RH 2008:20

Enbart den omständigheten att det saknas utredning om renhetsgraden av narkotika, som varit föremål för olaglig hantering, medför inte att straffet ska sättas lägre än normalt vid ett rent mängdresonemang.

Malmö tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot C.P. för narkotikabrott under påstående att hon bl.a. hade transporterat 14,9 gram heroin. C.P. erkände gärningen samt uppgav att hon skulle transportera heroinet åt någon för att bli av med en skuld och att det inte var tänkt att hon skulle åka fast.

Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning ett analysbesked, av vilket framgick att i beslag taget brunt pulver om 14,9 gram varit narkotika i form av heroin med koffein och paracetamol som inblandningsämnen. Någon haltbestämning av partiet presenterades inte.

Tingsrätten (ordförande hovrättsassessorn Jörgen Larsson) dömde den 1 februari 2008 C.P. för narkotikabrott till fängelse i ett år, varvid tingsrätten undanröjde en tidigare utdömd skyddstillsyn.

DOMSKÄL

I domskälen anförde tingsrätten under rubriken Påföljd bl.a. följande.

Åklagaren har inte presenterat någon bevisning beträffande heroinets renhetsgrad. Den osäkerhet detta innebär i frågan bör komma C.P. tillgodo vid bedömningen av brottslighetens straffvärde på samma sätt som en konstaterad låg koncentration eller renhetsgrad av narkotika medför. Vid denna bedömning utgår tingsrätten ifrån de riktlinjer som kan skönjas i Hovrättens över Skåne och Blekinge dom av den 13 mars 2006 i mål B 92-06 D (jfr även Hovrättens över Skåne och Blekinge dom av den 12 juli 2007 i mål B 1189-07).

Påföljden bör med undanröjande av den tidigare ådömda skyddstillsynen bestämmas till fängelse. Straffets längd bör med beaktande av vad som anförts ovan och med hänsyn till vad C.P. genomgått till följd av domen på skyddstillsyn bestämmas till ett år.

Hovrätten

Åklagaren överklagade tingsrättens dom med yrkande om straffskärpning.

C.P. bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, hovrättsrådet Helén Andersson och hovrättsassessorn Annika Friberg) anförde i dom den 8 maj 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom ska C.P. dömas för narkotikabrott i enlighet med åtalet.

Tingsrättens sätt att bedöma påföljd har inte satts i fråga. Vad hovrätten har att pröva är fängelsestraffets längd. Åklagaren har därvid gjort gällande att tingsrätten inte bort reducera straffvärdet av C.P:s hantering av heroin under hänvisning till att utredning saknas om narkotikans renhetsgrad. C.P. har å sin sida hävdat att tingsrätten borde ha satt straffet ännu lägre med hänsyn till att koncentrationen av aktiv substans i heroinet inte klarlagts men förklarat att hon valt att godta tingsrättens dom.

Heroin, liksom andra narkotiska preparat som förekommer på den illegala marknaden, kan variera i renhetsgrad inom tämligen vida ramar. Enligt uppgifter som insamlats av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk är den genomsnittliga eller typiska renhetsgraden för brunt heroin i missbrukarledet normalt mellan 15 och 50 procent, medan renhetsgraden för vitt heroin tenderar att vara högre, 30 till 70 procent.

I rättsfallet NJA 1998 s. 512 hade Högsta domstolen att bedöma straffvärdet av narkotikabrott avseende cannabis med hänsyn bl.a. till koncentrationen av aktiv substans. Högsta domstolen uttalade därvid att frågan huruvida koncentrationen ska beaktas kan bli beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Det finns vid tillverkning och försäljning av narkotika, fortsatte domstolen, ofta anledning att utan närmare utredning utgå från att preparaten i fråga haft en relativt normal renhetsgrad, och mindre variationer i fråga om renhetsgraden är inte heller sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen.

Om det är klarlagt att koncentrationen är särskilt hög eller låg, kan detta dock utgöra en relevant faktor vid värderingen av brottet (se förutom nyssnämnda rättsfall även RH 1999:79).

I förevarande fall har heroinet varit uppblandat med koffein och paracetamol. Hur pass utspädd narkotikan har varit framgår inte av utredningen. Att enbart med hänsyn till dessa förhållanden reducera straffvärdet av brottsligheten låter sig emellertid inte göras. För att en sådan reduktion ska ske måste det finnas någon omständighet, som ger en antydan om att narkotikan har varit avsevärt svagare än vad som är normalt. Kravet på sådan utredning bör ställas förhållandevis lågt. Om t.ex. den tilltalade själv uppger att han har god kännedom om att koncentrationen var sällsynt låg och det inte finns skäl att lämna påståendet utan avseende, bör detta vara tillräckligt (jfr rättsfallet NJA 1996 s. 478). En annan relevant omständighet kan vara att narkotikan visat sig vara svår att omsätta på marknaden (jfr hovrättens dom den 13 mars 2006 i mål B 92-06).

C.P. har inte själv använt heroinet eller varit i tillfälle att undersöka detta; hennes enda uppgift i sammanhanget har varit att transportera narkotikan. Hon har därmed inte haft några hållpunkter för att kunna uttala sig om kvaliteten. Några andra omständigheter, som ger anledning till misstanke om att narkotikan haft en osedvanligt låg koncentration av aktiv substans finns inte heller. Vid sådana förhållanden saknas anledning att bedöma brottet lindrigare än vad som är praxis i fall då straffvärdet bestäms huvudsakligen efter mängden narkotika.

Denna bedömning innebär att C.P:s befattning med heroin får anses ha ett högre straffvärde än vad tingsrätten uppenbarligen funnit.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 1 år 4 månader.

Hovrättens dom meddelad: den 8 maj 2008.

Mål nr: B 431-08.

Lagrum: 1 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1996 s. 478; NJA 1998 s. 512; RH 1999:79; RH 2007:76.

Litteratur: Georg Sterzel-Martin Borgeke, Studier rörande påföljdspraxis med mera, 3:e uppl., 2005, s. 465.