RÅ 2010:74
Ett rymdobservatorium har tillerkänts talerätt i ett ärende om bygglov för ett vindkraftverk som avses uppföras på ett avstånd av 16-17 km från observatoriet.
Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun hade, efter ansökan av A.G., i beslut den 19 september 2006 beviljat bygglov för uppförande av ett vindkraftverk på fastigheten Ölmevalla-Klev 1:12. Under ärendets handläggning hade Onsala Rymdobservatorium ombetts att yttra sig över ansökan. Verksamheten på rymdobservatoriet omfattades av lagen (2006:449) om skydd för störningskänslig forskning. Avståndet från observatoriet till platsen för vindkraftverkets uppförande uppgick till ca 16-17 km. Beslutet delgavs Onsala Rymdobservatorium. Observatoriet överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Hallands län, som i beslut den 15 november 2006 avvisade överklagandet med motiveringen att talerätt saknades.
Länsrätten i Hallands län
Onsala Rymdobservatorium överklagade länsstyrelsens beslut hos länsrätten och yrkade att observatoriet skulle ges rätt att överklaga byggnadsnämndens beslut samt att muntlig förhandling skulle hållas. Onsala Rymdobservatorium anförde i huvudsak följande. Länsstyrelsens hänvisning till plan- och bygglagen, och den tolkning regeringen gjort av denna när det gäller vindkraftverk, saknar relevans i detta sammanhang då den störning som rymdobservatoriet utsätts för är av en helt annan karaktär än de störningar som legat till grund för att begränsa avståndet mellan objekt och fastighetsägare som ansetts ha behörighet att överklaga. Lagen om skydd för störningskänslig forskning åberopas. Onsala Rymdobservatoriums verksamhet bygger på att mycket svag strålning från kosmiska radiokällor detekteras. För detta ändamål har oerhört känsliga detektorer konstruerats och stora teleskop byggts. Den av människa alstrade radiostrålningen har normalt en styrka som vida överstiger den kosmiska radiostrålningens och den försvårar, i värsta fall omöjliggör, detektionen av den senare. Mängden elektronisk utrustning som sänder ut radiostrålning är idag oerhört stor (radio/TV-sändare, radar, personlig handutrustning, m.m.). Beräkningar visar att vindkraftverk utgör effektiva reflektorer av radiostrålning (direkta mätningar bekräftar detta). Vindkraftverk på tiotals kilometers avstånd kan sprida strålning mot radioteleskop med en styrka som ligger högt över internationella rekommendationer för radioobservatorier. Det aktuella vindkraftverket ligger på endast 16-17 kilometers avstånd, och siktlinjen mellan rymdobservatoriets teleskop (med en höjd på ca 25 meter) och vindkraftverket (med en total höjd på 91 meter) är fri. Vindkraftverket kan utgöra en betydande störningskälla för rymdobservatoriets verksamhet. Onsala Rymdobservatorium menar att risken för äventyrad tillförlitlighet för den utförda forskningen måste vägas mot de intressen som tillgodoses genom uppförande av det aktuella vindkraftverket. All forskningsverksamhet är ur såväl samhällsperspektiv som vetenskapligt perspektiv beroende av tillförlitlighet och trovärdighet avseende dess forskningsrön. Risken för att Onsala Rymdobservatoriums forskningsresultat kan ifrågasättas på grund av osäkerhet kring datainsamling eller brist på underlag, t.ex. störd eller utebliven strålning, är avgörande för dess vetenskapliga ställning inom det samarbete som utgörs av internationellt ledande radioobservatorier.
Byggnadsnämnden avstyrkte bifall till överklagandet.
A.G. gavs tillfälle att svara men hördes inte av.
