RH 1996:70
Fråga om svensk domstols behörighet att i äktenskapsmål med internationell anknytning pröva frågor om vårdnad, umgänge, rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden och underhåll. Tillika fråga om litispendens.
Svenska medborgarna S.Q. och C.Q. ingick äktenskap med varandra år 1991. I äktenskapet föddes år 1992 dottern S., som även hon är svensk medborgare. Såväl makarna som dottern har hemvist i Florida, USA.
S.Q. väckte talan om äktenskapsskillnad vid Stockholms tingsrätt, varvid han även yrkade att han skulle tillerkännas vårdnaden om S. samt berättigas att bo kvar i makarnas gemensamma bostad. C.Q. yrkade i första hand att tingsrätten skulle avvisa S.Q:s talan. I andra hand medgav hon yrkandet om äktenskapsskillnad, men bestred övriga yrkanden samt yrkade för egen del att hon skulle tillerkännas vårdnaden om S., att hon skulle berättigas bo kvar i makarnas gemensamma bostad samt att S.Q. skulle förpliktas att utge bidrag för både hennes och S:s underhåll. Som grund för sitt i första hand framställda yrkande angav C.Q. följande. Hon väckte den 15 augusti 1995 talan vid Circuit Court of 15th Judicial Circuit of Florida and for Palm Beach County angående äktenskapsskillnad m.m. Eftersom en dom från denna domstol äger rättskraft i Sverige får en ny talan om samma sak inte tas upp av svensk domstol enligt reglerna i 13 kap. 6 § rättegångsbalken.
S.Q. bestred C.Q:s avvisningsyrkande.
Stockholms tingsrätt (1995-11-20, rådmannen Annika Marcus) avvisade S.Q:s yrkanden om vårdnad och rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad samt C.Q:s yrkanden om vårdnad och underhåll samt anförde som skäl.
Av ingivna handlingar och uppgifter i målet är visat att båda målen om äktenskapsskillnad är anhängiggjorda vid respektive domstol samma dag, dvs. den 15 augusti 1995. På grund härav föreligger det enligt tingsrättens mening inte stöd för att avvisa den i Sverige anhängiggjorda talan om äktenskapsskillnad på grund av invändningen om lis pendens. Dessutom är parterna i målet svenska medborgare, men med hemvist i Florida, varför deras talan om äktenskapsskillnad får upptas av svensk domstol enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § första punkten lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL). Enligt 3 kap. 11 § samma lag kan en invändning om litispendens inte leda till avvisning utan på sin höjd till vilandeförklaring om avgörandet i det utländska målet kan antas bli gällande i Sverige. Parterna är överens om att ett avgörande från den amerikanska domstolen blir gällande i Sverige. Oavsett deras inställning finner tingsrätten inte skäl att vilandeförklara talan om äktenskapsskillnad med hänvisning till ovan angivna omständigheter att talan först får anses anhängiggjord vid tingsrätten.
Talan om äktenskapsskillnad mellan parterna skall således upptas vid Stockholms tingsrätt med stöd av bestämmelsen i 3 kap. 2 § IÄL.
Vad gäller yrkandena om vårdnad och underhåll konstaterar tingsrätten inledningsvis att frågan om svensk domsrätt föreligger beträffande dessa yrkanden är sådan att tingsrätten självmant skall pröva den.
I 3 kap. 6 § IÄL föreskrivs att "frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn får upptagas i äktenskapsskillnadsmål. Om barnet vistas här i riket skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag". I förarbetena till denna lagbestämmelse från år 1973 uttalas att sådana frågor bör kunna tas upp i äktenskapsskillnadsmål "när praktiskt behov kan antas föreligga". Mot denna bakgrund skall bedömas om det föreligger praktiskt behov av att i svensk domstol pröva vem som skall ha vårdnaden om S. samt frågan om underhåll till henne.
Samtliga parter, S.Q. och C.Q. samt det gemensamma barnet S. är svenska medborgare, men de saknar alla hemvist i Sverige. Visserligen har C.Q. avflyttat från Sverige först under år 1994, men enligt egna uppgifter är det hennes avsikt att tillsammans med sin dotter kvarbli i Florida och hon har i vart fall släppt sin svenska anknytning. S.Q. har uppgivit att alla pratar svenska och att han har fyra barn i tidigare förhållanden som alla bor i Sverige. Även om han är bosatt i Amerika har han ansenliga ekonomiska intressen i Sverige. Parterna har också bott mycket i Sverige under äktenskapet.
