RH 2003:68

Åklagaren åtalade P.S. för dels brott mot 7 § lagen (1999:877) om förarbevis för moped klass I och för terrängskoter, dels förseelse mot 8 § 1 och 87 § första stycketbilregisterkungörelsen (1972:599) enligt följande gärningsbeskrivning. P.S. har den 19 september 2001 uppsåtligen fört sin till moped klass I (EU-moped) ändrade moped klass I (svensk) på Vallbyleden inom Västerås kommun utan att vara berättigad därtill, eftersom han saknat förarbevis. Han har vid samma tillfälle fört fordonet trots att det inte varit registrerat.

Åklagaren upplyste att mopedens maximala hastighet uppmätts till 45 kilometer per timme.

P.S. vitsordade att han kört mopeden vid den aktuella tidpunkten och att den inte var registrerad. Han bestred ansvar, eftersom han saknade uppsåt. – Han anförde vidare sakframställningsvis: Mopeden är en typgodkänd nationell moped klass I, som är tillåten att gå maximalt 30 kilometer i timmen. Den ökade hastigheten har uppkommit genom slitage.

Hörd över åtalet uppgav P.S.: När han i november 2000 köpte mopeden var den cirka en månad gammal. Enligt hastighetsmätaren gick den då i cirka 42-45 kilometer i timmen. När han sedermera körde mopeden, upplevde han att dess maximala hastighet hade ökat. Han tror att denna maxhastighet, när han stoppades av polis, var cirka 50 kilometer i timmen. Han har aldrig trimmat mopeden.

Västmanlands tingsrätt (2002-11-29, tingsnotarien Anne Lillieroth samt nämndemännen Margareta Nordvall och Thord Emdén) dömde P.S. för brott mot lagen om förarbevis och förande av oregistrerat fordon till penningböter 1 000 kr.

I domskälen anförde tingsrätten: Det är utrett att mopeden är en s.k. nationell moped klass I. För dessa mopeder tillämpas, enligt övergångsbestämmelser, regler gällande klass II under förutsättning att mopeden inte ändrats på sådant sätt att den inte längre överensstämmer med de villkor som gäller för mopedens godkännande. Den tillåtna maxhastigheten för nationella mopeder klass I uppgår till 30 kilometer per timme. Den aktuella mopedens maxhastighet uppgår till 45 kilometer per timme. Den faller således inte inom definitionen för en nationell moped klass I för vilken övergångsbestämmelserna är tillämpliga. Den utgör därför en moped klass I enligt vilken lagen om förarbevis är tillämplig. Det är förbjudet att uppsåtligen föra en moped klass I utan förarbevis. Av P.S:s egna uppgifter framgår att han trodde att mopedens maxhastighet till en början efter köpet uppgick till cirka 42-45 kilometer i timmen och vid tidpunkten då han stoppades av polis till 50 kilometer i timmen. – Tingsrätten finner det således styrkt att P.S. uppsåtligen fört fordonet trots att han hade vetskap om att dess maxhastighet överskred 30 kilometer i timmen. Vad som orsakat att maxhastigheten uppgick till mer än 30 kilometer i timmen saknar betydelse i sammanhanget. – Även om P.S. saknat kännedom om högsta hastigheten för mopeden, kan detta inte frita honom från ansvar för brott. Han skall således dömas för brott mot lagen om förarbevis. – P.S. har också, i vart fall av oaktsamhet, underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukats trots att detta inte varit registrerat. Han skall således dömas till ansvar för förande av oregistrerat fordon.

P.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring. Han justerade i hovrätten åtalet genom följande alternativa påstående och under åberopande av 3 § första stycket 1 p. trafikbrottslagen (1951:649) samt tidigare åberopade lagrum i bilregisterkungörelsen. P.S. har den 19 september 2001 på Vallbyleden i Västerås fört moped som, på grund av den hastighet den kommit upp i, är att betrakta som en lätt motorcykel utan att vara berättigad därtill. Han har fört mopeden trots att fordonet inte har varit registrerat.

P.S. invände att justeringen inte skulle tillåtas. I vart fall förnekade han brott enligt det alternativa gärningspåståendet.

Svea hovrätt (2003-12-05, hovrättsråden Bo Blomquist och Maj Johansson, referent, t.f. hovrättsassessorn Kajsa Nordström samt nämndemännen Håkan Sjögren och Seija Blefors) ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet.

I sina domskäl anförde hovrätten:

Vid det med åtalet avsedda tillfället gällde följande bestämmelser. Med moped avses ett motorfordon av viss beskaffenhet som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen. Mopeder delas in i klass I och klass II. Till klass II hänförs pedalförsedda mopeder med viss motoreffekt som är konstruerade för en hastighet av högst 25 kilometer i timmen. Andra mopeder hör till klass I. För att köra moped klass I krävs förarbevis. Den som uppsåtligen kör sådan moped utan förarbevis döms till penningböter. Mopeder klass II får däremot köras utan någon form av behörighetsbevis. En moped klass I skall vara registrerad för att få brukas. Ägaren döms till penningböter, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att mopeden brukas i strid mot bestämmelserna om registreringsplikt. Detsamma gäller föraren, om han kände till eller bort känna till hindret för mopedens brukande. För mopeder klass II finns däremot ingen registreringsplikt. De nu berörda bestämmelserna finns i 1 och 7 §§ lagen (1999:877) om förarbevis för moped klass I och för terrängskoter jämförda med 3 § fordonskungörelsen (1972:595) samt i 4, 8 och 87 §§bilregisterkungörelsen (1972:599) i den lydelse dessa författningar hade vid det aktuella tillfället.

