mig föreslagna generella avdragsrätten för all ingående skatt hos kommunerna löser, som jag tidigare angivit, konkurrensproblemen mellan egenregiarbeten och upphandling i de fall det är fraga om mervärdeskattepliktiga områden. När det gäller verksamhetsområden som även efter basbreddningen är mervärdeskattefria uppkommer dock vissa konkurrensproblem. Det gäller framför allt verksamheterna sjukvård, social omsorg och utbildning.

På de nu nämnda områdena kompenseras kommunerna för alla direkta mervärdeskattekostnader genom det föreslagna avdragssystemet. Avdragsrätten innebär att mervärdeskatten på t.ex. anläggningar, inventarier och förbrukningsmaterial lyfts av i den kommunala egenregin. I den mån tjänster av nämnda slag, som alltså inte är mervärdeskattebelagda, upphandlas blir emellertid situationen en annan. Den upphandlade tjänsten kan innehålla dold mervärdeskatt avseende mervärdeskatteutgifter hos den enskilda entreprenören. Det kan exempelvis gälla mervärdeskatt på inköpta inventarier, material och tjänster i ett privat sjuk- eller vårdhem. Varken entreprenören eller kommunen har någon avdragsrätt för sådan mervärdeskatt. I dessa fall innebär mervärdeskatten att upphandling missgynnas på bekostnad av kommunal egenregi. I den egna regin kompenseras nämligen all ingående mervärdeskatt. Effekterna kan leda till att verksamhetsformer som i övrigt är rationella från ekonomisk synpunkt inte kommer att utnyttjas. 128

viss verksamhet i egen regi, eller att alternativt ge bidrag till motsvarande verksamhet i privat regi. Bidragsgivningen framstår då som oförmånlig, eftersom den mäste täcka in även mervärdeskattekostnader hos mottagaren av bidragen.

De nu nämnda effekterna på de mervärdeskattefria områdena kan förväntas ha en negativ effekt på kommunernas val av rationella verksamhetsformer. Effekterna torde bli störst på de områden där andelen skattepliktiga insatsvaror och tjänster är högt. Det måste dock understrykas att den samlade kommunala sektorns egenregiverksamhet på dessa områden totalt sett inte gynnas jämfört med upphandlings- eller bidragsalternativet. Kommunerna får ju genom den föreslagna särskilda återbetalningsordningen kompenscra statsverket för avdragsrätten. Men i en enskild kommun eller kommunal förvaltning kan mervärdeskatteeftekten få avgörande betydelse för verksamhetsformen.

KIS har lämnat förslag till en särskild kompensationsordning för att utjämna de nämnda effekterna. Kompensationen är utformad efter dansk förebild. Den innebär att primärkommuner och landstingskommuner får särskilda bidrag från staten för de indirekta mervärdeskattekostnader som uppkommer vid upphandling från eller kommunala bidrag åt näringsidkare som inte är skattskyldiga. Enligt förslaget begränsas kompensationsordningen till verksumhetsområdena sjukvård. tandvård. social omvårdnad och utbildning. Det är områden som i kommunal verksamhet är befriade från mervärdeskatt, men där all mervärdeskatt som kommunerna betalat skall få dras av enligt den föreslagna ordningen.

Kompensationsordningen är i och för sig en från mervärdeskattesystemet fristående konstruktion. Fråga är om ett riktat statsbidrag till kommunerna, vars ekonomiska värde dock givetvis skall beuktas vid beräkningen av de belopp som kommunerna har att utge inom ramen för den av mig tidigare nämnda återbetalningen.

Enligt min mening torde behovet av de föreslagna statsbidragen för närvarande vara begränsat. Kompensationsordningen medför också en del tekniska problem, närmast därför att bidragsbeloppen mäste bygga på vissa schabloner. Det är, som framhållits vid remissbehandlingen, viktigt att sådana schabloner blir rättvisande eftersom de annars inte kan ge någon konkurrensneutralitet. Trots dessa svårigheter anser jag ända att den föreslagna kompensationsordningen bör införas. Den har enligt min mening ett värde för att undvika att oönskade konkurrenssnedvridningar uppkommer.

Huvudgrunderna för statsbidragen bör regleras i en särskild lag. De föreskrifter som behövs för att reglera förfarandet bör, som lagrådet framfört, lämpligen meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Jag är inte beredd att nu föreslå att bidragen utvidgas till att avse även andra verksamhetsomräden än de KIS föreslagit. Enligt min bedömning skulle nyttan av att införa en sådan ordning på andra områden, t.ex. vad avser idrotts- och kulturområdet. vara begränsad. De tekniska svårigheterna talar också starkt för att tillämpningsområdet begränsas, 1 vart fall inled-

9 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr II

ningsvis. Bidrag bör dock. som kommunförbundet anfört, utgå även i de fall upphandling sker från t.ex. en stiftelse eller förening.

2.4¶Importbeskattning

Mitt förslag: Vid import av vissa särskilt angivna tjänster skall mervärdeskatt erläggas om importen inte sker i en skattepliktig verksamhet. Om importören inte bedriver yrkesmässig verksamhet och om vederlaget för importerade tjänster uppgår tll högst 30 000 kr. under ett beskattningsäår skall importen dock inte beskattas. Undantag skall även gälla för import som görs av kommun eller statlig myndighet.

Importbeskattningen av varor föreslås vara oförändrad.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till eller lämnat den föreslagna importbeskattningen av tjänster utan erinran. Några remissinstanser har önskat en närmare anslutning till motsvarande regler i EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv. Kammarrätten i Stockholm har efterlyst förtydliganden avseende vilka tjänster som skall medföra skatteplikt och om importörens uppgiftslämnande skall vara sanktionerat.

Flera remissinstanser har förordat ett snart införande av ett importbeskattningsystem på varusidan där mervärdeskattskyldiga importörer befrias från införselbeskattningen.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit en utvidgning av skattebasen som innebär att tjänster i allmänhet blir mervärdeskattepliktiga. Detta kan medföra att den svenska tjänstemarknaden kan hamna i ett ogynnsamt konkurrensläge i förhållande till den som utomlands tillhandahåller sådana motsvarande tjänster som kan tillgodogöras i Sverige. Därför bör en möjliphet att importbeskatta sådana tjänster övervägas. I den mån tjänster tillhandahälls i Sverige av en utländsk företagare skall tjänsten beskattas här enligt redan gällande regler för beskattningen inom landet. Vidare kan i utlandet tillhandahållna tjänster avseende t.ex. reparation av en vara beskattas i samband med införsel till Sverige av varan. Dessa regler föreslås inte bli ändrade.

De tjänster som skall kunna importbeskattas bör vara sådana som tillhandahälls utomlands men som tillgodogörs i Sverige. Det kan t.ex. avse juridisk rådgivning från en i utlandet verksam jurist avseende affärer i Sverige. Om rädgivaren saknar anknytning till Sverige och råden har avlämnats utomlands kan tjänsten inte anses tillhandahällen i Sverige. Tjänsten är dock avsedd att komma till användning här. Tillhandahållandet har skett i kKonkurrens med i Sverige verksamma juridiska rådgivare på deras naturliga marknad. Sådana tjänster bör kunna importbeskattas. Tjänster kan dock inte passera gränserna på samma påtagliga sätt som varor. Reglerna mäste därför utformas på annat sätt än den nuvarande importbeskattningen av varor, som innebär att skatten uppbärs av tullmyndighet vid införsel.

I EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv har problemet angripits genom en

utvidgning av reglerna för var en tjänst skall anses tillhandahållen och genom att göra mottagaren av tjänsten skattskyldig i vissa fall; Reglerna tillåter även att hänsyn tas till om en tjänst faktiskt unvänds och ätnjuts utanför eller inom EG-omräådet. I Danmark har man i stället utformat reglerna som en importbeskattning. Jag anser i likhet med kommittén att den modellen bäst överensstämmer med ME:s uppbyggnad. Eftersom den inte behöver innebära några materiella skillnader i förhållande till EG-reglerna torde den föreslagna lösningen inte heller komma 1 konflikt med harmoniseringssträvandena.

Den som har etablerat sin affärsverksverksamhet i Sverige, har fast driftställe här eller är bosatt i landet skall som huvudregel anses här tillgodogöra sig de tjänster han erhåller. Tjänster som t.ex. inhandlas under en resa för behov under resan eller tjänster avseende tillgångar eller verksamhet i utlandet skall dock inte anses tillgodogjorda i Sverige. Reglerna bör sasom kommittén föreslagit utformas så utt den som importerar en skattepliktig tjänst skall deklarera denna hos skattemyndigheten och skall erlägga den skatt som belöper på importen. Jag delar lugrådets bedömning att redovisningen av mervärdeskatt avseende import av tjänst inte enbart skall kunna lämnas i form av en särskild mervärdeskattedeklaration säsom föreslagits i lagräadsremissen. Redovisningen skall saledes lämnas i självdeklarationen när förutsättningarna för detta är uppfyllda. Jag återkommer till dessa frågor i nästa avsnitt.

De tjänster för vilka importbeskattning skall kunna ske bör inte minst av praktiska skäl begränsas till vissa i lagen särskilt angivna tjänster där en underlåten beskattning skulle kunna leda till betydande olägenheter. Vissa av de tjänster som bör komma i fråga behandlas närmare I specialmoötiveringen.

Importbeskattningen av tjänster bör inte omfatta den som vid en beskattning skulle haft rätt till avdrag med motsvarande belopp. En utebliven beskattning I dessa fall medför inte någon konkurrenssnedvridning. Det är därför onödigt att beskatta sådan import av tjänster. Den som är skattskyldig till mervärdeskatt skall således som huvudregel inte erlägga mervärdeskatt vid import av tjänster. I den mån import sker i en blandad verksamhet skall emellertid importen. om förutsättningarna I övrigt är uppfyllda, deklareras och avdrag yrkas för den del som är hänförtig till den avdragsberättigade delen av versamheten.

Jag har i avsnitt 2.3 föreslagit bestämmelser som innebär att mervärdeskatten för flertalet statliga myndigHeter och kommuner i praktiken inte kommer att påverka valet mellan import och inhemsk upphandling. Även dessa bör därför undantas från importbeskattningen av tjänster. Vidare bör inte importbeskattning av tjänster omfatta privatpersoner annat än om importen har en något mer betydande omfattning. Den som inte bedriver vrkesmiässig verksamhet skall inte erlägga skatt om värdet av importen under beskattningsäret uppgår till högst 36 000 kr.

Kommittén har utrett möjligheterna till ett system där varuimport för vissa skattskyldiga inte skall beskattas. Kommittén har i princip uttalat en positiv inställning till en sådan ordning men har ansett att den i vart fall inte bör genomföras innan tulldatasystemet tagits i full drift. Kommittén har vidare

hänvisat till negativa budgeteffekter, behov av möjligheter till avancerat uppgiftsutbyte mellan tullmyndigheterna och RSV i kontrollhänseende och osäkerhet om hur utvecklingen i omvärlden kommer att bli. Jag delar kommitténs bedömning att det inte är en lämplig tidpunkt att nu slopa införselbeskattningen av varor för vissa mervärdeskattskyldiga.

2.5¶Redovisningsskyldighet m.m.

Mitt förslag: Den som är skattskyldig ull mervärdeskatt skall oberoende av ärsredovisningens storlek alltid redovisa och betala mervärdeskatt. Det nuvarande redovisningsskyldighetsbegreppet slopas således.

En skattskyldig med en skattepliktig omsättning som inte överstiger 200 000 kr. per år skall normalt redovisa mervärdeskatten i sin självdeklaration. De förfaranderegler som gäller vid inkomstredovisning skall i huvudsak tillämpas även vid sådan mervärdeskatteredovisning. Mervärdeskatten skall dock tills vidare inte ingå i underlaget för debitering av preliminär skatt och bestämmelserna om kvarskatteavgift skall inte gälla för mervärdeskatt till den del sådan avgift skall utgå på betalning som inte gjorts senast den I8 januari året efter inkomståret.

Övriga skattskyldiga skall redovisa skatten enligt nuvarande principer.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Några remissinstanser ifrågasätter om förslagen medför förenklingar och anser att negativa konsekvenser kan uppkomma. Flera remissinstanser invänder mot att principerna för fyllnadsinbetalning och kvarskatt skall tillämpas på dem som skall redovisa mervärdeskatten i självdeklarationen.

Skälen för mitt förslag: I dag gäller att den som är skattskyldig till mervärdeskatt men som inte har en omsättning som överstiger 30 000 kr. per år normalt inte är redovisningsskyldig. Detta innebär att sådan skattskyldig i sina kundfakturor visserligen debiterar mervärdeskatt men att han inte behöver redovisa denna till länsskattemyndigheten. Han har inte heller någon rätt till avdrag för sin ingående skatt i mervärdeskattesammanhang. Däremot skall han, till skillnad från en skattskyldig som dessutom är redovisningsskyldig, redovisa den ingående resp. utgående mervärdeskatten som kostnad resp. intäkt i självdeklarationen.

Denna ordning har tillkommit för att begränsa antalet skattskyldiga som skall registreras som mervärdeskattskyldiga. Den föreslagna breddningen av skattebasen medför ett kraftigt ökat antal skattskyldiga som enligt nu gällande regler även skulle bli redovisningsskyldiga. Denna ökning av antalet skattskyldiga som skall registreras skulle medföra en mycket stor belastning på skattemyndigheterna. Antalet nya skattskyldiga som skall registreras bör därför begränsas. Detta skulle kunna ske genom en höjning av beloppsgränsen för redovisningsskyldigheten. En sådan höjning skulle dock för att ha

inte obetydlig konkurrenssnedvridning till fördel för skattskyldiga som inte är redovisningsskyldiga. Höjningen skulle även innebära ett visst inkomstbortfall för staten. Kommittén har därför föreslagit att skattskyldiga med låg omsättning skall göra en fullständig mervärdeskatteredovisning i sin självdeklarationen. Överstiger den utgående mervärdeskatten den ingående skall skillnaden betalas in till statskassan. På motsvarande sätt skall ett underskott återfås i sin helhet. Kommittén har ansett det lämpligt att låta denna ordning omfatta skattskyldiga som enligt dagens regler kan medges hel- eller halvårsredovisning, dvs. skattskyldiga vars skattepliktiga omsättning för beskattningsäret inte överstiger 200 000 kr. Jag delar kommitténs uppfattning.

Begreppet redovisningsskyldig som självständigt begrepp föreslås försvinna. Samtliga skattskyldiga skall i princip också vara redovisningsskyldiga. Beträffande den som är skattskyldig till mervärdeskatt för omsättning av vara från s.k. privatfastighet eller från fastighet som anges i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt talar dock inte minst praktiska skäl för att även i fortsättningen låta dessa stå utanför mervärdeskattesystemet om verksamheten är av begränsad omfattning. Det samma gäller för uthyrning i vissa fall av sådana fastigheter och för verksamhet i vilken varor och tjänster omsätts under näringsverksamhetsliknande former. Jag föreslår därför i enlighet med kommitténs förslag att sådan verksamhet skall anses som yrkesmässig först när omsättningen för beskattningsåret överstiger 30 000 kr. Den som har en lägre omsättning omfattas inte av ML:s bestämmelser.

Vissa som är skattskyldiga till mervärdeskatt är inte föremål för inkomstbeskattning. Det kan t.ex. gälla olika myndigheter, utländska företagare och konkursbon. Inte heller ett handelsbolag är som sådant föremål för inkomstbeskattning. Sådana mervärdeskattskyldiga som inte skall lämna allmän självdeklaration bör därför vara skyldiga att registrera sig för redovisning av mervärdeskatt inom det egentliga mervärdeskattesystemet oavsett omsättningens storlek. Detta bör även gälla för handelsbolag där delägarna redovisar verksamhetens resultat i sina personliga självdeklarationer.

Lagrådet har avseende sådana skattskyldiga till mervärdeskatt som har en omsättning som inte överstiger 200 000 kr och som inte skall lämna självdeklaration ansett det lämpligare att begränsa registreringsskyldigheten till vissa angivna juridiska personer, såsom handelsbolag. Övriga skattskyldiga till mervärdeskatt som inte är deklarationsskyldiga vid taxeringen skulle enligt lagrådet kunna lämna sin deklaration för mervärdeskatteredovisningen i samband med att de allmänna självdeklarationerna avges.

Erfarenhetsmässigt fungerar beskattning av denna typ dåligt i praktiken om man inte använder någon form av registreringsförfarande. De skattskyvldiga till mervärdeskatt som enligt förslaget skall redovisa mervärdeskatten i självdeklaratiorien är registrerade i skatteregistret. Även den grupp som hotar att hamna mellan systemen — skattskyldiga till mervärdeskatt med läg omsättning och som inte skall lämna självdeklaration — bör registreras på något sätt, antingen i skatteregistret, i mervärdeskatteregistret eller i ett tredje nytt register. Enligt min mening är det lämpligast att placera dessa I mervärdeskatteregistret och låta dem redovisa sin mervärdeskatt inom det egentliga mervärdeskattesystemet.

strera andra skattskyldiga som har en omsättning som inte överstiger 200 000 kr. för redovisning av mervärdeskatt inom det egentliga mervärdeskattesystemet. Sådana särskilda skäl kan t.ex. föreligga under uppbyggnaden av en verksamhet om det står klart att verksamheten därefter kommer att få en tillräckligt stor omfattning.

För sådana skattskyldiga som trots låg omsättning skall registreras som mervärdeskattskyldiga bör enligt min mening, i motsats till vad som föreslagits i lagrådsremissen, möjligheten till helårsredovisning inom det egentliga mervärdeskattesystemet kvarstå.

Lagrådet har ifrågasatt det lämpliga i att tillämpa de förfaranderegler som gäller för inkomsttaxeringen även på den mervärdeskatt som skall redovisas allmän självdeklaration. För att förfarandet med att lämna mervärdeskatteredovisningen I självdeklarationen skall medföra de sökta förenklingarna torde det dock vara en förutsättning att dessa mervärdeskatteuppgifter hanteras inom samma system som övriga uppgifter som lämnas i självdeklarationen. I linje med lagrådets önskemål kommer en mer systematisk genomgång av de aktuella bestämmelserna att genomföras i sumband med den pågående tekniska översynen av ML.

För de skattskyldiga som skall redovisa mervärdeskatten i självdeklarationen skall således samma uppbördsförfarande tillämpas som beträffande inkomstskatten. Mervärdeskatten skall alltså ingå i den slutliga skatten. Detta förutsätter vissa ändringar i den lagstiftning som styr förfarandet vid deklaration, taxering och uppbörd avseende inkomstskatt. I proposition 1989/90:74 Om ny taxeringslag m.m. har lämnats förslag till en ny reglering av taxeringsförfarandet. Jag utgår här från de förslag som lämnats i det sammanhanget. För att uppnå en samordning föreslår jag att det i en ny 21 § ML anges att reglerna om taxering i taxeringslagen, lagen om självdeklaration och kontrölluppgifter (LSK) och uppbördslagen (1953:272) även skall gälla fastställelse av mervärdeskatt som skall redovisas i självdeklaration. I taxeringslagen föreslås endast en hänvisning i I kap. I $ till 21 § ML och i LSK ett tillägg 12 kap. 13 § med innebörden att de uppgifter som behövs för att fastställa mervärdeskatt skall lämnas i självdeklarationen när redovisningen skall ske där. I uppbördslagen föreslås vissa ändringar för att jämställa mervärdeskatt med skatt enligt denna lag.

Enligt 27 § 3 mom. uppbördslagen skall kvarskatteavgift utgå på sådan skatt som inte betalats senast den 18 januari året efter inkomståret till den del det obetalda beloppet överstiger 20 000 kr. Även i övrigt utgår kvarskatteavgift på obetalda skatter om betalning inte skett senast den 30 april. Den som medgivits helårsredovisning skall enligt nuvarande regler lämna deklaration för mervärdeskatt senast den 5 april året efter beskattningsåret. Samtidigt skall betalning ske. Jag anser att betalningstidpunkten vid en redovisning av mervärdeskatten i självdeklarationen inte bör komma tidigare än nu. Jag föreslår därför att kvarskatteavgift avseende mervärdeskatt som redovisas i självdeklaration skall utgå endast om betalning inte gjorts senast den 30 april. Detta innebär att de skattskyldiga får en något längre betalningsfrist än i dag.

kunna ha motverkats genom att låta även mervärdeskatten inga i den preliminärt debiterade B-skatten. RSV har dock enligt vad kommittén har inhämtat bedömt att detta inte praktiskt är möjligt att genomföra förrän tidigast under inkomståret 1993. Tills vidare skall därför mervärdeskatten inte ingå i den preliminärt debiterade B-skatten.

2.6¶Beskattningsvärde

Mitt förslag: Mervärdeskatten skall beräknas på vederlaget inklusive andra skatter än mervärdeskatt. Skattesatsen blir, med en oförändrad beskattningsnivå, 23.46 ce. Endast en skattesats skall tillämpas. Vid beräkning av avdrag för s.k. fiktiv skatt skall avdraget uppgå till 19 ce av vederlaget.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Köpmannaförbund har dock ansett att skattesatsen bör avrundas nedåt till 23 fe.

Skälen för mitt förslag: Mervärdeskatt tas i dag ut med 19 96 av beskattnirgsvärdet. Beskattningsvärdet utgörs av vederlaget eller saluvärdet inkl. skatter. Även mervärdeskatten ingår således i beskattningsvärdet. Denna metod för att beräkna mervärdeskattens storlek är ett arv från den allmänna varuskatten. I omvärlden tillämpas dock regelmässigt ett annat beräkningssätt. Enligt detta beräkningssätt utgörs beskattningsvärdet av vederlaget exkl. mervärdeskatten. Jag anser i likhet med kommittén att vi bör anpassa vår beräkningsmetod till den som allmänt tillämpas i vår omvärld. Därmed blir vår skattesats direkt jämförbar med andra länders och den internationella dialogen underlättas. Som en följd av den ändrade beräkningsmetoden blir skattesatsen 23.46 §a. Beskattningsnivån är då oförändrad. Något skäl att nu ändra beskattningsnivån för att åstadkomma en avrundning av skattesatsen finns inte.

I nuvarande 175 sjätte stycket ML (enligt förslaget åttonde stycket) anges att om skattskyldig mot vederlag inom landet förvärvar skattepliktig vara från den som inte är skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingående skatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort utgående skatt för säljaren om denne varit skattskyldig (s.k. fiktiv skatt). Den ovan föreslagna nya ordningen för beräkning av mervärdeskatten skulle kunna medföra att bestämmelserna om fiktiv skatt tolkas så att som ingående skatt skall räknas 23,46 9c av vederlaget. I förtydligande syfte bör därför anges att om skattskyldig mot vederlag inom landet förvärvar skattepliktig vara från den som inte är skattskyldig för omsättning av varan skall 19 4 av vederlaget räknas som ingående mervärdeskatt för den skattskyldige.

Mitt förslag: Vissa av de bemyndiganden för regeringen som finns i

ML upphävs. Detsamma gäller beslut och förordningar som har med-

delats med stöd av sädana bemyndiganden. Vissa bestämmelser i för-

ordningar som upphävs inarbetas i ML.

Kommitténs förslag överensstämmer I huvudsak med mitt. Kommittén har dock inte lämnat något förslag avseende vissa bemyndiganden och har vidare föreslagit att bemyndigandet i 2 § tredje stycket ME skulle kvarstå i omformulerat skick.

Remissinstanserna har i huvudsak inte haft några invändningar mot kommittens ställningstagande. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser dock att bestämmelsen i 2§ tredje stycket ML tått en felaktig utformning.

Skälen för mitt förslag: ML innehäller flera bemyndiganden för regeringen att förordna om särskilda regler för olika förhållanden. Dessa bestämmelser har tillkommit före regeringsformens (RF:s) tillkomst och är i många fall inte förenliga med de begränsningar i möjligheterna att delegera normgivningsmakt som anges i RF. De får för närvarande tillämpas med stöd av RF:s övergångsbestämmelser. Vid den grundläggande omläggning av mervärdeskatten som nu är aktuell bör emellertid såsom kommittén föreslagit ML anpassas till de krav som nuvarande RF ställer. Behovet av den typ av särregleringar som bemyndigandena avser att täcka torde dessutom minska med den föreslagna breddningen av basen för mervärdebeskattningen.

Mervärdeskatt erläggs enligt I & MI. till staten vid omsättning inom landet och vid införsel samt, när regeringen förordnar därom. vid utförsel. Regeringen kan enligt 18 § femte stycket ML förordna om undantag från avdrapsrätt för ingående skatt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt ett sådant förordnande som avses i I $ ML. Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat förordningen (1968:591) om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel. I denna förordning har reglerats kioskförsäljning på fartyg på linjer mellan Sverige och Danmark, Finland eller Norge.

Bemyndigandenai I $ och 183 femte stycket ML avser generella föreskrifter om skattskyldighet och avdragsrätt. Jag föreslår i likhet med kommittén att detta bemyndigande utgår och att bestämmelserna i den förordning som har beslutats med stöd av bemyndigandena tas in i 2 a, 14 och 18§§ ML.

Regeringen kan enligt 2§ tredje stycket ML efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av andra tjänster än sådana som anges i 10 § första stycket eller 11 § ML. Bemyndigandet har utnyttjats vid utfärdandet av förordningen (1968:616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet samt för ett stort antal beslut rörande enskilda företag. främst flygföretag. rederier och speditörer. Förordningen kommer mot bakgrund av de föreslagna materiella reglerna utt bli överflödig. Jag delar kommitténs uppfattning att bemyndigandet bör upphävas till den del det avser utfärdande av denna typ av generella föreskrifter. De beslut som meddelats med stöd av bemyndigandet bör samtidigt upphävas.

Ett område där möjligheterna till frivilligt inträde i mervärdeskattesystemet kommit att användas i stor omfattning är avseende speditörers utlägg av mervärdeskatt för kunds räkning i samband med import. Speditörerna har medgetts inträde i mervärdeskattesystemet för att skydda dem mot risken för att kunden t.ex. till följd av konkurs inte kan återbetala den av speditören utlapda mervärdeskatten. Till följd av den beviljade skattskyldigheten har speditören fått rätt till avdrag för den utlagda mervärdeskatten.

Konstruktionen med skattskyldighet för ett utlägg är dock främmande för mervärdeskattesystemet. De problem speditörerna kan ha med kunder som inte klarar av sina betalningar är inte av sådan natur att de bör lösas inom mervärdeskattesvstemet. Jag ser för närvarande inte heller skäl till att föreslå bestämmelser för att på annat sätt särskilt skydda speditörerna mot risker för kundförluster i detta avseende.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen enligt punkt I nionde stycket av anvisningarna till 2§ ML förordna att statlig verksamhet, som avser eget behov och som inte enligt särskilda bestämmelser i anvisningarna är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet. Behovet av detta bemyndigande bortfaller i och med den i avsnitt 2.3 föreslagna modellen för beskattning av offentlig verksamhet.

Regeringen kan enligt 12§ ML förordna om ytterligare undantag från skatteplikt. Avsikten med bestämmelsen är att skapa möjlighet till sådana jämkningar i skatteplikten som påkallas av erfarenheter från tillämpningen. Bemyndigandet har utnyttjats bl.a. i fråga om datatjänster och tvätteritjänster. Bemyndigandet bör såsom kommittén föreslagit upphävas liksom de beslut som meddelats med stöd av bestämmelsen.

Det har i praktiken visat sig vara förenat med stora svårigheter att tillämpa bestämmelsen på ett konsekvent och rättvist sätt. Även detta utgör skäl för att inte behälla bestämmelsen. Att inarbeta de beslut som redan fattats i ML är inte lämpligt eftersom detta enbart skulle innebära ett konserverande av de brister som det nuvarande systemet medfört.

Enligt 78 § ML har regeringen rätt att meddela närmare bestämmelser för tillämpningen av ML, Bestämmelsen är ett sedvanligt bemyndigande att meddela tillämpningsföreskrifter. Rätten att meddela sådana föreskrifter framgår direkt av RF och bemyndigandet kan därför upphävas.

Lagrådet har tillstyrkt förslagen men har erinrat om att det i 228, 47§ tredje stycket samt 58, 76 a och 76 b §§ ML finns ytterligare bestämmelser i bemyndigandeform som inte har berörts i remissen.

f 22 §SML finns en bestämmelse som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som framgår av paragrafen. Lagrådet har anfört att bemyndigandet inte har behövt utnyttjas under den senaste tivärsperioden och att bestämmelsen därför, och mot bakgrund av de särskilda anståndsregler som föreslås införda i en ny 22 a§ ML genom prop. 1989/90:74, bör upphävas. Jag delar denna bedömning.

1 478 tredje stycket ML anges att bestämmelserna I 58 8 2 mom. uppbördslagen om befrielse från restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavvift för mervärdeskatt. Lagrådet erinrar om att det i 58 § 2 mom. uppbördslagen intagna bemyndigandet för riksskatteverket vid upprepade tillfällen för-

anlett påpekanden vid lagrädsgranskning. Lagrådet framhåller att det är angeläget att lagstiftningen i förevarande avseende snarast bringas i öÖverensstämmelse med den nya regeringsformen. Jag delar lagrådets uppfattning. Emellertid kan det antas att bemyndigandet i uppbördslagen har betydelse även för annan lagstiftning. Det är därför inte lämpligt att i detta sammanhang, utan närmare utredning av effekterna, vidta någon åtgärd.

Ett annat bemyndigande finns 1 58§ första stycket ML vars andra mening innehåller att tullagen gäller i fråga om mervärdeskatt om inte regeringen förordnar annat. Lika med lagrådet anser jag att bemyndigandet bör och kan utgä.

176 a och 76 b §§ ML finns bestämmelser som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att medge återbetalning av mervärdeskatt i vissa fall. Lagrådet framför att bestämmelserna synes vara bemyndiganden endast till formen och att de bör omformuleras så att i lagtexten anges de materiella förutsättningarna för återbetalning. beslutsmyndighet och besvärsväg. Jag delar lagrådets bedömning. De materiella bestämmelserna i den förordning till vilken 76a§ hänvisar — förordningen (1972:833) om återbetalning av mervärdeskatt i vissa fall — är dock av omfattande karaktär och låter sig inte med lätthet införas i ML. Vidare har vissa av bestämmelserna blivit något omoderna och bör därför omarbetas. Jag lämnar därför inte i detta sammanhang något förslag till ändring av 76 a §. Frågan får behandlas i den tekniska översynen av ML. Däremot bör innehållet i den med stöd av 76 b § utfärdade förordningen inarbetas i ML.

2.8¶Övriga mervärdeskattetrågor

2.8.1 Undantag från skatteplikt för kassettidningar

Mitt förslag: Från skatteplikt undantas sådana kassettidningar som är att jämställa med allmän nyhetstidning eller sådan periodisk publikation som är undantagen från skatteplikt.

Skälen för mitt förslag: Enligt mitt förslag undantas också fortsättningsvis från skatteplikt allmän nyhetstidning samt under vissa förutsättningar periodiska medlemsblad och personaltidningar samt annan periodisk publikation som framstår som organ för sammanslutning som har till huvudsakligt syfte att verka för religiöst. nykterhetsfrämjande. politiskt. miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamäl eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar. Bestämmelserna har i praxis tolkats så att undantaget frän skatteplikt endast omfattar sådana alster som framställs genom tryck eller tryckliknande förfarande. Kassettidningar. dvs. en för synskadade avsedd version av en skattefri publikation och som sprids i form avkassettband eller upptagning har inte omfattats av undantaget.

Dessa förhållanden är otillfredsställande. Undantagen från skatteplikt för allmän nyhetstidning och för vissa särskilda periodiska publikationer bör därför gälla även dessa publikationer i form av kassettidningar. Undantaget bör dock inte vara begränsat till sådana kassettidningar som har en förlaga 138

sådana kassetttidningar som inte har sådan förlaga men som till sitt innehäll och med hänsyn till formerna för tillhandahållandet är att jämställa med från skatteplikt undantagna publikationer bör omfattas av undantaget.

2.8.2 Kyrkogärdsförvaltning

Mitt förslag: Tjänst som avser gravöppning eller gravskötsel undantas från skatteplikt när tjänsten tillhandahålls av huvudman för allmän begravningsplats.

Skälen för mitt förslag: Frågan om skattskyldighet för kyrkogårdsförvaltning har tidigare behandlats i mervärdeskatteutredningens betänkande (SOU 1987:45) Översyn av mervärdeskatten del XI s. 111 ff.

Dåvarande riksskattenämnden uttalade i anvisningar (RSN 1969.65.10) följande i fråga om tjänster som avser gravar.

Gravöppning samt plantering, sådd, gräsklippning och annat som utförs

för gravplatsinnehavares räkning är att hänföra till skattepliktig tjänste-

prestation avseende mark. Sådan tjänst medför skattskyldighet enligt

MF. Beskattningsvärdet utgör 60 procent av vederlaget. Vad nu sagts gäl-

ler även om tjänsteprestationen utförs av kyrkogardsförvaltning eller

motsvarande myndighet.

I uttalandet avsedda tjänster tillhandahålls regelmässigt av huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna och flertalet av förvaltningarna synes ha registrerats som skattskyldiga. I åtskilliga fall har dock beskattningsmyndigheterna avstätt från registrering eftersom verksamheterna med hänsyn till den prissättning som tillämpas inte har bedömts som yrkesmässiga.

I landet finns över 3000 allmänna begravningsplatser. Enligt 2 § gravrättslagen (1963:537) åligger det församling. eller om regeringen för särskilt fall så förordnat, borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats. Enligt 9 § andra stycket samma lag får gravöppning endast ske genom upplåtarens försorg.

Några särskilda bestämmelser om skyldighet för kyrkogärdsförvaltningar att tillhandahålla gravskötsel finns inte. Flertalet förvaltningar har dock åtagit sig gravskötsel i betydande omfattning och vanligen genom mycket långfristiga åtaganden.

Intäkter hos den som förvaltar allmän begravningsplats och som avser ersättning för gravöppning eller gravskötsel medför inte skattskyldighet enligt KL. Den återstående grunden för att verksamheten skall räknas som vrkesmässig är därför att den skall anses bedriven under rörelseliknande former.

Det bör inte vara i överensstämmelse med grunderna för ML att verksamhet i vilken huvudman för allmän begravningsplats utför gravöppning skall medföra skattskyldighet. I lagrådsremissen har därför föreslapits att omsättning av tjänst som avser gravöppning eller gravskötsel under vissa förutsättningar inte skall räknas som yrkesmässig verksamhet. Lagrådet har anfört att ifrågavarande tjänster är att betrakta som yrkesmässiga och att i den mån

ett undantag på denna punkt är behövligt detta bör ske i form av ett undan- Prop .1989/90:111 tag från skatteplikt. Jag ansluter mig till lagrädets uppfattning i denna del och föreslär därför att tjänst avseende gravöppning och gravskötsel undantas från skatteplikt när tjänsten tillhandahälls av huvudmannen för allmän begravningsplats.

2.8.3 Uttagsbeskattning av serveringstjänster

Mitt förslag: Uttagsbeskattningen för serveringstjänster utvidgas till att också omfatta subventionerad kost som tillhandahålls i annat än serveringsrörelse.

Skälen för mitt förslag: I samband med att reduceringsreglerna för serveringstjänster upphävdes den I januari 1990. slopades också de särskilda reglerna om begränsning av yrkesmässigheten för personalserveringar. ML:s allmänna bestämmelser om skattskyldighet gäller nu för sådan verksamhet. Skälet till denna ändring var en önskan att inte vtterligare förändra konkurrenssituationen mellan fristående serveringar och personalrestauranger dä reduceringsreglerna för serveringstjänster slopades.

Uttagsbeskattning av tjänster som tillhandahålls av en skattskyldig för egen eller annans räkning utan vederlag eller mot ett vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, kan enligt gällande bestämmelser endast ske om tjänsten även på annat sätt vrkesmässigt omsätts I verksamheten. Det innebär att uttagsbeskattning för en arbetsgivares tillhandahållande av subventionerad kost endast kan ske när tillhandahällandet sker i serveringsrörelse. Detta förhållande medför att den konkurrensutjämning mellan fristående serveringar och personalrestauranger som äsyftats inte helt uppnås.

Av detta skäl bör uttagsbeskattning ske beträffande serveringtjänster som en skattskyldig tillhandahåller för egen eller annans räkning även om tjänsten inte på annat sätt omsätts i verksamheten. Uttagsbeskattningen bör ske efter samma beräkningsgrunder som nu tillämpas vid uttagsbeskattning av fri kost i serveringsrörelser.

2.9¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Mitt förslag: De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den I januari 1991. De nya reglerna om statliga myndigheters kompensation för mervärdeskatten bör dock träda i kraft först den 1 juli 1991.

Beslut som regeringen meddelat med stöd av olika bemyndiganden i ME skall inte gälla efter utgången av 1990. Sädana beslut som meddelats i fråga om yrkesmässighet för statlig verksamhet bör dock gälla t.o.m utgången av juni månad 1991.

För att förhindra vissa typer av skatteplaneringstransaktioner föreslås övergängsbestämmelser som innebär att avdrag inte medges för förvärv eller hyra av vara om den skattskyldige enligt äldre bestämmelser skulle ha saknat rätt till avdrag och tidigare har ägt varan vid nägot tillfälle under de senaste två åren före ikraftträdandet.

ML omfattar inte mervärdeskatt som belöper på vara som levererats till kommunen före ikraftträdandet, om förvärvet sker i verksamhet som inte medför skattskyldighet. Motsvarande gäller vid hyra av vara.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén har dock inte lämnat förslag till särskilda ikraftträdanderegler såvitt gäller de statliga myndigheterna eller kommunerna.

Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har föreslagit att nytillkommande skattskyldiga bör ges möjlighet att helt eller delvis göra avdrag för mervärdeskatt som belöper på investeringar som gjorts före ikraftträdandet. Sådana synpunkter har anförts av bl.a. RSV. Televerket, SJ. Byggentreprenörerna. LRF. Svenska kommunförbundet, Svenska Busstrafikförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen.

Skälen för mitt förslag: Kommittén har redovisat två situationer där problem övergångsvis kan uppstå i samband med en breddning av mervärdeskattens bas. Det är dels de konkurrenssnedvridningar som kan uppstå när ett område skattebeläggs, dels de försök till skatteundandraganden som en utvidgad skatteplikt kan ge upphov till.

När ett konsumtionsområde skattebeläggs kan konkurrenssnedvridningar uppstå på så sätt att vissa skattskyldiga drabbas av kumulativa skatteeffekter. Dessa beror på att mervärdeskatt som belöper på investeringar som gjorts före skattebeläggningen inte kunnat dras av. Kommittén har funnit att tre förutsättningar mäste vara uppfyllda för att beaktansvärda konkurrenssnedyridningsproblem skall uppstå inom ett område. Verksamhetens kapitalkostnad skall utgöra en betydande del av produktpriset, dvs. verksamheten skall i dag ha en hög ingående skatt. Genom att de flesta områden som berörs av den utvidgade skatteplikten utgörs av tjänster med låga kapitalkostnader faller många områden bort på grund av detta kriterium. Det aktuella området skall vidare i dag ligga utanför mervärdeskattesystemet. De tillhandahällanden som i dag är kvalificerat undantagna från skatteplikt berörs säledes inte, eftersom man redan idag har avdragsrätt. Slutligen skall det föreligga en reell konkurrenssituation.

De områden inom vilka konkurrenssnedvridningar kan tänkas uppstå är enligt kommittén taxi, buss och andra persontransporter, frisörtjänster och andra personliga tjänster. nöjen, advokat- och mäklartjänster m.m.

Med hänsyn till den ingående skattens andel av priset på ifrågavarande tjänster, som av kommittén har beräknats till 3,6, 5,5 och 2,6 6 för taxi, buss resp. frisörer och för övriga angivna verksamheter betecknats som försumbar. har kommittén kommit till den uppfattningen att det inte finns anledning att av konkurrensneutralitetsskäl införa särskilda övergångsregler.

Jag delar denna uppfattning. I vissa branscher och för vissa företag kan avsaknaden av särskilda övergångsbestämmelser ge upphov till vissa kumulativa effekter och konkurrenssnedvridningar. Dessa problem torde dock som kommittén funnit bli av begränsad omfattning. Att införa regler som medger någon form av kompensation för anskaffningar som gjorts före

längt. Jag föreslår därför inga särskilda övergångsbestämmelser i detta hänseende.

För att förhindra vissa transakttoner av skatteplaneringskaraktär i samband med basbreddningen. har kommittén också förslagit begränsningar i avdragsrätten vid förvärv eller hyra av vissa varor. Avdrag för ingående skatt skall enligt kommitténs förslag inte medges vid förvärv eller hyra av vara om den skattskyldige före ikraftträdandet inte skulle ha haft rätt till avdrag för motsvarande förvärv eller hyra och om varan före ikraftträdandet vid något tillfälle innehafts av den skattskyldige.

Jag delar kommitténs uppfattning om behovet av särskilda bestämmelser av detta slag. Den av kommittén föreslagna övervängsbestämmelsen kan dock få en vidare tillämpning än vad som avsetts. Genom att avdrapsförbudet enligt förslaget avser varor som före ikraftträdandet innehafts av den skattskyldige kan det också komma att träffa andra transaktioner än de avsedda. t.ex. löpande leasingavtal som inte är av skatteplaneringskaraktär. För att bestämmelsen inte skall få denna effekt bör avdragsförbudet begränsas till förvärv eller hyra av vara som före ikraftträdandet ägts av den skattskyldige.

Lagrådet har vid sin granskning funnit att den ilagrädsremissen föreslagna bestämmelsen kan komma att omfatta även fall där dispositioner gjorts innan basbreddningen av mervärdeskatten aktualiserades och som därför får antas ha skett av andra än skatteplaneringsskäl. Lagrådet föreslår därför att avdragsförbudet skull begränsas till de fall den skattskyldige ägt varan vid något tillfälle under de senaste två aren före ikraftträdandet. Jag ansluter mig till lagrädets förslag i denna del.

När det gäller tkraftträdandetidpunkten för de nya mervärdeskattereglerna för statliga myndigheter gör jag följande bedömning. Den nya redovisningsordningen innebär en betydelsefull principiell omläggning av det statliga budgeteringssystemet. För budgetåret 1990/91 har den nya ordningen givetvis inte kunnat beaktas. Den nya redovisningsordningen för de statliga myndigheterna kan därtör tidigast träda i kraft den I juli 1991. Detta gäller säledes de regler som avser myndigheternas rätt att få kompensation för mervärdeskatten i särskild ordning, samt de regler som har direkt samband därmed. Däremot bör de förslag jag lämnat om yrkesmässighetsbegreppet kunna träda i kraft den I januari 1991.

Den föreslagna rätten för kommunerna att göra avdrag för all ingående mervärdeskatt bör i princip införas i samband med basbreddningarna inom mervärdeskattesystemet, dvs. den I januari 1991. Avdragsordningen bör därför i huvudsak omfatta sådana förvärv för vilka avdraesrätt enligt de allmänna reglerna i 17.8 ML inträder den I januari 1994 eller senare.

För varor eller tjänster som anskaftfats före ikraftträdandet bör dock vissa begränsningar göras. Det finns annars risk för att sådana åtgärder vidtas före den I januari 1991 att vissa kommuner får en omotiverat stor avdragsrätt under 1991 eller senare. Så skulle kunna ske genom att varor eller tjänster som förvärvas under tiden före ikraftträdandet anskaffas på sådana villkor att avdragsrätt enligt de nya reglerna kan tillgodogöras. Olika typer av leasingavtal kan användas i sådant syfte. En sådan verksamhet har enligt vad

jag erfarit i betydande omfattning redan påbörjats. En avdragsrätt även för sådana transaktioner är omotiverad och riskerar att rubba den totala ekonomiska relationen mellan stäten och kommunerna. De planerade förfarandena kan också komma att medföra orättvisor mellan kommunerna.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt bör avdragsrätt enligt de nya reglerna inte medges i fråga om förvärv av varor där varorna levererats till kommunen före ikraftträdandet. Motsvarande restriktion bör också gälla tjänster åt kommun som bestär i uthyrning av varor. Dessa övergångsregler innebär visserligen en avdragsbegränsning även för normala långsiktiga Icasingavtal. men effekterna av en sådan begränsning kan beaktas vid den ekonomiska avräkningen mellan staten och kommunerna.

Regeringen avser att föreslå riksdagen att mervärdeskatten tillfälligt höjs under tiden den 1 juli 1990—den 31 december 1991. Omläggningen av beräkningssättet för mervärdeskatten bör därför anstå tills dess den nu gällande skattesatsen åter skall tillämpas. En regel av denna innebörd har därför införts i punkt 6 av övergångsbestämmelserna.

3¶Punktskatter

I detta kapitel behandlas punktskatterna på energiområdet i avsnitten 3.1—3.8. Förslagen till en koldioxidskatt och en svavelskatt tas upp i avsnitt 3.2 resp. 3.6. I avsnitten 3.9—3.14 behandlas vissa övriga punktskatter. nämligen den särskilda varuskatten, dryckesskatten, videoskatten, kassettskatten, stämpelskatten vid förvärv av skepp samt skatten på omsättning av vissa värdepapper. I avsnitt 3.15 behandlar jag ikraftträdandet av förslagen på punktskattcområdet.

3.1¶Allmänt om punktskatter på energi

Flera utredningar har samtidigt utrett energibeskattningen eller frågor som har nära anknytning till denna beskattning. KIS har i sitt betänkande (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m.m. behandlat bl.a. den framtida energibeskattningen. Miljöavgiftsutredningen, MIA. har i två delbetänkanden, (SOU 1989:21) Sätt värde på miljön! — Miljöavgifter på svavel och klor samt (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken — Energi och trafik, föreslagit ekonomiska styrmedel på energi- och trafikomrädet. Nedsättningssystemets utformning och betydelse har utretts av utredningen om konkurrensvillkoren för elintensiv industri, EL 90, irdelbetänkandet (SOU 1989:32) Nedsättning av cnergiskatter. Samtliga nämnda betänkanden har remissbehandlats. EL 90 har lämnat sitt slutbetänkande i mars 1990 och MIA skall lämna sitt slutbetänkande sommaren 1990.

Såsom nämnts I avsnitt I kommer jag i fråga om energiområdet att i det följande behandla vissa återstående frågor av mer lagteknisk natur på grundval av KIS:s betänkande. Vidare kommer jag att behandla förslagen om ekonomiska styrmedel för att minska koldioxid- och svavelutsläppen samt förslaget om differentierad energiskatt på olja som lämnats i MIA :s betänkan-

den samt förslaget som avser nedsättning av allmän energiskatt.

Jag har i dessa frågor samrätt med cheferna för miljö- och energi- resp. industridepartementet.

3.1.1 Allmänna utgångspunkter för miljörelaterade pålagor på energi Sverige har i likhet med andra industriländer hittills huvudsakligen använt administrativa styrmedel för att nå uppsatta miljömäl. Till sådana styrmedel hör t.ex. tillståndsprövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen (1969:387). Vid den individuella tillståndsprövningen äläges den som utövar miljöfarlig verksamhet vissa miljöskyddskrav som mäste uppfyllas för att verksamheten skall tillåtas. Dessa miljöskyddskrav kan betraktas som minimikrav från samhällets sida. Tillståndsprövningen ger dock inte företagen några direkta incitament att därutöver reducera sina utsläpp. Samma resonemang kan föras om miljöskyddskraven utformas som normföreskrifter. Ekonomiska styrmedel är därför av intresse som komplement till andra regleringar, förutsatt att de kan på ett både verkningsfullt och kostnadseffektivt sätt förebygga och minska utsläpp och annan miljöförstöring genom att ge incitament till företag och enskilda att själva utveckla och ta i bruk ny miljövänlig teknik och nya produktions- eller reningsmetoder samt till att byta ut farliga produkter eller ämnen mot mindre farliga sådana.

Ett miljöproblem som observerats allt mer under senare år är utsläppen av klimatpåverkande gaser, s.k. växthusgaser. Dessa gaser kan orsaka klimatförändringår. De mest betydelsefulla växthusgaserna är koldioxid, CFCföreningar (s.k. freoner), metan och dikväveoxid.

De svenska koldioxidutsläppen beräknas under år 1970 ha uppgått till ca 95 milj. ton. År 1988 var utsläppen ca 61 milj. ton. Dessa utsläpp har således minskat under denna tidsperiod. Minskningen hänför sig främst till uppvärmningssektorn och till industrins energianvändning. Under samma tid har dock koldioxidutsläppen från trafiksektorn ökat kraftigt. Utsläppen av koldioxid kan med nuvarande förutsättningar förväntas öka. på kort sikt främst som en följd av ökningen inom trafiksektorn.

I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut (prop. 1987/88:85, JoU 23, rskr. 373) anförde jordbruksutskottet i fråga om koldioxidutsläppen, att regeringen borde klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål borde dessutom, enligt utskottet. anges att koldioxidutsläppen inte borde ökas utöver den nivå de då hade. Riksdagen beslutade i enlighet med detta uttalande. Ekonomiska styrmedel bör enligt samma riksdagsbeslut i ökad omfattning komplettera de nuvarande styrmedlen. Avgifter på förorenande utsläpp bör enligt beslutet successivt kunna införas där så är praktiskt möjligt och där sådana avgifter ger avsedd effekt på miljön.

De bedömningar som gjorts visar att ytterligare miljöpolitiska åtgärder krävs om detta mål skall kunna nås. Energi- och trafiksektorerna svarar för vardera drygt en tredjedel av utsläppen av koldioxid.

En strategi för minskad klimatpåverkan mäste omfatta såväl ett längre som ett kortare tidsperspektiv. Det längre perspektivet behövs på grund av

att det i många fall tar tid att genomföra anpassningar för att minska t.ex. koldioxidutsläppen. Det kan gälla 1.ex. investeringar i kollektivtrafik och i energianläggningar. Det kortare perspektivet är också nödvändigt för att vidta ätgärder för en effektivare energianvändning genom att t.ex. gammal utrustning byts ut mot ny, eller för en effektivare bränsleanvändning vid t.ex. den dagliga skötseln av förbränningsanläggningar.

Mot denna bakgrund föreslår MIA dels att en koldioxidavgift införs på bl.a. vissa bränslen som bör motsvara 25 öre per kg koldioxidutsläpp och dels att den allmänna energiskatten på bränslena samtidigt sänks med 50 46.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Svenska Naturskyddsföreningen anser att en koldioxidavgift och den nuvarande allmänna energiskatten inte skiljer sig åt på något så avgörande sätt att det finns anledning att upprätthålla en distinktion dem emellan. Naturskyddsföreningen föreslår därför att energiskatten helt ersätts av en koldioxidavgift. Vattenfall; Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Gausföreningen m.fl. avstyrker att en sådan skatt införs innan motsvarande skattesystem införs i andra länder eftersom koldioxiden i första hand har en global verkan.

Energibeskattningen har under 1970- och 1980-talen haft stor betydelse för att minska användningen av fossila bränslen och därmed också koldioxidutsläppen. Med tanke på de ökade kunskaperna om klimatfrågans betydelse anser jag att det finns starka skäl att ge energibeskattningen en skarpare miljöprofil. Jag delar därför MIA:s uppfattning i denna del. Enligt min bedömning är den föreslagna nivån på den allmänna energiskatten och pålagan på kolinnehället väl avvägd. Jag kommer att i fortsättningen använda beteckningen koldioxidskatt på pälagan (se avsnitt 3.1.2).

Försurning är ett annat allvarligt miljöproblem. Utsläppen av svavel är en viktig orsak till försurningen. Mer än hälften av de svenska svavelutsläppen kommer från energisektorn.

Riksdagen beslutade våren 1985 (prop. 1984/85:127, JoU 28. rskr. 275) att de svenska utsläppen av svavel skall minska med 65 e till år 1995, räknat från 1980 års nivå. I samband med 1988 ärs miljöpolitiska beslut (prop. 1987/88:85, JoU 23; rskr. 373) lade riksdagen fast som ett mål att minska svavelutsläppen med 80 54 från 1980 års nivå fram till sekelskiftet. Ytterligare åtgärder krävs för att klara detta mål.

Nuvarande styrmedel för att minska utsläppen av svavel är administrativa och finns främst i miljöskyddslagen (1969:387) och lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle. Riksdagen har fastställt riktlinjer för svavelutsläppen från befintliga koleldade anläggningar (prop. 1983/84:1585. NU 44, JoU 28, rskr. 389 och 390). I propositionen (1987/88:85) om miljöpolitiken inför 1990-talet aviserade regeringen skärpningar i bestämmelserna 1 förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle. Statens naturvårdsverk utarbetar för närvarande på regeringens uppdrag ett förslag till ny handlingsplan mot luftföroreningar och försurning. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå nya bestämmelser för utsläpp av svavel. MIA föreslår en svavelavgift på olja, kolbränsle och torv och att avgiften bör motsvara 30 kr per kg svavelutsläpp. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Som jag nyss har påpekat talar starka skäl för att ge energibeskattningen

10 Riksdagen 1989/90. I samt. Nr 111

en skarpare miljöprofil. Jag anser i likhet med MIA att det finns skäl att komplettera de administrativa styrmedlen med ett ekonomiskt styrmedel på svavel i vissa bränslen. En sådan pälaga bör syfta till att svavelfattigare bränslen används och att reningsåtgärder vidtas, vilket bl.a. bör kunna leda till att utsläppen snabbare minskar ned till de nivåer som enligt nämnda riktlinjer m.m. kommer att krävas vid mitten av 1990-talet samt ge incitament för ytterligare minskningar av utsläppen. Jag anser i likhet med vad MTA föreslagit att en pålaga som motsvarar 30 kr per kg svavelutsläpp är en lämplig nivå för att svavelutsläppen skall kunna minska. Även denna pälaga kommer jag att beteckna som skatt (se avsnitt 3.1.2).

3.1.2 De miljörelaterade pålagornas statsrättsliga karaktär I MIA:s båda delbetänkanden har beteckningen miljöavgift använts för de pålagor som hänför sig till utsläppen av koldioxid och svavel.

En avgift i statsrättslig mening föreligger i princip endast i de fall det utgår ett specificerat vederlag för den erlagda penningprestationen. En avgift föreligger även för det fall penningprestationen tas ut endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler. Exempel på sådana avgifter är de som tas ut som prisregleringsavgifter inom jordbruket och fisket. Övriga penningprestationer till det allmänna är, med undantag för viten, böter och andra straffrättsliga pålagor, att anse som skatter.

MIA:s förslag om koldioxidavgift och svavelavgift bygger inte på att ett specificerat vederlag skall tillfalla dem som betalar avgifterna. Inte heller skall på annat sätt någon del av intäkterna från avgifterna återföras till dem som utövar den verksamhet som skall avgiftsbeläggas. Pålagorna är därför statsrättsligt att beteckna som skatter. Den beteckning som i det särskilda fallet sätts på en pälaga är i och för sig inte avgörande för dess statsrättsliga karaktär. Det förekommer att beteckningen avgift används om en penningpålaga som rätteligen är en skatt, t.ex. i fråga om vissa arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringsområdet. Självfallet bör dock när en ny pålaga införs - som de nu aktuella — den adekvata statsrättsliga beteckningen användas. I fortsättningen kommer jag således att genomgående använda beteckningarna koldioxidskatt resp. svavelskatt eller skatt då jag behandlar dessa pålagor.

3.1.3 Allmänt om hur miljörelaterade skatter skall tas ut I avsnitt 3.1.1 har redovisats de allmänna utgångspunkterna för valet av administrativa och ekonomiska styrmedel och för uttagande av miljörelaterade skatter.

I direktiven till MIA anfördes bl.a. att ekonomiska styrmedel kan baseras på t.ex. faktiska utsläpp. Vidare anfördes att debiteringar som grundas på mätresultat kräver tillförlitliga och entydiga mätningar. MIA har beträffande förslagen till ekonomiska styrmedel för att reducera utsläppen av koldioxid och svavel inte ansett det praktiskt möjligt att införa pålagor som beräknas på utsläppen. I stället menar MIA att mättekniska och praktiska skäl talar för att skatterna tas ut på insatsvarorna. Utsläppen av koldioxid och svavel 146

vid förbränning beror främst på bränslets sammansättning. Huvuddelen av bränslets innehåll av kol och svavel finns i rökgaserna om inga reningsåtgärder vidtas. Att bestämma kol- och svavelhalten i ett bränsle är betydligt mindre tekniskt komplicerat än att mäta mängden föroreningar i rökgaserna.

Flera remissinstanser har framhällit att en miljörelaterad skatt av principiella skäl bör inriktas mot utsläppens storlek och inte mot det innehäll av miljöskadliga ämnen som ingår i insatsvarorna till olika processer.

Som tidigare framhållits skall de föreslagna pålagorna ge användaren ett incitament att vidta reningsåtgärder för att på så sätt minska utsläppen. Jag anser att denna avsedda effekt kan uppnås även om skatten läggs på insatsvarorna. om användaren som genomför effektiva reningsåtgärder får en möjlighet till någon form av skattereducering. Därigenom uppkommer en direkt anknytning till utsläppen. Mina överväganden om MIA:s förslag i denna del redovisas i avsnitt 3.2.4 och 3.6.4.

Jag anser i likhet med MIA att det är lämpligt att koldioxidskatten och svavelskatten utformas och administreras som punktskatter. På så sätt kan en samordning ske med ett existerande administrativt system. Det innebär att lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter blir tillämpliga

på de miljörelaterade skatterna. Dessa författningar behandlar beskatt-

ningsförfarandet för och administrationen av punktskatterna.

I avsnitt 3.2 och avsnitt 3.6 redovisas mina förslag om koldioxidskatt och svavelskatt.

3.2¶Koldioxidskatt på vissa bränslen

3.2.1 Det skattepliktiga området

Mitt förslag: En koldioxidskatt införs på kol, fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer, motorbrännolja, cldningsolja, naturgas, gasol och bensin. Skatt tas inte ut på biobränslen, avfall, torv samt metanol och etanol.

MIA:s förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen föreslår dock en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot denna del av förslaget. RSV framhåller dock att koldioxidskatten bör omfatta även andra oljeprodukter än sådana som i dag är cnergibeskattade, t.ex. fotogen och råolja. Göteborgs kommun anser inte att en koldioxidskatt skall tas ut vid sopförbränning då den absoluta merparten av kolet i soporna har biologiskt ursprung.

Remissinstansernas inställning till frågan om koldioxidskatt på torv varierar. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) anser att torv inte skall betraktas som ett fossilt bränsle och inte heller belastas med koldioxidskatt. Enligt SGU är den avgörande frågan huruvida torvanvändningen ger ett net- 147

totillskott av växthusgaser under en viss tidsperiod. SGU menar att det i dag inte finns tillräckliga vetenskapliga skäl för att besluta om koldioxidskatt. En beskattning skulle sannolikt leda till en avveckling av inhemsk torvproduktion. Statens Naturvårdsverk anser däremot att även utsläpp från förbränning av torv bör belastas med koldioxidskatt. Liknande synpunkter framförs av bl.a. Svenska Nuturskyddsföreningen, som dock anser att man under en övergångsperiod bör medge undantag för torvförbränning i redan existerande eller lovgivna pannor. Statens energiverk konstaterar att den sammantagna internationella kunskapsnivån är låg när det gäller den obrutna torvmarkens produktion av växthusgaser.

Skälen för mitt förslag: Koldioxid bildas vid förbränning av kolhaltiga bränslen. Utsläppen är därför beroende av det bränsle som används. För närvarande finns det ingen ekonomiskt rimlig möjlighet att avskilja koldioxid från rökgaserna och deponera den (jfr avsnitt 3.2.4). Detta innebär att det finns ett direkt samband mellan ett bränsles kolinnehäll och den koldioxid som bildas vid förbränning. En skatt som är avsedd att träffa utsläppen av koldioxid kan därför tas ut på kolinnehållet i insatt bränsle. Någon mätning av koldioxid i t.ex. rökgaser behövs således inte.

Det skattepliktiga området bör i första hand omfatta de bränslen som vid förbränning tillför fossilt bundet kol till kretsloppet mellan atmosfären och biomassan, Detta medför att de bränslen som är skattepliktiga enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, EL, dvs. kolfotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer, eldningsolja, motorbrännolja, naturgas och gasol också skall beläggas med koldioxidskatt.

Miljö- och rättviseskäl talar i och för sig för att det skattepliktiga området utvidgas till att omfatta även vissa andra oljeprodukter, såsom t.ex. råolja och spillolja. som i dag inte energibeskattas. Från miljösynpunkt är det dock mest väsentligt att nu skattebelägga de produkter som sammantagna stär för den större andelen utsläpp av koldioxid. Avsikten med en koldioxidskatt är att minska koldioxidutsläppen vid förbränning av vissa bränslen. Skattebeläggningen är således miljömässigt betingad och minskade koldioxidutsläpp är det önskade resultatet. Detta måste få väga tyngre än frågan att utvidga skatteplikten av rättviseskäl. Det kan dock finnas skäl att senare överväga en utvidgning av det skattepliktiga området till t.ex. råoljor och spilloljor. Inför ett sådant ställningstagande krävs emellertid en utredning om konsekvenserna av en sådan utvidgning.

Trafiksektorn svarar för en stor del av koldioxidutsläppen. Det är därför naturligt att också bensin beläggs med koldioxidskatt. Skatteplikten bör omfatta sådana varuslag som är skattepliktiga enligt 1 § lagen (1961:372) om bensinskatt, BL. Vad gäller motoralkoholer i form av metanol och etanol, kan sådana framställas ur både fossila och förnybara bränslen. Att beskatta sådana motoralkoholer beroende på hur de framställs är emellertid inte en lämplig lösning. Då återstår att antingen skattebelägga dessa motoralkoholer oberoende av deras framställningssätt, eller att undanta dem från beskattning. Användningen av metanol och etanol är begränsad. Med hänsyn härtill och till att ett undantag från skatteplikten för sådana motoralkoholer torde främja utvecklingen av förnybara motorbränslen anser jag i likhet med MIA att metanol och etanol kan undantas från en koldioxidbeskattning. Om

utvecklingen skulle ske mot en betydande användning av fossilbaserade motoralkoholer bör detta ställningstagande omprövas. Att högre alkoholer däremot skall omfattas av skatten behandlas i specialmotiveringen.

Som nämnts föreslås även att all gasol beläggs med koldioxidskatt. Det innebär således att t.ex gasol som används för drift av motorfordon. s.k. motorgas, belastas med koldioxidskatt.

En koldioxidskatt bör införas även på inrikes flygtrafik. Den bör tas ut i den ordning som gäller för uttagande av den befintliga miljöskatten på utsläpp av kolväten och kväveoxider enligt lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik. Detta behandlas närmare i avsnitt 3.3.1.

Beträffande vissa andra bränslen kan följande sägas. Biobränslen, t.ex. trädbränslen och energigrödor, avger visserligen koldioxid vid förbränning, men anses inte ge något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Detta gäller under förutsättning att man inte tar ut mer biomassa än vad som motsvarar tillväxten. Förnybara bränslen ingår i det kretslopp inom vilket kol cirkulerar mellan atmosfären och biomassan. Jag anser i likhet med MIA att sådana bränslen mot denna bakgrund inte bör skattebeläggas.

Andelen fossilt kol varierar kraftigt mellan olika typer av avfall. Nettotillskottet av koldioxid till atmosfären vid avfallsförbränning torde dock vara lägre än det nettotillskott som förbränning av fossila bränslen ger. Vid förbränningen släpps emellertid även föroreningar ut. t.ex. dioxiner och kvicksilver.

Ett alternativ till förbränning är deponering av avfall. Även sådan avfallshantering kan komma att påverka klimatet, eftersom det 1 avfallsupplagen vanligen efter hand bildas koldioxid och metan. Metan har från klimatsynpunkt en kraftigare påverkan än koldioxid. Det kan därför vara ett sämre alternativ att deponera avfallet än att förbränna det.

MIA anser att en skattebeläggning av avfallshanteringen förutsätter att en bedömning görs av hela avfallshanteringen. Jag delar denna uppfattning och är därför för närvarande inte beredd att lägga något förslag om koldioxidskatt på avfall. Det kan nämnas att MIA avser att behandla frågan om ckonomiska styrmedel på avfallsområdet i sitt slutbetänkande.

