RH 2010:66

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Carl Eric Lawass och Hans Cappelen-Smith samt f.d. rådmannen J. Boström) anförde i dom den 5 mars 2007 följande.

DOMSKÄL

Förhör under sanningsförsäkran har hållits med R.W., R.B. och J.K.

R.W. har som skriftlig bevisning åberopat prospektet för marsemissionen, e-brev av den 28 mars och den 28 november 2003, inbjudan till delägarmöte i PKA, protokoll från ägarmöten i PKA, aktiebrev samt intresseanmälan.

Vittnesförhör har på R.W:s begäran hållits med C.W., K.B. och J.L.

Exoft och medparter har som skriftlig bevisning åberopat anmälningssedel, teckningssedel, utdrag av Exofts aktiebok, styrelseprotokoll från PKA, protokoll från bolagsstämma i Exoft, kungörelse i Post- och Inrikes tidningar, kopia av Exofts akt hos Bolagsverket samt utdrag av bolagsregistret beträffande bolaget.

R.W. har berättat i överensstämmelse med sin sakframställning samt tillagt i huvudsak följande. Han är civilingenjör till utbildningen. Han lärde känna R.B., J.K. och C.W. genom RFA. Han tyckte att den affärsidé de presenterade i intresseanmälan och vid informationsmötet i november 2002 var intressant. Han såg sin investering i Exoft som en placering. Efter det att han inbetalat teckningslikviden blev han informerad av J.K. att marsemissionen inte hade inbringat så mycket pengar som hade varit planerat. Det var bara han själv som hade tecknat aktier direkt i Exoft och fem personer som hade tecknat sig genom PKA. J.K. verkade dock inte bekymrad, och det var inget tal om att genomföra någon ytterligare nyemission i Exoft. R.W. blev dock själv bekymrad över det begränsade intresset för marsemissionen och började från slutet av april 2003 att engagera sig aktivt i bolaget.

Över sommaren och fram till september samma år arbetade han gratis åt Exoft. Varken R.B. eller J.K. frågade honom någonsin om han ville delta i oktoberemissionen. Efter det att han hade skrivit under teckningslistan gick J.K. ut i korridoren, kopierade listan och gav honom kopian. Det fanns då bara hans namnteckning på teckningslistan. När han i slutet av november 2003 gick in på PRV:s hemsida var det för att se om han hade tilldelats några aktier för sin teckningslikvid. Han var då inte medveten om regeln att en nyemission förfaller, om den inte registreras inom sex månader från beslutet. Han följde aldrig upp det e-brev han skickade den 28 november 2003. Han tyckte att frågan var så allvarlig att det förhållandet att han inte fick något svar var talande nog. Om han hade fått frågan om han ville delta i oktoberemissionen genom att använda sin teckningslikvid från marsemissionen hade han svarat nej.

Han tyckte att det uppstod för många problem i Exoft. Programutvecklingen blev hela tiden försenad. Styrelsen tillfördes inte sådana ledamöter med hög kompetens som hade förutskickats i prospektet. När han frågade R.B. och J.K. om verksamheten fick han svävande svar. I november eller december 2003 hade det uppstått en konflikt mellan å ena sidan C.W. och å den andra sidan R.B. och J.K.. Han försökte medla mellan dem. Han var dock själv tveksam till om C.W. var vuxen uppdraget som utvecklingschef. Denne framställde olika krav, och det ledde i början av hösten 2004 till att R.B. och J.K. kontaktade honom och föreslog att verksamheten i Exoft skulle flyttas till ett annat bolag. Det visade sig emellertid att denna lösning inte fungerade. Han föreslog då R.B. och J.K. att de skulle köpa hans aktier i Exoft och därmed lösa ut honom ur bolaget. Han trodde då alltjämt att han var aktieägare på grund av marsemissionen.

Den nyemission som omtalas i protokollet från styrelsesammanträdet i PKA den 7 maj 2003 är marsemissionen. J.K. bemyndigades att teckna aktier i denna. Det har inte förekommit någon information eller diskussion i PKA om någon annan nyemission i Exoft än marsemissionen, och det är endast i den emissionen som J.K. haft bemyndigande att teckna aktier.

R.B. och J.K. har berättat i överensstämmelse med Exofts och medparters sakframställning samt tillagt i huvudsak följande.

