RH 1997:57
Påföljd för grovt rattfylleri har bestämts till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan avseende öppen vård.
Åklagaren yrkade ansvar på A.D. enligt 4 a § 1 p. trafikbrottslagen för grovt rattfylleri under påstående: A.D. förde den 25 maj 1996 omkring kl. 08.30 personbil på Hamngatan i Linköping efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften under eller efter färden uppgick till 1,32 milligram per liter.
A.D. erkände gärningen.
Linköpings tingsrätt (1997-02-13, rådmannen Gunnar Hillman samt nämndemännen Asta Gustafsson, Kenneth Johansson och Hans Skogh) dömde A.D. enligt 4 a § 1 p. trafikbrottslagen för grovt rattfylleri till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, varvid angavs att om i stället fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha ådömts. Tingsrätten anförde följande i sina domskäl.
A.D. är 52 år gammal och bortsett från några trafikförseelser tidigare ostraffad. Av utredningen om hans personliga förhållanden framgår följande. Han har haft en arbetsledande befattning inom BPA fram till hösten 1993, då han blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Enligt egen uppgift har han under lång tid druckit alkohol men det var först under arbetslöshetstiden som han insåg att han hade alkoholproblem. Under oktober 1995 tog han kontakt med Vistgården för att bearbeta sina alkoholproblem. Han genomgick ett fem veckor långt program, som emellertid inte föll väl ut. Därefter tog han kontakt med S:t Larsmottagningen för att få en annan behandling för sina alkoholproblem. Sedan den 23 januari 1997 deltar han i den s.k. Rattfällan vid Beroendekliniken på S:t Larsmottagningen.
Frivårdsmyndigheten i Linköping har i ett yttrande, daterat den 14 januari 1997, anfört följande. A.D. är medveten om sin tidigare överkonsumtion av alkohol och har sökt hjälp för sina problem. Han ställer sig positiv till den behandling som erbjuds honom i Rattfälleprogrammet. Det finns behov att följa upp hans nykterhet under en längre period. Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan förordas.
Den behandlingsplan som är aktuell innebär i huvudsak följande. Vårdgivare är Beroendekliniken vid S:t Larsmottagningen i Linköping. Behandlingstiden är ett år. Behandlingsinnehållet utgörs av ett påverkansprogram, Rattfällan, som pågår under ett år. Programmet omfattar cirka 25 veckovis förlagda träffar om två timmar per gång. Därefter sker uppföljningsträffar en gång per månad. Under det första halvåret görs en obligatorisk nykterhetskontroll två gånger i veckan, normalt med antabusmedicinering. Därutöver sker läkarkontroller varvid regelmässigt blodprov och urinprov tas. Under behandlingen finns ett krav på helnykterhet och aktivt deltagande i programmet.
Utredningen visar att A.D. har alkoholproblem, att hans missbruk påkallar behandling, att missbruket ligger bakom rattfylleribrottet och att han förklarat sig vara villig att undergå den av Frivårdsmyndigheten föreslagna behandlingen. Förutsättningar finns därför att välja skyddstillsyn med kontraktsplan i stället för fängelse som normalt bort följa på brottet.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till fängelse. A.D. bestred ändring.
Göta hovrätt (1997-05-27, hovrättsråden Carl Wilhelm Nisser, Jan Ström och Carl-Gustav Ohlson, referent, samt nämndemännen Stig Andersson och Leif Sandén) fastställde tingsrättens dom samt anförde i sina domskäl följande.
I enlighet med tingsrättens dom skall A.D. dömas för grovt rattfylleri.
Angående bakgrunden till och omständigheterna kring körningen har A.D. uppgett: Han hade varit på dans och "festat" under fredagskvällen den 24 maj 1996. Under natten vistades han hos en kvinnlig bekant, varvid han drack vin. På morgonen den 25 maj 1996 skulle han köra till sin kolonistuga. Körsträckan dit var ca tre kilometer. På väg till kolonistugan blev han stoppad i en trafikkontroll.
Hovrättens bedömning.
Rattfylleribrottet är av sådan art att det normalt skulle föranleda ett fängelsestraff på en månad. Endast om särskilda skäl föreligger kan annan påföljd väljas.
Enligt den i målet upprättade behandlingsplanen skall A.D. under ett år delta i ett påverkansprogram, den s.k. Rattfällan. Behandlingen innehåller cirka 25 veckovis förlagda träffar om vardera två timmar med därpå följande månadsvis uppföljningsträffar. Under första halvåret sker nykterhetskontroll minst två gånger i veckan, normalt med antabusmedicinering. Dessutom görs läkarkontroller med blodprovs- och urinprovstagning "regelmässigt". Målsättningen anges vara att öka deltagarnas medvetenhet om alkoholbrukets negativa konsekvenser och därav följande omprövning av tidigare alkoholvanor.
En kontraktsvård enligt Rattfällan har hitintills i praxis i allmänhet inte bedömts som så ingripande att den ansetts kunna ersätta normalpåföljden för grovt rattfylleri. Efter införandet av lagen (1994:451) om försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll kan ifrågasättas om detta synsätt strikt kan bibehållas. Med vissa undantag erbjuds idag den som dömts till ett fängelsestraff inte överstigande tre månader att avtjäna straffet genom att bära en s.k. fotboja. Denna verkställighetsform torde för de flesta framstå som mindre ingripande än en anstaltsvistelse. Det finns därför skäl att jämföra behandlingen enligt Rattfällan med den nya intensivövervakningen i stället för med ett traditionellt fängelsestraff. Utrymmet för att välja skyddstillsyn i kombination med behandling enligt Rattfällan vid grovt rattfylleri bör därför vara större än i hittillsvarande praxis. Härvid bör även beaktas att den i målet aktuella behandlingsplanen sträcker sig över lång tid och innehåller konkreta krav på drogfrihet och aktiv medverkan i förening med likaledes konkretiserade åtgärder för kontroll av drogfriheten.
A.D. påbörjade behandlingsprogrammet enligt Rattfällan den 16 januari 1997, dvs före tingsrättens dom. Som också antecknats i den överklagade domen har han redan år 1995 sökt komma till rätta med sina alkoholproblem. Behandlingen enligt Rattfällemodellen synes för hans vidkommande hittills ha visat sig framgångsrik. Han har enligt egen uppgift medverkat vid alla sammankomster. Han intar för närvarande antabus en gång i veckan. I början av maj månad fick han ett ALU-arbete på heltid. En skyddstillsyn med föreslagen behandlingsplan kan antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. En eventuell misskötsamhet kan medföra beslut om undanröjande av skyddstillsynen och ådömande av ett fängelsestraff. A.D. kan därvid inte räkna med att erbjudas elektronisk fotboja, eftersom lagen härom inte är tillämplig annat än vid verkställighet av dom på fängelse. Inte minst med hänsyn härtill kan antas att A.D. kommer att följa kontraktet. Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten - i likhet med tingsrätten - särskilda skäl för att i stället för fängelse välja skyddstillsyn med särskild behandlingsplan som påföljd. Tingsrättens dom skall därför fastställas.