Enligt MIA:s uppfattning kan torv inte på samma sätt som biomassa ses som ett förnybart bränsle, eftersom tillväxten av torvmossar är relativt långsam. MIA anser dock att torv under en övergångstid bör undantas från skatten. Stora investeringar har gjorts under I980-talet. delvis med statligt stöd. för brytning och förbränning av torv i syfte att bl.a. minska oljeberoendet. En skatt på torv skulle därför enligt MIA förändra de ekonomiska förutsättningarna för de torvanvändare och torvproducenter som under senare är gjort stora investeringar. Remissyttrandena visar att det råder stor osäkerhet om nettoeffekten av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser vid brytning och förbränning av torv. Vid nu angivna förhållanden är jag inte beredd att föreslå en koldioxidskatt på torv innan frågan har utretts närmare.

3.2.2 Koldioxidskattens storlek Prop . 1989/90:111

Mitt förslag: Koldioxidskatten bör motsvara 25 öre per kg utsläppt

koldioxid. Skatten blir för oljeprodukter 720 kr per mi”, för kol 620 kr

per ton, för naturgas 535 kr per 1000 m!, för gasol som används för

drift av motorfordon 40 öre per liter, för gasol som används för annat

ändamål än drift av motorfordon 750 kr per ton samt för bensin 58 öre

per liter.

MIA:s förslag överensstämmer med mitt. .

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. Nägra är dock negativa till beräkningsgrunden. Statskontoret anser att det är en fördel att koldioxidskatten ges en entydig beräkningsgrund, så att förbrukarna själva kan beräkna hur förändringar i skatten kan påverka kostnaderna för olika energislag.

Skälen för mitt förslag: Koldioxidskatten bör, som jag tidigare framhållit,

uppgå till 25 öre per kg utsläppt koldioxid (se avsnitt 3.1.1). Skattens storlek,

räknat i kronor per enhet, bör beräknas med utgångspunkt i bränslenas genomsnittliga kolinnehåll. Tabell Beräkning av skatten på kolinnehållet i vissa bränslen Bränsle Värmevärde CO--ut- — CO--ut- C0h-

kWh/enhet släpp släpp skatt"

kg/MJ,. kg/enhet" kr/enhet (1) (2) (3) (4)

Eol1 29-900 kWh/m? 0,077 2 744 kp/m? 686kr/m?e Eo5 10 700 kWh/m? 0.077 2 966 kg/m? 742 kr/m"” Kol 7 500 KWh/ton 0.092 2 484 kp/ton 621 kr/ton Natur- 10 800 kWh/1000 m? 0.055 2 138 kg/1 000 m? 535 kr/1000 m” gas Gasol? 12 790 KWh/ton 0.065) 3 002 kp/ton 748 kr/ton Bensin 8 720 KWh/m? 0.074 2323 kg/m? 581 kr/m?

" Avser gasol som används för annat ändamål än drift av motorfordon. Skatten på

gasol för drift av motorfordon är avrundat 40 öre/l, och beräknas enligt följande. 1 kg gasol motsvarar ca 21 gasol. 3 kg CO--utsläpp/l ger då 1,5 kg CO>-utsläppA som multiplicerat med 0,25 kr/kg COs blir ca 40 öre/l.

> MJyr är lika med megajoule bränsle. " Kolumn 3 erhalls genom att kolumn 1 multipliceras med kolumn 2 och därefter

med en omräkningsfaktor på 3,6 MJ,/KkWh. & Kolumn 4, dvs. koldioxidskatten i kr per enhet, erhålls genom att kolumn 3

multipliceras med 0,25 kr/kg COa. " Medelvärdet för skatten på Eo1 och E05 är 714 kr/m".

Utsläppen varierar inte enbart mellan bränsletyper utan även mellan bräns- Iekvaliteter. De värden som anges i tabellen är typvärden för bränslets energlinnehåll för de bränslen som används i Sverige. Värdena överensstämmer med dem som använts av MIA. Ingen av remissinstanserna har haft synpunkter på dessa värden. Jag anser att det är lämpligt att koldioxidutsläppen beräknas med utgängspunkt i de typvärden som anges i tabellen. 150

Av tabellen framgår att en strikt tillämpning av utsläppskoefficienterna le- . Prop. 1989/90:111 der till olika skattesatser för tunn och tjock eldningsolja. MIA anser att skattetekniska skäl talar för att all eldningsolja och motorbrännolja bör belastas med samma skattenivå och föreslår en skatt med 720 kr per m?.

För egen del vill jag anföra att en konsekvent differentiering av skattesatserna skulle leda till att i princip också olika typer av kol, t.ex. stenkol, briketter av stenkol och koks, skulle beskattas enligt olika skattesatser. Skatten på kol har tidigare varit differentierad efter sådana kvaliteter. Även skatten på olja har varit differentierad. Denna differentiering slopades på grund av tillämpningssvårigheter när det gällde att hänföra bränslena till de olika kvaliteterna. Mot denna bakgrund anser jag att en enhetlig koldioxidskatt bör tas ut på de olika energislagen, oavsett vad de har för kvalitet. Jag anser därför att utsläppskoefficienterna inte bör tillämpas strikt. På grund av att olika oljors värmevärden kan variera kraftigt bör utgångspunkten för en koldioxidskatt beräknas på oljornas genomsnittliga värmevärde och kolinnehåll. Ett sådant genomsnittligt värde ger avrundat 720 kr per m". Denna skattesats bör gälla för fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer samt metorbrännoljor och eldningsoljor. Skattesatserna för övriga bränslen bör avrundas och blir då 620 kr per ton kol, 535 kr per 1 000 m' naturgas och 750 kr per ton gasol. Skatten på gasol som används för drift av motorfordon bör vara 40 öre per liter och skatten på bensin och s.k. högre alkoholer 58 öre per liter.

3.2.3 Skattskyldighet, avdrag i deklaration m.m.

Mitt förslag: Vid uttagande av koldioxidskatt på bränsle eller bensin

tillämpas de bestämmelser om skatt- och registreringsskyldighet,

skattskyldighetens inträde, avdrag i deklaration som gäller för allmän

cnergiskatt och bensinskatt. |

MIA:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag, dock att MIA föreslår att avdrag inte får göras för koldioxidskatt på bränsle som förbrukats av eller sälts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål.

Remissinstanserna: De har endast haft synpunkter på föreslagna avdragsbestämmelser. Flera remissinstanser är kritiska till att avdrag medges för skatten på bränslen som används till elproduktion men inte för värmeproduktion. Detta anser de bl.a. leder till att elproduktionen blir billigare och att fel signaler därigenom ges till elmarknadens aktörer. En del remissinstanser menar att kraftvärme och kondenskraft bör beskattas lika. Statens energiverk anser att frågan om likställighet i beskattningen av el och värme bör utredas.

Statens energiverk och Statens Naturvårdsverk anser att koldioxidskatten bör omfatta även sjöfarten. Transportrådet anser att det bör undersökas vilka delar av färjesjöfarten och annan inre sjöfart som kan styras mot minskade miljöstörande utsläpp. Naturskyddsföreningen anser att koldioxidskatten snarast bör införas på färjetrafikens bunkeroljor. Sveriges Redareförening framhåller att sjöfarten till sin karaktär är internationell och att miljöåt-

gärder rimligen måste vidtas av både svenska och utländska fartyg för att de Prop. 1989/90:11 l skall få någon effekt.

Skälen för mitt förslag: I motsats till MIA föreslär jag att koldioxidskatten regleras i en särskild lag. I likhet med MIA anser jag att koldioxidskatten på oljeprodukter, kol, naturgas. gasol och bensin bör tas ut på samma sätt som andra punktskatter på energiområdet. Detta innebär att de regler som finns 1 EL och BL om skatt- och registreringsskyldighet, skattskyldighetens inträde, avdrag i deklaration, inköp mot försäkran om användning av bränsle eller bensin för visst skattefritt ändamål m.fl. är tillämpliga, om inte annat sägs. En närmare redogörelse för dessa regler ges i specialmotiveringen till den föreslagna 3 § lagen om koldioxidskatt.

Här skall dock behandlas några frågor som hänför sig till avdragsbestämmelserna.

De bestämmelser i EL och BL som behandlar avdrag för skatt på bränsle eller bensin, för vilken skattskyldighet tidigare har inträtt, återgång av köp, export och kundförlust utgör alla generella avdragsbestämmelser som är gemensamma för alla punktskatter. Dessa avdrag får anses väl motiverade och bör därför också tillämpas vid uttagande av koldioxidskatten. De aktuella avdragsbestämmelserna innehåller även skattespecifika avdrag som överensstämmer i stort med punktskatteförfattningarna på energiområdet. De skiljer sig i stället i första hand i förhållande till de punktskatter som inte hör till detta område. Även dessa avdragsbestämmelser bör därför i princip tillämpas vid uttagandet av koldioxidskatten.

MIA har emellertid föreslagit att spårbunden trafik beläggs med koldioxidskatt genom att den avdragsrätt som finns i EL för skatt på bränsle som förbrukats av eller försälts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål inte skall vara tillämplig vid beräkning av koldioxidskatten på bränsle. MIA har däremot inte föreslagit att motsvarande inskränkning görs vid tillämpning av avdragsbestämmelserna i BL. MIA har inte heller föreslagit några ändringar i de skatteplikts- eller avdragsbestämmelser som avser fartygs- och flygtrafikområdet. Däremot har utredningen föreslagit en koldioxidskatt på inrikes flygtrafik (se avsnitt 3.3.1). Med hänsyn till att Statens Järnvägar för närvarande befinner sig i en rekonstruktionsperiod för att sanera verkets ekonomi finns det skäl för att i dagsläget avvakta med en koldioxidskatt för spårbunden trafik. Avdraget för spårbunden trafik vid uttagandet av koldioxidskatten på bränslen bör därför enhgt min mening tills vidare finnas. I denna fråga har jag samrått med chefen för kommunikationsdepartementet.

När det gäller bunkeroljor, dvs. oljor som används inom sjöfarten, har jag erfarit att MIA avser att återkomma till frågan om beskattningen av dessa bränslen i sitt slutbetänkande. Enligt vad jag erfarit kommer MIA även att i sitt slutbetänkande behandla frågan om raffinaderibränslenas beskattning. Jag anser att ett ställningstagande till dessa frågor bör avvaktas.

to

Mitt förslag: Har utsläpp av koldioxid i samband med förbrukning av annat bränsle än bensin begränsats medger RSV efter ansökan återbetalning av eller kompensation för den koldioxidskatt som belastat bränslet.

MIA:s förslag: MIA har föreslagit en särskild avdragsregel för koldioxidskatt, som innebär att avdrag får göras, i den mån avdrag inte har gjorts enligt någon av de i avsnitt 3.2.3 behandlade avdragsmöjligheterna, för koldioxidskatt på visst bränsle till den del koldioxidutsläppet begränsats genom reningsätgärd eller bindning i nägon produkt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Det är tekniskt möjligt att avskilja koldioxid ur de rökgaser som bildas vid förbränning av fossila bränslen. Koldioxiden kan t.ex. absorberas 1 en vattenlösning eller annan vätska, återvinnas ur denna och sedan komprimeras till vätska för vidare befordran till slutförvaring. Investeringskostnaden för absorptionssteget är emellertid hög. Till detta kommer kostnaden för deponering av den avskilda koldioxiden. Det går åt energi för absorptionen, vilket leder till sänkt verkningsgrad med några procent för den aktuella anläggningen. För närvarande finns dock inga möjligheter att till en rimlig kostnad avskilja koldioxid ur förbränningsgaser. Det kan emellertid inte uteslutas att den tekniska utvecklingen leder fram till en sådan möjlighet. Den skattskyldige bör därför enligt MIA ges en möjlighet att tillgodoräkna sig betald skatt när åtgärder vidtagits som innebär minskade koldioxidutstäpp i samband med förbrukning av bränslet. Det kan i och för sig sättas i fråga om det är motiverat att införa en sådan möjlighet när det i dagens läge saknas tillräckliga tekniska och ekonomiska fundament att stå på. Ett sädant system utpör å andra sidan ett incitament att utveckla tekniken mot kostnadseffektiva åtgärder för minskade koldioxidutsläpp. Jag anser därför i likhet med MIA att den som begränsat utsläpp av koldioxid i samband med förbrukning av bränslet bör kunna få tillgodoräkna sig detta och att en sådan möjlighet bör tas in i lagen.

Den avdrapgsbestämmelse MIA föreslår avviker emellertid från de befintliga avdragsbestämmelserna inom punktskattelagstiftningen. Utredningens förslag i denna del innebär att skatten tas ut, vid t.ex. leverans till oregistrerad köpare, per vikt- eller volvmenhet efter en skattesats som beräknats efter en genomsnittligt vid förbränning bildad mängd koldioxid från bränslet i fråga. medan avdraget skall göras i förhållande till begränsningen av mängden koldioxidutsläpp. Koldioxid bildas först vid förbränning och utgör en förening av kol och syre. Skatten tas således ut på bränslet medan det är koldioxidutsläppen som begränsas vid reningsätgärder. De befintliga av- ' dragsbestämmelserna i punktskattelagstiftningen är i stället så utformade att ett avdrag görs för samma ämne eller varuslug som skatt tagits ut för. Jag anser att det därför är lämpligare att den skattskyldige får tillgodoräkna sig koldioxidskatten genom ett återbetalningsförfarande. Om koldioxidutsläppet har begränsats i samband med förbrukning av bränslet medger RSV efter

2

ansökan av den skattskyldige återbetalning av inbetald koldioxidskatt i förhållande till det minskade utsläppet. Det ankommer därvid på den skattskyldige att visa att han har rätt till återbetalning. För förbrukare som inte är skattskyldig framför allt småförbrukare som inte uppfyller kraven för att registreras som skattskyldig skall en motsvarande möjlighet ges att få tillbaka den skatt som belastar bränslet genom ett kompensationsförfarande.

Lagrådet har bl.a. anfört att det inte av vare sig motiv eller lagtext framgår hur storleken av återbetalningen skall beräknas och att det är nödvändigt att ett förtydligande görs på denna punkt. För egen del vill jag anföra följande. Både äterbetalnings- och kompensationssystemet bygger på att någon form av mätning görs av t.ex. de rökgaser som bildats vid förbränning av bränslet. Hur denna mätning skall gå till rent praktiskt får det ankomma på RSV, efter samråd med naturvårdsverket, att närmare utforma rekommendationer om. När mätning gjorts kan det belopp som skall återbetalas eller kompenseras beräknas utifrån den skattesats som gäller för det aktuella bränslet. Som ett exempel kan följande fall nämnas. Antag att mätningen visar att den skattskyldige har minskat utsläppet av koldioxid vid förbrukning av kol med 10 74 i förhållande till utsläppen om ingen begränsning har förekommit. Det belopp som skall återbetalas bör då beräknas utifrån den för bränslet gällande skattesatsen och uppgår i detta fall till 10 76 av 720 kr, dvs. 72 kr per ton. Administrativa skäl talar dock för att en gräns införs för vilket belopp som skall kunna betalas ut av RSV. Jag anser att en lämplig sådan gräns för den sammanlagda återbäringen är 1 000 kr per kalenderkvartal. Understiger beloppet denna nivå skall således ingen återbäring eller kompensation ske.

Om lämnade uppgifter inte är riktiga bör utbetalat belopp kunna återkrävas inom en femårsperiod. En motsvarande återkravsbestämmelse finns i andra punktskatteförfattningar.

Äterbetalnings- och kompensationssystemet gäller inte för koldioxidskatt på bensin och s.k. högre alkoholer, eftersom det inte finns möjligheter att individuellt mäta koldioxidutsläppen vid förbränning av dessa bränslen.

3.3¶Miljöskatt på inrikes flygtrafik

3.3.1 Koldioxidskatt

Mitt förslag: En koldioxidskatt tas ut på inrikes flygtrafik som motsva-

rar 79 öre per kg förbrukat flygbränsle.

MIA:s förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Några remissinstanser menar att en skatt på koldioxid- emissioner vid flygning inte får tillräckliga styreffekter. Det anförs bl.a. att skatten inte kan påskynda utbytet av flygplan-till moderna miljövänliga plan utan snarare kan lägga ckonomiska hinder för miljövänliga nyinvesteringar. RSV anser att en möjlighet att beräkna utsläppet av koldioxid med ledning av flygplanets högsta tillätna startvikt bör införas när uppgift om bränsleförbrukning saknas.

Skälen för mitt förslag: Det vanligaste förekommande flygbränslet, flygfo-

togen, är inte belagt med bränsleskatt. Sådant bränsle används av civilflyget. Bensin som är särskilt avsedd för användning i flygplan, s.k. flygbensin, är undantagen från bensinskatt. Sådan bensin används i små flygplan för drift av kolvmotorer. Jag har i prop. 1989/90:50 (s. 85 f) redogjort för skälen varför flygfotogen och flygbensin inte bör beläggas med bränsle- eller bensinskatt. Av min föredragning framgår att möjligheten att beskatta internationell flygtrafik hindras av internationella överenskommelser. Möjligheten att beskatta inrikes flygtrafik begränsas av att delar av den nationella flygplansflottan har möjlighet att välja mellan att tanka inom landet eller göra en s.k. ekonomitankning utomlands. Vid uttagande av koldioxidskatt är det därför lämpligare att i stället utgå från det system som finns vid beskattning av utsläpp av kolväten och kväveoxider enligt lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik. Jag föreslår således, i likhet med MIA, att en koldioxidskatt tas ut på inrikes flygtrafik efter flygplanstyp och förbrukad mängd flygbränsle.

Koldioxidskatten på inrikes flygtrafik bör schablonberäknas efter den genomsnittliga bränsleförbrukningen av flygbränsle för den aktuella flygplanstypen på samma sätt som gäller för uttagande av den befintliga miljöskatten på utsläppen av kolväten och kväveoxider i inrikesflyget. Det innebär att koldioxidskatten på inrikes flygtrafik skall beräknas för varje flygning med ledning av beräknade utsläppsmängder från den aktuella flygplanstypen under en genomsnittligt beräknad flygsträcka. Någon mätning av utsläppen skall således inte ske. I stället skall beräkningen ske schablonmässigt med ledning av uppgifter från luftfartsverket. I uppgifterna ingår data om bräns- Ieförbrukning för en viss motortyp. Utifrån dessa uppgifter kan den genomsnittliga bränsleförbrukningen och därmed utsläppen av koldioxid beräknas för varje flygning. Jag anser i likhet med vad MIA föreslagit att det inte är nödvändigt att bränsleförbrukningen för den aktuella flygningen får beräknas med ledning av flygplanets högsta tillåtna startvikt enligt dess luftvärdighetsbevis om tillförlitliga uppgifter om bränsleförbrukning skulle saknas, eftersom sådana uppgifter får förutsättas alltid vara tillgängliga hos luftfartsverket. |

Koldioxidutsläppen vid förbränning av flygbränsle kan beräknas till 2 500 kg per m? bränsle. En skatt på 25 öre per kg koldioxid motsvarar 625 kr per m" bränsle, eHer ca 63 öre per liter. Eftersom flygbränslets densitet är ca 0,8 kg per liter motsvarar detta 79 öre per kg.

Enligt vad jag erfarit avser MIA att behandla frågan om avgiftsbeläggning av den internationella flygtrafiken i sitt slutbetänkande.

3.3.2¶Ändrad schablonberäkning

Mitt förslag: Schablonberäkningen av miljöskatten på inrikes flygtrafik ändras på så sätt att skatten beräknas för varje kg utsläpp av kolväten och kväveoxider i stället för som nu efter femtal kg.

MIA:s förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan in

på inrikes flygtrafik bör höjas till 40 kr per kg utsläppta kolväten och kväveoxider.

Skälen för mitt förslag: Miljöskatten på inrikes flygtrafik beräknas schablonmissigt för varje flygning med ledning av beräknade utsläppsmängder av kolväten och kväveoxider från den aktuella flygplanstypen under cen genomsnittligt beräknad flypsträcka. Utsläppen beräknas i första hand med ledning av uppgifter som finns hos luftfartsverket. Skatten tas ut för varje flygning med 30 kr om den beräknade utsläppsmängden kolväten och kväveoxider uppgår till högst 5 kg. Är utsläppen större tas skatt ut med ytterligare 60 kr för varje påbörjat helt femtal kg däröver. MIA anser att denna beräkning efter femtal kg har medfört tröskeleffekter som gör lagen svärtillämpbar. Vissa flygplan som är vanliga i inrikestrafiken har utsläppsvärden som ligger precis i gränsområdet mellan två skattenivåer. I syfte att minska dessa tröskeleffekter föreslår jag i likhet med MIA att skatten bör beräknas för varje kg utsläpp i stället för femtal kg utsläpp. Skäl att höja skatten på sätt vissa remissinstanser förespråkar anser jag inte föreligga i detta sammanhang.

3.4¶Den särskilda skatten för oljeprodukter, kol och bensin

Mitt förslag: Den särskilda skatten för oljeprodukter, kol och bensin slopas och omvandlas till allmän energiskatt resp. bensinskatt.

KIS:s förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: De som har yttrat sig i denna del är positiva till förslaget. RSV påpekar att intäkterna till energiteknikfonden upphör om ingen ätgärd vidtas. I dag tillförs: fonden ett belopp på 10 kr per m? olja från intäkterna av den särskilda skatten.

Skälen för mitt förslag: Enligt I $ lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol. LSO, tas en särskild skatt ut för motorbrännolja, eldningsolja, kolbränslen och bensin. Skatten är 118 kr per m” för olja, 10 kr per ton för kol och 6 öre per liter för enligt BL skattepliktig bensin som är avsedd för motordritt, dock inte motoralkoholer, samt vissa blandningar.

Energipolitiska åtgärder, som har vidtagits efter oljekrisen 1973, har delvis finansierats genom den särskilda skattens föregångare, den särskilda avgiften pä främst olja. Ursprungligen benämndes den särskilda skatten för beredskapsavgft. Den skulle finansiera kostnaden för beredskapslagring av råolja. År 1982 ändrades namnet till särskild avgift. En höjning av avgiftsnivån 1983 skulle finansiera ett investeringsprogram inom det energipolitiska omradet och ätgärder mot försurning. Vissa av inkomsterna från avgiften redovisades fram till 1986 över olika fonder. För att öka klarheten om bl.a. budgetsaldots utveckling upphörde detta redovisningssätt 1986 och skatten tillfördes statsbudgeten. Avgifterna omvandlades till skatt med i övrigt oförändrat innehåll i LSO. Budgettekniskt har skatten efter 1986 redovisats under särskilda inkomsttitlar. Av inkomsterna av denna skatt redovisas 9 kr per

m? avseende oljeprodukter under inkomsttitel 1435 för särskild avgift mot försurning och 10 kr per m? avseende oljeprodukter till en särskild energiteknikfond. Resten av skatten redovisas tillsammans med den särskilda kärnkraftskatten i budgeten under inkomsttitel 1431.

Den särskilda skatten får numera anses ha förlorat sitt ursprungliga syfte. Den utgör i stället i huvudsak en vanlig punktskatt och ett komplement till den allmänna energiskatten och bensinskatten. Framförallt administrativa skäl talar för att skatten slopas. Skatten gav 1,3 miljarder kr i statsinkomster 1988. På grund av skattens statsfinansiella betydelse anser jag i likhet med KIS att den bör omvandlas till allmän energiskatt resp. bensinskatt.

Bunkerolja nämns inte bland de oljor som räknas upp som skattepliktiga i LSO. Däremot ingår den benämningen i EL. Bunkerolja är sådan motorbrännolja eller eldningsolja som används i sjötrafik. Benämningen härrör således endast från oljans användningsområde. I praxis har därför bunkerolja behandlats på samma sätt som eldningsolja. Jag föreslår i mitt förslag till ändring i EL att benämningen bunkerolja slopas. Den höjning av allmänna energiskatten som blir följden av en omvandling av den särskilda skatten skall omfatta all olja som är skattepliktig enligt gällande regler i EL, dvs. även s.k bunkerolja.

Motoralkoholer. dvs. metanol, etanol och högre alkoholer, omfattas inte enligt gällande regler av den särskilda skatten. Jag anser att detta också bör gälla i framtiden.

Efter omvandlingen av den särskilda skatten till allmän energiskatt bör de belopp som för närvarande avskiljs från den särskilda skatten på olja, 9 kr per mi till avgift för försurning resp. 10 kr per m? till energiteknikfonden, i stället avskiljas från den allmänna energiskatten.

3.5¶Allmän energiskatt och bensinskatt

3.5.1 Skattenivån

Mitt förslag: Den allmänna energiskatten på kol, fotogen med tillsats

som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer, motorbrännolja,

eldningsolja, naturgas och gasol för annat ändamål än drift av motor-

fordon sänks med 50 c. Energiskatten på gasol som används för drift

av motorfordon sänks ocksä.

MIA:s förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. Av dem som yttrat sig är några positiva till att behålla punktskatterna. Andra menar att punktskatterna bör slopas. Kraftsam anser t.ex. att punktskatter drabbar produktionen negativt, varken är neutrala eller optimala och skapar stor osäkerhet hos hushåll och företag om framtida priser på energivaror. Transportrådet menar att några skäl att sänka punktskatterna med just 50 2 inte redovisas. Statens energiverk menar att den föreslagna sänkningen med 50 <& framstår som förhållandevis godtycklig.

Skälen för mitt förslag: Dagens punktskatter på energiområdet är utfor-

skäl. Punktskatterna är bl.a. utformade så att en styrning kan ske av konsumtionen i enlighet med de encergi- och miljöpolitiska målen. I likhet med MIA anser jag att nuvarande punktskatter på energiområdet bör behållas vid sidan av miljörelaterade skatter. På så sätt kan en differentiering behållas i skatteuttaget mellan bränslena, som är motiverad av energipolitiska skäl. Samtidigt kan en viss kontinuitet i beskattningen upprätthållas. För att uppnå en lämplig total skattebelastning på kol, fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer, olja, naturgas och gasol för annat ändamål än drift av motorfordon vid införandet av koldioxidskatt bör den allmänna energiskatten på dessa bränslen emellertid sänkas. I denna sänkning bör ingå den omvandlade särskilda skatten (se avsnitt 3.4). En alltför kraftigt ökad skattebelastning på energiområdet skulle kunna innebära stora anpassningssvärigheter för många branscher och hushåll. En sådan effekt mildras dock för industrin av reglerna om nedsättning av allmän energiskatt. Jag äterkommrer till nedsättningsreglerna 1 avsnitt 3.7. En lämplig sänkning av den allmänna energiskatten anser jag i likhet med MIA vara 50 46. I samband därmed bör en avrundning av skattesatserna göras. Detta behandlas i avsnitt 3.8.

Skatten på gasol som används för drift av motorfordon bör också sänkas. MIA menar att skatten på sådan gasol bör sänkas med 7 öre per liter. Jag anser att en sådan sänkning är lämplig. Energiskatten på sådan gasol blir då 85 öre per liter.

MIA anser att en lämplig total skattebelastning av bensin uppnås genom att bensinskatten sänks med 24 öre per liter för såväl blyad som oblyad bensin, samtidigt som skillnaden i beskattning mellan oblyad och blyad bensin ökas genom att bensinskatten på blyad bensin höjs med 4 öre per liter. Nettohöjningen blir då enligt MIA 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per liter för blyad bensin. En sådan höjning har redan genomförts från den 1 januari 1990 (prop. 1989/90:50, SKU 10, rskr. 95. SFS 1989:1029). Mervärdeskatt på bl.a. bensin har införts den I mars 1990. Beskattningen av bensin har därmed höjts med ytterligare ca 1.10 kr per liter. Därtill kommer ett slopande av den särskilda skatten på bensin och en omvandling till bensinskatt som föreslagits i avsnitt 3.4. En sådan omvandling innebär emellertid ingen ökad skattebelastning på bensin.

Lagtekniskt bör den del av nuvarande bensinskatten som kan anses utgöra koldioxidskatt brytas ut ur BL och regleras i lagen om koldioxidskatt.

Den totala skattebelastningen på vissa bränslen och på bensin redovisas i avsnitt 3.8.

3.5.2 Yrkesmässig distribution av elkraft

Mitt förslag: En ny bestämmelse om vad som är att anse som yrkesmässig distribution av elkraft tas in i EL.

KIS:s förslag överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. 158

Skälen för mitt förslag: Vid uttagande av skatt på elkraft har yrkesmässighetsbegreppet betydelse för att bestämma dels om elkraften är skattepliktig och dels vem som är skattskyldig. Enligt 2 § andra stycket a) EL tas skatt inte ut för elkraft som framställs inom landet av producent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar kraften. Enligt 11 § första stycket I EL är den skattskyldig som yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar egenproducerad skattepliktig elkraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft.

[ motsats till övriga punktskatteförfattningar finns på detta område en egen definition av yrkesmässighetsbegreppet i fråga om distribution av elkraft. Den återfinns i 4 § förordningen (1964:351) om allmän energiskatt. Där sägs att om inte RSV bestämmer annat skall yrkesmässig distribution av elkraft anses föreligga när distributionen sker över ett distributionsnät med anslutning av fler än 10 förbrukare, eller när den distribuerade kraften utgör mer än 20 000 kilowattimmar (KWh) per år. RSV har endast undantagsvis tillämpat denna möjlighet till bedömning av yrkesmässighet i det enskilda fallet.

Det sagda innebär t.ex. att om en producent som utöver sin egenförbrukning distribuerar elkraft till färre än 10 förbrukare, men den distribuerade kraften utgör mer än 20 000 kWh per är. blir hela elproduktionen skattepliktig. :

Från branschhåll har gjorts gällande att den nuvarande definitionen är ålderdomlig och att den bör ändras.

I punktskatteförfattningar som innehåller ett yrkesmässighetsbegrepp ges ingen definition. I stället har RSV anknutit begreppet till KL. och i anvisningar till vissa punktskatteförfattningar uttalat att yrkesmässig verksamhet föreligger när inkomsten utgör skattepliktig intäkt av rörelse enligt KL.

Från den I mars 1990 tas mervärdeskatt ut också på energi. I likhet med KIS anser jag att övervägande skäl talar för att i princip samma definition av begreppet yrkesmässighet används vid tillämpningen av såväl EL och övriga punktskatteförfattningar som i ML. Härigenom knyts yrkesmässighetsbegreppet inom den indirekta beskattningen till den direkta beskattningen, vilket torde göra att bedömningen av om yrkesmässighet föreligger eller inte blir mer enhetlig inom skatteområdet. Detta innebär att distribution av elektrisk kraft anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet entigt KL eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL), eller när distributionen sker i former jämförliga med näringsverksamhet.

3.5.3 Differentierad energiskatt på vissa oljeprodukter

Mitt förslag: Den allmänna energiskatten på motorbrännolja och eldningsolja differentieras i tre miljöklasser beroende på innehållet av svavel och aromatiska kolväten samt oljans kokintervall. Motsvarande föresläs gälla för fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del är flertalet positiva till förslaget. Några remissinstanser avstyrker förslaget på erund av att det kan leda till gränsdragningsproblem. Transportrådet menat att det inte på det material utredningen presenterar går att avgöra om de föreslagna skattenivåerna är optimala för ändamålet. Storstadstrafikkommittén och Svenska Lokaltrafikföreningen anser att skattedifferensen mellan miljöklasserna bör vara större än som föreslås.

Skälen för mitt förslag: Ekonomiska styrmedel kan användas för att stimulera utvecklingen av förbättrade bränslekvaliteter, bl.a. när det inte är möjligt att omedelbart föreskriva om administrativa begränsningar genom t.ex. kemikalielagstiftningen. Ekonomiska styrmedel gör det också möjligt att gynna en förbättrad bränslekvalitet för vissa ändamäl, t.ex. tätortstrafik.

En förbättrad bränslekvalitet är särskilt angelägen för oljor som används i dieselmotorer. s.k. motorbrännolja. Motorbrännoljans kvalitet har stor betydelse för trafikens påverkan på hälsa och miljö. Bättre kvalitet på motorbrännolja innebär lägre utsläpp av ämnen som kan orsaka cancer och skador på arvsmassan. Mänga sådana ämnen binds till de partiklar som släpps ut vid förbränningen. Partikelmängden hör nära ihop med svavelhalten och aromathalten i bränslet. Läg svavelhalt leder till minskade svavelutsläpp och är en förutsättning för att partikelfällor och katalysatorer skall kunna användas för rening av avgaserna. Ett ytterligare mått på bl.a. motorbrännoljans egenskaper är det av MIA benämnda kokpunktsintervallet. Om den nedre gränsen för kokpunkten är låg är flyktigheten stor och det finns en risk för att kolväteutsläppen ökar. Om den övre gränsen är hög innehåller oljan tunga kolväten som kan vara särskilt hälsovådliga.

En bibehållen enhetlig skatt på de aktuella oljeprodukterna skulle i och för sig ge en viss enkelhet och neutralitet i beskattningen. Mot bakgrund av att energibeskattningen i framtiden bör ha en mer markerad miljöprofil anser jag det dock vara befogat att differentiera den allmänna energiskatten på motorbrännolja och eldningsolja utifrån dess miljökvaliteter pä det sätt MTA har föreslagit. Skatten på fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer bör differentieras på samma sätt.

Egenskaperna hos nämnda oljeprodukter är sådana att de kan ersätta varandra vid användningen i motorer och villapannor. Det går därför inte att särskilja fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer och motorbrännolja från sådan tunn eldningsolja som används i t.ex. villapannor. En skattedifferentiering måste således gälla oavsett hur nämnda bränslen används.

En differentiering bör säledes ske utifrån svavelhalt och halt av aromatiska kolväten, samt det av MIA benämnda kokpunktsintervallet. Beträffande denna benämning anser jag i likhet med vad generaltullstyrelsen föreslagit att den nomenklatur på det petroleumtekniska området som publicerats av Tekniska Nomenklaturcentralen i Petroleumteknisk Ordlista (TNC 48) bör tillämpas. Där används uttrycket kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd.

I övrigt bör den indelning i tre miljöklasser tillämpas som föreslås av MIA. Detta medför att till miljöklass I hänförs oljeprodukter som innehåller högst 160

0.001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Ol-

jeprodukter i miljöklass 2 får innehålla högst 0,02 viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten. Kvaliteterna skall ha ett kokintervall av olika bredd inom 180-300" C. Oljeprodukter som inte uppfyller dessa krav hänförs till miljöklass 3.

Med denna differentiering hör vanlig eldningsolja normalt till miljöklass

Vid bestämmande av skattens storlek i de olika miljöklasserna är en lämplig utgångspunkt att skatten i miljöklass 3 bör motsvara dagens skattesats för motorbrännolja och eldningsolja. inkl. en omvandlad särskild skatt (se avsnitt 3.4), reducerad med 50 Ce, vilket ger avrundat 540 kr per m". Detta innebär att om fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående motorer är att hänföra till miljöklass 3 belastas den med en omvandlad särskild skatt fastän denna produkt enligt dagens regler inte omfattas av den särskilda skatten. Praktiska skäl talar dock för denna ordning.

Skattedifferensen mellan miljöklass 3 och övriga miljöklasser bör bestämmas med utgångspunkt i kostnaden för att producera de olika bränslekvaliteterna. Motorbrännolja och eldningsolja kan sägas utgöra en form av standardbränsle, varför kostnaden för att byta från sådan olja hänförlig till miljöklass 3 till bättre miljöklasser bör vara utgångspunkten vid bestämmande av skattens storlek i miljöklass I och 2.

Kostnaden för att byta från motorbrännolja eller eldningsolja hänförlig till miljöklass 3 till sådan olja hänförlig till miljöklass 2 kan uppskattas till högst 17 öre per liter. Mot denna bakgrund bör den allmänna energiskatten för oljeprodukter i miljöklass 2 vara avrundat 15 öre per liter Jägre än 1 miljöklass 3. Detta motsvarar en lägre skatt på 150 kr, vilket ger skattesatsen 390 kr per m". Motsvarande kostnad för byte till motorbrännolja eller eldningsolja hänförlig till miljöklass I är ca 20-50 öre per liter i raffinaderier med hydrocrackers och 40—580 öre per liter i raffinaderier med annan teknik. För denna bästa kvalitet bör skattefördelen bestämmas uttfrån medelkostnaden för produktion av denna bränslekvalitet. vilket lämpligen kan bestämmas till 35 öre per liter. Det motsvarar en sänkning av skattesatsen i förhållande till miljöklass 3 med 350 kr. Skatten i miljöklass 3 bör därför vara 190 kr per m".

Vad gäller differentieringen av skatten på motorbrännoljor och eldningsaljor vill jag anföra följande. Det pågar enligt vad jag erfarit en snabb utveckling för att ta fråm från miljösynpunkt bättre bränslekvaliteter, vilket inte minst har betydelse för buss- och lastbilstrafiken i tätorterna. Som en följd av denna utveckling kan de krav som ställs på bränslena i de skattemässigt gynnade miljöklasserna behöva ändras i framtiden.

3.5.4 Industriell kraftvärmeproduktion

Mitt förslag: För kraftvärmeproduktion som används i egen industri-

ell verksamhet skall finnas möjlighet att välja mellan att göra avdrag

för skatten på bränsle eller skatten på elkraft.

En bestämmelse i EL slopas som ger RSV möjlighet att medge att

skatt på bränsle och elkraft, som förbrukas vid värmeproduktion i

kraftvärmeverk. redovisas på grundval av uppmätt värmeförbrukning

hos abonnenterna.

tl Riksdagen 198990. I saml. Nr IT

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del är positiva till förslaget. RSV påpekar att förslaget innebär att möjligheten att göra avdrag på elsidan inte kommer att gälla för avloppsreningsverk och soptippar, eftersom deras verksamhet inte utgör industriell verksamhet i EL:s mening. Dessa använder rötgas som bränsle vid kraftvärmeproduktion. Om inte skatten på elkraft får dras av vid elproduktion kanske en utbyggnad av sädan kraftvärmeproduktion därmed inte kommer till stånd.

Skälen för mitt förslag: Kraftvärmeproduktion innebär att elkraft och värme produceras samtidigt. S.k. mottrycksteknik är den vanligaste kraftvärmetekniken. Den innebär att upphettad vattenånga driver en ångturbin som i sin tur driver en elgenerator. Den återstående värmen i ängan utnyttjas för att värma t.ex. vatten som cirkulerar i ett fjärrvärmesystem. Ofta används benämningen industriellt mottryck för anläggningar inom industrin.

Enligt dagens enerpiskattesystem beskattas elkraft i förbrukarledet och ibland även i produktuonsledet. Tyngdpunkten har lagts på beskattning i förbrukarledet. För att undvika dubbelbeskattning får en eventuell energiskatt på bränsle som används för elproduktion dras av. Vid kraftvärmeproduktion får således avdrag göras för skatten på det bränsle som används för elproduktion men inte för det bränsle som används för värmeproduktion.

För s.k. industriellt mottryck gäller i dag en särskild beskattningsregel. Den är omvänd i förhållande till vad som gäller för sådan kraftvärmeproduktion som inte sker med mottrycksteknik i egen industriell verksamhet. Beskattningsregeln innebär att skatten på den elkraft som produceras och används internt får dras av men att skatt tas ut på det bränsle som går åt för elproduktionen. Skatt tas också ut på det bränsle som går åt för värmeproduktionen.

Denna beskattningsregel infördes är 1979. Syftet var att stimulera mottrycksproduktion. Skatten på elkraft var då högre än skatten på bränsle. Nu är förhällandet det omvända. Detta gynnar mottrycksproduktion med obeskattade bränslen inom bl.a. massaindustrin, men missgynnar sådan produktion med beskattade bränslen.

För att undvika framtida krav på förändringar av skattereglerna beroende på ändrade skatte- och prisretationer och för att undanröja eventuella skattemässiga hinder för att utnyttja industriella kraftvärmeanläggningar optimalt anser jag i likhet med KIS att den som producerar kraftvärme och som förbrukat producerad elkraft i egen industriell verksamhet skall ges möjlighet att välja mellan nuvarande beskattningsregel och den regel som gäller för övrig kraftvärmeproduktion. Kravet på att elproduktion skall ha skett i mottrycksanläggning slopas således. RSV:s förslag att valmöjligheten även skall omfatta t.ex. förbrukning i avloppsreningsverk och soptippar är avsett att främja bl.a. användning av rötgas som bränsle vid kraftvärmeproduktion, vilket har störa miljöfördelar. Jag anser dock att denna fråga bör övervägas ytterligare. Den möjlighet att välja mellan att betala skatt på insatt bränsle för elproduktion och på producerad elkraft som jag föreslår avser således endast förbrukning av elkraft som producerats i industriella kraftvärmeanläggningar.

Enligt 3 § EL kan RSV medge att skatt på bränsle och elkraft som förbru-

kas vid värmeproduktion i kraftvärmeverk skall redovisas på grundval av uppmätt värmeförbrukninp hos abonnenterna. Därigenom kan det beräknas hur stor del av bränsleåtgängen som har gätt åt till värmeproduktion. Resten av den totala bränsleåtgången anses ha gått åt till elproduktion och är således avdragsgill. Tillämpningen av denna bestämmelse upphörde emellertid i början av 1980-talet. I stället har man återgått till de vanliga avdragsreglerna 1 EL. Det innebär att man mäter hela bränsleåtgången och heta elproduktionen och sedan räknar ut hur stor del av bränslet som gått åt till elproduktionen och gör avdrag för skatten på detta bränsle. Eftersom bestämmelsen i 3§ EL således inte tillämpas numera saknar den praktisk betydelse. Den kan därför slopas.

I detta sammanhang finns det också anledning att nämna något om ett förslag av KIS som berör s.k. spillvärme. Förslaget innebär att skatten på det bränsle som i ett kondenskraftverk åtgår för värmeproduktion, s.k. spillvärme, till skillnad från vad som gäller enligt dagens bestämmelser, inte längre skall vara avdragsgill. Flera remissinstanser har avvisat förslaget. Även MIA har avstyrkt förslaget till en sådan s.k. spillvärmeskatt. Det främsta skälet är enligt MIA att denna skatt i kombination med de sammanlagda energi- och miljörelaterade skatter som MIA föreslår innebär en risk för att elprishöjningarna blir stora. MIA anser att ett stödsystem för elproduktion med miljöfördelar är att föredra framför en spillvärmeskatt.

Vid nu angivna förhållanden anser jag att starka skäl talar för att behålla avdragsreglerna för energiskatter när det gäller elproduktion.

3.5.5 Nya regler om registrering

Mitt förslag: För att få bli registrerad som skattskyldig för energiresp. bensinskatt krävs att verksamheten också skall medföra skattskyldighet till mervärdeskatt.

Skälen för mitt förslag: Mervärdeskatt tas fr.o.m. den I mars 1990 ut på i huvudsak all energi (se avsnitt 1). Mervärdeskatt tas ut på priset, inkl. punktskatter. Av 8§ EL och 5 § BL följer att skattskyldigheten inte inträder vid leverans av bränsle resp. bensin till registrerad köpare. Detta innebär att den slutförbrukare som köper bränsle resp. bensin och är registrerad enligt EL resp. BL får betala mervärdeskatt ex4&/. punktskatt, medan den oregistrerade köparen betalar mervärdeskatt inkl. punktskatt. Detta innebär att en sådan slutförbrukare som använder bränslet resp. bensinen i verksamhet som inte medför skattskyldighet för mervärdeskatt kommer att betala lägre mervärdeskatt än den förbrukare som inte är registrerad enligt EL resp. BL. I syfte att undanröja denna effekt av mervärdeskattbeläggningen på encrgiområdet föreslår jag att vissa ändringar görs i registreringsbestämmelserna i EL och BL.

Enligt 7 § första stycket EL och 4 § första stycket BL skall den som är skattskyldig enligt dessa lagar vara registrerad hos RSV. Enligt lagrummens andra stycken kan den som i större omfattning återförsäljer eller förbrukar bränsle resp. bensin registreras hos RSV. Även annan som förbrukar bränsle

resp. bensin kan om det finns särskilda skäl registreras hos RSV. I 1§ förordningen (1964:351) om allmän energiskatt och 1 § förordningen (1981:432) om bensinskatt finns angivet när ”större omfattning” skall anses föreligga. Uppfylls dessa krav kan registrering inte vägras. Jag föreslår att som en ytterligare förutsättning för registrering skall gälla att den verksamhet som är i fråga i sin helhet skall medföra skattskyldighet enligt ML. Då 7 § andra stycket sista meningen EL och 4 § andra stycket sista meningen BL saknar större praktisk betydelse anser jag att dessa bestämmelser kan slopas. Denna ändring bör träda i kraft snarast möjligt.

3.6¶Skatt på svavel i kol, torv och olja

3.6.1 Skattepliktiga bränslen

Mitt förslag: Svavelskatt skall erläggas på svavel i kolbränsle, torv-

bränsle och olja.

MIA:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. MIA har emellertid föreslagit att en svavelskatt skall tas ut även på sådan torv som används för annat ändamål än förbränning.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som uttalat sig i frågan tillstyrker utredningens förslag. Stockholm Energi påpekar att lagförslaget medför att t.ex. råoljor och spilloljor blir fria från skatt men att det inte finns anledning till undantag för dessa oljor. Generaltullstyrelsen anser bl.a. att ordet torv bör bytas ut mot torvbränsle för att skatten endast skall omfatta torv som bränsle,

Skälen för mitt förslag: MIA föreslår att det skattepliktiga området skall vara detsamma som gäller för kolbränslen. motorbrännolja och eldningsolja enligt EL.

Dessutom föreslår MIA att skatt skall tas ut på torv. Jag delar generaltullstyrelsens uppfattning att skatt bör tas ut endast på torv som används som bränsle. Jag anser således att det inte finns anledning att i detta sammanhang skattebelägga svavel i torv som används för andra ändamål än som bränsle, t.ex. jordförbättring.

Miljö- och rättviseskäl talar i för sig för att det skattepliktiga området utvidgas till att omfatta även t.ex. råolja och spillolja. Såsom påpekats i avsnitt 3.2.1 är det dock från miljösynpunkt mest väsentligt i detta första step att införa miljörelaterade skatter att skattebelägga stora produktgrupper som sammantagna står för den större andelen utsläpp av, såvitt nu är i fråga, svavel. Jag vill här erinra om att avsikten med svavelskatten är att åstadkomma en minskning av svavelutsläppen i samband med förbränning av kol, torv och olja. Det är alltså en miljöpolitiskt betingad åtgärd där minskade svavelutsläpp är det önskade resultatet. Denna effekt mäste få väga tyngre än frågan att utvidga skatteplikten av rättviseskäl.

Det kan dock finnas skäl att senare överväga att utvidga skatteplikten till att omfatta även t.ex. råoljor och spilloljor. Inför ett ställningstagande i

denna fräga krävs dock en närmare utredning om konsekvenserna av en sådan utvidgning.

Vid nu angivna förhållanden föreslår jag därför att skatten tas ut på kolbränsle (ur tulltaxenr 27.01. 27.02 eller 27.04), torvbränsle (ur tulltaxenr 27.03) samt motorbrännolja och eldningsolja (ur tulltaxenr 27.10), alla tulltaxenr enligt tulltaxelagen (1987:1068).

3.6.2 Svavelskattens storlek

Mitt förslag: Svavelskatt skall betalas med 30 kr per kg svavel i kolbränsle och torvbränsle. Vidare skall svavelskatt betalas med 27 kr per m? olja för varje tiondels viktprocent svavel i oljan. För olja som har en svavelhalt som understiger 0.1 viktprocent utgår ingen skatt.

MIA:s förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med mitt, dock att MIA föreslår att skatten på svavel i olja bestäms till 30 kr per m” olja och tiondels viktprocent svavel.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot MIA:s förslag. Enligt Svenska Petroleum Institutet återspeglar emellertid inte den föreslagna skatten om 30 kr per m" olja och tiondels viktprocent svaveli olja marknadens s.k. svavelpremie, som för tung eldningsolja för närvarande synes röra sig inom intervallet 5-15 kr per m" olja. Petroleum Institutet påpekar också att ett så lågt skatteintervall som 1/10 av 1 St leder till mycket svårhanterliga logistiska, uppbördsmässiga och administrativa problem.

Skälen för mitt förslag: MTA anser att skatten på svavel i olja bör sättas lika med eller något över den s.k. svavelpremien, varmed avses merkostnaden för lägsvavlig olja jämförd med högsvavlig, för att erforderlig styreffekt skall nås. Denna svavelpremie uppskattar utredningen till motsvarande 10- 55 kr per m? olja och tiondels viktprocent svavel. MIA anger vidare att kostnaden för avskiljning av svavel varierar mellan 10 och 40 kr per kg avskilt svavel.

Enligt vad jap tidigare har framhållit anser jag att syftet med en svavelskatt bör vara att svavelfattigare bränslen används samt att reningsätgärder vidtas, vilket bör kunna leda till att de gränser för svavelutsläpp som kommer att införas under 1990-talet kan uppnås tidigare än annars (jfr avsnitt 3.1.1). Mot denna bakgrund anser jag i likhet med MIA att en lämplig skattenivå för svavelskatten är 30 kr per kg svavelutsläpp.

MIA har utifrån denna skattenivå föreslagit att skatten på olja bestäms till 30 kr per m? olja och tiondels viktprocent svavel. Nägra remissinstanser har pekat på att den skattenivån inte motsvarar exakt 30 kr per kg svavelutsläpp. Oljans densitet är mindre än 1 ton per m', i allmänhet 0,.85—0.95 ton per m!. Det innebär att den föreslagna skattesatsen på svaveli olja istället motsvarar en skattenivå på mellan 31 och 35 kr per kg svavel.

En förutsättning för att utsläppen skall minska på ett kostnadseffektivt sätt är att skatten per enhet förorening är lika för alla utsläppskällor. Jag föreslar därför att skatten på svavel i olja tas ut med 27 kr per m? olja och

tiondels viktprocent svavel. Skatten på kol- och torvbränsle bör tas ut med 30 kr per ka svavel.

Skattens uttagande förutsätter att bränslets svuvelhalt mäts. Detta torde i princip inte leda till några praktiska svårigheter eftersom mätningar mäste göras enligt den befintliga lagstiftningen om svavelhaltigt bränsle, se t.ex. 7 § förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle och 6 och 8 §§ lagen (1985:426) om kemiska produkter. De myndigheter som är närmast berörda, RSV och naturvårdsverket. har inte haft några erinringar i detta avseende.

Det finns flera metoder att mäta svavelhalten. Valet av metod kan påverka mätresultatet. Det är därför av vikt att RSV, i egenskap av beskattningsmyndighet, efter samråd med naturvårdsverket meddelar rekommendationer om de mätmetoder som bör användas vid beräkning av svavelskatten. Eftersom skatt skall betalas för den svavelhalt som bränslet har vid skattskyldighetens inträde måste svavelhalten mätas vid denna tidpunkt (se förslagets 2 § tredje stycke lagen om svavelskatt). Detta innebär t.ex. att då skattskyldigheten inträder vid förbrukningen av skattepliktigt bränsle skall svavelhalten mätas vid denna förbrukning.

3.6.3 Skattskyldighet, avdrag i deklaration m.m.

Mitt förslag: Vid uttagande av svavelskatt tillämpas i huvudsak de bestämmelser om skatt- och registreringsskyldighet, skattskyldighetens inträde. avdrag I deklaration m.m. som gäller för allmän energiskatt.

MIA:s förslag: Förslaget överensstämmer med mitt förslag. med två avvi-

kelser. MIA har föreslagit att avdrag får göras för skatt på svavel i kolbränsle och torv, men inte för skatt på svavel i olja som förbrukats i industriella processer. Vidare har utredningen föreslagit att avdrag endast får göras för skatten på svavel i olja som används för tillverkning av till svavelskatt skattepliktig olja.

Remissinstanserna: Många remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. Statskontoret menar dock att det saknas belysning av den myndighetsapparat som skall hantera skatten, och att en beskattning av svavelhalten i olika bränslen kan leda till besvärliga certifierings- och kontrollproblem. RSV anser alt övervägande skäl talar för att en tvångsvis skattskyldighet för svavelskatten införs för dem som är skattskyldiga enligt EL.

Flera remissinstanser har synpunkter på föreslagna avdragsbestämmelser. Några anser att avdrag för raffinaderibränsle inte bör medges eftersom syftet med skatten är att styra mot användning av mindre svavelhaltig olja, vilket också bör gälla raffinaderierna. Värmeverksföreningen, Lantbrukarnas Riksförbund m.fl. anser det vara av stor vikt att Sverige aktivt bidrar till att få en snabb överenskommelse på internationell basis vad avser begränsning av svavelhalten i bunkerolja. RSV framhåller att den föreslagna avdragsbestämmelsen om avdrag för skatt på kol och torv som används i industriella processer kommer att leda till gränsdragningsproblem. I samband med industriella processer förekommer det ibland att det uppstår ett överskott på värme som i form av hetvatten levereras till ett kommunalt fjärrvärmenät. 166

Om värmeöverskottet är en direkt följd av den industriella processen anser RSV att även överskottsvärmen bör vara undantagen från skatt. RSV anser att förslaget bör tolkas så att även relativt enkla industriprocesser, som endast fordrar energitiilförsel med hetvatten eller ånga vid måttliga temperaturer skall undantas. Trädgårdsnäringens Riksförbund föreslår att skatten skall tas ut enligt utredningsförslaget utom för kol som energikälla, där skatten för den del av växthusodlingen som i dag utnyttjar denna energiform bör införas stegvis och belastas med full skatt först under det fjärde året efter införandet.

Skälen för mitt förslag: MIA anser att svavelskatten bör tas ut i enlighet med vad som gäller för andra punktskatter på energiområdet och att motsvarande regler om skatt- och registreringskyldighet. skattskyldighetens inträde, avdrag i deklaration och inköp mot försäkran om användning av bränsle för visst skattefritt ändamål m.m. som redan finns i EL tas in i en särskild lag. Jag ansluter mig till detta förslag med, förutom vissa redaktionella ändringar som kommenteras i specialmotiveringen, två avvikelser från förslaget när det gäller rätten till avdrag. Lagrådet har förordat att lagen benämns lag om svavelskatt. Jag ansluter mig till detta.

Genom att anknyta till gällande punktskattesystem åstadkoms en samordning med ett administrativt system som det redan finns erfarenheter av. Detta anser jag vara fördelaktigt.

Förfarandereglerna på punktskatteområdet förutsätter att endast den som är skattskyldig skall registrera sig hos RSV. Någon tvångsvis skatt- och registreringsskyldighet av det slag som RSV förordar kan därför inte införas.

När det gäller avdragsbestämmelserna för svavelskatten är det viktigt att dessa är miljömässigt betingade. I avsnitt 3.2.3 har emellertid behandlats varför även miljörelaterade skatter bör omfattas av de generella gemensamma avdragsbestämmelserna för punktskatterna och i princip också de skattespecifika avdragen för punktskatterna på energiområdet.

Mitt förslag till avdragsbestämmelser i lagen om svavelskatt överensstämmer med två avvikelser med de som finns i 24 & EL och som föreslås gälla vid uttagandet av koldioxidskatt på vissa bränslen (se avsnitt 3.2.3). Ett avdrag för spårbunden trafik torde dock sakna praktisk betydelse vid uttagande av svavelskatt eftersom främst lågsvavlig motorbrännolja används inom detta trafikområde. I syfte att styra bränsleanvändningen vid elproduktion mot lågsvavliga bränslen bör ett avdrag för skatt på bränslen som åtgår vid elproduktion inte heller införas.

MIA har föreslagit att avdrag skall göras dels för skatten på svavel i olja, kolbränsle och torv som förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än förbränning och dels för skatten på svavel i kolbränsle och torv som förbrukats eller sålts för förbrukning i industriella processer. MIA har inte lämnat någon motivering till att olika avdragsbestämmelser således föreslås gälla, beroende på vilket bränsle som har förbrukats. MIA har inte heller närmare redovisat vad som avses med bepreppet industriella processer.

Några remissinstanser har påpekat att dessa avdragsbestämmelser kan leda till tillämpningsproblem. Begreppet industriella processer skulle t.ex. kunna ges en så vid tolkning att all förbränning inom industrin kommer att

omfattas av avdragsrätten, t.ex. framställning av ånga eller hetvatten vid måttliga temperaturer. Eftersom en sådan tillämpning enligt min mening inte är önskvärd bör dessa avdragsbestämmelser ges en något annorlunda utformning, där det som i EL närmare anges vad som är avdragsgillt. Jag föreslär därför att avdrag skall medges för skatt på svavel i kolbränsle. torvbränsle och olja som förbrukats eller försälts för förbrukning för annat ändamål än energitalstring (jfr 243 första stycket f) EL). En sådan avdragsrätt innebär t.ex. att avdrag får göras även för skatt på svavel i bränsle som förbrukats i reduktionsprocesser. Med 24 § andra stycket EL som förebild bör också införas en avdragsrätt, i den mån avdrag inte gjorts för annat ändamål än energialstring, för skatt på svavel i bränsle som förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller, vari även skall anses ingå den gas- och värmeproduktion söm sker till följd av sådana processer. Denna avdragsrätt innebär att avdrag får göras för skatten på svavel i bränsle som förbrukats i processer för framställning av bl.a. tegel, cement, kalk, glas och mineralull. Avdragsrätten bör dessutom omfatta skatten på bränslen som förbrukas eller försälts för förbrukning I s.k. sodapannor. Med sodapannor avses de särskilda pannor inom skogsindustrin i vilka främst restprodukter från massaproduktionen förbränns för kemikalieätervinning och energiändamäl. Motsvarande pannor finns i sulfitmassaindustrin och brukar inom den industrin benämnas lutpannor. Avdraget bör omfatta även dessa pannor. Däremot anser jag inte att det finns skäl att generellt undanta bränsle som används i industrins pannor för framställning av änga, hetvatten eller liknande för energlöverföring,.

I detta sammanhang kan nämnas att enligt vad jag erfarit avser MIA att i sitt slutbetänkande behandla frågan om ekonomiska styrmedel för att begränsa utsläpp från industriella processer. Jag är därför inte beredd att nu ta slutlig ställning till frågan om de industriella processernas framtida svavelbeskattning.

Enligt 24 § första stycket 2) första ledet EL får avdrag göras för skatt på bränsle som förbrukats för framställning av bensin eller energiskattepliktigt bränsle. MIA har föreslagit att avdrag får göras för skatt på svavel i olja som förbrukats för framställning av för svavelskatt skattepliktig olja. Någon motsvarande avdragsrätt har däremot inte ansetts behövlig för skatt på svavel i kol och torv, eftersom sådana bränslen inte framställs utan importeras eller utvinns inom landet. Avdrag för skatt på svavel i olja medges således inte enligt förslaget för tillverkning av andra bränslen än sådan olja som är skattepliktig enligt lagen om svavelskatt. t.ex. fotogen och oljor med en svavelhalt om höust 0,1 47. Inte heller medges skatteavdrag för tillverkning av bensin. En stor del av raffinaderiernas bränsleåtgång sker emellertid för just bensintillverkning. Svavelskatten kommer därför enligt utredningens förslag att delvis belasta raffinaderibränsle. Enligt MIA avser utredningen att återkomma till frågan om beskattningen av raffinaderibränsle i slutbetänkandet. när man har utrett konsekvenserna för raffinaderibranschen av en beskattning. Vid nu angivna förhållanden anser jag det inte vara motiverat att nu införa ett avdrag som begränsar avdragsrätten för svavelskatt som belastar raffinaderibränsle. I syfte att även sådant bränsle som används för framställ-

ning av icke skattepliktig olja, dvs. olja med en svavelhalt på högst 0,1 viktprocent, skall vara avdragsgillt bör bestämmelsen — i avvaktan på MIA:s ställningstagande i slutbetänkandet — ges en något annorlunda utformning än motsvarande avdragsbestämmelse i EL. Detta innebär således att avdrag får göras för svavelskatten på bränsle som används för framställning av bensin eller sådant bränsle som anges i I $ 3 lagen om svavelskatt, dvs. motorbrännolja och eldningsolja.

Jag anser i likhet med flera remissinstanser att det är angeläget att begränsa svavelutsläppen från sjöfarten. Åtgärder avseende sjöfartens svavelutsläpp bör utformas i ett internationellt samarbete om nägon miljöeffekt skall kunna nås. Så länge internationella överenskommelser saknas är det inte motiverat att belasta s.k. bunkerolja med svavelskatt. Dessutom anser jag att MIA:s fortsatta överväganden i denna fråga bör avvaktas.

3.6.4 Återbetalning m.m. av svavelskatt

Mitt förslag: Har utsläpp av svavel begränsats medger RSV efter ansökan av den skattskyldige återbetalning med 30 kr per kg svaveli förhållande till hur mycket utsläppet har minskat. En möjlighet till kompensation ges för den som inte är skattskyldig och som har begränsat svavelutsläpp.

MIA:s förslag: Utredningen har föreslagit en särskild avdragsbestämmelse för svavelskatt på olja, kol och torv, som innebär att avdrag får göras med 30 kr per kg svavel som genom reningsätgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska visas ha avskilts i samband med förbrukning av skattepliktigt bränsle.

Remissinstanserna: Stockholm Energi noterar att en oljeanvändare tvingas betala en viss svavelskatt även om han skulle lyckas rena bort allt svavel. Detta beror på att skatten är 30 kr per m" olja och tiondels viktprocent svavel, medan avdraget är 30 kr per kg renat svavel. Skatten blir högre än 30 kr per ke renat svavel, eftersom oljans densitet är mindre än ett. Denna effekt förstärks av avrundningsregeln i förslagets 2 §. Enligt Värmeverksföreningen bör en faktisk skattefrihet föreligga då inget svavelutsläpp sker. Föreningen avstyrker därför utredningens förslag till nivå för restitution och föreslär i stället. med hänsyn till att oljans densitet är lägre än 1, att restitution sker med 33 kr per kg svavel vid utredningens skattenivå.

Skälen för mitt förslag: Till skillnad från vad som gäller i fråga om koldioxidutsläppen kan svavelutsläppen från förbränning av kol, torv och olja med en ekonomisk rimlig teknik minskas genom åtgärder före, under eller efter förbränningen. Minskning kan ske t.ex. genom att rökgaserna renas genom olika åtgärder. Har svavlet avskilts genom reningsåtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska vid förbrukning av skattepliktigt bränsle bör detta tillgodoräknas den skattskyldige. Den avdragsbestämmelse MIA föreslår avviker emellertid från de befintliga avdragsbestämmelser som finns inom punktiskaättelagstiftningen. Utredningens förslag i denna del innebär att skatten tas ut på det svavel som finns i bränslet t.ex. vid leve-

ranstillfället till oregistrerad köpare eller vid egenförbrukning, medan avdraget skall göras i förhållande till den mängd svavel som har avskilts genom reningsåtgärd vid förbränningen. I likhet med vad som sagts i avsnitt 3.2.4 om koldioxidskatten anser jag att det är lämpligare att skatten kommer den skattskyldige till godo genom ett återbetalningsförfarande, om svavel har avskilts i samband med förbrukning av skattepliktigt bränsle. Det ankommer därvid på den skattskyldige att visa att han har rätt till sådan återbetalning. För den förbrukare som inte är skattskyldig och som har begränsat svavelutsläppet föreslås ett kompensationsförfarande som ger en motsvarande möjlighet för denne att få tillbaka den skatt som belastar bränslet. I avsnitt 3.2.4 har behandlats lagrådets påpekanden i fråga om utformningen av kompensationsbestämmelser 1 koldioxidskattelagen. Lagrådet har lämnat motsvarande synpunkt beträffande kompensation enligt lagen om svavelskatt. I likhet med vad som gäller kompensation enligt den lagen kan kompensation enligt lagen om svavelskatt erhållas av framför allt småförbrukare som inte uppfyller kraven för att registreras som skattskyldig.

Stockholm Energi och Värmeverksföreningen har i sitt remissvar anfört att underlaget för återbetalning eller kompensation bör höjas från föreslagna 30 kr till 33 kr per kg svavel. Jag har i avsnitt 3.6.2 föreslagit att skattesatsen på svavel i olja bestäms till en lägre nivå än den av MIA föreslagna. Jag anser att nämnda synpunkter därigenom har blivit tillgodosedda.

