RH 2003:42
Reformatio in pejus? En 20-årig man överklagade ensam två skilda tingsrättsdomar i vilka som påföljd valts, i det första fallet s.k. fortsatt skyddstillsyn jämte fängelse två månader enligt 28 kap. 3 § brottsbalken och, i det andra fallet, 14 dagars fängelse. Hovrätten upphävde påföljdsbestämningarna och förordnade i stället att den mannen tidigare ådömda skyddstillsynen skulle avse brotten i de båda överklagade domarna i kombination med behandling enligt en särskild behandlingsplan. Vid bestämmande av alternativstraffet fann sig hovrätten oförhindrad att bestämma detta utifrån brottens straffvärde vilket innebar sex månaders fängelse.
Huddinge tingsrätt(2002-11-07, rådmannen Hans Nyström samt nämndemännen Ingrid Berglin, Anna-Lisa Widengren och Fritz Miesenberg) fällde J.K. till ansvar för olaga hot, förordnade att en honom den 16 oktober 2002 utdömd skyddstillsyn skulle avse det nya brottet samt dömde honom även till två månaders fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken.
Huddinge tingsrätt (2003-04-10, f.d. rådmannen Arne Schiratzki samt nämndemännen Göran Pogratz, Ingrid Berglin och Johanna Hammarström) dömde J.K. för olovlig körning, grovt brott, till fängelse 14 dagar.
J.K. överklagade de båda domarna och yrkade att påföljden för den samlade brottsligheten skulle bestämmas till s.k. fortsatt skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, s.k. kontraktsvård.
Åklagaren medgav ändringsyrkandet.
Svea hovrätt (2003-05-27, hovrättsråden Ingegerd Thuresson och Lars Lundgren, referent, tf. hovrättsassessorn Fredric Lundén samt nämndemännen Margareta Forsell och Björn Wahlqvist) upphävde påföljdsbestämningarna i de båda överklagade domarna samt förordnade att den skyddstillsyn som ådömts J.K. genom dom den 16 oktober 2002 skulle avse även de i de överklagade domarna intagna brotten och att skyddstillsynen skulle vara förenad med en särskild behandlingsplan. Hovrätten förklarade vidare att om fängelse hade valts som påföljd för den samlade brottsligheten skulle fängelse sex (6) månader ha dömts ut.
I sina skäl i påföljdsfrågan anförde hovrätten i huvudsak följande. Parterna är överens om att s.k. kontraktsvård är den lämpligaste påföljden för J.K. Hovrätten delar denna uppfattning. Därvid bör den tidigare ådömda skyddstillsynen omfatta jämväl de nu aktuella brotten och denna påföljd bör kombineras med behandling enligt den särskilda behandlingsplanen. Därjämte bör övervakningstiden förlängas.
När en domstol meddelar förordnande om att en dom på skyddstillsyn skall förenas med särskild behandlingsplan skall domstolen ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta s.k. alternativstraff skall bedömas med utgångspunkt i om fängelse hade valts som påföljd för de i målet prövade gärningarna. Därvid kan konstateras att hovrätten till följd av bestämmelserna i 51 kap. 25 § rättegångsbalken om förbud mot reformatio in pejus och 30 kap. 1 § brottsbalken hade varit förhindrad att på talan av J.K. – i stället för de av tingsrätten utdömda påföljderna fortsatt skyddstillsyn jämte fängelse respektive särskilt ådömt fängelse – utdöma ett längre självständigt fängelsestraff. Det kan därvid ifrågasättas om hovrätten till följd av samma bestämmelser i föreliggande situation är förhindrad att som alternativstraff för den samlade brottsligheten ange ett längre fängelsestraff. Viss rättspraxis talar för det (jfr. bl.a. RH 2000:77 och 2000:97).
I tingsrättens dom den 7 november 2002 har som påföljd valts s.k. fortsatt skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. Förutsättningen för att kombinera en skyddstillsyn med fängelse är enligt 30 kap. 11 § brottsbalken att det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet. Med det valda uttrycket markeras att det skall krävas mycket starka skäl för att tillgripa en sådan kombination. Möjligheten att förena en skyddstillsyn med fängelse bör utnyttjas endast i de fall då alternativet är att döma den tilltalade till ett längre fängelsestraff (jfr. prop. 1987/88:120 s. 108). Den av tingsrätten i sagda dom valda påföljden motsvarar således ett avsevärt längre självständigt fängelsestraff. Vid sådant förhållande kan det knappast ha varit lagstiftarens mening att hovrätten – i ett fall som det föreliggande – skulle vara förhindrad att ange ett alternativstraff som motsvarar gärningarnas straffvärde. I annat fall skulle det i praktiken många gånger inte vara möjligt att i hovrätten välja kontraktsvård som påföljd när tingsrätten dömt till skyddstillsyn i kombination med fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. Hovrätten anser sig således oförhindrad att ange ett alternativstraff utifrån brottens straffvärde.
Enligt hovrättens mening bör alternativstraffet med hänsyn till J.K:s ungdom bestämmas till fängelse sex månader.