RH 1998:81

K.T. yrkade vid tingsrätten att han skulle anförtros ensam vårdnad om parternas barn E. född år 1986. Till stöd härför anförde han väsentligen följande. På grund av oroligheter i Eritrea tvingades han lämna landet år 1986 och han har bott i Sverige sedan dess. Han har svenskt medborgarskap. F.O. som enligt uppgift är ensam vårdnadshavare till E. vistas sannolikt i Saudi-Arabien. Parterna synes överens om att E. skall bo hos honom i Sverige. För det fall han anförtros vårdnaden om E. ökar hennes möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige. Mot bakgrund av dels hans anknytning till Sverige i form av hemvist här och svenskt medborgarskap, dels hans starka rättsliga intresse att få saken prövad torde svensk domsrätt föreligga.

Till stämningsansökan fogades en handling - statement of declaration - vilken registrerats vid den eritreanska domstolen High Court Asmara. Av handlingen framgick att F.O. i september 1997 givit sitt tillstånd till att E. återförenas med K.T. Av ett till stämningsansökan fogat brev, ställt till den svenska ambassaden i Addis Abeba, framgick att Fatma O felaktigt utgått från att E. vistades hos K.T. i Sverige och att hon, när hon upplysts om det rätta förhållandet, härefter försökt ta med sig E. till Saudi-Arabien, vilket dock - bland annat på grund av religiösa skäl - inte lyckats.

Stockholms tingsrätt (1998-06-26, tingsfiskalen Göran Starkebo) avvisade K.T:s talan på den grunden att svensk domsrätt inte ansågs föreligga.

K.T. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och visa målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Svea hovrätt (1998-12-15, hovrättslagmannen Erik Tersmeden och tf. hovrättsassessorn Jonas Bokstedt, referent) undanröjde tingsrättens beslut och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning. I sina skäl upptog hovrätten följande.

Fråga i målet är huruvida svensk domstol äger behörighet att pröva yrkande om överflyttning av vårdnad då enda anknytning till Sverige utgörs av kärandens - tillika icke vårdnadshavare - hemvist här.

I doktrinen har hävdats att nyss nämnda anknytning inte gärna kan vara tillräcklig för behörighet i vårdnadsmål och att en sådan regel skulle stå i strid med vanliga domsrättsprinciper i svensk rätt (se bland annat Pålsson, Festskrift till Lars Hjerner, s. 495). Högsta domstolen (HD) har - i linje härmed - i rättsfallet NJA 1993 s. 65 uttalat att kärandens anknytning till Sverige i form av hemvist, inte är tillräckligt för att grunda svensk domsrätt, och detta oavsett om en utländsk dom i saken skulle erkännas och kunna verkställas i Sverige.

Vad nu anförts talar för att tingsrättens beslut skall stå fast. Fråga uppkommer emellertid om omständigheterna i förevarande mål är sådana att det finns skäl att göra avsteg från den nyss beskrivna principen. Av betydelse i sammanhanget är utgången i rättsfallet NJA 1995 s. 770. Fadern hade i det målet hemvist i Sverige medan modern och barnet hade hemvist i Taiwan. Föräldrarna hade i en vid taiwanesisk domstol registrerad handling överenskommit att vårdnaden skulle tillkomma dem båda. Föräldrarna ansökte om gemensam vårdnad vid svensk domstol. HD konstaterade att svensk domsrätt skulle ha förelegat om talan hade förts mot fadern om överflyttande av vårdnad på grund av hans hemvist - i allt fall eftersom ett taiwanesiskt avgörande i saken ej skulle erkännas eller vara verkställbart i Sverige (jfr NJA 1988 s. 538). Enligt HD låg det nära till hands att detsamma skulle gälla när föräldrarna var ense. Vidare kunde det enligt HD vara till fördel för barnet, om det kom till Sverige, att vårdnadsfrågan reglerats i en svensk dom. Det var enligt HD också svårt att finna något bärande skäl mot att en sådan dom utverkades. Sammanfattningsvis befanns svensk domsrätt föreligga.

Såvitt framkommit i målet är föräldrarna eniga om att E. bör ges möjlighet att återförenas med K.T. Såvitt kan utläsas av handlingarna befinner sig E. för närvarande på ett barnhem i Eritrea utan kontakt med någon av sina föräldrar. Mot denna bakgrund framstår det enligt hovrättens mening som angeläget att en rättslig prövning som ökar möjligheterna att förverkliga föräldrarnas överenskommelse kan komma till stånd. Härtill skall läggas att K.T. - för det fall han förvägras rätten att få sin sak prövad i svensk domstol - hänvisas till att rikta sin talan mot F.O. vid saudi-arabisk domstol. Ett sådant avgörande, om det - med hänsyn till att Eden inte vistats i Saudi-Arabien - över huvud går att utverka, skulle inte erkännas i Sverige. K.T. skulle i en sådan situation riskera hamna i ett juridiskt vakuum, dvs han hänvisas till att begära få sin sak prövad i ett land, vars avgöranden inte erkänns i hans hemvistland.

Sammanfattningsvis anser hovrätten - mot bakgrund av barnets speciella situation, det faktum att föräldrarna synes eniga i vårdnadsfrågan och K.T:s starka rättsliga intresse att få sin sak prövad vid svensk domstol (jfr NJA 1995 s. 238) samt med beaktande tillika av att det inte finns några bärande skäl som talar i annan riktning - att svensk domsrätt får anses föreligga.

Mot bakgrund härav skall tingsrättens beslut undanröjas och målet återförvisas dit för fortsatt handläggning.

Hovrättsrådet Kerstin Frideen var skiljaktig och fastställde tingsrättens beslut.

Målnummer Ö 3181/98

Rättsfall. NJA 1988 s 538; NJA 1993 s. 65; NJA 1995 s. 238; NJA 1995 s. 770.