Såsom påpekats I avsnitt 3.2.4 får det ankomma på RSV att efter samråd med naturvärdsverket närmare utforma rekommendationer om hur mätning bör göras av t.ex. svavelinnehållet i de rökgaser som bildats vid förbränning av ett skattepliktigt bränsle. Antag att mätningen visar att en skattskyldig har minskat utsläppet av svaveloxider vid förbrukning av olja med 20 4. 1 förhållande till svavelinnehållet före vidtagen reningsåtgärd eller bindning i produkt eller aska. Det belopp som skall återbetalas bör då beräknas utifrån svavelinnehållet. Antag att oljan har en svavelhalt av 0.3 viktprocent och att densiteten är 0,9 ton per m'. En sådan olja innehåller således (0.003 x 900 kg =) 2,7 kg svavel per m?. Om 20 4% av den svavelmängden inte släpps ut kan äterbetalning ske med (2096 x 2,7 kg svavel per m? x 30 kr per kg =) 16,20 kr per m?. Av administrativa skäl bör dock en gräns införas för vilka belopp som skall kunna betalas ut av RSV. Jag anser därvid att en lämplig gräns är 1 000 kr per kalenderkvartal. Understiger det sammanlagda beloppet denna nivå skall således ingen återbetalning eller kompensation ske för kalenderkvartalet.

Är lämnade uppgifter oriktiga eller felaktiga kan utbetalt belopp — på motsvarande sätt som föresläs gälla för koldioxidskatten — återkrävas inom en femårsperiod (se avsnitt 3.2.4).

3.7¶Nedsättning av allmän energiskatt

3.7.1 Industriell tillverkning

Mitt förslag: Koldioxidskatten på andra bränslen än bensin skall ingå i underlaget för industrins nedsättning av skatt på energi.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som behandlar nedsättningsreglerna anser att någon form av nedsättning behövs för den energiintensiva industrin och att denna också skall gälla för koldioxidskatten. Några remissinstanser anser dock att nedsättningsreglerna bör utformas så att de stimulerar till energihushållning och minskade koldioxidutsläpp.

Bakgrunden till mitt förslag: Har elkraft eller bränsle förbrukats vid industriell tillverkning tas enligt 25 första stycket lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt (NET) den allmänna energiskatten ut med sådant belopp att skatten inte överstiger 3 <& av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Det är RSV som skall besluta om denna nedsättning. Vid bedömningen av skattebelastningen tas enligt 3§ NEL hänsyn endast till den genomsnittliga storleken av skatten i förhållande till försäljningsvärdet för företagen inom en bransch eller för grupp av företag med likartad tillverkning.

Enligt 2§ andra stycket NEL kan regeringen medge nedsättning för visst företag utöver vad RSV kan besluta om. Ansökan görs hos finansdepartementet. Som förutsättning för nedsättning gäller att särskilda skäl föreligger. Regeringens beslut för de senaste åren har inneburit att den sammanlagda energiskatten för elkraft och bränslen har begränsats till 1,7 9c av de tillverkade produkternas faktiska eller beräknade försäljningsvärde fritt fabrik. Enligt besluten får hela energiskatten på elkraft. kolbränslen, gasol och naturgas beaktas vid beräkningen av skattebelastningen. För olja gäller att endast 291 kr per m" av den allmänna energiskatten får beaktas. Den särskilda skatten på olja och kol får inte beaktas. Nedsättningen omfattar främst cement-, kalk- och tegelindustrin, massa- och pappersindustrin, järn- och stålindustrin samt kemi- och gruvindustrin. Regeringen beviljade år 1988 och 1989 drygt 100 industriföretag nedsättning av den allmänna energiskatten. Nedsättningen uppgick till ca 700 milj. kr. per är.

Skälen för mitt förslag: Möjligheterna att på kort sikt reducera koldioxidutsläppen är begränsade. En koldioxidskatt påverkar de enerpiintensiva företagens internationella konkurrenskraft på samma sätt som den allmänna energiskatten. MIA och EL 90 har framhållit att koldioxidskatten bör ingå i nedsättningsunderlaget i avvaktan på att motsvarande åtgärder avseende koldioxidutsläpp genomförs i den svenska industrins viktigaste konkurrentländer. Det finns därför, enligt min mening, skäl att tills vidare låta koldioxidskatten ingå i det beskattningsunderlag som omfattas av nedsättningsreglerna. En sådan lösning har också accepterats av flertalet remissinstanser. Jag föreslår därför att bestämmelserna i NEL ändras så att den koldioxidskatt som utgår på sådant bränsle som avses i I $ första stycket lagen om koldioxidskatt också får ingå i underlaget för industrins nedsättning av skatt.

Enligt MIA och EL 90 kan olika skäl anses tala för en mer genomgripande förändring av nuvarande nedsättningssystem. En sådan förändring av nedsättningsreglerna bör då enligt EL. 90 föregås av ett särskilt utredningsarbete. Flera remissinstanser har haft svnpunkter på de nuvarande nedsättningsreglernas utformning. Enligt min mening finns det starka skäl för att göra en fullständig översyn av den energiintensiva industrins skattenedsättningsregler. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

3.7.2 Yrkesmässig växthusodling

Mitt förslag: Koldioxidskatten på andra bränslen än bensin skall tas ut efter en skattesats som svarar mot 15 46 av den skattesats som gäller enligt lagen om koldioxidskatt för sådant bränsle som används för växthusuppvärmning.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1 § NEL tas allmän energiskatt ut på elkraft och bränsle, som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling enligt en skattesats som svarar mot 15 ec av den skattesats som gäller enligt EL. Skälet till denna nedsättningsbestämmelse är att svenska trädgärdsodlare har ansetts möta konkurrens på den svenska marknaden från utländska odlare, som i sina hemländer får ekonomiskt stöd i olika former. Enligt EL 90 uppgick denna nedsättning till 87 milj. kr. 1988.

De skäl som föranlett införandet av denna nedsättningsregel kan även anföras då det gäller koldioxidskattens inverkan på de svenska trädgårdsodlarnas konkurrenskraft. Jag anser det därför vara skäligt att även koldioxidskatten på andra bränslen än bensin tills vidare skall få tas ut efter en skattesats som svarar mot I5 6 av den skattesats som gäller enligt lagen om koldioxidskatt för sådant bränsle som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling. Jag föreslår därför att IS NEL ändras på detta sätt.

Även när det gäller växthusnäringen finns enligt min mening skäl för cn översyn av nedsättningsreglerna. Den särskilda utredare som ser över den energiintensiva industrins skattenedsättningsregler, bör därför även se över växthusnäringens nedsättningsregler.

3.8¶Skattebelastning på vissa bränslen

Med beaktande av förslagen i avsnitt 3.2 om koldioxidskatt. avsnitt 3.4 om omvandlingen av den särskilda skatten och avsnitt 3.5.1 om sänkta punktskatter blir den totala punktskattebelastningen av koldioxidskatt och allmän energiskatt resp. bensinskatt som följer av nedanstående tabell. Till detta kommer för vissa bränslen en ökad belastning tll följd av svavelskatten. Denna varierar och beror på bränslets svavelinnehåll. Dessutom tillkommer den mervärdeskatt som införts den 1 mars 1990 och som beräknas på cnergipriset. inkl. punktskatter.

Energiskatten har således beräknats så att summan av den allmänna energiskatten och den särskilda skatten har reducerats 50 2. Sänkningen av den allmänna energiskatten på gasol som används för drift av motorfordon är däremot inte procentuell utan sker med 7 öre per liter. Bensinskatten höjs med hela den omvandlade särskilda skatten, 6 öre per liter.

Totalt innebär förslaget att punktskattebelastningen av allmän energiskatt och koldioxidskatt ökar med t.ex. 182 kr per m' för oljeprodukter i miljöklass 3. 390 kr per ton för kol, 360 kr per 1000 m” för naturgas och med 645 kr per ton för annan gasol än den som används för drift av motorfordon (jfr avsnitt 3.2.2). Däremot ökar inte punktskattebelastningen nu på bensin, eftersom skatten redan har höjts den 1 januari 1990. 172

Bränsleslag/ Energiskatt Koldioxid- Total skutteenhel resp. ben- skatt belastning

sinskatt

inkl. om-

vandlad sär-

skild skatt

kr kr kr öre/kWh

Oljeprodukter/m?

Gasol = för drift av motorfordon/I 0,85 0.40 1,25 18,4 —- annan/ton 105 750 SÅ 6,7 Bensin/l - oblyad 2,40) 0,58 2,98 342 — blyad 2,64 0.58 3.22 35,8

Fotnot: "12 öre/kWh avser en genomsnittlig beskattning för tunna och tjocka eldningsoljor. Skatteintervallet ligger inom 11.8 —- 12,7 öre/kWh.

3.9 Den särskilda varuskatten

3.9.1 Kemisk-tekniska preparat

Mitt förslag: Den särskilda varuskatten på kemisk-tekniska preparat slopas.

KIS:s förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget. RSV har framhållit att beskattningen av kemisk-tekniska preparat ger upphov till avsevärda tillämpningsproblem.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt tagen (1941:251) om särskild varuskatt (LSV) utgår skatt på omsättning och införsel av bl.a. vissa för personligt bruk avsedda kemisk-tekniska preparat (kosmetika). De skattepliktiga varorna anges i en bilaga till LSV. Varorna i bilagan är systematiserade under sina resp. tulltaxenummer. I förteckningen finns angivet vilka varor under resp. tulltaxenummer som undantagits från skatteplikt. Härutöver är även varor som bereds av apotek för försäljning enligt recept av läkare, tandläkare eller veterinär undantagna från skatten. Skatten på kemisk-tekniska preparat utgår med 50 96 av varans beskattningsvärde. Ett preparats beskattningsvärde är lika med det pris som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare (huvudregeln). Förekommer ingen försäljning till detaljhandeln, t.ex. vid försäljning till grossist eller direkt till konsument, skall beskattningsvärdet bestämmas utifrån ett antaget pris till detaljhandlare. Beräkning av beskattningsvärdet sker i dessa fall enligt någon av de två hjälpregler som RSV anvisat. I varans pris räknas inte

skattens belopp eller mervärdeskatten in. Som beskattningsvärde får inte anges pris som gäller endast för en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen. Skatteuppbörden från den särskilda varuskatten på kemisktekniska preparat var år 1989-491 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 152.

Skälen för mitt förslag: Tillämpningen av LSV, i den del lagen behandlar kemisk-tekniska preparat, medför avsevärda svårigheter såväl för den skattskyldige som för RSV. Tillämpningssvårigheterna består dels i att avgöra om ett preparat är skattepliktigt eller inte och dels i att fastställa beskattningsvärdet. Frågan huruvida ett preparat är skattepliktigt eller inte uppkommer i första hand när en ny produkt introduceras på marknaden. Frågor om skatteplikt kan dock uppkomma även när det gäller produkter som redan finns i handeln. Skatteplikten för puderkrämer och smink är t.ex. anknuten till preparatets pudersubstans. Innehåller ett sådant preparat högst fem viktprocent pudersubstans är det skattefritt. För att kunna fastställa skatteplikten i dessa fall krävs ofta en laboratorieundersökning av produkten. Produkter som för konsumenten ter sig likvärdiga, t.ex. två puderkrämer, kan således komma att få olika skattemässig behandling beroende på produktens pudersubstans. Svårigheterna att bestämma ett riktigt beskattningsvärde kan också vara avsevärda. Regeln för beräkning av beskattningsvärdet tillkom vid en tid då de flesta kemisk-tekniska preparat såldes från tillverkaren eller importören direkt till parfymaffären. I dag säljs preparaten ofta till stora varuhuskedjor eller via grossister. En allt större del av försäljningen sker numera också direkt till konsument, t.ex. genom postorderförsäljning. De hjälpregler som RSV har utformat för beräkning av beskattningsvärdet i Ovannämnda situationer har visat sig vara svåra att tillämpa. De på marknaden allt vanligare förekommande rabatterbjudandena och ”gåvorna” bidrar också till att försvåra beräkningen av beskattningsvärdet. Svårigheterna med såväl skattepliktsbedömningen som bestämmandet av det rätta beskattningsvärdet medför att RSV, för att det nuvarande beskattningssystemet skall fungera på ett fullt tillfredsställande sätt, måste ha möjlighet att avsätta störa resurser och stort kunnande för kontroll m.m. av LSV:s tillämpning på detta område.

Den nuvarande beskattningsformen för kemisk-tekniska preparat är således förenad med avsevärda svårigheter. Statens intäkter från skatten är dock, som KIS påpekat, av sådan storlek att skatten inte utan mycket goda skäl kan avskaffas. KIS har emellertid konstaterat att problem med beskattningen av kemisk-tekniska preparat skulle kvarstå även om en annan beskattningsform skulle väljas. KIS har vidare anfört att beskattningen av kemisk-tekniska preparat ursprungligen motiverats av dess karaktär av lyx. Ett flertal av de skattepliktiga produkterna, t.ex. deodoranter och vissa hårvårdsprodukter, torde numera i likhet med de skattefria produkterna tvål och tandkräm uppfattas som nödvändiga hygienprodukter. Det finns således enligt min mening tungt vägande skäl att utvidga det skattefria området till att avse även dessa produkter. Skatteintäkterna från deodoranter och hårvardsprodukter uppgår till drygt 50 €£& av de totala skatteintäkterna från Kemisk-tekniska preparat. Om dessa produkter skulle undantas från beskattning skulle inkomsterna av skatten bli av sådan relativt blygsam storlek

att ett slopande av skatten på hela det aktuella området framstår som rimligt. Till detta synsätt bidrar också det förhållandet att en växande del av försäljningen av dyrare kemisk-tekniska preparat sker skattefritt i samband med utlandsresor. Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter som jag tidigare nämnt och vad jag anfört i övrigt delar jag KIS uppfattning att den särskilda varubeskattningen av kemisk-tekniska preparat bör slopas. Jag anser att skattens slopande bör komma konsumenterna till del genom sänkta priser på de kemisk-tekniska preparat som efter ikraftträdandet blir fria från särskild varuskatt. Jag avser därför att föreslå regeringen att ge statens pris- och konkurrensverk i uppdrag att inför skattens slopande föranstalta om en särskild prisövervakning på detta område.

3.9.2 Choklad och konfektyrer

Mitt förslag: Den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvarör samt vissa söta kex, småkakor och wafers slopas.

KIS:s förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Generualtullstyrelsen har påpekat att som en konsekvens av att LSV upphävs bör även lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk samtidigt upphävas. Statens fordbruksnämnd har anfört att om den särskilda beskattningen på detta område slopas bör de uppgifter som åligger RSV enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och förordningen (1981:639) om utjämning av industrins kostnader för jordbruksrävaror överföras till statens jordbruksnämnd, eftersom nämnden administrerar övriga utjämningsavmfter och utjämningsbidrag.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt LSV utgår skatt på omsättning och införsel av vissa choklad- och konfektyrvaror tillhörande tulltaxenummer 17.04, 18.06 och 21.06 samt vissa söta kex, småkakor och waters tillhöriga tulltaxenummer 19.05. De skattepliktiga varorna anges i den tidigare nämnda bilagan till LSV. För de skattepliktiga produkterna utgår skatt med 5 kr. per kg av varans nettovikt. Skatteuppbörden var under är 1989 417 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 154.

Skälen för mitt förslag: Den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror samt vissa söta kex, småkakor och wafers är inte helt konkurrensneutral. Vissa produkter, vilka för konsumenten kan tyckas vara likartade dem som beskattas, är undantagna från beskattning. Skatteplikten omfattar enligt L.SV t.ex. vissa livsmedelsprodukter innehållande kakao (chokladsås och frukostflingor m.m.) medan andra livsmedelsprodukter är undantagna från skatteplikt (glasspulver, glasspasta, puddingar och andra liknande efterrätter samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar endast avsedda för framställning av pudding eller annan liknande efterrätt eller dryck). Detta förhållande kan för konsumenten framstå som svårförståeligt och det kan också ge upphov till gränsdragningsproblem. I detaljhandeln finns numera ett stort antal produkter som konkurrerar med de beskattade varorna. Framför allt kan s.k. snacks, dvs. potatischips, jordnötter och popcorn

fattas för närvarande inte av någon punktbeskattning. Frågan har dock behandlats i skatteutskottet med anledning av motioner om den särskilda varuskatten. Skatteutskottet ansåg då frågan vara förtjänt av viss uppmärksamhet även om inga ätgärder vidtogs (SKU 1977/78:36). Den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror samt vissa söta kex, småkakor och wafers tillkom av statsfinansiella skäl samt av hänsyn till det önskvärda i att dämpa konsumtionen av sötsaker. Motsvarande överväganden torde även kunna motivera en beskattning av snacks. Även det förhållandet att snacks och vissa former av choklad- och konfektyrvaror utgör substitut talar för en sadan beskattning. Beskattningen skulle kunna ske inom ramen för den särskilda varuskatten. Mot en beskattning av snacks talar, såsom KIS anfört, i första hand att svårlösta avgränsningsproblem kan befaras. Varugruppen läter sig i mänga fall inte helt lätt skiljas från vissa bröd- och potatisprodukter som det inte finns några bärande skäl att punktbeskatta. Mot en beskattning talar också de relativt blygsamma intäkter som en beskattning skulle medföra. Under år 1987 uppgick snacksförsäljningen i Sverige till ca 900 milj. kr. En beskattning av snacks som i skattebelastning motsvarar beskattningen av choklad- och konfektyrvaror skulle, vid oförändrad konsumtion, inbringa ca 60 milj. kr. per år till statskassan. Det förhållandet att denna varugrupp innehäller en rad olika produkter som skiljer sig från varandra ifråga om vikt etc. torde dessutom medföra svårigheter såvitt avser den tekniska utformningen av en punktskatt. Vissa av de konkurrensneutralitets- och gränsdragningsproblem som jag berört skulle eventuellt kunna minskas genom förändringar i den befintliga lagstiftningen. Andra är emellertid av sådan natur att de kanske inte ens genom genomgripande reformer kan lösas. Med hänsyn härtill, samt mot bakgrund av att jag anser det angeläget att antalet punktskatter minskas. finner jag i likhet med KIS det motiverat att föreslå ett slopande även av den särskilda varubeskattningen av choklad- och konfektyrvaror samt vissa söta kex, småkakor och wafers. Skattens slopande bör komma konsumenterna till del varför jag även på detta område avser att föreslå regeringen att ge statens pris- och konkurrensverk i uppdrag att inför skattens slopande föranstalta om en särskild prisövervakning på detta område.

Säsom generaltullstyrelsen påpekat bör även lagen om avgift vid införsel av vissa bakverk upphävas när den särskilda beskattningen av choklad- och konfektyrvaror samt vissa söta kex. småkakor och wafers slopas. Denna chokladutjämningsavgift har till uppgift att fördyra importvarorna på samma sätt som den särskilda varuskatten fördyrar inhemska, i sig inte varuskattebelagda, bakverk vari använts varuskattebelagda chokladmassor. Jag föreslår därför att denna lag upphör att gälla när den särskilda varuskatten slopäs.

Förslaget att slöpa den särskilda varuskatten på detta område innebär att vissa smärre ändringar måste göras I lagen om prisreglering på jordbrukets område och i förordningen om utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror. Eftersom denna lagstiftning för närvarande är föremål för stora förändringar får regeringen senare återkomma till nu aktuella följdändringar. Jag har i denna fråga samrätt med chefen för jordbruksdepartementet.

Mitt förslag: Dryckesskatten på läskedrycker och bordsvatten slopas.

KIS:s förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran eller tillstyrkt förslaget.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt lagen (1977:306) om dryckesskatt skall skatt erläggas till staten vid omsättning inom landet och vid införsel av bl.a. läskedrycker. Skatten på läskedrycker utgår per liter med 40 öre för kolsyrad läskedryck och med 20 öre för annan läskedryck. Skatteuppbörden från läskedrycker och bordsvatten var under budgetåret 1987/88 181 milj. kr. Antalet skattskyldiga för malt- och läskedrycker var 34.

Skälen för mitt förslag: Skatt på läskedrycker infördes 1940. Utformningen av denna beskattning har i huvudsak varit oförändrad allt sedan dess tillkomst. Skatten på lättöl avskaffades under år 1988 bl.a. med hänsyn till önskemålet att styra över konsumtionen till alkoholsvagare produkter. Lättölet är en vanlig måltidsdryck och det kan därför från konkurrenssynpunkt anses angeläget att andra vanliga måltidsdrycker erhåller en med lättölet likartad skattemässig behandling. Så är för närvarande inte fallet eftersom s.k. bordsvatten beskattas i enlighet med vad som gäller för läskedrycker. Ett slopande enbart av dryckesskatten på bordsvatten torde dock komma att medföra vissa gränsdragningsproblem. Härvid tänker jag i första hand på det förhållandet att det finns olika former av smaksatt bordsvatten på marknaden. Dessa produkter låter sig inte alltid helt lätt skiljas från läskedryckerna. Läskedrycker kan. i motsats till lättöl och bordsvatten, inte entydigt anses söm en måltidsdryck. De konkurrensneutralitetsskäl som jag tidigare angivit kan därför inte ensamt motivera ett slopande av skatten på läskedrycker. En med läskedrycker konkurrerande produkt är emellertid drycker som framställs från automater av s.k. postmixtyp. Sådana drycker omfattas inte av dryckesskatten, och en beskattning av sådana drycker skulle bli komplicerad. Konkurrenssnedvridningen torde från teknisk synpunkt bäst lösas genom att även läskedrycker befriades från dryckesskatt. Jag anser således i likhet med KIS att skäl föreligger för att slopa dryckesskatten på såväl bordsvatten som läskedrycker. Jag förutsätter att slopandet av dryckesskatten slår igenom på dessa dryckers konsumentpris.

3.11 Videoskatten

Mitt förslag: Skatten på videobandspelare slopas.

KIS:s förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt lagen (1982:1200) om skatt på video- 177

12 Riksdagen 198990. I saml. Nr I11

bandspelare skall videoskatt betalas vid omsättning eller uthyrning inom landet eller vid införsel till landet av videobandspelare, inbegripet videotuners och videomonitorer med inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av videosignaler. Videoskatt utgår med 600 kr. per bandspelare. Skattesatsen är oberoende av priset på bandspelaren och det är utan betydelse om bandspelaren är ny eller begagnad när skattskyldigheten inträder. Skatteintäkterna för år 1989 uppgick tili 185 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 24.

Skälen för mitt förslag: Skatt på videobandspelare infördes 1983. Införandet av skatten får ses mot bakgrund av de övergripande ekonomiska åtgärder som den då nytillträdda regeringen företog under slutet av 1982. Punktskatten på videobandspelare tillkom inte i syfte att styra konsumtionen utan fick i första hand ses som en intäktskälla för staten. Jag anser att det nu finns ckonomiska möjligheter att slopa skatten. För att skatten slopas talar det generella önskemålet att minska antalet punktskatter i samband med att skattesystemet nu reformeras. Slopandet av skatten bör komma konsumenterna till del genom sänkta priser på videobandspelare. I likhet med vad jag anfört beträffande slopandet av den särskilda varuskatten avser jag att föreslå regeringen att ge statens pris- och konkurrensverk i uppdrag att genomföra särskild prisövervakning på detta område när skatten slopas.

3.12¶Kassettskatten

Mitt förslag: Skatten på kassettband slopas.

KIS:s förslag överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har tillstyrkt förstaget eller lämnat det utan erinran.

Stiftelsen Svenska Filminstitutet har anfört att om filmområdet beläggs med mervärdeskatt samtidigt som kassettskatten avskaffas uppkommer frågan om hur Filminstitutets verksamhet skall finansieras. Sveriges Videodistributörers Förening och Svenska Teaterförbundet har framhållit att lagen om skatt på vissa kassettband bör ersättas av en civilrättslig avgift på tomkassetter.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband (LSK) skall skatt erläggas vid omsättning eller uthyrning inom landet eller vid införsel till landet av inspelade eller oinspelade videokassettband och oinspelade ljudkassettbund. Kassettskatten för videokassettband är 15 kr. per band och för ljudkassettband I kr. 50 öre per band. Skattesatsen är densamma oavsett bandets speltid. Avdrag medges i deklarationen bl.a. för skatt som redovisats pa band för vilka sådan avgift som avses i 1982 ärs film- och videoavtal, med de ändringar och tillägg som följer av den 22 december 1985 slutet avtal, erlapts till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Avgiften till Svenska Filminstitutet, SFI-avgiften, betalas bl.a. av den som bedriver yrkesmässig uthyrning av videogram och utgår för de videogram som utges genom att föras ut i handeln för uthyrning till kunder för enskilt bruk. Avgiften är 60 kr. för varje videogram som innehåller en längfilm enligt särskilt angiven definition. För videogram som innehäller en kortfilm är avgif- 178

ten 36 kr. För videogram som säljs utgår fr.o.m. den 1 juli 1989 SFI-avgift med 20 kr. Avgiftsmedlen skall finansiera verksamhet vid Svenska Filminstitutet. I LSK finns bestämmelser om kompensation. Dessa riktar sig till sådana som inte är registrerade hos RSV och som betalar SFI-avgift till Svenska Filminstitutet. Kompensation utgår med belopp som motsvarar den kassettskatt som erlagts för bandet. Ansökan om kompensation görs hos RSV. Skatteintäkterna för år 1989 uppgick till 165 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 184.

Skälen för mitt förslag: Kassettskatten infördes 1982. IT propositionen 1981/82:159 där den nya skatten föreslogs angavs att den kraftigt ökande hemkopieringen av musik och bild lett till förfång för rättighetsinnehavare av olika slag genom att deras verk och prestationer utnyttjades på ett sätt som inte varit avsett. Kopieringsverksamheten ansågs också försämra möjligheterna till ett brett utbud av musik på fonogram samt kulturpolitiskt angelägen film- och videoproduktion. Departementschefen ansåg att dessa negativa verkningar av hemkopieringen skulle kompenseras genom direkt ckonomisk ersättning till grupper av rättighetsinnehavare och genom andra insatser på bl.a. musik- och filmområdena. Kassettskatten skulle skapa ekonomiskt utrymme för dessa ätgärder. Departementschefen ansåg också att en beskattning av kassettband var motiverad av statsfinansiella skäl. Riksdagen ställde sig bakom dessa uttalanden (rskr. 1981/82:359).

Ljud- och videokassettband punktbeskattas i flera andra europeiska länder. Närliggande länder som Danmark och England har dock inte någon sådan beskattning. Skattesatsen är högre i Sverige än t.ex. i Västtyskland. Det förhållandet att det i närliggande länder går att köpa kassettband skattefritt eller med en väsentligt lägre skattebelastning har, enligt uppgifter som KIS inhämtat från branschen, medfört en ökad smuggling av kassettband. Uppgifter som KIS inhämtat från tullverket och RSV bekräftar i viss mån branschens uppfattning. De insmugglade kassettbanden kan sedan säljas på den svenska marknaden till ett väsentligt lägre pris än vad som annars är möjligt. Förhållandet är ull förfång för den seriösa handeln med kassettband. Smugglingen innebär också att tullmyndigheten måste avsätta inte oväsentliga resurser för bekämpning av densamma.

Såsom jag tidigare anfört var det huvudsakliga motivet för införandet av kassettskatten att skapa ckonomiska förutsättningar att kompensera rättighetsinnehavare av olika slag för att deras verk, till följd av hemkopieringen, utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett. Enligt LSK medges, såsom jag redovisat ovan, avdrag i deklarationen för den skatt som redovisats på videokassettband för vilka avgift till Svenska Filminstitutet utgått. Videofilmuthyrarna har säledes möjlighet att avmagnetisera de band som tidigare använts i uthyrningsverksamheten och sälja dessa i obeskattat skick till priser som väsentligt understiger dem som den vanliga handeln kan erbjuda.

Skattens utformning har således kommit att medföra vissa konkurrensneutralitetsproblem. För det fall kassettskatten skall behällas även fortsättningsvis bör åtgärder vidtas i syfte att komma till rätta med de olägenheter som jag har beskrivit. Detta torde dock inte kunna ske utan att lagstiftningen blir svårtillgänglig. Väsentliga tillämpnings- och kontrollproblem kan också förutses. Redan nu medför bestämmelserna om kompensation en belastning 179

för RSV. Kassettskatten ger relativt blygsamma statsintäkter. Skattens andel av konsumentpriset har under senare år blivit allt större. Kassettskatten i sig kan inte antas bidra till att stärka upphovsrätten. Skatten utgör enligt min mening inte heller en förutsättning för den kompensation till rättighetsinnehavare som omnämndes i lagmotiven. Det bör finnas andra sätt att kompensera rättighetshavarna enligt de intentioner som riksdagen uttryckt i lagstiftningsärendet om kassettskatten. Kopplingen mellan kassettskatten och 1982 ärs film- och videoavtal kan inte anses motivera skatten, och ett avskaffande av skatten kan enligt min mening inte utgöra ett hinder mot SFI-avgiftens fortbestånd. Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag, i likhet med KIS, att kassettskatten bör slopas. Jag förutsätter att slopandet av kassettskatten slår igenom på konsumentpriset.

3.13¶Stämpelskatten vid förvärv av skepp

Mitt förslag: Stämpelskatten vid förvärv av skepp slopas.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter tas stämpelskatt ut vid förvärv av skepp och andelar i skepp med vissa särskilt angivna undantag. Skatten är tio kr. för varje fullt tusental kronor av skeppets värde vid tiden för förvärvet, dock lägst femtio kronor. Såväl köpare som säljare är skattskyldiga och solidariskt ansvariga för skattens betalning.

Sveriges redareförening har hemställt att stämpelskatten vid förvärv av skepp slopas eftersom någon motsvarande skatt inte tas ut vid förvärv av t.ex. flygplan eller andra transportmedel och då importen av utländskt skepp är skattebefriad. Enligt redareföreningen är vidare det administrativa arbetet med skatten betungande för både redare och myndighet. RSV. sjöfartsverket, transportrådet och Stockholms tingsrätt (sjöfartsregistret) har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Frågan om slopande av stämpelskatten på skepp togs upp i den sjöfartspolitiska propositionen 1979/80:166 s. 54-55. Där avvisades ctt förslag om att slopa skatten. I stället förordades en mer liberal praxis i fråga om de beslut om befrielse från skatten som regeringen kan meddela med stöd av 42§ stämpelskattelagen. Befrielse från skatten har därefter också medpetts i ett utökat antal fall. Betydande gränsdragningssvårigheter har därvid emellertid uppstått. Enligt min mening är nuvarande ordning otillfredsställande. Jag anser därför att den mest lämpliga åtgärden är att helt avskaffa skatten.Intäktsbortfallet torde uppgå till ca 38 milj. kr. beräknat efter de genomsnittliga skatteintäkterna per år under de senaste fem åren.

Mitt förslag: Vid omsättning av aktier och vissa andra värdepapper halveras skatten och tas ut med fem promille av överlåtelsesumman (vederlaget).

Vid omsättning av köp- och säljoptioner som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev skall skatt tas ut med en procent av vederlaget för optionen.

Bakgrunden till mitt förslag: Enligt gällande regler i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper (LVP) tas skatt ut på bl.a. omsättning av aktier. konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aktier, teckningsbevis, interimsbevis. emissionsbevis, inköpsrättsbevis, optionsbevis, terminskontrakt. som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev med en procent av överlåtelsesumman (vederlaget) i såväl säljledet som i köpledet. Vid omsättning av köp- och säljoptioner som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev tas skatt ut med två procent av vederlaget för optionen.

I propositionen 1989/90:83 om ändringar i LVP har regeringen utlovat att under våren 1990 föreslå riksdagen att omsättningsskatten på aktiemarknaden skall halveras fr.o.m. den I januari 1991.

Skälen för mitt förslag: Den 1 januari 1984 infördes skatt på omsättning av aktier. Skatteuttaget har sedermera höjts och skatteunderlaget breddats. En särskild punktskatt på värdepappershandeln motiverades av den kraftiga kursuppgången och den höga aktiviteten på aktiemarknaden under början och mitten på 1980-talet. Från 1979 till 1986 steg omsättningen från ca 2 miljarder kr. till 142 miljarder kr. per år. Under samma period steg börsvärdet i genomsnitt med 35 4 per år, eller från 44 miljarder kr. till 433 miljarder kr. Devalveringarna 1981 och 1982 och de på devalveringarna följande vinstökningarna hos företagen var av avgörande betydelse för den kursutveckling som ägde rum. Den strama ekonomiska politik som fördes under de efterföljande åren krävde betydande återhållsamhet från löntagarna när det gällde löneökningar. Fördelningspolitiska skäl talade sålunda för att även den finansiella sektorn skulle lämna ett större bidrag till den allmänna sektörn.

De problem som motiverade ett införande och sedermera en höjning av värdepappersskatten har minskat i betydelse. Aktiviteten på aktiebörsen har dämpats under senare är. I synnerhet gäller detta för aktier i små och medelstora företag. I vissa aktier är omsättningen så låg att en fungerande handel är svår att upprätthålla. Kursutvecklingen har också varit betydligt mer dämpad under senare tid. Fondbörsens roll som en likvid marknadsplats för svenska aktier är av stor betydelse för en fortsatt god riskkapitalförsörjning. Slopandet av valutaregleringen och den fortgående internationella integrationen på det finansiella området förstärker behovet av en väl fungerande aktiemarknad. Skattereformen kommer att medföra att beskattningen av, 181

den finansiella sektorn effektiviseras. Jag anser därför att omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper som avses i I $ första stycket a) LVP samt på köp- och säljoptioner som avser aktier, akticindex eller konvertibla skuldebrev bör halveras.

3.15¶Ikraftträdande

De förslag till lagändringar avseende punktskatter på energiområdet som behandlas i avsnitt 3.2-3.9 bör träda i kraft den I januari 1991.

Den särskilda varuskatten, dryckesskatten på läskedrycker och bordsvatten, videoskatten, kassettskatten och stämpelskatten vid förvärv av skepp bör av statsfinansiella och stabiliseringspolitiska skäl tas ut även under år 1991 och 1992 och följaktligen slopas den 1-januari 1993. De förändrade avdragsreglerna beträffande dryckesskatten och tobaksskatten bör dock träda i kraft den I januari 1991.

Förslaget om en halvering av skatten på omsättning av vissa värdepapper på aktiemarknaden bör träda i kraft den I januari 1991 och tillämpas på värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet.

Vissa remissinstanser har framfört önskemål om kompensationsregler eller andra övergångsregler när den särskilda varuskatten, dryckesskatten på läskedrycker och bordsvatten, videoskatten och kassettskatten slopas. Med hänsyn till den långa tid som ligger mellan offentliggörandet av förslaget och ikraftträdandet bör det vara möjligt för branscherna att anpassa sin lagerhällning av dessa varor med hänsyn till skatternas avskaffande. Jag anser därför att skäl inte föreligger att föreslå sådana regler.

4¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 2. lag om upphävande av vissa författningar på mervärdeskatteområdet. 3. lag om särskilt bidrag till kommuner, 4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5, lag om ändring i taxeringslagen (1990:000),

6. lag om ändring i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppifter,

7. lag om koldioxidskatt, S. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

9. lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt, 10. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, 1. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, 12. lag om svavelskatt, 13. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 14. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69), 15. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m.

16. lag om upphävande av lagen (1941:251) om särskild varuskatt, 17. lag om upphävande av lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, . 18. lag om upphävande av lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, 19. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt, 20. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt, 21. lag om upphävande av lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, 22. lag om upphävande av lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, 23. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyn- : digheter, 24. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

Lagrådet har granskat de under 1 och 3—12 upptagna lagförslagen. Övriga lagförslag är av den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas över dessa förslag.

5¶Specialmotivering

5.1¶Lagen om mervärdeskatt

Kommittén för indirekta skatter har i sitt betänkande anmärkt, att ML är i behov av en genomgripande teknisk översyn och att det av tidsskäl inte varit möjligt för kommittén att genomföra en sådan översyn. Det här lämnade förslaget till författningsändringar vilar i huvudsak på kommitténs förslag. Liksom detta inskränker sig således förevarande förslag i princip till att avse sådana ändringar som är nödvändiga för genomförandet av de materiella ändringar som här är aktuella. Jag delar kommitténs uppfattning om behovet av en genomgripande teknisk översyn. Som jag redan tidigare framhållit har en särskild utredare tillkallats med uppgift att göra en sådan översyn.

18 Ordet införsel har bytts ut mot import. Ändringen föranleds av att vissa tjänster föreslås bli importbeskattade. Begreppet införsel, som endast avser import av varor, har därmed en alltför begränsad räckvidd.

Bemyndigandet för regeringen att förordna om mervärdeskatt i samband med utförsel har slopats. Denna ändring har behandlats i avsnitt 2.7. Samtidigt föreslås upphävande av den med stöd av bemyndigandet utfärdade förordningen (1968:591) om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel. Förordningens bestämmelser föreslås i sak överförda till 2 a § sista stycket, 14 § och 18 § sista stycket.

28 Ändringarna i första stycket föranleds av att skattepliktens omfattning och utformning ändras. 183

För att bestämmelserna om fastställelse av skatt m.m. skall kunna tillämpas även vid beskattning av import av tjänster enligt 60 § har i andra stycket angivits att också den som har att erlägga sådan skatt är skattskyldig. Konsekvenserna av denna ändring behandlas även i anslutning till specialmotiveringarna till 17 och 60 §§.

Bemyndigandet i det nuvarande tredje stycket har slopats. Detta har kommenterats I avsnitt 2.7.

I det nuvarande fjärde stycket finns bestämmelser om frivilligt inträde i mervärdeskattesystemet för fastighetsägare vid uthyrning eller bostadsrättsupplåtelse av fastighet för stadigvarande användning i sådan verksamhet som medför skattskyldighet för nyttjanderättshavaren. Denna möjlighet till frivilligt inträde föreslås bli utsträckt till att gälla i vissa fall, även om nyttjanderättshavarens verksamhet inte medför skattskyldighet. De fall som avses är uthyrning eller bostadsrättsupplåtelse åt primär- och landstingskommuner samt åt staten. Med staten avses annan statlig myndighet än de statliga affärsverken. Det framgår av föreslagna 3 § tredje stycket. Enligt den bestämmelsen skall de statliga atfärsverken utgöra självständiga skattesubjekt. I specialmotiveringen till bestämmelsen anges vad som skall förstås med statlig myndighet. Genom regleringen i 3 § begränsas i praktiken beskattningsområdet såvitt avser statliga myndigheter, till att avse uthyrning eller bostadsrättsupplåtelse åt sådana myndigheter som omfattas av det särskilda kompensationssystem som behandlats i avsnitt 2.3.2. Primär- och landstingskommuner kommer att få avdragsrätt enligt föreslagna 18 a § för här aktuell mervärdeskatt. Det nuvarande kravet på stadigvarande användning kvarstår. Det kravet gäller således här användningen i kommunens eller myndighetens verksamhet över huvud taget. Vad som bortfaller är kravet på verksamhetcens art i dessa fall. Bestämmelserna har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat i sitt yttrande.

Förslaget syftar till att säkerställa konkurrensneutralitet vid kommunernas eller statens val mellan verksamhet på egna respektive upplåtna fastigheter. Mitt förslag överensstämmer i sak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 219 f och 234).

Denna paragraf reglerar skattskyldigheten. Nuvarande sista stycket är dock en hänvisning till bestämmelser om skatt vid införsel. Stycket behövs inte och bör därför utgå.

I enlighet med vad lagrådet föreslagit bör orden ”tills vidare” utgå i nuvarande fjärde och sjätte styckena. Det bör framhållas att särskilda skäl enligt sjätte stycket i dess nuvarande lydelse i allmänhet inte längre kan anses föreligga då förhållandena vid tiden för beslutet om skattskyldighet inte ändras framöver. Detta kan vara fallet då skattskyldighet medgivits för att möjliggöra avdragsrätt under uppbyggnadsskedet av en verksamhet utan att någon verksamhet sedan påbörjas inom rimlig tid. Skattemyndigheten kan då bestämma att beslutet om skattskyldighet skall upphöra att gälla. Någon förändring av denna ordning är inte avsedd.

Ändringarna i tredje stycket, vilka i huvudsak överensstämmer med kommitténs förslag, är i allt väsentligt en följd av att skatteplikten på tjänsteområdet utvidgas. I detta stycke anges tjänster som räknas som exporttjänster trots att de utförs i Sverige. För merparten av dessa tjänster gäller enligt anvisningarna att export i sådant fall anses föreligga endast när tjänsten avser verksamhet som uppdragsgivaren bedriver i utlandet och som skulle ha medfört skattskyldighet om den utövats här i landet.

Paragrafen innehåller enligt den föreslagna ordalydelsen ingen begränsning till omsättning av skattepliktiga varor och tjänster. Erforderlig begränsning uppnås emellertid genom att skattskyldigheten för export är i 2 § andra stycket begränsad till att avse den som omsätter vara eller tjänst som är skattepliktig eller kvalificerat undantagen från skatteplikt. Mot bakgrund härav och införandet av generell skatteplikt för tjänster har hänvisningarna till bestämmelserna om skatteplikt tagits bort i förevarande paragrafs nuvarande tredje stycke 2), 5). 9) och 10). Ändringarna i 1) är gjorda närmast i förtydligande syfte. Denna punkt kommer att få ökad betydelse i och med att skatteplikten enligt förordningen (1968:616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet överförs till ML och förordningen upphävs. Exportbestämmelserna i 5 § första meningen i förordningen motsvaras i ML av förevarande punkt. Denna kommer att omfatta t.ex, den skatteplikt som följer av här föreslagna punkt 8 andra stycket d av anvisningarna till 8 § avscende upplätelse för fartyg eller luftfartyg av hamn eller flygplats. Ändringen i 3) är en konsekvens av att förmedling av tjänster förs in under skatteplikten. Ändringen i 4) är en följd av att skatteplikten föreslås utsträckt till att även gälla personbefordran. Den närmare innebörden av bestämmelsen i denna del framgår av vad som sägs i avsnitt 2.2.3. om internationell personbefordran. Resgodsbefordran bör ses som en del av personbefordran. Bestämmelsen i föreslagna punkten 6) motsvarar 5 § andra meningen förordningen om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet. Denna förordning föreslås som tidigare nämnts upphävd. Nuvarande punkten 7) angående lagring har kompletterats med förvaring, detta för att undvika tillämpningsproblem. Som en följd av att 10 § upphävs, slopås hänvisningen i nuvarande punkten 9).

Den föreslagna punkten 12) i tredje stycket motsvarar den nuvarande punkten 11) men har utvidgats, främst med hänsyn till den utvidgade skatteplikten för immateriella rättigheter. I förhållande till lagrådsremissen har emellertid gjorts den ändringen att upphovsrätter undantas från skatteplikt inte bara såvitt avser upphovsmannens transaktioner utan generellt. Endast vissa upphovsrätter kvarstår i förslaget som skattepliktiga. Som lagrådet påpekat är rätten till datasystem och datorprogram att anse som en sådan rättighet enligt upphovsrättslagen, om systemet eller programmet har sådan originalitet att s.k. verkshöjd föreligger. I enlighet med lagrådets yttrande bör därför exportbestämmelsens nuvarande lydelse om system och program omformuleras till att endast gälla enkla, upphovsrättsligt oskyddade system och program. Därigenom undviks således en dubbelreglering av de skyddade systemen och programmen.

Nuvarande tredje stycket punkten 12) angående automatisk databehandling har utsträckts till att även gälla systemering eller programmering för automatisk databehandling. I en ny punkt tas därefter upp tillhandahällande av information åt utländsk uppdragsgivare. Denna punkt avser tillhandahållande av alla slag av information. således även datorbaserad information. Utformningen av dessa båda punkter är gjord i enlighet med lagrådets yttrande. Den föreslagna punkten 16) gäller annan tjänst av ekonomisk, juridisk, administrativ eller därmed jämförbar art. Denna punkt avser sådana tjänster i vidsträckt bemärkelse. Vissa av de föregående punkterna kan i och för sig falla in under denna punkt. Tills vidare bör dock förevarande stycke ges denna utformning för att i möjligaste mån undgå tillämpningsproblem.

I det femte stycket finns särskilda exportbestämmelser angående reparationer m.m. av utländska lastbilar eller släpvagnar till sådana. Med hänsyn till att skatteplikten föreslås utvidgad till att även gälla personbefordran, föreslås här att dessa exportbestämmelser även blir tillämpliga på utländska bussar och släpvagnar till sådana. Detta förslag fanns inte i lagrådsremissen.

Det föreslagna sista stycket motsvarar bestämmelser i förordningen (1968:591) om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel. Denna förordning föreslås upphävd som en konsekvens av att bemyndigandet i I $ slopas. Förslaget ' Överensstämmer I sak med nuvarande ordning. I enlighet med lagrådets yttrande har lydelsen jämkats i förhållande till lydelsen i lagrådsremissen, Innebörden av regleringen är följande. Enligt förevarande paragraf andra stycket 4) räknas som export leverans av varor inom landet för bl.a. försäljning på fartyg i utrikes trafik. I samma stycke 3) finns dessutom en bestämmelse om att som export räknas leverans av vara inom andet i frihamn. Bestämmelsen gäller vara som inte är avsedd att användas 1 frihamnen. I det föreslagna sjunde stycket görs emellertid undantag från bestämmelserna i andra stycket såvitt avser leverans av annat än vissa särskilt uppräknade varor till fartyg i viss internordisk trafik. Sådana leveranser räknas inte som export och mervärdeskatt skall alltså utgå trots bestämmelserna i andra stycket. Beträffande leveranser av de i sjunde stycket särskilt uppräknade produkterna gäller emellertid bestämmelserna i andra stycket. Dessa leveranser räknas således som export och föranleder därmed inte någon utgående skatt. Bestämmelserna i sjunde stycket är utformade så att de blir tillämpliga beträffande leveranser såväl till fartyg på linje mellan Sverige och annat nordiskt land som till fartyg på annan internordisk linje. Den som levererar till fartyget har avdragsrätt enligt ME:s allmänna regler för ingående skatt. Den som försäljer varor från fartyget får anses tillhandahålla dessa som export enligt förevarande paragraf första eller fjärde stycket. För ingående skatt hänförlig till försäljningen föreligger enligt ML:s allmänna regler avdragsrätt. Av föreslagna 18 § sista stycket framgår emellertid att säljaren saknar rätt till avdrag för den ingående skatt som belöper på sädana varor som inte särskilt räknas upp i förevarande paragraf sjunde stycket och som således beskattats vid leveransen till fartyget. |

I ett nytt tredje stycke anges att för verksamhet som bedrivs av statligt affärsverk är verket skattskyldigt. Vidare anges att när det i lagen talas om staten avses inte sådant verk. Bestämmelserna är utformade i enlighet med vad som förordas i lagrådets yttrande. Angående innebörden och konsekvenserna av bestämmelserna vill jag anmärka följande.

Bestämmelserna är att se som en specialreglering beträffande de statliga affärsverken. Varje affärsverk kommer att utgöra ett självständigt skattesub- Jekt i mervärdeskattesammanhang. För staten i övrigt upprätthålls emellertid den nuvarande huvudprincipen nämligen att staten utgör ett enda subjekt.

Syftet med specialregleringen är främst att uppnå konkurrensneutralitet mellan å ena sidan privata företag och å andra sidan atfärsverken. Genom att varje affärsverk kommer att utgöra ett självständigt skattesubjekt blir samma regler tillämpliga som när det gäller privata företag. Affärsverken kommer säledes att debiteras mervärdeskatt vid tillhandahållanden från annan statlig myndighet. Bestämmelserna om uttagsbeskattning och importbeskattning blir tillämpliga på affärsverken i samma mån som på privata företag.

Affärsverken blir skattskyldiga oavsett om kunden är en statlig myndighet eller någon annan. Detta torde emellertid komma att sakna större betydelse från konkurrenssynpunkt. Det beror på att flertalet myndigheter som inte blir självständiga skattesubjekt kommer att få automatisk kompensation för ingående mervärdeskatt på sätt som anges i avsnitt 2.3.2. Detta kompensationssystem är ett internt redovisningsförfarande inom staten.

Det nu nämnda kompensationssystemet kommer inte att omfatta affärsverken. Dessa myndigheter kommer därför —- i motsats till övriga statliga myndigheter — att få avdragsrätt för ingående skatt enligt ML:s allmänna regler (jfr föreslagna 18 a §).

Affärsverken utgörs för närvarande av postverket, televerket, luftfartsverket, affärsverket FEV, domänverket, statens vattenfallsverk, sjöfartsverket och statens järnvägar. Framdeles kan det bli aktuellt att i specialregleringen ta in även andra myndigheter än affärsverken.

Beträffande staten i övrigt gäller, som tidigare nämnts, att när det i ML talas om staten avses inte de statliga affärsverken. Med uttrycket staten förstäs således de statliga myndigheter som inte är affärsverk. Begreppet statlig myndighet har här samma innebörd som i grundlagarna och förvaltningslagen (1986:223), dvs. som statliga myndigheter anses alla organ som tillhör den offentligrättsliga statliga organisationen. Detta inkluderar t.ex. de allmänna försäkringskassorna men inte organ som är organiserade 1 privaträttsliga former, t.ex. statliga aktiebolag, stiftelser eller liknande. Även om ett sådant organ har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter eller t.o.m. myndighetsutövning med stöd av 11 kap. 6 § RF, är det inte en myndighet i RF:s mening.

Staten, i den här angivna betydelsen, kommer alltså att liksom nu utgöra ett enda skattesubjekt. Tillhandahållanden av varor eller tjänster inom staten utgör således inte omsättning i ML:s mening. Staten, men inte affärsver-

ken, föreslås undantagna från bestämmelserna om uttagsbeskattning såvitt avser ianspråktagande av egna varor och tjänster för eget behov samt från bestämmelserna om skatt vid import av tjänster (jfr punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 2 §& resp. 60 § tredje stycket). På grund av det förut nämnda kompensationssystemet föreslås staten — i motsats till affärsverken — inte få rätt till avdrag enligt ML för ingående skatt, även om den hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet för staten (jfr 18 a 8 första stycket).

4§

Ändringen är av redaktionell natur. Bestämmelserna i nuvarande punkt I sjätte stycket av anvisningarna till 41 § KL föreslås i samband med inkomstskattereformen bli överförda till punkt 1 anvisningarna till 24 § KL.

5§ Inledningsvis bör anmärkas att verksamhetsbegreppet enligt förslaget inte längre knyter an till förvärvskälla enligt KL. Detta sker genom att första stycket av anvisningarna till förevarande paragraf upphävs. Genom bestämmelserna i 75 § kommer begreppet verksamhet att få samma innebörd som i den nya lydelsen av 18 § KL. Detta behandlas i specialmotiveringen till nämnda anvisningar.

Den nuvarande första meningen i 5 § angående redovisningsperioder föreslås bilda ett eget stycke. I det följande stycket anges först den nuvarande huvudregeln om att redovisning skall ske genom att en deklaration för varje verksamhet avges, Därefter föreslås en särskild bestämmelse avseende verksamhet som bedrivs av primär- eller landstingskommun. Denna bestämmelse har kommenterats i avsnitt 2.3.3. Bestämmelsen innebär att cn kommun skall avlämna en enda mervärdeskattedeklaration för sina verksamheter.

Vidare föreslås att den nuvarande bestämmelsen om möjlighet att redovisa samtliga verksamheter i en deklaration utgår. I stället anges att skattemyndigheten kan besluta om undantag från huvudregeln om en deklaration för varje verksamhet eller om undantag från den särskilda bestämmelsen avseende kommunerna. Ett sådant beslut kan meddelas på ansökan eller självmant. Förslaget innebär den förändringen att ett frångående av huvudregeln inte behöver innebära att samtliga verksamheter skall redovisas gemensamt. För en kommuns redovisning kan ett beslut innebära att vissa verksamheter redovisas för sig eller gemensamt i stället för i sådan deklaration som skall lämnas enligt den speciella bestämmelsen för kommuner.

Det nya sista stycket är betingat av att vissa tjänster föreslås bli importbeskattade i 60 §. För samtliga importörer av sådana tjänster gäller att skatten skall redovisas som utgående skatt. För importörer, som är skattskyldiga även för annat än tjänsteimporten, är skatten dessutom att anse som ingäende skatt. I annat fall skulle det inte föreligga möjlighet till den avdragsrätt som följer av 60 § fjärde stycket. Denna avdragsrätt kommenteras i spectalmotiveringarna till 17 och 60 §§.

Övriga ändringar är av redaktionell art. 188

De nuvarande bestämmelserna föreslås utgå. Det är en konsekvens av det i avsnitt 2.5 föreslagna reformerade redovisningsförfarandet. Bestämmelsen i andra stycket nuvarande anvisningarna till paragrafen föreslås överförda till denna. I samband därmed har gjorts en redaktionell förändring av den överförda bestämmelsen.

T7§

En grundval för reformeringen av mervärdeskatten är en generell beskattning av i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. En sådan ordning innebär att varor och tjänster är skattepliktiga om inte annat anges för visst slag av vara eller tjänst. Denna generella skatteplikt gäller såvitt avser varor redan enligt den nuvarande lydelsen av 7 § första stycket. Den nuvarande uppräkningen i 10 5 ML av skattepliktiga tjänster bör mot bakgrund av det nu sagda ersättas av att cn generell skatteplikt fastslås i 7 § första stycket för jämväl tjänster. En sådan förändring av ML:s systematik medför att det i lagen måste anges inte bara vad som skall förstås med vara utan även vad som skall förstås med tjänst. Mitt förslag överensstämmer i sak med kommitténs (betänkandet del I s. 153 f. och del IT s. 101).

I andra och tredje styckena finns bestämmelser om vad som skall förstås med vara. I likhet med kommittén finner jag att även kyla bör, i enlighet med vad som är gängse internationellt, anges utgöra vara. Liksom kommittén finner jag att varubegreppet tills vidare inte bör utsträckas till att avse även fastighet. I likhet med EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv bör tjänstebegreppet definieras negativt. I ett nytt sista stycke bör sålunda anges att med tjänst förstås annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet än vara eller fastighet. Denna formulering avviker något från kommitténs förslag men har exakt samma innebörd.

Definitionerna av vara och tjänst medför följande. Endast överlåtelse av äganderätt till fastighet faller utanför den generella skatteplikten. Vid annan yrkesmässig omsittning regleras skatteplikten genom undantagen från skatteplikt i föreslagna 5 §. Med omsättning av en vara förstås — i likhet med vad som är fallet med EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv — enbart överlåtelse av äganderätten till varan. Som omsättning av tjänst avses således exempelvis upplåtelse eller överlåtelse av nyttjanderätt till vara eller fastighet. Detsamma gäller upplåtelse eller överlåtelse av immateriella rättigheter. Mot bakgrund av det nu sagda föreslås att det nuvarande fjärde stycket utgår. Samtliga transaktioner med där angivna rättigheter kommer att betraktas som omsättning av tjänst. Det bör framhållas att förmedling av såväl skattefria varor som fastigheter är att hänföra till tjänstebegreppet. Det medför att exempelvis en fastighetsmäklares förmedling av en fastighet är att anse som omsättning av tjänst. Det kan här anmärkas att sådan tjänst inte är undantagen från skatteplikt enligt 8 §. Fastighetsmäklartjänster har även behandlats i avsnitt 2.2.6.

85 I paragrafen anges samtliga varor och tjänster som undantas från skatteplikt. I överensstämmelse med varu- och tjänstebegreppens konstruktion innebär undantagen följande. Ett undantag för ett visst slag av vara innebär att från skatteplikt undantas överlåtelse av äganderätten till en sådan vara. Härtill kommer att enligt 58 § skall skatt inte erläggas vid import av varan, I flera fall begränsas undantagen från skatteplikt för viss vara eller tjänst till att endast gälla vissa omsättningsförhällanden. Det gäller t.ex. skattefriheten för s.k. alster av bildkonst. Skattefriheten anges omfatta upphovsmannens eller dennes dödsbos överlåtelse av alstret. Detta är i överensstämmelse med nuvarande ordning.

Skattefrihet för exempelvis upplåtelse av nyttjanderätt eler annan rätt till en skattefri vara förutsätter att rättigheten särskilt undantas från skatteplikt. Detsamma gäller överlåtelse av den upplåtna rättigheten. Såväl upplåtelsen som överlåtelsen utgör nämligen tillhandahållande av tjänst och skattefrihet för varan omfattar inte tjänster avseende denna.

Ett undantag från skatteplikt för vara eller tjänst gäller inte förmedling av varan eller tjänsten annat än om det anges uttryckligen. Ett undantag från skatteplikt medför att den särskilda bestämmelsen i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 § ML angående kommissionärer m.fl. inte blir tillämplig.

För att uppnå större överskådlighet behandlas här även anvisningarna till paragrafen. Lagrådet har i sitt yttrande lämnat synpunkter på paragrafens och anvisningarnas utformning. I det följande görs hänvisningar till yttrandet, som dock även legat till grund för utformningen av andra delar av författningstexten än de som hänvisningarna gäller.

Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit en inledande punkt om undantag från skatteplikt för ”vara och tjänst som tillhandahälls som ett led i myndighetsutövning av bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ med stöd av 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen.” Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.7, har det förslaget inte föranlett någön ändring i propositionen.

I) Sjukvård, tandvård och social omsorg

I punkt I undantas från skatteplikt bl.a. sjukvård. Bestämmelsen motsvaras av punkt I i anvisningarna. Förslaget har kommenterats i avsnitt 2.2.6 och överensstämmer i huvudsak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 196 ff och del IT s. 102). Utöver vad som framgår av den allmänna motiveringen bör framhållas följande angående anvisningarna. Skattefriheten gäller inte bara behandling av sjukdomar, kroppsfel och skador utan även vaccinations- och diagnostiktjänster samt förlossningsvård. Skattefriheten avser sjukvården som sådan. Den omfattar således endast varor och tjänster som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren som ett led i vården. Vad en entreprenör tillhandahäller åt vårdgivaren eller åt dennes patienter faller således liksom nu utanför skattefriheten. I enlighet med lagrådets yttrande bör anmärkas att med vårdgivare förstås den näringsidkare, det företag, den institution eller den organisation, i vars regi vården ges, och givetvis inte anställda, oavsett deras tjänsteställning. 190

Anvisningarna knyter an till sjukvård vid inrättning som drivs av det allmänna och sjukvård vid inrättning som avses i I $ stadgan (1970:88) om enskilda värdhem m.m. Med det allmänna förstås här staten, primärkommun och landstingskommun. Sjukvård vid inrättningar som drivs av annan - liksom enskild sjukvård i övrigt — blir skattefri genom hänvisningen till 1 § nämnda stadga eller genom de följande hänvisningarna till 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller bestämmelserna om särskild legitimation. De inrättningar som i 2 § stadgan undantas från stadgans tillämpningsområde, omfattas givetvis av hänvisningen till I $ stadgan och därmed även av skattefriheten.

För s.k. hälsohem innebär de föreslagna bestämmelserna följande. Skattefriheten omfattar inte sådana hälsohem som närmast fungerar som pensionat eller rekreationsanläggningar med friskvård och kostomläggning på programmet. För denna typ av hälsohem gäller lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse men inte den nämnda stadgan. Verksamheter av detta slag kommer således liksom enligt nuvarande ordning att medföra skatteplikt. Om ett hälsohem bedriver både sådan verksamhet och sådan vård som avses i I $ stadgan, kommer det således att föreligga en s.k. blandad verksamhet, dvs. delvis skattepliktig och delvis skattefri.

Bestämmelsen om sjukvårdsersättning avser endast huruvida vården i sig är av beskaffenhet att berättiga till sjukvårdsersättning. Sådan värd skall omfattas av skattefriheten, oavsett om vårdgivaren är ansluten till försäkringen eller inte. I enlighet med vad lagrådet förordat behöver i förevarande bestämmelse en uttrycklig hänvisning till lagen om allmän försäkring enbart göras ull 2 kap. 5 §.

Vid sidan av sådan vård som föranleder sjukvårdsersättning, skall skattefriheten omfatta annan sjukvärd under förutsättning att vårdgivaren har särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården. Bestämmelset om särskild legitimation finns i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Denna skattefrihet gäller då tjänsten tillhandahålls i sådan verksamhet som avses i nämnda lag. I förhållande till lagrädsremissen bör anvisningstexten ges en vidare innebörd än vad som gjordes i remissen. Sålunda bör skattefriheten anses omfatta tjänster som tillhandahålls av legitimerade personer, oavsett om deras verksamhet bedrivs som enskild näringsverksamhet eller i t.ex. bolagsform. Utanför skattefriheten faller legitimerade personers verksamhet av annat slag än sådan som omfattas av kravet på legitimation.

Genom att anvisningarna knyter an till vårdbegreppet upprätthålls gränsen mot skattepliktig försäljning av glasögon o.d. Den särskilda legitimationen för glasögonoptiker faller således inte in under bestämmelsen om vård som tillhandahålls av någon med särskild legitimation. Glasögonoptikers försäljningar kommer därmed att liksom nu vara skattepliktiga.

I enlighet med lagrådets yttrande har tagits in en bestämmelse om att skattefriheten även omfattar sjuktransporter, Dessa har definierats i enlighet med 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Begreppet sjuktransporter omfattar inte sjukresor till och från vårdgivare.

Som motsvarighet till nuvarande 11 § 9) har införts en särskild bestämmelse om skattefrihet för kontroller eller analyser av prov som tillhandahålls 191

vårdgivaren som ett led i sjukvården. Bestämmelsen syftar till att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan vårdgivarens egen laboratorieverksamhet och vårdgivarens upphandling av tjänster från fristående laboratorier.

I paragrafens första punkt undantas även tandvård. I enlighet med lagrådets yttrande har i punkt 2 anvisningarna intagits en uttrycklig definition av tandvård. Definitionen ansluter, med något förtydligande, till vad som anges i I $ tandvårdslagen (1985:125). Som ett andra stycke i anvisningarna har intagits en motsvarighet till nuvarande 8 § 14) angående skattefrihet för dentaltekniska produkter. Liksom enligt nuvarande ordning omfattar undantaget även tjänster avseende sådana produkter. Skattefriheten gäller då produkten eller tjänsten tillhandahålls åt vårdgivaren, dentaltekniker eller konsumenten själv. Begreppet vårdgivare har motvarande innebörd som den som angetts i sjukvårdsavsnittet.

Skattefriheten för tandvård omfattar vården som sådan. Skattefriheten omfattar endast varor och tjänster som tillhandahålls vårdtagaren direkt av värdgivaren som ett led i värden, såvida inte den särskilda bestämmelsen om dentaltekniska produkter är tillämplig. Skattefrihetens räckvidd överensstämmer således i princip med skattefriheten för sjukvård.

Även social omsorg undantas i paragrafens första punkt. Punkten motsvaras, sävitt nu är i fråga, av punkt 3 i anvisningarna. Förslaget har kommenterats i avsnitt 2.2.6 och överensstämmer i sak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 198 f). I andra stycket av anvisningarna klargörs att skattefriheten gäller omsorgen som sådan. Skattefriheten innefattar endast varor och tjänster som den som bedriver omsorgen direkt tillhandahåller den som åtnjuter denna. Detta tillhandahällande skall alltså utgöra ett led i omsorgen.

2) Utbildning I punkten 2 undantas utbildning. Denna punkt motsvaras av punkt 4 i anvisningarna. Förslaget, som har kommenterats i avsnitt 2.2.6, överensstämmer i sak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 199 ff). I första stycket i anvisningspunkten anges att skattefriheten endast avser varor och tjänster som den som bedriver utbildningen direkt tillhandahåller den som åtnjuter denna. Skattefriheten omfattar endast vad som tillhandahålls som ett led i utbildningen.

Undantaget från skatteplikt omfattar även utbildningsgivarens tillhandahållande av kost åt dem som åtnjuter utbildningen. Det kan alltså gälla kosten ät skolelever och åt värnpliktiga under utbildning. Av första stycket i anvisningarna följer att undantaget inte omfattar tillhandahållande av kost åt anställd personal, t.ex. lärare och yrkesbefäl. Undantaget gäller i princip även om kosten tillhandahålls mot en viss ersättning. Som framgår av det tidigare sagda förutsätter skattefriheten dock att tillhandahållandet är att se som ett led i tillhandahållandet av själva utbildningen.

I anvisningspunktens andra stycke anges uttryckligen att skattefriheten för utbildning inte omfattar sådan utbildning som säljare eller uthyrare anordnar i samband med tillhandahällandet av skattepliktig vara eller tjänst. Vad som i praktiken utgör ett led i försäljningen eller uthyrningen faller således utanför skattefriheten.

I punkten 3) i paragrafen undantas från skatteplikt bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet. Punkten motsvaras av punkt 5 i anvisningarna. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.2.5. De överensstämmer i sak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 192 ff och 202 samt del II s. 102). De har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat i sitt yttrande.

