RH 2022:34
Vid en huvudförhandling i brottmål vid tingsrätt deltog rättens två juristdomare via videolänk vid två olika tillfällen under en respektive tre huvudförhandlingsdagar. Förfarandet har utgjort ett rättegångsfel enligt 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Tingsrättens dom har undanröjts och målet visats åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
Göteborgs tingsrätt
Åklagarna väckte talan mot sex personer för bl.a. grovt dopningsbrott. Fyra av dessa åtalades även för synnerligen grovt narkotikabrott och en av dem också för grovt narkotikabrott. Åklagarna väckte vidare talan mot tre personer för grovt penningtvättsbrott.
Tingsrätten höll huvudförhandling i målet under 16 dagar. Rätten bestod av två lagfarna domare och fyra nämndemän. Enligt anteckningarna från huvudförhandlingen var rättens ordförande under den åttonde huvudförhandlingsdagen till följd av sjukdom närvarande via videolänk. Det framgår vidare av anteckningarna att referenten därefter, på grund av sjukdom, var närvarande via videolänk under tre på varandra följande huvudförhandlingsdagar.
Tingsrätten (rådmännen Patrik Claeson och Caroline Björne samt fyra nämndemän) dömde tre tilltalade för bl.a. synnerligen grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott till fängelse i sju, åtta respektive nio år, en tilltalad för bl.a. grovt narkotikabrott och grovt dopningsbrott till fängelse i fyra år, en tilltalad för bl.a. grovt dopningsbrott till fängelse i två år och sex månader samt två tilltalade för grovt penningtvättsbrott till villkorlig dom och dagsböter. Två tilltalade frikändes.
Hovrätten
Åklagarna och sju av de tilltalade överklagade tingsrättens dom.
Sedan huvudförhandlingen hade inletts uppkom fråga om det förhållandet att de båda juristdomarna under delar av huvudförhandlingen deltog via videolänk motiverade att tingsrättens dom undanröjdes och målet återförvisades till tingsrätten.
Parterna bereddes tillfälle att yttra sig.
Åklagarna ansåg att domarnas närvaro via videolänk inte utgjorde ett grovt rättegångsfel och anförde i huvudsak följande. Tekniken har utvecklats sedan Högsta domstolens avgörande i NJA 1994 s. 545 och det har även tillkommit en pandemi med särskilda regler kring närvaro vid sjukdom. I stort sett kan rättsfallet från 1994 numera anses vara obsolet, i vart fall vad gäller utrymmet till undantag från huvudregeln. Det fanns i det här fallet särskilda skäl att frångå den i praxis fastslagna huvudregeln att rättens ledamöter ska vara närvarande i rättssalen. I den situationen som var för handen är det möjligt för rättens ledamöter att närvara via videolänk under förutsättning att de kan se och höra allt, att de har möjlighet att ställa frågor och möjlighet att överlägga med resterande delen av ledamöterna. Samtliga dessa omständigheter var uppfyllda i det här fallet. I vart fall kan ledamöternas närvaro via videolänk inte antas ha inverkat på målets utgång.
Fyra av de tilltalade yrkade att tingsrättens dom skulle undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten eftersom det hade förekommit ett rättegångsfel som kunde antas ha inverkat på målets utgång. Två tilltalade motsatte sig att tingsrättens dom undanröjdes och att målet återförvisades till tingsrätten. Två tilltalade överlämnade till hovrätten att pröva frågan om undanröjande och återförvisning.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors, hovrättsrådet Maria Arnell, tf. hovrättsassessorn Eleni Stavropoulou samt två nämndemän) anförde följande i beslut den 9 juni 2022.
SKÄL
Sammanträde för huvudförhandling vid tingsrätt ska hållas på tingsställe, om inte särskilda skäl talar för att sammanträdet hålls på annan ort (se 1 kap. 6 § rättegångsbalken).
