RH 1996:96

Unga Örnars Riksförbund (Unga Örnar) anordnade i juli månad 1991 ett internationellt ungdomsläger i Norrköping. Unga Örnar har sitt kansli beläget i Stockholm.

Som ett led i förberedelserna för lägret hade Unga Örnar i oktober 1989 anställt M.A.E. som ombudsman med uppgift att arbeta med organisationen av lägret. Det var fråga om en projektanställning fram t.o.m. augusti 1991.

Deltagarna i lägret skulle inkvarteras i tält. Kontakt togs bl.a. med den danska tältuthyrningsfirman Jydsk Teltudlejning (JT). I januari 1991 tecknades ett hyreskontrakt, "lejekontrakt", med JT. M.A.E. skrev sitt namn på kontraktet.

Hyreskontraktet överläts den 27 juni 1991 av JT till den danska banken A/S Egnsbank Nord (banken). I överlåtelsehandlingen, som är rubricerad Transport, anges först på sju rader det material som varit föremål för förhyrning. Därefter innehåller handlingen bl.a. följande text:

Underskrevne Jydsk Teltudlejning - - - meddeler ved min underskrift

A/S EGNSBANK NORD, NÖRREGADE 2, 9870 SINDAL

transport i ovennaevnte lejekontraktbelöb for i alt kr. 252.274,00

Överlåtelsehandlingen översändes den 1 juli 1991 av banken till Unga Örnar "Att. M.A.E." med samma adress i Norrköping som var angiven på hyreskontraktet. Banken önskade få en notering på överlåtelsehandlingen. M.A.E. skrev sitt namn på handlingen och återsände den till banken.

JT skickade i augusti 1991 en faktura för tältuthyrningen lydande på den i kontraktet angivna summan. Fakturan mottogs av M.A.E. och vidarebefordrades av henne till Unga Örnars kansli. Unga Örnar erlade därefter, den 14 augusti 1991, betalning enligt fakturan till JT.

Banken yrkade förpliktande för Unga Örnar att till banken utge fakturabeloppet 252 274 danska kronor jämte ränta.

Unga Örnar bestred bankens yrkande.

Till utveckling av sin talan anförde banken:

Unga Örnar har inte med befriande verkan haft rätt att betala till JT med hänsyn till att hyresfordringen hade överlåtits till banken och Unga Örnar hade kunskap om överlåtelsen eller skälig anledning misstänka att överlåtelse skett.

I första hand åberopar banken att M.A.E. som behörig företrädare för Unga Örnar och på förbundets vägnar med sin namnteckning bekräftat mottagandet av överlåtelsehandlingen. M.A.E. måste ha förstått att handlingen innebar en överlåtelse av fordringen på banken eller borde åtminstone ha gjort det. Vad M.A.E. förstått eller bort förstå skall tillräknas Unga Örnar. När det gäller M.A.E:s behörighet åberopas att omständigheterna varit sådana att banken haft fog för att uppfatta henne som behörig att för Unga Örnars räkning ta emot överlåtelsehandlingen.

Banken gör gällande alternativt att någon av de personer som enligt förbundets beslut var behöriga att teckna Unga Örnars firma mottog en kopia av överlåtelsehandlingen före det att betalning skedde till JT och att Unga Örnar även på detta sätt försattes i ond tro. I sista hand åberopar banken att överlåtelsehandlingen i samband med lägret överlämnades till en av de personer som är verksamma med ekonomifunktionen på förbundets kansli, L.P.. Genom att L.P., som har viss teckningsrätt för förbundet, mottagit överlåtelsehandlingen måste Unga Örnar anses ha blivit behörigen underrättat om överlåtelsen.

Unga Örnar anförde till stöd för bestridandet följande.

Unga Örnar utgör den centrala organisationen inom en landsomfattande rörelse med ett stort antal lokala självständiga föreningar och 45 000 medlemmar. Unga Örnar bedriver ingen näringsverksamhet och den aktuella tältförhyrningen var således inget led i en sådan.