Med bank- och finansieringstjänster avses finansiella tjänster såsom inoch utlåningstjänster och betalningsförmedling. Vad som skall förstås med värdepappershandel och därmed jämförliga tjänster anges i anvisningspunkten. Enligt denna förstås omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej. Det innebär att värdepappershandeln i princip i sin helhet undantas från skatteplikt. Skattefriheten avser handeln med rättigheter som sådana och inte handel med värdepapper i deras egenskap av samlarobjekt. Detta korresponderar med andra stycket av anvisningarna till 7 §. Skattefriheten gäller givetvis såväl den traditionella värdepappershandeln som den dokumentlösa värdepappershandeln. Detta har behandlats närmare i lagrådets yttrande.

I anvisningspunktens andra stycke anges att undantaget för bank- och finansieringstjänster inte omfattar notariatverksamhet, inkassotjänster, uthyrning av förvaringsutrymmen eller finansieringsföretags omsättning av varor som enligt köpeavtal återtagits av företaget. I begreppet notariatverksamhet innefattas normalt bl.a. förvaltning av värdepapper, förvaltning av lån för annan part, förvaltning av omyndigs medel, juridiska tjänster åt kunder samt andra rådgivartjänster. Förslaget innebär innebär emellertid att värdepappershandeln alltid skall vara skattefri, således också i den mån sådan handel bedrivs av en notariatavdelning. Det innebär att skatteplikten för notariatverksamhet inte omfattar courtageavgifter vid förmedling av värdepapper. Den i anvisningspunkten angivna skatteplikten för uthyrning av förvaringsutryrmmen avser exempelvis bankfacksuthyrning och nedsättning i öppet förvar i bankvalv.

Det bör slutligen anmärkas att den föreslagna skattefriheten inte sträcker sig längre än till vad som redan enligt nuvarande ordning är skattefritt. Den nuvarande gränsdragningen mellan vederlag och ränta vid beskattningsvärdets bestämmande påverkas inte. Detsamma gäller gränsdragningen mellan överlåtelse av vara och överlåtelse av fordran.

4) Försäkringstjänster Från skatteplikt undantas i punkten 4) försäkringstjänster. Punkten motsvaras av punkten 6 i anvisningarna. Förslaget har behandlats i avsnitt 2.2.5 och överensstämmer i sak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 192 ff.). Första meningen i anvisningarna är utformad i enlighet med EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv.

5) Viss kulturverksamhet Punkten 5) avser viss bestämd kulturverksamhet. Punkten är ny i förhållande till kommitténs förslag. Den här föreslagna skattefriheten har kom- 193

13 Riksdagen 198990. I saml. Nr I11

m.m.) Tekniskt sett bör punkten i princip ses enbart som en hänvisning till uppräkningen i punkt 7 i anvisningarna. Denna anvisningspunkt har utformats i enlighet med lagrådets yttrande i den mån inget annat sägs. Det föl-

Jande hänför sig endast till anvisningspunkten.

Första stycket a) avser upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som omfattas av I. 4 eller 3 § upphovsrättslagen. dock inte sävitt avser reklamalster eller svstem och program för automatisk databehandling och inte heller film, videogram eller annan jämförlig upptagning som avser information. Denna punkt har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.7, angående immateriella rättigheter m.m. Jämfört med lagrådsremissen har skattefriheten inte begränsats till de fall upplätelsen eller överlätelsen görs av upphovsmannen. I lagrådsremissen hade översättningar generellt ställts utanför skattefriheten. I enlighet med vad lagråder förordat har detta utgätt. Sammantaget innebär det nu sagda att den här föreslagna skattefriheten även omfattar överlåtelse eller upplåtelse av rätt till sådan översättning som omfattas av + $ upphovsrättslagen. Beträffande gränsen mellan skattefria och skattepliktiga transaktioner avseende översättningar hänvisas till lagrädets yttrande.

Angående upphovsrätterna bör slutligen anmärkas att med överlåtelse eller upplåtelse av sådana rättigheter avses alla transaktioner varigenom upphovsrätten helt eller delvis övergår till annan person, Häri ligger att skattefriheten även innefattar exempelvis ersättningar som utgår till upphovsmän på grundval av avtal mellan å ena sidan organisation som företräder upphovsmän och å andra sidan mediaföretag. En sådan omsättning är här att jämställa med upplåtelse eller överlåtelse även om upphovsmannen inte är medlem i organisationen.

I första stycket b) undantas från skatteplikt överlåtelse av äganderätten till eller import av sådant alster av bildkonst som avses i I $ upphovsrättslagen och som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Den på detta sätt föreslagna skattefriheten motsvarar nuvarande 8 § 8). I enlighet med lagrådets yttrande har direkt knutits an till I $ upphovsrättslagen. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.4, har den nuvarande skattefriheten för upphovsmannen och dennes dödsbo inte utsträckts enligt vad lagrådet förordat till att gälla även den till vilken äganderätten övergått på grund av bodelning, arv eller testamente.

Beträffande förhållandet mellan upphovsrätten till ett alster av bildkonst. första stycket a), och äganderätten till ett sådant alster, första stycket b), kan anmärkas följande. Om en konstnär överlåter äganderätten till ett eget bildkonstalster. dvs. själva exemplaret, så blir överlåtelsen skattefri enligt b). En annan sak är om konstnären i stället (eller dessutom) upplåter eller överlåter upphovsrätten till bildkonstalstret. Det kan alltså gälla rätten att mångfaldiga och sprida exemplarets innehåll. Denna upplåtelse eller överlätelse blir skattefri enligt a).

Utanför begreppet alster av bildkonst faller exempelvis brukskonstverk. En överlåtelse av äganderätten till ett sådant verk omfattas således inte av den skattefriheten som avses i b). Om överlåtelsen avser både äganderätten och upphovsrätten kan emellertid transaktionen komma att bli skattefri på 194 grund av a). Upphovsrätten till verket omfattas nämligen av 1 § upphovs-

rättslagen. Huruvida transaktionen på så sätt är skattefri enligt a) beror på var Överlåtelsens tyngdpunkt ligger. Denna gränsdragning mellan skatteplikt och skattefrihet finns redan enligt nuvarande ordning. Det här lämnade förslaget är inte avsett att inverka på gränsdragningen.

I första stycket c) undantas en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk samt rättighet i fråga om ljud- eller bildupptagning av framförandet.

Med utövande konstnär avses här sångare, musiker, skådespelare, recitatörer och andra utövande konstnärer. I mervärdeskattesammanhang innebär detta att utanför skattefriheten faller i allmänhet t.ex. föredragshållare och andra informatörer. Dessa agerar normalt inte i egenskap av utövande konstnärer. Denna gräns för skattefriheten gäller även om framförandet av-ser ett litterärt eller konstnärligt verk. Med sådant verk avses här ett upphovsrättsligt skyddat verk. Utövande konstnärers framförande av annat än sådana verk faller i praktiken utanför inkomstslaget näringsverksamhet och därmed utanför mervärdeskattesystemet.

Genom skattefriheten för rättighet i fråga om lIjud- eller bildupptagning undantas royalties och andra ersättningar som erhålls för att t.ex. grammofon- eller videoinspelningar används av radio- och televisionsföretag eller annan. Jämfört med lagrådsremissen har skattefriheten utsträckts till att gälla inte endast rättighet som innehas av konstnären själv. Ett grammofonbolags ersättning från ett radio- eller televisionsföretag för användandet blir således inte skattepliktig.

I första stycket d) undantas biograf-. teater-, opera-, balett- och därmed jämförliga föreställningar. Med jämförliga föreställningar avses t.ex. revy-, operctt- eller musicalföreställningar. Som framgår av den allmänna motiveringen omfattar skattefriheten inte konsertföreställningar.

Genom första stycket e) undantas från skatteplikt biblioteksverksamhet i form av tillhandahållande av böcker, tidskrifter, tidningar, ljud- och bildupptagningar, reproduktioner av bildkonst samt bibliografiska upplysningar. Denna skattefrihet innefattar även tillhandahållande av kopior av böcker etc. Den innefattar inte bara direkta avgifter för själva tillhandahållandet av böckerna etc. utan även därtill förknippade avgifter såsom årsavgifter, beställnings- och köavgifter. Skattefriheten gäller även släktforskningsavgifter i form äv avgifter för tillhandahållande av bibliotekens egna kopior av exempelvis kyrkböcker. Förmedlingsavgifter för tillhandahällande av kopia som biblioteket beställer från landsarkiv o.d. blir skattefria enligt denna punkt i förening med f). Informationsverksamhet blir liksom för alla andra subjekt skattepliktig. Enda undantaget är bibliografiska upplysningar. Med detta uttryck avses enbärt upplysningar om vilka verk som finns tillgängliga på biblioteket eller på andra bibliotek för utlåning.

I första stycket f) undantas från skatteplikt arkivverksamhet i form av förvaring och tillhandahållande av arkivhandlingar och uppgifter därur. Med tillhandahällande av arkivhandlingar förstås även tillhandahållande av kopior därav. Skattefriheten omfattar inte ett arkivs sammanställning och bearbetande av uppgifter ur egna eller andras handlingar.

Första stycket g) innehäller ett undantag från skatteplikt för museiverksamhet i form av utställning för allmänheten och tillhandahållande av före-

mäl för utställning. Skattefriheten innefattar ett museums inträdesavgifter, guideavgifter och vederlag för tillhandahällande av vandringsutställningar o.d. Skattefriheten innefattar däremot inte uppdragsverksamhet som exempelvis utfärdande av äkthetsintyg och värderingsintyg avseende tavlor och annat, konservatorsarbeten (renoveringar av byggnadsfasader och skulpturer m.m.) utredningar om fornlämningar (jfr 11 -$ lagen 1988:950/ om kulturminnen m.m.) eHer inventering och bedömning av den fysiska miljön (byggnader och landskap). Sistnämnda slag av inventering utförs i regel av länsmuseerna med stat eller kommun som uppdragsgivare.

6) Rättighet till fastighet

Punkten 6) i paragrafen avser fastighetsområdet. Punkten innehåller ett generellt undantag från skatteplikt för överlåtelse eller upplåtelse av arrende, hyresrätt. bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller annan rättighet till fastiphet eller del av fastighet. om inte annat anges i anvisningarna. I anvisningarna, punkt 8 andra stycket, anges vissa överlåtelser eller upplåtelser som inte omfattas av undantaget från skatteplikt. I anvisningspunktens första stycke anges vissa tillhandahällanden som skall anses ingå i en upplåtelse av fastighet oavsett om upplätaren särdebiterar tillhandahållandena eller ej och som därmed omfattas av en skattefrihet för själva fastighetsupplåtelsen.

Beträffande överlåtelse av äganderätt till fastighet bör anmärkas att sådana överlåtelser faller utanför den generella skatteplikten på den grunden att enligt den föreslagna lydelsen av 7 8 andra och sista styckena är en fastighet varken en vara eller tjänst, jfr specialmotiveringen till 7 §. Skattefriheten för äganderättsöverlåtelser följer således direkt av 7 § utan tillämpning av förevarande paragraf. Som framgår av specialmotiveringen till 7 § omfattar dock den generella skatteplikten yrkesmässig förmedling av fastighet. Sådan förmedling är inte undantagen från skatteplikt.

Undantaget från skatteplikt anges gälla överlåtelse eller upplåtelse av rättighet till fastighet eller del av fastighet. Med ”del av fastighet” avses en materiell del. Vad som utgör fastighet eller del därav framgår av 7 § andra stycket. Upplåtelse av del av fastighet skall anses föreligga endast i den mån delen under upplåtelsetiden ingår i upplåtarens fastighet. I övrigt föreligger säledes upplätelse av lös egendom, med påföljd att undantaget från skatte-

plikt inte blir tillämpligt. Överlätelse av ideell del av fastighet innebär över-

låtelse av äganderätt till fastigheten. En sådan överlåtelse faller, som tidigare nämnts, på grund av 7 § andra och fjärde styckena utanför den generella skatteplikten.

Undantaget från skatteplikt avser i princip transaktioner, vars huvudsakliga innebörd är att upplåtaren ställer fastigheten eller del därav till rättighetshavarens förfogande. Gränsdragningen mellan skattepliktig tjänst och skattefri upplåtelse av fastighet finns redan enligt nuvarande ordning. Det gäller närmast lagring eller förvaring samt upplåtelse av reklamplats. Lagring eller förvaring är med vissa begränsningar en skattepliktig tjänst enligt nuvarande 10 §. Uthyrning av lagerlokal eller annat utrymme åt någon som själv lagrar varor räknas däremot inte som en lagringstjänst utan anses som upplåtelse av fastighet. Denna gränsdragning bör i princip bestå. I andra

stycket av anvisningspunkten föreslås dock infört vissa utvidgningar av skatteplikten i särskilda fall. såsom vid upplåtelse av förvaringsboxar. Gränsen mellan skattepliktiga reklamtjänster enligt nuvarande 10 § första stycket 9) och å andra sidan skattefri upplåtelse av fastighet är i princip följande. Som skattepliktig tjänst anses upplåtelse av reklamutrymme med anordningar. Som skattefri upplåtelse av fastighet anses däremot att fastighetshavaren endast upplåter rätten att på fastigheten sätta upp affischer eller reklamskyltar. Skattefriheten förutsätter således att han inte låtit vidta någon särskild åtgärd för affischeringen eller skyltningen. Denna skillnad bör inte kvarstå i ett generellt skattesystem. Härtill kommer att skillnaden blir beroende av hur fastighetsbegreppet definieras i 7 § andra stycket. Utformningen av det begreppet måste emellertid bestämmas med andra utgångspunkter än räckvidden av skatteplikten för reklam. Pä nu anförda skäl bör i andra stycket av anvisningspunkten anges att undantaget för upplåtelse av fastighet inte gäller vid upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet.

Som framgår av det förut sagda föreslås att begränsningarna av skattefriheten anges i andra stycket av anvisningspunkten. Sålunda anges 1 andra stycket a att undantaget från skatteplikt inte gäller vid sådan upplåtelse för vilken skattskyldighet medgivits enligt 2 § tredje stycket. Detta överensstämmer med nuvarande ordning. I andra stycket b undantas från skattefriheten upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende och rätt till tillkodogörande av vissa naturtillgångar. Även detta överensstämmer med nuvarande ordning (jfr den gällande lydelsen av 7 § fjärde stycket). Från skattefrihet undantas i andra stycket c rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet. Denna skatteplikt motsvarar nuvarande 108 första stycket 7). Liksom enligt nuvarande ordning kommer skatteplikten säledes att även omfatta uthyrning av stugor i stugbyar och semesterbyar eller på campingområden. I andra stycket c har som ny skattepliktig upplåtelse införts upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet. Skatteplikten omfattar upplåtelse av plats för tält eller husvagnar eller av sådana enklare stugor på campingområde som skatteplikten för rumsuthyrningen inte ansetts innefatta (jfr RSV Im 1977:5). Skatteplikten gäller givetvis även upplåtelse av näringsidkares egna uppställda tält eller husvagnar.

I anvisningspunktens andra stycke d undantas från skattefrihet upplåtelse av parkeringsplats i parkeringsverksamhet. Med upplåtelse av parkeringsplats avses här upplåtelse av parkeringsplats för fordon på marken eller i byggnad. Skatteplikten omfattar pivetvis även parkeringsverksamhet som kommun eller statlig myndighet bedriver i former jämförliga med näringsverksamhet (jfr den föreslagna lydelsen av punkt I andra stycket av anvisningarna till 2 §). Utanför skatteplikten faller sådana upplåtelser som inte sker i parkeringsverksamhet. Därmed blir upplåtelser i samband med t.ex. bostadsuthyrning skattefria. Detsamma gäller i allmänhet arbetsgivares upplåtelse åt anställda.

I andra stycket d undantas från skattefriheten även upplåtelse för fartyg eller luftfartyg av hamn eller flygplats. Bestämmelsen ersätter 1 § förordningen (1968:616) om skattskyldighet till mervärdeskatt för hamn- och flygplatsverksamhet såvitt avser upplåtelse för fartyg och luftfartyg. Skatteplikten utsträcks emellertid till att gälla inte bara handelshamn utan även annan

hamnrörelse. Upplåtelse av hamnutrustning såsom kranar o.d. blir i allmänhet överhuvudtaget inte att anse som upplåtelse av fastighet. Skatteplikt föreligger då således utan tillämpning av förevarande bestämmelse. I förhällande till lagrådsremissen bör påpekas att med fartyg bör i förevarande sammanhang jämställas luftkuddefarkost. Skatteplikten för upplåtelse av flygplats avser upplåtelse av bana för landning samt upplåtelse av mark eller hangar för uppställning av plan. Bestämmelsen innebär en utvidgning i förhållande till 1968 års förordning. Denna gäller nämligen endast flygplats som är trafikflygplats eller som drivs av luftfartsverket eller kommun. Några sådana begränsningar föreslås inte här. — I förhållande till lagrådsremissen (d:o 8 § andra stycket d) är författningstexten förtvdligad. Genom förtydligandet klargörs att skatteplikten avser upplåtelse av hamnplats o.d. för fartygen och motsvarande för luftfartvgen. Den nuvarande gränsdragningen mot upplätelse av nyttjanderätt till mark, byggnad o.d. skall bestå (jfr RSV/FB Im 1980:2 angående flygplatsavpifter m.m.).

Från skattefriheten undantas i andra stycket d vidare upplåtelse av förvaringsbox. Det innefattar bl.a. uthyrning av bankfack. Härmed bör likställas upplåtelse av annat sådant förvaringsutrymme som avses i punkt 5 av anvisningarna angående uthyrning av förvaringsutrymme (jfr specialmotiveringen d:0). Det har inte berörts i lagrädsremissen eller i lugråders yttrande. Beträffande upplåtelser av förvaringsboxar i allmänhet kan anmärkas att upplätelserna ofta inte torde vara att anse som upplåtelse av del av fastighet utan i stället som upplätelse av lös egendom. I sådant fall blir således 8 § 6) Överhuvudtaget inte tillämplig.

I andra stycket d undantas från skattefriheten också upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet. Denna skatteplikt har behandlats tidigare i samband med redogörelsen för upplåtelsebegreppets räckvidd. Slutligen införs skatteplikt beträffande upplåtelse av byggnad eller mark för djur. Därmed försvinner den nuvarande gränsdragningen mellan å ena sidan skattepliktigt tillhandahållande av djurskötsel, fodervärdskap eller betesservitut och å andra sidan skattefri upplåtelse av fastighet.

Eden inledande översikten till denna specialmotivering om skattefriheten för fastighetsupplåtelser har berörts innebörden av anvisningspunktens första stycke. Här skall endast tillfogas att formuleringen angående nätutrustning inte medför skattefrihet för fastighetsupplåtares förmedling av program. Lagrådet har föreslagit att stycket inarbetas I lagtexten.

7) Postverkers befordringsverksamhet Från skatteplikt undantas postverkets befordran av annat än postpaket, gruppkorsband eller varor i diligenstrafiken. Undantaget har behandlats i avsnitt 2.2.3 och överensstämmer med nuvarande ordning (jfr den nuvarande lydelsen av punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 2 §).

8) Frimärken, sedlar och mynt Undantaget har kommenterats i avsnitt 2.2.7 och överensstämmer med nuvarande 8 § 13). Vad som sägs om guldmynt har dock förts över från de nuvarande anvisningarna. I samband därmed har gjorts en ändring i förtydligande syfte.

I de föreslagna punkterna 9)—-12) finns bestämmelser om undantag från skatteplikt beträffande allmänna nyhetstidningar, 9), periodiska medlemsblad eller periodiska personaltidningar eller vissa s.k. organisationstidskrifter. 10), viss annonsering i sistnämnda slag av publikationer. 11), och framställning m.m. av sådana publikationer, 12). Bestämmelserna motsvaras av de föreslagna anvisningspunkterna 9)-11). De nuvarande bestämmelserna finns i 8 § 5) och 6) jämte femte och sjätte styckena av anvisningarna samt 11 § 1) och 17 § första stycket andra meningen. Förslaget, som behandlats i

jande avseenden.

Vad som anges i 8 § 9)-12) om undantag från skatteplikt har även gjorts tillämpligt på radiotidningar och kassettidningar. Detta framgår av anvisningspunkten 11.

Med radiotidning förstås här för synskadade avsedda radioprogram som utgör version av tryckt allmän nyhetstidning. vilken är skattefri enligt 8 § 9). Det avgörande är att förlagan är skattefri. Med radiotidning avses även program som är avsedda för synskadade och som innehåller sammanställning av flera sådana tidningar som nyss angivits. Det kan anmärkas att innebörden här av uttrycket radiotidning således i princip motsvarar innebörden av samma uttryck i lagen (1981:508) om radiotidningar. Den lagen innehåller särskilda tillståndsbestämmelser. — Med kassettidning förstås i förevarande lagstiftning en för synskadade avsedd version av en sädan publikation som är skattefri enligt 8 § 9) eller 10) och som sprids i form av kassetband eller annan sådan upptagning som kan läsas, avlyssnas eHer på något annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel. För detta fall gäller, liksom beträffande radiotidningar, att det avgörande för skattefriheten är att förlagan är skattefri. Vad som sägs om radiotidningar som utgör sammanställningar har motsvarande tillämpning beträffande kassettidningar. Innebörden av uttrycket kassetttidning motsvarar i princip innebörden av samma uttryck i I 8 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar. Skattefriheten omfattar emellertid även kassettidningar utan tryckt förlaga, men som till sitt innehåll och med hänsyn till formerna för tillhandahållandet är att jämställa med från skatteplikt undantagna publikationer.

I 8 I 11) föreslås — 1 enlighet med lagrådets yttrande - den ändringen att ordet ”tryckalster” byts ut mot ”publikation”. Ändringen görs i förtydligande svfte. Lagbestämmelsen rör annonsering i sådana publikationer som anges i den föregående punkten, dvs. periodiska medlemsblad m.m. För att omfattas av sistnämnda punkt anses en publikation behöva vara framställd genom tryck. Med tryck förstås emellertid inte bara reproducering genom vanlig tryckning för hand eller på maskin (högtryck, litografiskt tryck och offsettryck, helio- och foötogravyr etc.) utan även reproducering genom etsning. duplicering. prägling. fotografering etc. (jfr RSN 1969:125.8). Som framgått av det förut sagda föreslås 8 § 11) bli tillämplig även på annonsering 1 kassettidning.

8 § 12) innebär ett s.k. kvalificerat undantag från skatteplikt för framställning av sådan publikation som anges i punkten 10) och för tjänst som fram- 199

ställaren tillhandahåller i samband därmed. Den här behandlade punkten ersätter de nuvarande bestämmelserna i 11 8 1) och 17 § första stycket andra meningen. Det är alltså samma slag av tjänster som omfattas av den här föreslagna kvalificerade skattefriheten. Bestämmelsen blir emellertid tillämplig på envar som framställer publikationen. I praxis torde nuvarande 11 § 1) tilllämpas enbart på tryckerier i egentlig bemärkelse och inte på bokbinderier som utför samma slag av tjänster. Det finns inte skäl att upprätthålla denna skillnad. Bestämmelsen föreslås, som tidigare nämnts, även bli tillämplig på s.k. kassettidningar.

I övrigt har endast gjorts ändringar av redaktionell art.

13) Sveriges Radio-koncernen Punkten 13 är ny i förhållande till kommitténs förslag och har behandlats i avsnitt 2.2.2. Införandet av generell skatteplikt för tjänster medför att all radio- och televisionsverksamhet blir skattepliktig i den mån undantag inte görs. Förevarande undantag från skatteplikt medför att vad Sveriges Radiokoncernen uppbär av TV-avgiftsmedlen eller i form av statsanslag inte blir skattepliktig intäkt för koncernen. Till den del koncernföretagen uppbär vederlag för skattepliktiga tillhandahållanden blir ersättningarna skattepliktiga. Skatteplikt uppkommer t.ex. i den mån nämnda koncernföretag erhåller vederlag för upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering. Som framgår av den föreslagna författningstexten omfattas televerkets tjänster inte av undantaget från skatteplikt. Som exempel på sådana tjänster kan nämnas televerkets s.k. programinsamling och programdistribution. Vad televerket uppbär av TV-avgiftsmedlen kommer således att utgöra skattepliktig intäkt för televerket.

14)-16) Läkemedel, organ m.m. och flygbensin m.m. Punkten 14) överensstämmer med nuvarande 8 § 3). Punkten 15) är ny. Den införs för att nä överensstämmelse med EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv. Punkten 16) överensstämmer med nuvarande 8 § 4).

17) Lotterier Punkten har behandlats i avsnitt 2.2.7. Med lotterier förstås här detsamma som i lotterilagen (1982:1011). Undantaget från skatteplikt innebär att en lotteriarrangör eller dennes ombud eller en kommissionär inte skall ta ut skatt på vederlaget från köparen av lottsedlar, tipsspel m.m. Beträffande kommissionärer framgår det av vad som sagts inledningsvis i motiveringen till förevarande paragraf. Skattefriheten omfattar emellertid inte förmedling av lottsedlar, tipsspel m.m. Mervärdeskatt utgår således på förmedlingsprovisioner och -avgifter.

18) Verksamhetstillgångar Punkten motsvarar nuvarande 8 § 10) och har behandlats i avsnitt 2.2.7. Bestämmelsen föreslås utformad så att som en förutsättning för skattefriheten anges att förvärvaren är skattskyldig. I övrigt har gjorts en genomgripande redaktionell ändring av bestämmelsen. 200

19) Gravöppning m.m.

Punkten är ny och behandlas i avsnitt 2.8.2.

133 Ändringen har kommenterats i avsnitt 2.6. Skattesatsen anges alltså som påslagsprocent. Det förhållandet rubbar givetvis inte nuvarande ordning som innebär att vid yrkesmässig omsättning av skattepliktiga varor och tjänster anses mervärdeskatten utgöra en del av vederlaget oberoende av den skattskyldiges intentioner och oberoende av hans eventuella särdebitering av mervärdeskatten.

148 Samtliga reduceringsregler utgår. Sista meningen i den föreslagna lydelsen anger beskattningsvärdet vid uttag för försäljning från fartyg i vissa fall. De fall som avses är då varorna har levererats skattefritt som export till fartyget under de förutsättningar som anges i 2 a § andra stycket 3) eller 4) och den därefter följande försäljningen är sådan att leveransen på grund av 2 a § sjunde stycket inte skulle ansetts ha utgjort export. Det nu sagda är behandlat i lagrådets yttrande och bestämmelsen är utformad i enlighet med vad lagrådet föreslagit. Bestämmelsen motsvarar i princip uttagsbestämmelsen i förordningen (1968:591) om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel. Denna förordning föreslås upphävd som en följd av att bemyndigandet i 1 § slopas.

158 rd Ändringarna i femte och tiondé styckena är en följd av förslagen om ändringar i nuvarande 2 § fjärde stycket (enligt förslaget tredje stycket) resp. punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 §.

16 § I första stycket finns bestämmelser om skyldighet att öppet debitera mervärdeskatten vid omsättning för vilken skatt skall utgå. I andra stycket anges bl.a. att sådan skyldighet inte föreligger vid ”detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet”. Vad som på så sätt gäller för ”med detaljhandel jämförlig verksamhet” får tillämpning på nya tjänster i och med att skattebasen breddas. Det blir fallet med verksamhet inom t.ex. nöjes- och kultursektorn eller resesektorn. Skattens belopp behöver således inte framgå av entrébiljett till föreställningar och liknande. Detsamma gäller beträffande biljett eller annat resedokument som utfärdas i samband med personbefordran. Motsvarande gäller även vid parkeringsupplåtelser och andra former av korttidsuthyrning. Den som för sin mervärdeskatteredovisning är beroende av en öppen skattedebitering, måste således — liksom vid inköp från detaljhandeln — särskilt begära faktura eller motsvarande handling av vilken skattens belopp framgår.

Ändringen i femte stycket är betingad av att nuvarande 2 § fjärde stycket i den föreslagna lydelsen blir tredje stycket. |

Borttagandet i nuvarande första stycket första meningen av anknytningen till den som är redovisningsskyldig är en följd av att bestämmelserna om redovisningsskyldighet reformeras på sätt anges i avsnitt 2.5. Avdragsbestämmelsen i andra meningen i samma stycke utgår. De tjänster som där avses kommer i stället att omfattas av det Kvalificerade undantaget från skatteplikt enligt den föreslagna lydelsen av 83 12). Därigenom kvarstår avdragsrätten, trots att avdragsbestämmelsen slopas. Det föreslagna andra stycket innebär att första stycket inte är tillämpligt på statlig och kommunal verksamhet i de hänseenden som framgår av 18a8. Ändringarna i nuvarande sjätte stycket angäende fiktiv skatt har kommenterats i avsnitt 2.6.

I det föreslagna första stycket införs en hänvisning till avdragsbegränsningar i 60 § angående skatt vid import av vissa tjänster. Beträffande förhållandet mellan 17 § och 60 § kan nämnas följande. Den i 17 § angivna avdragsrätten för import avser både varor och tjänster. Av 60 § fjärde stycket följer emellertid att avdragsrätten för skatt hänförlig till import av tjänst är begränsad till import i s.k. blandad verksamhet. Detta behandlas i specialmotiveringen till 60 §. Det kan anmärkas, att det av 60 § fjärde stycket första meningen framgår. att skattskyldigheten för en tjänstermport aldrig i sig kan medföra avdragsrätt för någon annan ingående skatt. Eventuell avdragsrätt för sådan skatt avgörs I stället av huruvida verksamheten är av sådant slag att den medför skattskyldighet. Det är således nödvändigt att verksamheten är skattepliktig eller kvalificerat undantagen från skatteplikt.

185 Ändringen i fjärde stycket är en följd av att nuvarande 17 § sjätte stycket i förslaget har blivit ättonde stycket. Bemyndigandet i det nuvarande femte stycket upphävs. Det har behandlats i avsnitt 2.7. Regeringen har med stöd av bemyndigandet förordnat om avdragsförbud i förordningen (1968:591) om mervärdeskatt i vissa fall vid utförsel. Bestämmelsen i det nya stycket i förevarande paragraf har i sak överförts från förordningen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad som förordas i lagrådets yttrande. Förordningen föreslås upphävd i sin helhet till följd av att bemyndigandena i förevarande paragraf och i I $ slopas. Innebörden av regelsystemet har redovisats I specialmotiveringen till föreslagna 2 a § sjunde stycket.

I8a§ Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 2.3. De har formulerats i enlighet med vad lagrådet föreslagit i sitt yttrande, dock har den föreslagna lydelsen av andra stycket jämkats. I förhållande till lagrådsremissen innebär formuleringen av första stycket en ändring i sak.

I första stycket föreskrivs ett generellt avdragsförbud för staten. Som framgår av det föreslagna 3 § tredje stycket och specialmotiveringen därtill förstås med staten annan statlig myndighet än statligt affärsverk. Vad som avses med statlig myndighet anges i nämnda specialmotivering. Det generella avdragsförbudet för staten är en konsekvens av att i princip alla statliga

myndigheter, utom affärsverken, kommer att kompenseras för sin ingående mervärdeskatt i särskild ordning på sätt som redogörs för i avsnitt 2.3.2, Beträffande affärsverken kommer ML:s allmänna bestämmelser om avdragsrätt att gälla.

Andra stycket gäller avdragsrätten för primär- och landstingskommuner. Genom styckets första mening får dessa kommuner avdragsrätt för sådan ingående skatt som hänför sig till verksamhet som inte medför skattskyldighet. Denna avdragsrätt har behandlats i avsnitt 2.3.3. T andra meningen klargörs, att de allmänna avdragsbestämmelserna i föreslagna lydelsen av 17§ tredjetionde styckena jämte anvisningar och 18§ gäller i tillämpliga delar på den här aktuella avdragsrätten. Kommunernas avdragsrätt för ingående skatt i verksamhet som medför skattskyldighet följer direkt av 178 första stycket.

198 Ändringarna är huvudsakligen en följd av det i avsnitt 2.5 i den allmänna motiveringen kommenterade förslaget till ny redovisningsordning.

I första stycket knyts säledes skyldigheten att anmäla sig för registrering direkt till omsättningen och det anges att registreringen skall ske i hemortskommunen. Vidare tilläggs i första stycket att den som är skattskyldig till mervärdeskatt men som inte skall lämna självdeklaration alltid skall anmäla sig för registrering oavsett omsättningens omfattning.

I femte stycket föreslås att det införs bestämmelser om ytterligare möjligheter till registrering och avseende registreringens varaktighet. Motsvarande förhållanden regleras i dag i bestämmelserna om redovisningsskyldighet i 6 § ML.

218 Paragrafen är ny.

I första stycket anges att redovisning av mervärdeskatt skall ske i allmän självdeklaration i de fall registrering inte skall ske enligt 19 § och att de förfaranderegler som gäller avseende sådan deklaration skall gälla för förfarandet med denna mervärdeskatt i stället för ML:s motsvarande bestämmelser. Den föreslagna bestämmelsens placering och allmänna utformning har gjorts i enlighet med vad lagrådet anfört. Lagrådets tveksamhet inför den föreslagna ordningen kommenteras i avsnitt 2.5 i den allmänna motiveringen.

I andra stycket anges att skattetillägg enligt taxeringslagen skall utgå med 20 <ö till den del beräkningsunderlaget avser mervärdeskatt enligt första stycket. Avsikten med stycket är att förhindra att ett mer betungande skattetillägg utgär på felaktigheter avseende mervärdeskatt i en allmän självdeklaration än om motsvarande felaktighet anges i en mervärdeskattedeklaration. I det förslag som lämnades i lagrådsremissen skulle samma effekt uppnås genom att bestämmelsen om skattetillägg I 64 a § ML även skulle gälla avseende sådan mervärdeskatt som skulle redovisas i allmän självdeklaration. Jag anser dock att det nu lämnade förslaget är en bättre lösning.

I enlighet med vad lagrådet har anfört föreslås bemyndigandet i tredje stycket sista meningen utgå. Övriga ändringar föranleds av det förslagna redovisningsförfarandet.

49 § Ändringen är av redaktionell art.

518 Ändringarna i första stycket 4 är en följd av det ändrade redovisningssystemet.

58 § Ändringen i föreslagna första stycket första meningen är en följd av att kyla i 7 § andra stycket förs in under varubegreppet. I enlighet med vad lagrådet förordat föreslås att bemyndigandet i den andra meningen utgär. I den föreslagna tredje meningen har en hänvisning gjorts till bestämmelserna i 13 § angående skattesatsen. Denna hänvisning ersätter 59 § första stycket första meningen, som föreslås upphävd. Det föreslagna andra stycket har i sak överförts från nuvarande 8 § 12). Övriga ändringar är av redaktionell art.

59 §

Nuvarande första stvcket första meningen utgår på grund av att en hänvisning till 13 § föreslås införd i 58 §. Styckets andra mening utgår som cn följd av att reduceringsreglerna slopas.

Ändringarna i nuvarande andra stycket är en följd av att skattesatsen utformas som cen påläggsprocent. Ändringen av vad som skall utgöra beskattningsvärdet korresponderar med den föreslagna hänvisningen i 58 §& till 13 § och motsvaras såvitt avser omsättning inom landet av den föreslagna ändringen i första stycket av anvisningarna till 14 §.

60 § Paragrafen är ny. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.5 i den allmänna motiveringen. Vid utformningen av paragrafen har de synpunkter som lagrådet framfört beaktats.

Av första stycket framgår att det är den som importerar en tjänst som skall erlägga förekommande importskatt. Mervärdeskatt skall vid import endast erläggas för vissa I första stycket uppräknade tjänster. I listan över skattepliktiga tjänster vid import har, i enlighet med vad som anförts av några remissinstanser. tillägg i förhållande till kommitténs förslag gjorts avseende import av vissa immateriella rättigheter. Denna punkt har utformats i enlighet med vad som föreslås i 2 a § tredje stycket 12) avseende export av sådana rättigheter. Den av kommittén föreslagna lydelsen av punkten 6 (enligt kommitténs föreslag i tredje stycket av 60 § ML) bör ändras från ”analys eller värdering av vara” till ”kontroll eller analys av vara”. Härigenom uppnås 204

korrespondens med 2 a § tredje stycket 7) i dess föreslagna lydelse. Dessutom undviks dubbelbeskattningsproblem i förhållande till EG:s sjätte mervärdeskattedirektiv.

Punkten 8, ”annan tjänst av ekonomisk, juridisk, administrativ eller därmed jämförbar art”, korresponderar med föreslagna 2 a § tredje stycket 16). Med begreppet avses främst att täcka in olika typer av konsulttjänster. Det kan gälla tjänster utförda av advokater, andra juridiska rådgivare, revisorer m.m. Begreppet inrymmer även finansiella tjänster och försäkringstjänster. Dessa tjänster importbeskattas dock inte eftersom importbeskattningen enligt andra stycket inte skall träffa någon tjänst som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § ML.

I andra stycket förklaras vad som avses med import av tjänst. Tjänsten skall tillhandahällas eller förmedlas av en utländsk företagare som inte är skattskyldig här i landet. Tillhandahållanden av utländska företagare som är skattskyldiga här i landet enligt punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 2§ skall beskattas på vanligt sätt hos tillhandahållaren. Om tillhandahållaren inte är en företagare som skulle ha beskattats om han haft sådan anknytning till Sverige som anges i ovan angiven anvisningspunkt skall importskatt inte utgå.

Vidare skall tjänsten tillgodogöras inom landet. Den som har etablerat sin affärsverksamhet i Sverige, har fast driftställe eller är bosatt inom landet får som huvudregel anses här tillgodogöra sig de tjänster han erhåller. Tjänster som t.ex. inhandlas under resa i utlandet för behov under resan eller tjänster avseende tillgångar eller verksamhet i utlandet skall dock inte anses tillgodogjorda i Sverige.

I tredje stycket anges att skatt inte skall erläggas av vissa importörer. Detta gäller mervärdeskattskyldiga importörer för import i den skattepliktiga verksamheten samt staten och primär- eller landstingskommun. Med staten förstås här annan statlig myndighet än affärsverken (jfr föreslagna 3 § tredje stycket och specialmotiveringen därtill). Undantagna från skyldighet att erlägga skatt är vidare privatpersoner och andra som inte bedriver näringsverksamhet under förutsättning att värdet av den totala importen för beskattningsåret uppgår till högst 30 000 kr.

De föreslagna bestämmelserna i 2 § om att den som skall erlägga mervärdeskatt för import av tjänst är skattskyldig och i 5 § om vad som skall utgöra utgående skatt vid importbeskattning av tjänst, bidrar till att göra de allmänna reglerna i ML tillämpliga på import av tjänst.

Skatt skall således erläggas med 23.46 2 av vederlaget enligt 13 och 14 §§ ML. Skatten skall om importen sker i en skattepliktig verksamhet redovisas i denna verksamhet och annars som en egen verksamhet. Bestämmelserna om registrering och redovisning gäller även avseende importskatten. Den skatt som skall erläggas, redovisas som utgående skatt. I den mån avdragsrätt finns enligt fjärde stycket skall det avdragsgilla beloppet redovisas som ingående skatt. Av det nu sagda följer att även bestämmelserna om restavgift blir tillämpliga liksom bestämmelserna i 64 a -- 64 k §§ om skattetillägg m.m.

I fjärde stycket anges att undantag från de allmänna reglerna skall göras avseende rätten till avdrag. Den som är skattskyldig endast på grund av

ba "An tjänsteimporten (jfr föreslagna 2 § andra stycket andra meningen) har, bero-

ende på förevarande styckes första mening och första meningen 17 §, inte avdragsrätt för importskatten. Han har inte heller rätt till avdrag för annan mervärdeskatt som i och för sig skulle kunna anses hänförlig till importen. Av andra meningen följer att den som skall erlägga skatt för import av tjänst endast har rätt att göra avdrag med motsvarande belopp till den del importen sker för en i övrigt skattepliktig verksamhet.

738 Sista meningen i andra stycket utgår som en följd av det föreslagna redovisningsförfarandet.

76b 8 Paragrafen har ändrats i överensstämmelse med vad lagrådet förordat.

Anvisningar

till 1 § Ändringen i andra stycket är en följd av att bemyndigandet i paragrafen slopats.

till 2 §

punkt I Det nuvarande första stycket har delats upp i två stycken. I det föreslagna första stycket har vrkesmässigheten knutits till det av mig i samband med inkomstskattereformen = föreslagna inkomstslaget — näringsverksamhet. Denna ändring beror alltså på att jag föreslagit att de tre nuvarande inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse skall ersättas med ett enda inkomstslag, näringsverksamhet. Kriterierna för detta inkomstslag är i princip - liksom för rörelse — varaktighet, självständighet och vinstsyfte. Utöver vad som framgär av det nu sagda innebär de föreslagna inkomstskatterättsliga ändringarna följande av intresse. Inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet föreslås försvinna. Vissa inkomster i det inkomstslaget blir i stället hänförliga till näringsverksamhet. Inkomstslaget kapital kommer uteslutande att vara beskattningsunderlag för statlig inkomstskatt. Bestämmelser

om inkomstslaget kapital föreslås därför endast i SIL. Vissa inkomster som

i dag hänförs till kapital kommer i stället att hänföras till näringsverksamhet. Schablonbeskattningen av fastigheter tas bort från inkomstbeskattningen.

I det första stycket föreslås att verksamhet skall anses som yrkesmässig inte bara när inkomsten är intäkt av näringsverksamhet enligt KL utan också när den är det enligt SIL. Ändringen, som är ny i förhållande till lagrådsremissen, betingas främst av att den i punkten 2 första stycket f) föreslagna uttagsbeskattningen annars inte träffar sådana juridiska personer. vars intäkter inte utgör inkomst av näringsverksamhet enligt KL men väl enligt SIL (jfr 2 §& 7 mom. SIL). En konsekvens av hänvisningen till SIL är visserligen att för sådana juridiska personer som enligt förslaget om reformerad in-

verksamhet enligt SIE. kommer yrkesmissighetsbegreppet enligt ML även att innefatta kapitalintäkter. Erforderliga begränsningar av skattskyldigheten enligt MI. fås emellertid i stället genom de i 8 § föreslagna undantagen från skatteplikt.

Det första styckets nuvarande hänvisning till anvisningarna till 35 § KL. har ersatts av en hänvisning till 25 § 2 mom. tredje stycket SIL. Regleringen avser vissa upplåtelser av avverkningsrätter och vissa fall av avyttring av skogsprodukter. Dessa upplåtelser eller avyttringar kan av den inkomstskattskyldige hänföras till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet i stället för till inkomstslaget jordbruksfastighet. ME:s hänvisning till KL innebär att skattskyldigheten till mervärdeskatt kvarstår i ett sådant fall. När nu inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet föreslås avskaffat föreslas samtidigt att den nuvarande valfriheten mellan inkomstslagen jordbruksfastighet och tillfällig förvärvsverksamhet ersätts av cn motsvarande valfrihet mellan inkomstslagen näringsverksamhet och kapital. Den här föreslagna ändringen i ML innebär att den nuvarande mervärdeskattskyldighetens omfattning bibehälls.

I det föreslagna andra stycket har hänvisningen till 24 § 2 mom. KL ersatts av en hänvisning till 5 § andra och tredje styckena KL. Denna ändring beror på att schablonbeskattningen av fastigheter föreslås slopad i inkomstskattesammanhang och att 24 §2 mom. KL således upphävs. I stället införs begreppen privatbostad och näringsfastighet i KL. Den här föreslagna hänvisningen till 5 § KL avser säledes det där föreslagna begreppet privatbostad. Det kan anmärkas att själva innehavet av en privatbostad inte kommer att inkomstbeskattas. En näringsfastighet kommer däremot att inkomstbeskattas och då i inkomstslaget näringsverksamhet.

I det föreslagna andra stycket har begreppet rörelseliknande ersatts av "former jämförliga med näringsverksamhet”. Ordet rörelseliknande former hänför sig till det nuvarande inkomstslaget rörelse. I och med att detta inkomstslag ersätts av inkomstslaget näringsverksamhet är det inte lämpligt eller ändamälsenligt att behålla denna anknytning. Det bör uppmärksammas att kriterierna för alla former av näringsverksamhet blir, som tidigare nämnts. desamma som i dag gäller för inkomstslaget rörelse. nämligen varaktighet. självständighet och vinstsyfte. Det finns inte bärande skäl att i mervärdeskattehänseende då göra någon skillnad mellan olika näringsslag. Någon praktisk verkan av betydelse synes ändringen inte få. I det föreslagna tredje stycket, som kommenteras senare, föreslås att vinstkriteriet inte skall tillämpas om en skattepliktig vara eller tjänst mot vederlag tillhandahälls av staten. ett statligt affärsverk, en primärkommun eller en landstingskommun. Vinstkriteriet skall däremot tillämpas på kyrkliga kommuners verksamheter.

Införandet av beloppsgränsen i andra stycket har behandlats i avsnitt 2.5. I förhållande till lagradsremissen har tillagts en bestämmelse angående skattskyldigheten för delägare i ett enkelt bolag och för andelsägare vid samäganderätt. Bestämmelsen motsvarar vad som enligt nuvarande första stycket av anvisningarna till 6 § föreskrivs beträffande den nu gällande omsättningsgränsen för redovisningsskyldighet. Skattskyldighet för delägare i s.k. gruvbolag och i partrederi följer regelmässigt direkt av första stycket.

Övriga ändringar i de föreslagna första och andra styckena är av redaktionell art.

i Kd 4 Det nuvarande andra stycket angående yrkesmässig byggnadsverksamhet i utgår. Bestämmelserna har i erforderliga delar förts över till punkt 2 första + stycket 2) av förevarande anvisningar.

THlagrädsremissen fanns infört ett nytt tredje stycke angående yrkesmässigheten vid egenregiverksamhet. Stycket innehöll bestämmelser som åsyftade att utsträcka yrkesmässighetsbegreppet till att avse även viss egenregiverk- Mars samhet på fastigheter som utgör tillgång i näringsverksamhet som inte medför skattskyldighet. Denna utsträckning skulle ligga till grund för den uttagsbeskattning som föreslås i punkt 2 första stycket f) av anvisningarna beträffande sådan egenregiverksamhet. I lagrådsremissen angavs att en verksamhet anses som yrkesmässig i ML:s mening först då näringsidkaren även i utåtriktad verksamhet tillhandahåller de tjänster som det är fråga om att beskatta (jfr exempelvis prop. 1978/79:141 s. 62-65 angående kriterier för yrkesmässig byggnadsverksamhet). Lagrådet har emellertidi sitt yttrande intagit den ståndpunkten att den i lagrådsremissen föreslagna regleringen, såvitt nu är i fråga, är obehövlig och kan utgå. I yttrandet utvecklas skälen för denna ståndpunkt. Jag har inte anledning att frångå lagrådets bedömning. Bestämmelserna om utsträckning av yrkesmässighetsbegreppet har således -—

i enlighet med vad som förordas i lagrådets yttrande — tagits bort. För att

uttagsbeskattningen även skall omfatta sådana fastighetsägare vars intäkter inte utgör inkomst av näringsverksamhet enligt KL, men väl enligt SIL, är det dock erforderligt att det första stycket av anvisningarna kompletteras i enlighet med vad som anges i specialmotiveringen till det stycket. I det i lagrådsremissen föreslagna stycket fanns även vissa bestämmelser som skulle begränsa omfattningen av den uttagsbeskattning som föreslås i punkten 2 av anvisningarna. Dessa bestämmelser har — också i enlighet med vad lagrådet förordat — förts över till uttagsbestämmelserna.

Lagrådet har även förordat att vad som i lagrådsremissen föreslås om offentlig verksamhet, elfte och tolfte styckena i remissen, i stället tas in som ett nytt tredje stycke. Så är nu gjort i förslaget. Lagrådet har även föreslagit att bestämmelserna på visst sätt förkortas och förenklas. Utformningen överenssstämmer med lagrådets så när som på att bestämmelsen i sista meningen uttryckligen anger för vilket fall den är avsedd, nämligen myndighetsutövning.

Beträffande det sålunda föreslagna tredje stycket bör anmärkas följande. I första meningen anges att om staten, ett statligt affärsverk eller en kommun tillhandahåller skattepliktiga varor eller tjänster mot vederlag utan att tillhandahållet ingår som ett led i en myndighetsutövning, är verksamheten att anse som yrkesmässig, oavsett om den bedrivs med vinstsyfte eller ej. Bestämmelsen är alltså endast tillämplig på staten, statliga affärsverk och kommuner. Som framgår av det föreslagna 3 § tredje stycket och specialmotiveringen därtill förstås i ML med staten annan statlig myndighet än statligt affärsverk. Vad som avses med statlig myndighet anges i nämnda specialmotivering. Med kommun förstås enligt det i förevarande anvisningspunkt föl- Jande stycket primärkommun och landstingskommun. Med kommun avses således inte kyrklig kommun.

Bestämmelsen i det här behandlade tredje stycket innebär att i den mån de nämnda offentliga subjekten tar ut vederlag för skattepliktiga varor eller

tjänster, så föreligger yrkesmässig verksamhet även om verksamheten bedrivs utan vinstsyfte. Bestämmelsen är inte tillämplig på verksamhet som bedrivs av kyrkliga kommuner. Tekniskt sett utgör den föreslagna bestämmelsen enbart en inskränkning av yrkesmässighetsrekvisitet i de föreslagna första och andra styckena. Närmast gäller det rekvisitets anknytning till det nuvarande inkomstslaget rörelse och framdeles säledes till det föreslagna inkomstslaget näringsverksamhet. Kriterierna för dessa inkomstslag är, som tidigare nämnts, i princip varaktighet, självständighet och vinstsyfte. I vilken mån vinstkriteriet även gäller offentlig verksamhet, som drivs under s.k. rörelseliknande former, har inte alltid varit lätt att avgöra. Förevarande stycke innebär att vinstkriteriet inte skall tillämpas när staten, de statliga affärsverken eller nyssnämnda kommuner bedriver verksamheten i former som i övrigt är jämförliga med näringsverksamhet. För kyrkliga kommuners verksamhet är det däremot mest ändamålsenligt att vinstkriteriet tillämpas. . Bestämmelsen i det föreslagna tredje stycket första meningen innebär inte bara den nu angivna regleringen av sådan offentlig verksamhet som bedrivs utan vinstsyfte. Bestämmelsen innebär även en uttrycklig reglering av sådan verksamhet som ingår som ett led i en myndighetsutövning och som bedrivs av staten, de statliga affärsverken och nyssnämnda kommuner. Genom bestämmelsen fastslås att tillhandahållande av varor eller tjänster inte medför skattskyldighet, om tillhandahållandet ingår som ett led i en myndighetsutövning. Någon särskild reglering av sådana tillhandahållanden från kyrkliga kommuner är inte behövlig. För kyrkliga kommuner skall nämligen, som tidigare nämnts, vinstrekvisitet gälla. De kyrkliga kommunernas myndighetsutövning blir därmed inte att anse som yrkesmässig. Om annan än statlig eller kommunal myndighet med stöd av 11 kap. 6 § RF anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter som innebär myndighetsutövning, blir utförandet av dessa uppgifter att anse som yrkesmässig verksamhet oaktat den här föreslagna bestämmelsen. Detta överensstämmer med nuvarande ordning. Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit en ändring i 8 §, som skulle innebära att skattskyldighet inte heller uppkom vid sådan myndighetsutövning. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.7, har detta inte föranlett någon ändring i propositionen.

Med det föreslagna begreppet myndighetsutövning förstås i enlighet med vad som gäller i andra sammanhang beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och som kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler och inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur (jfr prop. 1972:5 s. 311 f. och prop. 1975:78 s. 141 ff.). I förhållande till lagrådsremissen vill jag tillägga följande angående innebörden av begreppet myndighetsutövning. Ett på författning grundat statligt eller kommunalt monopol på något visst slag av tjänst, medför således inte att det är fråga om någon myndighetsutövning. Detsamma gäller även om myndighet eller kommun i en författning direkt ålagts att bedriva en viss form av verksamhet. Det avgörande är i stället förhållandet mellan å ena sidan myndigheten eller kommunen och å andra sidan den enskilde.

Det bör uppmärksammas, att den här föreslagna författningstexten inte innebär att själva tillhandahållandet i sig måste utgöra en myndighetsutöv-

14 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr II

ning. Det är tillräckligt att tillhandahällandet utgör ett led i en sådan utövning. Vad som skall anses utgöra ett sådant tillhandahållande överensstämmer i princip med innebörden av begreppet ”vid myndighetsutövning” i 3 kap. 2§ skadeståndslagen (1972:207) och 20 kap. I $ första stycket brottsbalken. Det mäste emellertid beaktas att den här föreslagna regeln avses tillgodose andra syften än de båda nämnda bestämmelserna i skadeståndslagen och brottsbalken (jfr motsvarande problem angående förhållandet mellan dessa båda bestämmelser, prop. 1988/89:113 s. 23 f.). Här är det närmast fråga om att bestämma omfattningen av skattskyldigheten för offentlig utåtriktad verksamhet med hänsyn till bl.a. konkurrensneutralitet och fiskala intressen. Mot bakgrund härav har förslaget inte formulerats som gällande tillhandahållanden ”vid” myndighetsutövning. Som exempel på den här föreslagna bestämmelsens tillämplighet kan nämnas den situationen att en myndighet tillhandahäller bevis och andra handlingar eller kopior därav i samband med att myndigheten meddelar beslut innebärande myndighetsutövning. Sådana tillhandahållanden omfattas i princip av den här föreslagna skattefriheten, även om myndigheten tar ut särskild avgift för handlingarna eller kopiorna.

I det föreslagna tredje stycket andra meningen anges att omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening, som sker mot vederlag, är att anse som yrkesmässig verksamhet, även om åtgärderna ingår som ett led i en myndighetsutövning. I förhållande till lagrädsremissen bör anmärkas följande. Bestämmelsen föreslås mot bakgrund av att den enskilde på grund av offentligrättsliga regler i många fall är skyldig att låta få utfört den här typen av åtgärder. I sådant fall ingår alltså åtgärderna som ett led i den statliga eller kommunala myndighetsutövningen, om den enskilde är skyldig att låta åtgärderna utföras av staten eller kommunen. Det bör emellertid inte komma i fråga att låta det allmännas utförande av dessa ätgärder vara skattefritt medan motsvarande åtgärder blir skattebelagda då de utförs i privat regi. Bestämmelser om vem som skall utföra åtgärder av här avsett slag grundar sig på bedömningar som i princip saknar betydelse för den skattemässiga behandlingen av verksamheten.

Med omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening avses här uppsamling, förvaring och bortförande av materialet samt därpå följande deponering, återanvändning, rening eller förstöring eller annat slutligt omhändertagande. Det kan gälla inte bara hantering av materiali form av sopor, skrot, uttjänta anläggningsdelar eller andra saker utan även hantering av jord, luft eller vatten som förorenats genom t.ex. radioaktivitet eller tungmetallutsläpp.

I ett nytt fjärde stycke föreslås en definition på vad som menas med kommun. Med en sådan skall i ML förstås, liksom enligt nuvarande ordning, primärkommun och landstingskommun. Med primärkommun avses således inte kyrklig kommun. Lagrådet har i sitt yttrande förordat att med kommun skall även förstås kommunalförbund. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.3., har detta inte föranlett någon ändring.

Det föreslagna femte stycket överensstämmer med det nuvarande tredje styckets första och andra mening. Den tredje meningen i sistnämnda stycke utgär till följd av att de undantag från skatteplikt som anges i nuvarande 8 § 210 1) upphävs.

I ett nytt sjätte stycke införs en särskild begränsning avseende skattskyldigheten vid tillhandahållande av kost åt personal. Det gäller tillhandahållanden som medför skattskyldighet enbart på grund av sådan servering. I annat fall blir bestämmelsen över huvud inte tillämplig. Det kan anmärkas följande. Tillhandahållande av kost åt egen personal är en i sig yrkesmässig verksamhet även när tillhandahållandet sker i en i övrigt skattefri verksamhet eller i något som inte är verksamhet över huvud taget i ML:s mening. Som exempel kan nämnas personalservering vid sjukhem resp. vid regementenas officersmässar. Förslaget överensstämmer i sak med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 205) och är betingat av praktiska och administrativa skäl. Mitt förslag skall ses mot bakgrund av införandet av skattskyldighet för personalserveringar den I mars 1990. När nu redovisningsgränsen föreslås slopad, finns det behov av att i de här avsedda fallen införa en nedre gräns för skattskyldigheten. Gränsen avser det allmänna saluvärdet, dvs. marknadsvärdet (jfr föreslagna femte stycket av anvisningarna till 14 §), för de tillhandahållna serveringstjänsterna under beskattningsåret. Som gränsbelopp har satts 30 000 kr. Det överensstämmer med den föreslagna skattskyldighetsgränsen i andra stycket och med den nuvarande gränsen för redovisningsskyldighet.

Det föreslagna sjunde stycket överensstämmer med den i sista meningen i det nuvarande tredje stycket.

Det i förslaget upptagna åttonde stycket angående program och kataloger utgör fjärde stycket i anvisningspunktens nuvarande lydelse. I motsats till vad kommittén föreslagit bör stycket kvarstå. Detta beror på praktiska och administrativa skäl.

De nionde och tionde styckena i förslaget angående utländska företagare utgör femte respektive sjätte stycket i den nuvarande lydelsen av anvisningspunkten.

Det nuvarande sjunde stycket utgår helt och hållet. Därmed upphävs den nuvarande bestämmelsen om ekonomiskt samgående på den offentliga sektorn. Förslaget överensstämmer i denna del med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 235). De nuvarande bestämmelserna om statlig eller kommunal verksamhet för eget behov fanns i omformulerat skick i lagrådsremissen (trettonde stycket i denna). På de av lagrådet anförda skälen har bestämmelserna emellertid nu tagits bort. Definitionen av kommun har förts upp i det nya, tidigare kommenterade, fjärde stycket.

Bestämmelserna i det nuvarande åttonde stycket utgår till följd av att de där behandlade frågorna kommer att regleras genom uttryckliga regler om uttagsbeskattning, skatteplikt och avdragsrätt. Bemyndigandet i det nuvarande nionde stycket upphävs i enlighet med vad som anförts i avsnitt 2.7.

De nuvarande tionde och elfte styckena angående rennäring, biblioteksverksamhet m.m. utgår i enlighet med kommitténs förslag (betänkandet del I s. 203 f. och s. 212 ff.). Detta har kommenterats i avsnitt 2.2.4 och 2.2.7.

Ändringen i nuvarande tolfte stycket (fjortonde stycket i förslaget) är betingad av att det nuvarande fjärde stycket i 2 § blir tredje stycket.

Det nuvarande trettonde stycket 1) och 2) ersätts av de föreslagna bestämmelserna i 8 § om undantag från skatteplikt. Detta har kommenterats i avsnitt 2.2.6 om sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Ändringen angående ideella föreningar är av redaktionell art.

punkt 2

Nuvarande första stycket c) angående skepp m.m. utgår som en följd av att skattebasen breddas. Nuvarande första stycket d) om uttag av tjänst blir således betecknat som c). Punkten har ändrats i enlighet med vad lagrådet föreslagit. Ändringarna görs enbart i förtydligande syfte och innebär inte att bestämmelsen skall ges någon ny innebörd. En ny punkt d) angående serveringstjänster införs som komplement till c). Detta har behandlats i avsnitt 2.8.3. Punkten har utformats på sätt lagrådet föreslagit. Det bör uppmärksammas att uttagsbeskattning enligt c) eller d) av personalserveringar kan vara utesluten på grund av den föreslagna yrkesmässighetsregeln i punkt I sjätte stycket. Uttagsbeskattning enligt c) eller d) skall ske oberoende av huruvida det gäller en personalservering som drivs av arbetsgivaren själv eller på entreprenad enligt avtal med arbetsgivaren.

I första stycket e) har erforderliga justeringar gjorts till följd av att nuvarande punkt 1 andra stycket av anvisningarna upphävs. Dessa justeringar medför att upphävandet inte förändrar omfattningen av uttagsbeskattningen vid yrkesmässig byggnadsverksamhet. Första stycket e) jämte det sista stycket har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådet förordat. Sålunda har de uttagsbeskattade tjänsterna konkretiserats i första stycket ce) och en uttrycklig begränsning i lagrådsremissen av tillämpningsområdet tagits bort. Begränsningen fanns i ett sjunde stycke i lagrådsremissen. Uttagsbeskattningen enhgt första stycket ce) skulle enligt den bestämmelsen inte ske i vissa fall vid uttag av tjänst som utfördes på sådan fastighet som utpör s.k. privatbostad enligt de i samband med inkomstskattereformen föreslagna 5 § andra och tredje styckena KL. Denna bestämmelse i remissen har alltså tagits bort. De fall som bestämmelsen gällde var då fastigheten av den skattskyldige själv stadigvarande nyttjades som bostad eller för fritidsändamål. Begränsningen motsvarade vad som nu gäller enligt punkt I andra stycket av anvisningarna sävitt avser schablonbeskattade en- och tvåfamiljsfastigheter. Genom att s.k. privatbostäder inte kan utgöra lagertillgång i näringsverksamhet, blir emellertid uttagsbestämmelsen i punkt 2 första stycket e) överhuvudtaget inte tillämplig såvitt nu är i fråga. Någon särskild begränsningsregel behövs således inte. Genom det föreslagna sista stycket klargörs att fastighetsskötsel faller utanför området för uttagsbeskattningen enligt e).

I första stycket f) föreslås en uttagsbeskattning av vissa tjänster som utförs av ägaren på en fastighet som han använder i en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger. Denna uttagsbestämmelse har kommenterats i avsnitt 2.2.1. Det kan här dock särskilt anmärkas följande. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat i sitt yttrande, dock har den gjorts tillämplig även på fastighetsskötsel. Utanför uttagsbeskattningen faller kamerala och administrativa arbeten. Tillämpningsområdet begränsas genom det föreslagna nya näst sista stycket till egenregiarbeten av viss omfattning. Det stycket kommenteras längre fram.

Uttagsbeskattningen omfattar sådana fastighetsägare som bedriver näringsverksamhet enligt KL eller STL utan att skattskyldighet enligt ML föreligger för denna verksamhet. De som är skattskyldiga för yrkesmässig byggnadsverksamhet uttagsbeskattas i stället enligt första stycket c). Övriga

skattskyldiga uttagsbeskattas inte alls. Uttagsbeskattningen kan gälla egenregiarbeten hos exempelvis bostadsföretag, försäkringsföretag eller fastivhetshandlande företag. Det spelar ingen roll om fastigheterna utgör anläggningstillgångar eller omsättningstillgångar. Byggmästare som enbart bygger på egna fastigheter som sedan säljs kommer att omfattas av den här föreslagna uttagsbeskattningen och inte av uttagsbeskattningen i första stycket e).

Som framgår av det nu sagda är det utmärkande för uttagsbeskattningen enligt första stycket f) att den träffar egenregiarbeten i den mån dessa hänför sig till sådan näringsverksamhet som inte medför skattskyldighet enligt ML. Om någon innehar en fastighet som tillgång i såväl skattepliktig som skattefri verksamhet, kommer uttagsbeskattningen att träffa den del av egenregiarbeten som hänför sig till den verksamhet som inte medför skattskyldighet. Beskattningsvärdet i nuvarande åttonde stycket av anvisningarna till 14 § (sjunde stycket i förslaget) skall således fördelas i enlighet härmed.

Slutligen bör erinras om att uttagsbeskattningen föreslås utan att bestämmelserna i punkten I om yrkesmässighetsbegreppet ändras på annat sätt än att näringsverksamhet enligt SIL jämställs med näringsverksamhet enligt KL. Detta har behandlats i specialmotiveringen till punkten 1.

I ett nytt andra stycke anges att statens eller en kommuns ianspråktagande av egna varor eller tjänster för eget behov skall inte anses som uttag. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat. Jag vill tillfoga följande. Den föreslagna bestämmelsen behövs, eftersom punkten 1 av anvisningarna ändras på så sätt att den inte längre kommer att innehålla någon bestämmelse om att statlig eller kommunal verksamhet för eget behov inte är att anse som yrkesmässig verksamhet. Eftersom ett statligt affärsverk enligt det föreslagna 3 § tredje stycket utgör ett eget skattesubjekt och således inte omfattas av bestämmelser som anges gälla staten, blir ML:s uttagsregler tillämpliga fullt ut på ett sådant verk. I lagrådsremissen föreslogs även en särskild bestämmelse i detta stycke om att statliga och Kommunala personalserveringar skulle uttagsbeskattas. En sådan bestämmelse är dock onödig. Statens eller en kommuns tillhandahållande av serveringstjänster åt sina anställda är inte verksamhet som bedrivs för statens eller kommunens ”eget behov”.