R.B.: Han är civilingenjör och har varit verksam som egen företagare sedan 1996. Han har särskilt arbetat med utveckling av affärssystem. Affärsidén med det som sedermera blev Exoft var att utveckla, marknadsföra och försälja programvaruprodukter (moduler) som skulle integreras med etablerade affärssystem. När marsemissionen inte blev fulltecknad tog han kontakt med Riskkapitalföreningen som menade att det för framtida finansiering av bolaget var bättre att kunna registrera en fulltecknad emission. Föreningen lämnade detta besked i mars eller april 2003. Tillsammans med J.K. beslöt han att emissionen måste göras om. Det var därför som oktoberemissionen genomfördes. Han är övertygad om att de lämnade information om detta.

Vid styrelsesammanträdet i PKA den 7 maj 2003 diskuterades behovet av en ny och fulltecknad emission i Exoft. Det är denna nya emission som avses med det i protokollet antecknade uppdraget åt J.K. att verkställa aktieteckning för deltagande i nyemission i Exoft. Han kan inte svara på varför det sedan dröjde till den 7 oktober samma år innan beslutet togs om en ny emission. Det var J.K. som skulle informera R.W. om oktoberemissionen. Han uppfattade att R.W. kommit överens med J.K. om att använda likviden för aktierna i marsemissionen som betalning i oktoberemissionen. Han vet inte varför den sistnämnda emissionen inte genomfördes som en kvittningsemission.

Verksamheten i Exoft utvecklades till en början positivt. Under april och maj 2003 uppstod det problem med C.W. som efterhand skildes från sina uppgifter i bolaget. I början av hösten 2004 hade han och J.K. samt R.W. kontakt med advokat angående tvisten med C.W. R.W. ville bli utlöst ur Exoft. Kort därpå gjorde denne för första gången gällande att hans aktieteckning var ogiltig. Tvisten med R.W. medförde att Exoft inte kunde lämna offert i samband med en offentlig upphandling. R.B. har sysslat i begränsad omfattning med administrationen i Exoft. Han brukade besöka kontoret på Tegnérlunden åtminstone en gång per vecka och träffade då ofta R.W. och J.K. Han informerade R.W. om utvecklingen av programvaran. Denne var intresserad av verksamheten, inte av formalia.

J.K.: Han är civilingenjör och har varit verksam som egen företagare sedan 1987. Under 2002 blev han bekant med R.B. och C.W. som ville skapa en förening för många småföretagare. Det var R.B. som var upphovsman till Exofts affärsidé. Denne var tillsammans med honom själv och C.W. initiativtagare till marsemissionen. Det var han och R.B. som upprättade prospektet. Av Riskkapitalföreningen fick han rådet att inte ha många små aktieägare i Exoft. Därför bildades PKA för dem som ville satsa mindre belopp i Exoft.

Vid ett konstituerande möte i PKA den 7 maj 2003 redogjorde han för betydelsen av att kunna visa upp en fulltecknad nyemission, och att det därför var önskvärt att genomföra en ytterligare nyemission i Exoft. Han framhöll samtidigt att det i och för sig var möjligt att fullfölja marsemissionen. De närvarande lämnade honom vad som närmast kan beskrivas som ett öppet mandat att välja den lösning som var lämpligast. Det hölls denna dag både konstituerande möte och styrelsemöte i PKA. Han vet inte vid vilket möte som informationen om en ytterligare emission lämnades.

Han betraktade marsemissionen som lyckad men ansåg att utfallet kunde bli bättre. R.W. visste om att marsemissionen inte var fulltecknad. Det förekom inga ekonomiska transaktioner i Exoft förrän i maj 2003. R.W., som åtog sig att ordna avtal med konsulter, erbjöds en styrelsepost i Exoft. R.B. och J.K. redogjorde för honom för sina problem med C.W. De hade många kontakter med R.W. rörande de problem som vållades av att C.W. inte löste sina uppgifter i tid. I början av oktober 2003 flyttade Exoft in i samma lokaler på Tegnérlunden 3 där R.W. hade sitt kontor. Det var J.K. som hade tagit fram teckningslistan, och det var han som gick in med denna till R.W. och bad denne att skriva på den. Han visade honom också bolagsstämmoprotokollet med beslutet om oktoberemissionen. Han har inget minne av att han kopierade teckningslistan åt R.W. Han förklarade för denne att bolagsstämman hade beslutat den nyemission som de tidigare hade talat om och att han skulle återkomma om aktieboken. R.W. verkade glad att teckningen blev av.

Tillgångarna i Exoft utgjordes av de moduler som R.B. utvecklat och av aktier som Exoft hade köpt i företaget Omnilog. En eller två dagar efter det att R.W. hade skickat e-brevet av den 28 november 2003 gick J.K. in på hans rum och förklarade att det nu fanns en fulltecknad emission som skulle registreras. R.W. nöjde sig med detta men ville ha bevis på att han var aktieägare i Exoft. Det var i sin ordning för denne att hans tidigare inbetalade teckningslikvid användes i oktoberemissionen. J.K. var inte medveten om att marsemissionen hade förfallit. Han kände inte heller till reglerna om kvittningsemission. Han talade inte uttryckligen med R.W. om kvittning. Det var denne som föreslog att man skulle vända sig till advokat för att diskutera problemen med C.W. Under början av hösten 2004 blev det fart på verksamheten i Exoft. När tvisten med R.W. inleddes vågade J.K. inte längre teckna avtal med utomstående. Den viktigaste tillgången i Exoft är idag aktierna i Omnilog.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är ostridigt att marsemissionen förföll den 8 september 2003, eftersom den inte anmäldes för registrering inom den i 4 kap. 12 § första stycket ABL stadgade tiden. Av fjärde stycket i sistnämnda paragraf jämfört med 4 kap. 10 § ABL följer därför att den av R.W. inbetalade teckningslikviden genast skulle ha återbetalats till honom. Varken lagtexten eller lagmotiven ger stöd för någon annan tolkning av lagrummet än att återbetalning skall ske ofördröjligen (jfr prop. 1975:103 s. 339).

Mot bakgrund av det anförda har tingsrätten att ta ställning till om R.W. och företrädare för Exoft träffat en överenskommelse att teckningslikviden inte skulle återbetalas utan i stället utnyttjas av R.W. som betalning vid teckning av aktier i oktoberemissionen. Av allmänna processuella regler följer att bevisbördan för att en sådan överenskommelse träffats åvilar Exoft och medparter.

Vad som främst talar för att en sådan överenskommelse kommit till stånd är att R.W. undertecknat den teckningslista som använts vid registreringen av oktoberemissionen. J.K. har uppgivit att han i samband med att han förelade R.W. teckningslistan också visade denne protokollet med beslutet om oktoberemissionen och förklarade för denne att det rörde sig om en ny emission. J.K. har också uppgivit att han vid något av mötena i PKA den 7 maj 2003 informerade bl.a. R.W. att marsemissionen måste ersättas av en ny emission. För att en överenskommelse träffats talar också det förhållandet att R.W. deltog i den extra bolagsstämman i Exoft den 18 december 2003 och att han medverkade aktivt i bolagets verksamhet fram till hösten 2004. Särskilt anmärkningsvärt är att han, sedan han genom e-brevet den 28 november 2003 frågat J.K. varför marsemissionen inte registrerats, enligt egen utsago lät sig nöja med att inte få något svar.

Flera omständigheter talar emellertid emot att någon överenskommelse träffats. R.W. har sålunda med bestämdhet förnekat att han fått någon information om oktoberemissionen och förklarat att han skrev på teckningslistan i tron att det var en nödvändig åtgärd för att han skulle erhålla de aktier han tecknat sig för i marsemissionen. Här skall vidare anmärkas att teckningslistan i strid med 4 kap. 8 § första stycket ABL inte upptog något emissionsbeslut. Det var följaktligen inte möjligt för R.W. att med ledning av teckningslistans utformning avgöra till vilken emission den hänförde sig. Utformningen av hans e-brev av den 28 november 2003 kan inte heller rimligen ges annan innebörd än att hans fråga avsåg varför marsemissionen inte hade blivit registrerad. Härtill kommer de uppgifter som lämnats av C.W., K.B. och J.L. C.W. har vittnat att han, när marsemissionen inte blev fulltecknad, frågade R.B. och J.K. om man inte skulle tillfråga aktietecknarna vad som skulle göras med teckningslikviderna. Enligt C.W. sade då R.B. inte mycket, medan J.K. inte ville underrätta aktietecknarna, eftersom dessa kunde tänkas kräva tillbaka sina pengar. C.W. har vidare uppgivit att han inte har något minne av att det vid styrelsemötet i PKA den 7 maj 2003 förekom någon diskussion om någon annan emission i Exoft än marsemissionen. K.B., som var aktieägare i PKA, har i sitt vittnesmål understrukit att han aldrig - vare sig vid något möte i PKA eller eljest - blivit informerad om någon nyemission i Exoft utöver marsemissionen. Inte heller J.L., som också var aktieägare i PKA, har sagt sig ha fått någon information om någon sådan ytterligare emission. Slutligen kan anmärkas att om R.W:s teckningslikvid skulle ha använts för betalning av aktier i oktoberemissionen skulle emissionen ha utformats som en s.k. kvittningsemission och bestämmelser därom i enlighet med 4 kap. 11 § ABL ha upptagits i emissionsbeslutet den 7 oktober 2003. Det är ostridigt att så inte skett.

Vid en samlad bedömning av utredningen i denna del finner tingsrätten att Exoft och medparter inte visat att det ingåtts någon överenskommelse med R.W. att denne skulle teckna aktier i oktoberemissionen och därvid utnyttja teckningslikviden för marsemissionen. Inte heller har de visat att han bort inse att teckningslikviden skulle användas på detta sätt. Frågan blir då vilken betydelse detta förhållande får mot bakgrund av de särskilda regler som anses gälla i fråga om verkan av aktietecknings ogiltighet.

1975 års aktiebolagslag upptar - i likhet med äldre aktiebolagslagstiftning och den nu gällande aktiebolagslagen - bestämmelser om aktietecknings ogiltighet endast för vissa speciella situationer. I 2 kap. 5 § andra stycket ABL stadgas att om aktie tecknats med villkor, som inte överensstämmer med stiftelseurkunden, är aktieteckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos registreringsmyndigheten före bolagets registrering, är aktietecknaren dock bunden fastän han inte kan åberopa villkoret. Vidare gäller enligt paragrafens tredje stycke att aktietecknare efter bolagets registrering inte som grund för aktietecknings ogiltighet kan åberopa att villkor i stiftelseurkunden inte uppfyllts. Av 4 kap. 8 § fjärde stycket ABL framgår att om teckning vid nyemission skett i strid med paragrafen eller aktie tecknats med villkor som ej överensstämmer med de i emissionsbeslutet angivna villkoren äger 2 kap. 5 § motsvarande tillämpning. Utöver de nu nämnda lagrummen finns inga lagbestämmelser om aktietecknings ogiltighet.

Under förarbetena till 1944 års aktiebolagslag gjordes vissa uttalanden om verkan av vanliga civilrättsliga ogiltighetsregler vid aktieteckning. Enligt vad lagberedningen uttalade torde av aktiebolagsrättens grunder och allmänna civilrättsliga principer följa att aktietecknare, åtminstone icke efter bolagets registrering kan gentemot bolaget åberopa att hans aktieteckning tillkommit under sådana omständigheter som enligt allmänna ogiltighetsregler föranleder ogiltighet i förhållande till ondtroende medkontrahent. Sådana ogiltighetsgrunder som gäller mot medkontrahent oberoende av dennes goda tro - såsom omyndighet - måste dock av aktietecknaren kunna åberopas även efter registreringen (SOU 1941:8 s. 107 f). Uttalandena har i sak oförändrade återgivits i förarbetena till 1975 års aktiebolagslag (prop. 1975:103 s. 298).

Att möjligheterna för aktietecknare att under åberopande av ogiltighet återfordra sitt erlagda kapital är begränsade framgår också av viss äldre rättspraxis, se t.ex. rättsfallet NJA 1918 s. 398. I det fallet var det fråga om en aktietecknare som svikligen förletts att teckna aktier i ett bolag under bildande och som återfordrade teckningslikviden. Han ansågs inte på grund av denna omständighet kunna undandra sig att fullgöra sina skyldigheter mot det sedermera bildade bolaget, dvs. han var oaktat sveket bunden av sin aktieteckning. Rättsfallet NJA 1935 s. 270 rörde en likartad frågeställning. Köpare av s.k. participating debentures i Aktiebolaget Kreuger & Toll bevakade i bolagets konkurs fordringar på skadestånd för förlust, som de lidit till följd av köpet, under åberopande av att de vid köpen förlitat sig på uppgifter i bolagets balansräkningar och andra av bolaget offentliggjorda handlingar, vilka sedermera befunnits oriktiga. Med hänsyn till den rätt i avseende på vinstutdelning och andel i bolagets tillgångar vid likvidation, som enligt villkoren tillerkänts debenturesinnehavarna, fann Högsta domstolen att dessa måste anses vara i väsentlig mån likställda med aktieägare och därför, oansett de omständigheter under vilka de förvärvat förbindelserna, icke kunna på ett sådant förvärv grunda skadeståndsfordran mot bolaget. Bevakningarna ogillades därför.

I doktrinen har bl.a. under hänvisning till de anförda rättsfallen framhållits att ett aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund kan bli skadeståndsskyldigt mot sina aktieägare eller den som i väsentlig mån är att likställa med sådan aktieägare, när dessa personers anspråk hänför sig till teckning eller förvärv av aktier eller andra fondpapper som utgivits av bolaget. Detta avsteg från allmänna rättsgrundsatser har motiverats av hänsyn till skydd för bolagets kapital och med understrykande av att utbetalning till aktieägare kan ske endast enligt aktiebolagslagens regler om vinstutdelning, nedsättning av aktiekapital eller reservfond eller utskiftning vid likvidation. Att hänsynen till aktiekapitalet och borgenärsskyddet i motsvarande mån begränsar möjligheterna för aktietecknare att under åberopande av ogiltighet återkräva sin teckningslikvid torde stå klart (se till det anförda Karlgren i SvJT 1938 s. 187 f, Danielsson, Aktiekapitalet s. 79 f samt SOU 1997:22 s. 227).

I förevarande fall har R.W. i april 2003 inbetalat en teckningslikvid som sedan använts i oktoberemissionen, vilken sedermera registrerats. Annat är inte visat än att R.W. skrev på teckningslistan för oktoberemissionen i tron att denna avsåg aktierna i marsemissionen och att den av honom inbetalade teckningslikviden utan hans tillstånd utnyttjats för aktieteckning i oktoberemissionen. Det är heller inte visat att han ens kände till sistnämnda emission. R.W:s vilja har alltså inte omfattat ett deltagande i oktoberemissionen, och han har inte varit medveten om att han genom att skriva på teckningslistan tecknade aktier i denna. Någon motsvarande situation har tingsrätten inte funnit behandlad i svensk rättspraxis eller doktrin. I tysk doktrin har emellertid antagits att om aktietecknarens vilja överhuvudtaget inte omfattat aktieteckningen, kan han med framgång göra gällande detta förhållande för att angripa aktieteckningen (se t.ex. Danielsson, a.a. s. 89 f, jfr Hüffer, Aktiengesetz, 6 uppl. s. 911). Situationen skulle alltså vara analog med att det föreligger en s.k. stark ogiltighetsanledning, där skyddet för aktiekapitalet får vika för aktietecknarens intresse av att inte bli bunden av en ogiltig rättshandling. Övervägande skäl talar enligt tingsrättens mening för att anlägga detta synsätt i förevarande mål. Att oktoberemissionen registrerats utgör följaktligen inte något hinder för R.W. att återkräva teckningslikviden av Exoft. Exoft och medparter har inte visat att R.W. kände till oktoberemissionen före hösten 2004. När han dessförinnan agerade aktieägare i bolaget och mottog sitt aktiebrev gjorde han detta i tron att han var aktieägare på grund av marsemissionen. Hans handlande i nu angivet hänseende kan därför inte innebära att han genom någon form av konkludent handlande eller passivitet blivit bunden av aktieteckningen i oktoberemissionen. Inte heller kan hans mottagande av aktierna medföra att Exoft fått en mot teckningslikviden svarande motfordran på honom.

På grund av det anförda, och då tvist inte råder om yrkat belopp eller ränta, skall R.W:s talan mot Exoft bifallas.

Tingsrätten har härefter att pröva det fastställelseyrkande som R.W. riktat mot R.B. och J.K.. Som grund för yrkandet har han åberopat att dessa på närmare angivet sätt ådragit sig skadeståndsskyldighet mot honom. Yrkandet är emellertid närmast utformat som ett yrkande om bristtäckningsansvar, liknande det som kan åläggas en borgensman vid enkel borgen. Stöd saknas i lag för att bifalla en på detta sätt utformad talan. Redan på grund härav skall käromålet ogillas i denna del.

DOMSLUT

1. Exoft förpliktas att till R.W. betala 1 287 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 19 december 2004 tills betalning sker.

2. Käromålet ogillas såvitt det avser R.B. och J.K.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingemar Persson, Roland Halvorsen och Ulrika Ihrfelt samt t.f. hovrättsassessorn Louise Petrelius, referent) anförde i dom den 25 september 2009:

DOMSKÄL

Parterna har i hovrätten åberopat samma omständigheter och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid tingsrätten. R.W., J.K. och R.B. har hörts på nytt under sanningsförsäkran. Vittnena K.B. och C.W. har hörts på nytt. Ljudfil från förhöret vid tingsrätten med vittnet J.L. har spelats upp.

I likhet med tingsrätten konstaterar hovrätten att eftersom marsemissionen förföll på grund av att den inte registrerades i enlighet med den i 4 kap. 12 § första stycket aktiebolagslagen (förkortas ABL i det följande och avser 1975 års aktiebolagslag, 1975:1385) stadgade sexmånadersfristen, skulle den av R.W. inbetalade teckningslikviden genast ha återbetalats till honom (4 kap. 12 § fjärde stycket jämfört med 4 kap. 10 § ABL).

Någon återbetalning gjordes emellertid inte och fråga är först om R.W. och företrädarna för Exoft ingått en överenskommelse om att R.W:s teckningslikvid i stället skulle utnyttjas som betalning för aktier i oktoberemissionen. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att det är Exoft och medparter som har bevisbördan för att en sådan överenskommelse träffats.

Även vid denna prövning kommer hovrätten till samma slutsats som tingsrätten, dvs. att det inte är visat att R.W. ingått någon sådan överenskommelse eller att han bort inse att hans teckningslikvid skulle utnyttjas som betalning för aktier i oktoberemissionen.

Hovrätten övergår härefter till att pröva rättsverkan av att R.W. i september/oktober 2003 skrev på en teckningslista samt att kapitalökningen registrerades hos Patent- och registreringsverket (PRV), mot bakgrund av de särskilda regler som gäller beträffande aktietecknares bundenhet (4 kap. 8 § fjärde stycket jämfört med 2 kap. 5 § ABL).

2 kap. 5 § ABL innehåller vissa bestämmelser om teckning av aktie vid bolagsbildning och om ogiltighet av sådan aktieteckning. Av paragrafens andra stycke följer att om aktie tecknats med villkor, som inte överensstämmer med stiftelseurkunden, är aktieteckningen ogiltig. Ogiltigheten förlorar emellertid verkan mot bolaget, om bolaget registreras och anmälan om ogiltigheten inte dessförinnan gjorts till registreringsmyndigheten. Enligt 4 kap. 8 § fjärde stycket ABL äger bestämmelserna i 2 kap. 5 § ABL om aktietecknings ogiltighet vid bolagsbildning motsvarande tillämpning vid nyemission.

I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag uttalas att en aktietecknare efter bolagets registrering inte torde kunna åberopa att hans aktieteckning tillkommit under sådana omständigheter som enligt allmänna civilrättsliga regler föranleder ogiltighet i förhållande till en ondtroende medkontrahent. Sådana ogiltighetsgrunder som gäller mot medkontrahent oberoende av dennes goda tro, t.ex. omyndighet, torde dock av aktietecknaren kunna åberopas även efter registreringen (se prop. 1975:103 s. 298).

Innebörden av detta uttalande är att s.k. svaga civilrättsliga ogiltighetsanledningar, som rättsstridigt tvång, svek, misstag etc., inte utan vidare kan tillämpas på aktieteckning medan starka ogiltighetsgrunder som omyndighet, råntvång och bristande behörighet torde leda till ogiltighet (jfr 17 § lagen [1936:81] om skuldebrev). Det är här således fråga om en skyddsbestämmelse till förmån för aktiekapitalet och aktiebolagets borgenärer.

