RH 1997:69
Vid gärningstillfället har införsel av alkohol som ej tillkännagetts för tullmyndigheten straffbelagts som varusmuggling. Gärningen har bedömts som brott mot privatinförsellagen då detta brott har lett till lindrigare straff och tullagstiftningen inte bedömts gälla under viss tid på grund av då rådande särskilda förhållanden. Tillämpning av 5 § 2 st BrP.
Åklagaren yrkade ansvar å J.Z. för varusmuggling för det att denne den 21 mars 1996 i Trelleborg till riket infört 12,6 liter spritdrycker och därvid uppsåtligen underlåtit att ge godset tillkänna hos tullmyndigheten.
J.Z. erkände gärningen.
Trelleborgs tingsrätt (1996-08-23, tingsnotarien Lotta Westerlund, häradsdomaren Sven Thelander samt nämndemännen Britt Lindahl och Ruth Nyström Lundberg) dömde J.Z. för varusmuggling till 60 dagsböter.
I frågan om hur gärningen var att bedöma anförde tingsrätten bl.a. följande. I och med att en ändring av privatinförsellagen trädde i kraft den 1 juli 1996 upphörde varusmugglingslagen att gälla för sådan införsel som avses i privatinförsellagen. I stället ådöms ansvar för underlåtenhet att till beskattning anmäla skattepliktig införsel enligt sistnämnda lag. Straffbestämmelsen i 9 § privatinförsellagen omfattar endast böter och i ringa fall skall inte dömas till ansvar. Vidare saknas möjlighet att förverka det införda godset. Några övergångsbestämmelser finns såvitt nu är i fråga inte. - Inom doktrinen har framförts uppfattningen att undantag från huvudregeln i 5 § 2 st lagen om införande av brottsbalken tar sikte på situationer där lagstiftaren har ändrat mening om straffbarheten av ett handlande eller handlingens straffvärde. Med utgångspunkt härifrån har hävdats att det synsätt som gäller beträffande kristidsförfattningar kan anläggas också i fråga om ransonerings- och prisregleringsbestämmelser som inte är föranledda av någon egentlig kris liksom skatte- och tullbestämmelser i allmänhet. Anledningen till att en ny mildare lag i sådana fall inte skall tillämpas har sagts vara att den reglering som gällde vid gärningstillfället hänförde sig till de yttre förhållanden som då rådde (se Berg m.fl., Kommentaren till BrB III, 4 uppl. s. 556, och Leijonhufvud o a, Straffansvar, 4 uppl. s. 29). Tingsrätten ansluter sig till den redovisade uppfattningen och finner att vad som uttalats om tullbestämmelser i allmänhet är tillämpligt även i det nu aktuella fallet. Detta ställningstagande innebär att den av J.Z. förövade gärningen skall bedömas enligt de bestämmelser som gällde vid gärningstillfället. Med hänvisning till det anförda finner tingsrätten att J.Z. skall dömas för varusmuggling.
J.Z. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningen som brott mot privatinförsellagen eller i vart fall sätta ned straffet. Åklagaren bestred ändring.
Åklagaren yrkade i hovrätten i andra hand ansvar för brott mot 9 § privatinförsellagen för det att J.Z. den 21 mars 1996 från Tyskland till riket via Trelleborg infört 12,6 liter spritdrycker för privat bruk och därvid uppsåtligen, i avsikt att undandraga sig skatt, underlåtit att till Tullverket anmäla den skattepliktiga införseln.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-06-23, hovrättslagmannen Trygve Hellners, hovrättsrådet Bengt Nilsson, referent, och hovrättsassessorn Gunilla Arph-Malmberg) dömde J.Z. för brott mot 9 § privatinförsellagen och bestämde påföljden till penningböter 1 500 kr.
I domskälen anförde hovrätten bl.a. följande. Vid tidpunkten för den åtalade gärningen gällde enligt då ikraftvarande tullagstiftning att J.Z. var skyldig att för tullmyndigheten vid inresan till Sverige anmäla de kvantiteter sprit som översteg vad som var tillåtet att införa enligt gällande lag. Härav följer att det åtalade förfarandet vid gärningstillfället var straffbart enligt 1 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (nedan varusmugglingslagen) såsom varusmuggling.
Från och med den 1 juli 1996 har genom 9 § privatinförsellagen införts en straffbestämmelse för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anmäla skattepliktig införsel enligt lagen. Straffet skall bestämmas till böter. Vidare föreskrivs att varusmugglingslagen inte skall tillämpas på införsel som avses i lagen. Om 9 § privatinförsellagen tillämpas i nu förevarande fall, blir straffet för J.Z. lindrigare än om varusmugglingslagen tillämpas.
I 5 § 2 st lagen (1964:163) om införande av brottsbalken föreskrivs som huvudregel att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Om annan lag gäller när dom meddelas och den nya lagen leder till frihet från straff eller till lindrigare straff, skall emellertid den lagen tillämpas, såvida inte det är fråga om gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda förhållanden.
Den vid tiden för den åtalade gärningen ikraftvarande tullagstiftningen kan inte anses ha gällt under viss tid på grund av då gällande särskilda förhållanden (jfr rättsfallet NJA 1995 s. 333). Med hänsyn härtill kan - då några övergångsbestämmelser av motsatt innebörd inte meddelats till ändringarna i införselbestämmelserna - J.Z:s införsel av spritdryckerna från Tyskland till Sverige inte längre medföra ansvar för varusmuggling. I stället är gärningen att - i enlighet med åklagarens i andra hand gjorda gärningspåstående - bedöma som brott mot privatinförsellagen. Gärningen kan inte anses som ringa.