RÅ 2007 not 143

Not 143. Ansökan av G.M. om rättsprövning av ett beslut om tjänstetillsättning. - Skatteverket anställde den 23 mars 2005 A.I. som jurist med inriktning på näringsverksamhet - ideella föreningar, stiftelser och trossamfund vid Rättsenheten i Västerås. G.M. överklagade beslutet hos regeringen. - Skatteverket yttrade sig över överklagandet och G.M. hade därefter skickat in ytterligare en skrivelse. -Regeringen (2005-10-06, Finansdepartementet) avslog överklagandet. - G.M. ansökte om rättsprövning och yrkade att regeringens beslut skulle upphävas och ärendet återförvisas till regeringen för ny handläggning. Han anförde bl.a. följande. Den som sedermera fick anställningen lämnade in ansökan först efter ansökningstidens utgång. Skatteverket borde därför ha avvisat ansökningen. Vidare har regeringen fattat beslut utan att han beretts tillfälle att komma in med komplettering som visar att han är den mest meriterade för tjänsten. Under ärendets handläggning i Finansdepartementet har kompletteringar begärts från Skatteverket, vilka får antas ha legat till grund för regeringens beslut. Dessa kompletteringar har inte delgivits honom och han har sålunda inte fått möjlighet att bemöta uppgifterna. Detta förfarande strider mot bestämmelserna i 16 och 17 §§förvaltningslagen (1986:223). Han har fått del av det enda beslut om "tillsättning" som finns i regeringens akt, vilket synes vara endast ett beslut om placering, placeringsort och lön. Något formellt riktigt tillsättningsbeslut föreligger inte och regeringen borde därför ha återförvisat ärendet till Skatteverket. - Regeringsrätten (2007-10-24, Lavin, Nord, Stävberg, Lundin, Jermsten): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vid anställning skall de bedömningsgrunder som anges i 11 kap. 9 § regeringsformen och 4 § lagen (1994:260) om offentlig anställning tillämpas. Ytterligare bestämmelser i frågan finns i 4 och 5 §§anställningsförordningen (1994:373). - Regeringen meddelade beslut i ärendet den 6 oktober 2005. Den 1 juli 2006 trädde lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut i kraft, varvid lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut upphörde att gälla. Enligt övergångsbestämmelserna till den nya lagen skall den upphävda lagen dock alltjämt gälla beträffande en ansökan om rättsprövning av ett beslut som meddelats före ikraftträdandet om ansökan kunde ha prövats enligt den upphävda lagen. - Ett ärende angående anställning rör inte något sådant förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen och omfattades följaktligen inte av möjligheten till rättsprövning enligt den upphävda lagen (jfr RÅ 2000 not. 185 och prop. 1987/88:69 s. 35). G.M:s ansökan skall därför prövas enligt den nya lagen. - Av 1 § lagen om rättsprövning av vissa regeringsbeslut framgår att en enskild får ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. - En förutsättning för att rättsprövning skall kunna ske är således att regeringens beslut att avslå G.M:s överklagande av Skatteverkets beslut om anställning av en jurist kan anses innefatta en prövning av dennes civila rättigheter enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. - Regeringsrätten har tidigare tagit ställning till frågan om beslut om anställning kan anses innefatta prövning av en enskilds civila rättigheter i mål angående Försäkringskassans beslut om anställning av en "teamledare" och Socialstyrelsens beslut om anställning av en utredare (RÅ 2006 ref. 65 och 2006 not. 203). Regeringsrätten tillämpade då den princip Europadomstolen angett i en vägledande dom den 8 december 1999 (Pellegrin mot Frankrike), enligt vilken det avgörande var huruvida tjänstemannen innehar arbetsuppgifter som är av allmänt intresse eller som, direkt eller indirekt, innebär deltagande i utövning av offentlig makt. Tvister mellan tjänstemän med sådana arbetsuppgifter och myndigheter borde, enligt Europadomstolens mening, generellt falla utanför artikel 6.1, medan motsatsen borde gälla för tvister mellan andra offentliganställda och myndigheter. Regeringsrätten fann mot denna bakgrund att de aktuella anställningarna inte innebar utövande av offentliga maktbefogenheter eller var av sådant allmänt intresse att en tillämpning av artikel 6.1 kunde uteslutas. Regeringens beslut fick därmed anses ha innefattat en prövning av sökandenas civila rättigheter enligt nämnda artikel och kunde följaktligen bli föremål för rättsprövning. - Nämnda princip har vidareutvecklats i en dom av Europadomstolen den 19 april 2007 (Vilho Eskelinen m.fl. mot Finland) eftersom det visat sig att principen, så som den tillämpats i praxis, inte förenklat analysen av tillämpligheten av artikel 6.1 i tvister rörande offentliganställda. Domstolen anger nu två villkor som måste vara uppfyllda för att staten skall kunna åberopa den klagandes ställning som statsanställd som skäl för att undanta en tvist angående offentlig anställning från en tillämpning av artikel 6. För det första skall staten i sin inhemska lagstiftning uttryckligen ha undantagit tillgång till domstolsprövning för den aktuella tjänsten eller kategorin av anställda. För det andra skall undantaget vara berättigat på objektiva grunder i statens intresse (p. 62). - Enbart det förhållandet att den klagande arbetar inom en viss sektor eller avdelning som deltar i maktutövning är enligt domstolen inte avgörande. För att undantaget skall vara berättigat är det inte tillräckligt att staten kan fastslå att den statsanställde deltar i maktutövningen eller att det förekommer "ett särskilt förtroende- eller lojalitetsband" mellan den anställde och staten som arbetsgivare. Staten måste också kunna visa att den sak som den aktuella tvisten gäller är relaterad till statens maktutövning eller att den har ifrågasatt det speciella bandet. Det kan därför i princip inte finnas något berättigande för att undanta vanliga arbetstvister från de rättigheter som anges i artikel 6, t.ex. sådana som rör löner, förmåner eller liknande rättigheter, på grundval av det speciella förhållandet mellan en viss offentliganställd person och staten i fråga (p. 62). - Regeringsrätten finner mot bakgrund av nämnda praxis från Europadomstolen att regeringens beslut får anses ha innefattat en prövning av G.M:s civila rättigheter enligt artikel 6.1 och att beslutet följaktligen kan bli föremål för rättsprövning. - När det gäller prövningen av målet i sak gör Regeringsrätten följande bedömning. - De kompletterande handlingar som inkommit till regeringen har inte varit av sådan betydelse att en kommunicering med G.M. har varit nödvändig. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot den allmänna princip om kommunicering som för regeringens del kommer till uttryck i 7 kap. 2 § regeringsformen. I målet har vidare inte framkommit att regeringen vid sitt beslutsfattande skulle ha haft ett bristfälligt underlag eller att regeringen fäst avseende vid annat än sakliga grunder. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i målet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 2007-05-30, Lundin) - Samma dag avgjorde Regeringsrätten ytterligare nio rättsprövningsmål som rörde beslut i anställningsärenden där omständigheterna var likartade och utgången densamma (mål nr 7407-05, 4787-06, 4639-06, 6411-06, 8013-06, 8125-06, 1466-07, 1604-07 och 2294-07)