Vid förevarande tid gällde till följd av beslut av verkställande utskottet (VU) inom Unga Örnar att de fyra personer som ingick i detta utskott ägde rätt att allmänt teckna förbundets firma, två i förening. Om teckningsrätten i fråga om postgiro och bankkonton m.m. gällde att de fyra VU-medlemmarna jämte två anställda vid kansliet, däribland L.P., hade teckningsrätt, två i förening, de båda senare dock endast i förening med VU-medlem. Vidare hade var och en av VU-medlemmarna rätt att attestera kostnadsposter med undantag för egna utgifter i tjänsten. Härutöver gällde den ordningen att utbetalningar på mer än 25 000 kronor krävde beslut av VU och attest av två av VU:s medlemmar.

Projekteringen av ungdomslägret inleddes hösten 1989. I samband härmed anställdes M.A.E., som var bosatt i Norrköping. Hon anställdes för att svara för organisationsfrågor vid lägrets förberedande och genomförande. Hon fungerade som handläggare och verkställare av förbundsledningens beslut i detta sammanhang. I hennes uppgifter ingick kontakter med olika leverantörer och att sköta upphandling. Hela tiden gällde den instruktionen för henne att hon skulle anmäla uppkommande frågor för ledningen för beslut. Alla avtal skulle underskrivas av två firmatecknare. Den enda avvikelsen från denna ordning var att hon fick förfoga över en kassa på ett par tusen kronor för smärre utgifter.

Den aktuella tältförhyrningen och kostnaden för den var godkänd av förbundets VU. M.A.E:s undertecknande av hyreskontraktet var ett misstag; hon var inte behörig härtill. Emellertid fann förbundsledningen, med hänsyn till att ett beslut om förhyrningen förelåg, ingen anledning att desavouera M.A.E.. Förbundsledningen har därför ratihaberat hennes underskrift på kontraktet genom den efterföljande betalningen.

I början av juli 1991 flyttade förbundsledningen i praktiken ned till Norrköping för att genomföra lägret. Det var 6 000 deltagare i lägret från många länder och det var ganska "rörigt" inför lägerstarten. I samband med denna överlämnade M.A.E. till någon av ekonomidamerna en bunt papper med kommentaren att det inte fanns något brådskande i den. Bunten placerades under lägret i ett kassaskåp och fördes sedan till Stockholm. Överlåtelsehandlingen fanns med i bunten men observerades inte före betalningen, i varje fall inte av någon av Unga Örnars firmatecknare. Först i september blev dessa uppmärksammade på handlingen, i samband med att banken hörde av sig.

Sammanfattningsvis hävdar Unga Örnar att Ungar Örnar med befriande verkan verkställt betalning enligt fakturan till JT. M.A.E. har saknat behörighet att för förbundets räkning ta emot överlåtelsehandlingen. Ingen för Unga Örnar behörig företrädare har mottagit denna handling före betalningen.

Skulle rätten finna att M.A.E. varit behörig i aktuellt hänseende, invänder Unga Örnar att hon inte förstått innebörden av handlingen som var avfattad på danska och rubricerad med det för svenska öron i sammanhanget främmande ordet "Transport". Hon borde i vart fall inte ha förstått den rätta innebörden. Vid bedömningen av om Unga Örnar är bunden av överlåtelsen bör hänsyn tas till att förbundet ej bedriver näringsverksamhet. Mindre stränga krav bör ställas när det gäller förståelsen av överlåtelsehandlingen än som kunnat uppställas om mottagaren varit näringsidkare.

Stockholms tingsrätt (1994-02-09, chefsrådmannen Magnus Åkerdahl, referent, samt rådmännen Peter Prom och Anna Britta Malmström Öhman) biföll käromålet. I sina domskäl anförde tingsrätten följande.

