RH 2012:34

Tilltalad som transporterat narkotika i bil vid färd från Nederländerna via Tyskland och Danmark till Sverige och som vid ankomsten till Sverige gripits vid tullvisitation i Helsingborgs hamn har åtalats för narkotikabrott, bestående i transporten av narkotikan från Nederländerna till Sverige, och för narkotikasmuggling, men endast fällts till ansvar för narkotikasmuggling.

Helsingborgs tingsrätt

Åklagaren åtalade J.H. och C.R. för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning:

J.H. och C.R. har i september 2010 i Nederländerna överenskommit att ett narkotikaparti bestående av 3 061,74 gram amfetamin och 9 982,88 gram cannabisharts skulle transporteras till Sverige via Tyskland och Danmark och föras in i Sverige utan att anmälas till tullmyndigheten. Sålunda har C.R. gömt eller låtit gömma narkotikapartiet i bensintanken i personbilen DS-PR-22 varefter han instruerat J.H. att köra till Stockholm i Sverige. J.H. har i enlighet med brottsplanen avrest med den preparerade bilen från Nederländerna den 16 september 2010 och efter färd genom Tyskland och Danmark anlänt till Helsingborg den 17 september 2010. I samband med införseln till Sverige av narkotikapartiet, som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, har J.H. och C.R. i enlighet med brottsplanen uppsåtligen brutit mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla införseln av narkotikapartiet till tullbehandling.

Åklagaren tillade att narkotikapartiets storlek medförde att brotten skulle bedömas som grova.

Tingsrätten (rådmannen Dick Peter Hartman samt nämndemännen Eivor Jakobsson, Jan-Erik Lindman och Jan Lindkvist) biföll i dom den 29 november 2011 åtalet mot såväl J.H. som C.R. och dömde dem båda för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling till fängelse 4 år resp. 5 år 6 månader. När det gällde frågan om hur brottsligheten skulle bedömas anförde tingsrätten i sina domskäl följande. Med hänsyn till att narkotikahanteringen skett i Holland och under resan till Sverige bör - som åklagaren angett - det dömas såväl för brott mot narkotikastrafflagen som för brott mot smugglingslagen. Mängden narkotika gör att brotten ska bedömas som grova.

Hovrätten

J.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren motsatte sig ändring.

Åklagaren förklarade i hovrätten att brottsligheten skulle bedömas som både narkotikabrott och smugglingsbrott. Åklagaren gjorde gällande att narkotikabrottet bestod i att J.H. transporterat narkotikan från Nederländerna via Tyskland och Danmark till Sverige och att det brottet, eftersom en del av transporten utförts i Sverige, i sin helhet skulle anses vara begånget i Sverige.

J.H. överlämnade till hovrätten att bedöma om brottsligheten, i händelse av fällande dom, skulle bedömas som både narkotikabrott och smugglingsbrott eller enbart som smugglingsbrott.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld och Lars Henriksson, referent, tf. hovrättsassessorn Linus Videgren samt nämndemännen Berit Dahlbäck och Per-Olov Alexis) anförde i dom den 31 januari 2012 såvitt nu är av intresse:

DOMSKÄL

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i skuldfrågan och finner således styrkt att J.H. uppsåtligen gjort sig skyldig till det som åklagaren påstått.

Det står klart att rekvisiten för både narkotikasmuggling och narkotikabrott, som tingsrätten fällt J.H. till ansvar för, i och för sig är uppfyllda. Frågan är dock om J.H. ska dömas för båda dessa brott eller enbart för smugglingsbrottet. Den transport av narkotika som föregår ett smugglingsbrott får enligt hovrätten, om det är samma person som transporterar narkotikan, för in den till Sverige och sedan grips i samband med gränspassagen, normalt bedömas som ett led i smugglingsbrottet och inte som en så självständig hantering att den bör föranleda ansvar också för narkotikabrott (jfr bl.a. Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 11 november 2010 i mål B 2346-10). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning i detta fall. Det nyss sagda hindrar självfallet inte att omständigheter som har samband med själva transporten till Sverige kan få betydelse vid bedömningen av smugglingsbrottets svårhet eller dess straffvärde (jfr Asp, Ulväng & Jareborg, Kriminalrättens grunder, 2010, s. 527 f.).

J.H. ska av angivna skäl dömas enbart för narkotikasmuggling. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att smugglingsbrottet är att bedöma som grovt. Tingsrättens domslut ska följaktligen ändras i denna del.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten dömer J.H. enbart för grov narkotikasmuggling enligt 6 § tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling till den av tingsrätten bestämda påföljden. I övrigt gäller tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 31 januari 2012.

Mål nr: B 3569-11.

Lagrum: 6 § tredje stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling; 3 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: RH 2010:3; RH 2010:54; Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 11 november 2010 i mål B 2346-10.

Litteratur: Prop. 1999/2000:124 s. 113; Asp, Ulväng & Jareborg, Kriminalrättens grunder, 2010, s. 527 f.