RH 2000:89

R.J. väckte vid Södra Roslags tingsrätt talan mot C.N. och yrkade att få ut ett visst antal aktier i bolaget C. Därefter väckte han vid tingsrätten talan mot det nederländska bolaget A och yrkade dels fastställande av att han hade bättre rätt än bolaget A till nyssnämnda aktier och dels förpliktande för bolaget A att låta honom registreras som ägare till aktierna enligt bestämmelserna i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Bolaget A yrkade att R.J:s talan skulle avvisas och anförde att tingsrätten inte var behörig ta upp tvisten på grund av att svensk domsrätt saknas eftersom bolaget A var nederländskt med säte i Amsterdam.

R.J. bestred yrkandet om avvisning och anförde: Såväl svensk domsrätt som behörighet för tingsrätten föreligger. Han har nämligen yrkat att detta mål skall handläggas gemensamt med målet mot C.N. Eftersom sistnämnda mål är väckt vid behörig domstol är domstolen även behörig att uppta hans talan mot bolaget enligt artikel 6.1 i Brysselkonventionen. Båda käromålen stöder sig på samma grund, nämligen R.J:s äganderätt till aktierna i bolaget C. Då det är fråga om återgångskrav eller annat liknande är domstolen dessutom behörig enligt artikel 6.2 i konventionen. Domstolen är behörig även enligt konventionens artikel 16 punkterna 3 och 4. R.J:s talan mot bolaget A avser nämligen registrering eller inskrivning och giltighet av sådan registrering. Enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument förs, såvitt nu är i fråga, avstämningsregister för bolaget C och anslutande avstämningskonton i Sverige genom Svenska Handelsbanken i Mörby centrum, Danderyds kommun. Slutligen är domstolen behörig enligt 10 kap. 3 § första stycket andra punkten rättegångsbalken eftersom de omstämda aktierna i bolaget C finns i Mörby där avstämningsregistret eller åtminstone avstämningskontot förs.

Bolaget A genmälde: En förutsättning för tillämpning av artikel 6.1 i Brysselkonventionen är att det föreligger ett sakligt samband mellan käromålen mellan de olika svarandena. Käromålen måste alltså stödja sig på väsentligen samma grund. R.J:s käromål mot C.N. stödjer sig på den grunden att R.J. påstås ha en dold samäganderätt till aktierna i bolaget C. Käromålet mot bolaget A sägs däremot ha som grund att C.N:s överlåtelse av aktierna till bolaget är en skenöverlåtelse eller i vart fall att bolaget varit i ond tro. Käromålen stödjer sig därför inte på väsentligen samma grund. Artikel 6.2 i konventionen är inte heller tillämplig eftersom denna artikel inte kan åberopas av käranden i det ursprungliga målet. Tvisten rör inte frågan om bolagets införande i bolaget C:s aktiebok är ogiltigt, varför inte heller punkterna 3 och 4 i artikel 16 är tillämpliga. Eftersom Brysselkonventionen är uttömmande inom sitt tillämpningsområde finns det inget utrymme att tillämpa bestämmelsen i 10 kap. 3 § rättegångsbalken.

Södra Roslags tingsrätt (2000-05-16, rådmannen Hans Cederberg) lämnade yrkandet om avvisning utan bifall. Som skäl angav tingsrätten följande.

Annat har inte framkommit i målet än att bolaget A har sitt säte i Nederländerna. Fråga är då om det finns svensk domsrätt och behörighet för tingsrätten att pröva denna tvist med en svensk fysisk person som kärande och ett nederländskt bolag som svarande.

Både Sverige och Nederländerna har tillträtt Brysselkonventionen och enligt regeringens tillkännagivande (1999:767) av staters anslutning till konventionen om Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde till Brysselkonventionen har konventionen trätt i kraft i förhållande till Sverige och Nederländerna. Lagen (1998:358) om domstols internationella behörighet och om verkställighet av utländska domar enligt Brysselkonventionen är därför tillämplig på förevarande tvist. Enligt 1 § nämnda lag skall Brysselkonventionen gälla som lag här i landet.

Enligt artikel 2 i Brysselkonventionen (konventionen) skall, om inte annat föreskrivs i konventionen, talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap. En talan mot bolaget skall därför väckas i Nederländerna om inte annat föreskrivs i konventionen.

Den av R.J. åberopade artikel 6.1 i konventionen är tillämplig då talan väcks mot en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist. Bestämmelsen i artikel 6.1 uppställer enligt sin ordalydelse inte något krav på att talan i målen måste väckas samtidigt. Något sådant krav har inte heller ställts upp i rättspraxis (se RH 1999:53).

Ett uttryckligt krav på sakligt samband mellan de kumulerade målen uppställs inte i artikeln. Ett sådant krav gäller emellertid likväl (se EG-domstolens mål 189/87 Kalfelis v. Bankhaus Schröder, Münchmeyer, Hengst och Co. m.fl.). Det erforderliga sambandet mellan käromålen har av EG-domstolen i angivet mål uttryckts på så sätt att en gemensam handläggning skall vara påkallad för att undvika risken för oförenliga domar som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. Enligt EG-domstolen ankommer det på de nationella domstolarna att i varje enskilt fall konstatera att den förutsättningen är uppfylld.

R.J. har - såsom det får uppfattas - åberopat samma omständigheter i aktuellt mål som i målet mot C.N. I aktuellt mål har R.J. dessutom tillagt att överlåtelsen av aktierna från C.N. till bolaget är en skenrättshandling av bulvanslag eller i vart fall att bolaget varit i ond tro vid överlåtelsen. Enbart på grund av detta tillägg kan målen inte anses sakna det krav på sakligt samband som erfordras. Förutsättningar för en kumulation av målen föreligger därför enligt konventionen.