Enligt 29 § skuldebrevslagen gäller, om gäldenär efter överlåtelse av enkelt skuldebrev betalar till överlåtaren, att betalningen är giltig, såvida inte gäldenären visste om eller hade skälig anledning misstänka att den andre ej längre var betalningsberättigad. Bevisbördan för gäldenärens onda tro åvilar förvärvaren av skuldbrevet. Bestämmelsen är analogt tillämplig beträffande den i målet aktuella överlåtelsen.

Till stöd för att Unga Örnars betalning till JT inte varit befriande för Unga Örnar har banken bl.a. åberopat att M.A.E. var behörig att ta emot och skriva under överlåtelsehandlingen. Häri ligger ett påstående om att M.A.E. haft ett slags ställningsfullmakt av Unga Örnar i detta avseende.

M.A.E. har undertecknat hyreskontraktet till synes för Unga Örnars räkning. Av hennes vittnesmål framgår att hon före kontraktets upprättande förhandlat med JT och gjort en preliminär bokning av tälten. Med hänsyn till JT:s vetskap om dessa förhållanden får banken anses ha haft befogad anledning att tro att M.A.E. ägde företräda Unga Örnar i frågor som hade samband med tältförhyrningen.

Frågan är dock i vad mån Unga Örnar har medverkat till bankens uppfattning att M.A.E. skulle vara behörig att ta emot överlåtelsehandlingen. Av utsagor av Unga Örnars administrative chef och M.A.E. framgår att M.A.E. skulle sköta kontakterna med tältuthyrare, bl.a. JT. Hennes preliminära bokning har skett på ledningens uppdrag. Underskriften på hyreskontraktet har däremot varit ett "misstag" och legat utanför hennes uppdrag. Det framgår inte klart av utredningen i målet huruvida Unga Örnars ställföreträdare fått del av hyreskontraktet före det att M.A.E. skrev under överlåtelsehandlingen, även om detta framstår som sannolikt. Oavsett hur härmed förhåller sig har det ingått i M.A.E:s uppgifter att på Unga Örnars vägnar förhandla med JT och göra en preliminär bokning och har mottagandet av överlåtelsehandlingen legat väl i linje med dessa uppgifter.

Av det anförda följer att banken visat att M.A.E. haft behörighet att ta emot överlåtelsehandlingen. Av hennes utsagor framgår att hon inte förstått innebörden av denna. Det måste dock ha varit lätt för henne att be om hjälp för att förstå handlingen. I vart fall bör det förhållandet att M.A.E. inte förstått eller eventuellt inte borde ha förstått innebörden av handlingen inte drabba banken. Det finns inte heller fog för att i sammanhanget dra någon parallell mellan Unga Örnar och en konsument.

Tingsrätten menar således att Unga Örnar genom M.A.E:s mottagande av överlåtelsehandlingen kommit i ond tro rörande överlåtelsen. Denna bedömning leder till slutsatsen att Unga Örnar inte ägt att med befriande verkan betala till överlåtaren JT. Bankens talan skall alltså bifallas.

Svea hovrätt (1994-11-17, hovrättslagmannen Lars Uno Didon, hovrättsrådet Lennart Grobgeld, referent, samt t.f. hovrättsassessorerna Kristian Eriksson och Annika Persson) upphävde tingsrättens dom. Hovrätten anförde i domskälen:

I målet är ostridigt att M.A.E. från hösten 1989 var anställd av Unga Örnar för att svara för organisationen av ett internationellt ungdomsläger sommaren 1991. Det är vidare ostridigt att hon i början av detta år förhandlat med Jydsk Teltudlejning (JT) för Unga Örnars räkning och att hon skrivit under hyreskontraktet mellan JT och Unga Örnar. Från Unga Örnars sida har hävdats att detta inneburit ett överskridande av M.A.E:s behörighet, vilket hon också fått besked om. Unga Örnar har dock inte underrättat JT om att M.A.E. inte haft rätt att skriva under kontraktet.

