RÅ 1994:82

I besvär hos kammarrätten yrkade dels bolaget, dels en bostadsrättsförening och sex närboende, bl.a. I.N., M.J., Z.H. och L.H. att beslutet skulle upphävas.

I besvär hos Regeringsrätten yrkade I.N., M.J., Z.H. och LH. att deras överklaganden av länsstyrelsens beslut skulle tas upp till prövning.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1994-12-29, Brink, Palm, Wadell, Ragnemalm, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Klagandena är enligt inhämtade uppgifter ägare av bostadsrättslägenheter i restaurangens närhet. Frågan i målet gäller om de - med åberopande av att ingripandet inte är tillräckligt långtgående - äger överklaga länsstyrelsens beslut att med stöd av 64 § LHD meddela restaurangens ägare föreskrifter om begränsad serveringstid.

LHD innehåller inga särskilda bestämmelser om vem som hos kammarrätten kan överklaga länsstyrelsens beslut (se 68 §). I sådant fall gäller den allmänna regeln i 22 § förvaltningslagen att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Då denna bestämmelse emellertid bara ger en allmän riktlinje för frågans bedömning, får man falla tillbaka på de principer som utbildats i praxis.

För att en person, som inte uppträder som part i ett ärende, skall kunna överklaga beslutet i detta gäller som grundläggande förutsättning att beslutets verkningar inte enbart drabbar den till vilken det direkt är riktat - här restaurangägaren - utan också dessa utomstående personer. Klagandena har i målet hävdat att de störs av restaurangens verksamhet och att störningarna inte elimineras genom länsstyrelsens beslut. De har sålunda gjort gällande att beslutet faktiskt påverkar deras situation.

Även om så skulle vara fallet är detta inte tillräckligt för att konstituera besvärsrätt. Enligt fast praxis krävs ytterligare att de som saknar partsställning företräder ett intresse i saken som på något sätt erkänts av rättsordningen. Sådant erkännande kan komma till uttryck t.ex. genom bestämmelser om att de skall beredas tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Intresset behöver emellertid inte uttryckligen vara förankrat i föreskrifter av denna typ. Det avgörande är att klaganden kan åberopa ett intresse, som det är möjligt att beakta vid sakens prövning.

Några bestämmelser, som uttryckligen syftar till att skydda närboendes intressen, finns inte i LHD. Vid tillståndsprövningen skall enligt 40 § första stycket särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandenas lämplighet att bedriva servering av alkoholdrycker och serveringsställets tjänlighet för ändamålet. Som förutsättning för ingripande enligt 64 § mot försäljning, som äger rum med tillstånd, anges i paragrafens första stycke olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad eller underlåtenhet att iaktta bestämmelserna i lagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter; i andra stycket tillfogas ytterligare alternativa kriterier, bl.a. att den förutsättning som gäller för meddelande av tillstånd ej längre föreligger. Att ordningsaspekten tillmäts betydelse markeras också genom föreskriften i 60 § om obligatoriskt inhämtande av polismyndighets yttrande i tillståndsärende. - Förordningen om handel med drycker understryker på motsvarande sätt åstadkommande av nykterhet, ordning och trevnad som vägledande målsättning vid länsstyrelsens tillämpning av denna reglering.

Att hänsynen till närboende utgör ett beaktansvärt moment vid prövningen av "serveringsställets tjänlighet" har framhållits av Socialstyrelsen i dess allmänna råd, där "risken för att störa dem som bor i grannskapet" anges som ett av flera väsentliga omständigheter att ta hänsyn till vid prövningen (se SOSFS 1979:71, infört i Bestämmelser rörande handel med drycker per den 1 juli 1990, s. 29-30). Samma synpunkter har också framförts i litteraturen (Hillbo, Lagar och politik kring alkohol, 1979, s. 156).

Det i målet aktuella ärendet hos länsstyrelsen har helt dominerats av denna frågeställning. Ärendet har, även om det formellt upptagits ex officio, föranletts av närboendes klagomål. Polismyndigheten och miljö- och hälsoskyddsnämnden har under beredningen föreslagit att länsstyrelsen skall begränsa serveringstiden i första hand med anledning av dessa klagomål. I motiveringen till sitt beslut hänvisar länsstyrelsen till sin praxis, enligt vilken serveringen "vid risk för störningar för närboende" bör avslutas senast kl. 22.00. - Det är alltså uppenbart att länsstyrelsen och de lokala myndigheterna ansett att närboendes intressen skall beaktas i dylika mål.

Regeringsrätten delar uppfattningen att hänsynen till närboende utgör ett i lagstiftningen förutsatt prövningskriterium. Då risk för olika typer av störningar utgör den egentliga grunden för erkännandet av de närboendes intressen i saken, synes det inte befogat att därvid göra någon åtskillnad mellan olika kategorier av närboende beroende på den civilrättsliga grunden för rätten att disponera bostaden. Även en bostadsrättshavare, som förfogar över en lägenhet i en av bostadsrättsföreningen ägd fastighet, bör sålunda omfattas av skyddet.

Sammanfattningsvis finner Regeringsrätten att de klagande, vilkas bostäder är belägna i sådan närhet av störningskällan - särskilt restaurangens uteservering - att de faktiskt kan lida men av att länsstyrelsen i sitt beslut inte ansett sig böra tillmötesgå deras önskan beträffande ingripande enligt 64 § LHD, uppfyller de förutsättningar som enligt 22 § förvaltningslagen gäller i fråga om rätten att överklaga beslutet.