lagen.nu

RH 1995:10

En person har ingått en generell borgen för sin makes skulder till en bank. Fråga huruvida borgensansvaret helt eller delvis har bortfallit genom att borgensavtalet varit oklart och banken gjort en otillfredsställande kreditprövning av borgensmannen eller eftersatt sin informationsskyldighet gentemot borgensmannen.

Enligt kontrakt den 9 oktober 1979 beviljade Svenska Handelsbanken A.H. en checkkredit på 350 000 kr. Banken beviljade honom vidare den 30 maj 1985 en konsumentkredit på 50 000 kr. För sistnämnda kredit tecknade hans hustru M-B.H. den 28 februari 1988 borgen såsom för egen skuld. M-B.H. hade dessutom den 4 februari 1988 undertecknat en generell borgensförbindelse. Enligt anteckning hade denna borgensförbindelse aviserats henne den 15 februari 1988.

Banken yrkade vid tingsrätten att M-B.H. skulle förpliktas utge dels 300 881 kr 67 öre, dels 32 525 kr, allt jämte ränta.

M-B.H. bestred käromålet.

Banken anförde till utveckling av sin talan: A.H. försattes i konkurs den 14 oktober 1991. Krediterna är oguldna. Som borgensman är M-B.H. skyldig att betala de i enlighet med yrkandena oguldna krediterna, som omfattas av borgensansvaret. Banken har valt att ej kräva på andra krediter än som förelåg vid M-B.H:s borgensåtagande. Den generella borgensförbindelsen begärde banken år 1988, när A.H. sålde några fastigheter, som legat som säkerhet för checkkrediten.

M-B.H. anförde till utveckling av bestridandet: Det är riktigt att hon underskrivit borgensförbindelsen för låneskulden 50 000 kr. Hon hade emellertid inte fått någon information från banken vad förbindelsen betydde. Hon vill inte förneka sin namnteckning på den generella borgensförbindelsen, men vet inte om att hon skrivit på borgen. Förmodligen har namnteckningen kommit till på följande sätt. A.H. skötte allt det ekonomiska och bad henne ibland att skriva under vissa handlingar, oftast bevittningar. Vid ett sådant tillfälle kan hennes namnteckning på förbindelsen ha kommit till. Hon ställde inte några frågor och läste inte heller vad hon skrev på. A.H. upplyste henne inte härom. Hon fick inte någon avisering från banken. Förmodligen tog A.H. hand om den. - Eftersom hon blivit lurad och inte fått tillräcklig information från banken är hennes förbindelser ogiltiga.

Vid tingsrätten hördes på bankens begäran I.N., K-W.Q. och T.S.. Av vittnesmålen framgick bl.a.: A.H. åtog sig att skaffa generell borgen av hustrun, när han sålde fastigheterna, som låg till säkerhet för checkkrediten. K-W.Q. skickade enligt sitt signum på förbindelsen rutinenligt ett meddelande till M-B.H. om att banken fått hennes borgen. Krediterna till A.H. och hans bolag ströps hösten 1990 och sades upp 1991.

På M-B.H:s begäran hördes A.H. som vittne. Han uppgav bl.a: Den generella borgensförbindelsen hade han fått på banken för att ordna med M-B.H:s undertecknande. Förmodligen hade han lämnat henne förbindelsen tillsammans med andra handlingar och bett henne skriva på. Han upplyste henne inte om förbindelsens innebörd och hon visste inte vad hon skrev under. Aviseringen därom till henne smusslade han undan.

Kalmar tingsrätt (1992-11-13, lagmannen Gunnar Gyllenram) biföll käromålet samt anförde i domskälen: De av M-B.H. undertecknade borgensåtagandena gäller skuldebrevet å 50 000 kr och A.H:s såväl nuvarande som blivande förpliktelser mot banken såsom för egen skuld. Den som undertecknar en rättshandling är normalt bunden. Det föreligger icke från bankens sida någon åtgärd eller underlåtenhet som gör förbindelserna ogiltiga enligt 3 kap. avtalslagen. Banken har förfarit enligt sedvanlig rutin vid kreditgivning och har ägt utgå från att M-B.H. vetat om och förstått vad hon skrivit under. M-B.H. är alltså bunden av sina borgensåtaganden och käromålet skall därför bifallas.