Domskäl
Länsrätten i Hallands län (2007-04-13, ordförande Olsson) yttrade: I plan- och bygglagen (1987:10), PBL, anges inte vem som har rätt att överklaga beslut enligt lagen. Besvärsrätten får därför bedömas enligt bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen (1986:223), där det anges att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. - Vad gäller beslut om bygglov anses enligt praxis sådana beslut angå, förutom sökanden, ägare till de fastigheter som gränsar direkt till den fastighet bygglovet gäller och därutöver ägare till fastigheter i nära grannskap som är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av det byggande som avses med bygglovet, naturförhållanden på platsen m.m. - Av handlingarna i målet framgår följande. Byggnadsnämnden har före ärendets slutbehandlande gett Onsala Rymdobservatorium tillfälle att yttra sig över ansökan om bygglov för vindkraftverk på fastigheten Ölmevalla-Klev 1:12. Sedan byggnadsnämnden den 19 september 2006 beviljat bygglov har beslutet härom delgetts Onsala Rymdobservatorium. I beslutet har angetts att det kan överklagas till länsstyrelsen. - Länsrätten gör följande bedömning. - Regeringsrätten har i RÅ 1991 ref. 80 uttalat att det inte kan anses stå i god överensstämmelse med förvaltningsrättslig praxis att i överinstans skära av möjligheter till en sakprövning av omständigheter som fått sakprövas i första instans. - Byggnadsnämnden har genom underrättelse gett Onsala Rymdobservatorium tillfälle att yttra sig över ansökan om bygglov samt delgett rymdobservatoriet bygglovsbeslutet. Onsala Rymdobservatorium får därmed anses ha rätt till sakprövning även i överinstans. Dess överklagande skulle således ha tagits upp till prövning av länsstyrelsen. - Vid denna utgång finner länsrätten det obehövligt att hålla muntlig förhandling. - Länsrätten upphäver länsstyrelsens beslut och visar målet åter till länsstyrelsen för prövning i sak.
Kammarrätten i Göteborg
A.G. överklagade länsrättens beslut hos kammarrätten och yrkade att detta skulle upphävas och att länsstyrelsens beslut om avvisning av Onsala Rymdobservatoriums överklagande skulle fastställas. Till stöd för sin talan anförde hon i korthet följande. Rättsfallet RÅ 1991 ref. 80 rörde antagande av detaljplan vilket är väsensskilt från beslut om bygglov. Kretsen klagoberättigade kan rimligen inte vara densamma. Att rymdobservatoriet fått besvärshänvisning bör inte vara avgörande för bedömningen huruvida det föreligger klagorätt för ett beslut om bygglov. Avståndet mellan rymdobservatoriet och platsen för det tänkta vindkraftverket är ca 16-17 km och fastigheterna gränsar inte till varandra. De störningar som vindkraftverk orsakar på radarsignaler utreds och fler landbaserade vindkraftverk accepteras av Försvarsmakten. Elproduktion genom vindkraft ska utökas kraftigt. I prop. 2005/06:143 betonas vikten av att kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter aktivt bidrar till förbättrade förutsättningar för planering av elproduktion från vindkraften.
Onsala Rymdobservatorium ansåg att överklagandet skulle avslås på de grunder som observatoriet anfört i länsrätten och anförde därutöver bl.a. följande. Till följd av risken för störning av forskningsverksamheten ska observatoriet anses tillhöra kretsen av klagoberättigade. Observatoriets forskningsverksamhet är extremt störningskänslig. Den proposition som klaganden hänvisat till avser en framtida samhällsplanering och saknar relevans i nu föreliggande mål. Huruvida en radaranläggning respektive ett radioteleskop störs av vindkraftverk är två helt olika frågor.
Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun vidhöll sitt tidigare beslut och instämde i länsstyrelsens motivering.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (2008-01-29, Johansson, Nystrand) yttrade: Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1991 ref. 80 uttalat att det inte kan anses stå i god överensstämmelse med förvaltningsrättslig praxis att i överinstans skära av möjligheter till en sakprövning av omständigheter som fått sakprövas i första instans. Länsrätten har, med hänvisning till nämnda rättsfall, gjort bedömningen att observatoriet får anses ha rätt till sakprövning i överinstans eftersom det genom underrättelse fått tillfälle att yttra sig hos byggnadsnämnden och blivit delgivet bygglovsbeslutet. Enligt kammarrättens mening är det emellertid en avgörande skillnad mellan rättsfallet, som rör antagande av detaljplan, och nu förevarande ärende, som i huvudsaken avser meddelande av bygglov. Vad gäller ärenden om detaljplan finns särskilda bestämmelser om överklagande. I 13 kap. 5 § PBL föreskrivs sålunda att endast den som skriftligen framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda får överklaga ett beslut om att anta, ändra eller upphäva en detaljplan. Denna paragraf har samband med bestämmelsen i 5 kap. 30 § PBL enligt vilken ett beslut om antagande av en sådan plan skall skickas till sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt visst slags förening av hyresgäster om de under utställningstiden för planen skriftligen lämnat synpunkter i ärendet som inte blivit tillgodosedda. Regeringsrätten har i RÅ 1991 ref. 80 konstaterat att en adressat av den kategorin får anses ha rätt att överklaga planbeslutet. Såvitt avser andra typer av ärenden kan Regeringsrättens ställningstagande inte anses innebära att alla intressenter som fått lämna synpunkter inför ett nämndbeslut generellt sett har rätt att föra talan mot beslutet. En sådan tolkning måste anses alltför långtgående och skulle i praktiken innebära att överinstanserna är förhindrade att pröva om en klagande är taleberättigad, om denne på nyssnämnda sätt varit involverad i första instans. Rättsfallet RÅ 1995 ref. 77 måste anses tyda på att så inte är förhållandet. Regeringsrätten har där i ett mål om föreläggande för en fastighetsägare att avlägsna en reklamskylt avvisat ett överklagande av skyltens ägare, som ej var densamme som fastighetsägaren men som upptagits som klagande av länsstyrelsen och kammarrätten. Det anförda medför att det måste prövas om observatoriet är taleberättigat utifrån allmänna sakliga förutsättningar. - Om vad som allmänt krävs för talerätt uttalar Regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1992 ref. 13 följande:
”Bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen är ett uttryck för den i Sverige gällande ordningen att det inte föreligger någon allmän rätt för envar att överklaga förvaltningsbeslut. Som en förutsättning för rätt att överklaga förvaltningsbeslut brukar krävas att beslutet antingen påverkar den klagandes rättsställning eller berör ett intresse, som på något sätt erkänts av rättsordningen … Erkännandet kan ha skett genom föreskrifter eller uttalanden om att vissa intressenter skall höras eller vissa intressen beaktas innan beslut fattas. I de fall kretsen av personer som får överklaga ett förvaltningsbeslut skall omfatta andra personer än sådana vars rättsställning berörs meddelas vanligen särskilda bestämmelser härom…”
För att talerätt ska föreligga krävs således att klagandens rättsställning påverkas eller att beslutet berör ett av rättsordningen erkänt intresse. Eftersom observatoriets rättsställning inte påverkas av att bygglov meddelas A.G. blir frågan om observatoriets intresse beträffande det sökta bygglovet är av rättsordningen erkänt. - I RÅ 1992 ref. 81 uttalade Regeringsrätten att beslut om bygglov enligt fast praxis anses angå, förutom sökanden, ägare till de fastigheter som gränsar direkt till den fastighet bygglovet gäller och därutöver ägare till fastigheter i nära grannskap som är särskilt berörda med hänsyn till bl.a. arten och omfattningen av det byggande som avses med bygglovet. I sådana fall torde det ovan angivna kravet på ett av rättsordningen erkänt intresse vara uppfyllt. Det har inte