Ändringarna i det nuvarande andra stycket (tredje stycket i förslaget) är av redaktionell art. Det nuvarande tredje stycket (fjärde stycket i förslaget) ändras. Ändringarna innebär att bestämmelsen omfattar även uttag av tjänst samt att den omfattar uttag av såväl anläggnings- som omsättningstillgångar. I övrigt har bestämmelsen ändrats I förtydligande syfte.

Det nuvarande fjärde stycket (i förslaget femte stycket) har ändrats som en följd av ändringarna i skattepliktens omfattning. Det nuvarande femte stycket utgår till följd av det här föreslagna andra stycket. Sjätte stycket an-

gående personbil kvarstår oförändrat.

I ett nytt näst sista stycke begränsas uttagsbeskattningen enligt första stycket f) till att gälla endast om de nedlagda lönekostnaderna för arbetena, inräknat avgifter som grundas på lönekostnaderna, för beskattningsåret överstiger 150 000 kr. Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad lagrå-

[NS SN det förordat dock att beloppsgränsen satts lägre än i lagrådsremissen. Jag vill

här tillägga följande. De avgifter som avses är inte endast arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter utan även andra avgifter som belastar arbetsgivaren enligt offentligrättsliga bestämmelser eller enligt avtal. Bestämmelsen i ME omfattar således avgifter av sådant slag som anges i lagen (1982:423) om allmän löneavgift eller lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. Det kan anmärkas att sistnämnda lag upphör att gälla före ikraftträdandet av här aktuell lagstiftning. Vad som inte omfattas är sådana avgifter, som arbetsgivare förmedlar för arbetstagares räkning och som således belastar arbetstagarens lönefordran mot arbetsgivaren. Som exempel kan nämnas förmedling av fackföreningsavgifter. Beloppsgränsen avser givetvis sammanlagda lönekostnaden vid arbeten på flera fastigheter. Om flera personer äger en fastighet, så gäller beloppsgränsen delägarnas sammanlagda lönekostnader.

Det föreslagna sista stycket angående fastighetsskötsel har berörts i samband med första stycket e). Bestämmelsen åsyftar främst att klargöra gränsen för uttagsbeskattning av underhåll och reparationer.

till 2 ag

Ändringarna innebär att de särskilda kraven på uppdragsgivarens verksamhet utsträcks till att även gälla de tjänster som anges i nuvarande 2 a § tredje stycket 10)-12). Det finns inte bärande skäl att bibehålla det nuvarande tilllämpningsområdet. Övriga ändringar föranleds av att exportbegreppet vidgas.

till 5 § Med verksamhet förstås enligt nuvarande anvisningar detsamma som förvärvskälla enligt KL.. Förvärvskällebegreppet föreslås emellertid ändrat i förslaget till reformerad inkomst- och företagsbeskattning. Ändringarna kommer att framgå av den nya lydelsen av 18 § KL och 2 § I mom. SIL. Begreppet verksamhet i 18 § KL kommer emellertid att i huvudsak överensstämma med det nuvarande förvärvskällebegreppet.

Genom att första stycket i anvisningarna upphävs, kommer verksamhetsbegreppet i ML inte längre att motsvara förvärvskällebegreppet i KL. Bestämmelserna i 75 § kommer att medföra att begreppet verksamhet i stället får samma innebörd som motsvarande begrepp i den nya lydelsen av 18 8 KL.

till 8 & Dessa anvisningar har behandlats i specialmotiveringen till 8 §.

till 14 § Ändringen i första stycket är en följd av att skattesatsen föreslås ändrad i 13

$ så att den beräknas som cen påläggsprocent. Detta har kommenterats i av-

snitt 2.6 och i specialmotiveringen till 13 §. I det femte stycket föreslås en anpassning till de ändringar av 42 § KL jämte anvisningar som görs i förslaget om reformerad inkomst- och företagsbeskattning. Anpassningen över-

ensstämmer med vad lagrådet påpekat i sitt yttrande med anledning av ändringarna i KL. I sista stycket av förevarande anvisningar har gjorts en följdändring i förhållande till anvisningarna till 2 § samt ett förtydligande av vad bestämmelsen avser. Övriga ändringar är en följd av att reduceringsreglerna slopas. Lagrådet har pekat på behov av översyn av vissa kvarvarande bestämmelser. En sådan översyn kan dock inte göras i detta sammanhang.

till 16 § Ändringen i sista meningen är en följd av att det nuvarande sjätte stycket i 17 § blir åttonde stycket genom förslaget om ändringar i den paragrafen. Övriga ändringar i förevarande anvisningar är en följd av förslaget om reformerat redovisningssystem (jfr avsnitt 2.5).

till 17 § Andringarna i första stycket andra meningen görs i klargörande syfte. Ovriga ändringar är en följd av ändringar i andra bestämmelser.

till 19 & Första stycket upphävs. När i lagen talas om hemortskommun förstås detsamma som i 14 § SIL. Detta följer av 75 & ML. Ändringarna i det nuvarande andra stycket är en följd av den ändrade styckesindelningen i punkt 1 av anvisningarna till 2 § och av införandet av hemortskommun som avgörande för var registrering skall ske.

till 22 §

Ändringen i andra stycket är en följd av det föreslagna redovisningssystemet.

Övergångsbestämmelserna

Dessa har behandlats i avsnitt 2.9.

5.2¶Lagen om särskilt bidrag till kommuner

Förslaget har behandlats i avsnitt 2.3.3. Förslaget är utformat i enlighet med vad lagrådet förordat i sitt yttrande, med det tillägget att RSV:s beslut om bidrag inte får överklagas. Liksom beträffande ML anser jag, till skillnad från lagrådet. inte att kommunalförbund nu bör likställas med primär- och landstingskommuner.

18 Endast borgerlig kommun är att anse som primärkommun vid tillämpningen av denna lag. Kyrkliga kommuner omfattas således inte av lagens tillämpningsområde. Med sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning förstås detsamma som i förslaget till 8 § ML. Med näringsidkare avses envar som driver näringsverksamhet. Det innefattar således även ideella föreningar,

[NS] in stiftelser, samfund m.m.

I paragrafen har regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigats att utfärda schabloner för beräkningen av bidrag. Tillämplig schablon bestämmer helt bidragets storlek i det enskilda fallet. Detta skall ses mot bakgrund av att det ur konstitutionell synvinkel är fråga om ett statsbidrag. En schablon kan utformas med hänsyn till exempelvis verksamheternas art. Den kan även vara utformad med hänsyn till utgifternas natur (t.ex. löpande driftsbidrag i förhållande till anläggningsbidrag).

I paragrafen bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer även att utfärda föreskrifter om förfarandet för ansökan om bidrag. Föreskrifterna kan utgöras av t.ex. regler om löpande bokföring, av utgifterna och bidragen enligt i föreskrifterna bestämd utformning, regler om skyldighet att redovisa beloppet periodvis samt regler om skyldighet att tillhandahålla staten den löpande bokföringen. I föreskrifterna kan anges att om en kommun inte uppfyller föreskrifterna, bortfaller rätten till bidrag.

5.3¶Uppbördslagen

Med förslagen till ändringar i lagen avses att anpassa uppbördslagens regler så att de kan användas för uppbörd av sådan mervärdeskatt som enligt mitt förslag skall redovisas i allmän självdeklaration. Det föreslagna redovisningssystemet beskrivs närmare i avsnitt 2.5 i den allmänna motiveringen.

1§

I paragrafens första stycke tilläggs att med skatt enligt uppbördslagen även skall förstås sådan mervärdeskatt som skall redovisas i allmän självdeklaration enligt ML enligt 21 §.

2§ I mom. I momentet tilläggs att beteckningar som används i ML skall ha samma betydelse i uppbördslagen.

28382 mom. Momentet innehåller olika definitioner. Definitionen av slutlig skatt ändras inte till ordalydelsen utom vad gäller hänvisningen till lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer, som numera saknar aktualitet. Men begreppet kommer till följd av tillägget i 1 § uppbördslagen att omfatta även sådan överskjutande utgående mervärdeskatt som redovisats i allmän självdeklaration. Definitionerna av ingående och utgående skatt finns i ML. I momentet tilläggs en definition av begreppet överskjutande ingående skatt.

I definitionen av kvarstående skatt tilläggs att avräkning från slutlig skatt skall göras även för överskjutande ingående mervärdeskatt. Vidare införs en definition av överskjutande skatt, som förutom preliminär skatt får innefatta även överskjutande ingående mervärdeskatt. Samtidigt ändras i 68 och 84 §§ begreppet överskjutande preliminär skatt till överskjutande skatt.

Mervärdeskatten skall inte ingå i den preliminära B-skatten, jfr avsnitt 2.51 den allmänna motiveringen. Momentet har ändrats i enlighet med detta.

27 & 2 mom. Den skattskyldige har rätt att återfå överskjutande ingående mervärdeskatt. Sådan skatt skall därför liksom preliminär skatt, gottskrivas vid debitering av slutlig skatt.

27 § 3 mom. I momentet anges förutsättningarna för uttag av kvarskatteavgift. Mervärdeskatten påverkar dessa förutsättningar på olika sätt. I den mån det förekommer Överskjutande ingående mervärdeskatt minskar behovet av inbetalning av preliminär skatt i motsvarande mån. Om det förekommer överskjutande utgående skatt måste å andra sidan ytterligare betalning av preliminär skatt göras för att den skattskyldige skall undgå kvarskatteavgiften. Av skäl som närmare har redogjorts för i avsnitt 2.5 i den allmänna motiveringen skall kvarskatteavgift dock inte utgå på betalning som avser mervärdeskatt och som har gjorts senast den 30 april. Vidare tilläggs ändrad tillgodoräkning av överskjutande ingående mervärdeskatt bland de omständigheter som skall medföra ny beräkning av kvarskatteavgift.

68 & I mom. Ändringarna avser att göra bestämmelserna om restitution tillämpliga även på överskjutande ingående mervärdeskatt. Jämför vad som sägs ovan avseende begreppet överskjutande skatt i 2 § 2 mom.

68 & 4 mom. Överskjutande ingående mervärdeskatt jämställs med erlagd preliminär skatt.

69 & I mom. I moment görs ett tillägg om att även överskjutande ingående skatt skall beaktas vid beräkning av ö-skatteränta.

69 3 2 mom. I momentet görs ett tillägg om att även överskjutande ingående mervärdeskatt skall beaktas vid beräkning av restitutionsränta och jämställas med senast under taxeringsåret betald preliminär skatt.

70 5 2 mom. I momentet görs ett tillägg om att även felaktigheter avseende överskjutande ingående mervärdeskatt skall kunna beaktas vid fastställelse av belopp att erlägga enligt momentet.

15 Koldioxidskatten omfattar samma bränslen som är skattepliktiga enligt EL.

Skatten omfattar vidare bensin som är skattepliktig enligt BL, dock inte metanol och etanol. Av I $ första stycket b) BL framgår att med motoralkoholer menas inte bara metanol och etanol utan även s.k. högre alkoholer. En lägre bensinskattesats tas ut för metanol och etanol, medan den för bensin gällande skattesatsen tas ut för högre alkoholer. Motsvarande tillämpning bör gälla vid avgränsningen av vilka alkoholer som bör beläggas med koldioxidskatt. Det innebär att metanol och etanol undantas från beskattning medan högre alkoholer belastas med skatten. Metanol och etanol skall inte heller beskattas när de ingår i sådant annat motorbränsle än bensin, som innehåller minst 70 viktprocent bensin.

Att skatt inte tas ut på biobränslen, avfall och torv behandlas i avsnitt 3.2.1.

28 Skattesatserna har behandlats närmare i avsnitt 3.2.2. I enlighet med lagrådets påpekande har 2 och 3 §§ i lagrådsremissen bytt plats.

3§

Paragrafen har i enlighet med vad lagrådet påpekat getts en annan redaktioacell utformning än som föreslogs i lagrådsremissen beträffande bl.a. hänvisningstekniken såvitt avser BL. Paragrafen har också i förhållande till lagrädsremissen kompletterats med en hänvisning till 2 § tredje stycket BL, som innebär att koldioxidskatt inte skall tas ut på i bensin inblandad smörjolja samt med en bestämmelse i andra stycket som motsvarar 1 § tredje stycket BL.

Enligt paragrafen gäller vissa regler i EL och BL när koldioxidskatt tas ut på de skattepliktiga bränslena. Dessa regler anger vem som är skatt- och registreringsskyldig, skattskyldighetens inträde, vilka avdrag som får göras i deklaration, när inköp får göras mot försäkran om användning av bränsle eller bensin för visst skattefritt ändamål m.m.

Tillämpliga regler om skatt- och registreringsskyldighet och om skattskyldighetens inträde finns i 6 — 8 §§ EL avseende bränslen och i 3 — 5 §§ BL avseende bensin.

Den som är skyldig att registrera sig hos RSV enligt koldioxidskattelagen måste göra det även om han redan är registrerad enligt EL eller BL.

Bestämmelser som motsvarar dem som finns om registrering i I $ förordningen (1964:351) om allmän energiskatt och I $ förordningen (1981:432) om bensinskatt bör tas in i en förordning om koldioxidskatt.

För oljor som har en temperatur som överstiger 70? C när skattskyldigheten inträder får volymen räknas om till 50? C. Detta följer av hänvisningen till 10 § andra stycket EL. Se även kommentaren till den bestämmelsen.

Tillämpliga avdragsbestämmelser finns i 24 § och 25 § tredje stycket EL samt i 7 § BL. Skattespecifika avdrag för koldioxidskatt på bränsle är avdrag,

för förbrukning i luftfartyg o.d., för förbrukning för annat ändamål än energialstring och för raffinaderibränsle (jfr 24 § första stycket d), f) samt g) första ledet EL).

Av hänvisningen till 26 § EL och 7 § 2 mom. BL följer att den som inte är registrerad som skattskyldig för koldioxidskatt hos RSV och som använder bränsle eller bensin för visst skattefritt ändamål får köpa bränsle eller bensin utan koldioxidskatt eller med nedsatt skatt mot en försäkran om användning för sådant ändamål.

I 27 § EL och 6 § BL finns regler om äterbetalning av cnergiskatt på bränsle och bensinskatt till diplomater o.d. Regeringen har utfärdat tillämpningsföreskrifter i förordningen (1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m.m. Denna förordning bör ändras så att den blir tillämplig vid uttagandet av koldioxidskatt.

132 & EL finns regler om bokföring o.d. som är tillämpliga vid uttagandet av koldioxidskatt.

Av hänvisningen till 33 § EL följer att reglerna i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter är tillämpliga i fråga om förfarandet vid uttagande av koldioxidskatten.

4§ Såsom påpekats i avsnitt 3.2.4 finns det för närvarande inte några möjligheter att till en rimlig kostnad avskilja koldioxid ur förbränningsgaser. Sådana begränsningsåtgärder kan emellertid bli verklighet i framtiden. Ett återbetalnings- och kompensationssystem med motsvarande utformning som det som föreslås gälla vid uttagandet av svavelskatten tas därför in i lagen beträffande de bränslen som är skattepliktiga enligt koldioxidskattelagens I $ första stycke. Bestämmelsen är något annorlunda utformad i koldioxidskattelagen i jämförelse med 6 § lagen om svavelskatt. I 4 § första stycket sägs endast att den skattskyldige skall ha begränsat utsläpp av koldioxid i samband med förbrukning av bränslet. Det ges således ingen exemplifiering på vilka åtgärder som bör vidtas. motsvarande den som ges i 6 § första stycket lagen om svavelskatt. Skälet för detta är att det finns ett flertal teoretiska

möjligheter att begränsa utsläppen.

Kompensation medges efter ansökan för skatt som belastar bränsle för det fall att förbrukaren inte är skattskyldig och har begränsat utsläppet av koldioxid. De som kan komma i fråga att få kompensation är framförallt småförbrukare som inte uppfyller förutsättningarna för att kunna registreras som skattskyldiga.

Ett återbetalnings- och kompensationssystem av nämnda slag förutsätter att det är möjligt att mäta utsläppen. Några sådana mätningar är inte praktiskt möjliga att göra vad gäller de varuslag som är skattepliktiga enligt I $ andra stycket koldioxidskattelagen, t.ex. bensin och högre alkoholer. På grund härav omfattar inte återbetalnings- och kompensationssystemet koldioxidskatt på dessa varuslag.

Enligt 5 kap. 6 och 13 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter betalar staten ränta på utbetalat belopp endast om skatten har sänkts för den aktuella redovisningsperioden. Vid återbetalning celler kom-

pensation enligt förslaget är det inte fråga om en skattesänkning. Någon Prop. 1989/90:111

ränta utgår därför inte på det belopp som utbetalas.

Återbetalnings- och kompensationsbestämmelserna behandlas även i avsnilt 3.2.4.

5§

I andra stycket har en beloppsgräns på 1 000 kr. per kalenderkvartal tagits in i lagen i fråga om när återbetalning eller kompensation kan ske. Om inte den sammanlagda återbäringen uppgår till detta belopp under ett kalenderkvartal skall således ingen återbetalning eller kompensation ske.

7§ Tiden för överklagande är tre veckor. Detta följer av 23 § förvaltningslagen (1986:223). Besvärsinstans är kammarrätten i Stockholm.

Bilaga Bilagan är utformad på motsvarande sätt som bilaga 1 till EL.

5.5¶Lagen om allmän energiskatt

2§

I paragrafen har införts skattefrihet för s.k. reservkraft. Med sådan kraft avses elkraft som framställs i ett reservkraftsaggregat vid avbrott i den ordinarie krafttillförseln från utomstående kraftdistributör eller för driftprov i sådant apgregat.

2a§ För att undvika att gasol som, med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning, har karaktär av butiksvara beskattas för både allmän energiskatt och mervärdeskatt har sådan gasol undantagits från skatteplikt i EL. Gasol anses nämligen enligt ML ha karaktär av butiksvara, om den är förpackad i flaskor med en vikt upp till och med 45 kg. Sådan gasol har sedan lång tid tillbaka varit belagd med mervärdeskatt. Eftersom all energi, dvs. även gasol, från den 1 mars 1990 har belagts med mervärdeskatt saknas skäl att behålla nuvarande undantag. Detta innebär att d) i paragrafen kan slopas.

65 Se kommentaren till bilaga 1.

78 Ändringen i paragrafen har kommenterats i avsnitt 3.5.5.

8§

Se kommentaren till bilaga 1. 220

Ändringen i paragrafens första stycke är föranledd av en i skattehänseende ändrad benämning på gasol, se kommentaren till bilaga 1. I stycket har även vissa redaktionella ändringar gjorts.

I det föreslagna andra stycket har en bestämmelse tagits in om beräkning av skatt på vissa uppvärmda oljor. Denna bestämmelse ersätter nuvarande anmärkning i bilaga I till EL, se kommentaren till denna bilaga. Skälet till en sådan bestämmelse är att det hos vissa storförbrukare av eldningsolja som är registrerade som skattskyldiga förekommer att oljan måste värmas upp extra mycket innan den används. Det gör att volymen eldningsolja är större än om skatt redovisades för volymen vid lagringstemperaturen. Dessa förbrukare skulle annars få betala skatt för den övervolym som uppstått vid temperaturhöjningen.

I tredje — femte styckena har definitioner tagits in om vad som menas med miljöklass I, 2 och 3 när den allmänna energiskatten på vissa oljeprodukter differentieras i bilaga 1. Detta har kommenterats närmare i avsnitt 3.5.3.

Andra stycket i paragrafen i dess nuvarande lydelse har slopats av konstitutionella skäl.

las I denna nya paragraf har tagits in en definition av vad som menas med yrkesmässig distribution av elkraft. Verksamheter som bedrivs av t.ex. stat och kommun inkomstbeskattas inte. Inkomster från sådana verksamheter kan därför inte hänföras till något inkomstslag och kan därför inte heller vara yrkesmässig i KL:s eller SIL:s mening. Exempelvis kommuner kan emellertid vara registrerade som skattskyldiga för verksamhet enligt punktskatteförfattningarna. I syfte att sådan verksamhet skall kunna anses som yrkesmässig enligt EL, även om den inte är att anse som inkomst av näringsverksamhet enligt KL eller SIE. införs en bestämmelse om att även sådan distribution av elektrisk kraft som sker under former jämförliga med näringsverksamhet är att anse som yrkesmässig. Härigenom kan bestämmelserna i EL om yrkesmässig distribution tillämpas även för sådan verksamhet som inte beskattas som näringsverksamhet enligt KL eller SIL, men som konkurrerar med sådan skattepliktig näringsverksamhet. Avsikten är att bestämmelsen skall motsvara begreppet rörelseliknande former som i dag återfinns i ML. Detta överensstämmer med vad som föreslås gälla enligt ML. Se även avsnitt 3.5.2.

248 Avdragsrätten för s.k. provning i första stycket f) andra ledet saknar motsvarighet i flertalet övriga punktskatteförfattningar. Avdraget slopas i syfte att göra avdragsbestämmelserna mer enhetliga på punktskatteområdet och då detta avdrag dessutom torde ha begränsad ekonomisk betydelse. Se även kommentarerna till 7 § BL, 13 § lagen om dryckesskatt och 7 § lagen om tobaksskatt.

Paragrafens första stycke a) har kompletterats med ett tillägg som innebär att avdrag får göras för skatt på elkraft även om förbrukaren, t.ex. ett kommunikationsföretag, själv är skattskyldig.

Ändringen i första stycket b) är av redaktionell art.

Ändringen i första stycket d) innebär att kravet att elproduktion skall ha skett i en mottrycksanläggning slopas. Genom denna ändring och genom en ändring i paragrafens tredje stycke införs en möjlighet att vid elproduktion i industriella kraftvärmeanläggningar välja mellan att göra avdrag antingen på elsidan eller på bränslesidan. Förslaget har kommenterats närmare i avsnitt 3.5.4. Ändringen i paragrafens tredje stycke innehåller även en ändring av redaktionell art.

206 § Bestämmelsen om möjligheten att köpa bränsle utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran har ändrats av konstitutionella skäl. 7 § första stycket förordningen (1964:351) om allmän energiskatt har arbetats in i paragrafens nya lydelse.

278 Nuvarande lydelse av bestämmelsen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att medge återbetalning av skatt på bränsle som förvärvats av utländska beskickningar m.fl. Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen (1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m.m. I enlighet med vad lagrådet förordat har i syfte att uppfylla regeringsformens krav vissa bestämmelset i nämnda förordning förts in i 27 §. Detta innebär att det i den föreslagna lydelsen anges de materiella förutsättningarna för återbetalning, beslutsmyndighet och sättet att överklaga ett beslut om återbetalning. Närmare bestämmelser om förfarandet för återbetalning till diplomater m.fl. regleras i nämnda förordning.

Bilaga 1 I bilagan har fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer, motorbrännoljor och eldningsoljor differentierats i tre olika miljöklasser. Dessa behandlas närmare i avsnitt 3.5.3.

Enligt gällande bestämmelser i EL indelas gasol i dels sådan som används för motordrift och dels sådan som används för annat ändamål än motordrift. Enligt gällande regler kan t.ex. gasol som används i gasturbiner i kraftvärmeverk beskattas enligt den högre skattesats som gäller för gasol som drivmedel. I syfte att klargöra att sådan gasol inte skall beskattas som drivmedel bör benämningen för sådan gasol ändras till gasol som används för annat ändamål än drift av motorfordon. Gasol som används som drivmedel bör benämnas gasol som används för drift av motorfordon.

Begreppet bunkeroljor utmönstras. eftersom det endast är en benämning på oljors användningssätt.

Den möjlighet som ges i nuvarande anmärkning för RSV att fastställa grund för beräkning av volymen utgör inte en verkställighetsföreskrift enligt regeringsformen. Andra meningen i anmärkningen bör därför slopas av konstitutionella skäl. Att endast utgå från fakturerad volym vid beräkning av den skattepliktiga volymen skulle kunna leda till oegentligheter och kontrollproblem. Hela anmärkningen bör därför slopas. Detta innebär i praktiken en viss skatteskärpning för de oljeförbrukare som hittills har kunnat räkna om volymen till + 15" C, s.k. normalliter, i enlighet med av RSV tilllämpad praxis.

Övergångsbestämmelsen I förtydligande syfte anges i övergångsbestämmelsen att den som den 1 juli 1990 inte uppfyller de nya förutsättningarna för registrering i 7 § skall avregistreras. Detta innebär ingen ändring av det som följer redan av 5 § förordningen om punktskatter och prisregleringsavgifter, nämligen att den som inte uppfyller förutsättningarna för registrering skall avregistreras.

5.6¶Lagen om bensinskatt

2§

Skattesatserna i första och andra styckena sänks som en följd av att den del av skatten som motsvarar föreslagen koldioxidskatt, 58 öre per liter, bryts ut ur lagen och flyttas till lagen om koldioxidskatt. Samtidigt höjs bensinskatten med 6 öre per liter till följd av att den särskilda skatten slopas och omvandlas till bensinskatt. Se även avsnitt 3.8.

Den möjlighet som ges i paragrafens tredje stycke för RSV att fastställa grund för beräkning av volymen utgör inte en verkställighetsföreskrift enligt regeringsformen. Tredje meningen bör därför slopas av konstitutionella skäl. Att endast utgå från fakturerad volym vid beräkning av den skattepliktiga volymen skulle kunna leda till oegentligheter och kontrollproblem. Även den första meningen i stycket bör därför slopas. Det sagda innebär att den skattepliktiga volymen av bensinen kommer att beräknas efter levererad volym, vilket i praktiken inte innebär någon förändring i sak i förhållande till vad som gäller i dag.

48 Ändringen i paragrafen har kommenterats i avsnitt 3.5.5.

6§

Se kommentaren till 27 § EL.

78 Det s.k. provningsavdraget i paragrafens I mom. första stycket d) slopas. Skälen för detta har behandlats i kommentaren till 24 § EL. Till följd härav sker vissa redaktionella ändringar i stycket.

Ändringen i I mom. andra stycket är av redaktionell art.

Paragrafens 2 mom. har ändrats av konstitutionella skäl och 5 § förordningen (1981:432) om bensinskatt har med vissa redaktionella ändringar arbetats in i den nya lydelsen av denna del av paragrafen.

Övergångsbestämmelsen

Se kommentaren till övergångsbestämmelsen till EL.

5.7¶Lagen om miljöskatt på inrikes flygtrafik

658 Ändringen är föranledd av att en koldioxidskatt införs på inrikes flygtrafik. Förslaget har kommenterats närmare i avsnitt 3.3.1.

7§

Den möjlighet som i dag finns enligt paragrafen att när tillförlitliga uppgifter om utsläpp av kolväten och kväveoxider saknas för den aktuella flygplanstypen beräkna skatten med ledning av det aktuella flygplanets högsta tillåtna startvikt enligt dess luftvärdighetsbevis är inte nödvändig för koldioxiddelen av skatten, eftersom det får förutsättas att erforderliga uppgifter alltid finns tillgängliga hos luftfartsverket. Paragrafens tillämpningsområde har därför begränsats till att avse den del av skatten som tas ut för utsläpp av kolväten och kväveoxider. Se även avsnitt 3.3.1.

8§

Bestämmelsen har ändrats till följd av införandet av en koldioxidskatt på inrikes trafikflyg. Sker flygning med mellanlandning och byte till annan flygplanstyp än den med vilken flygningen började och kan därför skatten för hela flygningen beräknas med ledning av flera skattesatser och flera belopp skall det sammanlagda beloppet för varje flygplanstyp tillämpas för den aktuella flygningen.

5.8¶Lagen om svavelskatt

18 Svavelskatten omfattar samma kolbränslen och oljor som för närvarande är skattepliktiga enligt EL. Dessutom är torvbränsle skattepliktigt. Däremot skall skatt inte tas ut för torv som används för annat ändamål än förbränning, t.ex. jordförbättring.

2§

Svavelskatt på olja tas endast ut om oljan innehåller mer än 0,1 viktprocent

svavel. Överstiger svavelhalten denna viktprocent skall skatt tas ut på allt

svavel i oljan.

Regeln i andra stycket innebär att avrundning skall ske uppåt om svavelin-

nehållet i oljan överstiger 0,1 viktprocent. Detta medför att skatten blir den- Prop. 1989/90:1 11 samma oavsett om svavelhalten är t.ex. 0,21 eller 0,29 4c.

Till grund för beräkning av skatten skall ligga svavelhalten vid tidpunkten

för skattskyldighetens inträde. 1 enlighet med lagrådets påpekande har en

bestämmelse med detta innehåll i förtydligande syfte tagits in i paragrafens tredje stycke. Svavelinnehållet bestäms genom provtagning av skattepliktigt bränsle. Det ankommer på RSV att efter samråd med naturvårdsverket meddela rekommendationer om mätmetoder och dokumentation av svavelinnehållet i bränsle.

3§

Bestämmelsen har i enlighet med lagrådets påpekande utformats på motsvarande sätt som i 3 § lagen om koldioxidskatt med hänvisningar till EL. Därmed kan enhetlighet nås med lagen om koldioxidskatt och lätt konstateras i vilka hänseenden lagen om svavelskatt bygger på vad som gäller beträffande den allmänna energiskatten, Därigenom kan även på ett enkelt sätt utläsas i vilka avseenden de båda nya lagarna skiljer sig från varandra i fråga om tillämpningen av EL.

Lagrådet har pekat på att en hänvisning bör göras till 2 § första stycket EL

om undantag från skatteplikt för inhemska fasta bränslen. En sådan hänvis-

ning görs inte eftersom begreppet inhemska fasta bränslen skulle kunna komma att omfatta inhemsk torv. Tillämpliga regler om skatt- och registreringsskyldighet och om skattskyldighetens inträde finns i 6 § första stycket 1- 3, 7 § och 8 § första stycket 1, 2 och 4 samt andra stycket EL. Då 6 § första stycket 3 EL tillämpas skall hänvisningarna i den bestämmelsen till avdragsbestämmelserna i 24 § resp. bestämmelsen om inköp utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran i 26 § EL i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen om svavelskatt, dvs. 4 § om avdrag och 5 § om inköp mot försäkran. >

I paragrafen ges — till skillnad från 3 § lagen om koldioxidskatt — ingen hänvisning till 27 § EL om återbetalning av skatt till utländska beskickningar m.fl. Detta innebär således att svavelskatt inte skall ingå i underlaget för återbetalning enligt den bestämmelsen.

I enlighet med lagrådets anmärkning har, på motsvarande sätt som gäller i 3 § koldioxidskattelagen, en hänvisning gjorts till 32 § EL om bokföring o.d.

I enlighet med vad lagrådet påpekat har i paragrafens tredje stycke tagits in en bestämmelse om att den som tar upp torv är att anse som producent av torv.

4§

Avdragsbestämmelserna motsvarar i huvudsak de som finns i 24 § EL. Avdragen i punkt 5 och 6 och avdragen enligt andra stycket har kommenterats i avsnitt 3.6.3. Där har bl.a. kommenterats varför avdragsbestämmelser som motsvarar 24 § första stycket c) och g) andra ledet EL inte har tagits in i förevarande paragraf ilagen om svavelskatt. Där har också motiverats skälet till att avdrag medges för skatt på svavel i bränsle som förbrukats för fram- ta ställning av bensin eller sådant bränsle som anges i I $ 3. 15 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 111

5§ Av hänvisningen i 2 § lagen om svavelskatt till 8 § EL följer att skatt skall betalas bl.a. vid leverans till köpare som inte är registrerad. I likhet med vad som gäller enligt EL ges i förevarande paragraf en möjlighet för oregistrerad köpare att köpa bränsle utan svavelskatt eller med nedsatt sådan skatt mot en försäkran att bränslet skall användas för visst i bestämmelsen angivet skattefritt ändamål.

658 Återbetalning eller kompensation medges enligt denna bestämmelse om svavlet har hindrats från att komma ut i luften. Utsläpp av svavel kan minskas genom att reningsåtgärd vidtas eller att svavlet binds i produkten vid vissa typer av förbränning, t.ex. mesaombränning inom cellulosaindustrin, kalkbränning inom cement- och kalkindustrin och i slaggen i masugnar. En viss del av svavlet i bränsle binds alltid i den aska som uppkommer vid förbränningen oberoende av vilka reningsåtgärder som vidtas. Vid torveldning är det inte obetydliga mängder svavel som binds i aska. Om det efter provtagning och analys framgår att svavel har bundits i t.ex. torvaska kan återbetalning eller kompensation medges.

Enligt 5 kap. 6 och 13 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter betalar staten ränta på utbetalat belopp endast om skatten har sänkts för den aktuella redovisningsperioden. Vid återbetalning eller kompensation enligt förslaget är det inte fråga om en skattesänkning. Någon ränta utgår därför inte på det belopp som utbetalas.

Det ankommer på RSV att efter samråd med naturvårdsverket meddela rekommendationer som närmare behandlar mätmetoder för och dokumentation av svavelavskiljningen vid förbrukning av skattepliktigt bränsle.

7§8

I paragrafens andra stycke har, i likhet med vad som föreslås i koldioxidskattelagen, en beloppsgräns på 1 000 kr. per kalenderkvartal tagits in i fråga om när återbetalning eller kompensation kan ske.

98 Tiden för överklagande är tre veckor. Detta följer av 23 3 förvaltningslagen. Besvärsinstans är kammarrätten i Stockholm.

5.9¶Lagen om dryckesskatt

138 I syfte att göra avdragsrätten mer enhetlig på punktskatteområdet avskaffas rätten till avdrag för skatt på malt- och läskedrycker som tagits i anspråk för provning. Avdragsrätten torde sakna ekonomisk eller annan betydelse för den skattskyldige.

[NS] [NS [0

78 Rätten till avdrag för skatt på vara som tagits i anspråk för provning samt på vara som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål avskaffas. Avdragsrätten torde sakna ekonomisk eller annan betydelse för den skattskyldige. Ändringen syftar, på samma sätt som ändringen i bl.a. 13 § lagen om dryckesskatt, till att göra avdragsrätten mer enhetlig på punktskatteområdet.

6¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 2. lag om upphävande av vissa författningar på mervärdeskatteområdet,

3. lag om särskilt bidrag till kommuner,

4, lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5. lag om ändring i taxeringslagen (1990:000), 6. lag om ändring i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 7. lag om koldioxidskatt, 8. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 9. lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt, 10. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, 11. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, 12. lag om svavelskatt. 13. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 14. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69), 15. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. 16. lag om upphävande av lagen (1941:251) om särskild varuskatt, 17. lag om upphävande av lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, 18. lag om upphävande av lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, 19. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt, 20. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt, 21. lag om upphävande av lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, 22. lag om upphävande av lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband.

ningsmyndigheter,

24. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av

vissa värdepapper.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

[NS [Ne] Oc

betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m.m. Bilaga I

Yttrande över betänkandet har avgetts av datainspektionen, kommerskolleglum, överbefälhavaren, försvarets materielverk, socialstyrelsen, televerket, statens järnvägar, vägverket, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportrådet, genceraltullstyrelsen, riksskatteverket, konjunkturinstitutet, ekonomiska rådet, riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer, statens kulturråd. skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, plan- och bostadsverket, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris- och konkurrensverk, konsumentverket, statens naturvårdsverk, statens energiverk, statens vattenfallsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, Stockholms fondbörs, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges turistråd, länsstyrelsen i Gotlands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, storstadstrafikkommittén, AB Svensk Bilprovning, Aktionsgruppen för hundar i samhället, Arbetarnas bildningsförbund, Bilindustriföreningen, Bygdegårdarnas riksförbund, Dagligvaruleverantörers förbund, Dalarnas Bygdegårdsdistrikt, Elektriska installatörsorganisationen ETO, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Folkbildningsförbundet, Folkets Hus riksorganisation, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Föreningen Svensk Fackpress, Föreningen Sveriges Filmproducenter, Föreningen Sveriges uppbördschefer, Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringstjänstemannaförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Sveriges Husbilsintressenters riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, International Air Transport Association, juridiska fakultetsnämden vid Stockholms universitet, juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, JU- SEK. Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, Kommittén för alternativmedicin, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperativa Förbundet, Kraftsam, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Länsmuséernas samarbetsråd, Motorbranchens Riksförbund, Motormännens Riksförbund, Målaremästarnas Riksförening och VVS-entreprenörernas Arbetsgivareförbund, Mäklarsamfundet, Naturskyddsföreningen, Oberoende filmares förbund, Oscarsteatern m.fl.teatrar i Stockholm, Pensionärernas Riksorganisation, Petroleumhandelns Riksförbund, Researrangörsföreningen i Sverige, Riksbyggen, Riksförbundet Energileverantörerna, Scandinavian Airlines System, Sveriges Djurskyddsföreningars riksförbund, SIF Klubben Sveriges Radio, Småföretagens Riksorganisation, Stockholm Convention Bureau AB, Stockholms handelskammare, Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Teaterunion, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Bokförläggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Svenska Busstrafikförbundet, Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen, Svenska Djursjukhusföreningen, Svenska Djurskyddsföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Fotvårdsförbundet, Svenska Frisörföreningen, Svenska Försäkringsbolags riks- 229

förbund, Svenska Gasföreningen, Svenska hamnförbundet, Svenska Hundklubben, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Journalistförbundet, Svenska Kennelklubben, Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska liftanläggningars organisation, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Nöjesparkers Förening, Svenska Pensionärspartiet, Svenska Petroleum Institutet, Svenska Resebranschens Förening, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska sparbanksföreningen, Svenska Taxiförbundet, Svenska teaterförbundet, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, Svenska Torvproducentföreningen, Svenska Travsportens Centralförbund samt Svenska Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp, Svenska Trädbränsleföreningen, Svenska Turistföreningen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening, Svenska Venture Capital Föreningen, Sveriges advokatsamfund. Sveriges Aktiesparares riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Biografägareförbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars centralorganisation, Sveriges Campingvärdars Riksförbund Ek. för., Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Film och Videoproducenters förening, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Frimärkshandlarförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges Galleriförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Motorcyklisters centralorganisation, Sveriges Mynthandlares Förening, Sveriges Närradioförbund, Sveriges Radio AB, Sveriges redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters förbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Städentreprenörers förbund, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tvätteriförbund, Sveriges Veterinärförbund, Sveriges Videodistributörers Förening, Sveriges Villaägareförbund, Swedegas AB, Teatrarnas Riksförbund, Tjänsteförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Vi i Småhus riksförbund, AB Volvo och Saab-Scania AB, Våra Gårdar, Värmeverksföreningen, Värmlands Turistråd.

Näringslivets Byggnadsdelegation, Svensk Industriförening och Sveriges Industriförbund har åberopat ett yttrande från Näringslivets skattedelegation som upprättats på uppdrag av Svenska Arbetsgivareföreningen.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:21) Sätt värde på miljön — miljöavgifter på svavel och klor

Yttrande över betänkandet har avgetts av riksskatteverket, fiskeristyrelsen, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Jönköping, kommerskollegium, sjöfartsverket, statens pris- och konkurrensverk, universitets- och högskoleämbetet, styrelsen för teknisk utveckling, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Gävleborgs län, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus och 230

Västernorrlands län, Centralorganisationen SACO/SR, Företagens uppgiftslämnardelegation, Igelsta Oljelager AB, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Pappersbruksföreningen, Stockholms Energi AB, Studsvik AB, Svenska kommunförbundet, Svenska kraftverksföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Petroleum Institutet, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska Gasföreningen, AB Svenska Klorfabrikanter, DoKem AB, Eka Nobel och Domsjö Klor AB.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:83-84) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik

Yttrande över betänkandet har avgetts av trafiksäkerhetsverket, luftfartsverket, transportrådet, generaltullstyrelsen, riksskatteverket, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens energiverk, svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, statens järnvägar, banverket, vägverket, sjöfartsverket, statens väg- coh trafikinstitut, universitets- och högskoleämbetet, styrelsen för teknisk utveckling, plan- och bostadsverket, statens mät- och provstyrelse, näringsfrihetsombudsmannen. statens pris- och konkurrensverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län, Stockholms stad, Göteborgs kommun, Vilhelmina kommun, svenska kommunförbundet, landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kraftverksföreningen, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige, delegationen (ME 1989:01) för miljöprojekt västra Skåne, storstadstrafikkommittén (K 1988:01), utredningen (K 1988:04) rörande översyn av transportrådets verksamhet, Bilindustriföreningen, Företagens uppgiftslämnardelegation, Grossistförbundet Svensk Handel, Linjeflyg, Motormännens Riksförbund, Scandinavian Airlines System, Stor-Stockholms Energi AB, AB Svensk Bilprovning, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Busstrafikförbundet, Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska Lokaltrafikföreningen, Värmeverksföreningen, Svenska Åkeriförbundet, Torvproducentföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Lantbruksuniversitet, Sveriges geologiska undersökning, Stiftelsen Svensk Torvforskning, Sågverkens Råvaruförening, Malmö Energi AB, Swede Gas AB, Sala -Heby Energi AB, Uddevalla Energi AB, Svensk Energi Utveckling AB, Bergvik Kemi AB. AB Avesta Energiverk, Sandviken Energi AB, Västerås kommun, Jönköpings Energiverk AB, Sveriges Redareförening, Igelsta Oljelager AB, Norrlandshandelskamrarnas Trafikpolitiska Råd, Sydgas, Kungsörs kommun, Svenska Trädbränsleföreningen, Svenska Träskivor Service AB, Ångpanneföreningen — Kolsektionen, Mellansvenska Biobränsle AB, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Universitetet i Uppsala, Skogsindustrierna — Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Råsjö Torv AB,

Svenska Gruvföreningen och Kemikontoret, Drefvikens Energi AB, HSB:s Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Centrum för Ekologisk Teknik och Svenska Biogasföreningen, Karl Persson, Kraftsam, Härjedalens Mineral AB, Södertörns Fjärrvärme AB och Telge Energi AB, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Kommunförbundet — Norrbottens länsavdelning och Uppsala Energi AB.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:82) Nedsättning av encrgiskatter

Yttrande över betänkandet har avgetts av riksskatteverket, riksrevisionsverket, statens pris- och konkurrensverk, statistiska centralbyrån, statskontoret, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statens energiverk, statens vattenfallsverk, Jernkontoret, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Gruvindustriarbetareförbundet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Svenska Träindustriarbetareförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska Fabriksarbetareförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Värmeverksföreningen, Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor, Tjänstemännens Centralorganisation, Trädgårdsnäringens riksförbund och Sydkraft AB.

Till lagrådet

remitterade Bilaga 2

lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt!

dels att 10-12 och 78 §§ samt anvisningarna till 6, 10 och 11 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1-5, 6-8, 13-19, 22, 49, 51, 58, 59 och 73 §§, anvisningarna till 1 §, punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 2 §, anvisningarna till 2 a, 5,8, 14- 17, 19 och 22 §§ samt rubriken närmast före 58 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 18 a och 60 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mervärdeskatt erlägges enligt be- Mervärdeskatt erläggs enligt bestämmelserna i denna lag till staten stämmelserna i denna lag till staten vid omsättning inom landet och vid vid omsättning inom landet och vid införsel samt, när regeringen förord- import. nar därom, vid utförsel. (Se vidare anvisningarna.)

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1-3, tjänst 2) vara eller tjänst som anges i 8 § som anges i 10 § första stycket och av- första stycket 9, 12, 14 och 16. ser vara som nu nämnts eller tjänst som unges i I1§ I, 4 eller 10.

Skattskyldig är vidare den som i Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom export. första stycket genom export. Skaft-

skyldig är också den som enligt 60 §

har att erlägga skatt vid import av

tjänst.

Regeringen kan efter ansökan för-

ordna om skattskyldighet tills vidare

för omsättning av annan tjänst än så-

dan som anges i 10 § första stycket eller 11 §. Skattemyndigheten kan efter an- Skattemyndigheten kan efter an-

sökan av fastighetsägare besluta att sökan av fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara skatt- denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis skyldig för upplåtelse av hyresrätt el-

! Lagen omtryckt 1979:304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885. 10 § 1986:1289 11 § 1989:1027 233 anvisningarna till 10 § 1989:1027, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:000. anvisningarna till 11 § 1989:1027. > Senaste lydelse 1989:1027. ifr lydelse enligt proposition 1989/90:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av sådan byggnad eller annan an- ler bostadsrätt helt eller delvis till såläggning som utgör fastighet enligt dan byggnad eller annan anläggning denna lag för stadigvarande använd- som utgör fastighet enligt denna lag ning i verksamhet som medför skatt- för stadigvarande användning i verkskyldighet. Vad nu har sagts tilläm- samhet som medför skattskyldighet. pas även i fråga om upplåtelse av bo- Detsamma gäller vid sådan upplåstadsrätt. telse åt kommun eller åt statlig myndighet som inte omfattas av beslut enligt 18 a § första stycket, även om verksamheten inte medför skattskyldighet.

Överlåts fastighet som avses i Överlåts fastighet som avses i

fjärde stycket eller del därav utan ve- tredje stycket eller del därav utan vederlag inträder förvärvaren på till- derlag inträder förvärvaren på tillträdesdagen i den tidigare ägarens trädesdagen i den tidigare ägarens ställe vad gäller rättigheter och skyl- ställe vad gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag. digheter enligt denna lag. När särskilda skäl föreligger, kan skattemyndigheten besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger. Om skatt vid införsel föreskrives i Om skatt vid import föreskrivs i 58 och 59 §§. 58-60 §§. (Se vidare anvisningarna.)

2a§ .

Med export förstås enligt denna lag att vara levereras eller tjänst tillhandahålls utom landet. Som export räknas även, om inte Som export räknas även, om inte annat följer av anvisningarna, leve- annat följer av sjunde stycket eller rans av vara inom landet anvisningarna, leverans av vara inom landet 1) om direkt utförsel av varan ombesörjs av speditör eller fraktförare, 2) till utländsk företagare, som hämtar varan här i landet för direkt utförsel, om varan är avsedd för verksamhet som företagaren bedriver i utlandet, 3) i frihamn om varan ej är avsedd att användas i frihamnen, 4) till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller för bruk eller omsättning på sådant fartyg eller luftfartyg, 5) för försäljning i exportbutik enligt 46 § andra stycket tullagen

(1987:1065),

6) om varan är personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i exportvagnsförteckning. Som export räknas även, om inte annat följer av anvisningarna, tillhandahållande av 1) tjänst som avser fartyg eller 1) tjänst som avser fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik eller tjänst luftfartyg i utrikes trafik, härunder som avser utrustning eller annan inbegripet upplåtelse av hamn eller vara för användning på sådant far- flygplats, eller tjänst som avser uttyg, rustning eller annan vara för användning på sådant fartyg eller luftfartyg, 2) annan tjänst enligt 10§ första 2) annan tjänst än uthyrning, om stycket I än uthyrning, om tjänsten tjänsten avser vara, som införts till avser vara, som införts till landet en- landet endast för tjänsteprestatiodast för tjänsteprestationen i fråga nen i fråga för att därefter utföras ur för att därefter utföras ur landet, landet,

3 Senast lydelse 1988:1152, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3) förmedling av vara. åt utländsk 3) förmedling av vara eller tjänst åt uppdragsgivare, utländsk uppdragsgivare,

4) transport, som ej utgör person- 4) transport direkt till eller från befordran, direkt till eller från ut- utlandet eller förmedling av sådan landet eller förmedling av sådan transport, transport,

5) transport eller annan skatte- 5) transport eller annan skattepliktig tjänst inom landet som avser pliktig tjänst inom landet som avser importvara eller exportvara och som importvara eller exportvara och som speditör eller fraktförare tillhanda- speditör eller fraktförare tillhandahåller utländsk uppdragsgivare i håller utländsk uppdragsgivare i samband med införseln eller utför- samband med importen eller utförseln, : seln,

6) lastning, lossning eller annan

tjänst i hamn- eller flygplatsverksam-

het med avseende på vara från eller

till utrikes ort,

6) kontroll eller analys av vara åt 7) kontroll eller analys av vara åt utländsk uppdragsgivare, utländsk uppdragsgivare,

7) lagring av vara åt utländsk upp- 8) lagring eller förvaring av vara åt dragsgivare, utländsk uppdragsgivare,

8) annonsering eller annan reklam 9) annonsering eller annan reklam åt utländsk uppdragsgivare, åt utländsk uppdragsgivare,

9) tjänst enligt 10 § första stycket 5 10) tjänst som avser fastighet i ansom avser fastighet i annat land, nat land,

10) tjänst enligt 10 § första stycket 11) tjänst som innefattar produkt- I som innefattar produktutveckling, utveckling, projektering, ritning, projektering, ritning, konstruktion konstruktion eller därmed jämförlig eller därmed jämförlig tjänst åt ut- tjänst åt utländsk uppdragsgivare, ländsk uppdragsgivare,

II) upplåtelse åt utländsk använ- 12) upplåtelse eller överlåtelse åt dare av rätt till patent, nyttjanderätt utländsk användare av rätt till patill konstruktion eller uppfinning, tent, nyttjanderätt till konstruktion som avser skattepliktig vara, samt eller uppfinning, mönsterrätt, varurätt att utnyttja system eller pro- märkesrätt, rätt som omfattas av lagram för automatisk databehand- gen (1960:729) om upphovsrätt till ling, litterära och konstnärliga verk eller

av lagen (1960:730) om rätt till foto-

grafisk bild samt rätt att utnyttja sys-

tem eller program för automatisk

databehandling,

12) automatisk databehandling åt 13) datatjänst och tillhandahålutländsk uppdragsgivare, lande av information åt utländsk

uppdragsgivare,

14) skrivtjänst och översättnings-

tjänst åt utländsk uppdragsgivare,

13) annan tjänst år utländsk upp- 15) annan tjänst av ekonomisk, judragsgivare, när tjänsten kommer ridisk, administrativ eller därmed denne till godo endast i form av rap- jämförbar art åt utländsk uppdragsport, protokoll eller annan handling givare. . eller på annat därmed jämförligt sätt.

Aven omsättning av vara eller tjänst på fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik räknas som export. Detsamma gäller reparation och leverans av vara, när

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillhandahållandet sker åt utländsk företagare, som ej är skattskyldig, inom ramen för garantiåtagande som gjorts av denne.

Som export räknas vidare bärgning och reparation av lastbil eller släpvagn till lastbil eller leverans av utrustning till sådant fordon, om fordonet är registrerat eller hemmahörande i annat land och tillhandahållandet sker i anslutning till fordonets användning för yrkesmässig varutransport här i landet.

Har skattskyldig levererat vara här i landet till köpare som är bosatt utom landet anses leveransen, om ej annat följer av anvisningarna, ha skett genom export under förutsättning att säljaren i sina räkenskaper har antingen ett intyg, utfärdat av en av skattemyndigheten godkänd intygsgivare, som visar att köparen i nära anslutning till leveransen har medfört varan vid utresa ur landet, eller handling som visar att köparen i nära anslutning till leveransen har medfört varan vid inresa i annat land. Finns särskilda skäl kan skattemyndigheten medge att leverans som avses i första meningen anses ha skett genom export även om där angivna handlingar inte förekommer.

Som export enligt andra stycket räk-

nas inte leverans av varor för försälj-

ning från kiosk eller liknande försälj-

ningsställe ombord på fartyg på linje

mellan Sverige och Danmark, Fin-

land eller Norge, såvida inte fråga är

om spritdrycker, vin, starköl, öl, to-

baksvaror, parfymer, kosmetiska

preparat och toalettmedel samt chok-

lad- och konfektyrvaror.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §'

Delägare i enkelt bolag, s.k. gruvbolag eller partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga delägare kan skattemyndigheten besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets hela skattepliktiga verksamhet.

I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt. Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt.

För verksamhet som bedrivs av

staten åvilar skattskyldigheten den

myndighet som omsätter skattepliktig

vara eller tjänst. Detsamma gäller vid

import av skattepliktig tjänst enligt 60

$. Regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer kan dock be-

sluta annat angående omsättning

mellan de statliga myndigheter, som

inte omfattas av beslut enligt 18 a §

första stycket.

Skattskyldighet inträder när vara Skattskyldighet inträder när vara levereras, tjänst tillhandahålls eller — levereras, tjänst tillhandahålls eller uttag sker. Erhålls dessförinnan ve- = uttag sker. Erhålls dessförinnan vederlag helt eller delvis för beställd = derlag helt eller delvis för beställd 236

+ Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelsen enligt proposition 1989/90:000. 5 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:73.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vara eller tjänst inträder skattskyl- vara eller tjänst inträder skattskyldighet för vederlaget när det inflyter dighet för vederlaget när det inflyter kontant eller på annat sätt kommer kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo, om ej an- den skattskyldige till godo, om ej annat följer av andra stycket. Vid upp- nat följer av andra stycket. Vid upplåtelse av avverkningsrätt till skog låtelse av avverkningsrätt till skog inträder skattskyldighet, i de fall inträder skattskyldighet, i de fall som avses i punkt 1 sjätte stycket av som avses i punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 47§ kommunal- anvisningarna till 24§ kommunalskattelagen (1928:370), när betal- skattelagen (1928:370), när betalning tas emot. ning tas emot.

Bestämmelserna i första stycket andra meningen gäller dock endast om den beställda varan eller tjänsten är skattepliktig då vederlaget erhålls.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §e

Redovisning för mervärdeskatt Redovisning för mervärdeskatt sker löpande för bestämda tidsperio- sker löpande för bestämda tidsperioder (redovisningsperioder). Redo- der (redovisningsperioder). Redovisning skall ske för varje verksam- visning skall ske för varje verksamhet för sig. Driver någon flera verk- het för sig. Driver en kommun flera samheter kan skattemyndigheten be- verksamheter skall dessa dock anses sluta att samtliga verksamheter tills som en verksamhet i redovisningsvidare skall anses som en verksam- hänseende, om inte skattemyndighehet i redovisningshänseende. ten medger annat. Driver någon an-

nan än kommun mer än en verksam-

het kan skattemyndigheten besluta

att flera verksamheter tills vidare

skall anses som en verksamhet i re-

dovisningshänseende.

Med utgående skatt förstås sådan Med utgående skatt förstås sådan skatt som belöper på skattepliktig skatt som belöper på skattepliktig omsättning i skattskyldigs verksam- omsättning i skattskyldigs verksamhet. Med ingående skatt förstås så- het. Med utgående skatt förstås dan skatt som belöper på förvärv el- också sådan skatt som enligt 60 § ler införsel för verksamhet. skall erläggas vid import av tjänst.

Med ingående skatt förstås sådan

skatt som belöper på förvärv eller

import för verksamhet som medför

skattskyldighet.

(Se vidare anvisningarna.)

Redovisningsskyldighet föreligger Avvecklas verksamhet, för vilken om vederlagen för skattepliktiga va- skattskyldighet föreligger, skall redoror och tjänster och, vid uttag, salu- visning av skatt fullgöras till och med värdena av sådana varor och tjänster den redovisningsperiod under vilken (skattepliktig omsättning) för be- avvecklingen slutförts. skattningsåret överstiger 30 000 kronor. När särskilda skäl föreligger kan dock skattemyndigheten medge att skattskyldig skall vara redovisnings- 237

€ Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelsen enligt proposition 1989/90:000. 7 Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelsen enligt proposition 1989/90:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldig även i annat fall. Sedan redovisningsskyldighet har inträtt kvarstår den till dess skattemyndigheten beslutar att den skall upphöra. Har redovisningsskyldigheten inträtt på grund av att den skattepliktiga omsättningen har överstigit 30 000 kronor för beskattningsår, skall sådant beslut meddelas när det kan antas att den skattepliktiga omsättningen varaktigt kommer att uppgå till högst 30 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

785 Vara är skattepliktig om ej annat Vara och tjänst är skattepliktig om följer av 8 §. inte annat följer av 8 §.

Med vara förstås enligt denna lag Med vara förstås enligt denna lag materiellt ting som icke är fastighet materiellt ting som inte är fastighet samt gas, värme och elektrisk kraft. samt gas, värme, kyla och elektrisk Som fastighet anses även byggnad, kraft. Som fastighet anses även ledning, stängsel eller liknande an- byggnad, ledning, stängsel eller likläggning som för stadigvarande bruk nande anläggning som för stadigvaanbragts i eller ovan jord och som rande bruk anbragts i eller ovan jord tillhör annan än ägaren till jorden. och som tillhör annan än ägaren till Som fastighet anses däremot icke Jorden. Som fastighet anses däremot egendom som avses i 2 kap. 3§ jor- inte egendom som avses i 2 kap. 3§ dabalken (industritillbehör). Som jordabalken (industritillbehör). fastighet anses icke heller annan ma- Som fastighet anses inte heller annan skin, utrustning eller särskild inred- maskin, utrustning eller särskild inning än industritillbehör, om den till- redning än industritillbehör, om den förts sådan byggnad eller del av tillförts sådan byggnad eller del av byggnad, som är inrättad för annat byggnad, som är inrättad för annat än bostadsändamål och om den an- än bostadsändamål och om den anskaffats för att direkt nyttjas i sär- skaffats för att direkt nyttjas i särskild verksamhet som bedrives på skild verksamhet som bedrivs på fasfastigheten. Sådan utrustning för tigheten. Sådan utrustning för vatvatten, avlopp, sanitet, värme, ten, avlopp, sanitet, värme, elektrielektricitet eller liknande varmed citet eller liknande varmed byggnad byggnad för bostadsändamål nor- för bostadsändamål normalt förses malt förses anses dock som fastighet anses dock som fastighet om utrustom utrustningen enligt 2 kap. 2§ ningen enligt 2 kap. 2 § jordabalken jordabalken hör till byggnad. hör till byggnad. |

Växande skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid omsättning utan samband med avyttring av marken.

Med vara likställs vidare rätt till Jjordbruksarrende, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller bete, reproduktionsrätt eller annan rätt till fotografisk bild, visningsrätt eller an-

3 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nan rätt till kinematografisk film som avser reklam eller information, rätt till patent, nyttjanderätt till konstruktion eller uppfinning som avser skattepliktig vara samt rätt att nyttja system eller program för automatisk databehandling.

Med tjänst förstås annat än vara el-

ler fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

8§

Från skatteplikt undantas Från skatteplikt undantas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart el- 1) vara och tjänst som tillhandaler yrkesmässigt fiske, fartyg för bog- hålls av huvudmannen åt vårdtagasering, bärgning eller livräddning, ren som ett led i sjukvård, tandvård luftfartyg för yrkesmässig person- el- eller social omvårdnad samt vara eller godsbefordran samt del, tillbehör ler tjänst som tillhandahålls av annan och utrustning till sådant fartyg eller än huvudmannen i de fall som anges luftfartyg, när varan säljs eller uthyrs i punkt I av anvisningarna, till den som äger fartyget eller luftfar- 2) utbildningstjänster, tyget eller den som varaktigt nyttjar 3) bank- och finansieringstjänster, detta enligt avtal med ägaren eller när omsättning eller förmedling av aktie, varan införs till landet för ägarens el- obligation, skuldebrev, presentkort ler nyttjanderättshavarens räkning, och annan därmed liknande värde-

2) krigsmateriel som är underkas- handling i dess egenskap av rättigtad utförselförbud och del till sådan hetsbärare samt omsättning eller förkrigsmateriel, när varan säljes till sta- medling av fordringar som inte grunten för militärt bruk eller för detta än- dar sig på sådan värdehandling, damål införes till landet för statens 4) försäkringstjänster, räkning. S) i punkt 6 av anvisningarna an-

3) läkemedel som utlämnas enligt givna varor och tjänster inom kulturrecept eller säljes till sjukhus eller in- verksamheten, föres till landet i anslutning till sådan 6) överlåtelse eller upplåtelse av utlämning eller försäljning, rättighet till fastighet om inte annat

4) flygbensin och flygfotogen, följer av andra stycket,

5) allmän nyhetstidning, 7) postbefordran av annat än post-

6) periodiskt medlemsblad eller paket, gruppkorsband periodisk personaltidning, när varan samt varor i diligenstrafiken, tillhandahålles utan vederlag eller 8) frimärke, dock inte vid omsätttill utgivaren, medlem eller anställd ning eller införsel i särskild för bueller införes till landet under mot- tiksförsäljning avsedd förpackning, svarande förutsättningar, annan pe- samt sedel och mynt som är eller har riodisk publikation som väsentligen varit — gällande betalningsmedel, framstår som organ för sammanslut- dock inte guldmynt präglade den 1 ning med huvudsakligt syfte att januari 1967 eller senare som omsätts verka för religiöst, nykterhetsfräm- efter sitt metallvärde, jande, politiskt, miljövårdande, id- 9) allmän nyhetstidning, rottsligt eller försvarsfrämjande än- 10) periodiskt medlemsblad eller damål eller att företräda handikap- periodisk personaltidning, när varan pade eller arbetshindrade medlem- tillhandahålls utan vederlag eller till

? Senaste lydelse 1989:1027.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mar samt utländsk periodisk pub- utgivaren, medlem eller anställd ellikation av annat slag när prenume- ler införs till landet under motsvaration på sådan publikation förmed- rande förutsättningar, annan periolas mellan prenumerant och ut- disk publikation som väsentligen ländsk utgivare eller när sådan pub- framstår som organ för sammanslutlikation inkommer = direkt = till ning med huvudsakligt syfte att prenumerant, verka för religiöst, nykterhetsfräm-

8) sådant alster av bildkonst som jande, politiskt, miljövårdande, idägs av upphovsmannen eller dennes rottsligt eller försvarsfrämjande ändödsbo, damål eller att företräda handikap-

10) varulager, inventarium och pade eller arbetshindrade medlemannan tillgång som tillhör verksam- mar samt utländsk periodisk pubhet, när överlåtelse sker i samband likation av annat slag när prenumemed överlåtelse av verksamheten el- ration på sådan publikation förmedler del därav, fusion eller liknande las mellan prenumerant och utförfarande, ländsk utgivare eller när sådan pub-

12) trycksak som är tullfri enligt likation inkommer = direkt = till tulltaxelagen (1987:1068) och fram- prenumerant, kallad eller enbart exponerad mikro- 11) införing eller ackvisition av anfilm, när varan införs till landet som nons i tryckalster av sådant slag som gåva eller annars utan vederlag, samt anges i 10, spritdryck, vin eller starköl och to- 12) framställning av publikation baksvara vid införsel till landet i den av sådant slag som omfattas av unordning som avses i 18 § 4, 6 eller 7 dantaget i 10 samt tjänst som framlagen (1977:293) om handel med - ställaren tillhandahåller i samband drycker eller i I $ andra stycket lagen därmed, (1961:394) om tobaksskatt, 13) produktion och offentliggö-

13) frimärke, dock inte vid om- rande av radio- och televisionsprogsättning eller införsel i särskild för ram om verksamheten finansieras gebutiksförsäljning avsedd förpack- nom offentligrättslig avgift för innening samt sedel och mynt som är el- hav av radio- eller televisionsapparat ler har varit gällande betalningsme- eller genom statsanslag, del, 14) läkemedel som utlämnas en-

14) dentalteknisk produkt, när den ligt recept eller säljs till sjukhus eller tillhandahålles tandläkare, dental- införs till landet i anslutning till såtekniker eller den för vilken produk- dan utlämning eller försäljning. ten är avsedd. 15) organ, blod eller modersmjölk

från människa,

16) flygbensin och flygfotogen,

17) lotterier, däri inräknat vadhåll-

ning och andra former av spel,

18) varulager, inventarium och

annan tillgång som tillhör verksam-

het, när överlåtelse eller övertagande

sker i samband med överlåtelse till

skattskyldig av verksamheten eller

del därav, fusion eller liknande för-

farande.

Undantaget i första stycket 6) gäl-

ler inte vid

a. sådan upplåtelse för vilken

skattskyldighet medgivits enligt 2§

tredje stycket, 240

Föreslagen lydelse Nuvarande lydelse b. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende och av rätt till tillgodogörande av naturtillgång, C. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingrörelse, d. upplåtelse av parkeringsplats i parkeringsverksamhet, upplåtelse av hamn eller flygplats, upplåtelse av förvaringsbox, upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet, upplåtelse av fastighet för djur.

(Se vidare anvisningarna.)