M-B.H. vädjande mot domen och yrkade i första hand att hovrätten skulle ogilla käromålet i dess helhet och i andra hand ogilla bankens talan såvitt avsåg 300 881 kr jämte ränta.

Banken bestred ändring.

M-B.H. preciserade i hovrätten de omständigheter som lades till grund för bestridandet enligt följande:

1. Eftersom fråga är om ett konsumentförhållande har banken haft en skyldighet att informera borgensmannen om vad borgensåtagandet innebar. Underlåtenhet härvidlag innebär att avtalet är ogiltigt.

2. Borgensavtalet är oskäligt dels då generell borgen ej bör användas när fråga är om privatkrediter, dels då M-B.H. intagit en underlägsen ställning i förhållande till banken och dels med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser ett infriande av förbindelsen skulle få för M-B.H.. En jämkning till 0 kr bör ske.

3. Banken har inte gjort någon kreditprövning av M-B.H. i följd varav avtalet är ogiltigt.

4. Banken har inte informerat M-B.H. om att A.H. lånat ytterligare pengar. Denna underlåtenhet har medfört att M-B.H. har åsamkats skada med det belopp borgensförbindelsen avser.

Göta hovrätt (1994-06-17, hovrättsråden Lennart Thorelli och Björn Karlsson samt t.f. hovrättsassessorn Cecilia Back, referent) ändrade på det sätt tingsrättens dom att hovrätten förpliktade M-B.H. att till banken utge dels 100 000 kr jämte ränta, dels 32 525 kr jämte ränta samt anförde:

Det är av avgörande betydelse att den som undertecknar en borgenshandling genom handlingens lydelse eller på annat sätt får klart för sig åtagandets innebörd. Detta måste gälla med särskild styrka beträffande generella borgensförbindelser. Högsta domstolen har också i rättsfallet NJA 1993 s. 163 uttalat att det är rimligt att en bank informerar privatpersoner som avser att ingå en borgensförbindelse vad en sådan förbindelse innebär.

När det gäller skuldebrevet från februari 1985 och den till skuldebrevet hörande borgensmeningen - "för kredittagarens förpliktelser enligt detta skuldebrev tecknas härigenom borgen såsom för egen skuld" - har enligt hovrättens bedömning borgensmeningen, sammanställd med skuldebrevets lydelse, en sådan utformning att det kravet får anses uppfyllt. På grund härav och då M-B.H. i övrigt inte visat något förhållande som medför att det borgensåtagandet inte kan göras gällande mot henne, skall hon förpliktas utge de 32 525 kr jämte ränta som är att hänföra till det åtagandet.

När det härefter gäller den generella borgensförbindelsen av den 4 februari 1988 är omständigheterna annorlunda. Förbindelsen är en fristående handling som inte är kopplad till något skuldebrev eller annan dokumentation om gäldenärens förpliktelser gentemot borgenären. I förbindelsen anges bland annat:

"För fullgörandet av kredittagarens nuvarande och blivande förpliktelser gentemot Svenska Handelsbanken tecknas härigenom borgen såsom för egen skuld på de villkor som anges i denna borgensförbindelse. Borgensförbindelsen avser alla kredittagarens förpliktelser - däri inbegripna egna borgensåtaganden - gentemot banken vid varje tidpunkt enligt de bestämmelser och med de begränsningar som följer av ALLMÄNNA VILLKOR på omstående sida. Borgensåtagandet är inte beloppsbegränsat om inte utrymmet för beloppsbegränsning nedan är ifyllt."

Enligt de allmänna villkoren har borgensmannen genom ett meddelande till banken på visst sätt kunnat inskränka sitt ansvar för kredittagarens framtida förpliktelser.