Det kan i detta sammanhang vara belysande att citera vad Hjalmar Karlgren uttalade beträffande huvudsynpunkten bakom denna skyddsbestämmelse i den uppsats som även tingsrätten har hänvisat till (SvJT 1938 s. 198):

De garantier som aktiebolagslagstiftningen, med hänsyn till frånvaron av personlig ansvarighet för bolagets delägare, söker genomföra i syfte att skapa en betryggande grundval för bolagets verksamhet - närmast reglerna om aktiekapitalet - skulle kunna tänkas i hög grad förfela sitt syfte, om personer som genom svikliga uppgifter av styrelsen, stiftarna etc. förletts att teckna aktier ägde draga sig från bolaget undan. Särskilt om de vilseledande uppgifterna lämnats i prospekt eller andra å bolagets vägnar offentliggjorda handlingar skulle det lätt kunna inträffa, att så gott som alla aktietecknare, resp. vid aktieemission alla nya aktietecknare, vore obundna av sin teckning och ägde återfodra det av dem erlagda kapitalet. Att skyddsbestämmelserna till aktiebolagsborgenärernas förmån utbyggas genom den ifrågavarande regeln, är alltså av vikt för att hela aktiebolagsinstitutet skall kunna fungera på åsyftat sätt.

Med detta sagt övergår nu hovrätten till att pröva frågan om R.W. kan göra gällande att hans aktieteckning i september/oktober 2003 är ogiltig under påståendet att han saknade kännedom om de faktiska förhållandena. Av R.W:s egen partsutsaga framgår att han skrev på teckningslistan i september/oktober 2003 i tron att han på så sätt skulle få tillgång till aktierna i marsemissionen. Han hade således alltjämt i september/oktober 2003 en vilja att äga aktier i Exoft. Vidare är hans deltagande i bl.a. den extra bolagsstämma som hölls den 18 december 2003, vid vilken han röstade för att Exoft skulle investera i Omnilog AB, och hans engagemang i bolaget i övrigt, omständigheter som tyder på att han fram till i vart fall hösten 2004 verkligen velat vara aktieägare i Exoft. Det finns alltså inte fog för slutsatsen att han vid tidpunkten för påskriften på teckningslistan saknade rättshandlingsvilja avseende ett aktieförvärv.

Hovrätten är av den uppfattningen att, även om R.W. svävade i villfarelse om de faktiska förhållandena då han tecknade sig på den i sig felaktiga teckningslistan i september/oktober 2003, detta inte är en sådan situation som kan leda till ogiltighet mot bakgrund av de principer som i svensk rätt gäller för aktieteckningar efter det att ett bolag alternativt en kapitalökning i ett redan existerande bolag registrerats hos PRV (jfr även NJA 1918 s. 398 och NJA 1935 s. 270). Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten således att det inte är fråga om en situation som är att jämställa med att det föreligger en stark ogiltighetsgrund, där skyddet för aktiekapitalet och borgenärerna får vika för aktietecknarens intresse av att inte bli bunden av en rättshandling som eljest skulle betraktas som ogiltig (jfr Adlercreutz, Avtalsrätt I, 12 uppl. s. 292 f.).

På grund av det anförda ska R.W:s talan mot Exoft ogillas.

Vid denna bedömning kan R.W:s fastställelseyrkande mot företrädarna J.K. och R.B., vars prövning - såsom talan formulerats - förutsätter att talan mot Exoft bifalles, inte prövas inom ramen för detta mål.

DOMSLUT

Med upphävande av tingsrättens domslut under punkterna 1 och 2 ogillar hovrätten R.W:s talan mot Exoft.

Hovrättens dom meddelad: den 25 september 2009.

Mål nr: T 2763-09.

Lagrum: 2 kap. 5 § samt 4 kap.10 och 12 §§aktiebolagslagen (1975:1385).

Rättsfall: NJA 1918 s. 398; NJA 1935 s. 270.

Litteratur: Prop. 1975:103 s. 298; Hjalmar Karlgren i SvJT 1938 s. 198; Adlercreutz, Avtalsrätt I, 12 uppl. s. 292 f.