åberopats eller eljest framkommit att observatoriet äger mark som direkt gränsar till Ölmevalla-Klev 1:12. För att beslutet ska anses angå observatoriet enligt vad som sägs i RÅ 1992 ref. 81 krävs därför att det äger en fastighet i nära grannskap och dessutom är särskilt berört av det med bygglovet avsedda byggandet. Då avståndet mellan observatoriet och platsen för det tilltänkta vindkraftverket i vart fall uppgår till 16 km kan inte observatoriet anses ligga i nära grannskap till byggnationen. Enligt vad som förutsätts i rättsfallet kan observatoriet då inte heller anses särskilt berört av denna. Mot angivna bakgrund kan observatoriet inte anses uppfylla de i RÅ 1992 ref. 81 angivna kraven för talerätt. - Fråga blir då om observatoriet ändå, på grund av den strålningskänsliga forskning som bedrivs, kan anses vara taleberättigat på grund av ett av rättsordningen erkänt intresse som påverkas av beslutet om bygglov. Om så vore fallet skulle det innebära att talerätten inte enbart bestäms av den verksamhet som bedrivs på den fastighet där bygglov söks utan även av den verksamhet som klaganden bedriver. Ägare till en fastighet som med utgångspunkt i ovan angivna rättsfall klart faller utanför kretsen av de taleberättigade skulle i så fall få talerätt på grund av verksamhet som bedrivs på den egna fastigheten. En sådan ordning är emellertid inte utan särskilt lagstöd hävdvunnen i svensk rätt. I förevarande mål uppkommer frågan vilken betydelse det har att observatoriets forskningsverksamhet omfattas av bestämmelserna i lagen (2006:449) om skydd för störningskänslig forskning. I denna lag har i 2 § intagits en allmän hänsynsregel enligt vilken den som bedriver en verksamhet eller företar en åtgärd som kan medföra störning av sådan forskning som avses i lagen ska vidta rimliga försiktighetsmått för att motverka sådana störningar. Vidare kan länsstyrelsen enligt 4 § samma lag meddela förbud eller förelägganden mot störande verksamhet för att skydda forskningen under förutsättning att den störande verksamheten bedrivs i närheten av forskningsverksamheten. Av förarbetena till lagen framgår också att den allmänna hänsynsregeln i 2 §, även om det inte uttryckligen anges i lagtexten, enbart riktar sig mot verksamhet som bedrivs eller åtgärd som företas i närheten av forskningsverksamheten (prop. 2005/06:69 s. 72 och SOU 2002:111 s. 75). Med ledning av förarbetena kan den slutsatsen dras att det för att närhetskravet ska anses uppfyllt ska vara fråga om verksamhet/åtgärd på angränsande fastighet (prop. 2005/06:69 s. 38, 42 och 48). Då vindkraftverket är avsett att uppföras i vart fall 16 km från platsen för observatoriet och inte på någon angränsande fastighet kan det, enligt kammarrättens mening, inte ur berörd lagstiftning härledas något av rättsordningen erkänt intresse av talerätt för observatoriet i aktuellt bygglovsärende. En talerätt utan särskilt lagstöd som grundar sig på observatoriets forskningsverksamhet skulle dessutom innebära stora problem med avseende på överskådlighet och förutsägbarhet. För att få kännedom om vilka parter som måste delges ett beslut eller vilka som har talerätt måste en byggnadsnämnd och en bygglovssökande part inte enbart ta hänsyn till de fastigheter som ligger i närheten av den med bygglovsansökan avsedda marken utan även till fastigheter inom ett större område, vilka på grund av bedriven verksamhet kan komma att påverkas. Det skulle också medföra en betydande osäkerhet huruvida ett beslut om bygglov vunnit laga kraft. En fastighetsägare som inte varit part hos nämnden och inte heller blivit delgiven beslutet skulle sålunda kunna överklaga detta om han kan visa att just den verksamhet som bedrivs på hans fastighet påverkas av bygglovet. En sådan ordning måste anses ha så menlig inverkan på möjligheten att kunna lita på ett besluts rättskraft att den i vart fall inte kan accepteras som en generell regel. Något av rättsordningen erkänt intresse av talerätt på nu avsedd grund finns därför inte. - Sammantaget finner kammarrätten att observatoriet inte kan tillerkännas talerätt i det nu aktuella ärendet. A.G:s överklagande ska därför bifallas. - Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten länsrättens beslut och fastställer länsstyrelsens beslut.