13 g!0 Skatten utgår med nitton procent Skatten utgår med 23,46 procent av beskattningsvärdet. av beskattningsvärdet.

14 8!!

Beskattningsvärdet utgör Beskattningsvärdet utgörs av ve- 1) vid omsättning av monterings- derlaget och, vid uttag, av saluvärfärdigt hus och vid sådan uthyrning det. Innebär sådan utförsel som avses eller upplåtelse som avses i 10 § tredje i 2 a§ sjunde stycket uttag, skall bestycket 60 procent av vederlaget och, skattningsvärdet dock utgöras av vavid uttag, 60 procent av saluvärdet, rans inköpsvärde. 2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket, 3) vid annan omsättning vederlaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej annat följer av tredje-femte styckena. Vid omsättning av tjänst som avses i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av 1) tjänst som avser yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindeise, ånga eller liknande, 2) tjänst som avser väg, gata, bro, parkeringsplats, 3) tjänst som avser spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled, 4) tjänst som avser mark för id- 241

0 Senaste lydelse 1982:1184. !! Senaste lydelse 1989:1027. 16 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr IlI

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning,

5) tjänst enligt 10 § första stycket I

som innefattar kontroll samt projektering, ritning, konstruktion och därmed jämförlig tjänst, när tjänsten avser industritillbehör eller annan maskin, utrustning eller särskild inredning i byggnad, som enligt 7 § andra stycket räknas som vara.

Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 $ första stycket I, som avser tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods, utgör beskattningsvärdet 60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls staten eller kommun.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 2, som innefattar undersökning av mark, utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet, när tjänsten utförs i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete. | (Se vidare anvisningarna.)

15 &?

Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall omfatta affärshändelser genom vilka redovisningsskyldighet har inträtt enligt 5 a 8.

Uppkommer förlust på fordran, för vilken utgående skatt har redovisats, får ett mot denna skatt svarande belopp avdragas i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen. Återtages vara med stöd av förbehåll om återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen (1977:981) eller lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. får avdrag göras för vad säljaren vid avräkning gottskriver köparen för värdet av den återtagna varan, endast om det kan visas att köparen helt saknat rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till dennes förvärv av varan.

Lämnas återbäring, bonus eller annan rabatt, som icke utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen skattepliktig omsättning, för vilken utgående skatt redovisats, får belopp motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen avdragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skatt.

!2 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Handling som avses i tredje stycket skall ligga till grund även för avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig omsättning.

Uthyr eller upplåter den som är Uthyr eller upplåter den som är skattskyldig enligt 2 § fjärde stycket, skattskyldig enligt 2 § tredje stycket, inom tre år från utgången av det ka- inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket skattskyldig- lenderår under vilket skattskyldighet inträtt enligt meddelat beslut, het inträtt enligt meddelat beslut, fastigheten eller del därav till någon fastigheten eller del därav till annan som ej bedriver verksamhet som än som anges i2 § tredje stycket, skall medför skattskyldighet enligt denna beloppet av åtnjutna avdrag för inlag, skall beloppet av åtnjutna av- gående skatt för ifrågavarande fasdrag för ingående skatt för ifrågava- tighet eller del därav återföras. Sker rande fastighet eller del därav åter- sådan uthyrning eller upplåtelse seföras. Sker sådan uthyrning eller dan tre men inte sex år har förflutit upplåtelse sedan tre men inte sex år från utgången av det kalenderår unhar förflutit från utgången av det ka- der vilket skattskyldighet har inträtt lenderår under vilket skattskyldig- enligt meddelat beslut skall återföhet har inträtt enligt meddelat beslut ring göras med hälften av det belopp skall återföring göras med hälften av som nu sagts. | det belopp som nu sagts.

Vad som sägs i femte stycket tillämpas även när fastighetsägaren tar uthyrd eller upplåten fastighet eller del därav i anspråk för användning i verksamhet som ej medför skattskyldighet samt när uthyrd eller upplåten fastighet säljs.

Återföring skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken den skattepliktiga uthyrningen eller upplåtelsen har upphört eller fastigheten har sålts.

Exporteras en vara av det slag som anges nedan, skall den ingående mervärdeskatt som hänför sig till förvärvet av varan återföras, om den skattskyldige inte visar att varan har innehafts endast av skattskyldiga. De varor som avses är

1) andra varor än sådana som avses i 18 § fjärde stycket och som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,

2) naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar,

3) varor, som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver,

4) vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen (1973:1176),

5) alster av bildkonst, 6) konstalster av glas, porslin eller annan keramik, 7) möbler, 8) fartyg eller luftfartyg.

Återföring enligt åttonde stycket skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken varan har exporterats.

Redovisningen av skatt, som hän- Redovisningen av skatt, som hänför sig till omsättning enligt punkt 2 för sig till omsätning enligt punkt 2 första stycket f) av anvisningarna till första stycket g) av anvisningarna till 2§ och som avser nyttjande av per- 2§ och som avser nyttjande av personbil, får anstå till den sista redo- sonbil, får anstå till den sista redovisningsperioden under det kalen- visningsperioden under det kalenderår nyttjandet har skett. derår nyttjandet har skett.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

168"

Skattskyldig skall, om inte annat följer av andra eller sjätte stycket, utfärda faktura eller därmed jämförlig handling för varje omsättning för vilken skatt utgår. Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som har betydelse för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §.

Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet och ej heller omsättning, för vilken avräkning mellan köpare och säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.

På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke anges.

Faktura skall, om köparen begär det, utfärdas vid försäljning till skattskyldig köpare av fastighet. som utgör lagertillgång i byggnadsverksamhet. och däri har tillförts skattepliktig tjänst utan att därefter ha tagits i bruk av säljaren. Av fakturan skall framgå utgående skatt som säljaren redovisat eller har att redovisa för gjorda uttag av skattepliktiga tjänster för fastigheten.

Säljer den som är skattskyldig en- Säljer den som är skattskyldig en-

ligt 2 § fjärde stycket fastighet skall ligt 2 § tredje stycket fastighet skall

han, om köparen begär det, utfärda han, om köparen begär det, utfärda intyg om storleken av den ingående intyg om storleken av den ingående skatt som han enligt 15 § femte skatt som han enligt 15 § femte stycket återfört på grund av fastig- stycket återfört på grund av fastighetsförsäljningen. hetsförsäljningen.

Uppbär skattskyldig, som utför byggnads- eller anläggningsentreprenad betalning i förskott eller a conto får faktura eller därmed jämförlig handling utvisande skattens belopp enligt första stycket utfärdas först när redovisningsskyldighet inträder enligt 5 b § tredje stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

17 gu

Skattskyldig som är redovisnings- Skattskyldig får med de begränsskyldig får med de begränsningar ningar som anges i 18 § vid redovissom anges i 18 § vid redovisning av ning av skatt göra avdrag för ingåskatt avdraga ingående skatt som ende skatt som hänför sig till förvärv hänför sig till förvärv eller införsel eller import för verksamhet som för verksamhet som medför skatt- medför skattskyldighet. skyldighet. Avdrag får göras även I fråga om rätt att göra avdrag för för ingående skatt som hänför sig till ingående skatt i statlig och kommuframställning för utgivares räkning nal verksamhet gäller dock bestämav tryckt upplaga av sådan publika- melserna i 18 a §. tion som är undantagen från skatte- Rätt till avdrag föreligger för den plikt enligt 8 § 6. Rätt till avdrag fö- redovisningsperiod då förvärvet elreligger för den redovisningsperiod ler importen enligt god redovisningsdå förvärvet eller införseln enligt sed har bokförts eller borde ha bokgod redovisningssed har bokförts el- förts om inte annat följer av fjärde ler borde ha bokförts om ej annat eller femte stycket. Flar medgivande följer av andra eller tredje stycket. enligt 5 a § andra stycket erhållits får Har medgivande enligt 5 a § andra avdrag för andra förvärv än sådana stycket erhållits får avdrag för andra som avses i fjärde eller femte stycket förvärv än sådana som avses i andra göras först vid beskattningsårets uteller tredje stycket göras först vid be- gång eller när betalning dessförin-

!3 Senaste lydelse 1979:1190. 13 Senaste lydelse 1989:1027.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattningsårets utgång eller när be- nan har erlagts. Avdrag för ingående talning dessförinnan har erlagts. Av- skatt som hänför sig till förskotts- eldrag för ingående skatt som hänför ler a conto-likvid får göras under sig till förskotts- eller a conto-likvid den redovisningsperiod då betalning får göras under den redovisningspe- har erlagts eller, i fråga om byggriod då betalning har erlagts eller, i nads- eller anläggningsentreprenad, fråga om byggnads- eller anlägg- när faktura med uppgift om skattens ningsentreprenad, när faktura med belopp har mottagits. Har skattskyluppgift om skattens belopp har mot- dig försatts i konkurs inträder avtagits. Har skattskyldig försatts i dragsrätt senast vid konkursutbrotkonkurs inträder avdragsrätt senast tet i fråga om ingående skatt. som vid konkursutbrottet i fråga om in- hänför sig till förvärv, import eller gående skatt, som hänför sig till för- förskotts- eller a conto-likvid före värv, införsel eller förskotts- eller a konkursutbrottet. conto-likvid före konkursutbrottet.

Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl, får avdrag för den ingående skatten, oavsett principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisningsperiod under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.

Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne skuile haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.

Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio tiondelar av. aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något annat av företagen en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget. Vad nu har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.

Förvärvar skattskyldig mot veder- Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara inom landet lag skattepliktig vara inom landet från den som ej är skattskyldig för från den som inte är skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingå- omsättning av varan, skall som ingående mervärdeskatt för den skatt- ende mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle skyldige anses 19 procent av vederlaha utgjort utgående mervärdeskatt get. Vad nu sagts gäller även den för säljaren om denne hade varit som är skattskyldig för förmedling skattskyldig för omsättningen. Vad som avses i punkt 3 första stycket av nu sagts gäller även den som är anvisningarna till 2 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattskyldig för förmedling som avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 §.

Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.)

18 g!5

Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på

1) stadigvarande bostad,

2) anskaffning av personbil eller motorcykel för annan verksamhet än sådan som avser yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning,

3) utgifter för representation och liknande ändamål för vilka avdrag vid inkomsttaxeringen inte medges enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370).

Avdragsrätt föreligger ej för ingående skatt som belöper på hyra av personbil eller motorcykel för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning i det fall fordonet endast i ringa omfattning används i verksamhet som medför " skattskyldighet. :

Medför verksamhet endast delvis skattskyldighet, får ingående skatt vilken hänför sig till förvärv eller införsel som till mer än 95 procent avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet avdragas utan uppdelning efter skälig grund. Föreligger skattskyldighet för mer än 95 procent av omsättningen, får ingående skatt som ej överstiger 1 000 kronor för visst förvärv eller viss införsel avdragas utan uppdelning efter skälig grund.

Avdragsrätt föreligger inte för in- Avdragsrätt föreligger inte för ingående skatt enligt 17 § sjätte stycket gående skatt enligt 17 § åttonde vid förvärv av en vara som helt eller stycket vid förvärv av en vara som till väsentlig del består av guld, silver helt eller till väsentlig del består av eller platina, om varans inköpspris guld, silver eller platina, om varans understiger 175 procent av metall- inköpspris understiger 175 procent värdet på inköpsdagen av det guld, av metallvärdet på inköpsdagen av silver eller platina som ingår i varan. det guld, silver eller platina som in- Detsamma gäller i fråga om skrot, går i varan. Detsamma gäller i fråga avfall eller annan liknande vara, om skrot, avfall eller annan liknande som innehåller guld, silver eller pla- vara, som innehåller guld, silver eltina. ler platina.

Regeringen kan förordna om undantag från avdragsrätt för ingående skatt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt förordnande som avses i I $.

Avdragsrätt föreligger inte heller

för den ingående skatt som belöper

på sådan försäljning från fartyg vil-

ken omfattas av 2 a § sjunde stycket

och som inte avser där särskilt an-

givna varor.

!5 Senaste lydelse 1988:705.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18a§

En statlig myndighet har inte rätt att vid redovisningen av skatt göra avdrag för skatt som belöper på förvärv eller på import, annat än om regeringen har beslutat att sådan rätt föreligger. För statlig myndighet som har rätt till avdrag gäller bestämmelserna i 17 och 18§§ i tillämpliga delar.

Kommunerna får vid redovisningen av skatt göra avdrag för skatt som hänför sig till förvärv eller import oavsett om verksamheten medför skattskyldighet eller ej. I övrigt gäller bestämmelserna i 17 och 18 §§ i tillämpliga delar. I lagen (1990:000) om särskild kompensation till primärkommuner och landstingskommuner finns föreskrifter om särskild kompensation till kommuner.

19 gle Den som är redovisningsskyldig Skattskyldig, som bedriver verkskall anmäla sig för registrering hos samhet i vilken den skattepliktiga skattemyndigheten i det län, där den omsättningen för beskattningsåret verksamhet drivs som anmälan av- överstiger 200000 kr., skall anmäla ser. sig för registrering hos skattemyndigheten i det län. där hans hemortskommun är belägen. Skattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall dock alltid anmäla sig för registrering. Anmälan för registrering göres på blankett enligt fastställt formulär. Driver någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verksamhet. Anmälan görs senast två veckor Anmälan görs senast två veckor innan verksamhet som medför redo- innan verksamhet som medför anvisningsskyldighet börjar eller över- mälningsplikt börjar eller övertas. tas. Vid ändring i förhållande som Vid ändring i förhållande som uppupptagits i anmälningshandling skall tagits i anmälningshandling skall skattemyndigheten underrättas in- skattemyndigheten underrättas inom två veckor. om två veckor. Skattemyndigheten beslutar om registrering och utfärdar särskilt bevis om verkställd registrering. Vid registreringen tilldelas den redovisningsskyldige ett registreringsnummer.

Skattemyndigheten kan, om särskilda skäl föreligger, besluta om registrering även om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kr.

16 Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelsen enligt proposition 1989/90:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Registrering kvarstår till dess skat-

temyndigheten beslutar att den skall

upphöra.

För att avgöra om redovisnings- För att avgöra om anmälningsplikt skyldighet föreligger får skattemyn- föreligger får skattemyndigheten indigheten infordra uppgifter från nä- fordra uppgifter från näringsidkare ringsidkare som inte har anmält sig som inte har anmält sig för registreför registrering. ring.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §"

Den som är redovisningsskyldig Den som är anmälningspliktig enskall lämna uppgift (deklaration) för ligt 19§ eller som har registrerats enmervärdeskatt för varje verksamhet ligt 19§ femte stycket skall lämna för vilken särskild registrering skall uppgift (deklaration) för mervärdeske enligt 19 §. Deklaration lämnas skatt för varje verksamhet för vilken för varje redovisningsperiod så särskild registrering skall ske. Delänge redovisningsskyldighet förelig- klaration lämnas för varje redovisger. Redovisningsperiod omfattar ningsperiod så länge registrering två kalendermånader. Redovis- kvarstår. Redovisningsperiod omfatningsperioder är januari och feb- tar två kalendermånader. Redovisruari, mars och april, maj och juni, ningsperioder är januari och feb-

juli och augusti, september och ok- ruari, mars och april, maj och juni,

tober samt november och december. juli och augusti, september och ok-

tober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad med minst 1000 kronor varje månad kan skattemyndigheten besluta att kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. När sär- vara en kalendermånad. skilda skäl föreligger kan skattemyndigheten för viss skattskyldig besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till skattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 § andra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till skattemyndigheten den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Efter föreläggande skall deklaration lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mer- 248 värdeskatt.

!7 Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt proposition 1989/90:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattskyldig som inte är anmäl-

ningspliktig enligt 19§ och inte heller

registrerats enligt 19 § femte stycket

skall redovisa utgående och ingående

skatt i allmän självdeklaration för be-

skattningsåret. För sådan skattskyl-

dig gäller i stället för bestämmelserna

i första-sjätte styckena, 22 a—57 samt

64 b-71 §§ bestämmelserna i lagen

(1990:000) om självdeklaration och

kontrolluppgifter, taxeringslagen

(1990:000) och — uppbördslagen

(1953:272). Vad som i dessa lagar

sägs om taxering skall gälla faststäl-

lelse av mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §!F

Överstiger ingående avdragsgill Överstiger ingående avdragsgill

skatt enligt deklaration den ut- skatt enligt deklaration den utgående skatten, återbetalar skatte- gående skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande be- myndigheten det överskjutande beloppet i den den mån kvittning icke loppet i den mån kvittning inte skett skett enligt 17 § åttonde stycket. enligt 17 § nionde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatt som fastställts eller anses fastställd, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

Står den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han vid återbetalning enligt första, andra eller tredje stycket rätt att återfå bara vad som överstiger skulden och avgifter som belöper på denna. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Fordran på överskjutande ingående skatt får ej särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens (1953:272) bestämmelser om restitution av skatt i tillämpliga delar beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

51 g

Följande beslut av skattemyndighet får överklagas hos länsrätten:

1. beskattningsbeslut i fråga som kan ha betydelse för beskattningen,

2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut,

3. beslut enligt 19 § fjärde stycket 3. beslut enligt 19 § fjärde och i fråga om registrering, samt femte styckena i fråga om registre-

ring, samt

4. beslut om skattskyldighet, re- 4. beslut om skattskyldighet, redovisningsskyldighet, restavgift eller stavgift eller anstånd med att lämna anstånd med att lämna deklaration deklaration eller betala skatt. eller betala skatt.

Följande beslut får inte överklagas:

1. beslut om skatterevision, samt

18 Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:000. 9 Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt proposition 1989/90:000.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. skattemyndighetens beslut i fråga om föreläggande av vite. Skattemyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Införsel Import

58 820 Införs annan skattepliktig vara än Införs annan skattepliktig vara än värme eller elektrisk kraft till landet värme, kyla eller elektrisk kraft till skall skatt erläggas till tullmyndig- landet skall skatt erläggas till tullhet. Tullagen (1987:1065) gäller i myndighet. Tullagen (1987:1065) fråga om skatten om regeringen inte gäller i fråga om skatten om regeförordnar annat. ringen inte förordnar annat. Be- Bestämmelserna i 7 § första och stämmelserna i 7, 8 och 13 §§ gäller i andra styckena samt 8 § gäller i till- tillämpliga delar i fråga om import lämpliga delar i fråga om införsel. av vara. Skyldighet att erlägga skatt föreligger dock inte för trycksak som är tullfri enligt tulltaxelagen (1987:1068) och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införts till landet som gåva eller annars utan vederlag, samt spritdryck, vin eller starköl och tobaksvara vid införsel i landet i den ordning som avses i 18§ 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker eller i I $ andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

59 &!

Mervärdeskatt utgår med nitton procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med elva och fyra tiondels procent av beskattningsvärdet. Beskattningsvärdet är lika med Vid import av vara är beskatttullvärdet med tillägg av tull samt ningsvärdet lika med tullvärdet med annan statligavgift eller skatt, mer- tillägg av tull samt annan statlig avvärdeskatten inbegripen. gift eller skatt än mervärdeskatt. Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i 15 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. iakttas att, om varan reparerats i utlandet, beskatt- reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det belopp ningsvärdet är lika med det belopp som betingats för reparationen med som betingats för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs, tillägg som i första stycket sägs, bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt. | tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete eller sådan prestation. 250

2 Senaste lydelse 1989:1027. 21 Senaste lydelse 1987:1236.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §

Vid import av sådan skattepliktig tjänst som anges i tredje stycket skall, om annat inte sägs i femte stycket, mervärdeskatt erläggas av den som importerar tjänsten.

Med import av tjänst avses att en tjänst som skall tillgodogöras inom landet tillhandahålls av en utländsk företagare som inte är skattskyldig här i landet.

Skatt enligt denna paragraf skall endast erläggas för

I. reklamtjänst,

2. datatjänst och tillhandahållande av information,

3. tjänst avseende fastighet i Sverige,

4. skrivtjänst, 3. översättningstjänst,

6. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till patent, nyttjanderätt till konstruktion eller uppfinning, som avser skattepliktig vara, mönsterrätt, varumärkesrätt, rätt som omfattas av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller av lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild samt rätt att utnyttja system eller program för automatisk databehandling,

7. kontroll eller analys av vara,

8. annan tjänst av ekonomisk, juridisk, administrativ eller därmed jämförlig art,

9. förmedling av sådan tjänst som avses ovan.

Skatten skall erläggas med det belopp som skulle ha utgjort utgående skatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsättningen.

Skatt enligt denna paragraf skall

inte erläggas

1. av kommun eller av statlig myndighet som inte omfattas av beslut enligt 18 a § första stycket,

2. av den som är skattskyldig enligt 2 § för annat än import av tjänst och som vid motsvarande förvärv inom landet skulle ha haft rätt till avdrag med ett belopp som motsvarar hela den ingående skatten,

3. om importen sker i en verksam-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

het som inte är yrkesmässig och vär-

det av den sammanlagda importen

för beskattningsåret 30 000 kr.

Vid redovisning enligt 5 § skall så-

dan skattepliktig import av tjänst som

till någon del sker för en skattepliktig

verksamhet redovisas i denna verk-

samhet. Annan skattepliktig import

av tjänst skall vid redovisning enligt

5§ anses utgöra en särskild verksam-

het.

Skattepliktig import av tjänst anses

som skattepliktig omsättning. Den

som skall erlägga skatt enligt denna

paragraf skall alltid anmäla sig för

registrering enligt vad som anges i 19

$ och skall lämna deklaration enligt

22§ första stycket även om den skat-

tepliktiga omsättningen för beskatt-

ningsåret inte överstiger 200 000 kr.

Skyldighet att erlägga skatt enligt

denna paragraf medför inte rätt till

avdrag för ingående skatt enligt 17 §.

Avser erlagd skatt import av tjänst

som delvis är hänförlig till skatteplik-

tig verksamhet får dock avdrag enligt

17§ göras efter uppdelning efter skä-

lig grund om inte annat följer av 18§

tredje stycket.

Skyldighet att bevara underlag en-

ligt 24§ andra stycket gäller inte för

den som importerar skattepliktig

tjänst i verksamhet som inte är yrkes-

mässig.

73 §

Utgående mervärdeskatt räknas icke som intäkt och ingående sådan skatt icke som kostnad vid inkomsttaxeringen.

Har mervärdesskatt likväl medräk- Har mervärdeskatt likväl medräknats vid inkomstredovisningen anses nats vid inkomstredovisningen anses skatten i den mån den betalats till skatten i den mån den betalats till staten som sådan speciell skatt, för staten som sådan speciell skatt, för vilken avdrag får åtnjutas vid in- vilken avdrag får åtnjutas vid inkomsttaxeringen enligt kommunal- komsttaxeringen enligt kommunalskattelagen. Till följd härav utgör skattelagen. Till följd härav utgör återbetalad, avkortad eller avskri- återbetalad, avkortad eller avskriven mervärdeskatt, för vilken av- ven mervärdeskatt, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxe- drag medgivits vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid in- ringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. För skattskyldig komsttaxeringen. som icke är redovisningsskyldig utgör dock utgående mervärdeskatt intäkt och ingående sådan skatt kost-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nad vid inkomstredovisningen enligt kommunalskattelagen.

Har återföring av mervärdeskatt gjorts enligt 15 § femte eller sjätte stycket räknas det återförda beloppet. i den mån det har betalats till staten, som driftkostnad vid beräkning av inkomst av fastighet eller rörelse enligt kommunalskattelagen.

Anvisningar

till 1 §"

Vad som enligt denna lag förstås med omsättning anges i punkt 2 av anvis-

ningarna till 2 8.

Mervärdeskatt utgår inte vid ex- Mervärdeskatt utgår inte vid export om regeringen ej särskilt förord- port. nat att skatt skall erläggas.

till 2 §

1.” Verksamhet anses som yrkes- 1. Verksamhet anses som yrkes-

mässig när inkomsten därav utgör mässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfas- skattepliktig intäkt av näringsverktighet, av annan fastighet eller av rö- samhet enligt kommunalskattelagen relse enligt kommunalskattelagen (1928:370) samt när verksamheten (1928:370). Som yrkesmässig verk- avser upplåtelse av avverkningsrätt samhet räknas även omsättning av och avyttring av skogsprodukter i vara från fastighet som avses i 24 § 2 fall som avses 1 25§ 2 mom. tredje mom. kommunalskattelagen eller 2 stycket lagen (1947:526) om statlig

$ 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

inkomstskatt, uthyrning enligt 2 § Som yrkesmässig verksamhet räkfjärde stycket av sådan fastighet, nas även omsättning av vara från fasupplåtelse av avverkningsrätt och tighet som avses i 5 § andra och avyttring av skogsprodukter i fall tredje styckena kommunalskattelasom avses i punkt 4 tredje stycket av gen eller 2 § 7 mom. lagen om statlig anvisningarna till 35 § kommunal- inkomstskatt, uthyrning enligt 2 § skattelagen samt annan verksamhet i tredje stycket av sådan fastighet samt vilken varor eller tjänster omsätts annan verksamhet i vilken varor elunder rörelseliknande former. ler tjänster omsätts under närings-

verksamhetsliknande former, allt om

den skattepliktiga omsättningen för

beskattningsåret överstiger 30 000 kr.

Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2 eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande bru-

[NS] oa

”" Senaste lydelse 1979:1190.

"3 Senaste lydelse 1989:1027

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kas som bostad eller för fritidsändamål. Som yrkesmässig verksamhet räknas även av ägaren utförda arbeten på fastighet som hos honom utgör tillgång i annan verksamhet än sådan näringsverksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag om de nedlagda lönekostnaderna, däri inräknat sociala avgifter, för arbetena för beskattningsåret överstiger 500 000 kr. Vad som nu sagts gäller även fastighet som utgör tillgång i verksamhet som bedrivs under näringsversamhetsliknande former. Försäljning av inventarier, mate- Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter eller liknande rial, avfallsprodukter eller liknande varor i verksamhet som icke medför varor i verksamhet som inte medför skattskyldighet anses ej som yrkes- skattskyldighet anses inte som yrkesmässig. Som yrkesmässig anses dock mässig. Som yrkesmässig anses dock försäkringsföretags omsättning av försäkringsföretags omsättning av vara som övertagits i samband med vara som övertagits i samband med skadereglering och finansierings- skadereglering och finansieringsföretags omsättning av vara som en- företags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företa- ligt köpeavtal återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid get. omsättning av vara som vid förvärvet Om en arbetsgivare tillhandahåller eller införseln har varit undantagen kost åt personal i en verksamhet som från skatteplikt enligt 8 § 1. Skatt- i övrigt inte medför någon skattskylskyldigs försäljning av personbil el- dighet räknas detta som yrkesmässig ler motorcykel anses som yrkesmäs- verksamhet först om saluvärdet av sig, endast om rätt till avdrag för in- den tillhandahållna kosten för begående skatt som hänför sig till den skattningsåret överstiger 30 000 kr. skattskyldiges förvärv av fordonet Skattskyldigs försäljning av perhar förelegat. sonbil eller motorcykel anses som

yrkesmässig, endast om rätt till av-

drag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat. Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig. Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst. Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av en av skattemyndigheten godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Skattemyndigheten kan kräva, att säkerhet skall ställas för 254 skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med kommun förstås i denna lag

primärkommun eller landstingskom-

mun.

En statlig myndighets eller en

kommuns verksamhet skall anses

som yrkesmässig, oberoende av om

verksamheten bedrivs med vinstsyfte

eller ej.

En statlig myndighets eller en

kommuns tillhandahållande av skat-

tepliktiga varor eller tjänster skall

inte anses som yrkesmässig verksam-

het om tillhandahållandet sker som

ett led i en myndighetsutövning. Som

yrkesmässig skall dock alltid anses

verksamhet som innebär tillhanda-

hållande av teletjänster och offentliga

distributions- och = servicetjänster.

Vad som nu sagts gäller ävn en kyrk-

lig kommuns tillhandahållanden.

Verksamhet som staten eller kom- Verksamhet som bedrivs av en mun bedriver för att uteslutande till- statlig myndighet, som inte omfattas

godose eget behov räknas som yrkes- av beslut enligt 18 a § första stycket,

mässig endast när den drives i bolags- eller av en kommun räknas inte som form eller liknande. Detta gäller även yrkesmässig till den del verksamhevid ekonomiskt samgående mellan ten bedrivs för att tillgodose myndigstaten och kommun eller mellan hetens eller kommunens eget behov. kommuner för verksamhet som avser Verksamhet som staten eller komvisst gemensamt ändamål. Med kom- mun bedriver t bolagsform eller likmun förstås även landstingskom- nande anses som yrkesmässig även mun. om den avser att tillgodose statens el-

ler kommunens eget behov.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning eller ianspråktagande för eget behov av elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmrning eller energialstring, vatten samt transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde Stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971:437) för samebyns räkning an- Ses ej som yrkesmässig.

Verksamhet som utövas vid offent-'

liga bibliotek, vetenskapliga institu-

tioner och därmed jämförliga inrättningar räknas som yrkesmässig, till den del den bedrivs i konkurrens med näringsverksamhet som - medför skattskyldighet enligt denna lag.

Fastighetsägare, som avyttrar fas- Fastighetsägare, som avyttrar fastighet eller del därav för vilken han tighet eller del därav för vilken han medgivits skattskyldighet enligt 2 § medgivits skattskyldighet enligt 2 § fjärde stycket, skall om han fortsät- tredje stycket, skall om han fortsätter uthyrnings- eller upplåtelseverk- ter uthyrnings- eller upplåtelseverksamheten efter försäljningen vara samheten efter försäljningen vara skattskyldig härför till dess han från- skattskyldig härför till dess han frånträder fastigheten. träder fastigheten.

Som yrkesmässig verksamhet räk- Som yrkesmässig verksamhet räknas inte omsättning av nas inte omsättning av

1) vara eller tjänst i kommunal eller landstingskommunal verksamhet som är inrättad för att ombesörja barnomsorg, ungdomsvård, sjukvård, hälsovård, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller annan social omvårdnad,

2) vara, som tillverkats eller tjänst som utförts som ett led i undervisningen i en annan gymnasieskola än en där jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen,

3) vara eller tjänst i en av en ideell 1) vara eller tjänst i en av en ideell förening bedriven verksamhet, när förening bedriven verksamhet, när inkomsten därav utgör sådan in- inkomsten därav utgör sådan in-

komst av rörelse för vilken för- komst av näringsverksamhet för vil-

eningen är frikallad från skattskyl- ken föreningen är frikallad från dighet enligt 7§ 5 mom. lagen skattskyldighet enligt 7§ 5 mom. la- (1947:576) om statlig inkomstskatt. gen om statlig inkomstskatt,

2) tjänst som avser gravöppning

och gravskötsel, när tjänsten tillhan-

dahålls av huvudmannen för allmän 256

begravningsplats.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.” Med omsättning förstås enligt denna lag att vara levereras i samband

med försäljning, att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag, att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd vara eller tjänst samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller tillhandahållande likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara tas i anspråk av den skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har förelegat,

b) vara överförs från verksamhetsgren som medtör skattskyldighet till verksamhetsgren som ej medför skattskyldighet,

c) skepp, fartyg eller luftfartyg el-

ler del, tillbehör eller utrustning där-

till, som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8§ I, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst, som även på annat sätt c) tjänst, som även på annat sätt

yrkesmässigt omsätts i verksamhet, yrkesmässigt omsätts I verksamhet,

utförs eller tillhandahålls av den utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans skattskyldige för egen eller annans räkning utan vederlag eller mot ve- räkning utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna derlag som understiger det allmänna saluvärdet, om ej annat följer av saluvärdet, om inte annat följer av andra stycket, tredje stycket,

d) serveringstjänst utförs eller till-

handahålls av den skattskyldige för

egen eller annans räkning utan veder-

lag eller mot vederlag som understi-

ger det allmänna saluvärdet,

e) tjänst i yrkesmässig byggnads- e) tjänst i yrkesmässig byggnads- :' verksamhet av annan än den skatt- verksamhet av annan än den skattskyldige tillförs fastighet som inne- skyldige tillförs fastighet som hos has eller nyttjas av den skattskyldige honom utgör lagertillgång i förvärvsför annat ändamål än stadigvarande källa hänförlig till näringsverksambruk i byggnadsverksamheten, het enligt kommunalskattelagen om

inte annat framgår av sjunde stycket,

f) byggnads- eller anläggningsar-

beten eller annan tjänst på fastighet

av den skattskyldige utförs i verk-

samhet som enligt punkt 1 tredje

stycket räknas som yrkesmässig,

f) personbil, som utgör anlägg- g) personbil, som utgör anläggnings- eller omsättningstillgång hos nings- eller omsättningstillgång hos den som är skattskyldig för omsätt- den som är skattskyldig för omsättning av sådant fordon, eller annan ning av sådant fordon, eller annan vara, som utgör omsättningstillgång vara, som utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den skattskyldige eller annan för av den skattskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det pri- privat bruk, när värdet av det privata utnyttjandet är mer än ringa. vata utnyttjandet är mer än ringa.

Till uttag hänförs dock inte en

kommuns ianspråkiagande av egna 257

varor eller tjänster för eget behov. N Senaste lydelse 1989:1027. 17 Riksdagen 1989190. I saml. Nr III

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Detsamma gäller en statlig myndig-

hets ianspråktagande, om myndighe-

ten inte omfattas av beslut enligt 18 a

$. Sådan tjänst som avses i första

stycket d) anses dock som uttag även

då den skattskyldige är kommun eller

statlig myndighet som inte omfattas

av beslut enligt 18 a § första stycket.

Omsättning enligt första stycket Omsättning enligt första stycket c) d) anses ej föreligga, om tjänst som anses inte föreligga, om tjänst som uttas avser nyttjande av personbil el- uttas avser nyttjande av personbil eller motorcykel, som har förhyrts för ler motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig åte- annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning. Utför skattskyldig själv ruthyrning. Utför skattskyldig själv tjänst för egen räkning anses omsätt- tjänst för egen räkning anses omsättning enligt första stycket d) föreligga ning enligt första stycket c) föreligga endast om han i samband med tjäns- endast om han i samband med tjänsten tar ut vara av mer än ringa ten tar ut vara av mer än ringa värde. värde.

Som omsättning anses ej uttag av Som omsättning anses inte uttag vara, som utgör omsättningstillgång, av vara eller tjänst för användning i för användning i verksamhet som verksamhet som för den skattskylmedför skattskyldighet. -dige medför skattskyldighet.

Som omsättning anses inte heller Som omsättning anses inte heller skadevållandes = avhjälpande av skadevållandes avhjälpande av skada. Ersättning som erhålles för skada.

annat omhändertagande. än sådant

som sker i samband med förstöring av vara anses inte som omsättning för mottagaren.

Kommuns ianspråktagande för eget behov av sådan vara eller tjänst som avses i punkt I åttonde stycket Sista meningen utgör inte omsättning enligt denna lag.

Med personbil förstås enligt denna lag även lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 500 kilogram.

Bestämmelserna i första stycket e)

gäller inte vid uttag av tjänst som ut-

förs på sådan fastighet som avses i 5

$ andra och tredje styckena kommu-

nalskattelagen, om fastigheten av den

skattskyldige själv stadigvarande

nyttjas som bostad eller för fritidsän-

damål.

Som sådan tjänst på fastighet som

avses i första stycket f) räknas även

av fastighetsägaren utförd tjänst som

innefattar ritning, projektering, kon-

struktion eller därmed jämförlig

tjänst och som avser egen fastighet.

Som omsättning enligt första

stycket e) och f) räknas inte lokal- 258

städning, fönsterputsning, renhåll-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning och annan sedvanlig fastighets-

skötsel samt administrativa tjänster

som den skattskyldige utför eller låter

utföra på egna fastigheter.

till2a8?

Bestämmelserna i tredje stycket Bestämmelserna i tredje stycket 2, 3, 5-8 eller 13 gäller endast när 2,3,5, 7-9 eller 71-15 gäller endast tjänsten avser verksamhet som upp- när tjänsten avser verksamhet som dragsgivaren bedriver i utlandet och uppdragsgivaren bedriver i utlandet som skulle ha medfört skattskyldig- — och som skulle ha medfört skattskylhet om den utövats här i landet. dighet om den utövats här i landet.

Bestämmelserna i sjätte stycket tillämpas inte i de fall när köparen är bosatt i Danmark, Finland eller Norge. Vid leverans till sådan köpare av vara eller grupp av varor som normalt utgör en helhet och med ett försäljningspris, exklusive mervärdeskatt, om minst 1 000 kronor anses dock leveransen ha skett genom export under förutsättning att varan i nära anslutning till leveransen av köparen har införts till Danmark, Finland eller Norge och att mervärdeskatt eller motsvarande allmän omsättningsskatt har erlagts vid införseln enligt tullräkning eller motsvarande handling.

till 5 §?

Med verksamhet förstås förvärvskälla enligt "kommunalskattelagen (1928:370).

Med ingående skatt avses även skatt som enligt 16 § fjärde eller femte stycket har upptagits i faktura eller intyg.

till 8 §7

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller inte sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenr 89.05 tulltaxelagen (1987:1068) hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte. Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

1. Med sjukvård förstås åtgärder

för att medicinskt förebygga, utreda

och behandla sjukdomar och skador,

om åtgärderna avser vård tillhanda-

hållen vid sjukhus eller andra inrätt-

25 Senaste lydelse 1988:1152. 26 Senaste lydelse 1979:304. 27 Senaste lydelse 1989:1027.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningar som drivs av det allmänna, av enskild efter särskilt tillstånd eller av annan enskild med motsvarande vårdverksamhet. Som sjukvård skall även anses vård, som tillhandahålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården. Sådan vård, som kan berättiga till sjukvårdsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall alltid anses som sjukvård enligt denna lag. Vad som nu angetts om sjukvård gäller även tandvård.

Som ett led i sjukvård respektive tandvård skall även anses kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller annan sjukvård samt tillhandahållande av dentalteknisk produkt eller av tjänst på sådan, när produkten eller tjänsten tillhandahålls tandläkare, dentaltekniker eller den för vilken produkten är avsedd.

Angående tillhandahållande av läkemedel är föreskrivet i 8 § 14).

Som huvudman anses den som bedriver sjukvården eller tandvården.

Undantaget i denna punkt avser inte djursjukvård.

2. Med social omvårdnad förstås tillhundahållande av varor och tjänster som ett led i offentlig eller privat verksamhet inrättad för att ombesörja barnomsorg, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt ingsstörda och annan social omsorg.

Som huvudman anses den som bedriver den sociala omvårdnaden.

3. Undantaget för utbildning omfattar endast huvudmannens tillhandahållande av varor eller tjänster åt den som åtnjuter utbildningen.

Undantaget för utbildning omfattar inte sådan utbildning som säljare eller uthyrare anordnar i samband med tillhandahållande av skattepliktig vara eller tjänst.

4. Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariutverksamhet, inkassotjänster, uthyrning av förvaringsutrymme = eller finansieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företa- 260 get.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. Med försäkringstjänster avses även sådana tjänster hänförliga till återförsäkringsverksamhet samt sådana tjänster utförda av försäkringsmäklare eller annan sådan förmedlare. Undantaget för försäkringstjänster avser inte försäkringsföretags omsättning av vara som övertagits i samband med skadereglering.

6. Undantaget från skatteplikt enligt 8 § första stycket 5 gäller

a) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

b) upplåtelse och överlåtelse av rättighet som omfattas av I, 4 och 35§§ lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk under förutsättning att den som på så sätt förfogar över verket är upphovsmannen eller dennes dödsbo,

c) utövande konstnärs framförande av ett litterär eller konstnärligt verk,

d) tillhandahållande av biograf-, teater-, opera- och balettföreställningar,

e) biblioteksverksamhet i form av tillhandahållande av böcker, tidskrifter, tidningar, ljudupptagningar, alster av bildkonst och motsvarande samt bibliografiska upplysningar,

f) arkivverksamhet i form av förvaring och tillhandahållande av arkivhandlingar och uppgifter därur,

g) museiverksamhet i form av utställning för allmänheten samt tillhandahållande av föremål för utställning.

Undantaget enligt b) omfattar dock inte

rätt till översättning, rätt till reklamalster,

rätt till film, videogram eller annan för återgivning gjord jämförlig inspelning som avser information,

rätt till system eller program för automatisk databehandling.

Undantaget enligt c) gäller även tillhandahållande av rätt att använda ljud- och bildupptagning av sådant framförande som anges där.

7. Med fastighet förstås även del av 261 fastighet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Undantaget från skatteplikt enligt 8

$ första stycket 6 gäller även tillhan-

dahållande av gas, vatten, elektricitet

och värme som sker som ett led i fas-

tighetsupplåtelsen. Detsamma gäller

tillhandahållande av nätutrustning

för radio- och televisionssändningar.

Undantaget för allmän nyhetstid- 8. Undantaget för allmän nyhetsning gäller sådan publikation av tidning i 8 § första stycket 9 gäller sådagspresskaraktär som normalt ut- dan publikation av dagspresskarakkommer med minst ett nummer tär som normalt utkommer med varje vecka. minst ett nummer varje vecka. Un-

dantaget gäller även tillhandahål-

lande av sådan tidning i form av ra-

diotidning och sådan ljudinspelning

som till sitt innehåll och med hänsyn

till omständigheterna i övrigt är att

jämställa med allmän nyhetstidning.

Undantaget för periodisk publika- 9. Undantaget för periodisk pubtion under 6 gäller svenskt och ut- likation i 8§ första stycket 10 gäller ländskt alster av angivet slag, som svenskt och utländskt alster av angienligt utgivningsplan utkommer vet slag, som enligt utgivningsplan med normalt minst fyra nummer om utkommer med normalt minst fyra året. Till sammanslutning med hu- nummer om året. Till sammanslutvudsakligt syfte att verka för idrotts- ning med huvudsakligt syfte att ligt ändamål hänföres endast sam- verka för idrottsligt ändamål hänmanslutning som är ansluten till Sve- föres endast sammanslutning som är riges — riksidrottsförbund = eller ansluten till Sveriges riksidrottsför- Svenska korporationsidrottsförbun- bund eller Svenska korporationsiddet eller är representerad inom Sve- rottsförbundet eller är representeriges olympiska kommitté. Som för- rad inom Sveriges olympiska komsvarsfrämjande sammanslutning mitté. Som försvarsfrämjande samräknas endast sammanslutning som manslutning räknas endast sammananges i 1 § kungörelsen (1970:301) slutning som anges i1§ kungörelsen om frivillig försvarsverksamhet eller (1970:301) om frivillig försvarsverksom har till uppgift att stödja hem- samhet eller som har till uppgift att värnets verksamhet. stödja hemvärnets verksamhet.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 januari 1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

Vad som sägs i punkten 8 angå-

ende ljudinspelning gäller även här

avsedda publikationer.

10. Med rätt till tillgodogörande av

naturtillgång förstås i 8 § andra

stycket avverkningsrätt och annan

jämförlig rättighet, rätt att ta jord,

sten eller annan naturprodukt samt

rätt till jakt, fiske eller bete.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 14 §28

I vederlaget eller saluvärdet inräk- I vederlaget. saluvärdet eller innas mervärdeskatt och annan statlig köpsvärdet inräknas varje annan skatt eller avgift. statlig skatt eller avgift än mervärde-

skatt.

Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid annan omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående enligt utfärdad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas avbetalningstillägg och varje annat pristillägg som skall erläggas av köparen enligt avtalet utom ränta.

Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får avdrag icke göras för s.k. villkorlig rabatt som utgårvid betalning inom viss tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av kundväxel.

Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas något värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan jämförlig omsättning.

Varas saluvärde bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives i kommunalskattelagen. |

Vid sådan försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet som ej utgör byggnads- eller anläggningsentreprenad och ej ingår såsom ett led i sådan entreprenad, exempelvis försäljning i förening med inmontering av enbart spis eller kylskåp, utgöres beskattningsvärdet av hela vederlaget. Uttages särskild ersättning för inmonteringen, bestämmes beskattningsvärdet för denna del av vederlaget enligt vad som gäller för tjänst som avser fastighet. Vid skattepliktig omsättning av inventarium eller annan tillgång som tillhör verksamhet utgöres beskattningsvärdet alltid av vederlaget eller saluvärdet eller, i fråga om monteringsfärdigt hus, 60 procent av vederlaget eller saluvärdet.

Utgår gemensamt vederlag vid om- Utgår gemensamt vederlag vid sättning av varor eller tjänster, för omsättning av varor eller tjänster, av vilka olika regler för beskattnings- vilka en del inte är skattepliktiga, bevärdets bestämmande gäller eller av stäms beskattningsvärdet genom vilka en del icke är skattepliktiga, uppdelning av vederlaget efter skäbestäms beskattningsvärdet genom lig grund. Motsvarande gäller saluuppdelning av vederlaget efter skä- värde vid uttag. lig grund. Motsvarande gäller saluvärde vid uttag.

Vid uttag av tjänst som avser fastighet anses saluvärdet motsvara summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital och värdet av den skattskyldiges eget arbete.

28 Scnaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med monteringsfärdigt hus förstås hus avsett för stadigvarande bruk, som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av färdigställda byggnadselement, innefattande fullständig sats av bjälklags-, vägg- och takkonstruktioner, även med tillhörande beklädnads- och isoleringsmaterial, samt — byggnadssnickerier, eller på motsvarande sätt färdigmonterat.

Vid omsättning enligt punkt 2 Vid omsättning enligt punkt 2 första stycket f) av anvisningarna till första stycket g) av anvisningarna till 2 § anses som beskattningsvärde ett 2 § anses som beskattningsvärde ett belopp som överensstämmer med belopp som överensstämmer med

det schablonvärde som enligt 5 § la- det schablonvärde som enligt 5 § la-

gen (1984:668) om uppbörd av soci- gen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har fast- alavgifter från arbetsgivare har fastställts i fråga om tillhandahållande ställts i fråga om tillhandahållande av bilförmån åt anställd. av bilförmån åt anställd.

16 829

till

Faktura, avräkningsnota = eller Faktura, avräkningsnota eller motsvarande handling skall utöver motsvarande handling skall utöver beskattningsvärde och skattebelopp beskattningsvärde och skattebelopp innehålla uppgift om utställarens innehålla uppgift om utställarens och mottagarens namn och adress och mottagarens namn och adress eller annan för identifieringen god- eller annan för identifieringen godtagbar angivelse, transaktionens art tagbar angivelse, transaktionens art samt platsen för varans mottagande. samt platsen för varans mottagande. I en sådan handling skall också an- I en sådan handling skall också anges registreringsnumret för den som ges registreringsnumret för den som är redovisningsskyldig för omsätt- är skattskyldig för omsättningen. ningen. Skattemyndigheten får, när Skattskyldig som inte är registrerad det finns särskilda skäl, medge att enligt 19 § skall ange person- eller oruppgift om registreringsnumret ute- ganisationsnummer. Skattemyndiglämnas i en avräkningsnota som heten får, när det finns särskilda upprättas av köparen. Vid förvärv skäl, medge att uppgift om munret som avses i 17 § sjätte stycket skall utelämnas i en avräkningsnota som handlingen innehålla uppgift om säl- upprättas av köparen. Vid förvärv jarens personnummer eller organi- som avses i 17 § åttonde stycket skall sationshummer eller, om sådant handlingen innehålla uppgift om sälnummer saknas, en likvärdig upp- jarens personnummer eller organigift. sationsnummer eller, om sådant

nummer saknas, en likvärdig upp-

gift.

till 17 §2?

Avdrag för ingående skatt skall Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på in- styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura, avräkningsnota eller köpsfaktura, avräkningsnota eller motsvarande handling. Detta gäller motsvarande handling. Detta gäller

dock inte om säljaren enligt 16 § dock inte om säljaren enligt 16 §

tredje stycket är undantagen från tredje stycket är undantagen från 264

29 Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:000. 30 Senaste lydelse 1985:1116.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldighet att på sådan handling skyldighet att på sådan handling ange skattens belopp och inte heller ange skattens belopp och inte heller vid inköp från detaljhandeln, om ve- vid inköp från detaljhandeln eller

derlaget understiger 200 kronor. därmed jämförlig verksamhet, om

Rätt till avdrag för ingående skatt vederlaget understiger 200 kronor. som anges i 17 § sjätte stycket före- Rätt till avdrag för ingående skatt ligger endast om köpehandlingen in- som anges i 17 § åttonde stycket förenehåller sådan uppgift som avses i ligger endast om köpehandlingen inanvisningarna till 16 § sista me- nehåller sådan uppgift som avses i ningen. anvisningarna ' till 16 § sista me-

ningen.

Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil eller motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet eller som förhyrs för bruk i sådan verksamhet omfattar alla sådana kostnader oavsett om fordonet helt eller endast delvis används i verksamheten. Används personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning, i mer än ringa omfattning i verksamhet som medför skattskyldighet föreligger avdragsrätt för 50 procent av den ingående skatt som belöper på hyran. Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant förvärv som omfattas av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som medför skattskyldighet eller verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet, skall be-

loppet av den avdragsgilla ingående skatten bestämmas genom uppdelning

efter skälig grund när annat ej följer av 18 § tredje stycket.

Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet skatt erlagts för utländsk ej skattskyldig leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.

Avdragsrätten för ingående skatt på jordbruksarrende omfattar hela skatten, även om i arrendet ingår värdet av bostad.

Finansieringsföretag äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänör sig till värdet av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget när det kan visas att köparen helt saknat rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till dennes förvärv av varan.

Skattskyldigs avdragsrätt omfattar även ingående skatt som hänför sig till avhjälpande av skada som han vållat i sin verksamhet.

Förvärv eller införsel för verksam- Förvärv eller import för verksamhet föreligger även när skattskyldigs het föreligger även när skattskyldigs kostnad härför bestrides av skade- kostnad härför bestrides av skadevållande eller försäkringsgivare. vållande eller försäkringsgivare.

Har fastighetsägare inom tre år Har fastighetsägare inom tre år från utgången av det kalenderår un- från utgången av det kalenderår un-

der vilket utförts ny-, till- eller om- der vilket utförts ny-, till- eller om-

byggnad av fastighet medgivits byggnad av fastighet medgivits skattskyldighet för uthyrning eller skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse av fastigheten eller del upplåtelse av fastigheten eiler del

därav enligt 2 § fjärde stycket får han därav enligt 2 § tredje stycket får han

vid redovisningen av skatt avdraga vid redovisningen av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den del de av- byggnadsarbetena till den del de avser lokaler, som upplåts för verksam- ser lokaler, som anges i 2 § tredje het som medför skattskyldighet enligt Stycket. denna lag. 265

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En fastighetsägare får, i den mån En fastighetsägare får, i den mån han är skattskyldig för uthyrning el- han är skattskyldig för uthyrning eller upplåtelse av fastighet eller del ler upplåtelse av fastighet eller del därav enligt 2 § fjärde stycket, inom därav enligt 2 § tredje stycket, inom tre år från förvärvet dra av den skatt tre år från förvärvet dra av den skatt som upptagits i ett av säljaren utfär- som upptagits i ett av säljaren utfärdat intyg enligt 16 § femte stycket. dat intyg enligt 16 § femte stycket. Motsvarande gäller, om fastigheten Motsvarande gäller, om fastigheten används i annan verksamhet som används i annan verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna medför skattskyldighet enligt denna lag. lag.

till 19 §

Skattskyldig anses driva verksamhet i det län, där verksamhetens styrelse har sitt säte eller, om säte för verksamheten ej bestämts eller styrelse ej finnes, där verksamheten drives från fast driftställe eller, om sådant driftställe ej finnes, där den skattskyldige är bosatt.

Utländsk företagare, som enligt Utländsk företagare, som enligt punkt 1 sjätte stycket av anvisning- punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 2 § skall företrädas av repre- arna till 2 § skall företrädas av representant, anses driva verksamhet i sentant, anses driva verksamhet i det län, där representantens verk- det län, där representantens hemsamhet anses bedriven enligt första ortskommun är belägen. stycket.

till 22 8"!

Om skattskyldig regelmässigt upprättar kortperiodiska bokslut kan skattemyndigheten medge att redovisningsperiod om en eller två månader får förkortas eller förlängas med ett mindre antal dagar. Deklaration skall dock även I sådant fall lämnas inom den för perioden föreskrivna ordinarie tiden.

Deklaration som avser redovisningsperioden juli-december eller helt kalenderår får lämnas senast den 5 april året därpå.

Deklaration för redovisningsperiod som går till ända den 30 juni får lämnas senast den 20 augusti.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, om inte annat framgår av punkterna 2-6 nedan. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikrafträdandet.

2. De nya föreskrifterna i 3 § tredje stycket och i 18 a § första stycket samt, i fråga om statliga myndigheter, 2 § tredje stycket, 17 § andra stycket och 60 $ femte stycket 1 träder i kraft den 1 juli 1992. För tid dessförinnan skall de äldre föreskrifterna i punkt 1 åttonde stycket andra meningen samt nionde stycket av anvisningarna till 2 § alltjämt gälla. Därvid skall, när det gäller punkt 1 åttonde stycket andra meningen av anvisningarna till 2 §, vad som stadgas om statens järnvägars befordran av varor och postverkets befordran av varor i diligensrörelsen 1 stället gälla för statens järnvägars transporter och postverkets diligensrörelse. För tid före den 1 juli 1992 gäller nuvarande bestämmelser om uttagsbeskattning såvitt avser verksamhet som staten be- 266

31 Senaste lydelse 1986:1289, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:000.

driver för att tillgodose eget behov. Bestämmelserna i punkt 2 första stycket d) av anvisningarna till 2 § skall dock gälla från och med den 1 januari 1991.

3. De beslut som regeringen meddelat med stöd av 2 § tredje stycket, och 12 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall inte gälla efter utgången av år 1990. Besluten gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1991.

4. De beslut som regeringen meddelat med stöd av punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 2 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall inte gälla efter utgången av juni månad 1992. Besluten gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 juli 1992.

5. Avdrag medges inte till någon del för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller hyra av vara om den skattskyldige före ikraftträdandet av denna lag inte skulle ha haft rätt till avdrag för motsvarande förvärv eller hyra och om varan före ikraftträdandet vid något tillfälle ägts av den skattskyldige. 6. En kommun har inte rätt till avdrag enligt 18 a § andra stycket för skatt som hänför sig till förvärv av varor som kommunen tagit i bruk eller annars tagit i besittning före den 1 januari 1991. Detsamma gäller för skatt som hänför sig till tjänst avseende uthyrning av vara, om kommunen tagit varan i bruk eller i besittning före den 1 januari 1991. I fråga om skatt på sådana varor eller tjänster föreligger avdragsrätt för kommun endast i den mån detta

följer av 17 — 18 §§.

Lag om särskild kompensation till primärkommuner och landstingskommuner

Härigenom föreskrivs följande

1 § Primärkommuner och landstingskommuner har rätt till kompensation från staten för mervärdeskattekostnader som belöper på utgifter för upphandling från eller bidrag åt näringsidkare som inte är skattskyldiga. Denna rätt till kompensation föreligger endast för utgifter och bidrag avseende verksamheter i form av sjukvård, tandvård, social omvårdnad eller utbildning.

28 Kompensationsbeloppet skall beräknas enligt schablon. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkningen.

3 § Rätt till kompensation föreligger endast om kommunen redovisat utgif- :terna eller bidragen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

4§ Regleringen av kompensationen sker genom att kommunen tar upp kom-

pensationsbeloppet tillsammans med sin ingående mervärdeskatt i sådan de-

klaration som anges i 22 § första stycket lagen (1968:430) om mervärdesskatt. Rätt till kompensation föreligger endast om beloppet tas upp i deklaration som avser den redovisningsperiod då beloppet enligt god redovisningssed bokförts eller borde ha bokförts. Upptagandet av beloppet i deklaration skall anses som skattskyldigs begäran om avdrag för ingående skatt enligt lagen om mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)!

dels att i 68 § 2 och 6 mom. samt 84 § orden ”överskjutande preliminär skatt” skall bytas ut mot ”överskjutande skatt”,

dels att 1 §, 2 § 1-3 mom., 13 § I mom. 27 § 2 och 3 mom., 32 §, 68 § 1 och 4 mom., 69 § I och 2 mom. och 70 § 2 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, om Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomst- inte annat anges, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, ut- skatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, — ersättningsskatt. skiftningsskatt, — ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvård- kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, vinstdelningsskatt, särskild savgift, vinstdelningsskatt, särskild vinstdelningsskatt, egenavgifter en- vinstdelningsskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgif- ligt lagen (1981:691) om socialavgifter, statlig fastighetsskatt, skattetill- ter, statlig fastighetsskatt, skattetilllägg och förseningsavgift enligt taxe- lägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00) samt annuitet ringslagen (1990:00) annuitet på avpå avdikningslån. dikningslån, sådan mervärdeskatt

som skattskyldig enligt bestämmel-

serna i 22§ sjunde stycket lagen

(1968:430) om mervärdeskatt skall

redovisa i allmän självdeklaration

samt skattetillägg enligt samma lag.

Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva att i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges, vad i denna lag stadgas angående skatt tillämpas beträffande den avgift som avses med föreskriften.

I mom.” Beteckningar som an- 1 mom. Beteckningar som används i - kommunalskattelagen vänds i - kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhets- (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt eller taxeringslagen (1990:00) skatt, taxeringslagen (1990:00) eller har samma betydelse i denna lag, om lagen (1968:430) om mervärdeskatt inte annat anges eller framgår av har samma betydelse i denna lag, om sammanhanget. inte annat anges eller framgår av

sammanhanget.

2 mom." I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har påförts slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund vid den årliga debiteringen på grund

I Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 68 § 2 mom. 1986:1288, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00 68 & 6 mom. 1985:404 84 § med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:00. 2 Senaste lydelse 1989:349, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00. 269 3 Senaste lydelse 1986:1288, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00. + Senaste lydelse 1984:669, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av skattemyndighets beslut eller på av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår ef- vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna ter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 om nedsättning av skatt enligt 4

mom. samt 2§ lagen (1978:423) om mom. samt 3 § lagen (1982:1193) om

skattelättnader för vissa sparformer skattereduktion för fackföreningsoch 3§ lagen (1982:1193) om skatte- avgift; reduktion för fackföreningsavgift; preliminär skatt: 13§ nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt; kvarstående skatt: skatt, som åter- kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär står att betala, sedan preliminär skatt har avräknats från slutlig skatt; skatt och överskjutande ingående mervärdeskatt har avräknats från slutlig skatt; överskjutande skatt: sådan preliminär skatt och överskjutande ingående mervärdeskatt som överstiger slutlig skatt; tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut dm debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats; kvarskatteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.; respitränta: tänta enligt 32 §; anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom. , ö-skatteränta: ränta enligt 69§ 1 mom.; restitutionsränta: tänta enligt 69 § 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad det följande året; uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret; gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

3 mom.” Kvarstående skatt och 3 mom. Kvarstående skatt och tilltillkommande skatt samt obetald del kommande skatt samt obetald del av av sådan skatt anses belöpa i första sådan skatt anses belöpa i första

hand på annuitet som avses i 18 och hand på annuitet som avses i 13 och

i andra hand på skattetillägg eller i andra hand på skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringsla- förseningsavgift enligt taxeringslagen. gen (1990:00) eller skattetillägg enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

13 §

1 mom. Preliminär B-skatt skall tas ut med belopp motsvarande 120 procent av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade B-skatten tas preliminär B-skatt ut med 110 procent.

5 Senaste lydelse 1984:669, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00. 270 5 Senaste lydelse 1988:1525, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Preliminär B-skatt enligt första stycket får inte tas ut med lägre belopp än som motsvarar den preliminära B-skatt som har debiterats för året före inkomståret.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär Bskatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.

I den slutliga skatt som avses i I den slutliga skatt som avses i första stycket skall inte inräknas ut- första stycket skall inte inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt. skiftningsskatt, ersättningsskatt, skattetillägg eller förseningsavgift skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:00) eller enligt = taxeringslagen (1990:00), sådan i denna lag inte omnämnd 'mervärdeskatt eller skattetillägg enskatt eller avgift, vilken har påförts ligt lagen (1968:430) om mervärdeenligt bestämmelse i annan författ- skatt eller sådan i denna lag inte omning. nämnd skatt eller avgift, vilken har

påförts enligt bestämmelse i annan

författning.

Vid beräkning av preliminär B-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala på grund av förordnande enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

27§

2 mom.” Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1) debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt, som 2) sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i den skattskyldiges arbetsgivare i strid mot denna lag eller med stöd av strid mot denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser un- lagen meddelade bestämmelser underlåtit att innehålla genom skatte- derlåtit att innehålla genom skatteavdrag och som till följd härav fast- avdrag och som till följd härav fastställts till betalning; samt ställts till betalning;

3) annan än under 1) och 2) av- 3) annan än under 1) och 2) avsedd preliminär skatt, som av den sedd preliminär skatt, som av den skattskyldige erlagts. skattskyldige erlagts; samt

4) överskjutande ingående mer-

värdeskatt.

3 mom.8 Överstiger skattskyldigs 3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt slutliga skatt, efter avdrag för översom han har betalat senast den 18 ja- skjutande ingående mervärdeskatt, nuari året efter inkomståret och den den preliminära skatt som han har preliminära skatt som skall gottskri- betalat senast den 18 januari året efvas honom enligt 2 mom. 1 eller 2, ter inkomståret och den preliminära skall den skattskyldige betala en av- skatt som skall gottskrivas honom gift (kvarskatteavgift) på det över- enligt 2 mom. 1 eller 2, skall den skjutande beloppet. Kvarskatteav- skattskyldige betala en avgift (kvargift utgår med två procent på det skatteavgift) på det överskjutande överskjutande beloppet till den del beloppet. Kvarskatteavgift utgår det har täckts av preliminär skatt med två procent på det överskjusom har betalats senast den 30 april tande beloppet till den del det har året efter inkomståret och med tio täckts av preliminär skatt som har

7 Senaste lydelse 1974:771. & Senaste lydelse 1988:1525, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

procent på resterande del. Om sär- betalats senast den 30 april året efter skild beräkning i vissa fall föreskrivs inkomståret och med tio procent på i 4 mom. resterande del. Om särskild beräk-

ning i vissa fall föreskrivs i 4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understiger femtio kronor. Vid beräkningen av avgift gäller

att i den slutliga skatten inte in- att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller försenings- räknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen avgift enligt taxeringslagen (1990:00), (1990:00) eller skattetillägg enligt la-

gen (1968:430) om mervärdesskatt,

att avgift inte skall beräknas på att avgift inte skall beräknas på överöverskjutande belopp till den del det skjutande belopp till den del det uppgår till högst 20000 kronor och uppgår till högst den mervärdeskatt har betalats senast den 30 april året som avses i 18 första stycket jämte efter inkomståret, 20000 kronor och har betalats senast

den 30 april året efter inkomståret,

att belopp som avgiften skall beräknas på avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodo- Ändras debitering eller tillgodo-

räkning av preliminär skatt eller de- räkning av preliminär skatt eller biteras tillkommande skatt, görs ny överskjutande ingående mervärdeberäkning av kvarskatteavgift. Av- skatt eller debiteras tillkommande giften bestäms därvid till belopp som skatt, görs ny beräkning av kvarsskulle ha utgått, om beräkningen katteavgift. Avgiften bestäms därvid gjorts vid den årliga debiteringen av till belopp som skulle ha utgått, om motsvarande slutliga skatt. beräkningen gjorts vid den årliga de-

biteringen av motsvarande slutliga

skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående och tillkommande skatt skall" tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

328”

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tilllägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller för- icke inräknas skattetillägg celler för-: seningsavgift enligt taxeringslagen seningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, re- (1990:00), skattetillägg enligt lagen spitränta och anståndsränta; (1968:430) om mervärdeskatt och ej

heller kvarskatteavgift, respitränta

. och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som äterbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt

? Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:00.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning.

Andras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.