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1994 s. 545 uttalat att det måste anses vara en självklar, om än inte uttryckligen föreskriven, regel att domstolens ledamöter ska vara personligen närvarande vid en huvudförhandling och att det alltså inte är möjligt att vid en sådan förhandling ersätta en ledamots personliga närvaro med deltagande genom telefon. Det fel som i det fallet förekommit i hovrätten genom att en fortsatt huvudförhandling hållits trots att en nämndeman deltog endast per telefon var enligt Högsta domstolen ett sådant rättegångsfel som avses i 51 kap. 28 § rättegångsbalken.
Efter Högsta domstolens nyss nämnda avgörande har det införts en möjlighet att under vissa förutsättningar delta i ett sammanträde inför rätten genom ljud- och bildöverföring, dvs. via videolänk (se 5 kap. 10 § rättegångsbalken). Den som deltar på ett sådant sätt anses ha inställt sig inför rätten. Bestämmelsen gäller dock inte domstolens ledamöter och det finns inte något stöd i lag-förarbeten eller praxis för att bestämmelsen skulle kunna tillämpas analogt även på rättens ledamöter. Rättsläget är således väsentligen detsamma som vid tiden för 1994 års avgörande. (Se även Göransson, Hur ska rätten sitta? Om rättens möjligheter att närvara på distans, Svensk Juristtidning 2020 s. 641.)
Det sagda innebär att det inte är möjligt att, oavsett skälen för detta, låta en av rättens ledamöter delta i en huvudförhandling via videolänk i stället för att närvara i rättssalen.
Det har alltså vid tingsrätten förekommit ett sådant rättegångsfel som avses i 51 kap. 28 § rättegångsbalken. Vid ett sådant fel får hovrätten undanröja tingsrättens dom endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten.
Högsta domstolen uttalade i ovan nämnda rättsfall NJA 1994 s. 545 att ett fel som inneburit att den lägre rätten har bestått av föreskrivet antal ledamöter, varav dock en deltagit endast per telefon, ofta kan antas ha inverkat på målets utgång. Ett sådant antagande kunde enligt Högsta domstolen emellertid inte göras när, som i det fallet, annat inte hänt vid huvudförhandlingen än att viss kompletterande personutredning föredragits och parterna på nytt slutfört sin talan.
Även om närvaro via videolänk innebär ett i flera avseenden bättre kommunikationssätt än telefon och också jämställs med personlig närvaro för exempelvis parter, kan videotekniken inte i alla situationer till fullo förmedla intryck och upplevelser på samma sätt som den personliga närvaron kan göra såväl mellan rätten och parterna som mellan parterna sinsemellan (se prop. 2004/05:131 s. 90). I förevarande fall deltog rättens juristdomare via videolänk vid olika tillfällen under en respektive tre huvudförhandlingsdagar. Under dessa dagar hölls det förhör med både tilltalade och vittnen. Deltagandet via video-länk fortgick alltså under en relativt stor del av den bevisupptagning som förekom i målet och det rörde sig inte om en så begränsad genomgång av utredningen som var fallet i 1994 års avgörande. Mot angiven bakgrund måste förhållandena anses ha varit sådana att rättegångsfelet kan antas ha inverkat på målets utgång.
Det rättegångsfel som förekommit är inte av sådant slag som kan avhjälpas i högre rätt (jfr NJA 1991 s. 783, NJA 1999 s. 788 och NJA 2004 s. 65).
De formella förutsättningarna för undanröjande av tingsrättens dom är alltså uppfyllda. Hovrätten kan likväl underlåta en sådan åtgärd om hänsynen till parternas intressen starkt talar för det (jfr vad som sagts beträffande bristande domförhet vid tingsrätten i prop. 1988/89:95 s. 80 och 81 och NJA 1999 s. 788). I förevarande fall har fyra av de tilltalade begärt att tingsrättens dom undanröjs och endast två tilltalade har motsatt sig ett sådant beslut.
Av det sagda följer att tingsrättens dom i överklagade delar ska undanröjas. Målet ska därför visas åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens dom såvitt gäller – – –, utom såvitt avser vad som i domen beslutats angående utvisning och om ersättning till offentliga försvarare, och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt behandling.