Kammarrättsrådet Falkendal var av skiljaktig mening och anförde: Verksamheten vid Onsala Rymdobservatorium omfattas av bestämmelserna i lagen om skydd för störningskänslig forskning. Syftet med lagen är att skydda forskning som är känslig för störningar och som är av särskilt värde från allmän synpunkt (se prop. 2005/06:69). Av 1 och 2 §§ framgår att den som bedriver verksamhet eller företar en åtgärd som kan medföra störning av störningskänslig forskning ska vidta rimliga försiktighetsmått för att motverka sådana störningar. - Onsala Rymdobservatorium har bl.a. anfört att det finns en stor risk för att ett vindkraftverk beläget på det aktuella avståndet orsakar störningar för observatoriets radioteleskop på grund av att vindkraftverket fungerar som en reflektor för radiostrålning från elektronisk utrustning och att vindkraftverket på grund av sin höjd är synligt på stort avstånd, vilket innebär att den reflekterande radiostrålningen har fri väg till radioteleskopen. Det har i målet inte framkommit tillräckliga skäl att ifrågasätta dessa uppgifter. Mot den angivna bakgrunden kan jag inte finna annat än att Onsala Rymdobservatorium har ett av rättsordningen erkänt intresse som påverkas av beslutet om bygglov. Byggnadsnämndens beslut får därför anses angå Onsala Rymdobservatorium på sådant sätt att observatoriet ska tillerkännas rätt att föra talan mot beslutet. Jag anser därför att överklagandet ska avslås. I övrigt är jag ense med majoriteten.
Onsala Rymdobservatorium överklagade kammarrättens dom och yrkade att denna skulle upphävas och länsrättens beslut fastställas. Observatoriet anförde bl.a. följande. Det i målet aktuella vindkraftverket är avsett att uppföras 16-17 km från observatoriet. På grund av vindkraftverkets höjd och placering har de radiovågor som reflekteras fri väg till observatoriets radioteleskop. Forskningen vid observatoriet bygger på användandet av radiostrålning för att undersöka jorden och universum. Mätutrustningen är extremt känslig. Det är avgörande för observatoriets verksamhet att tillförlitligheten av dess forskning inte kan ifrågasättas på grund av eventuella eller faktiska störningar. Redan den omständigheten att risk finns för störning av utrustningen innebär minskad trovärdighet för forskningen. Det planerade vindkraftverket kommer därmed, om det uppförs, att allvarligt störa forskningsverksamheten. De störningar som observatoriet kommer att påverkas av är inte visuella störningar utan störningar av annan karaktär (störningar i form av reflekterad radiostrålning). Mot denna bakgrund måste bygglovsbeslutet anses påverka observatoriets intresse. - Verksamheten omfattas av lagen om skydd för störningskänslig forskning. Lagens syfte är att skydda forskning som är känslig för störningar och som är av särskilt värde från allmän synpunkt. Lagens tillämpning är inte begränsad till verksamheter i närheten av forskningsanläggningen. I vart fall måste ett eventuellt krav på närhet tolkas utifrån vilken typ av forskningsanläggning som avses. Observatoriets forskning kan påverkas av verksamheter på mycket långt fysiskt avstånd. Observatoriets intresse måste genom lagen anses vara av rättsordningen erkänt.