Även om den från borgensförbindelsen återgivna texten lämnar vissa upplysningar kan texten inte anses på ett fullgott sätt ha klargjort för M-B.H. det mycket omfattande åtagandet som förbindelsen innebar för henne. Eftersom M-B.H. åtagit sig generell borgen utan några egna kontakter med banken har hon inte heller erhållit några klargöranden från banken beträffande den närmare innebörden av borgensförbindelsen.

Det har inte gjorts gällande att banken gjort en otillfredsställande kreditprövning då A.H. beviljades och nyttjade checkkrediten men väl att banken brustit i kreditprövningen gentemot M-B.H. när hon ingick borgensförbindelsen. - En ingående sådan prövning kan framstå som naturlig, bl.a. eftersom hennes borgensåtagande skulle ersätta fastigheter som säkerhet för krediten och då den kredit som åtagandet bl. a. avsåg redan vid tidpunkten för borgensåtagandet uppgick till cirka 300 000 kr. I.N. har berättat att man på banken visste om att makarna H gemensamt ägde den villafastighet som de bebodde och att M-B.H. hade en "hyfsad" inlåning i banken. I.N. har vidare uppgett att han inte kände till om M-B.H. hade någon inkomst av arbete. Av I.N:s uppgifter framgår att banken inte gjort någon egentlig kreditprövning av M-B.H., som aldrig haft någon arbetsinkomst, utan nöjt sig med att hon var gift med A.H. som, enligt I.N., i början av 1988 ansågs vara en aktad och förmögen person.

Då M-B.H. undertecknade den generella borgensförbindelsen häftade A.H. i skuld till banken för konsumentkrediten och checkkrediten. Därefter åtog sig A.H. ytterligare förpliktelser gentemot banken som även dessa utestår obetalda. Banken har emellertid förklarat att den ansett det vara alltför betungande för M-B.H. att avkräva henne betalningsansvar även för de av A.H:s skulder som uppkommit efter det att hon undertecknade den generella borgensförbindelsen.

Inget har framkommit som tyder på att M-B.H. genom maken A.H. fått närmare kännedom om vad checkkrediten användes till eller om de mycket omfattande affärer med bl.a. bolag och fastigheter som A.H. ägnat sig åt och som föranledde ytterligare lån i banken samt fick till följd att han försattes i konkurs under år 1991. Även om banken kunnat utgå från att A.H. skulle informera sin hustru om sin affärsverksamhet har banken inte helt ägt lita på detta. Några upplysningar har inte banken lämnat M-B.H. om de ytterligare lån A.H. upptagit eller om vad banken känt till om hans ekonomiska förhållanden. Det säger sig självt att sådana upplysningar varit av värde för henne när det gäller att begränsa omfattningen av sitt åtagande, särskilt som hon enligt borgensavtalet kunnat undanta A.H:s framtida förpliktelser från borgensåtagandet.

Sammanfattningsvis bedömer hovrätten att banken brustit när det gäller att klargöra innebörden av det generella borgensåtagandet för M-B.H. och pröva om hon verkligen hade förutsättningar att betala de skulder som A.H. hade vid förbindelsens ingående och senare skulle komma att ådraga sig. Banken har också i viss mån eftersatt sina skyldigheter gentemot M-B.H. genom att inte underrätta henne om att A.H. åtagit sig nya förpliktelser som omfattades av borgensförbindelsen och att han senare fick svårigheter att fullgöra sina åtaganden. Vad som förekommit ger intryck av att både banken och A.H. uppfattat M-B.H. generella borgensförbindelse som någon sorts formalitet som inte skulle få någon praktisk betydelse. Sammantagna är förhållandena sådana att hovrätten finner skäligt att med stöd av 36 § avtalslagen jämka M-B.H:s generella borgensansvar för A.H:s aktuella checkkredit till att avse ett belopp om 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen.

Målnummer T 527/92

Metadata

Domstol
Göta hovrätt
Avgörandedatum
1994-06-17
Målnummer
T527-92
Lagrum
36 § avtalslagen
Rättsfall
NJA 1992 s. 351
NJA 1993 s. 163
Litteratur
Sökord
Borgen
Avtal
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation