NJA 1996 s. 478

Befattning med en liten mängd metadon har ansetts som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Göteborgs TR

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å J.K. född 1961, för narkotikabrott enligt följande:

J.K. har under augusti-september 1994 i Göteborg och Kungälv olovligen innehaft och förvarat ca 12 gram cannabisharts. Ungefär 0,51,0 gram cannabisharts har J.K. förtärt på polishuset i Göteborg (Ringa brott).

J.K. har under ovan angiven tid olovligen för annans räkning anskaffat ca 9 gram metadontabletter och förvarat dessa i bostaden i Kungälv, där hela och krossade metadontabletter anträffats d 27 sept 1994 (Narkotikabrott).

1.

1 och 2 §§narkotikastrafflagen (1968:64) åberopades. Förverkande av i beslag tagen narkotika yrkades.

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Ernström) anförde i dom d 24 aug 1995: Domskäl. Ansvarsfrågan. J.K. har erkänt gärningarna men gjort gällande att även gärningen under andra stycket i gärningsbeskrivningen skall bedömas som ringa narkotikabrott med hänsyn till omständigheterna kring innehavet.

J.K. har vidare uppgivit: Han har själv använt metadon under 1991 och 1992. Han har upplevt metadon endast som ett läkemedel. En kamrat som är heroinist hade besökt J.K. och J.K. beslöt att hjälpa kamraten genom att anskaffa metadon åt denne. Han hade inte hunnit ge metadonet till kamraten innan polisen slog till.

TR:ns bedömning.

Genom J.K:s erkännande och övrig utredning finner TR:n styrkt att J.K. gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna. Innehavet av cannabishartsen är att bedöma som ringa narkotikabrott.

Metadon är en tämligen farlig form av narkotika som kan missbrukas på samma sätt och med i huvudsak samma skadeverkningar som morfin och heroin, även om ruseffekterna inte är lika uttalade. Innehavet har haft avseende på ett stort antal tabletter om tillhopa 9 gram. TR:n finner att denna gärning är att bedöma enligt 1 § narkotikastrafflagen. Vad J.K. anfört om sina bevekelsegrunder för innehavet föranleder inte annan bedömning.

Påfd jdsfrågan. J.K. förekommer under tre avsnitt i kriminalregistret och dömdes senast d 29 aug 1991 för grovt rattfylleri och olovlig körning till fängelse en månad. Påföljden är till fullo verkställd. J.K. har i ringa utsträckning medverkat i den personutredning som TR:n föranstaltat om. Frivårdsmyndigheten har i yttrande anfört att frivårdande påföljd synes svårt att verkställa. Mot denna bakgrund och i betraktande av brottets art bör annan påföljd än fängelse inte komma i fråga.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.K. enligt 1 och 2 §§narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse 1 mån.

I beslag tagen narkotika förklarades förverkad.

HovR:n för Västra Sverige

J.K. överklagade i HovR:n för Västra Sverige. Han yrkade att HovR:n skulle bedöma även gärningen avseende metadontabletterna som ringa narkotikabrott och under alla förhållanden ådöma honom endast böter eller villkorlig dom i förening med böter.

Åklagaren bestred ändring.

Åklagaren justerade åtalet såvitt avsåg metadon till att avse 3,74 gram i stället för ca 9 gram.

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsråden Jönsson och von Reis, referent, samt nämndemännen Ibold och Lindblad) anförde i dom d 1 febr 1996: Domskäl. I enlighet med TR:ns dom har J.K. (r) ert sig skyldig till narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen såvitt avser innehav av cannabisharts.

I HovR:n har J.K. hörts på nytt. Han har därvid, utöver vad som har antecknats i TR:ns dom, uppgett följande. En kamrat som är heroinmissbrukare besökte honom. Kamraten led svårt av abstinensbesvär. För att hjälpa honom beslöt J.K. att skaffa metadon. Metadonet levererades ett par veckor senare. Kamraten återkom emellertid inte varför narkotikan blev liggande hos J.K. När metadontabletterna togs i beslag hade han innehaft dem under omkring 14 dagar. Han vet inte varför en del av metadonet utgjordes av krossade tabletter men tror att det är något som uppstod under transporten. - Förmodligen rör det sig om danska tabletter med en styrka av 5 mg, dvs hälften av styrkan hos motsvarande svenska. Han bedömer att de i beslag tagna tabletterna hade räckt för högst en dags bruk.

Av utredningen, bland annat ett av åklagaren i HovR:n ingivet kompletterande yttrande från Statens kriminaltekniska laboratorium, framgår att J.K. har innehaft 3,74 gram metadontabletter/tablettkross. Huvuddelen av det beslagtagna metadonet utgjordes av tablettkross 2,87 gram) och resten av två hela och en halv tablett (0,87 gram).

agaren har inte förebringat någon utredning rörande tabletternas styrka. I frågan om innehavets omfattning är HovR:n därför hänvisad till vad J.K. uppgett därom, dvs att mängden motsvarade ett användande under högst en dag. Vidare kan några entydiga slutsatser angående syftet med innehavet enligt HovR:ns mening ej dras.

Den nu gällande lydelsen av 2 § narkotikastrafflagen trädde i kraft d 1 juli 1993. Genom lagändringen upphävdes bland annat bestämmelsen att påföljden för eget bruk av narkotika skulle vara enbart böter. I förarbetena (prop 1992/93:142 s 1M) uttalade sig departementschefen för en sänkning av de i praxis gällande övre mängdgränserna för ringa narkotikabrott avseende innehav för eget bruk av cannabisharm och amfetamin. Vidare uttalades att utrymmet för att döma för ringa brott när det gällde så farliga och beroendeframkallande preparat som kokain och heroin borde vara ytterst litet och att ett sådant brott inte borde bedömas som ringa annat än vid enstaka innehav av en helt obetydlig mängd. Beträffande den ändring som innebar att påföljden för ringa brott ändrades från enbart böter till böter eller fängelse i högst sex månader sades att vägande skäl talade för en mer differentierad påföljdspraxis, men att huvudregeln dock alltjämt borde vara att eget bruk skall bestraffas med böter. Det angavs också att det blev möjligt att döma till en påföljd, som innefattar behandling av missbruket, genom att införa fängelse i straffskalan för eget bruk av narkotika.

J.K. har övertygat om narkotikabrottslighet i form av innehav av en så farlig drog som metadon. Oavsett om han innehaft narkotikan för att bistå en kamrat eller för eget bruk anser HovR:n omständigheterna vara sådana att gärningen bör bedömas som ringa narkotikabrott och att påföljden för den samlade brottsligheten skall bestämmas till böter.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på så sätt TR:ns dom i den del den överklagats att HovR:n bedömer gärningen avseende innehav av metadon som narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) och bestämmer påföljden till dagsböter 140 å 30 kr.

HD

Riksåklagaren överklagade och yrkade att J.K. skulle dömas för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen såvitt avsåg hans befattning med 3,74 gram metadontabletter och att påföljden för den sammantagna brottsligheten skulle bestämmas till fängelse.

J.K. (offentlig försvarare advokaten S.L.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen K.Å.).

Riksåklagaren åberopade yttranden av överläkaren vid Läns- och regionpsykiatriska kliniken i Lund S O.T. och av Polishögskolans narkotikacentrum angående metadonets farlighetsgrad m m.

HD (JustR:n Solerud, Danelius, referent, Lambe, Westlanderoch Regner) beslöt följande dom: Domskäl. Vad J.K. har anfört i HD överensstämmer i det väsentliga med hans utsaga som återgivits i HovR:ns dom. Han har emellertid inför HD tagit avstånd från påståendet att metadonet inte levererats förrän ett par veckor efter det att han beslutat sig för att bistå sin kamrat. Såvitt han nu kunde erinra sig kom han över metadonet nästan omgående, men eftersom han då inte fick tag i sin kamrat, blev metadonet liggande kvar hos honom. Han har vidare framhållit att han inte betalat något för metadonet, att han inte heller avsett att begära betalning av sin kamrat samt att hans enda önskan varit att hjälpa kamraten som led svårt av följderna av sitt heroinmissbruk.