A.G. bestred bifall till överklagandet och anförde därvid bl.a. följande. Frågan om i vilken utsträckning vindkraftverk utgör en störningskälla för observatoriets verksamhet är mycket komplex och svår att bestämma. Hon ifrågasätter inte att observatoriet innehar känslig utrustning och att det finns olika störningskällor som kan påverka denna utrustning. Detta innebär dock inte att observatoriet ska anses klagoberättigat avseende alla de verksamheter som kan störa dess olika mätningar och forskningsverksamhet. Den förväntade störnivåökningen är i detta fall försumbar. Observatoriet har dessutom i ett yttrande över förslag till översiktsplan för vindkraft i Kungsbacka kommun accepterat en vindkraftsfri zon som på land har en radie om 15 km från observatoriet. - Lagen om skydd för störningskänslig forskning är inte tillämplig i förevarande fall. Lagen ger den avsedda forskningen ett rättsligt skydd från olika verksamheter genom att länsstyrelsen på ansökan kan utfärda olika förbud och förelägganden. Varken lagen eller dess förarbeten ger stöd för att kretsen av klagoberättigade rörande beslut om bygglov kan komma att påverkas. I vart fall är lagens tillämpningsområde begränsat till verksamheter i närheten av forskningsanläggningen. Med uttrycket ”i närheten” får förstås att den eventuellt störande verksamheten ska pågå på en angränsande fastighet. Sammanfattningsvis görs gällande att det inte finns ett av rättsordningen erkänt intresse av talerätt för observatoriet.
Observatoriet invände att av översiktsplanen framgår att vindkraftverk utanför zonen, så långt det är möjligt, bör placeras så att de inte syns från observatoriets teleskop och att det vid en avvägning gentemot observatoriets intressen måste finnas ett starkt allmänintresse för vindkraftsetablering. Utgångspunkten för uppförande av vindkraftverk i kommunen bör enligt planen vara att dessa placeras i stora grupper på stort avstånd från observatoriet i stället för i mindre grupper närmare observatoriet. Det framgår således tydligt av planen att zonen är tänkt som ett område inom vilket det ska vara förbjudet att uppföra vindkraftverk. Zonens upprättande ska däremot inte förstås så att det utanför zonen ska vara fritt att utan hänsyn till observatoriets verksamhet uppföra reflekterande vindkraftverk.
Byggnadsnämnden i Kungsbacka kommun vidhöll sitt tidigare beslut i ärendet och avstod från ytterligare yttrande.
Regeringsrätten (2010-10-05, Heckscher, Eliason, Dexe, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 2 § PBL ska byggnader placeras och utformas så att deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. I lagstiftningsärendet uttalades (prop. 1985/86:1 s. 484) att hänsyn kan behöva tas t.ex. till möjligheterna för en angränsande fastighet att använda en befintlig solfångaranläggning.
PBL saknar bestämmelser om vem som har rätt att överklaga ett beslut om bygglov. Den allmänna bestämmelsen om talerätt i 22 § förvaltningslagen blir därför tillämplig. Enligt bestämmelsen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot.
Beslut om bygglov anses enligt fast praxis angå, förutom sökanden, ägare till de fastigheter som gränsar direkt till den fastighet som bygglovet gäller och därutöver ägare till fastigheter i nära grannskap som är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av det byggande som avses med bygglovet, naturförhållandena på platsen m.m. (se RÅ 1992 ref. 81). Det målet gällde också byggande av vindkraftverk och den olägenhet som kunde uppkomma var att vindkraftverken, som ansågs utgöra ett främmande inslag i landskapsbilden, skulle kunna ses från fastigheter som låg cirka 550 meter bort. Fastighetsägarna tillerkändes talerätt.
Frågan i nu förevarande mål är om ett beslut om bygglov för ett vindkraftverk beläget mellan 16 och 17 km från Onsala Rymdobservatorium ska anses angå observatoriet på ett sådant sätt att det ska tillerkännas talerätt. Det råder fri sikt mellan observatoriet och vindkraftverket. Observatoriet anser att risk finns att dess mätutrusning kommer att störas genom reflekterande radiostrålning från vindkraftverket och hänvisar bl.a. till lagen om skydd för störningskänslig forskning.
Enligt 2 § i den lagen ska den som bedriver en verksamhet eller företar en åtgärd som kan medföra störning av forskning som är känslig för störningar och som är av särskilt värde från allmän synpunkt vidta rimliga försiktighetsmått för att motverka sådana störningar. Lagen ger länsstyrelsen rätt att efter ansökan fatta vissa beslut. Bl.a. kan länsstyrelsen enligt 4 § meddela förbud eller förelägganden mot en störande verksamhet.
Regeringsrätten finner det klart att observatoriets forskningsverksamhet i och för sig omfattas av lagen. Vidare kan det mot bakgrund av vad som framkommit i målet inte uteslutas att ett vindkraftverk på det angivna avståndet kan åstadkomma störningar som skulle kunna innebära olägenhet för observatoriets verksamhet. Detta vinner stöd - utöver av vad observatoriet anfört - av bl.a. det förslag till översiktsplan som lagts fram av kommunen och där det föreslås att vindkraftverk inte ska få byggas inom en radie av 15 km från observatoriet. Bygglovsbeslutet måste härigenom anses angå observatoriet på ett sådant sätt att det har rätt att föra talan mot beslutet om bygglov.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer länsrättens beslut. Handlingarna i målet överlämnas till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
Regeringsrådet Stenman var av skiljaktig mening och anförde: PBL saknar bestämmelser om vem som har rätt att överklaga ett beslut om bygglov. Den allmänna bestämmelsen om talerätt i 22 § förvaltningslagen blir därför tillämplig. Enligt bestämmelsen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. - För att den som inte har haft partsställning i ärendet hos beslutsmyndigheten ska tillerkännas rätt att överklaga har i praxis uppställts ett krav på att beslutets verkningar inte är begränsade till den det direkt riktar sig, utan också påverkar den som överklagar. Vidare krävs att den som saknar partsställning företräder ett intresse i saken som på något sätt erkänts i rättsordningen. Ett sådant erkännande kan vara uttryckligen föreskrivet i den aktuella författningen (se t.ex. 8 kap. 22 § PBL) men det kan också komma till uttryck på annat sätt. Det avgörande är att klaganden kan åberopa ett intresse, som det är möjligt att beakta vid sakens prövning (se RÅ 1994 ref. 82 och RÅ 2006 ref. 9). - Frågan i målet är vilken betydelse lagen om skydd för störningskänslig forskning har beträffande rätten att överklaga enligt PBL. - De störningar som det planerade vinkraftverket kan komma att alstra är av det slag att de kan medföra en sådan betydande olägenhet för observatoriets forskning att det inte är uteslutet att bygglov skulle komma att vägras med stöd av 3 kap 2 § PBL. För det krävs dock att sådana störningar ska beaktas i ett ärende om bygglov. Lagen om skydd för störningskänslig forskning, som införts efter det att PBL:s här aktuella bestämmelser tillkom, har emellertid i det närmaste skräddarsytts för att från externa störningskällor skydda det slag av forskning som Onsala Rymdobservatorium bedriver (se prop. 2005/06:69 s. 16). Lagen om skydd för störningskänslig forskning pekar ut som sökande den som anser sig drabbad av en störande verksamhet och som behöver det skydd lagen kan ge. Lagen innehåller regler om hur avvägningen ska göras mellan olika intressen och ger möjlighet att förelägga den som bedriver en störande verksamhet i sökandens närhet att vidta åtgärder som är anpassade för det konkreta fallet. I vissa fall är den mot vilken föreläggandet riktas berättigad till ersättning för skada till följd av beslutet. - Förfarandet enligt lagen om skydd för störningskänslig forskning är detaljerat och särskilt anpassat för att pröva det slag av störande verksamhet det är fråga om här. Den innehåller också bestämmelser om skyldighet för forskningens huvudman att i vissa falla ersätta skada som kan ha drabbat den mot vilken ett föreläggande riktats. Mot denna bakgrund anser jag att lagen om skydd för störningskänslig forskning exklusivt reglerar frågan om sådan störande verksamhet som omfattas av lagen. Onsala Rymdobservatoriums överklagande ska därför avslås.