Eftersom alla är bosatta i Florida, främst S., torde amerikansk rätt vara tillämplig vid bedömningen av de i målet aktuella frågorna, även frågan om kvarboenderätten. Det synes nödvändigt att i målet förebringa utredning om S:s nuvarande förhållanden och om båda föräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare.
Med hänsyn till vad som nu anförts utgör angivna omständigheter - inte ens det förhållandet att alla är svenska medborgare - inte tillräckliga skäl för att svensk domsrätt skall anses föreligga beträffande yrkandena om vårdnad och underhåll (jfr. NJA 1993 s. 65). Vad gäller yrkandet om kvarboende förefaller det tingsrätten osäkert om ett svenskt avgörande i denna fråga, visserligen baserat på amerikanska rättsregler, ändå skulle komma att bli verkställbart i Florida.
Såväl S.Q. som C.Q. överklagade tingsrättens beslut. S.Q. yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut såvitt avsåg de i målet framställda yrkandena om vårdnad, underhåll och kvarsittanderätt samt återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. C.Q. yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och avvisa S.Q:s talan om äktenskapsskillnad eller i vart fall förklara tingsrättens mål vilande i avvaktan på utländsk domstols beslut.
Svea hovrätt (1996-06-05, hovrättsråden Birgitta Widebäck och Per Boholm samt tf. hovrättsassessorn Fredrik Ahlen, referent) undanröjde tingsrättens beslut att avvisa C.Q:s yrkande om förpliktande för S.Q. att utge bidrag för hennes underhåll samt återförvisade målet i denna del till tingsrätten för erforderlig handläggning. Hovrätten lämnade i övrigt överklagandena utan bifall. I sina skäl anförde hovrätten.
När det gäller frågan om svensk domsrätt föreligger beträffande yrkandena om vårdnad, kvarsittanderätt och underhåll för parternas dotter ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Även i fråga om den vid domstolen i Florida anhängiggjorda talan utgör hinder mot S.Q:s talan om äktenskapsskillnad vid tingsrätten gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. S.Q:s och C.Q:s överklagande i dessa delar skall således lämnas utan bifall.
I frågan om C.Q:s yrkande att S.Q. skall förpliktas utge bidrag för hennes underhåll gör hovrätten följande bedömning. I 3 kap. lagen (1904:26 s: 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap anges under vilka förhållanden äktenskapsmål, dvs. mål om äktenskapsskillnad m.m., får tas upp av svensk domstol. I 3 kap. 6 § IÄL stadgas att frågor om vårdnad och underhåll till barn får tas upp i äktenskapsmål. Däremot saknas i lagen reglering av huruvida frågan om underhåll till förutvarande maka/make får tas upp i ett äktenskapsmål. I förarbetena till de ändringar som år 1973 gjordes i IÄL anförs emellertid att det trots att särskilt stadgande härom saknas torde vara klart att domstol i mål om äktenskapsskillnad även skall kunna ta upp frågor beträffande äktenskapets rättsverkningar, t.ex. om makarnas inbördes underhållsskyldighet (prop. 1973:158 s. 109, jfr Hilding Eek, Lagkonflikter i Tvistemål II, s. 58). C.Q:s invändning om litispendens beträffande äktenskapsmålet kan, som tingsrätten angett, inte leda till att talan avvisas. Mot bakgrund av det nu anförda och då svensk domsrätt föreligger beträffande frågan om äktenskapsskillnad mellan parterna är tingsrätten behörig att i samband med äktenskapsmålet ta upp yrkandet om bidrag för C.Q:s underhåll. Tingsrättens beslut i denna del skall således undanröjas och frågan återförvisas till tingsrätten. Det ankommer på tingsrätten att besluta om målets vidare handläggning.
Målnummer Ö 5315/95
Rättsfall. NJA 1952 s. 471; NJA 1969 s. 145; NJA 1993 s. 65; NJA 1995 s. 770; RH 1993:105.