RH 2003:60
Hyresnämndsmål. Vid bedömningen av var en person har sin permanenta bostad bör utgångspunkten vara att folkbokföringen korrekt återspeglar personens bosättning om inte särskilda omständigheter talar däremot. Det får då normalt anses åligga denne att visa att sådana omständigheter föreligger.
K.W. hyrde en lägenhet om ett rum och kokvrå på Kungsholmen i Stockholm. Sedan K.W. avlidit sade hyresvärden upp hyresavtalet till upphörande och hänsköt tvisten till hyresnämnden. Dödsboet efter K.W. ansökte å sin sida hos nämnden om tillstånd enligt 12 kap. 34 § jordabalken att överlåta hyresrätten till K.W:s son.
Hyresvärden åberopade som grund för sitt upphörsyrkande att dödsboet saknade behov av prövningslägenheten och anförde att K.W. och sonen inte hade varaktigt sammanbott och inte heller haft hushållsgemenskap samt att prövningslägenheten använts som en övernattningslägenhet. K.W:s permanenta bostad var på Ljusterö hos hans hustru.
Dödsboet anförde följande. Makarna W. sålde sin bostad i Stockholm och erhöll prövningslägenheten i byte. Hustrun bodde på Ljusterö medan K.W. behövde en lägenhet i Stockholm under vardagarna. Resvägen till Ljusterö är fem mil och innefattar färja. Helgerna tillbringade K.W. på Ljusterö. Sonen har bott i prövningslägenheten med K.W. och de har delat hushåll och ekonomi.
Hyresnämnden i Stockholm (2003-03-26, hyresrådet Håkan Julius samt intresseledamöterna Kalle Lezdins och Britta Norlin) lämnade dödsboets ansökan om överlåtelse av hyresrätten utan bifall samt biföll hyresvärdens upphörsyrkande.
I beslutsskälen anförde hyresnämnden bl.a. följande. Hyresnämnden finner klarlagt att K.W., även om han på grund av sitt arbete m.m. bott i lägenheten tillsammans med sonen, haft sin permanenta bostad på Ljusterö och att lägenheten av honom använts främst för övernattningsändamål. Någon egentlig hushållsgemenskap kan bl.a. mot denna bakgrund inte anses ha förekommit mellan far och son. Kravet på varaktigt samboende i den mening som avses i 12 kap. 34 § jordabalken är därför inte uppfyllt och något tillstånd till överlåtelse av hyresrätten kan då inte lämnas. - Av det anförda följer att dödsboet inte har något skyddsvärt intresse av att få behålla lägenheten. Med tillämpning av 12 kap. 46 § första stycket 10 jordabalken strider det då inte mot god sed i hyresförhållanden och är inte heller oskäligt mot dödsboet att hyresförhållandet upplöses när hyresgästen avlidit.
Dödsboet överklagade beslutet och yrkade ogillande av hyresvärdens talan vid hyresnämnden samt bifall till sin ansökan om tillstånd att överlåta hyresrätten. Hyresvärden bestred ändring.
Svea hovrätt (2003-11-07, hovrättslagmannen Ulla Erlandsson samt hovrättsråden Per Eklund och Måns Edling, referent) lämnade överklagandet utan bifall och uttalade i beslutsskälen följande.
Av utredningen framgår att K.W. bytte till sig prövningslägenheten i samband med att familjen bosatte sig permanent i huset på Ljusterö, som tidigare utgjort sommarställe. Hovrätten ifrågasätter inte uppgiften att K.W. i mycket stor utsträckning övernattat i prövningslägenheten. Frågan är emellertid om det är den som skall anses ha utgjort hans permanenta bostad.
Det framgår av utredningen att K.W. varit folkbokförd på Ljusterö, där han också vistats i stor omfattning. Hans arbetsplats har varit i Täby och han har även varit ordförande i byggnadsnämnden i Åkersberga kommun, ett uppdrag som förutsätter att vederbörande är bosatt i kommunen.
Av folkbokföringslagen (1991:481) framgår att en person skall folkbokföras på den fastighet där han enligt närmare angivna bestämmelser är att anse som bosatt. Enligt hovrättens mening bör utgångspunkten vara att folkbokföringen korrekt återspeglar en persons bosättning om inte särskilda omständigheter talar däremot. Det får då normalt anses åligga denne att visa att sådana omständigheter föreligger.
Mot bakgrund av det anförda har dödsboet enligt hovrättens mening inte förmått visa att prövningslägenheten utgjort K.W:s egentliga hem och permanenta bostad. Inte heller finner hovrätten att lägenheten – fastän K.W. vistats i den i stor utsträckning – kan anses ha utgjort ett s.k. nödvändigt bostadskomplement. Vid denna bedömning saknas förutsättningar för dödsboet att överlåta hyresrätten. På skäl hyresnämnden anfört bör då hyresavtalet upphöra. Överklagandet skall alltså lämnas utan bifall.