De nyss återgivna definitionerna på moped infördes genom ändringar i 3 § fordonskungörelsen och 4 § bilregisterkungörelsen år 1998 (SFS 1998:1263 och 1262). Dessförinnan definierades i dessa författningar en moped som ett motorfordon av viss beskaffenhet som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen och endast med svårighet kan ändras till avsevärt högre hastighet. I fordonskungörelsen indelades mopeder dessutom i klass I och klass II. Till klass I hänfördes, förenklat uttryckt, mer avancerade mopeder. Andra mopeder hörde till klass II. I det följande kallas de klasser som gällde före 1998 års författningsändringar för äldre klasser.

I 1998 års ändringsförfattningar finns vissa övergångsbestämmelser. För en moped som tagits upp i typintyg enligt 63 § fordonskungörelsen i dess äldre lydelse och därefter inte ändrats på sådant sätt som anges i 50 § samma kungörelse gäller, enligt övergångsbestämmelserna, vad som sägs om mopeder klass II. Med klass II avses därvid den nya klass II som infördes genom författningsändringarna. De äldre bestämmelserna i 63 § fordonskungörelsen, som det hänvisas till, avsåg alla mopeder oavsett (äldre) klass. I 50 § fordonskungörelsen, som det också hänvisas till, föreskrevs vad som gäller när en moped ändrats så att den inte längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat instrument över t.ex. typbesiktning.

Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall – med visst undantag – den lagen tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Bestämmelserna i lagen om förarbevis för moped klass I och för terrängskoter har inte ändrats efter det med åtalet avsedda tillfället. Emellertid upphörde fordonskungörelsen att gälla den 30 april 2003. Numera finns definitioner på moped i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner i dess lydelse enligt SFS 2003:219. Dessa definitioner skiljer sig inte på något i målet avgörande sätt från de definitioner i fordonskungörelsen som gällde vid det med åtalet avsedda tillfället. Bilregisterkungörelsen upphörde att gälla den 30 september 2001. Bestämmelser som motsvarar de vid det aktuella tillfället gällande bestämmelserna i bilregisterkungörelsen finns i dag i 3, 12 och 29 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister jämförda med 1 och 2 §§ lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Det sagda innebär att åtalet i sin helhet skall prövas enligt de bestämmelser som gällde när gärningen företogs.

Det är utrett att P.S. körde sin moped utan förarbevis vid det med åtalet avsedda tillfället och att mopeden inte var registrerad som en moped klass I enligt då gällande bestämmelser. P.S. har oemotsagd anfört att mopeden omfattades av ett typgodkännande avseende äldre klass I och att inte något ingrepp har gjorts i mopeden i syfte att öka dennas topphastighet. Hovrätten tar fasta på dessa uppgifter. H.S., som är mopedhandlare, har omvittnat att en moped av den aktuella modellen – till skillnad från andra modeller - kan komma att få en ökad toppastighet till följd av förslitning av de främre variatorremskivshalvorna. Parterna är oense i frågan vilken topphastighet mopeden hade vid det aktuella tillfället.

Som framgår av det tidigare är P.S:s moped att betrakta som en moped klass I, för vilken gäller krav på förarbevis och registrering, om den har ändrats på sådant sätt att den inte längre överensstämmer med uppgifterna i typbesiktningsinstrumentet. En fråga av avgörande betydelse är, om man med begreppet ”ändrats” menar att mopeden har utsatts för något slags ingrepp eller om ordet i stället skall förstås som att mopedens egenskaper, genom förslitning eller av annan orsak, inte är desamma som tidigare. Från strikt språkliga utgångspunkter ligger det förra alternativet närmast till hands, medan rena ändamålsöverväganden kan anses tala för det senare. Begreppet förekom i olika bestämmelser i fordonskungörelsen och hade i den tidigare gällande vägtrafikförordningen (1951:603) sin motsvarighet i uttrycket ”underkastats ändring”. Tillämpningen av dessa författningar ger, såvitt hovrätten kan finna, ingen ledning hur begreppet är avsett att tolkas. I förarbetena till 1998 års författningsändringar, genom vilka de nya mopedklasserna infördes, sägs att de ”nuvarande mopederna med en konstruktiv hastighet på högst 30 km/tim kommer att behandlas som moped klass II” (prop. 1997/98:124 s. 44). Uttrycket ”konstruktiv hastighet” ger intryck av att det är mopedens konstruktion, ursprunglig eller modifierad, och inte effekterna av eventuell förslitning som skall vara avgörande för placeringen i ny klass. En allmän princip vid tillämpning av straffstadganden är också att oklarheter i regelsystemet skall tolkas till den tilltalades fördel. Vid en samlad bedömning av vad som nu sagts kommer hovrätten fram till att begreppet ”ändrats” i detta sammanhang skall ges den mera restriktiva tolkningen att någon form av ingrepp i mopedens konstruktion skall ha ägt rum.

Mopeden har alltså inte ”ändrats” i den mening som avses i de aktuella bestämmelserna. Den hör följaktligen till klass II utan krav på förarbevis eller registrering. Åklagarens i första hand framförda ansvarsyrkanden skall då lämnas utan bifall.

Hovrätten godtar åklagarens justering av åtalet och prövar hans i andra hand framställda ansvarsyrkanden i sak. Eftersom mopeden, som hovrätten funnit, är att betrakta som en moped klass II, kan inte heller dessa yrkanden bifallas. Det kan tilläggas att ett av momenten i definitionen på motorcykel – i de författningar som gällde vid det aktuella tillfället – är att fordonet i fråga är konstruerat för en hastighet som överstiger 45 kilometer i timmen och att åklagaren inte har påstått att så skulle vara fallet med P.S:s moped.

Åtalet skall alltså ogillas.

Målnummer B 29-03