En ytterligare förutsättning för att den angivna artikeln skall ge tingsrätten behörighet att ta upp målet är att en kumulation är tillåten enligt svensk lag (se Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna 1995 s. 107 f.).

För situationer där en kärande väcker talan mot flera svarande vid olika tillfällen finns i svensk rätt möjlighet till kumulation endast genom den fakultativa kumulationsregeln i 14 kap. 6 § rättegångsbalken.

En allmän förutsättning för kumulation är enligt 14 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken att målen endast får förenas om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tillämplig för målen. Av rättspraxis framgår att domstolens behörighet, i denna del, skall bli föremål för särskild prövning enligt forumlandets egen lag (se även här RH 1999:53).

I 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken finns en särskild forumregel vid kumulation. Då denna regel är begränsad till fall där talan mot flera svaranden har väckts samtidigt vid samma domstol kan den inte möjliggöra en kumulation i det nu aktuella fallet.

Enligt den av bolaget - i annat sammanhang - åberopade forumregeln i 10 kap. 3 § första stycket andra punkten rättegångsbalken får den som inte har känt hemvist i Sverige i tvist rörande lös egendom sökas där egendomen finns. Eftersom bolaget inte har känt hemvist i Sverige och tvisten rör utfående av aktier är denna forumregel i och för sig tillämplig i förevarande fall. Frågan är dock var de omtvistade aktierna i bolaget kan anses finnas. Eftersom det inte utställs några aktiebrev i ett avstämningsbolag kan inte aktierna i egentlig mening anses finnas på en särskild plats. I denna situation ligger det närmast till hands att anse att aktierna finns där avstämningsregister och avstämningskonton förs. Detta överensstämmer även med de rättsverkningar som är kopplade till registreringen på ett avstämningskonto (jfr 6 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument). R.J. har, helt oemotsagd, uppgett att bolaget C:s avstämningsregister och anslutande avstämningskonton förs i Danderyds kommun. Tingsrätten får därför, vid prövning av om förutsättningarna för kumulation enligt svensk rätt är uppfyllda, anses behörig att uppta målet mellan R.J. och bolaget.

Då det är till gagn för utredningen att målen mellan R.J. och C.N. respektive bolaget handläggs i en rättegång är förutsättningarna för kumulation enligt 14 kap. 6 § rättegångsbalken uppfyllda. Detta innebär sammanfattningsvis att det föreligger såväl svensk domsrätt som behörighet för tingsrätten att pröva målet mellan R.J. och bolaget A.

Bolaget A överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla avvisningsyrkandet.

R.J. bestred ändring.

Svea hovrätt (2000-11-15, hovrättslagmannen Olof Forssberg samt hovrättsråden Per-Anders Broqvist, referent, och Robert Schött) avslog överklagandet. Som skäl anförde hovrätten följande.

Hovrätten tar liksom tingsrätten som utgångspunkt för bedömningen att Brysselkonventionen är tillämplig på förevarande tvist.

Grundregeln i konventionen är att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat skall väckas i den staten (artikel 2.1). Som alternativ till svarandens hemvistforum anvisar konventionen genom särskilda behörighetsregler specialfora för vissa angivna typer av tvister.

Av den särskilda behörighetsregeln i artikel 6.1 följer att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas, om han är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist. Bestämmelsen öppnar möjlighet för kumulation på svarandesidan i syfte att tillvarata processekonomiska intressen och minska risken för motstridiga avgöranden.

För tillämpning av artikel 6.1 krävs ett sakligt samband mellan käromålen mot de olika svarandena, se EG-domstolens avgörande i målet 189/87, Kalfelis v. Bankhaus Schröder, Münchmeyer, Hengst och Co. m.fl., (1988) ECR 5565. I rättsfallet uttrycks kravet på samband så att en gemensam handläggning och dom skall vara påkallad för att undvika risken för oförenliga domar som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.

Bestämmelsen i artikel 6.1 innebär att en domstol som är behörig i ett mål i vissa fall blir behörig att ta upp även ett annat mål, som i och för sig inte hör under dess behörighet, på grund av ett samband mellan de båda målen. I artikeln ställs inte något krav på att talan i målen skall väckas samtidigt.

Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att sambandet mellan förevarande mål och R.J:s talan i målet mot C.N. är sådant att handläggning i en gemensam rättegång är påkallad. Tingsrätten är därmed enligt bestämmelsen i artikel 6.1 behörig domstol även i förevarande mål.

Genom den tillämpliga bestämmelsen öppnas alltså möjlighet för subjektiv kumulation på svarandesidan, om och i den mån sådan kumulation tillåts enligt domstolens lag. Av allmänna principer följer emellertid att nationella regler inte får tillämpas på ett sätt som skulle kunna äventyra konventionens effektivitet.

För situationer där en kärande väcker talan mot flera svarande vid olika tillfällen finns i svensk rätt möjlighet till kumulation enligt bestämmelsen i 14 kap. 6 § rättegångsbalken. Som redan framgått anser hovrätten att sambandet mellan de berörda målen är sådant att det är till gagn för utredningen om de handläggs gemensamt. Kravet för kumulation enligt 14 kap. 6 § rättegångsbalken är alltså uppfyllt.

En allmän förutsättning för kumulation är enligt 14 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken att målen får förenas endast om målen väcks vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tillämplig för målen.

De här aktuella tvistemålen har väckts vid samma domstol och samma rättegångsform är tillämplig för dem. Eftersom Brysselkonventionen gäller som lag här i landet kan tingsrättens behörighet i förevarande mål grundas på bestämmelsen i artikel 6.1 om gemensamt forum för flera svarande. Därmed är även förutsättningarna för kumulation i 14 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken uppfyllda.

Målnummer Ö 4134-00