Överläkaren O.T. har i ett utlåtande d 19 mars 1996 uppgivit bl a följande. Metadon påverkar hjärnans andningscentrum och kan vid överdosering leda till andningsförlamning och vara dödande. Av denna anledning är den legala medicinska behandlingen av heroinmissbrukare med metadon kringgärdad med stränga restriktioner. De doser som patienterna får skulle ofta vara dödande för en person som inte har utvecklat tolerans mot preparatet. Den dödliga dosen av metadon för en icke tolerant person är mellan 60 och 100 mg, medan motsvarande dos av morfin är mellan 100 och 300 mg och av heroin mellan 30 och 50 mg. Som missbrukspreparat är metadon inte lika populärt som heroin. När en missbrukare använder metadon, är det oftare för att undvika de uttalade obehagen i samband med abstinens än för att få någon positiv berusningseffekt av själva metadonet.

I ett utlåtande d 21 mars 1996 från Polishögskolans narkotikacentrum anges bl a följande. Missbruk av metadon förekommer dels som ersättning för heroin, dels som missbruk av enbart metadon. Under de senaste två åren har omkring 300 metadontabletter, drygt 300 cl metadonlösning och en del metadonpulver, troligen krossade tabletter, beslagtagits. Metadontabletter kan betinga ett pris på gatan om 200 kr per styck, vilket motsvarar priset för en halv kapsel heroin. Både svenska och utländska tabletter förekommer i Sverige. Danska tabletter är relativt vanliga i södra Sverige. Svenska tabletter innehåller 10 mg metadon per styck. De danska tabletterna kan innehålla 5 eller 20 mg metadon per tablett. Dödlig dos för vuxna utan utvecklad tolerans är 50-100 mg metadon. För morfin är motsvarande tal 100-200 mg.

Vid bedömningen av om J.K:s narkotikabrott är att anse som ringa skall enligt 2 § narkotikastrafflagen hänsyn tas till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter.

Av den utredning som förebragts framgår att missbruk av metadon har mindre omfattning än missbruk av t ex heroin. Allmänt sett kan metadon antas ha mindre skadeverkningar än heroin, eftersom metadon i stor utsträckning inte ses som en självständig narkotisk drog utan som ett medel för heroinmissbrukare att komma bort från verkningarna av sitt missbruk. I samma syfte används för övrigt metadon också legalt inom ramen för särskilda behandlingsprogram.

Vid prövningen av hur befattning med metadon skall bedömas enligt narkotikastrafflagen måste emellertid hänsyn tas till att preparatet kan medföra allvarliga risker för liv och hälsa om det används på ett okontrollerat sätt. Det får anses vara av stor vikt att dess användning som läkemedel sker under strikt medicinsk övervakning. Detta talar för att illegal befattning med metadon i princip bör ses som ett allvarligt brott, ehuru mindre allvarligt än motsvarande gärning avseende t ex heroin.

I förevarande fall har J.K. tagit befattning med tabletter och tablettkross med en sammanlagd vikt av 3,74 g. Koncentrationen av metadon i dessa preparat tycks emellertid ha varit låg. Bevisningen i målet är i detta hänseende ofullständig. Det har i vart fall inte visats att en tablett med en vikt av 0,35 g innehöll mer än cirka 5 mg metadon. J.K:s totala innehav får därför antas ha varit 50-60 mg ren metadon. Även en sådan mängd kan emellertid i ljuset av vad som upplysts om preparatets egenskaper representera en betydande grad av farlighet och vara livshotande för en person utan tolerans för detta slags droger.

J.K. har inte anskaffat metadonet för eget bruk utan för att överlåta det till en kamrat som var heroinmissbrukare. Vid bedömningen skall emellertid beaktas vad han uppgivit om att han inte syftat till att få ekonomisk vinning utan enbart till att ge kamraten hjälp i en svår situation.

Även om mängden metadon är liten, är omständigheterna inte sådana att gärningen kan bedömas som ett ringa brott. J.K. skall därför dömas enligt 1 § narkotikastrafflagen. Som gemensamt straff för detta brott och för det ringa narkotikabrott bestående i innehav av cannabisharts som han dömts för i målet skall han ådömas ett kort fängelsestraff.

Domslut

Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns dom att HD dömer J.K. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) med avseende på hans befattning med metadon samt bestämmer den gemensamma påföljden för båda de i målet aktuella brotten till fängelse 1 mån.

HD:s dom meddelades d 2 sept 1996 (mål nr B 1063/96).