RH 2013:31

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bob Nilsson Hjorth och Ingela Sundin, referent, samt adjungerade ledamoten Marianne Forsström) anförde i beslut den 13 december 2012 följande.

SLUT

1. Hovrätten avvisar M.v.R:s klagan över domvilla.

2. Hovrätten avslår M.v.R:s ansökan om resning.

SKÄL

M.v.R. har som skäl för sin ansökan om resning respektive klagan över domvilla anfört att hon inte fått del av kallelsen till den muntliga förberedelse vid tingsrätten vid vilken tredskodomen meddelades.

Det förhållandet att en dom givits mot någon som inte delgetts kallelse till tingsrättens förhandling utgör i första hand domvilla (59 kap. 1 § första stycket 4 rättegångsbalken, se NJA 1997 s. 270 och HD:s avgörande den 7 oktober 2011 i mål Ö 2412-11; jfr dock NJA 1961 s. 62). Klagan över domvilla ska - i fall som detta - ges in inom sex månader från det avgörandet vann laga kraft (59 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken). Avgörandet vann laga kraft mot M.v.R. den 5 november 2010. Klagan över domvilla skulle därmed ha getts in senast den 5 maj 2011. Eftersom M.v.R. har klagat för sent kan hennes klagan över domvilla inte prövas i sak.

M.v.R. har även begärt resning av tredskodomen. Det förhållandet att en felaktighet utgör domvilla utesluter i och för sig inte att den också kan utgöra grund för resning (se t.ex. NJA 1985 s. 649 och 1986 s. 93; jfr dock t.ex. NJA 1997 s. 270).

Brister i kallelse till förhandling kan medföra resning på den grunden att rättstillämpningen i underinstansens dom, enligt 58 kap. 1 § första stycket 4 rättegångsbalken, uppenbart har stridit mot lag (se t.ex. NJA 1986 s. 93). En prövning enligt den punkten kan emellertid inte heller göras i sak, eftersom även här gäller, enligt 58 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, att ansökan skulle ha gjorts inom sex månader från det att tredskodomen vann laga kraft.

Frågan som återstår är därmed om det förhållandet att M.v.R. saknat kännedom om förhandlingen eftersom hon inte delgetts någon kallelse kan anses som en sådan ny omständighet som kan läggas till grund för resning av tredskodomen enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken. En sådan ansökan om resning ska göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökan grundas på. Av utredningen i målet framgår inte med säkerhet att M.v.R. hade haft kännedom om tredskodomen i mer än ett år då hennes ansökan kom in till hovrätten. Fristen för att ansöka om resning på den grunden har därför inte gått ut.

Med ”omständigheter eller bevis” i 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken avses i första hand rättsfakta, bevismedel och bevisfakta (se Peter Fitger, Kommentar till rättegångsbalken s. 58:13). Utevaro på grund av bristande delgivning är emellertid inte en materiell omständighet utan ett processuellt faktum. Förvisso har resning ansetts kunna beviljas i fall då grunden för resning varit att det i efterhand visat sig att sökanden på grund av sjukdom haft laga förfall för att inte inställa sig till den förhandling vid vilken avgörandet meddelats och detta förfall hade bestått under den tid som gällt för att överklaga eller ansöka om återvinning av avgörandet (se NJA 2003 s. 410). I den situationen verkar emellertid resning ha varit den enda möjligheten att angripa ett lagakraftvunnet avgörande. Domstolen har ju i det fallet, genom att avgöra målet utan att känna till att utevaron berodde på sjukdom, inte gjort sig skyldig till något fel som kan utgöra domvilla.

När utevaron som i förevarande fall beror på att klaganden inte fått del av kallelsen till förhandlingen finns det emellertid möjlighet att angripa avgörandet med stöd av bestämmelserna om klagan över domvilla. Detta förutsätter dock att klaganden håller sig inom de frister som gäller för klagan över domvilla. Om det i en situation där klagan över domvilla gjorts för sent i stället vore möjligt att lägga samma omständigheter, dvs. den bristande delgivningen, till grund för resning skulle de frister som lagstiftaren satt upp som en förutsättning för möjligheten att klaga över domvilla bli verkningslösa.

Sammantaget leder det anförda till slutsatsen att bristande delgivning enligt hovrättens mening inte kan anses som en sådan ny omständighet som kan läggas till grund för resning av tredskodomen. M.v.R:s ansökan ska därför avslås.

Hovrättens beslut meddelat: den 13 december 2012.

Mål nr: Ö 2548-12.

Lagrum: 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 1961 s. 62; NJA 1985 s. 649; NJA 1986 s. 93; NJA 1997 s. 270; NJA 2003 s. 410; Högsta domstolens beslut den 7 oktober 2011 i mål Ö 2412-11.

Litteratur: Peter Fitger, Kommentar till rättegångsbalken, s. 58:13.