1 mom." Överstiger erlagd pre- 1 mom. Överstiger erlagd preliliminär skatt motsvarande slutliga minär skatt och överskjutande ingåskatt eller har genom skatteavdrag ende mervärdeskatt motsvarande enligt 4082 mom. andra stycket in- slutliga skatt eller har genom skattenehällits mer än som svarar mot den avdrag enligt 40§2 mom. andra skattskyldige påförd kvarstående stycket innehållits mer än som svaskatt, skall den skattemyndighet rar mot den skattskyldige påförd som debiterat skatten. skyndsamt kvarstäcnde skatt, skall den skatteombesörja att det överskjutande be- myndighet som debiterat skatten, loppet återbetalas till den skattskyl- skyndsamt ombesörja att det överdige. Återbetalning av överskju- skjutande beloppet återbetalas till tande preliminär skatt skall dock ske den skattskyldige. Återbetalning av endast om skatten tillsammans med överskjutande skatt skall dock ske ö-skatteränta, i förekommande fall endast om skatten tillsammans med efter avdrag för kvarstående skatt ö-skatteränta, i förekommande fall och kvarskatteavgift, uppgår till efter avdrag för kvarstående skatt minst tjugofem kronor. och kvarskatteavgift,. uppgår till

minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 45 §& 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 4583 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet.

4 mom .!! Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69§ 1 mom., inte betalt honom påförd skatt inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den restavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgiften samt i förekommande fall tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt I mom. är berättigad få vilken enligt I mom. är berättigad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller tillbaka erlagd preliminär skatt, ränta enligt 698 I mom., har att be- överskjutande ingående mervärdetala tillkommande skatt, som har de- skatt eller ränta enligt 69§ I mom., biterats på grund av taxering för in- har att betala tillkommande skatt, komst eller förmögenhet för det är som har debiterats på grund av taxevartill den preliminära skatten hän- ring för inkomst eller förmögenhet för sig eller på grund av sådant be- eller fastställelse av mervärdeskatt för slut om skattetillägg eller försenings- det är vartill den preliminära skatten avgift enligt taxeringslagen eller överskjutande ingående mervär- (1990:00) som avser samma taxe- deskatten hänför sig eller på grund ring. Har, då återbetalning enligt 1 av sådant beslut om skattetillägg el-

n' Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:00. NH Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:00. va [EN

18 Riksdagen 1989:90. I saml. Nr II

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mom. skall ske. den tillkommande ler förseningsavgift enligt taxeringsskatten inte påförts men kan med lagen (1990:00) eller skattetillägg enfog antagas, att sådan skatt kommer ligt lagen (1968:430) om mervärdeatt påföras på grund av beslut av all- skatt, som avser samma taxering. män förvaltningsdomstol i mål om Har, då återbetalning enligt I mom. taxering eller avgift som nyss har skall ske, den tillkommande skatten sagts eller av skattemyndighet om inte påförts men kan med fog antahöjd debitering eller om rättelse av gas, att sådan skatt kommer att påskattelängd, fär den preliminära föras på grund av beslut av allmän skatten eller räntan innehållas i av- förvaltningsdomstol i mål om taxevaktan på att tillkommande skatt på- ring eller avgift som nyss har sagts förs. eller av skattemyndighet om höjd

debitering eller om rättelse av skat-

telängd, får den preliminära skatten,

överskjutande ingående mervärde-

skatten eller räntan innehållas i av-

vaktan på att tillkommande skatt på-

förs.

I mom. Om preliminär skatt, I mom. Om preliminär skatt, som som har inbetalats eller som, utan har inbetalats eller som, utan att så att så har skett, skall gottskrivas har skett, skall gottskrivas skattskylskattskyldig på grund av att arbetsgi- dig på grund av att arbetsgivaren varen gjort skatteavdrag, överstiger gjort skatteavdrag, och överskjuden slutliga skatten skall ränta (ö- tande ingående mervärdeskatt överskatteränta) beräknas på det över- stiger den slutliga skatten skall ränta skjutande beloppet. (ö-skatteränta) beräknas på det

överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller

att i den slutliga skatten inte in- att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller försenings- räknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen avgift enligt taxeringslagen (1990-00): (1990:00) eller skattetillägg enligt la-

gen (1968:430) om mervärdeskatr,

att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 278 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret:

att det belopp som räntan skall beräknas på, avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomståret men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgängen av äret före taxeringsåret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt.

!? Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:00.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ränta. i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Ändras debitering eller tillgodo- Ändras debitering eller tillgodo-

räkning av preliminär skatt eller de- räkning av preliminär skatt eller biteras tillkommande skatt, görs ny överskjutunde ingående mervärdeberäkning av ränta. Räntan bestäms skatt eller debiteras tillkommande därvid till belopp som skulle ha ut- skatt, görs ny beräkning av ränta. gått, om beräkningen gjorts vid den Räntan bestäms därvid till belopp årliga debiteringen av motsvarande som skulle ha utgått, om beräkslutliga skatt. ningen gjorts vid den årliga debite-

ringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på öskatteränta.

2 mom." På skatt, kvarskatteavgift, respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom. , och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 688 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsränta). Restitutionsränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt, att ränta utgår på belopp, som se- att ränta utgår på belopp, som se-

nast under taxeringsåret har betalts nast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, från utgången som preliminär skatt och på belopp av taxeringsåret och på annat belopp som avser överskjutande ingående från utgången av den månad, då det mervärdeskatt, från utgången av taxhar betalts; eringsåret och på annat belopp från

utgången av den månad, då det har betalts; att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit

till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas. Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta

inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69 a§ tredje stycket och 75a§ fjärde stycket.

70 §

2 mom.'!" Har vid granskning hos 2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd debi- riksskatteverket av verkställd debitering befunnits, att skatt, kvarskat- tering befunnits, att skatt, kvarskat-

15 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt proposition 1989/90:00. 275 13 Senaste lydelse 1986:1288, jfr lydelse enligt proposition 1989/90:00.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

teavgift eller ränta blivit obehörigen tcavgift eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller på- utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att förd till för ringa belopp eller att skattereduktion, särskild skattere- skattereduktion, särskild skattereduktion, preliminär skatt eller ränta duktion, preliminär skatt, överskjublivit gottskriven med för högt be- tande ingående mervärdeskatt eller lopp, skall vederbörande skatte- ränta blivit gottskriven med för högt myndighet underrättas härom. Skat- belopp, skall vederbörande skattetemyndigheten har att verkställa den myndighet underrättas härom. Skatutredning i ärendet, som må finnas temyndigheten har att verkställa den erforderlig. Föreligger förhållande, utredning i ärendet, som må innas som nyss sagts, skall skattemyndig- erforderlig. Föreligger förhållande, heten, efter hörande av den skatt- som nyss sagts. skall skattemyndigskyldige när så finnes påkallat, fast- heten, efter hörande av den skattställa det belopp denne har att er- skyldige när så finnes påkallat, fastlägga. ställa det belopp denne har att er-

lägga.

Finner skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses I föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivarens ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äger motsvarande tilllämpning beträffande belopp som fastställts till betalning enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i taxeringslagen (1990:000)

Härigenom föreskrivs att I kap. 1 § taxeringslagen (1990:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), bo . lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, WW . lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, . lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, UNB . lagen (1927:321) om utskiftningsskatt, . lagen (1933:395) om ersättningsskatt, NA . lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, 0 . lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, wo . lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Tagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller

även i fråga om fastställelse av mer-

värdeskatt i vissa fall framgår av 22

$ sjunde stycket lagen (1968:430) om

mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 13 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer, postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid han haft bostad här,

2. alla skattepliktiga förvärvskällor, därvid skall i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges

a) beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, b) fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om något

sådant inte varit fastställt det året, dess antagliga värde vid:taxeringsårets ingång, samt

c) om fastigheten inte ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i förvärvskällan,

3. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje förvärvskälla, 4, de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen, 5. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,

även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig för förmögenhet,

6. belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret,

7. om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges: dock behöver uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med celler haft annat liknande förhållande med företaget,

8. räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp. 9. om den skattskyldige är delägare 9. om den skattskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som i ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga in- såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag. gångsvärde, tillskott och uttag,

10. om den skattskyldige enligt 22 § lagen sjunde stycket (1968:430) om mervärdeskatt skall redovisa mervärdeskatt i sin självdeklaration, de uppgifter som behövs för att fastställa mervärdeskatten. En allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för

särskilda fall föreskrivs i 16—-24§§ eller som behövs för beräkning av pen- 278

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om en skattskyldig skall taxeras för barns eller någon annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

Lag om koldioxidskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 8 Skatt (koldioxidskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen som anges i bilapa 1 till denna lag.

Skatt skall vidare betalas för de varuslag som är skattepliktiga enligt 1 § lagen (1961:372) om bensinskatt, med undantag för metanol och etanol. Undantaget gäller även om metanol och etanol ingår i blandningar med motorbränslen som innehåller minst 70 viktprocent bensin.

2 8 Bestämmelserna i 3 — 8 §§ lagen (1961:372) om bensinskatt tillämpas i fråga om skatt enligt denoa lag på de enligt I $ andra stycket denna lag skattepliktiga varuslagen, och bestämmelserna i 2 § första stycket, 2a,6—8 §§, 10 § andra stycket, 24 §, 25 § tredje stycket, 26 — 27 och 32 — 33 §§ lagen (1957: 262) om allmän energiskatt tillämpas i fråga om skatt enligt denna lag på övriga bränslen.

3 & Koldioxidskatt tas ut för bränslen med i bilaga 1 angivet belopp för vikteller volymenhet. För varuslag som anges i I $ andra stycket tas skatt ut med 58 öre per liter.

4 & Har utsläpp av koldioxid begränsats genom reningsätgärd eller bindning i någon produkt i samband med förbrukning av sådant skattepliktigt bränsle som avses I I $ första stycket och som skatt tagits ut för medger riksskatteverket efter ansökan av den skattskyldige återbetalning av betald koldioxidskatt i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat.

På ansökan av den som utan att vara skattskyldig har begränsat utsläpp av koldioxid på sätt sägs i första stycket medger riksskatteverket kompensation för koldioxidskatt motsvarande hur mycket utsläppet har minskats.

5 & Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 4 § görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till riksskatteverket inom ett år efter kvartalets utgång.

Återbetalning eller kompensation enligt 4 § medges inte för belopp som understiger I 000 kronor för ett kalenderkvartal.

6 § Har återbetalning eller kompensation av koldioxidskatt skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit.

Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

7 & Beslut enligt 4 eller 6 § överklagas hos kammarrätten.

Tulltaxenummer Bränsle Skatt enligt tulltaxelagen (1987:1068) ur 27.01, ur 27.02

eller ur 27.04 Kolbränslen ososorsssrsr ere rs er rasa 620 kr. per ton

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift

av snabbgående dieselmotorer, motorbrännoljor och eldningsoljor som är skattepliktiga enligt lagen (1957:262)

ur 27.11

eller ur 38.23 Gasol som används för |

b) annat ändamål än drift av motorfordon 750 kr. per ton

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:262) om allmän energiskatt!

dels att 38 skall upphöra att gälla,

dels att 2,2 a, 6, 8, 10 och 24-26 §§ samt bilaga 1 till lagen skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11a§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§: Skatt utgår icke för inhemska fasta bränslen. Skatt utgår inte heller för elektrisk kraft, som

a) framställs inom landet av producent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft.

b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller distributör till någon, som inte står i intressegemenskap med producenten eller distributören,

c) framställs eller förbrukas på fartyg eller annat transportmedel,

d) nyttiggörs inom rörelse för pro- d) nyttiggörs inom rörelse för produktion eller distribution av elek- duktion eller distribution av elektrisk kraft eller bortgår till följd av trisk kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, transforme- förluster vid överföring, transformering eller omformning hos produ- ring eller omformning hos producent eller distributör, eller cent eller distributör,

e) förbrukas i en elektrisk panna e) förbrukas i en elektrisk panna för produktion av varmluft, hetvat- för produktion av varmluft, hetvatten eller ånga under förutsättning ten eller ånga under förutsättning att, att.

elpannans effekt överstiger en elpannans effekt överstiger en megawatt, megawatt,

ingen oljebaserad produktion av ingen oljebaserad produktion av elektrisk kraft förekommer inom elektrisk kraft förekommer inom landet av energibalansskäl under landet av energibalansskäl under den tid som pannan utnyttjas, den tid som pannan utnyttjas,

värmcebehovet under de tider då värmebehovet under de tider då en elektrisk panna inte utnyttjas kan en elektrisk panna inte utnyttjas kan tillgodoses på annat sätt, tillgodoses på annat sätt,

mätaravläsning sker i början och mätaravläsning sker i början och slutet av den period som skattebefri- slutet av den period som skattebefrielsen avser, och elsen avser, och

i fråga om inköpt kraft, ett särskilt i fråga om inköpt kraft, ett särskilt av riksskatteverket godkänt avtal av riksskatteverket godkänt avtal har träffats som innebär att leveran- har träffats som innebär att leveransen kan avbrytas av leverantören, sen kan avbrytas av leverantören, när så erfordras av kraftsystemskäl. när så erfordras av kraftsystemskäl,

eller

f) framställs i ett reservkrafisaggre-

gat.

I Lagen omtryckt 1984:994. ? Senaste lydelse 1988:527.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a§

Skatt utgår inte för

a) inhemskt framställd metan,

b) naturgas, som bortgår till följd av förluster vid transport eller omformning hos producent eller distributör,

c) stadsgas eller gasol som an- c) stadsgas eller gasol som används för framställning av stadsgas, — vänds för framställning av stadsgas.

d) gasol, som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara.

Skattskyldig är

1. den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara,

2. den som har registrerats enligt 7 § andra stycket som återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle,

3. den som för annat ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §,

4. den som förvärvat gasol för an- 4. den som förvärvat gasol för annan användning än motordrift men nan användning än för drift av mosom använder gasolen för motor- torfordon men som använder gasodrift. len för drift av motorfordon.

Den för vars räkning skattepliktig naturgas införs till landet anses som producent.

8§

Skattskyldigheten inträder

1. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 1 eller 2, då bränsle av honom levereras till köpare som inte är registrerad, eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

2. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 3, då bränslet levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,

3. för den som är skattskyldig en- 3. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 4, då bränslet = ligt 6 § första stycket 4, då bränslet tas i anspråk för motordrift, och tas i anspråk för drift av motorfor-

don, och

4. för den som upphör att vara registrerad enligt 7 §, när registreringen upphör, varvid skattskyldigheten omfattar det bränsle som då ingår i hans lager.

Om skattepliktigt bränsle förs in i landet av annan än den som är registrérad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

10 §

Skatten utgår med i bilaga 1 angi- Skatten tas ut med i bilaga 1 angivet belopp för vikt- eller volymen- vet belopp för vikt- eller volymenhet. I fall som avses i 8 § första het. I fall som avses i 8 § första stycket 3 utgår dock skatten med ett stycket 3 tas dock skatten ut med ett belopp som motsvarar skillnaden belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på gasol för motordrift mellan skatt på gasol som används 283

"Senaste lydelse 1987:508. + Senaste lydelse 1987:1200.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och annan gasol. för drift av motorfordon och annan Det ankommer på riksskatteverket gasol. att i fråga om fasta bränslen fastställa För eldningsoljor får volymen räkskattesatser för hektoliter som svarar nas om till SOC om temperaturen mot de i förteckningen angivna skat- överstiger 70”C när skattskyldigheten tesatserna för ton. inträder. Till miljöklass I hör oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 300C och som innehåller högst 0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Till miljöklass 2 hör till miljöklass I inte hänförliga oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 300 C och som innehåller högst 0,02 viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten. Till miljöklass 3 hör övriga oljor.

lla$ Distribution av elektrisk kraft anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370). Som yrkesmässig distribution räknas även sådan distribution som sker under näringsverksamhetsliknande former.

24 § I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse, b) återtagits i samband med återgång av köp, c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller . därmed likartat ändamål, d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål, e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, f) förbrukats eller försålts för för- f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än ener- brukning för annat ändamål än energialstring eller förbrukning, i sam- glalstring, band med fabriksmässig tillverkning av motorer, för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att transportmedel därvid framföres, g) förbrukats förframställning av bensin eller i bilaga 1 angivet bränsle eller för produktion av annan skattepliktig elektrisk kraft än sådan som avses i 25 § första stycket d). 284

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

h) försälts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket f), även göras för kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer, vari även skall anses ingå den gas- och värmeproduktion som sker till följd av sådana processer.

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

25 §i

I deklaration som avser elektrisk kraft får avdrag göras förskatt på elektrisk kraft, som

a) levererats till kommunikations- a) förbrukats av eller levererats till företag för bandrift eller därmed lik- kommunikationsföretag för bandrift artat ändamål eller överförts till an- eller därmed likartat ändamål eller nat land, överförts till annat land,

b) förbrukats eller försålts för för- b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än ener- brukning för annat ändamål än energlalstring eller för användning i glalstring eller för användning i omedelbart samband med sådan för- omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning av brukning eller vid framställning av bensin eller i förteckningen angivet bensin eller i bilaga I angivet skatteskattepliktigt bränsle, pliktigt bränsle,

c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft,

d) producerats i mottrycksanlägg- d) producerats i en kraftvärmeanning och förbrukats i egen industriell läggning och förbrukats i egen inverksamhet. dustriell verksamhet.

Avdrag enligt första stycket c) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den kraft som betalningen avser.

Avdrag fär även göras för skatt för Avdrag får även göras för skatt på bensin eller annat bränsle, som för- bensin eller i bilaga I angivet brukats vid produktion av annan bränsle, som förbrukats vid produkskattepliktig elektrisk kraft än sådan tion av skattepliktig elektrisk kraft i som avses i första stycket d), i den den mån avdrag inte gjorts enligt mån avdrag icke gjorts enligt 24 § första stycket d), enligt 24 § första första stycket g) eller enligt 7 § 1 stycket g) eller enligt 7 § I mom. mom. första stycket g) lagen första stycket f) lagen (1961:372) om (1961:372) om bensinskatt. bensinskatt.

6 §

Regeringen eller myndighet som Annan än den som är registrerad regeringen bestämmer äger om sär- får köpa in bränsle eller elektrisk skilda skäl föreligga medgiva, att kraft utan skatt mot avgivande av en bränsle eller elektrisk kraft får inkö- försäkran till leverantören att bränspas av annan än registrerad utan let eller kraften skall användas för ett skatt eller med nedsatt skatt mot för- sådant ändamål som avses i 24 § säkran till leverantören angående an- första stycket c), d) eller f) eller 24 § vändningen av bränslet eller kraften. andra stycket eller 25 § första stycket

a) eller b). 5 Senaste lydelse 1987:508.

män energiskatt"

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxenr Bränste Skattesats

ur 27.01. Kolbränslen sosesssss rer rr ers rr rs 450 kr. per ton ur 27.02 eller ur 27.04 ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift uv

snabbgående dieselmotorer + .v.issss sva 960 kr. per m? ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och bun-

kerOljOr oss s ere resa rr rr rr rr rr tes Y60 kr. per m?

ur 27.11 NatUurgaS ..ossssesser ere rr rr r rss 350 kr. per 1000 m?

ur 27.11 Gasol som används för eller a) motordrift ssssseserr ee rer rs ere 92 öre per liter

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volvm. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen annorledes än enligt vedertagna grunder, får beskuttningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Föreslagen lydelse Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxenr Bränsle Skattesats

ur 27.01, Kolbränslen sosersersasrer rer rr reser 230 kr. per ton ur 27.02 eller ur 27.04 ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av

snabbgående dieselmotorer, motorbrännol- Jor och eldningsoljor tillhöriga

miljöklass I otsssesrsr rr rr rer rer 190 kr. per m!

miljöklass 2 osmossrerer er er rr rr rr rs 390 kr. per m? miljökläsS 3 sosse rrre starr ers rn 540 kr. per m?

ur 27.11 INETITTST 175 kr. per 1 000 m?

ur 27.11 eller ur 38.23 Gasol som används för

a) drift av motorfordon sssesrrs rr rs 85 öre per liter

b) annat ändamål än drift av motorfordon 105 kr. per ton

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1989:475. 286

Lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt! samt 1 och 2 §§ lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt

Skatt enligt lagen (1957:262) om all- Skatt enligt lagen (1957:262) om män cnergiskatt utgår på elektrisk allmän energiskatt och enligt lagen kraft och bränsle, som användes för (1990:000) om koldioxidskatt utgår växthusuppvärmning vid yrkesmäs- på elektrisk kraft och annat bränsle sig växthusodling, efter en skattesats än sådant som anges i I$ som svarar mot 15 procent av den andra stycket lagen om koldioxidskattesats som enligt lagen gäller för skatt, som användes för växthuselektrisk kraft eller för ifrågava- uppvärmning vid yrkesmässig växtrande bränsle. husodling, efter en skattesats som

svarar mot 15 procent av den skatte-

sats som enligt lagarna gäller för

elektrisk kraft eller för ifrågava-

rande bränsle.

Skatt enligt lagen (1957:262) om Skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt på elektrisk kraft allmän energiskatt och enligt lagen och bränsle som förbrukas vid in- (1990:000) om koldioxidskatt på dustriell tillverkning utgår med så- elektrisk kraft och annat bränsle än dant belopp, att skatten inte översti- sådant som anges i I $ andra stycket ger tre procent av de tillverkade pro- lagen om koldioxidskatt, som fördukternas försäljningsvärde fritt fa- brukas vid industriell tillverkning utbrik. går med sådant belopp, att skatten

inte överstiger tre procent av de till-

verkade produkternas försäljnings-

värde fritt fabrik.

Föreligger särskilda skäl kan regeringen för visst företag medge nedsättning utöver vad som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

! Lagen omtryckt 1984:996.

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § och 7 § lagen (1961:372) om bensinskatt! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt utgår, om inte annat sägs i Skatt tas uf, om inte annat sägs i andra stycket. med 2 kronor 92 öre andra stycket, med 2 kronor 40 öre per liter för blyfri bensin, varmed per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om avses bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15”C, högst 0,013 gram per liter vid 15”C, och med 3 kronor 16 öre per liter för och med 2 kronor 64 öre per liter för annan bensin. annan bensin.

För metanol och etanol utgår skat- För metanol och etanol tas skatten ten med 80 öre per liter. Ingår sådan ut med 80 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i alkohol i en blandning som avses i 1§ första stycket a) eller b) utgår 18 första stycket a) eller b) fas skatskatten för den inblandade alkoho- ten ut för den inblandade alkoholen len med 80 öre per liter och för med 80 öre per liter och för blandblandningen i övrigt med 2 kronor ningen i Övrigt med 2 kronor 40 öre 92 öre per liter om den utgörs av per liter om den utgörs av blyfri benblyfri bensin och med 3 kronor 16 sin och med 2 kronor 64 öre per liter öre per liter om den utgörs av annan om den utgörs av annan bensin. bensin.

Skatten beräknas efter varans fak- Skatt tas inte ut för smörjolja som turerade volvm. I denna skall dock är inblandad i bensin. inte inräknas smörjolja som har tillsatts bensinen. Kun skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

I mom. 1 deklaration får avdrag göras för skatt på bensin, som har

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt.

b) återtagits i samband med återgång av köp, |

c) förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller andra järnvägsfordon,

d) förbrukats eller sålts för förbrukning, i samband med fabriksmässig tillverkning av motorer, för avprovning av motorer i provbädd eller annan sådan anordning utan att transportmedel därvid framförs,

I Lapen omtryckt 1984:993. 2 Senaste lydelse 1989:1029. 3 Senaste lydelse 1987:509. 288

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

e) av den skattskyldige eller för d) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur Sverige eller hans räkning utförts ur Sverige eller förts till svensk frihamn för annat förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, ändamål än att förbrukas där,

f) sålts med förlust för den skatt- e) sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför skyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från kö- sig till bristande betalning från köparc, pare,

g) förbrukats eller sålts för för- f) förbrukats eller sålts för förbrukning vid produktion av skatte- brukning vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft. pliktig elektrisk kraft.

Avdrag enligt första stycket f) får Avdrag enligt första stycket e) får göras med belopp som svarar mot så göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten vi- stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. sas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser. som betalningen avser.

2 mom. Regeringen eller den myn- 2 mom. Annan än den som är regidighet regeringen bestämmer äger strerad får köpa in bensin utan skatt om särskilda skäl föreligga medgiva mot avgivande av en försäkran till leätt bensin må inköpas av annan än verantören att bensinen skall använregistrerad utan skatt mot försäkran das för ett sådant ändamål som avses till den skattskyldige angående bensi- il mom. första stycket c) eller f). nens användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

19 Riksdagen 1989190. 1 saml. Nr H1

Lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik

Härigenom föreskrivs att 6 — 8 §§ lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Miljöskatten skall beräknas i Miljöskatten skall beräknas i första hand med ledning av luftfarts- första hand med ledning av luftfartsverkets uppgifter om utsläpp av kol- verkets uppgifter om bränsleförväten och kväveoxider från den ak- brukning och utsläpp av kolväten tuella flygplanstypen under en ge- och kväveoxider från den aktuella nomsnittligt beräknad flygsträcka. flygplanstypen under en genomsnitt-

ligt beräknad flygsträcka.

Skatten skall tas ut för varje flyg- Skatten skall tas ut för varje flygning med 30 kronor om den enligt ning med 79 öre per kilogram förbruförsta stycket beräknade utsläpps- kat flygbränsle och med 12 kronor mängden kolväten och kväveoxider per kilogram utsläppta kolväten och uppgår till högst 5 kilogram. Om ut- kväveoxider varvid förbrukning och släppen är större, tas skatt ut med yt- utsläppt mängd beräknas enligt terligare 60 kronor för varje påbörjat första stycket. helt femtal kilogram däröver.

7§

Finns inte tillförlitliga uppgifter Finns inte tillförlitliga uppgifter som avses i 6 § första stycket för flyg- som avses i 6 § första stycket om utplanstypen i fråga, beräknas miljö- släpp av kolväten och kväveoxider skatten för den aktuella flygningen för flygplanstypen i fråga, beräknas med ledning av flygplanets högsta miljöskatten för den aktuella flygtillåtna startvikt enligt dess luftvär- ningen såvitt gäller dessa utsläpp dighetsbevis. med ledning av flygplanets högsta

tillåtna startvikt enligt dess luftvär-

dighetsbevis.

Skatten skall i sådant fall tas ut för Skatten för dessa utsläpp skall i såvarje flygning med 30 kronor om dant fall tas ut för varje flygning med den högsta tillåtna startvikten upp- 30 kronor om den högsta tillåtna går till högst 10 000 kilogram. Om startvikten uppgår till högst 10 000 den högsta tillåtna startvikten är kilogram. Om den högsta tillåtna större, tas skatt ut med ytterligare startvikten är större, tas skatt ut med 120 kronor för varje påbörjat helt ytterligare 120 kronor för varje påfemtusental kilogram till och med börjat helt femtusental kilogram till högst 35 000 kilogram och med ytter- och med högst 35 000 kilogram och ligare 60 kronor för varje påbörjat med ytterligare 60 kronor för varje helt femtusental kilogram däröver. påbörjat helt femtusental kilogram

däröver.

8§

Sker en flygning med olika flyg- Sker en flygning med olika flygplanstyper och kan skatten därför planstyper och kan skatten därför beberäknas med ledning av flera skatte- räknas till olika belopp, skall den besatser, skall den högsta skattesatsen räkning som ger det högsta beloppet tillämpas. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Lag om skatt på svavel i olja, kol och torv

Härigenom föreskrivs följande.

18 Skatt (svavelskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för svavelinnehållet i

1. motorbrännolja och eldningsolja (ur tulltaxenr 27.10 tulltaxelagen (1987:1068) ),

2. kolbränsle (ur tulltaxenr 27.01, 27.02 eller 27.04 tulltaxelagen),

3. torvbränsle (ur tulltaxenr 27.03 tulltaxelagen).

2 § Svavelskatt skall betalas med 27 kronor per kubikmeter olja för varje

tiondels viktprocent svavel i sådan olja. Svavelskatt tas inte ut om oljans sva-

velinnehåll är högst 0,1 viktprocent.

Vid bestämning av skatten på grund av svavelinnehållet, mätt som viktprocent svavel i oljan, skall avrundning göras uppåt till närmaste tiondels viktprocent.

För eldningsoljor får volymen räknas om till 50”C om temperaturen överstiger 70”C när skattskyldigheten inträder.

För kolbränsle och torvbränsle skall svavelskatt betalas med 30 kronor per kilogram svavel i bränslet. |

3 § Skattskyldig är

1. den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara,

2. den som har registrerats enligt 4 § andra stycket som återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle,

3. den som för annat ändamål än som avses i 6 § återförsäljer eller förbrukar bränsle som förvärvats utan skatt.

4 & Den som är skattskyldig enligt 3 § 1 skall vara registrerad hos riksskatteverket.

Den som i större omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt

bränsle eller håller sådana bränslen i lager kan registreras hos riksskatteverket som återförsäljare eller förbrukare av sådant bränsle. Även annan som förbrukar bränsle kan om det finns särskilda skäl registreras som förbrukare.

5 8 Skattskyldigheten inträder

1. enligt 3 § 1 eller 2, då bränsle av den skattskyldige levereras till köpare som inte är registrerad eller till den skattskyldiges försäljningsställe för detaljförsäljning om detta inte är depå eller används för annat ändamål än försäljning,

2. enligt 3 § 3, då bränsle levereras till köpare eller används för annat ändamål än försäljning,

3. för den som upphör att vara registrerad enligt 4 §, när registreringen upphör, varvid skattskyldigheten omfattar det bränsle som då ingår i den skattskyldiges lager.

Om skattepliktigt bränsle förs in i landet av annan än den som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

6 § I deklaration får avdrag göras för skatt på svavel i bränsle som har

1. förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken svavelskatt har betalats,

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eler fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål,

4. av den skattskyldige eller för den skattskyldiges räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

5. förbrukats eller försålts för annat ändamål än energialstring, 6. förbrukats för framställning av bensin eller skattepliktigt bränsle,

7. förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer eller i processer för framställning av varor av andra mineraliska ämnen än metaller, vari även skall anses ingå den gas- och värmeproduktion som sker till följd av sådana processer, eller förbrukning i sodapannor,

8. försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket 8. får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försälningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

78 Annan än den som är registrerad får köpa in bränsle utan skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 6 § första stycket 3 eller 5 i denna lag.

8 § Regler om förfarandet vid uttag av svavelskatten finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

9 & Har svavel som skatt tagits ut för avskilts genom reningsåtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av skattepliktigt bränsle medger riksskatteverket efter ansökan av den skattskyldige återbetalning med 30 kronor per kilogram svavel i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat.

På ansökan av den som utan att vara skattskyldig avskilt svavel i bränsle på sätt sägs i första stycket medger rikskatteverket kompensation med 30 kronor per kilogram svavel som avskilts.

10 & Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 9 § görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till riksskatteverket inom ett år efter kvartalets utgång.

Återbetalning eller kompensation enligt 9 § medges inte för belopp som understiger 1 000 kronor för ett kalenderkvartal.

11 3 Har återbetalning eller kompensation för skatt utbetalats med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit.

Åtgärd för att ta ut oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

12 & Beslut enligt 9 eller 11 § överklagas hos kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

[Ne] Ne [NG

ilava 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-03-12 Bilaga Närvarande: f.d. regeringsrådet Stig Nordlund, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Ulla Wadell, regeringsrådet Björn Sjöberg. Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 2. lag om särskild kompensation till primärkommuner och landstingskom-

muner, 3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:000), 5. lag om ändring i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif-

ter, 6. lag om koldioxidskatt. 7. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 8. lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt, 9. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, 10. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, 11. lag om skatt på svavel i olja, kol och torv.

Lapförslagen 1-5 har behandlats av lagrådet i här angiven sammansättning.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Carl-Gustav Ohlson, kammarrättsassessorn Per Kjellsson och kanslirådet Lennart Hamberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Inledning

Allmänna synpunkter Det förslag till reformerad mervärdebeskattning som läggs fram i remissen innebär i huvudsak att de materiella beskattningsreglerna ändras så att skattebasen blir mer enhetlig. Detta medför att beskattningsområdet utvidgas väsentligt. Framför allt gäller det tjänsteområdet, där stora delar hittills legat utanför mervärdebeskattningen.

Mervärdeskatten är en form av allmän konsumtionsskatt, som skall tas ut av den slutlige konsumenten. Den är konstruerad som en skatt på den yrkesmässiga omsättningen inom landet och på importen av varor och tjänster. Skatteuttaget delas upp på flera på varandra följande led i produktions- och distributionskedjan. Varje led svarar gentemot staten för skatten på den värdetillväxt, det s.k. mervärdet, som tillförts objektet genom bearbetning, hantering eller annan prestation i det egna ledet. Den som är redovisningsskyldig för mervärdeskatt skall redovisa skatten på sin omsättning av skattepliktiga varor och tjänster (s.k. utgående mervärdeskatt) med avdrag för den 293

mervärdeskatt som han själv har betalat till sina leverantörer av varor och tjänster i verksamheten (ingående skatt). Mervärdeskatten blir på detta sätt inte någon slutgiltig kostnad förrän den tas ut vid den sista omsättningen till den slutlige förbrukaren. I vissa fall har avdragsrätt medgivits för ingående skatt fast de omsatta varorna eller tjänsterna är undantagna från skatteplikt och omsättningen alltså inte föranleder någon utgående skatt.

Lagen om mervärdeskatt utfärdades 1968. Den har därefter ändrats ett otal gånger. Snart sagt varje bestämmelse i lagen och anvisningarna till den har ändrats. Någon lagrådsgranskning har tidigare inte förekommit, vare sig vid lagens tillkomst eller vid ändringarna. Med den tid som har stått till buds för behandlingen av förevarande remiss har det inte heller nu varit möjligt att göra någon djupgående granskning av lagen i dess helhet. Den begränsade granskning som gjorts har dock gett anledning till vissa kritiska iakttagelser om lagens uppbyggnad.

Lagen bygger på ett antal begrepp som i detta sammanhang ges specifika innebörder. Ett sådant begrepp är skattskyldighet. Mervärdeskatten är som sagt en konsumtionsskatt som endast skall belasta den slutlige konsumenten. Enligt huvudregeln i ML är emellertid den skattskyldig som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter skattepliktiga varor eller tjänster. Skattskyldigheten innebär alltså en skyldighet att redovisa den mervärdeskatt som uppburits i samband med omsättning av varor eller tjänster. Den skattskyldige fungerar i princip som uppbördsman för staten. Men även den som i yrkesmässig verksamhet omsätter uteslutande skattefria varor eller tjänster betecknas i vissa fall som ”skattskyldig”, trots att han aldrig redovisar någon utgående skatt. Det är ett konstgrepp i syfte att ändå gottgöra denne för den ingående skatten på de varor och tjänster han anskaffat för verksamheten. Men att begära gottgörelse är ingen skyldighet utan tvärtom en rättighet. Det kan alltså vara ett gynnande beslut att bli förklarad skattskyldig.

Den skattskyldige betecknas i ML också som redovisningsskyldig. Det kan ifrågasättas om man inte kunde undvara begreppet skattskyldighet och nöja sig med redovisningsskyldig som beteckning på den vars skyldighet består i att redovisa uppburen mervärdeskatt till staten. Rätten att gottgöra sig för ingående skatt för den som inte är redovisningsskyldig, kunde stipuleras direkt utan omvägar över något genomgående begrepp.

Det grundläggande begreppet skattskyldighet avser enligt 2§ ML en bestämd verksamhet, varaktig eller ej, för vilken någon är skattskyldig. Skattskyldigheten avser vidare en verksamhet för vilken den skattskyldige f n enligt 19§ skall registreras. Enligt 4§ ML används emellertid begreppet skattskyldighet med ytterligare en innebörd. Där regleras ”skattskyldighetens inträde”, vilket inträffar när vara levereras, tjänst tillhandahålls eller uttag sker. Meningen med bestämmelsen är att lägga fast den tidpunkt då en skattepliktig transaktion har inträffat, med de konsekvenser i fråga om redovisningsskyldighet m m som knyts till den tidpunkten.

Att det grundläggande begreppet skattskyldighet har flera skilda betydelser är olämpligt och bidrar till att regleringen i ML är svårförståelig och svår att överblicka. För att beteckna tidpunkten för en enskild skattepliktig transaktion bör i stället för begreppet ”skattskyldighetens inträde” någon annan

och specifik beteckning användas, om någon ytterligare bestämning är nöd- Prop. 1989/90:111

vändig vid sidan av de regler som finns i 5 a§ om redovisningsskyldighetens inträde. På denna punkt kan hänvisas till 1977 års sjätte EGdirektiv om harmonisering av mervärdeskatten. Där anges vad som enligt 4§ ML avses med skattskyldighetens inträde med orden ”chargeable event” under det att begreppet ”taxable” används i fråga om skattskyldighet och skattephikt.

De föreslagna ändringarna i anvisningarna till 2§ ML innehåller bl.a. att verksamhet skall anses som yrkesmässig när inkomsten utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen. Begreppet näringsverksamhet har fått en preciserad innebörd i inkomstskattereformen. Det innefattar alltid att verksamheten är yrkesmässig. Men lika fullt behålls längre fram i nämnda anvisningar ett stycke som innebär att försäljning av inventarier och liknande varor i näringsverksamhet inte skall anses som yrkesmässig. om verksamheten inte medför skattskyldighet enligt ML. Vidare föreslås ett nytt stycke i samma anvisningar av innebörd att arbeten, vilka utförts på egen fastighet i näringsverksamhet som inte medför skattskyldighet enligt ML, inte skall räknas som yrkesmässiga om lönekostnaderna understiger visst belopp.

De anförda exemplen kan räcka för att illustrera hur lagstiftaren laborerat med begreppen utan hänsyn till deras mening i andra skattesammanhang och ibland så att de förlorat sin förankring i begreppets språkliga innebörd. ML genomsyras av en begreppsjuridik som är främmande för svensk lagstiftning. Det medför att lagen blir otillgänglig för andra än experterna på området; de som har att fullgöra prestationer enligt lagen har inte möjlighet att själva bedöma om myndigheternas beslut står i överensstämmelse med lagen. Det är särskilt betänkligt när enligt remissförslaget nya stora grupper av näringsidkare blir skattskyldiga till mervärdeskatt.

I remissen redovisas att regeringen har tillkallat en utredningsman (dir 1990:1) för att göra en genomgripande översyn av ML i tekniskt och systematiskt hänseende. Lagrådet vill framhålla att denna översyn måste utmynna i en helt annan uppläggning av lagen, där regleringen inte sker genom utvidgningar eller inskränkningar av centrala begrepp utan genom en dirckt bestämning av vad som är skattepliktigt och vem som har att redovisa skatt.

Laprådet har avstått från att föreslå ändringar i de lagrum som inte berörs av remissen och har också i sina ändringsförslag i fråga om övriga lagrum iakttagit återhållsamhet beträffande i och för sig önskvärda avvikelser från systematiken i lagen.

Konstitutionella frågor Departementschefen uttalar i avsnitt 2.7 av remissen att de bemyndiganden för regeringen som finns i ML bör upphävas. Dessa bemyndiganden har nämligen tillkommit före den nuvarande regeringsformens tillkomst och är i många fall inte förenliga med de begränsningar i möjligheterna att delegera normgivningsmakt som anges i den. De får för närvarande tillämpas 'med stöd av regeringsformens övergångsbestämmelser. | Lagrådet tillstyrker förslagen i detta avseende. Emellertid innehåller ML vissa bestämmelser i bemyndigandeform, som inte berörts i remissen.

I detta hänseende noterar lagrådet att 47 § tredje stycket ML innehåller en hänvisning till 58 § 2 mom. uppbördslagen i fråga om befrielse från restavgift, vilken bestämmelse i sin tur innefattar ett bemyndigande för riksskatteverket att meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

Ytterligare en bestämmelse finns i 76 a § ML, som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att medge återbetalning av mervärdeskatt som hänför sig till varor eller tjänster som förvärvas av utländska beskickningar, konsulat etc. och internationella organisationer samt deras personal. Med stöd av bemyndigandet har utfärdats en särskild förordning (1972:833) om återbetalning av mervärdeskatt i vissa fall.

Vidare finns i 76 b§ en bestämmelse, utformad som ett motsvarande bemyndigande att medge återbetalning av mervärdeskatt som hänför sig, till förvärv eller införsel av varor som gjorts av FN-organ, statliga biståndsorgan eller riksomfattande hjälporganisationer, när varorna är avsedda att föras ut ur landet för utomlands bedriven verksamhet. Till bemyndigandet ansluter en förordning (1986:77) i ämnet.

Som redan har konstaterats får bemyndiganden av ifrågavarande karaktär tillämpas endast med stöd av regeringsformens övergångsbestämmelser. 76 b$ har tillkommit genom lagstiftning år 1985 och kan således inte stödjas på dessa övergångsbestämmelser. Bestämmelsen synes emellertid endast till formen vara ett bemyndigande och i själva verket vara ett, om än missvisande, uttryck för avsikten att återbetalning av mervärdeskatt i de av bestämmelsen omfattade situationerna alltid skall ske. Den till 76 b§ anslutande förordningen föreskriver nämligen en generell återbetalningsskyldighet i de i paragrafen avsedda fallen. Förordningen innehåller i övrigt att återbetalningsfrågan prövas av riksskatteverket med kammarrätten som besvärsinstans, varjämte ansökningsförfarandet regleras. Lagrådet förordar således att bestämmelsen i 76 b§ omformuleras för att fastslå denna innebörd och ange beslutande myndighet jämte besvärsväg.

Liknande synpunkter kan anläggas på bestämmelsen i 76 a §. Såsom framgår av prop. 1972:119 (s. 11) har det sakliga innehållet i de bestämmelser, som med stöd av bemyndigandet givits i förordningsform om återbetalning av mervärdeskatt, dessförinnan underställts riksdagens granskning genom propositionen. Bestämmelserna har därmed enligt gängse betraktelsesätt blivit riksdagsbundna. Något bemyndigande i egentlig mening är det alltså inte fråga om. För att regeringsformens krav skall uppfyllas förordar lagrådet att paragrafen omformuleras till att ange dels de materiella förutsättningarna för rätt till återbetalning av mervärdeskatt i de där angivna fallen, dels beslutsmyndighet och besvärsväg, varefter förfarandet för återbetalning regleras i verkställighetsföreskrifter.

Sävitt gäller bestämmelsen i 47 § tredje stycket ML, vari hänvisas till 58 § 2 mom. uppbördslagen, erinrar lagrådet om att det i 58 § 2 mom. uppbördslagen intagna bemyndigandet för riksskatteverket vid upprepade tillfällen föranlett påpekanden vid lagrådsgranskningen, se i första hand prop. 1987/88:40 med förslag till ändring i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (s. 49 f) och nu senast prop. 1989/90:17 om ändring i lagen (1972:435) om överla: avgift (s. 40). Bestämmelsen i uppbördslagen förorsa-

kar således upprepade problem vid granskningen av nya lagar — så har skett även vid granskningen av förevarande lagförslag. Det är alltså angeläget att lagstiftningen i förevarande avseende snarast bringas i överensstämmelse med den nya regeringsformen och inte längre stöds enbart på dess över-

gångsregler. N

Utöver nu kommenterade bestämmelser innehåller 22 § ML en bestämmelse, som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att medge att skattskyldig, eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som framgår av paragrafen. Sådant medgivande lär tidigare ha generellt givits skattskyldiga som eljest skulle ha varit skyldiga att deklarera kort efter årsskiftet. Sedan redovisningsperioderna i lagen har ändrats har emellertid bemyndigandet inte behövt utnyttjas. Vidare har särskilda anståndsregler föreslagits införda i en ny 22 a§ ML genom prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m.m. Mot denna bakgrund förordar lagrådet att bemyndigandet i 223 ML upphävs.

Ett annat bemyndigande finns i 58 § första stycket ML, vars andra mening innehåller att tullagen gäller i fråga om mervärdeskatt om inte regeringen förordnar annat. Även detta bemyndigande är, enligt vad som upplysts vid föredragningen inför lagrådet, numera obehövligt och kan därför utan svårighet utmönstras. :

De föreslagna ändringarna i paragraferna och anvisningarna till dessa Lagrådet övergår härefter till synpunkter på de paragrafer i ML och anvisningarna till dessa som föreslås ändrade i remissen. I samband med behandlingen av 8§ ML har lagrådet tagit del av skrivelser som kommit in till lagrådet från Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Scandinavian Airlines System, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) och Sveriges Veterinärförbund.

2§ jämte anvisningar I 2§ tredje och femte styckena anges att skattemyndigheten kan meddela tillsvidarebeslut i fråga om skattskyldighet. Det ger intrycket att myndigheten kan återkalla beslutet när den så finner lämpligt. Besluten är emellertid till sin innebörd av gynnande karaktär och kan därför inte återkallas annat än vid ändrade förhållanden. Lagrådet föreslår att orden ”tills vidare” slopas i de båda styckena.

I tredje stycket föreslås vidare i remissen att ordet ”uthyrning” ändras till ”upplåtelse av hyresrätt eller bostadsrätt” samt att sista meningen utgår. Lagrådet förordar att den hittillsvarande lydelsen behålls i klarhetens intresse. Dessutom tilläggs i förslaget en bestämmelse av innehåll att skattemyndigheten kan besluta om skattskyldighet också vid upplåtelse åt statlig myndighet eller kommun. Lydelsen av denna bestämmelse kan förenklas, om det som lagrådet föreslår beträffande 3§ tredje stycket följs.

2§ tredje stycket kan lämpligen ges följande lydelse:

”Skattemyndigheten kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för stadigvarande användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Detsamma gäller vid uthyrning åt staten eller en kommun, även om uthyrningen sker för verksamhet som inte medför skattskyldighet. Vad som har sagts om uthyrning tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.”

Slutligen föreslår lagrådet beträffande 2§ att sista stycket utgår. Det hör systematiskt inte hemma i denna paragraf.

I punkt 1 av anvisningarna anges när verksamhet skall anses yrkesmässig. Huvudfallet är enligt remissen att inkomsten utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen. I första och andra styckena anges vissa ytterligare fall som skall hänföras till yrkesmässig verksamhet. Tredje stycket, som är nytt, innehåller bestämmelser som är oförenliga med begreppet näringsverksamhet i kommunalskattelagens mening. Detta begrepp omfattar givetvis även förvärvsverksamhet som inte medför skattskyldighet enligt ML, t.ex. därför att verksamheten avser sådana varor eller tjänster som inte är skattepliktiga. Definitionsmässigt måste all verksamhet som faller inom ramen för näringsverksamhet anses som yrkesmässig, även arbeten i egen regi på fastighet som används i verksamheten. Syftet med bestämmelserna i tredje stycket är enligt specialmotiveringen att lägga grunden för den utvidgade uttagsbeskattning på fastighetsområdet som föreslås i punkt 2 av anvisningarna och samtidigt begränsa räckvidden av denna uttagsbeskattning. För detta ändamål behövs emellertid inga särskilda regler om yrkesmässig verksamhet. Hela regleringen bör i stället ske i anvisningspunkten 2.

Det föreslagna tredje stycket i punkt 1 bör alltså utgå. I stället kan lämpligen på denna plats införas regleringen i elfte och tolfte styckena om när statlig myndighets och en kommuns verksamhet skall anses som yrkesmässig verksamhet. Regleringen kan förenklas och förkortas avsevärt. Den kan med beaktande av vad lagrådet föreslår i fråga om 3§ förslagsvis sammanföras i ett stycke av följande lydelse: Om staten, ett statligt affärsverk eller en kommun tillhandahåller skattepliktiga varor eller tjänster mot vederlag utan att tillhandahållandet ingår som ett led i en myndighetsutövning, är verksamheten att anse som yrkesmässig, oavsett om den bedrivs med vinstsyfte eller ej. Omhändertagande och förstöring av avfall och föroreningar samt avloppsrening är alltid att anse som yrkesmässig verksamhet, om det sker mot vederlag. Omedelbart härefter bör i ett fjärde stycke följa en definition på vad som

menas med kommun. Utöver vad som sägs i det föreslagna tionde stycket i

remissen bör nämnas kommunalförbund, som också kan vara huvudman för verksamhet där skattepliktiga varor och tjänster tillhandahålls. Stycket bör då lyda: ”Med kommun förstås i denna lag primärkommun, landstingskommun och kommunalförbund.”

Det föreslagna trettonde stycket bör utgå. Verksamhet som staten eller en kommun bedriver för eget behov bör anses som yrkesmässig när verksamhe-

ten i Övrigt är det. Erforderliga regleringar av uttagsbeskattning och avdragsrätt bör göras enbart i samband med de allmänna reglerna därom. Sista meningen i det här behandlade stycket gäller verksamhet ”som staten eller kommun bedriver i bolagsform eller liknande”. Verksamhet bedriven av sådan juridisk person som avses kan emellertid aldrig anses bedriven av staten eller kommun. I frågan om myndighetsutövning genom bolag och andra enskilda subjekt återkommer lagrådet vid granskningen av 8§ ML.

Enligt det föreslagna sista stycket 2) i anvisningspunkten 1 skall som yrkesmässig verksamhet inte räknas omsättning av tjänster som avser gravöppning och gravskötsel och som tillhandahålls av huvudmannen för en allmän begravningsplats. Som skäl härför har i motiveringen avsnitt 2.8.2 angivits att tillhandahäållandet av sådana tjänster snarast bör anses som en form av myndighetsutövning. Lagrådet kan inte instämma i denna bedömning utan anser att tjänsterna faller in under den beskrivning som ges i elfte stycket av anvisningspunkten. De är således att betrakta som yrkesmässiga. Anses ett

undantag från skatteplikt behövligt, bör det alltså föras in i 8§.

Punkt 2 av anvisningarna innehåller en uppräkning av olika förfaranden som skall föranleda uttagsbeskattning. Bland dessa förfaranden ingår enligt nuvarande d) - som i sak oförändrad föreslås omrubricerad till c) — att en tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet, utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans räkning utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet. Härmed avses att beskriva situationen att en näringsidkare, som i sin vanliga verksamhet tillhandahåller tjänster till marknadspris, vid sidan därav utför sådana tjänster åt sig själv eller någon annan gratis eller mot lägre vederlag. Lagtextens uttryck ”för egen eller för annans räkning” är emellertid missvisande i sammanhanget, eftersom det ligger nära till hands att tolka det så, att näringsidkaren i det beskrivna fallet utför tjänster i eget namn eller som företrädare för den andre.

Enligt lagrådets mening kan emellertid det här kritiserade uttrycket avvaras utan att bestämmelsens innebörd förändras. Lagrådet föreslår således följande lydelse: C) tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet, utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, om inte annat följer av tredje stycket, Det kritiserade uttrycket återkommer i den föreslagna nya d), vilken talar om serveringstjänster som utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans räkning utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet. Innebörden av förslaget i denna del är enligt remissen, att uttagsbeskattning skall kunna ske även i det fallet att personalservering förekommer utan samband med sådan serveringsrörelse som omfattas av c). Även här bör dock det kritiserade uttrycket utmönstras och dessutom

bestämmelsens karaktär av tillägg till den föregående markeras. Den före-

slås därför få följande lydelse: d) serveringstjänst som, i annat fall än som avses i c), utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige i personalservering utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet,

I punkt 2 första stycket e) och f) anvisningarna till 2§ upptas fall då byggnads- och anläggningsarbeten skall föranleda uttagsbeskattning. Bestämmelserna bör ges ett mera konkret innehåll och kan lämpligen inrymma vad som sägs i de föreslagna åttonde och nionde styckena. I ett nytt åttonde stycke kan i stället tas upp den begränsningsregel i anslutning till f), som i remissförslaget bildar tredje stycket i anvisningspunkten 1). Med en viss justering även av sista stycket i punkten 2 skulle de här behandlade reglerna förslagsvis få följande lydelse: e) byggnads- eller anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, samt ritning, projektering, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet av annan än den skattskyldige tillförs en fastighet som hos den skattskyldige utgör lagertillgång i näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen,

f) byggnads- eller anläggningsarbeten, inräknat reparationer och underhåll, samt ritning, projektering, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst utförs av ägaren på en fastighet som han använder i en verksamhet för vilken skattskyldighet inte föreligger, -——-

Bestämmelserna i första stycket f) gäller endast om de nedlagda lönekostnaderna för arbetena, inräknat avgifter som grundas på lönekostnaderna, för beskattningsåret överstiger 500 000 kronor.

Som omsättning enligt första stycket e) och f) räknas inte lokalstädning, fönsterputsning, renhällning och annan sedvanlig fastighetsskötsel. I punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 2 § anges att till uttag inte hänförs en kommuns ianspråktagande av egna varor eller tjänster för eget behov och att detsamma gäller en statlig myndighets ianspråktagande om myndigheten inte omfattas av beslut enligt 18 a §. Om vad lagrådet föreslår beträffande 3§ tredje stycket följs, bör hänvisningen till 18 a § utgå och lydelsen i övrigt förenklas. Följande lydelse föreslås. Statens eller en kommuns ianspråktagande av egna varor eller tjänster för eget behov skall inte anses som uttag.

2a§ I paragrafen regleras vad som skall förstås med export vid mervärdebeskattningen. Huvudregeln är, då det gäller tjänster, att de för att hänföras till export skall tillhandahållas utom landet. Men även åtskilliga tjänster som tillhandahålls inom landet skall räknas som export. Det gäller enligt paragrafens tredje stycke i dess nuvarande lydelse vissa tjänster åt utländska användare eller uppdragsgivare, bl.a. upplåtelse av rätt att utnyttja system eller program för automatisk databehandling (punkt 11), automatisk databehandling (punkt 12) och viss informationsöverföring (punkt 13).

Enligt 2 a § tredje stycket 12) i remissförslaget skall upplåtelse åt utländsk användare av rätt som omfattas av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk anses som export. Vidare föreskrivs särskilt att även upplåtelse av rätt att utnyttja system eller program för automatisk databehandling skall anses som export. Rätten till datasystem och datorprogram är oftast upphovsrättsligt skyddad enligt lagen 1960:729. Sådana system och program anses normalt fylla de förutsättningar på originalitet m.m. som krävs för s.k. verkshöjd och skydd enligt nämnda lag. För de redan skyddade 300

systemen och programmen behövs således inte någon särskild föreskrift i punkten 12 utöver hänvisningen till upphovsrättslagen. Emellertid skall enligt 2 a §1 dess nuvarande lydelse upplåtelse av rätt till alla slag av datasystem och datorprogram — dvs. även enkla, upphovsrättsligt oskyddade system och program — anses som export (se prop. 1985/86:47). Såvitt framgår av remissen åsyftas inte någon saklig förändring i denna del. Punkten 12 bör mot bakgrund härav formuleras om så att en dubbelreglering av de skyddade systemen och programmen undviks och innebörden av bestämmelsen blir klarare.

I remissen föreslås vidare att ADB-tjänster och informationstjänster också i fortsättningen skall räknas som export. Bestämmelsen om detta finns i2a§ tredje stycket 13) där det sägs att datatjänst och tillhandahållande av information åt utländsk uppdragsgivare skall räknas som export. Enligt specialmotiveringen avses med datatjänst såväl automatisk databehandling som enbart en informationsåtergivning i form av ett överförande av datorbaserad information. Uttrycket tillhandahållande av information sägs därmed komma att få betydelse endast för sådant tillhandahållande som inte utgör datatjänst.

Begreppet datatjänst i den föreslagna punkten 13 definieras inte i lagtexten och den avsedda innebörden av begreppet är inte helt tydlig. Enligt lagrådets mening vinner reglerna om data- och informationstjänsterna i klarhet på att liksom nu vara uppdelade på skilda punkter, av vilka den ena avser endast tjänster som direkt anknyter till datorbearbetning och den andra avser tillhandahållande av alla slag av information, således även datorbaserad information.

Lagrådet förordar att 2 a§ tredje stycket i berörda delar ges följande lydelse: 12) upplåtelse eller överlåtelse åt utländsk användare av rätt till patent, nyttjanderätt till konstruktion eller uppfinning, mönsterrätt, varumärkesrätt, rätt som omfattas av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller av lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild samt rätt att utnyttja sådana system och program för automatisk databehandling som inte är skyddade genom förstnämnda lag.

13) automatisk databehandling och utarbetande av system eller program för automatisk databehandling åt utländsk uppdragsgivare,

14) tillhandahållande av information åt utländsk uppdragsgivare. Som följd av vad lagrådet förordat bör de båda föreslagna följande punkterna i paragrafen betecknas 15) och 16).

Beträffande sista stycket i paragrafen har under föredragningen inför lagrådet upplysts, att den nordiska konvention som ligger till grund för bestämmelsen avser all färjetrafik mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge, oavsett varifrån trafiken utgår. Stycket bör därför jämkas. Lydelsen kan dessutom förenklas. Stycket kan lämpligen ges följande lydelse: Leverans av varor till fartyg på linjer mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge för försäljning från kiosk eller liknande försäljningsställe ombord räknäs som export enligt andra stycket 3) celler 4) endast då fråga är om spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel samt choklad- och konfektyrvaror.

Paragrafen innehåller specialregler om vem skattskyldigheten åvilar främst vid vissa bolagsformer och för dödsbon. |

I det remitterade förslaget har i ett nytt tredje stycke tagits in materiellt sett nya bestämmelser om skattskyldigheten för statens verksamhet. För närvarande gäller att staten behandlas som ett enda skattesubjekt vid mervärdebeskattningen utom såvitt gäller vissa affärsverk och någon enstaka ytterligare myndighet.

Det föreslagna tredje stycket innehåller till en början en allmän bestämmelse om statens skattskyldighet för mervärdeskatt. I första meningen sägs således att skattskyldighet för verksamhet som bedrivs av staten åvilar den myndighet som omsätter skattepliktig vara eller tjänst. Vidare har i tredje meningen föreslagits ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva annat om vissa statliga myndigheters skattskyldighet än vad som sägs i första meningen.

De myndigheter, för vilka särskilda föreskrifter föreslås kunna utfärdas, är sådana som enligt 18 a§ i remissförslaget inte medgivits avdragsrätt för ingående skatt. Sådan avdragsrätt skall enligt 18 a§ kunna medges statlig myndighet endast efter beslut av regeringen.

Det föreslagna skattskyldighetsbegreppet är nytt på så sätt att de statliga myndigheterna var för sig i stället för staten som sådan skall vara skattesubjekt.

Då det gäller transaktioner mellan statliga myndigheter och interna åtgärder hos dem är syftet med förslagen i 3§ tredje stycket och 18 a§ första stycket att myndigheterna som regel- genom ett särskilt redovisningsmässigt kompensationssystem — skall avräkna påförda utgifter för mervärdeskatt mot budgetens inkomstsida. För myndigheter med rätt till sådan avräkning skall ett generellt avdragsförbud gälla för den ingående skatten. De myndigheter som inte ingår i det redovisningsmässiga kompensationssystemet skall enligt 18 a § ha avdragsrätt för ingående mervärdeskatt. I fråga om de myndigheter som ingår i detta system har regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer enligt 3 § tredje stycket bemyndigats att besluta om skattskyldigheten vid omsättning mellan myndigheterna.

Skälen till den föreslagna nya ordningen synes främst vara dels önskemål om förenklingar av myndigheternas budgetering och redovisning, dels konkurrenshänsyn. För att nå det avsedda syftet har, som nyss berörts, i remissförslagets 3 § tredje stycket och 18 a § första stycket tagits in bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och särskilda beslut om skatt.

Bemyndiganden att föreskriva om skatt är som behandlats inledningsvis i

yttrandet inte förenliga med de begränsningar 1 möjligheterna att delegera normgivningsmakt som anges i regeringsformen. Lagrådet kan därför inte tillstyrka att det föreslagna bemyndigandet införs i 3 § tredje stycket. Den lösning av de förevarande problemen som enligt lagrådets mening ligger närmast till hands är att det nuvarande skattskyldighetsbegreppet för staten behålls och att en revidering görs av berörda interna statliga budgeterings- och redovisningsregler. 302

Vad som nu har sagts innebär att det föreslagna tredje stycket enligt lagrådets mening inte kan införas. Lagrådet förordar att där i stället införs en specialbestämmelse om att vissa myndigheter som särskilt anges skall vara skattskyldiga. Detta synes vara aktuellt i fråga om affärsverken, dvs. postverket, televerket, luftfartsverket, FFV, domänverket, statens vattenfallsverk, sjöfartsverket och statens järnvägar. I övrigt utgör staten — liksom enligt nu gällande regler — ett skattesubjekt utan att särskild föreskrift lämnas om det.

Lagrådet föreslår alltså att 3§ tredje stycket får följande lydelse: För verksamhet som bedrivs av statligt affärsverk är verket skattskyldigt. När i lagen talas om staten avses inte sådant verk.

78 I paragrafens andra stycke definieras vara enligt huvudregeln som materiellt ting som inte är fastighet. Samma definition av vara föreslås i 7§ andra stycket i remissen. I fjärde stycket föreslås att tjänst skall definieras som annat än vara eller fastighet.

Vad som utgör fastighet har således avgörande betydelse för klassificeringen av det skattepliktiga området vid mervärdebeskattningen. Definitionen av fastighetsbegreppet anges i 7§ andra stycket ML. Den har flyttats över med i sak oförändrat innehåll till motsvarande bestämmelse i remissförslaget. Den bygger på det civilrättsliga fastighetsbegreppet. Med utgångspunkt från den civilrättsliga definitionen meddelas för olika funktioner inom skatterätten de särskilda föreskrifter som behövs i de olika sammanhangen (jfr prop. 1973:162 s. 295).

Det allmänna skatterättsliga fastighetsbegreppet, som t.ex. tillämpas vid fastighetsbeskattning, reavinstbeskattning och fastighetstaxering, omfattar förutom vad som inom civilrätten avses med fastighet också byggnad som är lös egendom (1 kap. 4§ kommunalskattelagen (1928:370), 3§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 1§ lagen (1984:1052) om fastighetsskatt och 1§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt). Byggnadstillbehör till sådan byggnad omfattas också av fastighetsbegreppet, om de tillhör byggnadens ägare. Detsamma gäller främst vid inkomsttaxeringen i fråga om motsvarande industritillbehör.

I stort sett omfattar fastighetsbegreppet vid mervärdebeskattningen, sedan detta omarbetats 1974, samma egendom som allmänt gäller för fastighetsbegreppet inom skatterätten i övrigt (se prop. 1974:169 s. 29-30, 36-37). Nägra särskilda regler finns emellertid. Förutom byggnad på annans mark räknas enligt ML också ledning, stängsel och liknande anläggning på annans mark som fastighet. Till fastighet hänförs däremot inte industritillbehör enligt 2 kap. 3 § jordabalken eller s.k. verksamhetstillbehör. Med verksamhetstillbehör avses vid mervärdebeskattningen annan maskin, utrustning e.dyl. än industritillbehör, om den anskaffats för direkt nyttjande i särskild verksamhet på en fastighet. I 7§ tilläggs vidare särskilt att viss utrustning för vatten, avlopp, värme o.dyl. skall utgöra fastighet, om den enligt 2 kap. 2§ jordabalken tillhör byggnad.

Det sistnämnda tillägget om utrustning för värme m.m. som utgör byggnadstillbehör synes onödigt, då det av civilrättens regler klart framgår att 303 sådan utrustning utgör fastighet.

Enligt kommittéförslaget skulle de s.k. verksamhetstillbehören inte undantas från fastighetsbegreppet. Det framgår inte av vilket skäl remissförslaget avviker från kommitténs förslag på denna punkt. Bl.a. med hänsyn till de avsevärda omläggningar av de materiella skattereglerna som föreslås i lagrådsremissen har lagrådet inte underlag för att bedöma konsekvenserna för beskattningen av klassificeringen av verksamhetstillbehören eller av utformningen i övrigt av fastighetsbegreppet.

Reglerna i 7§ om fastighetsbegreppet framstår som onödigt omfångsrika och otympliga. Även reglernas sakliga innehåll behöver övervägas ytterligare. De bör därför av både formella och materiella skäl ses över. I den mån det uppdrag att göra en teknisk översyn av mervärdeskatten, som regeringen Jämnat till en särskild utredare, inte omfattar en materiell översyn av fastighetsbegreppet vid mervärdebeskattningen, bör uppdraget kompletteras i detta hänseende.

Definitionen av tjänst i det föreslagna fjärde stycket av paragrafen som ”annat än vara eller fastighet” har fått en olycklig utformning. Anses en definition nödvändig föreslår lagrådet följande lydelse: Med tjänst förstås annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet än vara eller fastighet.