Fråga är huruvida M.A.E. under dessa förutsättningar haft behörighet att med bindande verkan för Unga Örnar ta emot underrättelse om att JT:s fordran överlåtits på banken. Det skall därvid först konstateras att det inte är utrett att M.A.E. haft sådan ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer sådan behörighet. Hon har alltså inte direkt på grundval av 10 § andra stycket avtalslagen haft behörighet att företa den ifrågavarande rättshandlingen.

Det kan i anslutning till det nu anförda ifrågasättas huruvida M.A.E. enligt andra fullmaktstyper, som utvecklats i rättspraxis - s.k. tolerans- eller kombinationsfullmakter - haft denna behörighet. Enligt hovrättens mening är emellertid så inte fallet. Enbart den omständigheten att M.A.E. undertecknat hyreskontraktet medför inte att JT haft fog för att anta att hon varit behörig att ta emot en underrättelse om överlåtelse av JT:s fordran på grund av kontraktet; en rättshandling som, till skillnad från signeringen av kontraktet, är av utpräglat kameral karaktär (jfr rättsfallet NJA 1990 s. 591).

Hovrätten övergår härefter till att pröva bankens alternativa påstående; att personer som var behöriga att teckna Unga Örnars firma eller personer verksamma inom Unga Örnars ekonomifunktion har tagit emot den ifrågavarande underrättelsen.

Det är utrett att M.A.E. vid inledningen av lägret sommaren 1991 lämnade över underrättelsen till personer som hade hand om Unga Örnars ekonomiska angelägenheter. Hovrätten utgår därför från att överlåtelsen kommit Unga Örnar till handa då fakturan betalades den 14 augusti 1991.

För att, sedan en enkel fordran överlåtits, en betalning till överlåtaren skall vara giltig krävs enligt grunderna för 29 § lagen (1936:81) om skuldebrev att gäldenären varken visste eller hade skälig anledning att misstänka att överlåtaren inte längre hade rätt att erhålla betalning.

Frågan huruvida en gäldenär, efter en överlåtelse av en fordran, med befriande verkan kan betala till den ursprunglige borgenären har behandlats i bl.a. rättsfallen NJA 1986 s. 44 och 1989 s. 671. I dessa fall, som rört konsumentförhållanden, har Högsta domstolen understrukit kravet på klarhet och tydlighet då det gäller en underrättelse om att gäldenärens rätt att betala till en säljare eller en uthyrare är avskuren. Vad Högsta domstolen i dessa rättsfall uttalat bör i viss mån kunna beaktas även i förevarande mål, med hänsyn till att Unga Örnar inte är ett kommersiellt företag utan en ideell förening.

Den ifrågavarande handlingen är rubricerad "transport". Den innehåller i sitt första stycket en lång uppräkning av det material som var föremål för förhyrning enligt hyreskontraktet. I andra stycket, som på ett mindre överskådligt sätt är uppdelat på flera rader, sägs bl.a. att JT meddelar "transport i ovennaevnte lejekontraktbelöb". Även med bortseende från svårigheten för en svensk läsare att förstå den danska texten, anser hovrätten att denna brister i tydlighet. Ordet överlåtelse eller motsvarande saknas. Det kan inte uteslutas att företrädare för Unga Örnar så till vida missuppfattat handlingens innehåll att de t.ex. fått den uppfattningen att det varit fråga om transport i den vanligaste betydelsen transport av varor. M.A.E. har uppgivit att hon tolkat handlingen på detta sätt.

Vid denna bedömning finner hovrätten att det inte är visat att Unga Örnar vid betalningen av JT:s faktura den 14 augusti 1991 vare sig känt till eller hade anledning att misstänka att JT inte hade rätt att erhålla betalning.

Tingsrättens dom skall således upphävas.

Målnummer T 399/94