8§ jämte anvisningar Till 8§ och anvisningarna till denna paragraf, som behandlar undantagen från skatteplikt, har överförts en del av de undantag från skatteplikten för tjänster som tidigare behandlades i 118. Ett av de undantag som inte överförts och alltså enligt remissen skall upphävas i samband med att 11§ enligt förslaget upphör att gälla är det i punkt 7 upptagna. Undantaget avser obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning. De skäl som i propositionen har anförts för slopandet går ut på att obligatorisk kontrollverksamhet alltid skulle medföra skattskyldighet när den bedrivs i bolagsform och att det särskilda undantaget för kontrollbesiktningarna är ett avsteg härifrån, för vilket något bärande skäl i övrigt inte kan anföras. Jämförelse görs också med den kontrollverksamhet som bedrivs av Aktiebolaget Svensk Anläggningsprovning och Svenska Elektriska Materialkontrollanstalten AB.

Förslaget väcker en principiell fråga. Statliga förvaltningsuppgifter kan enligt 11 kap. 6§ sista stycket regeringsformen överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.

Aktiebolaget Svensk Bilprovnings befogenheter vid den obligatoriska kontrollbesiktningen av fordon och den obligatoriska besiktningen av kilometerräknarapparatur innefattar uppenbarligen myndighetsutövning. Detta torde också vara motivet till att dessa förrättningar — till skillnad från bolagets Övriga verksamhet — ursprungligen undantogs från mervärdeskatteplikt.

Frågan om mervärdeskatt skall tas ut i samband med myndighetsutövning

har berörts i samband med den precisering uv begreppet yrkesmässig verksamhet som föreslås beträffande det allmänna i olika former 1 lagrådsremissen i punkt I av anvisningarna till 28 ML. Lagrådets förslag i detta hänscende, som i sak överensstämmer med det remitterade förslaget, innebär att statens eller ett statligt affärsverks eller en kommuns tillhandahållande av skattepliktiga varor eller tjänster mot vederlag inte anses som yrkesmässigt, om tillhandahällandet ingår som ett led i en myndighetsutövning. I och med att tillhandahällandet inte anses som yrkesmässigt föreligger inte mervärdeskatteplikt. Den princip som härigenom kommit till uttryck får enligt lagrådets mening anses generellt tillämplig, således även i det fall att myndighetsutövning genom särskild lagstiftning anförtrotts ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.

Lagrådet föreslår därför att som en första punkt i 8§ görs undantag från skatteplikt för ”vara och tjänst som tillhandahålls som ett led i myndighetsutövning av bolag, förening, samfällighet. stiftelse eller enskild individ med stöd av lag enligt 11 kap. 6§ tredje stycket regeringsformen”.

I anvisningarna till 8§ bör innebörden av denna punkt preciseras, i första hand genom att det nuvarande undantaget i 118 punkt 7 införs där.

Lagrådet övergär härefter till de i remissen föreslagna ändringarna i olika

punkter av 8§.

1) Sjukvård, tandvård och social omvårdnad Omfänget av det föreslagna undantaget från mervärdeskatteplikt framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.6. Sävitt gäller den föreslagna lydelsen av 8§ punkt 1 anser lagrådet mindre lämpligt att tala om varor och tjänster och förordar att i lagtexten enbart räknas upp de undantagna områdena, som lämpligen kan benämnas ”sjukvård. tandvård och social omsorg”. De närmare definitionerna får sedan — med lagstiftningens nuvarande systematik — tas in i anvisningarna. Någon särskild hänvisning till anvisningarna behövs inte.

Beträffande den föreslagna definitionen av sjukvård i anvisningarna sägs i specialmotiveringen att med sjukdomar och skador förstås även kroppsfel och barnsbörd. Detta bör emellertid i klarhetens intresse sägas ut I anvisningstexten. Lagrådet förordar i övrigt en omredigering av anvisningspunkten i syfte att göra innebörden klarare. Därvid bör en anknytning göras till den i allmänmotiveringen nämnda stadgan om enskilda vårdhem. Uttrycklig hänvisning till lagen (1962:381) om allmän försäkring torde enbart behöva göras i fråga om sådan värd som nämns i 2 kap. 5§ nämnda lag, dvs. vård av privatpraktiserande läkare, sjukgymnaster m.fl. Sådan vård skall omfattas av undantaget. oavsett om värdgivaren är ansluten till försäkringen eller inte. Detta kan markeras genom att det sägs att värden är av den beskaffenhet som avses i lagrummet. Vid sidan av sådan värd, som alltså föranleder sjukvärdsersättning, skall undantaget omfatta annan vård under förutsättning att vårdgivaren har särskild legitimation. I anvisningarna bör även anges att undantaget omfattar sjuktransporter som avses i 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I anvisningarna bör vidare ges en definition av tandvård. Denna kan lämpligen ansluta till den definition som finns i 18 tandvardslagen (1985:125).

20 Riksdagen 198990. I saml. Nr Ill

Den i remissen föreslagna anvisningstexten innehåller särskilda definitioner av termen ”huvudman” för vart och ett av de i punkten avsedda områdena. Definitionerna innebär att huvudman är den som bedriver verksamheten. Termen huvudman är emellertid mångtydig. varför lagrådet föreslår att den undviks och att i bestämmelserna direkt anges den som bedriver verksamheten. Härmed förstås den näringsidkare, det företag. den institution eller den organisation, i vars regi värden eller omsorgen ges, och givetvis inte anställda oavsett tjänsteställning.

I remissens föreslagna lagtext har angivits att undantaget omfattar även vissa varor och tjänster som tillhandahålls av annan än huvudmannen. Av de I remissen föreslagna anvisningarna framgår att utvidgningarna gäller vissa tillhandahällanden i sjukvård och tandvård men inte i social omsorg. Utvidgningarna innebär till en början att skatteplikt inte föreligger för analyser av prover som tagits i samband med sjukvård, även om analysen görs av ett från vårdgivaren fristående laboratorium och debiteras denne. Likaledes utvidgas vid tandvård undantaget från skatteplikt vid tillhandahållande av dentaltekniska produkter och tjänster på sådana till att gälla inte bara då de tillhandahålls patienten av den vårdgivande tandläkaren utan också då de tillhandahålls patienten/kunden av en fristående dentaltekniker och i tidigare led då de tillhandahälls värdgivaren eller en dentaltekniker.

Lagrådet förordar således att anvisningarna till 8§ såvitt avser sjukvård, tandvård och social omsorg utformas på följande sätt: 1. Med sjukvärd förstås åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar, kroppsfel och skador samt vård vid barnsbörd, om åtgärderna avser vård vid sjukhus eller annan inrättning som drivs av det allmänna eller vid inrättning som avses i IS stadgan (1970:88) om enskilda vardhem m.m. Som sjukvård skall även anses vård av sådan beskaffenhet som berättigar till sjukvårdsersättning enligt 2 kap. 5§ lagen (1962:381) om allmän försäkring samt vård som i övrigt ullhandahälls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvärden. Även sjuktransporter som utförs med därför särskilt inrättade fordon hänförs till sjukvård.

Undantaget beträffande sjukvård omfattar, förutom varor och tjänster som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även sådana analyser av prov som tillhandahålls vårdgivaren av annan. Undantaget avser inte vård av djur.

2. Med tandvård avses åtgärder för att förebygga. utreda och behandla sjukdomar, kroppsfel och skador i munhålan.

Undantaget beträffande tandvård omfattar, förutom varor och tjänster som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även dentaltekniska produkter och tjänster avseende sådana, när produkten eller tjänsten tillhandahålls vårdgivaren, dentaltekniker eller den för vars bruk produkten är avsedd. Undantaget avser inte vård av djur.

3. Med social omsorg avses offentlig eller privat verksamhet för barnomsorg, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och annan jämförlig social omsorg.

Undantaget beträffande social omsorg omfattar varor och tjänster som den som bedriver omsorgen direkt tillhandahäller den som åtnjuter denna.

3) Bank- och finansieringstjänster m.m.

Finansiella tjänster är enligt gällande regler undantagna från mervärdebe- 306 skattningen. I avvaktan på resultatet av en pågående utredning om beskatt-

ningen i denna del inte föreslagits i lagrädsremissen. Enligt 8§ första stycket punkt 3 i den föreslagna lagtexten omfattas således liksom enligt gällande regler finansiella tjänster inte av skatteplikt.

Undantaget för finansiella tjänster omfattar enligt den föreslagna bestämmelsen — förutom bank- och finansieringstjänster — också omsättning och förmedling dels av vissa uppräknade slag av värdehandlingar och andra därmed liknande värdehandlingar, dels av fordringar som inte grundar sig på sådana värdehandlingar. Förslaget innebär att värdepappershandeln i princip i sin helhet skall vara undantagen från skatteplikt. Lagrådet anser att detta bör framgå tydligare av bestämmelsen. Det är vidare enligt lagrådets mening lämpligt att den närmare beskrivning av värdepappershandeln som kan behövas lämnas i anvisningarna i stället för 1 lagtexten såsom föreslagits I remissen.

Lagrådet föreslår således att de undantagna finansiella tjänsterna i lagtexten betecknas som ”bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet”.

Vad som förstås med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet bör som nyss sagts närmare anges i anvisningarna till bestämmelsen. Den avser givetvis handeln med värdepapper av traditionellt slag. Men den tar också sikte på värdepappershandeln i det s.k. papperslösa samhället. Den dokumentlösa värdepappershanteringens ökande betydelse följer bl.a. av den nya aktiekontolagen (1989:827). som innebär en övergång frän en fysisk värdepappershantering till ett dokumentlöst. kontobaserat system med datormässig registrering av aktier m.m. hos Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (prop. 1988/89:152), samt den motsvarande verksamhet med obligationer som avses komma till stånd hos Penningmarknads Centralen AB. Mot bakgrund av det anförda bör det av en inledande definition i anvisningspunkten om de finansiella tjänsterna klarare framgå att värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet omfattar transaktioner avseende rättigheter av alla slag som ingår i värdepappersmarknaden, även i de fall de inte är bundna till dokument.

I den föreslagna anvisningspunkten har bank- och finansieringstjänster definierats så att vissa tjänster, bl.a. notariatverksamhet och inkassoverksamhet. inte hänförs till denna typ av tjänster. De omfattas därför inte av undantaget från skatteplikt. Lagrädet föreslär att bestämmelsen omformuleras så att det direkt framgår att undantaget från skatteplikt för bank- och finansieringstjänster inte gäller för notariatverksamhet, inkassoverksamhet m.m. Slutligen kan anmärkas att värdepappershandel enligt förslaget alltid skall vara skattefri. Detta gäller således också i den mån sådan handel bedrivs av ett notariat. |

Lagrådet föreslår att anvisningarna till 8§ såvitt avser bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet ges följande lydelse: 5. Med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej.

samhet, inkassotjänster, uthyrning av förvaringsutrymmen eller finansieringsföretags omsättning av varor som enligt köpeavtal återtagits av företaget.

Den nuvarande anvisningspunkten 5. blir då nummer 6. och bör med smärre Jämkningar förslagsvis få följande lydelse: 6. Med försäkringstjänster avses även tjänster hänförliga till äterförsäkringsverksamhet samt tjänster utförda av försäktingsmäklare eller annan förmedlare av försäkringar. Undantaget beträffande försäkringstjänster omfattar inte försäkringsföretags omsättning av varor som övertagits i samband med skadereglering.

5) Kulturverksamhet

Denna punkt i lagen, som är ny även i förhållande till kommitténs förslag, saknar ett självständigt materiellt innehåll. Den hänvisar endast till anvisningarna. Några av de bestämmelser som har tagits upp där återspeglar föreskrifter i 7 och 8 §§ gällande lag.

Mot den lagstiftningsteknik som har kommit till användning här kan principiella invändningar resas. Som ett allmänt krav bör gälla att lagens huvudtext upptar det väsentliga materiella innehållet. medan anvisningarna ger de ytterligare förtydliganden och konkretiseringar som kan behövas för den praktiska tillämpningen. En punkt i lägen som endast hänvisar till en punkt i anvisningarna borde från denna utgångspunkt inte godtas.

Den valda lagstiftningstekniken sammanhänger synbarligen främst med dels det behandlade områdets bredd och olikartade innehäll, dels avvikelser på väsentliga punkter från kommitténs förslag. Redan det kulturpolitiska omrädet som sådant (2.2.4) är svårt att avgränsa, och härtill kommer att en en enhetlig behandling av olika immaterialrätter (2.2.7) har eftersträvats även där dessa rättigheter i sak sträcker sig utanför det kulturpolitiska fältet.

De nu ifrågavarande bestämmelserna i lagen och i anvisningarna hör till det som måste bli föremål för uppmärksamhet i samband med den förestående lagtekniska översynen av ML. Lagrådet utgår från att detta arbete bl.a. kommer att leda till att lagtexten och anvisningarna förs samman.

I -agrädet har mot denna bakgrund stannat för att man tills vidare kan godta punkten 5) 1 lagtexten. Vid granskningen av motsvarande punkt i anvisningarna har lagrådet i huvudsak utgätt från de sakliga ställningstaganden som gjorts i remissen.

I ett par hänseenden vill dock lagrådet ifrågasätta om inte de bevekelsegrunder som ligger bakom förslaget att undanta vissa immateriella rättigheter från skatteplikten bort leda till en annan reglering.

I anvisningarna undantas från skatteplikt upphovsmannens upplåtelse eller överlätelse av rättighet som omfattas av 1, 4 eller 5§ upphovsrättslagen. Från skattefriheten undantas dock bl.a. översättning av litterära verk. Motivet härtill är att översättningar tillhandahålls i stor omfattning inom näringslivet samt att det skulle medföra hanterings- och tillämpningsproblem att skilja dessa från översättningar av litterära verk.

De översättningar av allehanda texter som behövs i näringslivet och som inte är hänförliga till litterära verk bör även enligt lagrådets mening omfattas 308

av skatteplikten. När det däremot är fråga om Översättningar av litterära verk bör de i fråga om mervärdebeskattningen följa samma regler som originalverken. Det förekommer att en författare av litterära verk också översätter andras verk. Vidare är det inte ovanligt att lyriker i en samling av egna dikter tar in översättningar av andras. Om skattepliktsreglerna vore olika för verken och översättningarna skulle onekligen tillämpningsproblem uppkomma i dessa fall. Däremot torde det inte vara svårare att bestämma vad som är en Översättning av ctt litterärt verk än att fastställa vad som är ett litterärt verk. F.ö. torde det mera sällan förekomma att tillhandahållandet av en Översättning inom näringslivet får formen av en upplätelse eller överlätelse av upphovsrätten till översättningen.

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att översättning inte undantas från den i anvisningarna föreskrivna skattefriheten. Genom att andra översättningar än sådana som avses i 48 upphovsrättslagen inte undantas från skatteplikten blir de skattepliktiga enligt huvudregeln i 7§ första stycket.

I remissen föreslås att upphovsmans dödsbo skall behandlas på samma sätt som upphovsmannen, när det gäller undantag från skatteplikten vid upplåtelse eller överlåtelse av upphovsrätt. Det ligger i linje med detta förslag att med upphovsmannen jämställa dem som upphovsrätten övergått till genom ett familjerättsligt, således icke kommersiellt förvärv. Då borde emellertid även den till vilken rätten övergätt på grund av bodelning, arv eller testamente jämställas med upphovsmannen. Lagrådet förordar en sådan utvidgning.

Rörande lagtekniska enskildheter i fråga om denna punkt i anvisningarna kan till en början följande anföras. Även lagrådet finner det naturligt att disponera den så, att den börjar med de immateriella rättigheterna och därefter går över till den allmänna kulturverksamheten. Det framstår emellertid som mest naturligt att inleda med den underpunkt som direkt ansluter till upphovsrättslagen. I förhållande till remissen bör således a) och b) byta plats. Vidare är det önskvärt att arbeta in remissens andra och tredje stycken i huvudtexten; det rör sig om undantag från undantaget resp. om en utvidgning av det primära undantaget. I stället kan lämpligen ett andra stycke ta upp den nyss behandlade bestämmelsen om att dödsbo m.fl. skall behandlas lika med upphovsman. Härigenom kan man förenkla huvudtexten i första stycket.

Första stycket a) bör utformas så att den avser upphovsmannens upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som omfattas av 1, 4 eller 5 § upphovsrättslagen, dock inte såvitt avser reklamalster eller system och program för automatisk databehandling och inte heller film, videogram eller annan jämförlig upptagning som avser information. Första stycket b) bör direkt anknyta till 1§ upphovsrättslagen. Därigenom klargörs att begreppet alster av bildkonst givetvis har samma innebörd i a) och b). I övrigt bör såväl b) som c) preciseras. I c) bör, som nyss sagts, remissens tredje stycke inarbetas.

Följande punkter avser den allmänna kulturverksamheten. Det centrala i d) är teaterföreställningar. I remissen sägs att undantaget också bör omfatta med teater jämförbara verksamheter, t.ex. revy-, operett- eller musicalföreställningar. Vidare sägs att undantaget bör omfatta opera- och balettföre-

såväl sakligt som organisatoriskt. Det senare men inte det förra har kommit till uttryck i remissens författningstext. Enligt lagrädets mening bör man för att täcka in remissens intentioner lägga till orden ”och därmed jämförliga föreställningar”.

I första stycket e) förordar lagrådet ett förtydligande så att det klart framgår, att även tillhandahällande av bildupptagningar och reproduktioner omfattas och inte bara alster av bildkonst i trängre mening.

Till f) bör anmärkas att den allmänna motiveringen torde gå för längt då det sägs att även sådan uppdragsverksamhet. som avser bearbetande av arkivets egna handlingar, bör kunna ske skattefritt. Enligt ordalagen skulle även kvalificerade uppdrag och utredningar omfattas av skattefriheten, vilket inte lär vara äsyftat. Ett förtydligande bör göras på denna punkt i propositionen.

Det nu anförda innebär att första stycket a) och b) endast kommer att tala om upphovsman och c) endast om utövande konstnär. Ett andra stycke bör, som förut sagts, ta upp utvidgning till dödsbo och familjerättsliga förvärv.

Förevarande punkt äv anvisningarna skulle. om lagrädets synpunkter följs. kunna ges följande lvdelse: 7. Undantaget från skatteplikt enligt 8§ 5 gäller

a) upphovsmannens upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som omfattas av 1, 4 eller 58 lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. dock inte såvitt avser reklamalster eller system och program för automatisk databehandling och inte heller film, videogram eller annan jämförlig upptagning som avser information.

b) upphovsmannens överlåtelse eller import av sådant alster av bildkonst som avses i I $ nämnda lag,

ce) en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk samt konstnärens rätt i fråga om ljudeller bildupptagning av framförandet,

d) biograf-. teater-, opera-, balett- och därmed jämförliga föreställningar,

e) biblioteksverksumhet i form av tillhandahållande av böcker. tidskritter, tidningar, ljud- och bildupptagningar, reproduktioner av bildkonst samt bibliografiska upplysningar,

f) arkivverksamhet i form av förvaring och tillhandahållande av arkivhandlingar och uppgifter därur,

2) museiverksamhet i form av utställning för allmänheten och tillhandahällande av föremål för utställning.

Vad som sägs 1 a) — b) om upphovsmannen och i c) om utövande konstnärs rätt gäller också dennes dödsbo samt den till vilken rättigheten eller alstret övergått på grund av bodelning. arv eller testamente.

6) Rättigheter till fastighet

F punkten bör anges vilka rättigheter som avses. Till denna punkt bör också överföras vad som sägs I remissförslagets punkt 7 1 anvisningarna. I stället synes det lämpligt, att i anvisningarna som punkt 8 införa det som tagits upp i andra stycket i 85§. Punkten 6) i denna paragrat och punkten 8 i anvisningarna kan då förslagsvis få följande Ivdelse: 6) överlåtelse eller upplätelse av arrende, hyresrätt. bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller annan rättighet till fastighet eller del av fastighet samt upplätarens tillhandahållande av gas, vatten. elektricitet, värme och nätutrustning för mottagning av radio- och televistonssändningar, — - -

8. Undantaget i 8§ 6) gäller inte vid

a. sådan upplåtelse för vilken skattskyldighet medgivits enligt 2§ tredje stycket,

b. upplätelse celler överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord. sten eller annan naturprodukt samt rätt till jakt. fiske eller bete,

c. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet,

d. upplåtelse av parkeringsplats i parkeringsverksamhet, upplåtelse av hamn eller flygplats, upplåtelse av förvaringsbox, upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet, upplåtelse av byggnad eller mark för djur. 11) Vissa annonser

Punkten har i remissen getts samma avfattning som i nuvarande 1158 5) ML. Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte ordet ”trvckalster” leder till en ej åsyftad begränsning av skattefriheten. Lagrådet erinrar om att tryckfrihetsförordningen har gjorts tillämplig även på vissa publikationer som inte kan betecknas som tryckalster. Lagrådet erinrar också om de överväganden rörande publikationer, framställda med annan än den traditionella trycktekniken. som redovisades av reklamskatteutredningen (SOU 19885:17).

På nu anförda skäl förordar lagrädet att ordet ”tryckalster” ersätts med ordet ”publikation”.

13) Radio- och televistonsverksamhet m.m. Med avvikelse från kommitténs förslag åsyftas med remissen att Sveriges Radio-koncernens verksamhet även fortsättningsvis skall ligga utanför det skattepliktiga området. Däremot avses inte att något undantag skall gälla för televerkets verksamhet med s.k. programinsamling och programdistribution. Genom den avgränsning. som remissens lagförslag innehåller, uppnås emellertid inte det angivna syftet. Lagrådet förordar att punkten i stället ges följande avfattning. i vilken för tydlighets skull såväl Sveriges Radio-koncernen som TV-avgiften nämns direkt i lagtexten: 13) Sveriges Radio-koncernens verksamhet för produktion och utsändning av radio- och televisionsprogram, i den mån verksamheten finansieras genom TV-avgiften eller statsanslag. Dessutom bör för att tillgodose intentionerna i remissen anvisningarna kompletteras med två punkter av förslagsvis följande lydelse: 11. Undantagen i 8§ 9) —- 12) omfattar även publikation i form av radiotidning eller kassettidning.

12, Undantaget I 8§ 13) omfattar inte upplåtelse eller överlåtelse av rätt till program.

I paragrafen, som definierar beskattningsvärdet, behandlas som ett specialfall uttag av varor med anknytning till 2 a § sjunde stycket. Sistnämnda bestämmelse avser leveranser till fartvg i internordisk trafik för kioskförsäljning ombord och innebär, att leveranserna till fartyget av kioskvaror — från-

export; de skall således mervärdeskattebeläggas. Bestämmelsen i 148 avser, enligt vad som upplysts vid föredragningen inför lagrådet, det fall att kioskvaror levererats till fartyget utan att bestämmelsen i 2 a§ sjunde stycket iakttagits, exempelvis på grund av att varorna antagits vara avsedda för fartygsrestaurangens behov. Leveransen har således skett som export, dvs. utan mervärdeskattebeläggning. Skulle sedan varorna tas ut för kioskförsäljning, är avsikten med bestämmelsen i 14§ att uttaget skall beläggas med mervärdeskatt baserad på varornas inköpsvärde vid Ieveransen till fartyget. Resultatet härav blir att förfarandet skattemässigt likställs med fallet att leveransen beskattats enligt bestämmelserna i 2 a § sjunde stycket. Bestämmelsen i 148 bör emellertid omformuleras så att innebörden framgår klarare. Följande lydelse föresläs: Beskattningsvärdet utgörs av vederlaget och, vid uttag, av saluvärdet. Vid uttag för försäljning från fartyg i fall som avses i2a§ sjunde stycket, av andra än där uppräknade varor, skall dock beskattningsvärdet utgöras av varans inköpsvärde.” Lagrådet har uppmärksammat viss oenhetlighet vid användningen i ML, bl.a. i 145 jämte anvisningar. av olika värdebegrepp. Då remissförslaget inte närmare behandlar dessa frågor vill lagrädet utan att framlägga något ändringsförslag peka på några av de regler som har samband med värdebegreppen och som synes böra övervägas ytterligare.

Vid uttag är beskattningsvärdet enligt huvudregeln i 148 lika med saluvärdet. Enligt femte stycket i anvisningarna bestäms varas saluvärde enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrivs i kommunalskattelagen. Den åsyftade bestämmelsen i kommunalskattelagen är 42 § andra stycket enligt vilken värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner i visst fall beräknas efter ortens pris. Närmare bestämmelser om vad som avses med ortens pris finns i andra stycket av anvisningspunkt I till 42 §. Emellertid skall enligt lagrädsremissen avseende reformerad inkomstoch företagsbeskattning uttrycket ”ortens pris” 142§ bytas ut mot begreppet ”marknadsvärdet” och anvisningarna till 42 § föreslås i förevarande avseende delvis få en annan utformning. Det förefaller genom den hänvisning som görs till kommunalskattelagen klart att det värde som uttagsbeskattningen skall utgå ifrån är det i kommunalskattelagen angivna marknadsvärdet. Femte stycket av anvisningarna bör därför hänvisa till marknadsvärdet enligt vad som föreskrivs om detta i kommunalskattelagen.

I punkt 2 av anvisningarna till 2& ML anges att uttagsbeskattning skall ske om vara (punkt a) eller tjänst (punkterna c och di förslaget) överlåts respektive utförs eller tillhandahålls utan vederlag eller till vederlag som understiger det allmänna saluvärdet. Det värde, det allmänna saluvärdet, som sålunda enligt 28 är utgångspunkten för frågan om huruvida uttagsbeskattning skall ske, måste såvitt kan bedömas vara samma värde som det saluvärde, numera definierat som marknadsvärde. som enligt 14§ utgör beskattningsvärdet vid uttugsbeskattningen. Marknadsvärde och allmänt saluvärde är vidare identiska värdebegrepp. Samma begrepp bör mot bakgrund av det anförda användas i 148 och anvisningarna till 2 och 14 §§ om uttagsbeskattning. 312

Det begrepp som därvid bör komma till användning är marknadsvärdet. Detta bör även beaktas vid en genomgång som bör ske av hur värdebegreppen används i ML. Därvid bör även beaktas att värde till grund för uttagsbeskattningen skall bestämmas inte bara för vara, som sägs i femte stycket av anvisningarna till 148, utan också för tjänst.

Vidare är de föreslagna anvisningarna till 14§ om beskattningsvärdet vid uttag av tjänst som avser fastighet (sjunde stycket) och nyttjande av personbil för privat bruk (åttonde stycket) till sitt innehåll sådana att de borde föras in i lagtexten.

Slutligen kan framhållas att anvisningen om uttag av tjänst som avser fastighet är ytterst otydlig i den del den anger att saluvärdet (bör vara beskattningsvärdet) skall beräknas som summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital. Det är olämpligt att använda uttrycket eget kapital, om det inte svarar mot innehället i det vedertagna bokföringsbegreppet. Någon sädan identitet synes inte föreligga. Bestämmelsen lämnar bl.a. därför inte någon vägledning för tolkningen av vilken ränta som skall inräknas i beskattningsvärdet.

188 Sista stycket avser sådan kioskförsäljning på fartyg i internordisk trafik som lagrådet förut har behandlat i samband med 2 a och 145§§. I överensstämmelse med den enklare lydelse, som lagrådet har förordat beträffande 2 a § sjunde stycket, bör även förevarande stycke kunna förenklas väsentligt. Föl- Jande lydelse föresläs: Avdragsrätt föreligger inte heller för ingående skatt på försäljning från fartyg enligt 2 a§ sjunde stycket.

18a§ I första stycket föreslås att statlig myndighet inte skall ha rätt till avdrag för ingående skatt annat än efter särskilt beslut av regeringen. Förslaget utgör ett led i ett ändrat system för skattskyldigheten för staten och statliga myndigheter.

Lagrådet har kommenterat den föreslagna ändringen i samband med 3§ och har avstyrkt förslaget av främst konstitutionella skäl. I konsekvens härmed kan lagrådet inte heller tillstyrka den föreslagna bestämmelsen 1 18 a 8 första stycket.

Vidare synes ordalydelsen i andra stycket i paragrafen böra jämkas. Lagrådet föreslär att paragrafen får följande lydelse:

Staten har inte avdragsrätt för ingående skatt.

En kommun har rätt att göra avdrag för ingående skatt. oavsett om skatten hänför sig till en verksamhet som medför skattskyldighet eller ej. Om avdragsrätt för kommuner gäller i övrigt 17 och 18§§ i tillämpliga delar.

198 Mervärdebeskattning sker för närvarande endast av skattskyldiga som är registrerade hos skattemyndigheten enligt 19 § ML. (Vid import av varor gäller

21 Riksdagen 198990. I saml. Nr I11

tiga omsättningen i en verksamhet som hun bedriver är högre än 30 000 kr.

I lagrådsremissen föreslås att beloppsgränsen för registreringen enligt huvudregeln i 198 skall höjas från 30 000 kr till 200 000 kr. Till detta förslag anknyter nya regler i remissen om deklarationsförfarandet. Den föreslagna huvudregeln i 225 är liksom nu att de registrerade skattskyldiga skall lämna sina deklarationer till skattemyndigheten för särskilda redovisningsperioder, som regel varannan månad. De icke registrerade skattskyldiga skall enligt förslaget i stället kimna sin skatteredovisning för mervärdeskatten till skattemyndigheten i allmän självdeklaration för beskattningsåret, således en gång per är.

Den breddning av skattebasen för mervärdeskatten som sker enligt remissförslaget medför en stor ökning av antalet skattskyldiga. I avsnitt 2.5 i lagrådsremissen framhålls också den mycket stora belastning på skattemyndigheterna som skulle komma till stånd om beloppsgränsen för registreringen inte höjdes. Om systemet för redovisning av mervärdeskatt inte ändras, skulle ytterligare ett stort antal skattskyldiga inordnas i det tämligen omständliga registreringsförfarandet och enligt förslaget regelmässigt avge minst sex mervärdeskattedeklarationer per är.

Repistreringsförfarandet regleras i huvudsak i 19 § och innebär i stort sett följande. Registreringen sker i regel efter anmälan av den skattskyldige. Anmitlan skall göras på särskild blankett och avse varje verksamhet som den skattskyldige driver. Anmälan skall göras senast två veckor innan verksamheten börjar eller övertas. Vid underlåten anmälan kan vite föreläggas. Skattemyndigheten beslutar om registrering och utfärdar särskilt registreringsbevis. Anmälningspliktig skall inom två veckor anmäla till skattemyndigheten om de förhällanden ändrats som föranlett registreringen. Vid registreringen tilldelas den skattskyldige ett registreringsnummer. |

Ytterligare bestämmelser om registreringen och mervärdeskatteregistret finns i förordningen (1968:431) om mervärdeskatt. Enhigt 2481 förordningen meddelar riksskatteverket närmare föreskrifter om mervärdeskatteregistret.

Lagrådet delar uppfattningen att en begränsning av antalet skattskyldiga som skall registreras är önskvärd av administrativa skäl. Även för de skattskyldiga med en lägre omsättning innebär förslaget åtskilliga fördelar. Registreringsförfarandet och de därmed sammanhängande, tätt upprepade deklarationstillfällena undviks. Viten i sumband med registreringen och restavgifter i samband med deklarationerna kommer inte i fråga. Risken för förseningsavgifter och skattetillägg minskar. Någon införing i det särskilda mervärdeskatteregistret aktualiseras inte. Detta bör beaktas då man ser på förslagen i 19.22 och 6088 i remissen om att vissa skattskyldiga, oavsett den skattepliktiga omsättningens storlek, och vissa importörer av tjänster inte skall omfattas av undantaget från registreringsplikten och det därmed sammanhängande enklare deklarationstörfarandet.

I 198 första stycket andra meningen i remissen föreslås att skattskyldiga till mervärdeskatt som inte är deklarationsskyldiga vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen skall vara skyldiga att registrera sig. En utvidgning av anmälningsplikten för registrering föreslås också i 608 sjunde stycket andra

verksamhet, oavsett omsättningens storlek, samt annan importör av tjänster värda mer än 30 000 kr.

Fagrädet vill först peka på några av de svårigheter som kan uppkomma om man knyter anmälningsplikten och registreringen till deklarationsskyldigheten vid taxeringen. Deklarationsskyldigheten är beroende av att den skattskyldige haft intäkter av i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter föreskriven storlek eller av andra i den lagen angivna förutsättningar. Det kan I vissa fall inte avgöras om förutsättningarna i fråga är uppfyllda förrän den skattskyldige skall deklarera året efter det att transaktionerna i fråga inträffat eller andra för deklarationsskyldigheten avgörande förhållanden förelegat. Lagrådet anser att den föreslagna allmänt hållna, till deklarationsskyldigheten vid taxeringen knutna bestämmelsen om anmälningsplikt och registrering i dessa fall knappast är praktiskt genomförbar. Förslaget har inte motiverats närmare i lagrädsremissen eller i förarbetena i övrigt. Motsvarande gäller utvidgningen av registrerings- och deklarationsförfarandet för vissa importörer.

Ett antal skattskyldiga som avses i 198 första stycket andra meningen kommer således vid tidpunkten för en skattepliktig transaktion inte att kunna avgöra om de är anmälningspliktiga. Bl.a. på grund härav men också med hänsyn till den gällande inriktningen, att personregistrering som inte är nödvändig skall undvikas, anser lagrådet att den föreslagna registreringsplikten går för längt och kan inte förorda att bestämmelsen införs.

Det har vid föredragningen inför lagrädet upplysts att önskemålet om en registrering av skattskyldiga, som inte är deklarationsskyldiga vid taxeringen, främst gäller handelsbolag och vissa andra juridiska personer; i kommittéförslaget upptogs endast kommanditbolag eller annat handelsbolag. Det framstär vid sådant förhällunde som en bättre lösning att i 19 § föreskriva om anmälningsplikt och registrering av handelsbolag m.fl. Övriga skattskyldiga till mervärdeskatt som inte är deklarationsskyldipa vid taxeringen skulle kunna lämna sin deklaration för mervärdeskatteredovisningen i samband med att de allmänna självdeklarationerna avges. Hithörande förfarandeträgor har inte behandlats närmare i lagrådsremissen. Det är bl.a. därför inte möjligt att vid lagrådsbehandlingen överblicka konsekvenserna av en reglering i denna del. Lagrådet avstår därför från att lämna förslag om lagteknisk lösning av frågan.

228 Som anförts redan i inledningen bör bemyndigandet i tredje stycket för regeringen rensas ut.

I ett nytt sista stycke av 22 § införs enligt remissförslaget bestämmelser om redovisning av mervärdeskatt för skattskyldiga som inte är registreringsskyldiga. Dessa skall enligt förslaget redovisa ut- och ingående skatt i den allmänna självdeklarationen och för förfarandet i dessa fall skall inte ML:s regler gälla utan i stället lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, taxeringslagen och uppbördslagen. Motiven för den föreslagna ordningen redovisas I avsnitt 2.5 av remissen och sägs innebära. att samma uppbördsförfa- 315

den av förslaget är emellertid att i stort sett alla bestämmelser om beskattningsproceduren i ML — ett trettiotal paragrafer - för dessa skattskyldiga ersätts av motsvarande bestämmelser inom systemet för den vanliga inkomstskatten. I kommittébetänkandet (kap. II avsnitt 12.4.2) diskuteras i stort sett enbart alt ränteförluster o.dyl. kan uppkomma för staten som följd av det mer utdragna uppbördsförfarandet enligt uppbördslagen. Någon systematisk genomgång av de frågor som uppkommer. när de för inkomsttaxeringen gällande procedurreglerna skall tillämpas på ett helt nytt område, redovisas däremot inte. En sådan genomgång har enligt vad som upplysts vid tlagrådsföredragningen inte gjorts, bl.a. av det skälet att inkomsttaxeringsförfarandet samtidigt varit föremål för reformering.

Lagrådet har viss förståelse för de tankegångar som har motiverat förslaget att för de ekonomiskt sett obetydligare fallen låta mervärdebeskattningen ingå i inkomsttaxeringen. Principiellt måste man emellertid utgå från att ett så specialiserat system som inkomsttaxeringsprocessen inte utan svårigheter kan oförändrat tillämpas på en indirekt skatt som mervärdeskatten med dess speciella uppbyggnad. Likaledes mäste man a priori ställa sig skeptisk till att enhetliga materiella resultat uppnås om två olika uppsättningar procedurregler samtidigt skall gälla för mervärdebeskattningen. Nägon sådan systematisk genomgång. som skulle behövas för att undersöka utfallet av den föreslagna ordningen med utgångspunkt från dessa hypoteser, har inte kunnat göras under lagrädsgranskningen.

Härtill kommer emellertid att såväl taxeringsförfarandet som skatteförvaltningens organisation har förändrats väsentligt enligt förslag som lagts fram sedan förevarande utredningsförslag utarbetades. Den nya taxeringslag, som föreslås i prop. 1989/90:74, innebär att taxeringsnämnderna försvinner och att skattemyndigheten — som träder i stället för såväl den nuvarande länsskattemyndigheten som de lokala skattemyndigheterna — får hand om både inkomsttaxeringen och mervärdebeskattningen. Lagrådet ifrågasätter med hänsyn till denna utveckling om skälen för att låta mervärdeskattefrågorna behandlas i två skilda förfaranden kvarstår. Den enklaste lösningen är enligt lagradets mening, mot bakgrund av den skisserade skatteorganisationen, att sädana mervärdeskattskyldiga som inte skall vara registrerade får avge mervärdeskattedeklaration en gång årligen i samband med den allmänna självdeklarationen. varefter mervärdeskattedeklarationen behandlas enligt förfarundereglerna i ML med eventuellt nödvändiga modifikationer. Detta skulle göra de till lagrådet remitterade förslagen till ändringar i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. taxeringslagen och uppbördslagen överflödiga.

Anses det ändock påkallat att genomföra den i remissen föreslagna ordningen, förutsätter lagrådet att en sådan systematisk genomgång av de frågor som lagrädsgranskningen väckt kommer till stånd med det snaraste, exempelvis som ett första led i den aviserade översynen av ML.

Redaktionellt föreslår lagrådet, för att göra lagregleringen mera överskådlig, att bestämmelserna I det föreslagna sista stycket av 22 § om redovisning av mervärdeskatt för skattskyldiga. som inte är registreringsskyldiga enligt 19 8, bryts ut och tas in i en särskild paragraf, lämpligen 213 som är ledig.

Bestämmelsen kan, om den i remissen föreslagna ordningen bibehålls, ges följande lydelse: Skattskyldig som inte är anmälningspliktig enligt 198 och inte heller registrerats enligt 19§ femte stycket skall redovisa utgående och ingående skatt i allmän självdeklaration för beskattningsåret. I fråga om förfarandet vid beskattningen av sädan skattskyldig gäller inte bestämmelserna i 22-57 och 64 b-718§ utan i stället bestämmelserna i lagen (1990:000) om självdeklaration och kontrolluppgifter, taxeringslagen (1990:000) och uppbördslagen (1953:272). Rubriken över 22 § — ”Deklarationsskyldighet m.m.” — bör då flyttas till närmast före 21§ och första meningen i 22 § lämpligen erhålla följande lydelse: I annat fall än som avses i 218 skall en särskild deklaration lämnas för varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske.

60§ Den föreslagna nya mervärdebeskattningen av import av tjänster regleras i 60 §i det remitterade förslaget i de delar beskattningen av dessa tjänster inte skall följa de allmänna reglerna i ML. Förutom en definition av vad som skall avses med import av tjänst innehåller 60 § materiella regler om vem som är skattskyldig samt om skattepliktens, skattskyldighetens och avdragsrättens omfattning. Vidare finns administrativa regler främst om vad som vid importbeskattningen skall avses med en verksamhet, om anmälningsplikt och registrering samt om skyldighet att bevara underlag för beskattningen.

I 60§ första stycket i förslaget finns en allmän bestämmelse om skattskyldigheten vid import av tjänst. Lagrådet konstaterar att en sådan bestämmelse tagits in redan i 2§ andra stycket i remissförslaget där det läggs fast att importören är den skattskyldige. Motsvarande bestämmelse 160 § bör därför utgå.

Definitionen i 608 andra stycket av import av tjänst såsom vissa tjänster "som tillhandahålls av utländsk företagare bör kompletteras att avse också tjänster som förmedlas av utländsk företagare. Punkten 9 i det föreslagna tredje stycket skall därvid utgå.

Vid uppräkningen av skattepliktiga importtjänster i det föreslagna tredje stycket i 608 bör punkten 2 avseende ”datatjänst och tillhandahållande av information” utformas i enlighet med vad lagrådet förordat beträffande motsvarande bestämmelse i 2 ua $ tredje stycket. Detsamma gäller i fråga om förslaget i punkten 6 avseende upplåtelse av rätt att utnyttja system eller program för automatisk databehandling.

Det föreslagna fjärde stvcket i 60 § avser beräkningen av skatten på de importerade tjänsterna. Mervärdeskatteberäkningen görs enligt 14§ ML med utgångspunkt från beskattningsvärdet. Beskattningsvärdet utgör vederlaget enligt huvudregeln. Vederlaget avser normalt vid mervärdebeskattningen vad den skattskyldige erhåller då han omsätter vara eller tjänst. Vid import kan dock annat vederlag än det som erlagts av importören inte komma i fråga. Lagrådet anser därför att bestämmelsen är onödig och kan utgå.

I 608 femte stycket föreslås regler som inskränker skattskyldigheten för vissa importörer av tjänster. Enligt punkt I skall skatt inte erläggas ”av kom- 317

mun eller av statlig myndighet utom sådan som omfattas av beslut enligt 18 Prop : 1989/90:111 a$ första stycket”. I konsekvens med vad lagrådet föreslagit om statens, statliga myndigheters och statliga atffärsverks skattskyldighet i 3 och 18 a §§ bör undantaget från skattskyldigheten i punkten I avse staten och kommun.

I sjätte stvcket och i sjunde stycket första meningen föresläs förtydligande bestämmelser om redovisningen i olika verksamheter respektive om skattepliktig omsättning. Enligt lagrådets mening tillför de föreslagna bestämmelserna inte något utöver den reglering som redan finns i förevarande hänseenden i 5 respektive 6§. De bör därför utgå.

Enligt andra meningen i sjunde stycket skall varje importör med yrkesmässig verksamhet samt annan som importerar tjänster, värda mer än 30 000 kronor, anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten. Till följd därav skall importören registreras av myndigheten och lämna deklaration till denna för särskilt bestämda redovisningsperioder. Då det gäller andra skattskyldiga till mervärdeskatt föresläs detta registrerings- och deklarationsförfarande i princip endast för dem som har en skattepliktig omsättning som överstiger 200 000 kr (198 förslaget). Övriga mervärdeskattskyldiga registreras inte och lämnar enligt förslaget mervärdeskatteredovisningen i sin allmänna självdeklaration. Enligt lagradets mening kan det inte anses föreligga nägra bärande skäl för att särbehandla vissa importörer i registrerings- och deklarationshänseende såsom föreslås i 608 sjunde stycket. På grund härav och av de skäl som anförts för lägrådets ställningstagande till förslaget i 19 § om registrering av dem som inte är deklarationsskyldiga vid taxeringen. särskilt uppfattningen att personregistrering som inte är nödvändig skall undvikas. avstyrker lagrådet att bestämmelsen i sjunde stycket andra meningen införs.

1 608 nionde stycket föresläs att den i 24§ ML föreskrivna skyldigheten att i sju år bevara underlag för deklaration inte skall gälla för den som importerar i verksamhet som inte är yrkesmässig. Enligt läagrädets mening har det inte framkommit något bärande motiv för att särbehandla ifrågavarande importörer då det gäller deklarationsunderlaget. Bestämmelsen bör därför utpå.

De särskilda reglerna om importbeskattningen av tjänster bör även i övrigt i förtydligande syfte jämkas i nägra delar.

Lagrådet föreslår att 605 får följande lydelse: Vid import skall mervärdeskatt erläggas av importören för följande tjänster

1. reklamtjänst,

2. automatisk databehandling och utarbetande av system eller program för automatisk databehandling,

3. tillhandahällande av information, 4. tjänst avseende fastighet i Sverige, 5. skrivtjänst och översättningstjänst. 6. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till patent. nyttjanderätt till konstruk-

tion eller uppfinning, mönsterrätt, varumärkesrätt och rätt som omfattas av lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk eller av lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild samt rätt att utnyttja sådana svstem eller program för automatisk databehandling som inte är skyddade genom lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

7. kontroll eHer analys av vara. 318

8. annan tjänst av ekonomisk, juridisk, administrativ eller därmed jämförlig art.

Med import av tjänst avses att en tjänst som skall tillgodogöras inom landet tillhandahålls eller förmedlas av en utländsk företagare som inte är skattskyldig här i landet. Skatteplikten avser endast tjänst som skulle ha varit skattepliktig om den tillhandahållits eller förmedlats av någon som är skattskyldig här i lundet.

Skatt enligt denna paragraf skall inte erläggas

I. av staten eller en kommun,

2. av den som, om tjänsten anskaffats inom landet, skulle ha haft rätt till avdrag motsvarande hela den ingående skatten,

3. om importen inte sker i en yrkesmässig verksamhet och dess sammanlagda beskattningsvärde uppgår till högst 30 000 kronor för beskattningsäret.

Skyldighet att erlägga skatt enligt denna paragraf medför inte rätt till avdrag för ingående skatt enligt 17 §. Avser erlagd skatt import av tjänst som delvis är hänförlig till skattepliktig verksamhet, får dock avdrag göras på sätt som anges i andra stycket tredje meningen anvisningarna till 17 §.

Overgångsbestämmelserna Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna, punkt 5, får avdrag inte göras för ingäende skatt som hänför sig till förvärv eller hyra av en vara om den skattskyldige före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna inte skulle ha haft rätt till avdrag för motsvarande förvärv eller hyra och varan före ikraftträdandet vid något tillfälle har ägts av denne.

Syftet med bestämmelsen är att förhindra transaktioner av skatteplaneringskaraktär i samband med basbreddningen. Vad som därvid närmast synes ha åsyftats är att förhindra att ägaren, mot bakgrund av de föreslagna bestämmelserna, inför ikraftträdandet säljer egendomen för att därefter äterköpa eller hyra denna med rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt. Bestämmelsen synes emellertid långtgående genom att den utan tidsbegränsning omfattar alla fall då varan vid något tillfälle före ikraftträdandet ägts av den senare förvärvaren eller förhyraren. Enligt lagrådets mening kan den härigenom komma att omfatta även fall där dispositioner gjorts innan basbreddningen av mervärdeskatten aktualiserats och säledes får antas ha haft andra motiv än de nu berörda skatteplaneringsaspekterna. Lagrädet förordar därför en tidsbegränsning av tillämpligheten till exempelvis de senaste två åren före ikraftträdandet och föreslår således, med någon jämkning av bestämmelsen i övrigt, att den ges följande lydelse: 5. Avdrag medges inte för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller hyra av en vara, om den skattskyldige enligt äldre bestämmelser skulle ha saknat rätt till avdrag och tidigare har ägt varan vid något tillfälle under de senaste två ären före ikraftträdandet.

Lagen om särskild kompensation till primärkommuner och landstingskommuncer

Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om statsbidrag till primäroch landstingskommuner. Bidragen skall motverka konkurrenssnedvridningar vid kommunernas val mellan å ena sidan verksamhet i egen regi och å andra sidan upphandling från eller verksamhetsbidrag åt icke skattskyldiga 319

näringsidkare. Det är säledes inte fråga om föreskrifter om skatt. Det nu sagda bör framgå på ett tydligare sätt i såväl lagens rubrik som den inledande paragrafen. I överensstämmelse med vad lagrådet förordat i anslutning till ändringarna i lagen (1968:430) om mervärdeskatt bör kommunalförbund likställas med primär- och landstingskommun.

Förfaranderegler bör ges i form av föreskrifter från regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. De i 3 och 4§§ föreslagna bestämmelserna bör således utgå.

Om skattemyndigheterna skall besluta om bidragen. bör det ske utan samband med beskattningsbeslut. Överklagande av skattemyndighets beslut om statsbidrag bör ske till riksskatteverket.

Mot bakgrund av det nu sagda förordar lagrådet att lagen får följande lydelse. Lag om särskilt bidrag till kommuner Härigenom föreskrivs följande.

185 Statsbidrag utgår till en kommun för att kompensera denna för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdeskatt uppkommer vid upphandling i jämförelse med egen verksamhet inom sjukvärd, tandvård. social omsorg och utbildning. Sådant bidrag till kommun utgår även då en kommun lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden.

Med kommun förstås i denna lag primärkommun, landstingskommun och kommunalförbund.

2§ Bidragsbeloppet beräknas enligt schablon. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkningen och om förfarandet för ansökan om bidrag.

385 Skattemyndigheten beslutar om bidrag. Dess beslut överklagas till riksskatteverket.”

Lagarna om ändring i uppbördslagen (1953:272),

taxeringslagen (1990:000) och lagen (1990:00) om

självdeklaration och kontrolluppgifter

Som lagrådet anfört i anslutning till 228 i det remitterade förslaget om ändring i lagen om mervärdeskatt blir rubricerade lagändringar överflödiga, om den av lagrådet förordade lösningen följs. Mot utformningen av dessa ändringar har lagrådet ingen erinran.

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-03-12 Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Lars K Beckman. Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 januari 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Kjell-Olof Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

I. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 2. lag om särskild kompensation till primärkommuner och landstingskom-

muner, låg om ändring i uppbördslagen (1953:272). BRo'» lag om ändring I taxeringslagen (1990:000).

"nn lag om ändring i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrollupp-

gifter, 6. lag om koldioxidskatt, 7. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

8. lag om ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän cnergiskatt, 9. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, 10. lag om ändring i lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, 11. lag om skatt på svavel i olja, kol och torv.

Lagförslagen 6-11 har behandlats av lagrådet i här angiven sammansättning.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Maj- Britt Remstam.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Som ett led i strävandena att skapa ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken föreslås i remissen två nya punktskatter på energiområdet. I remissen används uttrycket ”miljörelaterade” för att karakterisera dessa skatter. Syftet med koldioxidskatten och svavelskatten är att minska utsläppen av koldioxid resp. svavel. Av mättekniska och praktiska skäl tas skatterna inte ut på utsläppen utan på insatsvarorna. Den skattskyldige skall ges incitament att vidta reningsåtgärder för att minska utsläppen genom en möjlighet till skatteäterbetalning i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat. I remissen konstateras dock att det f.n. inte är möjligt att till en rimlig kostnad avskilja koldioxid ur förbränninpsgaser (se avsnitt 3.2.4). Möjligheten till skatteåterbetalning skall dessutom enligt förslaget inte föreligga i fråga om bensin och s.k. högre alkoholer, eftersom det beträffande dessa varuslag inte är praktiskt möjligt att mäta koldioxidutsläppen (se bl.a. specialmotiveringen till 48 förslaget till lag om koldioxidskatt). Till skillnad från vad som gäller i fråga om koldioxidutsläppen kan svavelutsläppen med en ekonomiskt rimlig teknik minskas genom åtgärder före, under eller efter förbränningen (se avsnitt 3.6.4). Också genom övergång där det kan ske till mindre miljöfarliga bränslen kan en viss effekt av den nya skattebelastningen väntas.

Några remissinstanser har tagit upp frågan hur de avgifter som föreslagits av miljöavgiftsutredningen kan tänkas påverka prövningen enligt miljöskyddslagen (1969:387). Denna fråga har uppmärksammats i en den 15 feb- 2

ruari 1990 beslutad lagrådsremiss om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider Prop : 1989/90:11 1 vid energiproduktion (se avsnitt 2.11 den remissen). Där har angetts att miljöavgiftsutredningen kommer att behandla frägan i sitt slutbetänkande.

Lagrådet har inga principiella invändningar mot att de föreslagna nya skatterna nu införs. Lagrådet kommer i det följande att lämna vissa synpunkter på hur förslagen bör utformas.

Förslaget till lag om koldioxidskatt

Med instämmande i vad som föreslås i remissen anser lagrådet att koldioxidskatten bör regleras i en särskild lag och alltså inte i lagen om allmän cnergiskatt, vilket utredningen föreslog.

2§ I paragrafen hänvisas till 3-8 §§ lagen (1961:372) om bensinskatt. Flänvisningen bör avse även 2§ tredje stycket i den lydelse som föreslås i lagrådsremissen. Vidare bör hänvisningen kompletteras med en motsvarighet till 1§ tredje stycket lagen om bensinskatt. Med vissa redaktionella ändringar — bl.a. beträffande hänvisningstekniken såvitt gäller bensinskattelagen — föreslår lagrådetsatt paragrafen ges följande lydelse: I fråga om bränslen som avses i I $ första stycket tillämpas 2 § första stycket, 2.a.6-58§, 108 andra stycket, 24§, 25§ tredje stycket, 26, 27, 32 och 33 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

I fraga om varuslag som är skattepliktiga enligt I $ andra stycket tillämpas lagen (1961:372) om bensinskatt utom I $ och 2§ första och andra styckena. Bestämmelserna om bensin i nämnda lag gäller de varuslag som är skattepliktiga enligt 1§ andra stycket denna tag. Lagrådet föreslår vidare att 2 och 3 §§ i det remitterade förslaget byter plats.

48 En skattskyldig som har vidtagit åtgärder för att begränsa utsläpp av koldioxid skall enligt första stycket i förevarande paragraf kunna få tillbaka betald koldioxidskatt i förhållande till hur mycket utsläppet har minskat. Som redan har berörts tas koldioxidskatten emellertid ut på insatsvarorna och inte på utsläppet av koldioxid. De föreslagna skattesatserna har enligt motiven bestämts med utgångspunkt i önskemålet att skatten bör motsvara 25 öre per kilogram utsläppt koldioxid (se avsnitt 3.1.1). Hur storleken av återbetalningen skall beräknas framgår dock inte av vare sig motiv eller lagtext. "Det är enligt lagrådets mening nödvändigt med ett förtydligande på denna punkt.

Den som utan att vara skattskyldig har begränsat utsläpp av koldioxid föreslås få en möjlighet till kompensation för skatt som han har betastats med (se avsnitt 3.2.4: remissprotokollet och andra stycket i förevarande paragraf). Förslaget bygger inte på något utredningsförslag och behovet av bestämmelsen har inte närmare utvecklats i remissprotokollet. Det bör anges vilka situationer som avses.

ES [NS

27§ I lagrädsremissen föreslås inte någon ändring av denna paragraf som innehåller bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att medge återbetalning av skatt på bränsle som förvärvats av utländska beskickningar m.fl. Paragrafen tillkom genom lagstiftning 1984. Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen (1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m.m. I konsekvens med vad lagrådet har förordat i fråga om 76 a § lagen om mervärdeskatt (se yttrande denna dag av lagrådet i annan sammansättning) vill lagrådet föreslå att 27§ omformuleras så att den blir förenlig med regeringsformens krav. Sålunda bör i paragrafen anges dels de materiella förutsättningarna för rätt till återbetalning av skatt på bränsle, dels beslutsmyndighet och besvärsväg. Förfarändet för återbetalning bör kunna regleras i verkställighetsföreskrifter.

Förslaget till lag om ändring i lagen om bensinskatt

2§ I tredje stycket av paragrafen i nuvarande lydelse ges regler för beräkning av skatten. Därvid anges att skatten beräknas efter varans fakturerade volym, i vilken dock inte skall inräknas smörjolja som har tillsatts bensinen. Vidare anges att beskattningsmyndigheten får fastställa grunder för beräkningen av volymen om skatten ej kan beräknas på angivet sätt eller om faktureringen inte sker enligt vedertagna grunder. I lagrådsremissens förslag anges i tredje stycket endast att skatt inte skall tas ut för smörjolja som är inblandad i bensin. I specialmotiveringen sägs att bestämmelsen justerats av konstitutionella skäl. I övrigt finns inte några motiv till ändringen. Lagrådet anser det påkallat att frågan belyses närmare.

65 Lagrådsremissen innehåller inte något förslag till ändring av denna paragraf, som tillkom genom lagstiftning 1984. Lagrädet förordar att paragrafen ändras i enlighet med vad som har föreslagits i fråga om 2738 lagen om allmän energiskatt.

Förslaget till lag om skatt på svavel i olja, kol och torv

Lagen om koldioxidskatt är enligt remissförslaget utformad så att hänvisningar ges till energiskattelagen resp. bensinskattelagen i den mån bestämmelser i dessa lagar är tillämpliga beträffande koldioxidskatten. På det sättet kan lätt konstateras i vilka hänseenden den nya koldioxidskattetagen bygger på vad som gäller beträffande enerpiskatt eller bensinskatt.

I fråga om förslaget till lag om skatt på svavel i olja, kol och torv har i stället valts metoden med en helt fristående lag som i text återger också sådana bestämmelser ur nu gällande lag — dvs. i detta fall enbart energiskattelagen — som skall gälla för svavelskatten. Enligt lugrådet bör i stället så längt 323

det kan ske hänvisningar göras på motsvarande sätt som i koldioxidskattela- Prop. 19859/90:111 gen. Därmed kan på ett enkelt sätt också utläsas i vilka avseenden de båda nya lagarna om miljörelaterade skatter skiljer sig från varandra i fråga om energiskattelagens tillämpning.

Lagrådet, som förordar att lagens rubrik förkortas till ”Lag om svavelskatt”, lämnar i enlighet med det sagda förstag till omarbetad lagtext avseende 1-8 §§ i det remitterade förslaget. I lagrådets förslag får dessa paragrafer nummer 1-5 och därmed 9-12 §§ 1 remissförslaget nummer 6-9.

I anslutning till förslaget vill lagrådet anföra följande.

128 förslaget har för tydlighets skull uttryckligen angetts att det är svavelhalten vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde som skall ligga till grund för skatten.

lagrådet anmärker att det remitterade lagförslaget, utan att detta kommentcrats av departementschefen, saknar motsvarigheter till vissa bestämmelser i energiskattelagen. vilka däremot remissförslaget till koldioxidskattelag upptar. Det gäller 2§ första stycket om undantag för inhemska fasta bränslen, 248 första stycket ce och g. andra ledet. om vissa avdrag. 27§ om återbetalning av skatt till utländska beskickningar m.fl. och 325 om bokföring m.m.

Enligt 65 första stycket I energiskattelagen, vartill hänvisas nedan i 3§ svavelskattelagen, är bl.a. den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle att anse som skattskyldig. I remissprotokollet uttalas att den som tar upp torv är att anse som producent av torv. Enligt lagrådets mening bör detta komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet har tagit in en sådan bestämmelse i 3§ förslaget.

Enligt 68 första stycket 6 i det remitterade förslaget till lag om skatt på svavel i olja, kol och torv fär i deklaration avdrag göras för skatt på svavel i bränsle som har förbrukats för framställning av bensin eller skattepliktigt bränsle. Avdrag får därmed inte göras om bränsle används för tramställning av olja med en svavelhalt om högst 0,1 viktprocent, eftersom den är undantagen från skatteplikt. Detta framstår inte som adekvat i förhållande till lagens syfte och det har under lagrådsföredragningen angetts att ställningstagandet i denna del kan komma att ändras i propositionen. Lagrådet har självfallet inte någon erinran mot att det sker.

Lagrådet har också vidtagit en del redaktionella ändringar i förhållande till förslaget i lagrådsremissen.

Lagrådets förslag: 18 Svavelskatt skall betalas till staten enligt denna lag för svavelinnehållet i

1. kolbränsle (ur tulltaxenr 27.01, 27.02 eller 27.04 -tulltaxelagen 1987:1068).

2. torvbränsle (ur tulltaxenr 27.03 tulltaxelagen), 3. motorbrännolja och eldningsolja (ur tulltaxenr 27.10 tulltaxelagen).

2§ För kolbränsle och torvbränsle tas svavelskatt ut med 30 kronor per kilogram svavel i bränslet.

För motorbrännolja och eldningsolja tas svavelskatt ut med 27 kronor per kubikmeter olja för varje tiondels viktprocent svavel i sådan olja. Svavelskatt tas inte ut om oljans svavelinnehäll är högst 0.1 viktprocent. Vid bestämning av skatten på grund av svavelinnehället. mätt som viktprocent svavel i oljan, skall avrundning göras uppåt till närmaste tiondels viktprocent.

Svavelhalten vid tidpunkten för skattskvldighetens inträde skall ligga till grund för beräkningen av skatten.

3§ Bestämmelserna i 6 § första stycket 1-3, 7§. 8§ första stycket 1, 2 och 4 samt andra stycket, 10§ andra stycket och 33 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt tillämpas i fråga om svavelskatt. Hänvisningarna 1 68 första stycket 3 lagen om allmän energiskatt till 24 respektive 26 §i den lagen skall härvid i stället avse 4 respektive 5§ i denna lag.

I fråga om torvbränsle är den som tar upp torven att anse som producent.

4§ I deklaration får avdrag göras för skatt på svavel i bränsle som

1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse.

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. förbrukats eller försalts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartvget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål,

4. av den skattskyldige eHer för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

5. förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än cenerglalstring,

6. förbrukats för framställning av bensin eller skattepliktigt bränsle,

7. försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket 5. även göras för skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller försålts för förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställning av varor av andra mineraliska ämnen än metaller, vari även skall anses ingå den gasoch värmeproduktion som sker till följd av sådana processer. eller i sodapannor.

Avdrag enligt första stycket 7 får göras med belopp som svarar mot sä stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

5§ Annan än den som är registrerad får köpa in bränsle utan skatt eller med nedsatt skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 48 första stycket 3 eller 5 eller andra stycket.

Lagrådet framhåller slutligen att vad som anförts tidigare vid bestämmelsen i 4§ lagen om koldioxidskatt, om kompensation för skatt, är tillämpligt också I fråga om svavelskatten (jfr avsnitt 3.6.4 och 9§ andra stycket i det remitterade förslaget till lag om skatt på svavel i olja, kol och torv).

Lagförslagen 8 och 10

Förslagen lämnas utan erinran.

Propositionens huvudsakliga innehålls sosse sss es os raser sa Propositionens lagfÖrsläg sosse s see rrrrr rr ers rer ere rr rss Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1990... 1 Inledning 1.1 Reföormarbetel —.ooososssssereer ess ses ses sees ser 1.2 En reformerad indirekt beskattning —ssosssssss.s ses 1.3 Läagrädetsosseosser esse rer ere res rss esse rese sa Mervärdeskattel oososssossrre reses ess rr rs rss rss 2.1 Allmänt 7” 2” Beskattningens omfattning —sossssrsesrss rss serna 2.1 Fastighetsomrädet -soosssssrser ses rss svea Uthyrning av fastighet soooosos sosse res ov ra Slopade reduceringsregler. .sssososesss soo sa 90

Uttagsbeskattning av vissa fastighetsarbeten i CEC TCEl sosse reer ere e reser str trees Y2 MaSSIMCecla. sosse re rer sr er ses ss ess na 94

94 Dagstidningar. .ssossseerrerrsr rr srt rer rss Y6 Periodiska medlemsblad och periodiska personaltidNINgAr Ma oo see e er ree ers res ss ess rests 96 Kommunikationer sosse ressreess errors 97 Personbefördruäft oosoomeseeeosr ess se sr rer 97 Postbefördran. ooosese reser ss reses essens 99 Teletjänster sooosssrssssererse rss rss sr rna 100 tu Kultur och NÖJeN sosse rr esse rr ere rensa 101 tv Finansiella tjänster och försäkringstjänster. . ... 104 ALÄnt ooo oeee rer rer ere reser r ers ere n st 104

Personliga tjänster M.M. oocsssssss sosse roots 105 Alimänt sosse esseererer ers ee rss ers sr esse ts 105 Sjukvård och tandvård soosossccss css ers o veta 106 SOCIal OMSOIg sosse rerrreree rer esse resta 108 Utbildning ooooooesrererere sees reses esse 109 ta ta NN Beskattningens omfattning på vissa andra områ- [81554 111 Informationstjänster -ososessssssss ser ess 1 TVätfjänster sosse erererer rr sr sr s se ses 111 Uthyrning av arbetskraft -ooosossccs ss c ss vs 112 Immateriella rättigheter M.M. socssossss os es 112 Fartyg och luftfartyg moss oossss ss esse ena 114 Krigsmateriel .ooosoessesreso sees oss es sara 115 Verksamhetstillgångar -ossssssssse sees sera 116 Frimärken, sedlar och Mynt «.ossosoccs oso secs 117

Rennäringel sosereserrrreser are s ss e rr eta 119 Lotterier och vadhållning m.m, ..scccccc>0. cs 120

2.3 Offentlig verksamhet —soososseres reser rer esse rea 120

3.9 Den särskilda varuskatten oossssssse esse rss rss 173